”Om du inte är vegan, så är du mördare, våldtäktsman eller pedofil.” Bara så du vet, alltså…

Jag ber om ursäkt för den hemska titeln, men det citatet är en liten sammanfattning av en grej som hände mig för några dagar sen. Det gjorde mig asförbannad rent ut sagt och jag ska förklara varför. Det blir ett långt inlägg i alla fall!

De som känner mig, vet hur jag funkar och de vet också mina favoritämnen vilket ofta då handlar om veganism, hälsa/klimatfrågor och självklar hundar i form av Grand Danois. Det sista om stora voffsingar låter vi bli i det här inlägget dock. I alla fall vad jag vet nu.

Idag är jag vegetarian. En ”fet”, lat och inaktiv sådan. Min diet har primärt bestått av alldeles för lite fibrer och näringsämnen och det finns logiska förklaringar bakom det. I början av det här året så fick jag dock nog och har (i min egen takt) gjort allt jag kan för att minska ner på animalier och ökat mitt fiberintag. Det har gått sådär. Jag önskar att jag sett mer effekt, men när jag har bra dagar så går det fint, men det går snabbt åt fel håll, så det lilla jag har gått ner har jag snabbt gått upp igen och är som vanligt fetare än någonsin. På senare tid har det dykt upp fettansamlingar på ställen som jag inte trodde jag kunde bli fetare på, och det är grymt obehagligt. Jag ska inte gå in på detaljer, mer än att jag hatar det!

Jag vill bli vegan en vacker dag. Med vegan så menar jag att jag aldrig någonsin kommer äta animaliska produkter såsom mejeriprodukter, ägg och självklart kött, fisk och fågel. De tre sistnämnda har jag inte ätit på över 2,5 år eftersom jag är vegetarian numera. Jag vill bli vegan för min hälsa först och främst, men i och med det vinner både planeten och djuren på det, och jag har självklart en tanke på djuren i och med mitt val att vilja bli vegan, men jag blir inte vegan ENBART för djuren.

Tyvärr, det är så jag ser det. Acceptera det, tack! Det som hindrar mig från att bli vegan är flera saker. Hade jag kunnat vara vegan idag så hade jag varit det. Hade jag kunnat bli vegan när jag först fick veta vad det innebar (på riktigt) så hade jag blivit det för typ 7 år sen nu, men jag är inte det. Och jag ska förklara varför.

Anledningarna är logiska i mitt fall, men kortfattat så beror det mest på att Henrik vill stanna som vegetarian och så länge vi bor ihop har jag noll intresse av att bara laga min egen mat. Därför så jag lagar mina veganska rätter när jag får tillfälle. Under sommaren 2019 så kommer det innebära att jag äter minst 1 eller 2 veganska måltider per dag, vilket jag är glad över. Såsom min nuvarande situation ser ut, med dålig hälsa, låg energinivå, glömska, fibrodimma, fibrovärk och 40 timmar i veckan att lägga på studierna så är det inte särskilt lätt att äta 100% veganskt för mig just nu. Därför är det lite skönt med sommarlov, för då kan jag passa på att äta så veganskt som möjligt. Och maxa fiberintaget också och öka näringsinnehållet så mycket som möjligt.

Sen har jag smaklökar som också får bestämma mycket. Just nu och sen flera år tillbaka är jag egoistisk nog att tycka och tänka att maten jag äter måste vara god, ätbar och gärna nyttig för mig samt fiberrik. Bara för att jag blir vegan, behöver inte det betyda att jag tänker tvinga i mig äcklig mat, bara för att rädda djuren och planeten. Nej, maten ska smaka gott! Det som hindrar mig mest (matmässigt) från att bli vegan är mejeriprodukter såsom vispgrädde (40%) och creme fraiche och/eller gräddfil. Det finns inga produkter på marknaden idag som lätt kan ersätta de grejerna, för de smakar inte eller beter sig likadant, eller gott nog för att jag ska känna att det är värt det.

Jag äter ju dock inte så mycket av såna mejeriprodukter längre. Kanske någon deciliter creme fraiche i veckan och nån gång ibland blir det en glass som är mjölkbaserad. Grädde som är vispbar äter jag nog bara några gånger per år nu tror jag, typ på semlor, tårtor och andra bakelser som kräver grädde. De flesta gånger som mejeriprodukter generellt smyger sig in i dieten är när man har ost på pizzan eller nån gratäng eller om man käkar massa godis, chips och kakor vilket det blivit alldeles för mycket av de senaste åren. Även ost! Absolut ost!Jag tror nog att det enda jag hade saknat idag om jag blivit vegan just nu är ostbågar om jag ska vara ärlig. Kanske vissa sorters chips, men annars så är det helt ok att aldrig mer äta något annat specifikt. Det är också bara en tidsfråga innan det kommer ut veganska varianter av mina onyttiga favoriter med tanke på hur snabbt utvecklingen går just nu.

Nu kanske man kan tala om den hemska titeln till det här inlägget. Jag satt och kollade på en livestream av en person som är vegan för några dagar sen, som satt och spelade ett pokemon spel. Jag skrev lite i chatten och berättade väldigt kortfattat om att jag är vegetarian, och då fanns det en nisse i chatten som är vegan och som mer eller mindre skällde ut mig för att jag inte är vegan ännu. Det var inte ok att ta det långsamt, det var inte ok att respektera mitt liv, mina val eller någonting jag gjorde för om jag inte var vegan så är jag meningslös eller nått. Jag skrev att jag vill vara vegan, att jag pratar mycket om det och sprider budskapet om veganism så ofta jag får möjlighet och att jag äter så veganskt jag kan – men enligt den här personen så duger inte det.

När jag skrev att jag inte var redo att bli vegan ännu så jämförde han mig med mördare, våldtäktsmän och pedofiler samt föräldrar som slår sina barn. Om jag skrev exempelvis att jag gör allt jag kan för att minska mitt intag av animaliska produkter så skrev personen typ så här:

Det är ok, jag slår mina barn mindre nu än vad jag gjorde innan. Eller jag våldtar mindre människor nu än vad jag gjort tidigare.

En arg vegan på nätet.

Då blev jag asförbannad. Även om jag förstår syftet med hans ord, så tyckte jag det var rent respektlöst. Han som höll i sändningen sa själv att han blev vegan över en väldigt lång period, där han först började äta veganska frukostar, sen inget kött före lunch till en vegansk dag i veckan etc. Han tyckte också att den här nissen var lite väl för hård mot mig också, då jag delar han som höll i livesändningens syn på veganism en hel del. Jag tycker också och säger det ofta till mina köttätande människor jag känner att alla steg mot att äta vego är bra. Men den här arga veganen ville inte lyssna på det. Han tyckte bara jag var dum i huvudet som inte är vegan, och att mina anledningar till att inte bli vegan var löjliga.

Han ville jag skulle lämna min älskling och bli vegan, men han har noll anledning att säga så, även om jag kan förstå argumentet. Den som känner mig och min älskling vet varför vi är ihop. Det är på grund av vår relation som jag har gått upp typ 20 kilo som jag desperat vill bli av med, men det är priset jag fått betala för att leva ett underbart liv tillsammans med min älskling. Det är liksom sambokilon deluxe.

Med min älskling lever jag det liv jag alltid har velat leva. Hade jag förstått när jag var yngre att det skulle innebära att jag blev överviktig så kanske jag hade prioriterat annorlunda, men ett liv utan Henrik är omöjligt så länge vi båda är i livet så som jag ser det. Hade jag varit singel, eller om vi aldrig blivit ihop hade jag mycket väl varit vegan nu, men det är inte säkert att jag hade stannat som vegan heller om jag väl hade blivit det för typ 7 år sen. Eftersom jag har en stor tendens att gå ”All in” och sluta efter ett tag, bara för att det blir för jobbigt så hade min syn på veganism förmodligen varit väldigt negativ idag, så på så vis är jag glad att jag ännu inte är vegan, även om jag så gärna hade velat vara det.

Jag väntar mer på att bli vegan när jag är redo för det. Med redo innebär det att jag till 100% är redo att släppa all animalisk mat jag ätit tidigare, för jag har tappat intresset för det, eller det finns ett skitbra veganskt alternativ för det istället. När den dagen kommer vet jag inte. Kanske när Perfect Day släpper sin vispgrädde och creme fraiche globalt och när Estrella gör veganska varianter av alla storsäljare de har nu och OLW har veganska ostbågar? Det tog Gustaf från Jävligt Gott att bli vegan 12 år och jag ser han som en stor inspiration och delar hans syn på veganism och vegansk mat en hel del.

Vad tycker du? Är det rätt eller fel av mig att vänta att bli vegan tills jag är redo och kommer stanna vegan för alltid, eller ska man hoppa på tåget nu och med stor sannolikhet misslyckas pga diverse anledningar?

JAG KOM IN PÅ HÖGSKOLAN I KRISTIANSTAD!!!

Yes. Nu kan jag andas ut. Aldrig någonsin har ordet antagen betytt så mycket för mig, men det är sant. Det är ingen dröm. Jag kom in på den utbildning jag helst ville gå, trots pendling, och allt annat man kan komma på. Det var dock mitt andrahandsval, men hade jag kunnat ändra det så hade det varit mitt förstahandsval, men jag kom på det efter det gick att ändra att jag helst ville gå utbildningen där. Orsaken är p.g.a kurserna. De lär ut matematik, algoritmer, massa olika programmeringsspråk och annat nyttigt som jag vill lära mig. En bred grund som kan ge mig mycket kunskap! Egentligen hade jag firat oavsett vilken utbildning jag blivit antagen till, men denna hoppades jag i slutändan mest på och det blev som jag ville.

img_0225.jpg

Nu ska jag alltså äntligen, efter typ 20 års undran och ”längtan” bli någon som håller på med kod om dagarna. Vare sig det innebär att jag gör appar, skapar spel, utvecklar det nya banksystemet eller förändrar världen för funktionedsatta så börjar det alltså i år. Det här året lär bli miraklernas år. Alla tre ”mirakel” har hänt. Jag klarade matematiken, älsklingen köpte mig en iPhone och jag kom in på högskolan. Herregud, liksom?!

Att jag kom in på högskolan i Kristianstad kommer innebära stora förändringar de närmsta åren, men jag ser alla som positiva utmaningar – under förutsättning att man klarar utbildningen och att allt går bra. Det kanske går åt skogen och jag kanske suger på att programmera, men åtminstone – då vet jag det. Idag vet jag inte alls hur bra jag hade varit som någon typ av utvecklare, men jag ser verkligen fram emot att få försöka göra mitt bästa. Det känns så klart lite ”jobbigt” att återigen börja plugga, för jag kom ihåg hur det var när jag gick på BTH. Man var liksom aldrig ledig, det fanns alltid något att göra. Nu har jag liksom varit ledig i typ 4 år eller nått. Med ledig så menar jag att efter man gjort det man ska så är det fritt fram på riktigt att göra vad man vill sen. När man pluggar sitter tankarna kvar, men det gör dem inte riktigt när man jobbar. I alla fall inte för mig och det jag har sysslat med de senaste åren. Skillnaden nu är att jag kommer läsa något som jag kan omvandla till en stor hobby, kanske något som ger mig en sidoinkomst under studierna. Och som förmodligen kommer göra mig till en bättre person, mer passionerad och lugn, eftersom jag kommer veta hur man gör från början istället för att gissa mig fram till lösningen och bli frustrerad på kuppen.

Om man ska prata pendling så ser jag pendlingen som ett test på min arbetsförmåga inför framtiden. Idag, som de flesta vet så ligger min arbetsförmåga på max 50% och det inom väldigt få yrken och/eller arbetsplatser. Orkar jag pendla, plugga och kanske göra nått krävande på fritiden så tror jag det är en riktigt bra övning när det gäller att veta vad som hade funkat för mig. Dock så önskar jag ju självklart i dagsläget att jag kan hitta jobb närmare Malmö, men pendlingen får agera som ett test på ifall man orkar jobba med än 50% med programmering. Det hade varit riktigt trevligt om det faktiskt hade gått. För jag vill jobba mer, för att tjäna mer pengar. För att ha råd med Grand Danois, men även andra saker. För att inte tala om hur mycket jag älskar att spara pengar! Inom IT branschen är lönerna dessutom mycket högre än om jag hade jobbat kvar inom något med administration etc. Att tjäna typ tre gånger mer brutto minst än vad jag hittills har gjort och få arbeta med något jag tycker är skitkul känns som en dröm. Visst, det kanske inte blir så men nu är jag i alla fall närmare ett svar på den frågan. Lyckas jag så kan vad som helst hända och det ser jag fram emot. Vilka möjligheter, liksom!

Att jag lyckades komma in, vilket var på håret då jag var längst ner på listan var verkligen ett smått mirakel. Mitt meritvärde är nämligen det lägsta accepterade, 13.46. Inte särskilt högt, men tillräckligt för att gå en campus utbildning i Kristianstad till Systemutvecklare 2018. När jag fick veta att jag låg på 9 plats i reservlistan och kände mig positiv till att komma in så började jag kolla upp saker inför utbildningen. Framförallt kommer jag behöva Skånekort, vilket innebär att det kostar mig inget extra att resa inom Skåne. Det känns bra, för då kan jag åka exempelvis till Lund oftare utan att känna mig rånad på kuppen för att biljetterna är så dyra. Jag fick veta enligt schemat att jag kommer behöva vara där ca 3-4 dagar i veckan och jag kommer behöva kliva upp typ 90 minuter tidigare än vad jag gör idag för att hinna till skolan i tid. Det positiva med allt det här är att jag ”tvingas” ta med mig både frukost och lunch till skolan, och det innebär direkt att jag tänker återgå till så som jag åt för ungefär ett år sen, vilket var praktiskt taget nästan helt veganskt och nyttigt som fan.

Jag längtar efter det. Att få göra exempelvis Overnight oats, ta med mig fiberrika smoothies på tåget och göra nyttiga lunchlådor i big pack som jag äter över veckan. Med tanke på mitt lilla experiment från förra året så gick jag ner typ 5 cm runt magen utan att behöva göra nått extra så vet jag att det här funkar. Detta var på loppet av kanske två veckor, iaf maxade fiberdelen. Att räkna kalorierna hjälpte inte alls lika mycket och inte heller motionen. Vikten rasade när jag började äta mer växtbaserat och veganskt. Sen så lär jag behöva äta så nyttigt jag kan för att orka med att studera. Detta med tanke på hur dålig min hälsa har blivit under åren av allt stillasittande etc. Och jag är så trött på att vara överviktig nu. Det är verkligen dags att göra åt detta. Det är så jobbigt! Tröttheten har i alla fall stabiliserat sig, och särskilt efter att jag slutade på Funkibator. Eller rättare sagt, blev uppsagd och arbetsbefriad. Den varma sommaren har dock varit asjobbig och tröttande, men jag är inte trött på samma sätt som jag var under 2017. Nä, där skulle jag nog kunna påstå att jag är friskförklarad med min lilla ”nära-väggen” situation.

Nåja, jag tror jag skrivit ner allt jag ville nu. Snacka om att man är glad nu, smått överraskad men framförallt lugn och avslappnad. Hela denna veckan samt lite av förra har jag varit på helspänn hela tiden och superkänslig för allt. Det är inför det här beskedet, men det löste sig. Jag slipper skriva högskoleprovet igen, jag maxar mitt CSN så jag slipper oroa mig för pengar och jag får fantastiska möjligheter att ställa om livsstilen till något mer hållbart och hälsosamt på kuppen.

Det kommer bli skitkul det här!

Vi var på bröllop i helgen…❤️

IMG_0022

Och sicken helg det var! Brorsan och Kalle skulle äntligen gifta sig och det skedde den 16 juni 2018. Hela dagen var nästan magisk, eller var den helt magisk, kanske? Ja, många som var där säger det i alla fall. Jag och Henrik tyckte också att det var riktigt trevligt och det skedde många överraskningar under dagen. Dock så fotograferade jag själv nästan inget alls, men däremot går många av bilderna att se på Instagram under #kallemarcus och ni kan se en av bilderna därifrån här nere:

Ceremonin skedde i Högalidskyrkan och det var en väldigt fin ceremoni, där brudgummarna kom in tillsammans och höll varandra i handen. De såg så lyckliga ut! 😍

Under ceremonin så sjöng Riltons vänner deras favoritlåt, Goliat av Laleh vilket var väldigt häftigt av flera anledningar. Kalle höll tal och berättade om hur Marcus sa ja och sen kom twisten. Riltons Vänner berättade innan de började sjunga att Kalle hade kontaktat dem och frågat ifall de ville komma och sjunga deras speciella låt, vilket de sa ja till utan problem. Dock så var det så att ett tag senare fick Riltons Vänner även ett mail från Marcus där han skickade samma fråga, så det var lite komiskt. De hade alltså bägge två mailat och frågat samma grupp om de ville sjunga samma låt och de hade också mailat samma bild på sig själva till dem, så det var otroligt kul att höra. Snacka om match made in heaven, liksom… ❤️

Efter ceremonin i kyrkan så åkte vi efter en stund tillbaka till Päronen Erikssons hus för att hämta lite grejer och sen åkte vi vidare till där festen skulle vara. Vi var på ett ställe som heter Balingsholm, vilket är en kursgård på en gammal Herrgård. Den ligger i Huddinge och det var jättefint där. Tyvärr har jag som sagt inga foton men det var mysigt och mitt ute på landet, bland sjöar och kossor och ladugårdar. Rummet vi hade var helt ok med stort badrum och en liten TV. Sköna sängar också.

 

De hade till och med en massagestol som jag prövade dagen efter festen och det var verkligen behövligt. Ont i hela kroppen hade man efter alla äventyr! Men nu åter till festen och bröllopet. Maten var fantastiskt god. Det var väldigt många vegomänniskor på festen och jag hade nämnt i vår anmälan till bröllopet att vi är lakto-ovo, men att jag helst äter veganskt om möjligt och jag blev serverad veganskt! Helt otroligt vilken koll personalen och de två Toastmasters hade under dagen. My mind is blown… maten i alla fall som serverades var detta:

  • Förrätt:
    • Ruccolacheesecake med tångkaviar, rödlök & citron (vegetarisk)
    • Ruccolamousse med tångkaviar, rödlök & citron (vegansk)
  • Varmrätt:
    • Helstekt oxfilé med ljummen skördesallad, rotfruktschips och svartrotsgratäng samt rödvinssky
    • Bakad Portabello med vinkokta puylinser, ljummen skördesallad samt vincotto (veg/vegansk)
  • Efterrätt:
    • Äppelsorbet med chokladganache och rostade pistagenötter (veg/vegansk)
  • Bröllopstårta:
    • Lavendelpannacotta med rostad vit chokladmousse, lemoncurd och chokladcrisp på citronbotten (innehöll tyvärr gelatin)

Under middagen hölls det väldigt många tal. Jag hade planerat redan från början att inte hålla något eftersom jag hade varit så otroligt fokuserad på matematiken. Dock så höll både mina föräldrar tal och när jag sen fick veta och höra att min syster höll tal så blev jag lite ”konstig” och kände att jag måste också göra det, men hur då? Det var liksom fullt i listan. Sen var min systers tal så fantastiskt inspirerande att jag var bara tvungen att säga något. Dock så pratade jag med en av Toastmasters och efter lite planering så blev det faktiskt ett sista-minuten tal även för mig och det var så uppskattat och det kändes så bra.

Typiskt mig, som älskar att prata – länge och mycket och gärna varvat med humor så tog jag hela publiken med storm. Många personer efteråt kom fram till mig och tackade mig för mitt tal. Jag blev så glad att det var möjligt att genomföra det. Jag kom på så mycket saker jag ville säga, men skrotade säkert 75% av allt och när jag väl stod där uppe och pratade – helt spontant så föll liksom alla bitar på plats ändå och när jag var klar så kändes det fantastiskt. Folk blev också förbluffade över att det var helt spontant, men jag är duktig på att tala inför folk och det är något jag tycker är skitkul, vilket ingen annan i min familj gör…

Efter middagen så blev det lite tårta för de som kunde äta av den och sen blev det lite dans, men jag och Henrik, efter lite mer minglande och samtal med massa olika personer där gick till rummet istället och tog det lugnt. Dagen efter så åt vi frukost tillsammans med min syster och hennes kille och efter att vi spenderat några timmar på rummet så checkade vi ut och sen åkte jag och Henrik tillbaka till Päronen Erikssons hus och tog det lugnt där hemma istället. Det behövdes tror jag nog efter så mycket mingel. Det blev en dag hemma hos och med familjen där vi grillade grönsaker på kvällen och fick ett spontanbesök av en nära vän till familjen med hennes make och barn.

Igår åkte vi hem, och det gick bra. Tåget råkade ut för lite förseningar, men vi var hemma utan några större konstigheter och nu är man ju helt ledig om dagarna vilket känns så underbart härligt. Jag ska verkligen passa på och njuta av allt, återhämta mig och hoppas på att jag blir antagen till högskolan i höst.

Sen ska jag också tillägga lite kort att jag faktiskt har fått en ny kompis sen i Torsdags. Mer om min lilla vän kan ni få läsa i nästa blogginlägg! Det kommer också ett utförligt inlägg om min kompis på min Engelska blogg, fast i ett annat utförande skulle jag tro. Läs det gärna när det har publicerats!

Fan – vad du fuskade, Schyffert!

Ok, jag är säkert supersen med det här inlägget i internetvärlden, men det skiter jag i. Egentligen skulle jag ha skrivit färdigt detta innan nyår, men sån tur hade jag inte. Ilskan, men också lite glädje hänger kvar sen jag såg SVT’s program Köttets Lustar med Henrik Schyffert. Har du inte sett programmet – se det nu, innan du fortsätter läsa det här inlägget. Annars får du leva med mina åsikter och spoilers om programmet. Fast det får du ju göra ändå nu när du väl läser det. Alltså är det en rekommendation att du tittar på serien oavsett om du läser hela det här inlägget eller ej, trots dess felaktigheter och usla slut.

Det jag gillade med programmet var just att de tog upp – på riktigt, de stora problemen som finns idag med djurhållningen i världen. Vad de stora problemen är vet jag inte riktigt om jag ska fokusera på i det här inlägget, för jag vill inte ha någon jobbig diskussion om att jag har fel, trots att man länkar till bra studier och annat. Vissa människor vägrar lyssna oavsett vad man än säger, och särskilt om man råkar vara vegetarian eller nått liknande. Jag kommer i alla fall säga mitt, och länka till det bästa jag kan hitta och jag hoppas det leder till lärdom istället för ilska över hur jobbiga alla vi vego-folk är mot köttisar…

Om programmet (varning för spoilers!)

Henrik Schyffert, som är pappa till Limpan går med på ett vad som utspelar sig i tre entimmes avsnitt. I det första så ska hand ta hand om två grisar ett tag, lära känna dem och sen döda dem. Klarar han det så får han fortsätta äta kött som om inget har hänt. Klarar han inte av det, så måste han bli vegetarian livet ut. Henrik går med på det, skaffar två grisar som han döper till Madeleine och Victoria, efter våra prinsessor vi har i Sverige. Vi får inte veta vad som hände med grisarna förrän i slutet av det sista avsnittet. I avsnitt två besöker Henrik ett slakteri en dag och blir inte särskilt glad över vad han får se. Han besöker också en ekologisk gård som föder upp grisar och ändrar sin åsikt rätt fort. Nu är det liksom ok att döda djur – så länge de är ekologiska, trots att de hamnar på samma slakteri när de ska dödas vid alldeles för ung ålder. De har ju haft det bra, liksom så då är det ju ok att döda någon, eller hur? I det tredje avsnittet testar Henrik på att vara vegan i en månad. Man kan ju gissa sig till hur det går… Till en början gör han det misstaget som många som blir vegetarianer eller veganer gör. Han äter för lite och går hungrig och blir trött på grund av den stora bristen på kalorier. Efter att han träffat på lite trevliga veganer som vet hur man gör det på rätt sätt så börjar han äta bättre och mår snabbt lite ”euroforiskt” bra som han själv uttrycker det i programmet. Dock i slutet av del tre så händer det som inte får hända. Men som vi alla visste skulle hända, för det är Henrik Schyffert vi talar om här. Männens man! Eller nått sånt. Jag är ingen feminist. En köttälskande människa som jagar och skiter fullständigt i djurs känslor och liv är däremot Henrik Schyffert. Detta är något han mer eller mindre säger själv i ett av programmets avsnitt. Och det är så sorgligt!

Henrik Schyffert fuskade något så otroligt i det här programmet att det är helt löjligt. Han blev aldrig vegetarian. Eller vegan heller, för den delen. Sen dödade han heller inte grisarna själv. Det klarade han inte. De var ju så söta. Det han gjorde däremot var att minska sitt köttätande till hälften, vilket i ett steg till en vegonorm är bra, men jag gillar inte hans argument, för de stämmer inte. Han säger i programmet att 75 gram kött per dag och person räcker för att mänskligheten ska klara sig utan klimatförändringar och annat, men det är så fel! Hur fel han har kan du se i den här föreläsningen som tar upp mycket av de saker som folk tror är hållbara, när de faktiskt inte är det. Hela föreläsningen är också baserad på riktiga studier som inte är finansierade av någon industri.

Jag vill dock påpeka att om nu Henrik istället hade valt att till en början halvera sin köttkonsumtion för att stegvis fortsätta minska det och en vacker dag bli vegetarian eller vegan så är ju det jättebra och precis vad man vill. Alla kan inte eller vill inte bli veganer över en natt för evigt, och det är helt ok. Alla steg man tar däremot mot att bli vegan är jättebra, för djuren, människors hälsa och självklart för vår planet. Det han valde att göra är inte bra i längden och sättet han gjorde det på var uselt. Han bjöd sin familj och några vänner på en köttgryta, självklart med fläsk i. Skillnaden var ju att det är ju inte Vickan och Madde som ligger i grytan, utan ett par andra grisar istället.

Vad hände då med Madde och Vickan? Självklart blev de dödade också. Jävla skit. Det gjorde mig asförbannad. Finns det liksom ingen gård i hela långa Sverige som skulle kunnat ta emot Vickan och Madde på heltid tills de dör? Nä, självklart skulle de mördas för ett kött som vi inte ens behöver… Så jävla sur jag blev av att höra det!

Vad jag störde mig på i programmet Köttets Lustar

Först och främst var det mycket felaktig fakta hos dem som de intervjuade i programmet, särskilt från bönder som ”vill värna” om våra öppna landskap och tror kött är något vi måste äta för att må bra. Faktum är att inget binder koldioxid bättre än skog. Det säger den här personen i den här insändaren. Jag kunde inte sagt det bättre själv, men jag ursäktar att det inte är länkat till en studie. En annan insändare säger likadant och även där kan jag säga att jag kunde inte skrivit det bättre själv.

Det verkar också vara av allmän förståelse att alla vitaminer vi behöver finns bara i animaliska källor. Detta stämmer inte heller. Nästan alla vitaminer som vi får från kött, kommer från början från de växter djuren har ätit innan de dödas. De skapar alltså inte alla vitaminer själva, utan de får det från sin kost, precis som oss människor. Undantaget är B12, men det skapas också från bakterier i jorden.

Något annat som ingen verkade förstå är att vi behöver inte använda djur, några djur alls i jordbruk för att odla mat till oss själva. Det berättar Mic the Vegan om i videon som ni ser nedan. Faktum är att veganskt jordbruk är mer effektivt än de metoder vi använder idag. Särskilt om man använder en metod som kallas för permakultur som är en ”modern” metod som återspeglar hur naturen samarbetar vilket gör att den arbetar som den ska. Vissa väljer dock att ha några frigående djur såsom höns och grisar, men dessa går i så fall väldigt sällan om ens någonsin till slakt. Se mer i den här videon.

 

Slutsats

I det stora hela, som jag sa i början av inlägget så är jag glad att programmet visades, trots dess felaktigheter. Hur kan jag veta att det här är så fel då? Jo, för att jag tagit reda på hur det ligger till. Otroligt mycket, om nästan inte allt vi har fått lära oss om miljö, hälsa och djurrätt är en stor fet jävla lögn. Självklart är det då viktigt att hålla borta den  här informationen från allmänheten tycker dessa stora industrier som bara vill tjäna pengar och göra oss sjuka. Eftersom vi lever i en informationstid så har sanningen börjat komma fram till ytan. Dock är det så att även i vegovärlden är det lätt att sprida felaktig information, ljuga och förstöra m.m. Exempel på felaktigheter är att påstå att typ olivolja i enorma mängder är hälsosamt måste för oss, och att vitt socker på påse är detsamma som naturligt socker som finns när man käkar frukt, vilket får personer att tro att frukt är farligt och gör en fet. Det är skillnad på fett och fett! Vi behöver fett, men den bästa källan är i så fall från källor som avokado, nötter och frön. Healthy Crazy Cool vet vad han pratar om, ifall ni vill veta mer om hälsosamma fetter. Fett från animaliska källor leder bara till sjukdomar…

Folk säger detta för att människor helt enkelt inte vet vad som är korrekt information, men efter ett par besök till Nutritionfacts.org så kan man lära sig ett och annat om hälsosam mat. Likaså är PCRM och Läkare för Framtiden bra källor på korrekt information. För att inte tala om alla fantastiska dokumentärer som Forks Over Knives, Food Choices, What The Health, Eating You Alive med flera! Det finns mycket att lära sig. Tack vare Henriks program så tror jag att många kommer öppna ögonen i Sverige och gå mer mot en hållbar vegovärld med vegetariskt som norm istället för den köttnorm vi har idag. Vi är redan på väg dit och förhoppningsvis sker det fortare än vad man spekulerat i tidigare.

Vill du veta ännu mer, så finns det tusentals videos på YouTube som förklarar mer, och ett bra ställe att börja på är med den här videon:

Och snälla, inga sura kommentarer – tack! Se detta istället som något som kanske väcker din nyfikenhet och googla lite själv, kolla upp YouTube kanalerna jag länkat till och lär dig mer i din egen takt och ta ett beslut om minskat köttätande också i din egen takt när du är redo för det – om du någonsin kan och vill bli det d.v.s.

Vegosnack och ännu mera tjat om nya lägenheten!

Idag var första arbetsdagen efter min fyra veckor långa semester. I det stora hela så känns det ok att börja jobba igen, men det är långt till nästa långa ledighet. Dock efter att ha arbetat första dagen i nya lägenheten så har jag ingen direkt ångest kring det. Jag har ändrat om hur skärmarna står på skrivbordet och datorn verkar fungera bra. Inom kort ska jag också börja stå en stund varje dag för att öka förbränningen, men när det börjar får vi se. Jag älskar lägenheten mer och mer i alla fall och är så glad över att vi valde att flytta hit. Men nog om det – nu till inläggets huvudfokus!

En liten hemlighet…

Jag har inte pratat så mycket om vegetariskt på sistone och det är faktiskt lite konstigt. Idag går jag nämligen ut med en liten nyhet som bara de närmsta vet än så länge. Jag är lakto-ovo vegetarian. Det har jag faktiskt varit sen 1 december 2016 och för mig är det en extrem milstolpe. Jag strävar, som de flesta vet efter att bli vegan. Hur lång tid det tar att bli det återstår att se, men detta är i alla fall en början. Hur det gick till kommer jag dock inte berätta, och det får ni leva med. Ni får istället glädjas åt att jag kommit en bra bit på vägen mot bättre hälsa. Bara för att jag gått ut med den här lilla hemligheten så betyder inte det att bloggen kommer förändras och enbart handla om vegetarisk mat, men det kommer förmodligen innebära att jag sakta men säkert skriver mer om varför det är ett sånt viktigt steg att ta och någon gång kommer jag säkert ha med lite recept också och andra tips gällande matlagning.

Betydelsen av en stämpel

Jag väljer att kalla mig själv för lakto-ovo vegetarian, för att det är viktigt för mig, men vad jag kallar mig, eller stämplar mig som spelar ju egentligen ingen roll. Huvudsaken är att jag äter vegetariskt! Då jag under de senaste 5 åren eller så läst på och lärt mig otroligt mycket om hälsa, genomgått diverse dieter och lidit av sjukdomar som aldrig förmodligen kommer försvinna så har detta varit viktigt för mig. Målet egentligen var väl att bli vegan över en natt, men så blir det alltså inte och det är helt ok. Så länge det också inte finns ännu bättre vegetabiliska alternativ som smakar och beter sig som det man är van vid så är jag relativt glad i att jag idag fortfarande äter ägg och mjölkprodukter. Jag gör detta, även om jag vet idag att det absolut inte tillför något positivt för min hälsa, för djuren eller klimatet. Vissa vill inte stämpla sig med vad de äter och det är helt ok. Den dagen jag blir vegan, eller även nu som vegetarian så tänker jag inte bli någon jobbig typ (eller leva upp till stereotypen i videon nedan):

Däremot är det viktigt tycker jag att informera och sprida vidare korrekt information om kost, då förvirringen bara blir värre och värre så vad ska man då tro?

Vego behöver inte betyda hälsosamt…

Att vara lakto-ovo vegetarian är enkelt som fan, i alla fall idag. I höstas  hade jag en spektakulär plan om att jag skulle bli värsta hemmafrun när vi flyttade tillbaka till Skåne och jag skulle bara laga massa nyttiga WFPB (Whole Foods Plant Based) mat, vilket då är växtbaserad mat lagat från grunden; grönsaker, frukt, baljväxter, stärkelse, nötter och frön och minimera intaget av processad mat och automatiskt gå ner alla mina 20 ish kilon jag länge velat bli av med. Vad hände? Jo, det är ju mjölk och ägg i praktiskt taget allt som kommer i ett paket, så att vara onyttig, fortsätta äta godis etc är skitlätt. Det enda jag behöver akta mig ifrån i stort sett är gelatin i godis (och i min omeprazol medicin – blä!) och fisk i färdiga såser. I övrigt så funkar det mesta. Resultatet? Jo, fortfarande 20-ish kilon som inte försvinner och tröttheten från helvetet är kvar som om inget har hänt och likadant består min eviga fibrovärk. Det är skitlätt som lakto-ovo vegetarian att fortfarande få i sig 8 gram fibrer om dagen, precis som innan, istället för det minimala rekommenderade intaget på 25 gram, så där har inget förändrats. Frysen är proppfull med oumph, quorn, veggie pizzor och lite andra färdiga märken för att förenkla vardagen. Det är gott som fan och en stor brist på grönsaker finns absolut där. När jag skrev för någon månad sen att jag äter en grönsak i halvåret så stämmer det rätt bra, faktiskt. Men jag klagar inte så mycket längre. Maten vi äter är supergod och det är verkligen enkelt och lätt att äta och leva så här. Jag tror dock att tids nog så kommer vi äta mer mat lagat från grunden. Vi ska bara orka komma dit och göra det också. Det gäller att hitta bra recept som inte tar 100 år att laga. Ingen av oss vill stå och hacka grönsaker 3 timmar om dagen (och frysta grönsaker är lite vattniga), som det ibland känns att man gör när man testar nya recept, och många nya recept smakar ofta blä så det är fortfarande lite komplicerat när man vill vara nyttig och hälsosam.

En liten önskan…

Nu när jag gått ut med detta så skulle jag uppskattas om frågor kring mitt val av kost inte blir en ”big deal”, även om det är en stor milstolpe för mig. Vill du veta mer om mitt val, fråga mig då när vi träffas så kan jag berätta.

Vad händer nu?

Medan du hämtar dig från denna lilla ”chocken” eller nyheten – vad du nu väljer att kalla det så tycker jag du ska kolla in ett gäng dokumentärer på Netflix, såsom What the Health, Cowspiracy, Forks over Knives, Food choices med flera, läsa ett par bra bloggar om vegetarisk(bara att googla) mat och absolut kolla in vegopodden. Idag har jag plöjt igenom tre avsnitt, den ena om Unbakery och den andra från bloggaren på Jävligt gott. Den tredje var en intervju med Therese Lindgren som är Sveriges största stjärna på YouTube (vad jag vet). Det finns ett antal skitbra kanaler på YouTube som också säger bra saker om veganism och annat i vegostil. Vegan i Sverige är en(dock lite för mycket hemska bilder på hur illa djur behandlas, men lärorik) och en annan stor favorit är Mic the Vegan(baserat på riktig forskning) samt Healthy Crazy Cool som lär dig att det finns hälsosamma fettkällor som är vegetabiliska. De två senare är på Engelska, men lätta att förstå. Den enda kanalen jag INTE (verkligen inte) rekommenderar är Unnatural Vegan. Hennes kanal är full av skit, totalt struntprat och inte ens baserad på riktig forskning. Lita inte på vad hon säger! Det enda positiva jag har att säga om henne är att hon är förmodligen en av de snällare personerna mot icke-veganer, då hon inte dömer dem, men hon sprider massvis av felaktig information om vad som är hälsosamt! Många andra YouTube kanaler är duktiga på att ”debunka” det hon säger. Hon är inte särskilt omtyckt i alla fall med all rätt, då hon är så negativ och har fel med typ allt hon säger.

Så, gå och lev ett vego-liv du med!

Mitt liv som 60 åring | En dröm jag hade i natt

I natt drömde jag att jag fick se mitt liv som 60 åring. Det var skrämmande, häftig och i vissa fall otroligt osannolikt. Jag tror inte det var en sanndröm men det var ändå väldigt kul att få drömma nått sånt.

Jag var 60 år, men jag vet inte hur jag såg ut. Jag kände mig som jag känner mig idag. Ibland agerar jag ju som en gammal pensionär ändå med mina krämpor och värk men på nått vis kändes jag friskare än vad jag generellt gör idag i 2016. I alla fall, jag var på väg upp till Norrland. Jag hade inte varit där på över 30 år eller så och nu var det dags för någon slags släktträff. Jag kände mig riktigt ensam som om att livet bara var ett stort hål. Jag var inne på min tredje Grand Danois, som av någon konstig anledning fick stanna kvar hemma och jag bodde ensam.

Jag nämnde min ”före detta” sambo och denne person var Henrik. I drömmen bodde vi inte längre ihop och alla tecknen pekade på att han tyvärr hade avlidit och detta var anledningen till varför han inte fanns i mitt liv längre.  Saknaden efter Henrik var så enorm att jag förmodligen var i en djup depression. Trots att jag hade en GD hemma så spelade det inte så mycket roll, jag var ledsen och ensam ändå. Mina föräldrar gjorde allt de kunde för att muntra upp mig på den här släktträffen och jag antar att det mesta fungerade.

De positiva aspekterna i mitt liv, förutom hunden var att jag hade varit vegan i över 30 år. Jag berättade för släkten att min hälsa hade förbättrats enormt när jag blev först vegetarian i 35 års åldern och ett par år senare vegan. Riktigt bra blev hälsan när jag och Henrik började äta WFPB (Whole Foods Plant Based) vilket är 100% växtbaserat lagat från grunden. Jag berättade att jag lätt gick ner 20 kilo (jag väger idag jättetunga 70 kg enligt vågen 😮 ) och har inte gått upp i vikt sen dess och jag var mycket pigg, aktiv och ur många aspekter var mitt liv komplett annorlunda jämföres med hur jag lever det idag.

Jag träffade mina syskon. Bägge hade barn, säkert 3 vardera. Likaså hade mina kusiner. Släkten hade utökats en hel del. Det kändes som om jag spenderade en halv evighet uppe i byn, men förmodligen var jag bara där i ett par dagar. Det var både snö, sommar och solsken blandat med tråkigt mörker. Jag fick träffa många gamla ansikten och konstigt vilket muntrade upp mig rejält men jag var också med om en del tråkiga saker under den här släktträffen. Bland annat försökte folk tvinga på mig aktiviteter jag vägrar vara med på och jag blev arg i drömmen och röt ifrån. Varför utelämnar jag från det här blogginlägget.

Jag hann vakna innan det var dags att åka hem och drömmen fick inget direkt avslut. Jag var lite smått chockad när jag vaknade och det blev ett litet abrupt uppvaknande då vi har målare i huset som målat trappuppgångarna, hissen etc i flera veckor. I dag skulle de måla alla dörrar i huset så det blev till att kliva upp direkt och börja jobba.

Mina tankar om drömmen…

Den här drömmen får mig att tänka lite. Om det är en sanndröm återstår ju att se. Kanske är jag inne på min tredje GD när jag är 60 år, det är mycket möjligt att jag är vegan då också med tanke på teknikens framgångar med allt som pågår med hur mat odlas etc. Jag hoppas dock på att jag och Henrik fortfarande lever ihop och är lyckliga när vi är så gamla och att jag aldrig ska behöva känna mig ensam och deprimerad igen. Jag hoppas också på att jag kan ha en någorlunda aktiv livsstil som inte påverkar mig negativt och att det finns möjligheter till en bättre hälsa. Tiden får utvisa om drömmen var rätt eller inte. Vid det laget lär jag säkert ha glömt bort totalt att jag fick en inblick i min framtid. Jag har ju liksom länge sagt att om jag passerar 60 år så blir jag förvånad, för med min usla hälsa borde jag dö av en hjärtinfarkt när jag är 42 eller nått, men man vet aldrig. Sakta men säkert kanske matvanorna blir bättre och jag kanske lever tills jag blir 120. Who knows? Jag vill bara leva ett bra, hälsosamt och rikt liv. Och gärna tillsammans med Henrik och ett gäng grandisar…