Det här är en serie blogginlägg som kommer publiceras långt efter att jag har varit i Norrland, just på grund utav att det är en dum idé att ens hem blir rånat, för att man skriver i real-tid att man inte är hemma. Inte för att ni direkt vet var jag bor, men ändå. Nu vet ni det. Då kör vi!
Nu har jag varit i Norrland i ungefär 4-5 dagar och på den tiden har jag hunnit med att träffa lite vänner till familjen, ätit gott, programmerat, gått omkring på gården, åkt lite bil och varit i lilla fritidshuset. Sen har jag också slagits med mygg! Fy fan vad mycket mygg det är här uppe i år! Jag har fått rejäla bett på fötterna framförallt, där jag blivit biten när jag suttit ute med strumpor på! Jag har blivit biten minst två gånger på samma ställe dessutom med så det kliar så man blir galen. Sen har det varit svårt att sova eftersom det kommer mygg in i rummet om nätterna. Dock sen i förrgår så har jag börjat använda myggspray som jag sprayat på mig själv, mina kläder och på sängen. Det har hjälpt mycket i alla fall, men jag längtar tills jag slipper myggen praktiskt taget helt.
Hemma i Malmö har jag sett en mygg på de dryga två åren vi bott i den här lägenheten, så det är skönt. Enligt föräldrarna mina har de inga problem med mygg i deras hus i Stockholm heller så det ska bli skönt att komma dit senare i veckan. Idag blir jag ensam i huset, då resten av familjen vill åka ut till stugan för att sola, bada och ha riktig semester. Själv är jag så trött på myggen, för det är så mycket mer mygg där + att det inte är någon direkt täckning så att surfa på mobilen är inte att rekommendera. Sen kan jag inte ladda datorn heller, så det är inte av stort intresse för mig att åka dit p.g.a. det.
Idag blir det en riktigt TV dag eller nått sånt. Jag har också varit iväg till grannen och fikat lite och pratat öronen av dem. Jag har inte träffat dem sen morfars begravning, och flera av deras barn har jag inte träffat på typ 10 år. Deras äldsta son var dock här häromdagen så då fick jag träffa han igen och hans äldsta barn så det var skoj, men de andra två bröderna har jag inte träffat sen farfar gick bort 2010.
I det stora hela känns det bra att vara här fortfarande, även om det fortfarande är konstigt. Så lär det nog alltid kännas, men ju längre tiden går desto mer normalt känns allt. Jag är glad att jag kom hit trots allt, för det är inget fel på det här stället. Det är bara så tråkigt att de originella ägarna, d.v.s. min farmor och farfar inte bor här längre, för de lever inte längre. Dock så känner jag mig inte helt ensam av att vara här själv idag. På något vis vill man tro att deras själar lever vidare i det här huset, fast de inte är här längre fysiskt.
Jag har varit bortrest i två veckor, en vecka i Norrland och en vecka i Stockholm. Idag kom jag hem, men jag har bloggat lite om vad jag har gjort. De inläggen kommer publiceras ett per dag kl 12 till min FB sida och till Twitter, så håll utkik där.
Som vanligt har jag träffat lite vänner, umgåtts med familjen och ätit gott. Henrik kom och höll mig sällskap de sista två dagarna också och tågresan hem gick smärtfritt. Maja skriker sig som vanligt hes nu när vi kommit hem och vi har beställt pizza till middag. Sista pizzan på ett bra tag, för nu ska vi ta tag i vår hälsa här hemma så det känns skönt.
På tågresan hem höll jag på och fortsätta med att lära mig asp.net och kom som vanligt ingenstans. Jag förstår inte hur svårt det ska vara att visa upp data man har lagt i en lista, eller fylla på en lista över huvudtaget. Det ska liksom gå på automatik, men icke. Något fel är det. Nåja. Jag testade att försöka göra en simplifierad version av den i JavaFX, men kom ingenstans där heller. Så tröttsamt, men samtidigt så otroligt roligt. Jag bara hoppas jag till sist kommer lära mig det här. Att det var svårt i JavaFX beror ju bara på att jag inte hållit på med det på typ 2 månader nu så det är lätt att man glömmer bort exakt hur man ska göra något.
Om någon av mina läsare förresten kan asp.net core (2.2) MVC med razor views och vet precis hur man gör för att dels fylla på en lista genom de fälten man skapat genom scaffolding (CRUD) och sina modell klasser (typ author.cs) för att visa upp författarens böcker på författarens sida, så hör av er – för jag får det inte att fungera! Böckerna har liksom författare, men författaren har inga böcker. Så långt har jag kommit just nu. De är dock connectade i databasen med FK och alla tutorials jag har följt har hjälpt mig få den länken i alla fall, men på något vänster går det alltså inte att visa upp författarens böcker. En foreach funkar inte heller så jag har ingen aning om vad jag ska göra för att komma vidare.
Jaja, nu väntar jag på middagen, som ska komma inom en timme. Sen blir det film, ta igen alla YouTube klipp man missat och ta det lugnt. Eller så fortsätter jag lite senare ikväll med mina appar som inte fungerar…
För första gången i mitt liv känner jag mig ensam. På riktigt. Eller något i den stilen. Förhoppningsvis är detta något som är ytterst tillfälligt och en del av er som läser detta tänker säkert att jag får skylla mig själv.
Jag får skylla mig själv för att jag valde att flytta bort från Växjö, där jag hade mina kollegor och ett par vänner nära till hands som jag kunde träffa praktiskt taget så ofta jag ville. Jag får skylla mig själv för att jag ”valt” att avsluta lite vänskaper, även om några avslutades lite väl fel. Jag får skylla mig själv att jag nästan valt att ”isolera” mig och vara hemma istället för att vara i centrala Malmö och utforska stan mer än nödvändigt och jag får skylla mig själv för att jag är introvert och blivit smått besatt av Apple produkter och videoklipp på YouTube som handlar om dem.
Jag är som jag är, men å andra sidan tror jag det här är tillfälligt. Som tur var har jag min älskling och nu ska han inte iväg på fler jobbresor förrän kanske någon gång nästa år. I år har vi varit ifrån varandra i totalt 3 veckor. Därför valde jag med flit att inte ta min höstvecka i år. Min höstvecka är den tid på året då jag någon gång under hösten väljer att åka ensam upp till Stockholm för att träffa min familj och vänner jag har där uppe samt umgås med hundarna som uppfödaren har. I år skiter jag i det av flera anledningar. Eller egentligen bara av två anledningar. Inte tillräckligt med semesterdagar och jag vägrar vara utan älsklingen i en hel vecka till – även om jag har fullt upp med att träffa vänner och familj!
Sen är det ju lite svårt att skaffa kattvakt för tillfället när man vill iväg eftersom jag inte känner så många här nere längre. Jag har kännedom om många, men jag har tappat kontakten med de flesta av bra anledningar. Därför blir det lite svårare för närvarande att bara åka iväg när man känner för det, för att man dels då inte hittar kattvakt på samma sätt och dels för att ingen av oss vill åka ifrån varandra något mer nu på ett bra tag.
Jaja, det går över.
Det är i alla fall en konstig känsla att längta rejält efter att umgås med folk. Det brukar jag inte direkt göra, eftersom jag ofta kan träffa personer jag vill träffa så ofta jag egentligen har känt för det tidigare, men av logiska skäl har det alltså blivit lite svårare. Jag och min bästa vän har inte pratat med varandra på flera månader. Och det är ok. Antar jag. Vi behöver ta pauser från varandra, men något säger mig att detta kanske är den sista pausen vi tar från varandra och att vi båda behöver gå vidare på något vis och kanske hitta andra personer att umgås med rent frekvent. Jag känner i alla fall lite så. Inte just med min bästa vän, utan med mycket under det här året.
2017 har ju varit året av förändring. Hur många gånger har jag skrivit och tänkt så nu på sistone? Alldeles för ofta känns det som. I år så har jag tagit många beslut, bra som dåliga men det känns som om de ”dåliga” besluten har fått en lite för stor negativ effekt och det är det som har lämnat mig lite ”ensam”. Jag känner mig inte fruktansvärt ensam egentligen. Det är inte som om att jag sitter hemma i min ensamhet och gråter och bara längtar efter att få krama folk. Nej. Så allvarligt är det inte. Det är mer så att jag typ vill leta efter ursäkter att faktiskt lämna lägenheten. Hitta på saker och det gör mig inget alls ifall jag gör allt tillsammans med älsklingen. Han är min klippa i vardagen eller nått i den stilen och jag är mycket glad över att jag har honom. Hade jag inte haft honom – ja då hade jag nog mått riktigt jävla dåligt skulle jag tro och verkligen suttit hemma i min ensamhet och blivit deppig på riktigt.
Därför är jag ändå rätt hoppfull gällande saker och ting. Jag vill gå vidare – med det mesta. Eller allt beroende på hur man ser det. Mycket har jag redan gått vidare med tycker jag. Och jag tar konsekvenserna för det.
Hur illa jag än vill umgås med folk, käka sushi eller bara ta en fika…
Tiden går fort när man har roligt säger dem, och det är nog väldigt sant. Tre veckor av fyra möjliga är efter idag över och utöver flytten, packa upp och komma i ordning så har dagarna flugit förbi. Det har inte hänt så jättemycket egentligen, mer än att man suttit vid datorn, bloggat, chattat och haft lite besök av vänner och familj. Sen i Torsdags har vi haft Henriks ena bror på besök. Han brukar komma och hälsa på lite då och då och passa på att spela spel tillsammans med Henrik. Det är alltid lika kul när han kommer och hälsar på. Han livesänder när han spelar spel, och använder sig främst nu av Mixer som plattform för det. Om du vill se när han spelar, kolla in hans kanal här!
Resten av tiden man nu är ledig lär fortsätta som den gjort tidigare, med skillnaden att de dagliga morgonpromenaderna börjar igen och att man får vända tillbaka dygnet lite, om man nu orkar och kan d.v.s.
Jag gosar med Maja i soffan i pyjamasen, då Maja ligger på soffryggen. Nya soffan bland annat gör det möjligt för många gosiga stunder med min lilla bebis…
En annan kul grej som har hänt är att jag återfått kontakt med en av mina gamla bästa kompisar från skoltiden. Det är riktigt trevligt. Vi har inte pratat med varandra på typ 15 år kanske, men haft varandra på FB i ett par år nu tror jag. Efter ett tag så blev det äntligen att ta kontakt på riktigt och vi har chattat dagligen typ hela veckan och det är skoj.
Ja i övrigt försökte man väl bara hitta en anledning till att blogga igen, så det här blev mest en uppdatering egentligen. Fortsatt trevlig sommar och helg!
Jag tycker om att åka till Stockholm för att hälsa på min familj, mina gamla vänner jag har kontakt med där och för att träffa min framtida uppfödare. Detta året blev resan också av, min så kallade ”höstresa”. Någon gång under hösten åker jag alltså till Stockholm ensam och stannar i ca en vecka för att umgås och hitta på saker jag tycker är roligt som inte alltid är så roliga för älsklingen min.
Fredag
Årets resa blev en Fredag till Fredag och resan upp gick väldigt smärtfritt. Tågen var i tid! Ett mirakel! Det blev inte lika på vägen hem, men det berättar jag senare i inlägget. Syrran kom och mötte mig på T-Centralen och vi tog pendeltåget tillsammans hem till päronen. Där vankades det vegetarisk wok med Sussie och Gunnar, päronen och min syster. Brorsan är för närvarande i Singapore och härjar. Vi tittade på kort, jag berättade om flytten och planerna gällande försäljning av lägenheten med mera. Det var väldigt trevligt. Sen tittade vi på en massa kort från tidigare år.
Lördag
På lördagen åkte jag och Mamma in till stan. Jag hade planer på att köpa häftiga hårfärger, eftersom min plan med min blondering jag gjorde för några månader sen var just för att jag skulle ha lite roliga färger i håret. Jag har googlat lite och hittade precis vad jag letade efter på Lyko i Mood gallerian. Jag skulle ha lila och rosa färg men det var tre för två erbjudande så jag tog en blå färg också som jag ska testa att använda en annan gång. Jag köpte även en tub med silverglitter som jag letat efter i en halv evighet känns det som på en party butik som låg i närheten. Pappa hade kört in oss till stan, för han skulle filma lite för jobbet med Kalle, och efteråt gick vi och käkade sushi och annat gott på ett ställe jag åt på förra året när jag gjorde min höstresa 2015. När vi kom hem så började jag mitt äventyr med att sätta i färgen. Jag sköljde håret, utan att tvätta det med schampo. Det stod nämligen bara att håret skulle vara blött så jag testade. Sen delade jag in håret i tre delar. På höger sida satte jag i rosa färg och på vänster sida blev det lila. Den rosa färgen syntes mycket tydligt men den lila syntes nästan inte alls trots att jag tog lika mycket färg till bägge. När jag låtit det sitta i en stund så sköljde jag ur det. Det kom ingen färg ur utan det bara skummade. När jag var klar gjorde jag en fin fläta och nedan kan ni se resultatet:
Närbild på flätan. Effekten är uppnådd med den rosa färgen men lila syntes nästan inte alls.
Jag blev halvt nöjd. Själva effekten blev ju som sagt uppnådd för jag ville att det skulle synas mycket tydligt att jag hade fler färger i håret, men det var trist att den lila färgen inte syntes så mycket. Det var som om att den knappt fäste heller. Dock så syntes den lila färgen mycket bättre dagen efter när håret var torrt, men det var ändå otroligt lite som hade fastnat. På lördagkvällen gick vi på 60 årsfest. Jag stannade bara en stund och körde hem strax före kl 20 på kvällen. Sen satt jag och tittade på en av Twilight filmerna på Netflix som nyligen kommit ut där.
Söndag
På söndag fick jag återigen göra något som jag har längtat efter i flera år och det var att vara med på hundpromenad med Svenska Grand Danois klubben. När jag bodde i Stockholm så blev jag medlem i klubben och var ett tag med på nästan alla promenader, men efter att jag lämnade Stockholm så blev det dels för dyrt att vara medlem (plus att jag typ hela tiden glömde bli medlem). Den här söndagen var typ första gången på typ 15 år eller nått som jag fick vara med igen och tajma in det med min höstresa. Jag gick tillsammans med Ann-Louise från Grandison (min framtida uppfödare) och jag promenerade med Åse, som är en blå tik från K-kullen som var för två år sen.
Åse sitter bak i bilen och är alldeles, alldeles underbar! Jag blev så kär i hennes lynne och vackra kropp och huvud!
Ann-Louise promenerade med Gibson, deras nya valp som var en riktig buse men när han var lugn så var han helt fantastisk. Precis som resten av deras härliga hundar. Det var jättekul att gå med alla som var med den dagen och jag fick lära mig nya saker, både om rasen men även andra grejer som kan vara bra att veta inför mitt hundköp.
Ann-Louise med Gibson. Många bilder blev det och ingen blev 100% perfekt men här ser man snyggingen i sin helhet.
På eftermiddagen besökte jag även min syster som är utbildad hälsorådgivare inom Ayurveda (hur det nu stavas). Hon tog min puls och gav mig lite råd om mat och annat. Om och när jag följer hennes råd återstår att se. Jag är skeptisk till det som inte forskningen säger när det gäller kost. Jag har ju också lärt mig massvis själv de senaste åren och planen är egentligen – ät mer fibrer och försök gå åt det veganska hållet om möjligt. Jag får tänka på saken. Det som var mest intressant var att hon kunde känna att jag har fibromyalgi när hon tog pulsen och det tyckte jag ändå var lite häftigt. Det är skönt att få sina besvär bekräftade på många olika sätt. Senare på kvällen vankades det klassisk Söndagsmiddag och då träffade jag Kalle igen som är min brors sambo. Han är helt underbar! ❤
Måndag
På måndagen åkte jag till Norrtälje för att träffa Kerstin. Det är en lång resa med många byten men det gick ändå väldigt smidigt. Vi åt på ett ställe som hade både sushi och asiatisk buffé. Det var supergott! De hade även Ramune till försäljning! Helt otroligt så det testade jag. Jättegott!
Ramune, en japansk läsk med smak av Lychee. Kostade 35 kr. Dyrt men väl värt pengarna!
Efter den goda lunchen åkte vi hem till Kerstin där jag fick träffa hennes hund Joy igen. Det blev lite hundträning då hon aggressivt vaktar och äter upp sina mjukisdjur. Sen fick jag lite massage och sen var det dags att åka tillbaka till Stockholm igen. Denna kväll vankades det middag med min moster och ena kusin. De hämtade upp mig vid Danderyds sjukhus så jag slapp åka kommunalt hela vägen. Mycket bekvämare att åka bil än kommunalt efter en sån lång dag!
Tisdag
Tisdagen blev en ren och skär ”sitta hemma och glo” dag. Men det behövdes! Jag hade ju ett riktigt fullspäckat schema, med nästan ingen sovmorgon heller sen jag kom så jag behövde vila lite. Det blev film, tv och en stor irritation på klassisk reklam-tv. Hur fan orkar folk med det? Sen Netflix kom och YouTube blivit ett gigantiskt bibliotek för nytt lärande så behöver jag knappt något annat för att spendera min fritid. Nej, jag hoppas verkligen att reklam-tv dör ut fort som fan. Blir ju tokig på att inte kunna pausa när man vill, se samma reklam om och om igen samt att det är reklam var 10:e minut eller så numera på svensk tv. Det börjar likna USA snart och det är INTE bra. Mer Netflix åt folket! Och för den som undrar varför jag inte satt och glodde på Netflix och YouTube hela den dagen så beror det på att föräldrarna har begränsat med internet då de inte har fiber utan enbart 4g med 50GB data att spendera på en månad. Det spenderade jag på 2 dagar förra året jag var där då jag inte visste om att det var begränsat så i år fick jag planera lite mer men det gick bra. Lösningen blev att sänka upplösningen på allt man tittade till det absolut lägsta. Jag satt ändå långt bort från teven så dvd kvalité och liknande såg ändå ut som HD. Alltså, no harm done.
Onsdag
På onsdagen satt jag hemma en hel del med, med undantaget att jag tog en sväng förbi Media Markt för att köpa en sladd så jag kunde titta på Netflix på stora teven via min dator. På kvällen var det dags för en till ”familjemiddag” med familjen Styrman som hade Sam med sig. Sam är för övrigt 2½ år och en riktig energiknippe men det var kul att han inte var rädd för mig eller så. Det blev en trevlig middag och kväll med god mat och sällskap.
Torsdag
På torsdagen spenderade jag mer tid med mamma plus att jag åkte tillbaka till min syster för att säga hej och prata om andra saker. Sen på kvällen var den mest efterlängtade grejen av allt och det var mitt återbesök till Ann-Louise och Pär för att hälsa på dem igen men också för att träffa resten av hundarna och få gosa som en tok med världens bästa gosegris – Gandalf! Snacka om att vara kär, i himmelriket och vara galet glad! Bilden nedan är ett kollage som sammanfattar glädjen jag kände när jag var där i Torsdags…
Ett kollage med en samling bilder jag eller Ann-Louise tog på mig med Gandalf. Gibson är också med på ett hörn.
Jag ska skriva mer utförligt om mitt besök på Antons blogg och jag har delat några bilder på Instagram sen tidigare.
Fredag
Veckan gick fort och snart var det dags för hemfärd. Jag hade bestämt sen tidigare att jag skulle åka tidigt på dagen för att få ut med av helgen och på ett sätt var det tur, för resan hem var allt annat än smidig. Det gick någorlunda bra i början. Vi blev en kvart sena pga problem med signalfel i Stockholms Södra. När vi var nästan framme i Alvesta så hände det som inte fick hända. Ett tåg framför oss hade kört sönder en växel och spårat ur. Som tur var, fastnade vi i Moheda, vilket är en superhåla utanför Växjö. Det gick att kliva av där så det gjorde jag och väntade på en regionbuss som skulle komma 40 minuter senare. Jag kom fram till Växjö 2 timmar senare än planerat men det gick bra ändå. När jag kom fram mötte Henrik mig vid stationen och vi gick direkt till banken för att påbörja försäljningen av vår lägenhet. Mer om vad som händer där berättar jag i ett annat inlägg.
I det stora hela var det en underbar resa – precis som vanligt. Lagom med vila, ingen galen hemlängtan heller och lagom med träffar med nära och kära. Några träffar uteblev och jag hade hoppats på att även andra personer jag träffar extremt sällan skulle höra av sig men så blev det alltså inte. Jag är nöjd ändå. Jag fick ju gosa med Gandalf… 🙂
Jag sitter nu på tåget hem mot Växjö igen. Jag har haft så otroligt roligt hela veckan, att jag nästan inte vill åka hem. Jag hade lätt kunnat stanna ett par dagar till och umgås mer med både vänner, familj och diverse husdjur. Minnet av Gandalf är nog det absolut bästa dock, för mina möten med honom har bekräftat ännu mer varför jag är så kär i rasen grand danois, och nu blir det viktigt för att se till att min dröm blir sann så snart som möjligt.
Så här såg Gandalf ut när jag skulle åka. Riktigt ledsen…
Hela veckan har bestått av möten av olika slag. Nästan varje dag har jag dessutom träffat en hund, och det är för mig väldigt ovanligt numera. Jag ser så klart hundar när jag är utomhus, men jag träffar sällan dem och får nästan aldrig gosa så mycket som jag fick göra med Gandalf.
I måndags åkte jag till Norrtälje och träffade Kerstin. Det var trevligt. Resan tog över 2 timmar, men det flöt på bra. Vi åt lunch på bergstugan, och jag fick möjlighet att ta en del bilder över utsikten av Norrtälje.
Sen åkte vi hem till henne och jag fick träffa hennes hund joy, som jag inte träffat på länge. Jag gav henne lite tips om hundträning, och det var kul att se framgångarna av det. Efter jag varit i Norrtälje, så åkte jag till min syster för att dricka chai-te med mina syskon. Det var otroligt trevligt. Vi börjar äntligen likna varandra i våra intressen, och det var riktigt härligt att prata om hälsa, vegansk mat och forskning utan att få höra att jag är korkad eller för extrem när det gäller nyttig mat.
På kvällen så hade vi stor familjemiddag med familjen Styrman. Dem står vår familj så pass nära att vi kan räkna dem som familj. Det var en mycket trevlig middag, och vi åt tacos.
På tisdag hälsade jag på kenneln igen, gosade lite till med Gandalf och sen fick jag öva lite smått på mörkerkörning när jag åkte hem, men det gick bra.
På onsdagen så fikade jag med en vän som heter Mirelle. Hon är dottern i familjen Styrman, och har nyligen fått en bebis som heter Sam. Han är ett riktigt charmtoll för att vara en mänsklig bebis, men just den dagen var han lite ledsen. Antingen är det dags för tänder, eller så hade han ont i magen. Efter jag varit där, åkte jag till kenneln igen för sista gången för den här resan, och Gandalf följde mig ut på gården och såg riktigt ledsen ut, för han ville inte att jag skulle åka. Bilden på hans blick kan ni se på det första fotot i inlägget.
Igår träffade jag Lollo, en gammal kompis från grundskolan. Vi tog en långpromenad med hennes hund Zoë. Sen fikade vi lite och pratade skit om allt möjligt. Efter det åkte jag och mamma och shoppade lite prylar till mig.
Nu sitter jag som sagt på tåget hem. Jag har bestämt mig för att göra fler såna här resor i fortsättningen.
Det här inlägget skrevs från Nexus 5 med applikationen WordPress for Android
