Mer kattsnack – en bebis på väg?!

I mina senaste 4-5 inlägg eller så har jag typ bara pratat katt, och det med all rätt. Det kommer fortsätta även här. Jag saknar Maja så jag håller på att bli smått tokig. Det är fortfarande så jävla tomt i lägenheten utan henne. Extra tomt har det varit de senaste veckan då jag blev lite smått sjuk i förkylning och har suttit hemma i tre dagar i sträck mellan måndag och onsdag. Innan när jag varit sjuk har ju hon hållit mig sällskap, men nu har jag bara teven till sällskap. Det får väl duga, men jag hade hellre haft en pälsboll i knät, och absolut särskilt min lilla bebis Maja som inte finns längre. Fy fan vad jag saknar henne. Det kommer jag göra länge, även när jag skaffat en till katt.

Jag har berättat tidigare att jag pratat med några uppfödare och det har trappats upp rejält. Igår var jag och hälsade på en av dem och det dunderklickade kan jag ju säga! Både med katten jag valde, familjen och de andra katterna som jag träffade på. Uppfödaren bor i Örkelljunga och jag åkte dit i förhoppningen att en av alla tillgängliga hanar skulle välja mig, men det blev faktiskt en flicka. När jag kom dit och fick gå in i rummet där bebisarna var så låg alla bebisar och sov. Dock så fort jag hade satt mig ner så vaknade en av dem, och började direkt undersöka vem jag var. Det var en liten flicka som i stamtvavlan heter Cherokee Awanita. Det var skoj och vi klickade direkt. Hon var hos mig länge till en början, sen kom maten och då gick hon och åt och sen när hon inte var i närheten av mig så ”letade” jag och höll koll på henne hela tiden. Det komiska var att under hela tiden jag var där i stort sett i rummet med bebisarna så var det bara honor som klev på mig och undersökte mig, nosade på mina fötter, klättrade på mina ben och hoppade upp i famnen. Alla hanar låg bekvämt och sov tills de hade sovit färdigt. Det var inte förrän alla hade vaknat som en del av hanarna började intressera sig för mig, men då var jag mest intresserad av honan som var på mig från första stund och så fick det bli. Jag tingade henne direkt och har betalat avgiften för henne till uppfödaren. Jag tänkte att det var lika bra, då det ändå var en flicka som valde mig. Den andra uppfödaren här i Malmö som jag pratat med har bara en ledig hona till salu, så jag får se hur jag gör med att besöka henne. Jag vill så klart träffa henne också, men då är det väl mer för en katt-fix och träffa kattungar och lära känna en till uppfödare som är av mer intresse. Jag har ju som sagt inte råd att köpa två katter nu ändå. Nedan kan ni se en bild på henne. Hon är så jävla söt! För att inte tala om liten och pluttig! Vågade knappt ta i henne när jag var där för jag var rädd att göra illa henne, men allt gick fint. Hon gillade dock verkligen inte att bli buren, men det hoppas jag är ytterst tillfälligt. Jag läste på lite mer senare om små kattungar som skriker när de blir burna och det kan bero på alla möjliga olika faktorer. Mest tror jag det beror på att hon är ovan att befinna sig ”högt upp” och så fort, för när hon var i mitt knä och jag satt ner var hon tyst. Hon kan ha varit frusen också och mina händer kalla vilket också kan ha gett henne lite obehag. Jag hoppas i alla fall att det går över, annars får jag vänja henne vid det för när hon kommer hem till mig lär jag inte släppa henne i första taget!

Min lilla bebis värmer sig vid elementet

Det känns i alla fall skönt att ha hittat uppfödare som man klickar med direkt, som har rätt inställning till hur man föder upp friska djur. Den uppfödaren jag tingat henne från är dyrare än den andra, hon råutfodrar från start och gör typ alla tillgängliga hälsotester som finns. Nedan kan ni se bild på de nuvarande huliganerna:

Bilder på de nuvarande bebisarna hos SE Point Lookout Ragdoll’s uppfödning. Katarina MacLaughlin har tagit bilden och jag har fått tillåtelse att använda den.

En av flickorna ska alltså bli min. Frågan är vad hon ska heta? Namn jag kommit på är ju Mim (efter häxplackan Mim från Disney), Mims, Muffin(för att hon ser ut som en vaniljbakelse eller nått) och Munchkin bara för att alla Ragdolls är så jävla söta. På Facebook fick jag även Cookie och Tekla samt Madicken som förslag, men lämna gärna dina idéer nedan. Oavsett namn lär hon få typ 17 smeknamn till.

Efter att jag hade varit och gosat och lärt känna kattungarna samt deras mammor så gick vi ner till thaistället på stan och de bjöd mig på middag. Det var också oerhört trevligt. Sen tog jag bussen hem och var mer om lite fler äventyr 😉. Det var nämligen en kille som flirtade rätt rejält med mig på bussen, så det var väldigt intressant med tanke på att jag tror jag kan räkna på en hand hur många killar som flirtat med mig sen jag var tonåring. Det brukar ju liksom inte vara standard att killar gör det med mig. Kan dock bero på att jag typ alltid varit tillsammans med någon men jag vet att jag inte är världens snyggaste heller.

Jag menar, vem uppskattar alla dessa grimaser?

Nu sitter man bara och drömmer och längtar efter ens nya bebis som kommer hem till mig om ungefär 2 månader. Jag kommer självklart att åka upp och träffa henne fler gånger innan det är dags att hämta hem henne. Frågan är bara hur ofta jag kommer komma dit? Svaret är så ofta som möjligt, så klart haha! Kanske tar med mig resväska och tältar utanför tills hon får komma hem med mig? Vem vet haha?!

Jag har i alla fall skapat både ett instagram konto, Facebook sida och en vanlig hemsida till alla framtida, nuvarande och dåtida Ragdolls jag kommer skaffa, för den här lilla tjejen kommer förmodligen inte bli den sista. Nej, inte om jag förstått rasen rätt och efter mitt möte idag med mammorna till kullen och särskilt Gloria som betedde sig precis som Maja så är det bara ännu mer bekräftat att det är rätt ras för min del.

Nedan kan ni se en video av mitt första besök till uppfödaren.

Om ni har förslag på namn eller annat kul att säga, lämna en kommentar nedan!

Hur kan man vara deprimerad och skitlycklig på en och samma gång?

Ja, börja med att plötsligt bli singel, hitta typ världens bästa lösning till lägenhet för en lat, introvert tekniknörd till att förlora sin kattbebis sen 12+ år tillbaka på väldigt kort tid. Då blir det så. Känslostorm deluxe.

Mitt huvud är alltid sprängfyllt med tankar. Galet mycket. Det är aldrig tyst. Men det har funkat, då jag sakta men säkert vant mig vid att vara jag och allt eftersom åren gått har jag lärt mig hur jag ska hantera mig själv och mina konstigheter för att orka med allting. Just nu är det dock svårt. Mycket svårt. Det har gått en vecka sen vi fick säga adjö till Maja, vår älskade bebis. Det är en mycket tom lägenhet vi har nu och det suger att vara här ensam om dagarna och kvällarna. Även om jag fortfarande gillar och uppskattar att sitta fastklistrad framför teven i soffan så avskyr jag och hatar hur ensam jag är nu. Jag kan vara glad och känna mig glad ibland, men så fort som jag inser att ”ja just det – jag har ingen katt att gosa med” så blir jag ledsen igen. Trösten jag har just nu är att bara fylla mitt YouTube tittande med katt videos. Det hjälper lite i alla fall och jag tror jag har bestämt mig för vilken kattras det blir.

Det lär bli Ragdoll i framtiden. Frågan är bara hur. Jag har som sagt kontaktat och blivit kontaktad av några uppfödare. En uppfödare kontaktade mig igår som har en hona till salu som är 8 veckor nu. En till hona låter lockande, men jag har svårt att komma på vilket namn jag hade gett henne. Enda namnet jag har i huvudet är Maja, och det hade ju inte gått – eller hur? Nej, det hade bara blivit krångligt. Annars har jag typ bara liknande namn i huvudet, typ som Majsan, Maggan eller andra namn på M såsom Mini eller Mimmi, men nej. Det känns bara fel. Lisa, kanske? Nej, det känns fel det också… Namn är dock bestämt om det blir hankatter. Första hanen ska heta Felix. Blir det en till hane efter det eller samtidigt ska den andra heta Putte. Sött, va? Namnen till deras bloggar/instagram konton är redan bestämda också för jag tror inte någon snott de namnen ännu.Faktum är att jag beställt en ny domän för alla framtida ragdolls jag tänker skaffa. Smart, va? Jaja, det är mina pengar och min idioti… Jag är ju singel nu, remember? Ingen ångest över domänköp och webbhotell gällande åsikter från eventuell pojkvän. Bara mitt problem! Med allt det innebär… Frågan är väl om det blir hankatt eller ens två. Jag har också blivit kontaktad om att bli fodervärd till en hane som är drygt ett år gammal vilket också är skoj. Jag vet dock inte hur lätt det är att byta namn på en katt, eller om det ens är ok för en fodervärd att göra så? Katten blir ju inte min förrän den har utfört sina parningsuppdrag…

Jag har också precis haft ett till samtal (alltså chatt på nätet) med en uppfödare av rasen som har ett helt gäng bebisar just nu som är leveransklara precis när jag är redo för att ta in en katt i mitt liv. Den uppfödaren är också ok med att bara sälja en katt, så det är ju jättebra. Uppfödaren som har en ledig hona som jag nämnde innan är ok med att behålla henne tills att jag är redo om det nu blir jag som tar henne d.v.s. Jag försöker fortfarande komma på ett namn, men det är svårt och jag är ju mer för hanar om jag ska vara ärlig. Men jaja, vi får se hur det blir. Det är ju rätt katt jag letar efter. Pris, kön och färg samt ålder är mer skitsamma egentligen. Det ska vara rätt katt!

Oavsett så spenderar jag mina dagar nu med att tänka på katter. Jag tänker mer på katter än Apple produkter vilket är konstigt, men samtidigt lite befriande och jobbigt. Som den där förbjudna frukten, längta efter något man inte kan få. Självklart tänker jag mycket på min framtida lägenhet och längtar desperat efter inflyttning dit, även om det inte känns lika kul att just nu bo där ensam ett tag utan husdjur. Just nu känns det också bara allmänt jobbigt att jag inte flyttat dit ännu heller. Det blir mer påtagligt också när jag åker till och från skolan, eftersom det tar mig – en bra dag, typ 40 minuter att resa och då med två bussbyten. En vanlig dag när jag är extra lat, vilket är typ varje dag så tar det närmare en timme. Det är helt galet att det tar så lång tid inom Malmö! Visst, hade jag alltid tagit bilen så tar det en kvart, och efter jag har flyttat så funderar jag mest på att ta bilen till skolan eftersom jag hade sparat typ 300 kr per månad på det, kanske lite mer till och med, beroende på hur ofta jag behöver ta mig in till centrala Malmö. Detta för att bilen inte kostar särskilt mycket i drift. Elen är typ 100 kr i kvartalet med så vi laddar sen vi skaffade den för ett år sen. Jag tror inte att det kommer bli särskilt mycket mer bilkörande heller i snitt efter flytten, men det blir ju mer små-åkande. Alltså istället för att åka 5-10 mil i veckan eller nått fördelat på en helg så kanske man åker 1-2 mil per dag. Bara på det här första året så har vi åkt typ 250 mil, vilket inte är mycket på ett år. Vi har 1000 mil på leasingen så…

Det tar fem minuter med bil till skolan från nya lägenheten, jag har testkört och runt skolan finns det gott om gratis parkering. De gånger jag behöver åka in till Malmö där det är mest bara krångligt att ta bilen är typ 2-3 gånger per månad om ens det, så då hade jag sparat flera hundra på att åka bil istället för att ha både bil och busskort. Som läget är just nu så lär jag behöva hålla i slantarna så mycket som möjligt efter inflyttningen då själva flytten kommer kosta mig galet mycket pengar. Även om jag sparar pengar på att ta med mig saker härifrån så kommer jag ändå få spendera mycket på deposition, möbler från IKEA och andra smågrejer jag lär behöva för att leva ett bekvämt liv i nya bostaden. För att inte tala om kostnaden för att skaffa minst en katt! Dock så har jag ju pengarna, men det är ändå viktigt att spara dem ifall jag inte lyckas hitta minst en deltidsanställning till sommaren 2020.

Sen Maja gick bort har jag ändå mått relativt bra, men för några dagar sen så hände något. Helt plötsligt började jag känna mig totalt deprimerad och nästan folkskygg. Eller ja, jag känner mig som om att jag bara vill vara själv och att åka iväg till skolan just nu och hålla på mer projektet är bara en börda. Det beror också på att det är mycket som strulat, särskilt med git, då de nästan alla andra i gruppen inte alls vet hur man ska använda det men också för att vi har haft det väldigt rörigt i vår grupp. Igår när jag var på skolan var första dagen som det kändes någorlunda ok, men det var ändå jobbigt. Jag fick typ ingenting gjort, kände mig helt handfallen eller något och jag kunde inte testa vad jag har gjort för det grafiska strulade också. UWP är intressant, men det är ändå lite mer komplicerat än vad JavaFX är som är mer rakt på sak eller nått, eller så är det bara annorlunda för det var längesen jag gjorde något grafiskt program. Som tur är har jag en förstående grupp, och vi har i programmet i övrigt blivit ”tränade” till att vara ärliga, vilket gör det hela lättare. Jag har bett om ursäkt ifall jag verkat sur, eller agerat annorlunda och jag gör mitt bästa för att hjälpa gruppen när de behöver hjälp. Jag är dock glad över att jag har en annan person i gruppen som också hjälper till mycket.

Den enda personen jag vill spendera tid med är Henrik, eller någon annan som har katt eller husdjur så jag får gosa lite, men har jag Henrik att umgås med känns det lite lättare i alla fall. Vi har ju typ blivit tightare än någonsin sen vi gjorde slut vilket bara gör att allt känns ännu bättre, men att vara utan Maja? Oj, vad det är tufft! Allt annat känns som ingenting, bara positiva grejer, men utan Maja? Nej, jag vill verkligen inte vara utan henne men jag har inget val. Fy fan vad jag saknar min lilla bebis! 😭

Hade jag haft ett annat husdjur just nu såsom en katt eller hund så hade det varit lättare. Jag hade ändå saknat henne så klart och inget djur kan ersätta henne. Däremot kan jag hoppas på att nästkommande katter blir som henne. Pratglada, sociala, nyfikna, går med på allt, som älskar att ligga i knät och sova i sängen om nätterna, gärna en stund under täcket. Maja kom ju också och mötte mig vid dörren praktiskt taget varje dag. Ragdolls är ju såna, vilket känns mer än underbart att ha hittat en ras som är så lik henne i sättet. Undantaget är ju att Maja hatade främlingar och var livrädd för hantverkare, men annars är hon typ en korthårig Ragdoll fast hon var huskatt och har inget med Ragdolls att göra. En bra framavlad Ragdoll är ju inte sån, utan älskar allt och alla. Blir de inte pratglada eller gillar att sitta i knät så tänker jag försöka träna dem till att bli det. Maja tyckte inte om att bli buren, men med lite godis som hon var totalt besatt av varje gång vi plockade upp henne och att vi lät henne stryka sig mot väggkanter etc när vi hade henne i famnen så började hon snabbt tigga om att bli buren, så visst kan det gå med rätt verktyg!

Maja blev ju ingen knäkatt förrän efter många år vi hade haft henne, men när hon blev det så blev livet med katt mer än underbart. Maja var alltid pratglad, men jag tror dels att det var något hon gjorde för att jag pratade med henne konstant efter att hon väl blev ensamkatt. Som läget är nu hade jag verkligen uppskattat en pratglad, social, gosig kisse som henne.

Jag har gått med i ett forum på Facebook för Ragdoll-entusiaster och frågat lite där och igår ställde jag en kul fråga. Jag undrade om det hade varit möjligt att ta med sig katten typ överallt där katter är välkomna. Exempel är då till Henrik när vi ska ha filmkväll, till affärer där djur får följa med, caféer och alla andra ställen man kan tänka sig. Majoriteten av de som svarat har sagt att Ragdollen är ypperlig för det, vilket känns skitkul, särskilt om de är vana vid att följa med från att de är små. Tanken är då att om jag kommer till Henrik exempelvis ska här finnas en kattlåda, vattenskålar och klösträd etc ifall katten har behov av det och åker jag på mer officiella ställen får katten gå i koppel. Jag hoppas det kan bli av. Det hade varit jätteskoj!

Särskilt om det bara blir en katt i taget, och kissen inte gillar att vara ensam.

Usch, vad det är tomt utan dig Maja!💔

Det har nu gått typ 4 dagar sen vi var tvungna att säga hej då till vår lilla bebis Maja. Sen hon åkte in på djursjukhuset i tisdags för ungefär en vecka sen så har lägenheten känts så tom. Det är verkligen något som saknas. Nu är det någon som vi saknar ännu mer. Vi hade ju verkligen hoppats på att Maja skulle få komma hem en gång till, men så blev det inte. Hon var för dålig för det. Men å andra sidan frågade vi inte heller om det var möjligt.

Jag hör Maja konstant när jag är här hemma. Vilken sekund som helst så förväntar jag mig att hon ska komma springandes när jag går på dass, krafsa på dörren om den är stängd, komma och gosa om jag sitter i soffan, be efter gos när hon sitter i mitt knä och allt det där jamandet som hon gjorde konstant. Det är så tragiskt utan henne! Jag var inte redo att säga hejdå till henne så ”tidigt”. Jag hade hoppats på att hon skulle leva åtminstone några år till. Nu gick det från att allt är ok till död på en vecka. Det är fortfarande otroligt overkligt. Och jag kan inte sluta tänka på dels henne men heller inte på andra katter.

I torsdags när Maja fortfarande levde hälsade jag på min nya granne och hennes katter. Då var man väldigt hoppfull men ändå realistisk om hur det skulle gå för Maja. Att sitta där en hel kväll, prata sig hes och gosa med två übersociala katter hjälpte dock mycket. Jag behövde verkligen det och det känns som om att det snart hade behövts igen.

Truls halvligger över soffkanten. Det var så sött!

Min nya grannes katter, Truls och Fax ska få äta upp resten av blötmaten vi har i skåpet här hemma, och jag hittade kvittot till kattsanden, så jag lyckades lämna tillbaka den. Det kändes skönt så slapp jag det problemet. Det som är kvar nu är att rensa bort hennes kattlåda och ställa undan den. Sen är lägenheten typ helt kattfri. I alla fall synligt. Det känns riktigt jobbigt att se grejerna, men samtidigt är man glad och tacksam för att man fick spendera så många härliga år med henne.

Jakt efter ny katt har också verkligen eskalerats. Dels p.g.a. Majas plötsliga bortgång men också för att min hjärna behöver fokusera på något och katter är perfekta för det. Det är i alla fall roligare än att fokusera på Apple produkter just nu… Det lutar absolut mest åt Ragdoll nu och jag har kontaktat en uppfödare i Skåne som jag tror kan bli bra. Det finns ju så klart fler, men huvudsaken om jag skaffar Ragdoll från uppfödare är ju att katterna är så friska som möjligt, gärna råutfodras och/eller får blötmat från start samt att torrfoder minimeras så mycket som möjligt. Maja hade förmodligen mått så mycket bättre om hon bara ätit mer blötmat och råfoder än torrfoder. När man googlar runt på njurproblem så är torrfoder och brist på vatten boven i dramat. Det är därför njurproblem är den främsta anledningen till varför katter avlivas. De äter torrfoder som inte har något vatten i sig, eller mycket lite. Hade man vetat mer om det så hade jag aldrig gett henne skräpfodret från Hill’s eller något annat för den delen heller. Jag hade fan tvingat Maja (eller nått) att äta blötmat och barf om jag hade vetat att det hade räddat hennes liv. Med tvinga menar jag att gör man det på rätt sätt så kan man lära en katt att äta blötmat om de inte är vana vid det. Jag har bara inte försökt hårt nog.

Med nästa katt, oavsett hur det blir, vilken ras, hur många etc så ska jag verkligen satsa på att göra rätt från början. Råutfodra, ge blötmat och uppfostra med positiva träningsmetoder är nummer ett. Jag bara hoppas att jag inte blir utan kissekatt allt för länge. Som läget är nu, lär jag få vänta säkert 5-6 månader minst eftersom jag utgår att det blir kattunge från uppfödare. Blir det uppfödaren jag har kontaktat så har dem inte några kullar just nu utan väntar på löp. En katt är dräktig i ungefär två månader, och en bra uppfödare släpper inte iväg sina bebisar efter minst 12 veckors ålder. Det kommer bli jobbigt att vara utan bebis så länge, men det är värt väntan på rätt uppfödare och rätt katt.

Jag kommer ändå alltid att sakna Maja, och extra jobbigt är det just nu. Jag hoppas med tiden att det blir lättare utan henne vid min sida…