Tredje tentan för del 1 i matematiken var helt absurd…

I smått chocktillstånd just nu. Värre kan det bli men jag försöker bara koppla bort tankarna. Jag har ju varit här förr. Hoppats och hoppats, räknat poäng tills man blir blå, få ångest och panik och sen beskedet – max två poäng på den där jävla tentan. Idag är läget annorlunda eftersom tentan idag var en kombo av gamla tentor som jag kunde svaren på. Hur jag kom dit är en annan fråga, men självklart utan fusk.

Anna-Maria’s desperata funderingar på bussen hem 15 augusti 2019.

Så skrev jag när jag satt på bussen hem idag som en början på det här inlägget. Nu är jag hemma igen och måste skriva av mig på riktigt. Jag vet nu att jag inte har klarat tentan och orsaken till det är som jag nämnde innan. Tentan var nämligen en kombination av de två äldre tentorna i del 1 som jag skrev i våras. Det gjorde mig extremt chockad, men också lite glad eftersom det ökar chanserna att i alla fall komma förbi de där ynka två poängen som jag aldrig kommit förbi innan. Jag kom ihåg svaret på många av frågorna, men jag har ingen aning om ifall jag har räknat rätt för att komma dit. Jag har i alla fall två bekräftade svar på att jag har räknat rätt än så länge, så där är två poäng fixade (om nu inte nått minustecken kommer i vägen, men det gör det säkert).

Jag vet att jag garanterat har gjort helt fel på en 3 poängsfråga så det gör att jag är helt körd, men jag har inte pluggat på det alls så jag har ingen att skylla på direkt. Inte för att jag skulle göra det ändå för hela den här kursen suger. Jag gjorde helt fel på Venn diagrammet igen, typ invers på vad jag egentligen skulle ha gjort men jag lyckas aldrig med dem. På tal om inverser så gjorde jag mycket fel på den också, men det har jag inte heller pluggat på, i alla fall inte på grundläggande nivå. Invers i del 2 är lättare. Har jag tur får jag en poäng där, men med tanke på min historik blir det med större sannoliket 0 där också. Nästa grej jag gjorde fel på var sanningstabellen, men där gör jag också alltid fel så spela roll. Den ingår i samma poäng som venn diagrammet, så varje grej där är värd 1,5 var eller hur man nu känner för att räkna. Totalpoängen är iaf 3 för de två.

Inför den här tentan ska jag vara ärlig och säga att jag inte har pluggat heller och särskilt inte venn diagram och sanningstabeller. Jag har bara skitit i det, medvetet som omedvetet. Jag har bara inte orkat. Det är inte lönt. Hade jag dock vetat om att tentan skulle vara en kombo av gamla tentor kanske jag hade pluggat lite mer, åtminstone gått igenom dem så jag hade haft fler svar färskt i minnet men jaja. Jag orkar bara inte bry mig om den här skiten. Det har bara plågat mig till tusen och jag är så galet trött på det.

På bussen hem från Kristianstad började dock hoppet åter flyta uppåt och jag hatar känslan av det. Jag är och vill förbli helt inställd på att det blir ny utbildning till hösten, för jag orkar inte med en till sväng med matematik berg-och-dalbanan. Mitt psyke orkar inte med det. Det är liksom fantastiskt nog om jag kommer förbi 2 poäng. Som läget är nu i och med att jag kommer ihåg vissa svar och har kollat svaren på några frågor så borde jag ha nått 5. Det är nästan garanterat. Jag kan ha nått 7 om det visar sig att två ytterligare enpoängsfrågor är korrekta. De bör vara det kan jag tycka, men vad vet jag? Ingenting oftast. 8 poäng kan jag få om jag får en poäng för att jag är på rätt väg gällande partialbråk. Men förmodligen inte.

Det är värt att fira, men enda anledningen är ju för att jag kunde frågorna, eller åtminstone svaren. Att se till att man räknar fram till rätt svar är en helt annan historia, men det var ett stort hjälp på vägen. Hade frågorna varit helt nya hade jag med större sannolikhet inte kunnat komma förbi 2 poäng den här gången heller. Det kanske jag ändå inte gör, för även om jag kommit fram till rätt svar på en del av frågorna så är det inte säkert att läraren gillar mina svar och kommer dra av poäng bara för att han kan det eller nått. Och jag avskyr mig själv just nu för att jag sitter här och räknar poäng som en dåre. Precis som alla andra gånger. Skillnaden nu är att jag har ett facit att utgå ifrån direkt på en del av frågorna och/eller att jag vet rätt svar på en del andra. Men det är ändå dålig stil av mig att räkna poäng innan jag fått svar av läraren på hur många poäng jag faktiskt fick. Har jag dock nått 8 poäng pga nått annat mirakel så kan det vara möjligt att komplettera det, men med tanke på hur läraren tidigare behandlat den frågan så lär inte det gå, så klarar jag inte denna tenta med 1 poäng ifrån godkänt så är det skitsamma och förmodligen inte möjligt att göra något åt. Jag måste ju ändå ha minst 1 poäng på varje deluppgift, vilket jag inte har oavsett om jag når 8 poäng eller ej. Jag orkar förmodligen inte prata med läraren om eventuell komplettering heller om jag hade nått så ”hög” poäng.

Sen fick jag tentera enskilt, men det blev inte riktigt som det var tänkt, men det gick bra ändå. Jag hade skrivit i min ansökan om det stödet för att inte störa andra med mitt eventuella prat, men när jag kom till skolan och skulle in i klassrummet så fick jag dela det med en annan tjej. En tredje skulle också ha kommit, men det blev bara vi två. Det funkade för jag var ändå tyst under tiden jag skrev, men ändå lite trist att jag inte var helt ensam eftersom det var syftet med allt. Nåja, jag är glad ändå för klassrummet jag skrev i var bredvid alla andra som skulle skriva så jag fick träffa några klasskamrater som sitter i samma sits som mig som inte klarat någon av de andra tentorna. Dock har alla fått mer än 2 poäng så det är positivt för deras del, men de sitter ändå i samma sits vilket suger. Alltså att de med största sannolikhet inte kan fortsätta till hösten för att de inte klarar den här mattekursen. En av kursarna mina skulle försöka prata med programansvarige för att kolla om det ändå är möjligt att fortsätta gå till hösten, fast man inte har poängen som krävs från den här mattekursen. Det är ju liksom helt absurt att så många misslyckats med den här kursen när det inte behövs. Under normala omständigheter hade kursen varit mer som det är tänkt och alla som vill gå kvar får göra det och gå om mattekursen vid ett annat tillfälle.

När jag satt utanför tenta salarna och väntade pratade praktiskt taget alla som satt där om hur dåligt strukturerad kursen är. De använde samma uttryck jag har tjatat om också, som exempel att boken är ”lätt”, men att det du lär dig från böckerna kommer inte på tentan utan där är nivån tusen gånger högre. Alla som satt där satt i samma sits som mig, som inte klarat de tidigare tentorna, alltså alla 4 så de kan inte fortsätta vilket bevisar ytterligare hur pissigt det är. Särskilt med tanke på att vi som går utbildningen vill gå utbildningen, ta examen och börja jobba med programmering. Arbetsgivarna skriker efter arbetskraft i det här området och skolan vinner inte på att mer än hälften av eleverna inte kan gå klart en utbildning för att de har ordnat en galet svår matematik kurs som de gjort till en spärrkurs dessutom. De skjuter liksom sig själva i foten med det här upplägget. Därför är jag ändå riktigt lycklig över att jag blivit antagen till en annan utbildning (utan antagningsprov) där jag blir samma sak, plus att jag får praktik! Att hitta praktikplats på utbildningen i Kristianstad är ju meningslöst, liksom. Deltidsjobb kanske och möjligtvis sommarjobb men skolan lär ju ta 200% av min tid ändå så good luck liksom med att göra något utanför skolan som inte är äta och sova.

Den enda som gäller just nu är bara att hålla fast vid tanken att jag går i skola i Malmö till hösten. Jag vill inte tänka på något annat. Jag orkar inte. Jag är för rädd för att kunna hoppas. Med tanke på att jag i typ två månader snart har velat ge upp totalt och praktiskt taget gjort det, med undantaget att jag skrev tenta idag och ska göra det snart igen för att öka chanserna till en ”bättre” utbildning. Mina känslor till att stanna i Kristianstad beror till 99% på mina härliga kurskamrater. Fan, vad jag kommer sakna dem om det blir ny utbildning till hösten. Det behöver ju inte som sagt betyda att man tappar kontakten, men det är en mycket stor sannolikhet för det om jag byter utbildning. Å andra sidan kommer typ 14 pers av 25 inte kunna gå vidare till hösten ändå så det är inte många som kommer vara kvar till hösten – om det nu inte är så att dagens kombo-tenta faktiskt har hjälpt de andra eleverna i min klass. Jag hoppas det för deras skull.

Sen är det ju frågan hur många av dem från Malmö trakten i klassen som kommer göra som jag, att byta utbildning. Jag vet att minst två från min klass har blivit antagna till samma skola som mig, men frågan är om de kommer gå där eller inte. Det är i alla fall roligt att de har gjort det, även om vi i så fall kanske inte hamnar på exakt samma utbildning.

Just nu vill jag som sagt bara blicka framåt, förtränga den här sommaren och hoppas på att min plan till hösten blir av. Alltså, ny utbildning, högt tempo (alltså typ 8 timmars programmering per dag, fem dagar i veckan) och många timmar på skolan, helst alla 40 förutom då när det är dags för praktik. För hälsans skull hoppas jag också på att jag kan ta en daglig promenad så länge som möjligt så jag kan bli av med mina dubbelhakor, bukfetma och svaga muskler. Det är nästan en mil till skolan, så att exempelvis gå hem från skolan idag resulterar automatiskt i 10 000 steg minst, alternativt att jag går en viss bit och tar bussen resten för att åtminstone få in 30-60 minuters promenad per dag.

Blir det förresten så att jag ändå fortsätter i Kristianstad ska jag verkligen försöka promenera till skolan så ofta som möjligt, men det är mindre risk för det skulle jag tro pga gamla vanor eller nått. Jag måste också få ordning på luncher också som jag lätt kan ta med mig, och möjligtvis även frukost. Det hänger på som sagt när man börjar i skolan om dagarna och hur man tar sig dit. Vissa dagar lär jag garanterat ta bilen också. Vädret kanske är för dåligt eller för kallt. I värsta fall innebär väl det att jag måste börja gå på tråkigt gym under senhösten och vintern tills värmen kommer tillbaka och jag kan fortsätta gå, för nu ska fanimej mina störiga kilon bort! Nåja, det är egentligen en helt annan historia, men idag flyger tankarna åt alla håll.

Oavsett vilket är jag nöjd med min prestation idag och jag hoppas jag kan slippa bry mig om det här snart och att även min tröga hjärna inte vill hålla mig vaken om nätterna och tänka på hur illa det gick på tentan. För nu skiter jag allvarligt i det här.

Jag måste gå vidare med mitt liv.

Högskoleprov, matematik och desperation – Oh my!

Den här våren verkar det bli lite jävlar anamma eller nått i den stilen. I vanlig typisk stil så tar jag beslut i en handvändning. Jag har gått från att slippa allt vad matematik heter till att faktiskt söka Matematik 2 och kommit in på det och nu är det samma grej med högskoleprovet.

Högskoleprovet är något jag har skytt som pesten. Precis som allt annat tråkigt. Jag var väldigt glad att jag kunde komma in på min utbildning till samhällsvetare på BTH utan att behöva krångla till det för mycket. Jag behövde inte ta högskoleprovet för att komma in. Det räckte med mina kassa betyg och ett snitt runt 13 för att komma in. Men på den tiden så var inte söktrycket så enormt som det är idag. Hade jag vetat vad jag vet nu så hade jag ju absolut tragglat matte B en tredje gång och gått nått inom data ändå. På ett vis kan jag dock inte ångra min utbildning helt.

Den gav mig mycket förståelse kring hur man bemöter människor, hur forskningsprocessen funkar och djup insikt i orättvisor och hur det är att leva inom autismspektrat och vara arbetslös samtidigt. Men den gav mig inget jobb som jag nämnt så många gånger tidigare. Jag får inte jobb tack vare den och jag är på Funkibator idag för att jag är den jag är, men jag kommer aldrig kunna ha chans att arbeta heltid med det jag är utbildad för idag. Jag skulle bli ytterst förvånad om någon annan arbetsgivare på den generella arbetsmarknaden är intresserad av mig med tanke på vad jag arbetat med de senaste tre åren.

Jag gör ju liksom bara väldigt enkla administrativa arbetsuppgifter idag som vemsomhelst tekniskt sett hade kunnat göra. Eller en robot? Orsaken till varför just jag gör dem är för att jag har lite mer teknisk kunskap än de flesta på min arbetsplats. Åtminstone när det gäller Google och deras produkter. Jag vet att jag låter otroligt negativ där, men missförstå mig rätt. Jag gillar mitt jobb och jag är skitglad över att jag har fått spendera över 3 år på Sveriges mest fantastiska arbetsplats. Men jag behöver mer och jag måste utvecklas.

Därför ska jag ta högskoleprovet i vår, men jag har bestämt mig att inte direkt plugga till det. Jag förstår inte hur man pluggar till högskoleprovet. Det är ju inte att man måste plugga glosor och komma ihåg när Napoleon dog. Jag förstår att man måste vara allmänbildad och kunna rita ut vinklar och en area på en triangel samt ha någorlunda ok läsförståelse, men nåja. Jag ska ju plugga tråkig matematik under våren och har jag tur så får jag mattedelen genom de studierna. I övrigt är planen att jag senare i veckan ska testa skriva några gamla högskoleprov och se hur det känns. Jag är jävligt nervös inför allt som har med prov att göra.

Jag kan liksom mycket väl lära mig saker, men när jag ska sätta mig ner och skriva dem så tappar hjärnan all förmåga att minnas. Det är därför jag ofta har gått igenom skolan med G i betyg istället för VG eller ens MVG. Det brukar liksom gå bra på lektionerna och jag lär mig saker och kommer ihåg dem, men när jag ska bevisa det genom att skriva ett prov så glömmer jag mer än hälften eller så har jag inte pluggat alls inför det och ”skiter i” att prestera eller försöka. Eller så är jag jätteduktig i början på terminen för att senare slacka av och få sämre betyg för jag orkar inte engagera mig längre. Jag längtar då bara till jullovet eller nått. Typiskt mig.

Att plugga inför prov är min största akilleshäl tror jag, för jag har i praktiken nästan aldrig gjort det och under min högskoleutbildning så hade vi aldrig tentor, utan vi skrev uppsatser där vi kunde ha böckerna bredvid oss hela tiden. Därför klarade jag den utbildningen väldigt bra (förutom C-uppsatsen som var total katastrof). Det som jag är absolut sämst på dessutom är läsförståelse. Jag suger på att läsa, förstå vad jag har läst och sedan kan jag typ nästan inte alls koppla ihop olika händelser. Annat är det om jag ser en film, då förstår jag oftast det mesta. Läsning har ju aldrig gett mig någon som helst njutning, som ni borde känna till.

Denna gången får det fanimej dock bli annorlunda, men jag har så otroligt låga förhoppningar kring både matematiken och nu högskoleprovet. Det kan tyckas konstigt, men hellre för låga förhoppningar och bli jätteglad för allt som är bättre än det sämsta, än ha för höga förhoppningar och typ faila allt. Får jag som sagt E i betyg för matematiken så jublar jag av glädje och likadant om jag skulle få vadsomhelst över 0.0 på högskoleprovet. Så känner jag kring det här med att plugga igen. Kan man liksom inte bara spola förbi de närmsta 3 åren eller vad det kan bli tills efter jag är klar med allt vad programmeringsstudier heter så jag bara kan börja jobba med det? Jag vill ha programmeringskunskapen nu! Inte om tre år…

På något vis hade det varit skitbra om man, på den utbildning jag kan komma in på, har typ tentor i form av projektarbete istället. Att man bevisar vad man lärt sig genom att göra en applikation, ett eget CMS verktyg eller nått annat bra. Kanske ett spel? Istället för att svara på frågor i en tentasal med 70 andra svettiga och nervösa studenter på vad en metod är och vad roten ur 37 är. Om det nu ens går att svara på d.v.s. Jag lär mig mest genom ”learning by doing” och inte genom att bevisa något genom att skriva en tenta eller prov. Usch! Det grämer jag mig verkligen inför… Inte studierna i sig, men prov och tentor. Blä!

Men är jag desperat nog, vilket jag är så är jag villig att göra allt jag kan för att lyckas och det har jag lovat mig själv. Jag ska göra mitt absolut bästa för att fixa det här för att sedan få ett välbetalt jobb som funkar för någon som mig.

Jag ska fan komma dit!