Kategorier
Relationer och kärlek

Mer prat om att vara singel.

Jag vet inte hur tjatig jag ska vara om det här, men i mitt huvud så är det jättejobbigt just nu. Jag är jävligt förvirrad och senaste tidens händelser har gjort att jag typ stalkade Happy Pancake (HP) för fullt, nästan lite mot min vilja. Orsaken är – jag vet inte. Det är väl en sån där grej som min hjärna gör bara för att fylla tiden med något komplett meningslöst, bara för att man kan göra det eller nått.

Jag ska inte låta allt för negativ. Sanningen är den att jag har hela tiden trott att jag blivit lämnad ensam på HP sidan, och att ingen riktigt är intresserad, men för nån vecka sen märkte jag att jag hade en inställning igång för chatten som gjorde att jag inte kunde se alla meddelanden jag fått. När jag slog av den så drällde det in typ 25 konversationer. Snacka om att jag blev smått chockad. Jag gick igenom dem en efter en och har än så länge svarat på en del av dem jag tycker är intressanta. Förra helgen satt jag och chattade med två stycken och det var trevligt samt innehållsrikt. Det har fått mig inse att singellivet, åtminstone dejtingbiten kommer förmodligen vara mer komplicerad än vad man vill. Vilket är typ precis som jag räknade med. Självklart blev det lite sexprat, men inte på den nivån så det blev jobbigt. Det var mer att jag hjälpte en kille att inse att han duger – precis som han är, och det kändes trevligt och bra att prata med honom av den anledningen.

På sistone finns det två killar som verkligen fastnat i mitt huvud. En av dem är den här nissen som jobbar på Espresso House, som jag nämnt tidigare. Av en slump så råkade jag hitta hans profil på FB, men jag har inte vågat ta kontakt ännu. Han är äldre än vad jag trodde, vilket är jättebra och enligt hans profil är han singel. Det är ju ännu bättre. Men att våga ta kontakt? Utan att låta som värsta stalkern? Det blir svårt. Det känns lättare att bara åka till EH där han jobbar så ofta som möjligt bara för att och typ ta kontakt när jag väl träffar rätt och han jobbar den dagen. Den andra killen som fastnat är en kille jag tagit kontakt med på HP. Han råkar bo i Stockholm, men utav alla killar som antingen skrivit till mig eller som jag pratat med där så är det nått särskilt med honom. Jag kan inte riktigt sätta fingret på det, men jag hoppas att det är nått positivt. Om inget så vill jag veta om det är något värt att gå vidare med, så jag kan slippa tänka på det.

Egentligen känns det som om att jag följer tecken här. Jag är ju lite spirituell eller vad man ska säga. Jag är inte religiös. Nej, religion är ett dumt påhitt i mina ögon. Däremot tror jag på magi, på spöken etc och på nått konstigt vänster känns det som om att allt som händer har en mening. Därför vill jag veta mer om de här två killarna, han från EH och han från HP. Det behöver ju inte betyda att nån av dem blir min nästa pojkvän, men något är det. Jag känner det på mig och jag måste ta reda på vad det är innan jag går vidare med något, vare sig det är ett nytt förhållande med någon av dem eller det är nått annat.

Om vi leker med tanken och säger att nån av dessa killar blir min nästa, hur blir livet då? Han från Stockholm bor ju i 08-land. Där är jag på sin höjd 4 ggr per år, om jag har råd eller lust/anledning att åka dit. Det lär bli ett jobbigt distansförhållande. I alla fall tills man bestämt sig var man vill bo. Om jag ska vara ärlig så vill jag verkligen inte lämna Skåne igen och helst vill jag bo så här nära Malmö som jag gör just nu, med närhet till Lund, resten av Skåne och till Köpenhamn. Skulle jag däremot ändra mig och typ flytta tillbaka till Stockholm så vill jag fanimej bo i Vegastaden, som är en nybyggd stadsdel och nära folk jag känner i den stan. Dock är väl det mesta i Stockholm långt över min prisklass, om jag nu inte ska bo litet igen, men nej. Nästa bostad ska vara så jävla perfekt och vara min till typ 100%. Vad jag menar är att jag ska bo där först och främst, och skulle jag flytta dit med någon annan, så ska bostaden vara så pass bra och billig att jag ska kunna bo kvar där om något skulle hända. Även om jag skulle vara fattig pensionär…

Drömbostaden är ett nybyggt hus/radhus/marklägenhet med tomtplätt som totalt kostar runt 2 miljoner, och som ligger på bra pendlingsavstånd till Malmö, Lund och Köpenhamn. Skulle jag flytta idag, är Stehag lite av intresse, men som tur var ska jag ju inte det. Det kommer dröja som sagt minst 3 år innan jag ens har möjlighet att tänka på nästa bostad, men jag gillar att hålla mig motiverad, och ha koll på mina möjligheter. Jag har bara bott i den här lilla skokartongen i 3 månader eller nått sånt, men jaja. Min hjärna gillar att ligga 300 steg före i framtiden istället för att tänka på det som händer och sker just nu.

I måndags så hade jag en intressant konversation med en kille som nästan verkar för bra för att vara sann på HP. Han bor i Malmö och har liknande intressen som mig. Han var rak och ärlig i sina svar och verkade extremt vettig. Ändå har jag inte känt av nån ”gnista”, vilket är konstigt då hans egenskaper och intressen borde få mig att känna så men just nu är det inte så. I alla fall. Han har fått mig att inse att jag verkligen inte är redo för dejtingvärlden. Det visste jag väl, för inget har ändrats egentligen. Det har bara blivit bekräftat.

Att sträcktitta på One Tree Hill och påverkas av all den täta romantiken som pågår där, alla nära relationer gjorde (eller bidrog till) att jag var tvungen att ”checka läget”. Det har lett till att jag hittat då en till kille som verkar jätte intressant, men jag vet inte varför. Jag måste ta reda på vad det är innan jag kan gå vidare. Nu när jag pratat lite mer med honom också så börjar jag förstå vad som är så speciellt med honom. Han är mer eller mindre en kopia av Henrik, fast han då är Stockholmare. Med kopia så syftar jag på att han har liknande intressen och verkar tänka på samma sätt. Lite positivt är det ju, då jag absolut inte trodde jag skulle hitta såna som honom så ”lätt”. Innan jag lämnar dejtingvärlden denna gången måste jag ta reda på varför killen på EH är så intressant också. Det behöver liksom inte vara kärlek nånstans. Kanske bara nya kompisar, eller en annan vägledning. Om jag nu vågar ta kontakt nån gång d.v.s.

Nått är det i alla fall, men jag vill bara att allt ska återgå till det normala. D.v.s. att jag inte bryr mig om att jag är singel. Jag är inte ”desperat” kelsjuk och jag vill inte finnas på nån dejtingsida. Sen jag började skriva på det här inlägget så har jag också pausat min profil på HP, och det känns bra. Jag vill bara stanna nöjd och belåten med min lilla skokartong som bostad och min håriga, fyrbenta bebis som håller mig sällskap om dagarna. För att inte tala om alla de fantastiska filmkvällarna jag har med Henrik. Visar det sig att någon av de här killarna gör att jag går vidare, ja men då antar jag att nån av dem betyder att med dem är jag redo att ta ett nytt steg i livet.

Bara för att påpeka också – När jag säger dejta, så innebär det att jag träffar folk hej vilt, går på fika och umgås med så många som möjligt. Det är inte av intresse. Det jag däremot vill göra är att lära känna nya personer, och det kan man göra utan att träffas, ta en fika, stanna över hos någon etc. Jag har börjat chatta med han i Stockholm och det är väldigt trevligt än så länge.

Tills dess att jag har fått svar så är det enda svaret jag fått att jag inte är redo att dejta.

Ännu.

Kategorier
Blandat

Inflyttningsfest, glada pannkakor och annan skit.

Mellan 20 – 24 februari 2020 var jag i Stockholm för att hälsa på familjen igen. Denna gången vankades det inflyttningsfest och födelsedagsfest så det hette duga. Känns som om alla man känner fyller år dessa veckor i februari. Otroligt många är det i alla fall. Kul hade jag också. Det var fullspäckade dagar och jag är förvånad över hur många personer jag hade möjlighet att träffa när jag var där. En dag drog jag till Norrtälje för att hälsa på en kär vän, och direkt efter blev äntligen filmkväll med en av mina kusiner. Vi såg första Hobbit filmen. Får se när nästa blir av, men jag längtar tills dess. Den saken är klar! Jag hann också med en promenad med Svenska Grand Danois klubben!

Odågan Oden (Grandison’s Lasting Impressions) står på soffan inne i restaurangen på Sturehofs slott och tittar efter något.

Glada pannkakor kommer inte göra mig redo att dejta…

Det jag syftar på är lite av en fortsättning på mitt förra inlägg där jag skrev om hur jag känner med att vara singel. Det står kvar, jag är puss och kramsjuk som fan, men jag vill inte ha en ny pojkvän ännu eller verkligen leta efter och dejta nån. Det kommer förmodligen ta månader, om inte år tills jag börjar ta tag i det. Livet är för bra som det är just nu, i alla fall med det som fungerar. Sömnen är det ju sådär med, det går upp och ner men mer om det senare i inlägget. Jag har skapat lite dejtingprofiler på de största sidorna, men den enda profilen som finns kvar är den jag skapade tidigare i veckan på HappyPancake.com. Den finns kvar där just nu av två anledningar. Dels för att det är 100% gratis, och dels för att jag inte blivit (än så länge) påhoppad av sjuttioelva killar som bara vill vara KK med mig. Faktum är att ingen har pratat med mig där ännu, men jag tycker det är skönt. Just nu är jag bara ”nyfiken”, eller vad man ska säga. Det ska till mycket för att någon ska fånga mitt intresse och jag ska ta kontakt. Jag tänker i alla fall inte betala en endaste krona för att seriöst träffa någon ny. Nej, det ska fanimej vara gratis. Det stör mig att de där sajterna tar betalt för fan allt. Det går att skapa en profil och kolla andras profiler, men sen då? Nä, för att prata med nån – betala. Se vem som gillat dig? Betala! Nä, då får det vara. Vi får se om profilen på HP blir kvar, men den stannar där just nu i alla fall. Sen om något vill jag ju veta mer om de där två killarna jag nämnde i förra inlägget. Är nån av dem något att gå vidare med, så gör jag hellre det, men just nu är jag en lycklig, kramsjuk person som råkar vara singel.

Om det inte är trasigt, varför fixa det?

Så länge som livet är så här, så tänker jag föredra det. Vad jag syftar på är min relation med Henrik, då jag inte vill byta ut han för nån annan. Jag vill fortsätta träffa han så ofta som jag gör. Jag vill fortsätta finnas där, hjälpa honom och få hjälp tillbaka när det behövs. Jag vill se alla serier, filmer etc. som vi är vana att se tillsammans och jag vill fortsätta ta dit Majken när jag tycker hon behöver aktiveras i en större lägenhet än min. Han kommer alltid vara en stor del i mitt liv, och så länge vi är överens om det så kommer det fortsätta. Det är liksom bara för underbart att gå vidare ifrån så den här situationen är en stor anledning till varför jag klarar singellivet riktigt bra, för jag vet att jag har någon som älskar mig för den jag är och fortfarande bryr sig om mig, fast vi inte är ihop.

Skulle jag träffa nån ny kille inom kort så kommer det ske i snigelfart, då jag är extremt rädd för att dejta egentligen. Jag vill vara riktigt säker på att oavsett om nästa kille är en dejt eller den där föreviga så vill jag veta vad jag ger mig in på. Tekniskt sett innebär väl det att jag hellre är ensam och pussjuk än att hoppa på första bästa som når upp till mina ”krav”. Jag har gillat några profiler på HP, men inte nått mer än så länge.

Den där andra skiten då?

Ja, den kommer vi till nu. Sömnproblemen fortsätter. I Stockholm sov jag dock fantastiskt. Två nätter var jag totalt däckad och sov som en stock. Tog inte mina sömntabletter på hela resan. Det bidrog till att jag ville testa att sova utan dem även hemma. Det gick verkligen inte bra. Jag hade ingen ångest eller så. Jag bara somnade inte. Jag gick och la mig vid 23, och när det gått två timmar eller nått sånt så fick jag nog och tog en sömnablett ändå. En halvtimme senare började den verka, men jag somnade inte ändå. Gjorde jag det så märkte jag inte av det. När klockan var efter 3 nån gång blev jag verkligen asförbannad, skrev av mig på FB och sen lyckades jag somna, men sov dåligt resten av natten och vid 9 så kunde jag inte ligga i sängen längre. Efter det gick det bättre. Då hände nått märkligt egentligen. Allt det här med min sömn har ju påverkat mig mycket, och överallt ser man bara reklam för sömnproblem, jävla FB till att spionera?!

Jag tror att en av anledningarna till varför jag sov så bra när jag var bortrest berodde på flera saker. Dels att jag var omringad av ett tjock, gosigt och varmt täcke, något jag inte har här hemma just nu. Täcket jag har är jättetunt, svalt och säkert 20+ år gammalt. Det är inte så mysigt. När jag var hos föräldrarna, behövde jag heller inte bry mig om något. Ingen katt som stör en mitt i natten, möjligtvis och inga konstiga ljud från kyl eller fläkten. Med tanke på alla problem jag har haft så är det inte så konstigt att jag ändå fortsätter tänka på om Majken ska sova i natt eller springa rundor, om nån ska vråla ut saker i en megafon mitt i natten, för att nån jävel parkerat sin bil fel(😳), eller om jag ska bli väckt i ottan för att byggjobbarna håller på här utanför? Jag trivs här, det är ingen lögn. Den här lilla skokartongen känns som hemma, det märker jag när jag sovit borta, men trots det känns det lite som om att det är lägenheten i sig som bidrar till mina sömnproblem? Det kommer lösa sig till sist, men ibland känns det som om att man nu på sistone är dömd till att för evigt oroa sig över katten och alltid gå på sömntabletter, för att så är mitt liv idag.

I alla fall, det märkliga som hände är att någon tipsade mig om att jag skulle ta en av mina tjocka filtar jag har när jag ser på tv och lägga dem på täcket, dels så täcket blir tyngre (tyngdtäcke effekt), men även så det blir gosigare. Sen efter den första jobbiga natten efter min Stockholmsresa hade jag det så hela natten, och även om jag blev sjöblöt av värmen, så har jag fan legat däckad de nätter jag sovit ensam. Jag somnade rätt fort också, vilket är en skum känsla.

Jag har vaknat några gånger av att jag hade ont i ryggen, vilket bara händer på nätterna primärt och när jag skulle vända mig så gjorde det ännu ondare än vanligt. Jag får alltså bara ont i ryggen på nätterna om jag har legat för länge på rygg. Jag har mycket svank, och mina jobbiga extrakilon (som säkert bidragit till massa plack i artärerna i ländryggen) har gjort att jag har haft ont i ryggen på nätterna sen typ 2016 eller nått. Säkert längre. Det lär bli bättre när jag väl nått min målvikt och börjat hålla bättre i min veganska diet jag primärt följer. I alla fall, jag har alltså sovit på rygg riktigt länge under alla nätter sen dess, vilket betyder att jag sovit djupt, men också bra. Att täcket blev tyngre måste ha hjälpt där, men jag är osäker på om jag vill punga ut med flera tusen på ett tyngdtäcke. Generellt känns det bara jobbigt att ha ett täcke som väger typ 7 kg, vilket är då rekommenderat för mig. Nä, jag vill bara ha ett tjockare, gosigare täcke egentligen. Dock inte duntäcke! Inga döda fåglar i min säng, tack!

Windows suger, även på VM… 😫

Det finns lite mer skit att nämna också, som har mer med teknik att göra. I skolan har vi äntligen en programmeringskurs igen, vilket är jätteskönt, men jag har knappt orkat eller kunnat göra så mycket jag vill. Sömnproblemen och allt annat kommer bara i vägen. Nu ska jag också göra en extra uppgift för databaskursen, dock vill jag göra detta för egna personliga skäl, så jag faktiskt lär mig något om SQL server, men det blir mycket att göra närmsta tiden, och vi får se hur duktig jag är på att planera för det. Jag kommer prioritera att få godkänt i databaskursen i alla fall, då den har en deadline som är viktig. Klarar jag inte detta, får jag inte G i databaskursen och då blir det problem. Det är ett tag kvar innan vi börjar programmera i grupper på en projektuppgift, och när det blir av så vet jag att jag kan prestera utan problem.

Jag har avinstallerat min Bootcamp installation av Windows i alla fall, och jag tänker börja betala för en VM licens istället, så jag slipper starta om datorn varje gång jag behöver använda Windows. Äntligen hittade jag en VM som är värd att betala för. Det blev VMWare, med deras Fusion program. Det kommer kosta nån tusenlapp, men det är det värt. Eftersom jag kommer åt allt på min Mac utan konstigheter, så behöver jag bara ha Visual Studio och typ SSMS installerat på den, och det känns skönt. Fusion har också inbyggda tangentbordsgrejer, alltså key-mapping. Det tog ett tag innan jag fick det att funka men bra att det gick till sist. Jag tror dock att jag har installerat och avinstallerat Windows typ 4 gånger sen jag gjorde den här ändringen.

Det började med att jag hade tillgång till min bootcamp installation av Windows i min VM. Det funkade fint, men det märktes att det var Bootcamp, då scrolla och prestandan var praktiskt taget lika dåligt som när man använder det på riktigt. Därför fick jag idén att jag skulle flytta över min licens till VM och installera om Windows där. Det funkade fint i början, men när jag ändrade om med språken så började datorn strula nått så ofantligt mycket. Av nån skum anledning så gick det inte att ha det som jag vill ha det. Jag kan inte riktigt förklara det, men om jag använde mig utav ett särskilt språk av de engelska varianterna så gick allt bara fel. Till sist installerade jag Windows helt på svenska, och då gick det bra. Men då fungerade inte min licens, så nu har jag inte en aktiverad version av Windows. Egentligen behöver jag inte det då jag hatar Windows numera. Det bara strular, kraschar, är långsamt och drar både batteri och prestanda så det fanimej är löjligt. Jag behöver bara använda det när jag prompt måste göra strikta Windows grejer. Annars funkar Mac skitbra! Jag vet inte riktigt hur jag ska gå tillväga heller för att rätta till det. Jag får en varning om att licensen använts på en annan dator – ja det är sant, på min bootcamp installation som nu är borttagen utan att jag tog en backup för jag hade inte något viktigt där ändå, men det går inte att aktivera windows ändå. Jag har noll lust att köpa en ”äkta” variant av Windows heller, eftersom jag har en fullt fungerande licens nyckel för Windows 10 redan. I värsta fall får jag testa att göra en ny bootcamp installation och se om det hjälper. Jag tror knappast det, men man kan ju försöka – om man orkar. Visual Studio och SSMS funkar bra än sålänge, så jag orkar knappt bry mig. Windows och jag är inte vänner längre. Den saken är klar.

Nä, nu måste jag fortsätta plugga. Måste bli klar med den här SQL server skiten nån gång…

Kategorier
Vardagsliv

Min sommar i Norrland och Stockholm 2019 – Del 4

Det här är en serie blogginlägg som kommer publiceras långt efter att jag har varit i Norrland, just på grund utav att det är en dum idé att ens hem blir rånat, för att man skriver i real-tid att man inte är hemma. Inte för att ni direkt vet var jag bor, men ändå. Nu vet ni det. Då kör vi!

Nu har jag varit i Stockholm i nästan en vecka, eller ja i alla fall om man räknar vardagar. I söndags åkte jag in till stan för att träffa en gammal kompis som jag lärde känna när jag först flyttade ner till Skåne. Det var trevligt. Då var det så ohyggligt varmt att man visste knappt var man skulle ta vägen. Vi möttes upp på Stockholms central, gick till Drottninggatan och sen gick vi in på ett av alla dessa Espresso House och tog något att dricka. Sen satt vi där i säkert två timmar och pratade, och sen gick vi tillbaka mot pendeltågen, satt utanför där en stund och sen åkte jag hem.

I måndags så fick jag äntligen besöka min framtida uppfödare igen, men jag skriver mer om det på Antons blogg, så håll utkik efter det inlägget.

I tisdags åkte jag och Mamma till Sickla köpcenter för att kolla upp hur min dator mår. De rensade den med lite mer tryckluft och sen dess har jag inte märkt av något med tangentbordet, så det verkar ha hjälpt. Förhoppningsvis är det problemet åtgärdat nu. Jag hoppas verkligen det! Efter vi var till Sickla så mötte jag upp en annan gammal kompis. Vi spenderade hela eftermiddagen i Farsta Centrum, där vi mest fikade och satt och pratade, men det blev lite små shopping med, åtminstone för hennes del.

Igår så träffade jag en till gammal vän, precis innan jag skulle möta upp älsklingen min som har kommit hit för att hålla mig lite sällskap i ett par dagar innan det är dags. Idag är tanken att vi ska gå runt lite på Söder, äta gott och ta det allmänt lugnt. Ikväll kommer familjens ”bästa vänner” och äter middag med oss och imorgon är det dags att fara hem igen. Det känns lite konstigt att man varit iväg i nästan två veckor nu, men det ska bli skönt att komma hem till Maja igen. Förhoppningsvis orkar jag räkna mer matematik efter att jag kommit hem igen, men jag räknar inte med några massiva grejer. Jag har dock skaffat konto på brilliant.org efter tjat och gnat från typ alla YouTube kanaler som finns som ständigt har de som sponsor. Dock med tanke på hur svårt jag har för matematik så skadar det inte att prova deras hemsida för att se om några matematiska koncept blir lättare att förstå.

Jag tror inte det kommer hjälpa sådär mirakulöst, men vem vet. Det skadar som sagt inte att prova. Under veckan har jag också aktiverat Apple Pay igen på telefonen etc, så snart nog ska jag testa betala med mobilen. Det känns kul 😃. Jag hade ju liksom ingen aning om att det fungerar där alla blipp funkar, så det är ju jättebra.

Kategorier
Vardagsliv

Min sommar i Norrland och Stockholm 2019 – Del 3

Det här är en serie blogginlägg som kommer publiceras långt efter att jag har varit i Norrland, just på grund utav att det är en dum idé att ens hem blir rånat, för att man skriver i real-tid att man inte är hemma. Inte för att ni direkt vet var jag bor, men ändå. Nu vet ni det. Då kör vi!

Nu har jag hamnat i Stockholm och senaste dagarna med tanke på mygg och allmänna insekter har det varit mycket bättre. Jag har spenderat ungefär 3 dagar ensam i farmor och farfars hus, och det funkade fint, även om det blev lite tråkigt på slutet. När jag var helt ensam i huset så spenderade jag tiden med att se film, YouTube och att lära mig mer om ASP.NET. Jag fortsatte slåss med mygg, och en natt bestämde jag mig för att sova i ett av de lediga rummen på ovanvåningen för att där var det tydligen så lite mygg, men självklart när jag sov där blev jag galet biten av mygg så för min del var det skitsamma.

Att inte kunna sova ordentligt om nätterna har gjort att jag varit för trött för att orka räkna matematik, så det har varit lite störigt, men å andra sidan borde mina trogna läsare förstå att det ändå inte är lönt, men så fort jag får upp energinivån så ska jag räkna lite till. Som läget är nu med tanke på hur trött jag varit på sistone sen min lilla krasch så har jag räknat ungefär 2 timmar på en månad, så det minskar ju risken att jag kommer få godkänt på någon av tentorna sen i augusti. Jaja, jag överlever det. Gör ni det?

När familjen kom tillbaka så fick jag sova en natt i campern och det var helt myggfritt och så underbart. Jag sov där i natt igen, men då är jag mer osäker på om det var mygg eller inte. Jag drömde nämligen i natt att det var en mygg i campern och att jag blev biten, och det kändes som om att jag var vaken, men det var en dröm så jag är lite smått förvirrad idag p.g.a. det. Förmodligen var det ingen mygg där i natt, och både jag och föräldrarna har varit noga med att inte hålla dörren öppen för mycket, och vill man vädra är alla myggfönster och dörrar öppna i så fall.

Resan hem till Stockholm gick fint i alla fall. Vi åkte från byn vid 12 och kom hem till Stockholm vid 18:45. Det hade hänt en olycka som gjorde att det blev lite köbildning en stund, men det var relativt snabbt ordnat när vi drabbades av det. Vi stannade också till i Bollnäs på Biltema och Coop där vi åt lite lunch, köpte tryckluft och handlade lite mer bär för de hade vi glömt ta med oss från Stensån. Tryckluften är till för min dator, då E tangenten igen började strula efter att jag hade rengjort den för några dagar sen. Förmodligen beror de problemen på att något skräp råkat komma in under tangenten när jag rengjorde den, för nu när jag använt tryckluften så märker jag skillnad. Dock så ska jag ändå åka till närmsta Apple butik sen för att kolla så inget är fel på tangentbordet. Sen jag lämnade in datorn för reparation av tangentbordet tidigare i vår så har tangentbordet fungerat felfritt så jag är väldigt övertygad om att det skräp som orsakat problemet och inget annat. Är det något annat så är det en mirakulös timing som skett, den saken är klar!

Om några dagar så kommer älsklingen upp till Stockholm och planen innan han dyker upp är att passa på och träffa kompisar och kennlar som är av större intresse för mig än för honom. Sen ska vi umgås tillsammans och med min familj tills det är dags att fara tillbaka till Skåne och vår älskade Maja.

Min lilla bebis Maja, ligger och sover på en filt hemma i soffan bredvid husse. Henrik har tagit bilden.

Apropå Maja så måste jag nämna att jag håller på och längta ihjäl mig efter henne. Jag har nog aldrig saknat henne så mycket som jag gör under den här resan. Vad det beror på vet jag inte, hon mår liksom bra och allt är som vanligt. Hon är mest ensam om dagarna medan älsklingen är på jobb. Sen är hon supergosig och social med honom så det är liksom inga konstigheter som pågår. Jag bara saknar henne så mycket. Förhoppningen är dock att jag ska kunna hälsa på min framtida uppfödare innan jag åker hem på fredag (2 augusti) så jag får min årliga dos av grandisar, särskilt gos med Gandalf! Bättre gos med grandis är svårt att hitta just nu. Han älskar att gosa, med allt och alla och jag älskar att gosa med honom.

Senare idag ska jag träffa en gammal kompis som jag inte sett på några år nu. Jag har ingen aning om vad vi ska hitta på, men det blir väl något trevligt i alla fall.

Kategorier
Vardagsliv

Min sommar i Norrland och Stockholm 2019 – Del 2

Det här är en serie blogginlägg som kommer publiceras långt efter att jag har varit i Norrland, just på grund utav att det är en dum idé att ens hem blir rånat, för att man skriver i real-tid att man inte är hemma. Inte för att ni direkt vet var jag bor, men ändå. Nu vet ni det. Då kör vi!

Nu har jag varit i Norrland i ungefär 4-5 dagar och på den tiden har jag hunnit med att träffa lite vänner till familjen, ätit gott, programmerat, gått omkring på gården, åkt lite bil och varit i lilla fritidshuset. Sen har jag också slagits med mygg! Fy fan vad mycket mygg det är här uppe i år! Jag har fått rejäla bett på fötterna framförallt, där jag blivit biten när jag suttit ute med strumpor på! Jag har blivit biten minst två gånger på samma ställe dessutom med så det kliar så man blir galen. Sen har det varit svårt att sova eftersom det kommer mygg in i rummet om nätterna. Dock sen i förrgår så har jag börjat använda myggspray som jag sprayat på mig själv, mina kläder och på sängen. Det har hjälpt mycket i alla fall, men jag längtar tills jag slipper myggen praktiskt taget helt.

Hemma i Malmö har jag sett en mygg på de dryga två åren vi bott i den här lägenheten, så det är skönt. Enligt föräldrarna mina har de inga problem med mygg i deras hus i Stockholm heller så det ska bli skönt att komma dit senare i veckan. Idag blir jag ensam i huset, då resten av familjen vill åka ut till stugan för att sola, bada och ha riktig semester. Själv är jag så trött på myggen, för det är så mycket mer mygg där + att det inte är någon direkt täckning så att surfa på mobilen är inte att rekommendera. Sen kan jag inte ladda datorn heller, så det är inte av stort intresse för mig att åka dit p.g.a. det.

Idag blir det en riktigt TV dag eller nått sånt. Jag har också varit iväg till grannen och fikat lite och pratat öronen av dem. Jag har inte träffat dem sen morfars begravning, och flera av deras barn har jag inte träffat på typ 10 år. Deras äldsta son var dock här häromdagen så då fick jag träffa han igen och hans äldsta barn så det var skoj, men de andra två bröderna har jag inte träffat sen farfar gick bort 2010.

I det stora hela känns det bra att vara här fortfarande, även om det fortfarande är konstigt. Så lär det nog alltid kännas, men ju längre tiden går desto mer normalt känns allt. Jag är glad att jag kom hit trots allt, för det är inget fel på det här stället. Det är bara så tråkigt att de originella ägarna, d.v.s. min farmor och farfar inte bor här längre, för de lever inte längre. Dock så känner jag mig inte helt ensam av att vara här själv idag. På något vis vill man tro att deras själar lever vidare i det här huset, fast de inte är här längre fysiskt.

Kategorier
Notiser

Hemma igen från två veckor i Norrland och Stockholm med familjen!

Jag har varit bortrest i två veckor, en vecka i Norrland och en vecka i Stockholm. Idag kom jag hem, men jag har bloggat lite om vad jag har gjort. De inläggen kommer publiceras ett per dag kl 12 till min FB sida och till Twitter, så håll utkik där.

Som vanligt har jag träffat lite vänner, umgåtts med familjen och ätit gott. Henrik kom och höll mig sällskap de sista två dagarna också och tågresan hem gick smärtfritt. Maja skriker sig som vanligt hes nu när vi kommit hem och vi har beställt pizza till middag. Sista pizzan på ett bra tag, för nu ska vi ta tag i vår hälsa här hemma så det känns skönt.

På tågresan hem höll jag på och fortsätta med att lära mig asp.net och kom som vanligt ingenstans. Jag förstår inte hur svårt det ska vara att visa upp data man har lagt i en lista, eller fylla på en lista över huvudtaget. Det ska liksom gå på automatik, men icke. Något fel är det. Nåja. Jag testade att försöka göra en simplifierad version av den i JavaFX, men kom ingenstans där heller. Så tröttsamt, men samtidigt så otroligt roligt. Jag bara hoppas jag till sist kommer lära mig det här. Att det var svårt i JavaFX beror ju bara på att jag inte hållit på med det på typ 2 månader nu så det är lätt att man glömmer bort exakt hur man ska göra något.

Om någon av mina läsare förresten kan asp.net core (2.2) MVC med razor views och vet precis hur man gör för att dels fylla på en lista genom de fälten man skapat genom scaffolding (CRUD) och sina modell klasser (typ author.cs) för att visa upp författarens böcker på författarens sida, så hör av er – för jag får det inte att fungera! Böckerna har liksom författare, men författaren har inga böcker. Så långt har jag kommit just nu. De är dock connectade i databasen med FK och alla tutorials jag har följt har hjälpt mig få den länken i alla fall, men på något vänster går det alltså inte att visa upp författarens böcker. En foreach funkar inte heller så jag har ingen aning om vad jag ska göra för att komma vidare.

Jaja, nu väntar jag på middagen, som ska komma inom en timme. Sen blir det film, ta igen alla YouTube klipp man missat och ta det lugnt. Eller så fortsätter jag lite senare ikväll med mina appar som inte fungerar…

Kategorier
Vardagsliv

Vi var på bröllop i helgen…❤️

IMG_0022

Och sicken helg det var! Brorsan och Kalle skulle äntligen gifta sig och det skedde den 16 juni 2018. Hela dagen var nästan magisk, eller var den helt magisk, kanske? Ja, många som var där säger det i alla fall. Jag och Henrik tyckte också att det var riktigt trevligt och det skedde många överraskningar under dagen. Dock så fotograferade jag själv nästan inget alls, men däremot går många av bilderna att se på Instagram under #kallemarcus och ni kan se en av bilderna därifrån här nere:

Ceremonin skedde i Högalidskyrkan och det var en väldigt fin ceremoni, där brudgummarna kom in tillsammans och höll varandra i handen. De såg så lyckliga ut! 😍

Under ceremonin så sjöng Riltons vänner deras favoritlåt, Goliat av Laleh vilket var väldigt häftigt av flera anledningar. Kalle höll tal och berättade om hur Marcus sa ja och sen kom twisten. Riltons Vänner berättade innan de började sjunga att Kalle hade kontaktat dem och frågat ifall de ville komma och sjunga deras speciella låt, vilket de sa ja till utan problem. Dock så var det så att ett tag senare fick Riltons Vänner även ett mail från Marcus där han skickade samma fråga, så det var lite komiskt. De hade alltså bägge två mailat och frågat samma grupp om de ville sjunga samma låt och de hade också mailat samma bild på sig själva till dem, så det var otroligt kul att höra. Snacka om match made in heaven, liksom… ❤️

Efter ceremonin i kyrkan så åkte vi efter en stund tillbaka till Päronen Erikssons hus för att hämta lite grejer och sen åkte vi vidare till där festen skulle vara. Vi var på ett ställe som heter Balingsholm, vilket är en kursgård på en gammal Herrgård. Den ligger i Huddinge och det var jättefint där. Tyvärr har jag som sagt inga foton men det var mysigt och mitt ute på landet, bland sjöar och kossor och ladugårdar. Rummet vi hade var helt ok med stort badrum och en liten TV. Sköna sängar också.

 

De hade till och med en massagestol som jag prövade dagen efter festen och det var verkligen behövligt. Ont i hela kroppen hade man efter alla äventyr! Men nu åter till festen och bröllopet. Maten var fantastiskt god. Det var väldigt många vegomänniskor på festen och jag hade nämnt i vår anmälan till bröllopet att vi är lakto-ovo, men att jag helst äter veganskt om möjligt och jag blev serverad veganskt! Helt otroligt vilken koll personalen och de två Toastmasters hade under dagen. My mind is blown… maten i alla fall som serverades var detta:

  • Förrätt:
    • Ruccolacheesecake med tångkaviar, rödlök & citron (vegetarisk)
    • Ruccolamousse med tångkaviar, rödlök & citron (vegansk)
  • Varmrätt:
    • Helstekt oxfilé med ljummen skördesallad, rotfruktschips och svartrotsgratäng samt rödvinssky
    • Bakad Portabello med vinkokta puylinser, ljummen skördesallad samt vincotto (veg/vegansk)
  • Efterrätt:
    • Äppelsorbet med chokladganache och rostade pistagenötter (veg/vegansk)
  • Bröllopstårta:
    • Lavendelpannacotta med rostad vit chokladmousse, lemoncurd och chokladcrisp på citronbotten (innehöll tyvärr gelatin)

Under middagen hölls det väldigt många tal. Jag hade planerat redan från början att inte hålla något eftersom jag hade varit så otroligt fokuserad på matematiken. Dock så höll både mina föräldrar tal och när jag sen fick veta och höra att min syster höll tal så blev jag lite ”konstig” och kände att jag måste också göra det, men hur då? Det var liksom fullt i listan. Sen var min systers tal så fantastiskt inspirerande att jag var bara tvungen att säga något. Dock så pratade jag med en av Toastmasters och efter lite planering så blev det faktiskt ett sista-minuten tal även för mig och det var så uppskattat och det kändes så bra.

Typiskt mig, som älskar att prata – länge och mycket och gärna varvat med humor så tog jag hela publiken med storm. Många personer efteråt kom fram till mig och tackade mig för mitt tal. Jag blev så glad att det var möjligt att genomföra det. Jag kom på så mycket saker jag ville säga, men skrotade säkert 75% av allt och när jag väl stod där uppe och pratade – helt spontant så föll liksom alla bitar på plats ändå och när jag var klar så kändes det fantastiskt. Folk blev också förbluffade över att det var helt spontant, men jag är duktig på att tala inför folk och det är något jag tycker är skitkul, vilket ingen annan i min familj gör…

Efter middagen så blev det lite tårta för de som kunde äta av den och sen blev det lite dans, men jag och Henrik, efter lite mer minglande och samtal med massa olika personer där gick till rummet istället och tog det lugnt. Dagen efter så åt vi frukost tillsammans med min syster och hennes kille och efter att vi spenderat några timmar på rummet så checkade vi ut och sen åkte jag och Henrik tillbaka till Päronen Erikssons hus och tog det lugnt där hemma istället. Det behövdes tror jag nog efter så mycket mingel. Det blev en dag hemma hos och med familjen där vi grillade grönsaker på kvällen och fick ett spontanbesök av en nära vän till familjen med hennes make och barn.

Igår åkte vi hem, och det gick bra. Tåget råkade ut för lite förseningar, men vi var hemma utan några större konstigheter och nu är man ju helt ledig om dagarna vilket känns så underbart härligt. Jag ska verkligen passa på och njuta av allt, återhämta mig och hoppas på att jag blir antagen till högskolan i höst.

Sen ska jag också tillägga lite kort att jag faktiskt har fått en ny kompis sen i Torsdags. Mer om min lilla vän kan ni få läsa i nästa blogginlägg! Det kommer också ett utförligt inlägg om min kompis på min Engelska blogg, fast i ett annat utförande skulle jag tro. Läs det gärna när det har publicerats!

Kategorier
Vardagsliv

Julhelgen 2017

Årets julhelg spenderades i Stockholm med min familj. Det blev en mycket trevlig jul, även om julstämningen höll sig borta, som vanligt.

Vi åkte upp i fredags. På årets sista arbetsdag och tågresan gick bra utan några förseningar. När vi kom fram blev vi hämtade av min pappa på Klarabergsviadukten, och när vi kom hem till föräldrarna så fick vi te och varma mackor.

På lördagen så fick vi kliva upp lite tidigare, då vi skulle få tidigt besök av en nära vän till familjen som skulle hälsa på med sin snart 4 åriga son. Efter att vi hade fikat färdigt åkte jag och pappa iväg för att skjutsa mamma till jobbet. Jag skulle passa på att handla lite ny medicin, Omeprazol som jag har tagit i många år för min reflux. Eftersom jag numera är vegetarian så vill jag inte längre äta medicin varje dag som innehåller gelatin, och det var lite svårt att hitta den medicinen. Jag och pappa fick åka till Ica Maxi och handla lite mer mat och där kunde jag även hämta ut medicinen. När vi kom hem så gjorde jag och pappa veganska sillar  (tack till Vegokäk!) samt vegansk gravad lax. Det blev riktigt lyckat, men det blev lite för mycket citron i saffran sillen och lite för mycket liquid smoke I laxen, men det blev ändå grymt gott. Sen åkte jag och Henrik till min bror Marcus och hans sambo Kalle för att se deras nya lägenhet. Vi drack glögg och åt pepparkakor och drack kaffe med oatlys iKaffe. Supergott blev det och jag avskyr normalt sett kaffe. Sen åkte vi hem och käkade vego schnitzel med ugnsrostade rotfrukter och efter det tittade vi på sista natten med gänget som nu finns på Netflix.

IMG_20171223_134827.jpg

På söndagen var det så klart julafton och större delen av dagen spenderades lugnt. Jag och Henrik tog dock en liten promenad till Willys som ligger i närheten där mina päron bor för att köpa lite småsaker som vi hade glömt. Sen en stund innan Kalle Anka skulle börja så kom min bror Marcus och hans underbara sambo (som också heter Kalle) för att fira jul med oss. Vi slötittade lite på Kalle och sen nån dryg timme senare kom resten av familjen som skulle fira. Min syster kom tillsammans med hennes sambo och sen hängde även hans familj på. Vi drack lite glögg och lärde känna varandra lite och sen var det dags för det vegetariska julbordet. Nästan alla i familjen är numera vegetarianer i någon form så det kändes enklast att bjuda på till mestadels vegetariskt. Det enda som inte var vego var julskinkan, en vanlig sillburk och någon paté. Resten var antingen veganskt eller lakto-ovo vegetariskt. I stort sett allt var skitgott! Det enda jag personligen inte gillade av det jag åt var prinskorvarna, som var avklippta Astrid och Apornas chorizo korv, tror jag. Ingen höjdare, men det är ett märke som jag generellt inte gillar heller. Jag kan inte sätta fingret på vad jag inte gillar, men det mesta jag smakat av det märket är blä. I alla fall.

Min syster hade anordnat ett julquiz, istället för julklappar, eftersom det blev enklast. Quizzet handlade om julen och bestod av en typ av julkalender med 24 luckor. Några hade även bonusfrågor. Totalpoäng var 77 tror jag. Vi var uppdelade i tre lag, bra fördelat med ålder och kön med tre personer i varje lag. Min syster var lagledare. Vi kallade vårt lag för Snöflingorna, och Henriks lag (vi var inte i samma lag, tur nog) och hans lag hette soffgruppen. Det tredje laget minns jag inte vad dem hette. Tanken med quizet var att alla lag skulle vinna något och priserna bestod av Pukka téer och ju mer man vann, desto mer godsaker lades det ovanpå. På plats tre kom soffgruppen med 36 poäng. Snöflingorna kom tvåa med 37 poäng och vann gjorde det okända namnlaget med 37,5 poäng. Det var galet jämnt och väldigt otippat. Men också väldigt roligt. Sen efter att det var över åt vi ris a la malta och saffranskaka. Mina kusiner kom också och hälsade på, vilket var mycket välkommet då jag väldigt sällan träffar dem numera. I det stora hela var det en riktigt trevlig julafton.

På måndagen så spenderade vi typ hela dagen med att bara ta det lugnt. Tanken var, om jag hade tur, var att jag skulle hälsa på min framtida uppfödare, men det blev inställt. Istället blev det en dag framför teven. På kvällen kom ett par nära vänner till familjen och hälsade på, men i övrigt var det bara en lugn dag. Det behövdes, kan jag säga…

På tisdagen var det dags att åka hem. Vi packade allt snabbt efter att vi hade vaknat och vi hade planerat att min syster och hennes sambo skulle köra oss till centralen, för de skulle ändå iväg till Uppsala för att hälsa på kompisar. Vi åt lunch tillsammans och sen åkte vi iväg till centralen och vi kom dit i lagom tid. Tåget var inte direkt försenat heller, förutom några minuters sakta körandes förbi Arlöv, då ett tåg hade gått sönder, men vi var hemma runt den tid vi hade planerat så det var bra. Maja hade saknat oss och var som vanligt mammig och gnällig och hon har varit det sen vi kom hem. De senaste nätterna har hon legat mig väldigt nära och klättrat på mig etc. Typiskt Maja beteende när man varit borta ett par dagar från henne.

I det stora hela så har julen varit väldigt bra. Den gick över fortare än kvickt, men det var trevligt att få fira den med familjen igen, trots att inga mor eller farföräldrar fanns med oss, och det var kul att fira jul i Stockholm. Det var mycket längesen man gjorde det.

Hur var er jul? Lämna gärna kommentarer nedan och berätta! Jag är så nyfiken!

Kategorier
Vardagsliv

Sanndrömmar, terrordåd och så lite programmering

Ingen kan nog ha missat vad som hände i Fredags eftermiddag, den 7 april 2017. Själv tog det ett tag innan jag förstod att något hade hänt och dessutom vad. Orsaken beror på en dröm jag hade någon natt innan det hände…

I det här inlägget använder jag sidbrytningar för varje del jag tänker prata om. Ifall du inte vill läsa om vad jag har att säga kring terrordådet, skippa sida 3. Jag pratar nämligen en hel del om vad jag tycker vi bör göra med dagens problem folk har med ”invandrare”.

Kategorier
Vardagsliv

Årets höstresa 2016, en simpel och kanske tråkig sammanfattning…

Jag tycker om att åka till Stockholm för att hälsa på min familj, mina gamla vänner jag har kontakt med där och för att träffa min framtida uppfödare. Detta året blev resan också av, min så kallade ”höstresa”. Någon gång under hösten åker jag alltså till Stockholm ensam och stannar i ca en vecka för att umgås och hitta på saker jag tycker är roligt som inte alltid är så roliga för älsklingen min.

Fredag

Årets resa blev en Fredag till Fredag och resan upp gick väldigt smärtfritt. Tågen var i tid! Ett mirakel! Det blev inte lika på vägen hem, men det berättar jag senare i inlägget. Syrran kom och mötte mig på T-Centralen och vi tog pendeltåget tillsammans hem till päronen. Där vankades det vegetarisk wok med Sussie och Gunnar, päronen och min syster. Brorsan är för närvarande i Singapore och härjar. Vi tittade på kort, jag berättade om flytten och planerna gällande försäljning av lägenheten med mera. Det var väldigt trevligt. Sen tittade vi på en massa kort från tidigare år.

Lördag

På lördagen åkte jag och Mamma in till stan. Jag hade planer på att köpa häftiga hårfärger, eftersom min plan med min blondering jag gjorde för några månader sen var just för att jag skulle ha lite roliga färger i håret. Jag har googlat lite och hittade precis vad jag letade efter på Lyko i Mood gallerian. Jag skulle ha lila och rosa färg men det var tre för två erbjudande så jag tog en blå färg också som jag ska testa att använda en annan gång. Jag köpte även en tub med silverglitter som jag letat efter i en halv evighet känns det som på en party butik som låg i närheten. Pappa hade kört in oss till stan, för han skulle filma lite för jobbet med Kalle, och efteråt gick vi och käkade sushi och annat gott på ett ställe jag åt på förra året när jag gjorde min höstresa 2015. När vi kom hem så började jag mitt äventyr med att sätta i färgen. Jag sköljde håret, utan att tvätta det med schampo. Det stod nämligen bara att håret skulle vara blött så jag testade. Sen delade jag in håret i tre delar. På höger sida satte jag i rosa färg och på vänster sida blev det lila. Den rosa färgen syntes mycket tydligt men den lila syntes nästan inte alls trots att jag tog lika mycket färg till bägge. När jag låtit det sitta i en stund så sköljde jag ur det. Det kom ingen färg ur utan det bara skummade. När jag var klar gjorde jag en fin fläta och nedan kan ni se resultatet:

Närbild på flätan. Effekten är uppnådd med den rosa färgen men lila syntes nästan inte alls.
Närbild på flätan. Effekten är uppnådd med den rosa färgen men lila syntes nästan inte alls.

Jag blev halvt nöjd. Själva effekten blev ju som sagt uppnådd för jag ville att det skulle synas mycket tydligt att jag hade fler färger i håret, men det var trist att den lila färgen inte syntes så mycket. Det var som om att den knappt fäste heller. Dock så syntes den lila färgen mycket bättre dagen efter när håret var torrt, men det var ändå otroligt lite som hade fastnat. På lördagkvällen gick vi på 60 årsfest. Jag stannade bara en stund och körde hem strax före kl 20 på kvällen. Sen satt jag och tittade på en av Twilight filmerna på Netflix som nyligen kommit ut där.

Söndag

På söndag fick jag återigen göra något som jag har längtat efter i flera år och det var att vara med på hundpromenad med Svenska Grand Danois klubben. När jag bodde i Stockholm så blev jag medlem i klubben och var ett tag med på nästan alla promenader, men efter att jag lämnade Stockholm så blev det dels för dyrt att vara medlem (plus att jag typ hela tiden glömde bli medlem). Den här söndagen var typ första gången på typ 15 år eller nått som jag fick vara med igen och tajma in det med min höstresa. Jag gick tillsammans med Ann-Louise från Grandison (min framtida uppfödare) och jag promenerade med Åse, som är en blå tik från K-kullen som var för två år sen.

Åse sitter bak i bilen och är alldeles, alldeles underbar! Jag blev så kär i hennes lynne och vackra kropp och huvud!
Åse sitter bak i bilen och är alldeles, alldeles underbar! Jag blev så kär i hennes lynne och vackra kropp och huvud!

Ann-Louise promenerade med Gibson, deras nya valp som var en riktig buse men när han var lugn så var han helt fantastisk. Precis som resten av deras härliga hundar. Det var jättekul att gå med alla som var med den dagen och jag fick lära mig nya saker, både om rasen men även andra grejer som kan vara bra att veta inför mitt hundköp.

Ann-Louise med Gibson. Många bilder blev det och ingen blev 100% perfekt men här ser man snyggingen i sin helhet.
Ann-Louise med Gibson. Många bilder blev det och ingen blev 100% perfekt men här ser man snyggingen i sin helhet.

På eftermiddagen besökte jag även min syster som är utbildad hälsorådgivare inom Ayurveda (hur det nu stavas). Hon tog min puls och gav mig lite råd om mat och annat. Om och när jag följer hennes råd återstår att se. Jag är skeptisk till det som inte forskningen säger när det gäller kost. Jag har ju också lärt mig massvis själv de senaste åren och planen är egentligen – ät mer fibrer och försök gå åt det veganska hållet om möjligt. Jag får tänka på saken. Det som var mest intressant var att hon kunde känna att jag har fibromyalgi när hon tog pulsen och det tyckte jag ändå var lite häftigt. Det är skönt att få sina besvär bekräftade på många olika sätt. Senare på kvällen vankades det klassisk Söndagsmiddag och då träffade jag Kalle igen som är min brors sambo. Han är helt underbar! ❤

Måndag

På måndagen åkte jag till Norrtälje för att träffa Kerstin. Det är en lång resa med många byten men det gick ändå väldigt smidigt. Vi åt på ett ställe som hade både sushi och asiatisk buffé. Det var supergott! De hade även Ramune till försäljning! Helt otroligt så det testade jag. Jättegott!

Ramune, en japansk läsk med smak av Lychee. Kostade 35 kr. Dyrt men väl värt pengarna!
Ramune, en japansk läsk med smak av Lychee. Kostade 35 kr. Dyrt men väl värt pengarna!

Efter den goda lunchen åkte vi hem till Kerstin där jag fick träffa hennes hund Joy igen. Det blev lite hundträning då hon aggressivt vaktar och äter upp sina mjukisdjur. Sen fick jag lite massage och sen var det dags att åka tillbaka till Stockholm igen. Denna kväll vankades det middag med min moster och ena kusin. De hämtade upp mig vid Danderyds sjukhus så jag slapp åka kommunalt hela vägen. Mycket bekvämare att åka bil än kommunalt efter en sån lång dag!

Tisdag

Tisdagen blev en ren och skär ”sitta hemma och glo” dag. Men det behövdes! Jag hade ju ett riktigt fullspäckat schema, med nästan ingen sovmorgon heller sen jag kom så jag behövde vila lite. Det blev film, tv och en stor irritation på klassisk reklam-tv. Hur fan orkar folk med det? Sen Netflix kom och YouTube blivit ett gigantiskt bibliotek för nytt lärande så behöver jag knappt något annat för att spendera min fritid. Nej, jag hoppas verkligen att reklam-tv dör ut fort som fan. Blir ju tokig på att inte kunna pausa när man vill, se samma reklam om och om igen samt att det är reklam var 10:e minut eller så numera på svensk tv. Det börjar likna USA snart och det är INTE bra. Mer Netflix åt folket! Och för den som undrar varför jag inte satt och glodde på Netflix och YouTube hela den dagen så beror det på att föräldrarna har begränsat med internet då de inte har fiber utan enbart 4g med 50GB data att spendera på en månad. Det spenderade jag på 2 dagar förra året jag var där då jag inte visste om att det var begränsat så i år fick jag planera lite mer men det gick bra. Lösningen blev att sänka upplösningen på allt man tittade till det absolut lägsta. Jag satt ändå långt bort från teven så dvd kvalité och liknande såg ändå ut som HD. Alltså, no harm done.

Onsdag

På onsdagen satt jag hemma en hel del med, med undantaget att jag tog en sväng förbi Media Markt för att köpa en sladd så jag kunde titta på Netflix på stora teven via min dator. På kvällen var det dags för en till ”familjemiddag” med familjen Styrman som hade Sam med sig. Sam är för övrigt 2½ år och en riktig energiknippe men det var kul att han inte var rädd för mig eller så. Det blev en trevlig middag och kväll med god mat och sällskap.

Torsdag

På torsdagen spenderade jag mer tid med mamma plus att jag åkte tillbaka till min syster för att säga hej och prata om andra saker. Sen på kvällen var den mest efterlängtade grejen av allt och det var mitt återbesök till Ann-Louise och Pär för att hälsa på dem igen men också för att träffa resten av hundarna och få gosa som en tok med världens bästa gosegris – Gandalf! Snacka om att vara kär, i himmelriket och vara galet glad! Bilden nedan är ett kollage som sammanfattar glädjen jag kände när jag var där i Torsdags…

Ett kollage med en samling bilder jag eller Ann-Louise tog på mig med Gandalf. Gibson är också med på ett hörn.
Ett kollage med en samling bilder jag eller Ann-Louise tog på mig med Gandalf. Gibson är också med på ett hörn.

Jag ska skriva mer utförligt om mitt besök på Antons blogg och jag har delat några bilder på Instagram sen tidigare.

Fredag

Veckan gick fort och snart var det dags för hemfärd. Jag hade bestämt sen tidigare att jag skulle åka tidigt på dagen för att få ut med av helgen och på ett sätt var det tur, för resan hem var allt annat än smidig. Det gick någorlunda bra i början. Vi blev en kvart sena pga problem med signalfel i Stockholms Södra. När vi var nästan framme i Alvesta så hände det som inte fick hända. Ett tåg framför oss hade kört sönder en växel och spårat ur. Som tur var, fastnade vi i Moheda, vilket är en superhåla utanför Växjö. Det gick att kliva av där så det gjorde jag och väntade på en regionbuss som skulle komma 40 minuter senare. Jag kom fram till Växjö 2 timmar senare än planerat men det gick bra ändå. När jag kom fram mötte Henrik mig vid stationen och vi gick direkt till banken för att påbörja försäljningen av vår lägenhet. Mer om vad som händer där berättar jag i ett annat inlägg.

I det stora hela var det en underbar resa – precis som vanligt. Lagom med vila, ingen galen hemlängtan heller och lagom med träffar med nära och kära. Några träffar uteblev och jag hade hoppats på att även andra personer jag träffar extremt sällan skulle höra av sig men så blev det alltså inte. Jag är nöjd ändå. Jag fick ju gosa med Gandalf… 🙂