Kategorier
Intresseklubben antecknar!

En budget för framtiden?

Med alla tankar jag har kring det här med bostad och var jag ska bo härnäst och med tanke på hur jobbigt det är att inte kunna fokusera på här och nu istället så hoppas jag att jag nu tagit ett steg i rätt riktning så jag kan gå vidare.

Att göra en budget ger en bra översikt.

Det jag har gjort är att jag igår kväll satt i excel (Google Drive) och gjorde upp budgetar för 7 olika nivåer av kontantinsatser, och tre olika bostäder från BoKlok med tillhörande avgift, amortering, ränta och i radhusfallen – driftskostnad.

Resultatet var smått chockerande, så även om det förmodligen lär hjälpa min korkade hjärna att sluta obsessa över nästa bostad, så lär det ta ett tag innan jag släppt det och det ligger på en mer normal nivå.

Utan att nämna specifika siffror, så såg marginalen för en trea med maxpriset jag nämnt innan extremt bra ut. Även om jag inte sparar undan till en massiv kontantinsats så har jag ändå möjlighet att bo fint och ha det riktigt bra, vilket är avslappnande för själen att tänka på. Det är liksom det som är lite (eller väldigt) stressande för mig idag. När ska jag kunna börja spara till kontantinsatsen? Hur mycket hinner jag spara på 2-3 år innan det är dags att anmäla sig till ett projekt och ställa sig i kön för en BoKlok bostad? När jag såg budgeten och insåg att det kommer lösa sig, så blev jag jätteglad. Det enda som stressar mig nu är hur stora eller små chanser jag kommer ha till en trea i markplan när det väl är dags… Spänningen kommer vara olidlig!

BoKlok har ett bra urval av bostäder, men jag har inte råd att bo själv i radhus…

Utöver en budget för en trea på 72 kvadrat, så la jag även till budget för deras radhus på 117 kvadrat och en tvåa på 55 kvadrat. Jag kan överleva i ett radhus, absolut, men det är inte en budget som ger mig ett bra leende direkt, i alla fall om man utgår från 15% kontantinsats. Nej, där hade det krävts typ minst 30% för att det ens hade varit ett bra och säkert alternativ. Då har jag också utgått från lägsta kända priset för ett av radhusen. Det är inte säkert att radhus i områden jag vill flytta till kommer vara i samma prisklass. Kommande radhus i Höör och Hässleholm kommer för övrigt kosta 300 000 kr mer än vad jag budgeterat för, vilket minskar möjligheterna ytterligare för att jag ska ha råd med radhus själv.

Ska jag alltså bo i ett radhus själv, så måste jag antingen ha en rejäl jävla kontantinsats (tänk lotterivinst) eller bo ihop med någon där som betalar halva huset. Eller en mycket hög lön, men det lär jag inte ha förrän efter jag jobbat i kanske 10 år. Eftersom jag utgår ifrån att jag förmodligen aldrig kommer bo ihop med någon igen, så är radhus bara en sista ”nödvändig och desperat” lösning på bostad i framtiden. Radhus vill jag helst satsa på om jag absolut inte får möjlighet till en trea i markplan, men jag behöver som sagt ha större marginaler för att få det att gå ihop och jag kan känna mig trygg. Det är i så fall större möjlighet att jag kanske tar en fyra på 85 kvadrat, då de är mer rimliga i pris jämfört med radhus. Missförstå mig rätt. Jag hade inte haft något emot att bo själv i radhus, men jag ska ha råd också. Enligt min budget så lär jag inte ha råd med det, alltså i första hand.

Det blir aldrig som man tänkt sig…

Mitt liv har ju en tendens att aldrig bli som man planerat, så även om jag kan budgetera och tycka att det här funkar, så kommer säkert nått hända som gör att jag får vända på kronorna och knappt ha råd med nått, och de tiderna i mitt liv ska vara över när jag fått jobb och bor i min nästa bostad. Jag vill liksom inte ha panik om Anton eller Majken exempelvis måste akutopereras och jag inte kan betala det själv samt ändå ha kvar en bekväm summa på bankkontot. Hade jag satsat på radhus utan att ha en bra grund att stå på är den risken mycket stor att det kommer hända, och jag vill inte vara med om det. Nej, då bor jag som sagt hellre kvar här i min skokartong tills jag känner mig trygg nog att flytta vidare. Det är inte bråttom, men jag är ju ivrig. Det kan jag liksom inte hjälpa.

Vill man bo riktigt billigt – köp en tvåa!

Om man då diskuterar tvåorna på 55 kvadrat, så är det nästan lite chockerande hur bra budgeten ser ut. Det gör att tvåorna blir igen lite mer lockande, men grundproblemet återstår med hur man får ett bra kontor och hur man löser det med gästrum och katthörna/kattrum. Jag borde som sagt lätt få plats där, men jag är orolig för att det blir trångt, och brist på ett rejält rum för kontor/studio/gästrum stör mig. Å andra sidan, så hade jag lätt haft råd med mycket om jag hade bott i en tvåa. Lånet hade man kunnat betala av väldigt fort, jag hade lätt haft råd med bil och marginalerna är mer än goda för allt möjligt utöver det.

Jag hade kunnat skippa att ha soffa i en tvåa, och ta med mina poängfåtöljer jag har idag, eftersom jag sällan lär få gäster ändå som stannar över, men att gosa med någon i en soffa är så mycket trevligare än i dessa fåtöljer. När jag väl skaffar Grand Danois, så vill jag mysa i soffan med min vovve. Jag lär ha maximalt en tresitsig soffa om jag skulle kunna få plats bra i en tvåa skulle jag tro, iaf om jag då fortsätter använda mitt nuvarande skrivbord. Jag behöver också ha plats till hundsäng och Majkens klätterställning. I en tvåa ser det väldigt problematiskt ut och jag vill bo luftigt – inte trångt! Även här i min lilla skokartong har jag möblerat för att få så mycket gångvänlig yta som möjligt, och jag tycker jag har lyckats bra med det.

Kanske lite dålig bild, men det är väldigt mycket yta här och likaså mer yta mellan fåtöljerna och teven.

Det är inte bara att skaffa fler katter…

Jag har också upptäckt av ekonomiska skäl att det låga marginalerna för att bo i radhus också minskar möjligheterna för fler katter. Det är ju för att Majken som sagt kostar mer än vad jag trodde. Visst, när hon är vuxen, inte leker så mycket och kanske bara äter lite mush så lär hon bli lite billigare i drift, men så länge som kostnaden för katt är så här höga så kommer jag inte kunna ha fler katter. Nej, då är Anton viktigare. Så Anton och Majken är vad jag utgår ifrån. Om jag inte blir miljonär eller nått då och lever utan bolån i min nästa bostad.

Att prata pengar är farligt, men nu vet jag hur jag vill hantera dem.

Jag älskar att spara pengar, och jag tycker inte om att se pengar försvinna. Ska dem försvinna så är det för att jag själv spenderat dem på något jag hade/har behov för, men även då så kan jag känna ångest över att pengarna minskar. Därför gillar jag att spara undan mycket och leva snålt. Jag har ett mål som jag tycker är rimligt att spara också per månad. Det är förmodligen mycket högre än vad både banken vill och vanliga privatpersoner generellt sparar per månad, men det är en viktig aspekt för mig. Särskilt med tanke på att jag spenderat så många år med människor som bara spenderat pengar utan att tänka på konsekvenserna och att jag själv bara tillåtit att det har hänt. Jag avskyr mig själv för det, men å andra sidan är det en ordentlig lärdom. Hade jag inte haft den erfarenheten, så är det inte alls säkert att jag hade varit lika duktig med pengar idag.

Det är liksom dags för nya och bättre tider nu. Egentligen har det varit så väldigt länge. I typ 10 år eller nått sånt. men som jag skrivit tidigare så är det dags att mitt liv börjar på riktigt. Där jag bor som jag önskat om i många år nu, och där jag har ett fast jobb med bra, hög inkomst så jag kan känna mig fri. Jag får ju som sagt vänta ett par år till, men ändå.

Jag väntar ivrigt!

Kategorier
Korta uppdateringar

Statusuppdatering | 27 juni 2016

Pengar är en jobbig sak som påverkar alldeles för mycket. Även om jag kan glädjas åt att min ekonomi aldrig någonsin varit bättre, så är den fortfarande inte så bra som behövs för Grand Danois. Därför bloggar jag på Antons blogg om den här berg-och-dalbanan ytterligare en gång. Gå gärna dit och läs det när det är klart.

Kategorier
Livsstil och hälsa

Den ultimata nässprayslösningen för känsliga näsor!

Jag tänkte tipsa om något som kan hjälpa andra, ifall du som jag lider av känslig näsa som ofta blöder näsblod för att du har torra slemhinnor i näsan. Först får jag väl berätta bakgrunden och sen kommer tipset, så håll till godo.

Sen så länge jag kan minnas så har jag haft problem med hälsan, som under senare år eskalerat mer och mer. Är det inte russinfingrar, fibrovärk eller huggande huvudvärk så är det nått annat. Eller näsblod. Min pappa och jag har likadana näsor, och han blöder ofta. Detsamma gör jag. Särskilt under vintermånaderna men även ofta under resterande årstider. Dagen innan julafton förra året, då jag och min sambo åkte till Klippan för att fira jul så började jag blöda näsblod på tåget. Jag hade känt på mig ett tag innan att snart var det dags igen, och visst fan hade jag rätt. När vi kom fram till Henriks syster så tipsade hon om att jag skulle stoppa lotion i näsan, för det hade hjälpt hennes ena son som också blöder näsblod ofta. Den lösningen höll jag bara på med i några dagar, eftersom lotion ska man ju inte använda för invärtes bruk, som det så fint heter. Istället började jag ta lite kokosolja på ett finger o köra runt i näsan varje kväll och det har hjälpt mycket. I år så har jag blött näsblod totalt 3 ggr. I vanliga fall så brukar det vara 3 ggr i månaden – året om, eller nått i den stilen. På vintern är det ca 2 ggr i veckan när det är som värst, på våren kanske en gång varannan vecka, på sommaren någon gång i månaden och när hösten kommer så återgår det till nån gång varannan vecka. Jag vet inte om jag har överdrivit något nu, men jag brukar vanligtvis blöda näsblod alldeles för ofta och det är riktigt jävla asjobbigt.

I alla fall. Köra upp lite kokosolja i näsan funkade bra, men det blev så otroligt kladdigt. Sen några månader tillbaka började jag istället köpa näsolja, nozoil som man kan köpa på Apoteket. Dyrt som fan är det. En liten 10 ml flaska kostar ca 75 kr och räcker kanske i 3 veckor för mig, så det blir många dyra kronor man lägger ut för att slippa näsblod. Dock har det funkat bra, men jag börjar tröttna på hur dyrt det blir och det är irriterande att man inte kan fylla på dem, eller ens öppna flaskorna. Hela tiden måste man köpa en ny. Sådant slöseri!

Nä, istället så googlade jag runt på nätet för nån vecka sen, men hittade nästan ingen information alls om hur man kan göra sin egen nässpraysflaska för att slippa näsblod. Däremot så hittade jag bodystore, där man kan köpa tomma sprayflaskor på 30 ml styck och i söndags kväll så beställde jag 3 stycken och idag fick jag hem dem. Flaskorna är stora, de har kork och strålen funkar utmärkt för olja. Jag fyllde på en av dem med sesamolja. Faktiskt lite för mycket, så jag fick diska av den. Sen sprutade jag av gammal vana upp 2 ggr i ena näsborren, och det blev kladdigt direkt. Nästan allt ramlade ut igen, och så gjorde jag likadant i den andra näsborren. Jag fick torka mig rejält med papper, men å andra sidan så var det värt det, för så här mjuk har jag inte känt mig i näsan på länge, då nozoilen börjat ta slut.

Ja, det var väl vad jag hade att tipsa om idag. Jag kände för att skriva om nått helt annat också, men det sparar jag till en annan dag, och det lär nog bli lösenordsskyddat med men det beror lite på.

UPPDATERING!

I januari 2017 upptäckte jag att det är skillnad på sesamolja. Ett tips är att använda kallpressad sesamolja. Kung Markatta har en som är jättebra, men det är en gigantisk flaska om 500 ml för ca 80 kr, så räkna med att oljan blir gammal om du inte använder oljan till annat samtidigt. Jag har hört att det är väldigt användbart till kroppslotion och mycket annat. Till matlagning så tycker jag KM’s sesamolja smakar blä…

Numera har jag börjat köpa en liten flaska från Cre Arome. De finns som 500 ml flaskor, men även 100 ml och går att köpa på Body Store.  De går att köpa på många olika ställen online. Den stora brukar kosta ca 85 kr, och de små ca 45. Den är kallpressad och dryg och fungerar ypperligt tillsammans med de sprayflaskor jag nämnde ovan. Rekommenderas varmt!

Orsaken till varför jag skriver detta är för att jag tänkte vara smart och köpte sesamolja från Blue Dragon. Den luktar ju asgott, och förklarar varför jag älskar asiatisk mat men jag är osäker på om jag vill ha den goda doften i näsan. Jag kommer bara bli hungrig av det, men det är upp till dig. BD’s sesamolja är 100% så det blir säkert samma resultat.

Lycka till!

Kategorier
Det hårda Sverige

Mer om basinkomst; vilken summa är rimlig?

Istället för att prata om hur trött jag är just nu, så tänkte jag fortsätta prata lite mer om basinkomst istället. Efter att Piratpartiet gått ut med att de vill införa medborgarlön (ett annat ord för basinkomst) så började nästan alla prata om det. Anna troberg länkade till och med tillbaka till mitt inlägg, så det var ju snällt. Jag har inte riktigt haft koll på hela debatten som flödar på Internet om BI, men det är kul att det tar fart på allvar och jag hoppas det kan leda till att PP får många fler som röstar på dem i riksdagsvalet om en månad.

Jag fick också lite fler kommentarer på Facebook om basinkomst och flera trådar startades på G+ om BI. Många verkar tro att om folk skulle börja få 10-12k i månaden utan prestation, så skulle väldigt många bara gå hemma och strunta i att söka jobb, särskilt om de bor på ställen där hyra och andra levnadskostnader är så billiga. Det blir liksom inte lönt att jobba om man som nuvarande arbetslös får a-kassa på 11k eller andra ersättningar som ligger några tusen under det, och sedan få flera tusen till utan att man behöver slita röven av sig eller tvingas in i aktivitet. Det ligger kanske något i det, för en stor del av låginkomsttagare idag hade säkert bara gått hemma om de hade klarat sig fint på sin BI.

En annan intressant synvinkel är levnadskostnader överhuvudtaget. En tvåa på 60 kvm i Stockholm kan ju säkert kosta 7-8 tusen i månaden, säkerligen mer. I nån liten ort i dalarna så kan hyran säkert vara hälften av det. Innebär det att alla oavsett ort ska få samma BI nivå? Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag ska svara på det, men det är ju intressant. Om vi säger att BI införs och summan är relativt hög – vi säger 12k per person över 18 år. En person i en liten ort i Dalarna hade säkert haft 5-6k över varje månad, om de haft normala utgifter utöver hyran, medan för en person i Stockholm hade det kanske precis räckt för att betala hyran om personerna i bägge orterna lever exempelvis ensamma och utan barn eller husdjur.

Hade jag och Henrik fått 12k vardera i månaden utan prestationskrav så hade det inneburit att vi har råd att bo kvar i vår dyra och stora fyra utan att slippa oroa oss nämnvärt över det. Självklart hade det blivit lite knapert, men det hade funkat. Jag hade inte haft råd att bo kvar här själv, för jag hade bara haft en tusenlapp över till annat, då hyran för vår lägenhet är på närmare 11k i månaden, men så är det för nybyggda lägenheter idag – och särskilt om dem är större.

Hade jag bott själv i Växjö i en lägenhet med lite mer rimlig hyra (som är fruktansvärt svårt att få idag) så hade jag nog haft en väldigt god privatekonomi och jag hade nog inte känt stressen över att jag måste jobba för att överleva. Min motivation har ju dock varit att gärna få ut ca 20k netto varje månad, för att lätt kunna ha råd med det jag vill, men främst för att spara undan så mycket som möjligt. Till Anton behöver jag ju ca 30k, för att fixa mina tänder så behöver jag 15k. Nån dag vill jag ju resa till Japan med Henrik och då behövs det typ 15k till ifrån oss bägge. Efter de sakerna så kanske man vill ha ny dator, ett bättre skrivbord samt massa andra nödvändiga prylar.

Med den pluttiga inkomsten jag har idag, vilket är 4k i månaden så har jag som bäst kanske 300 kr till mig själv. Då lär det ta tid att spara undan till mina drömmar. Hade jag idag fått ett jobb på 50% och haft sjukersättning på 50% så hade jag haft ca 14k ut om jag får en bra lön ifrån mitt jobb. Då hade jag i praktiken kunnat lägga undan minst 5k i månaden. Hade jag haft ett jobb på 50% och haft en BI på cia 10-12k så hade jag fått allt.

Det hade inneburit att jag hade sluppit jobba heltid, men kan ändå spara undan till allting utan att jag behöver stressa sönder mig själv. Jag hade fått ut ca 20-22k i månaden på det och det hade varit härligt. Jag hade alltså jobbat, men max 50% för att så fort som möjligt uppfylla mina drömmar. När jag sen efter några år hade startat eget, eller blivit egenanställd så hade jag gett mig själv en högre lön och sparat undan till saker och ting ännu snabbare. Det är liksom min största motivation, så länge vi faktiskt behöver pengar för att överleva.

Jag vill bara leva ett simpelt liv, utan ångest över min ekonomi och en BI, så länge den inte är för låg så hade det hjälpt otroligt mycket. Därför, på något sätt så tycker jag att alla borde ha samma summa, oavsett vart dem bor i landet. Personer som bor i Sthlm är ju vana vid att saker och ting är dyrt och att hyrorna är höga, liksom att personer på små orter där hyrorna är billiga kanske hade lett till att fler hade stannat kvar i dessa orter, skapat nya arbeten och berikat orten tack vare friheten som BI kan ge – om det bara införs med en rimlig summa.

Vad tycker du?