Kategorier
Vardagsliv

En tillbakablick av livet på 30 kvadratmeter…

Nu har flytten tillbaka till exet påbörjats. Och den är nästan klar. Och nej! Innan ni tänker mer så är jag och Henrik inte ihop igen och vi tänker inte bli det heller. Jag flyttar tillbaka för att bli inneboende hos honom för att jag inte har råd att bo kvar i min lilla skokartong. Rent ekonomiskt är detta ett måste. Ni kan läsa mer här och här (lösenordsskyddat) om ni missat det här.

Nästan alla mina prylar har jag lyckats få över, tack vare god planering och massa bärhjälp från Henrik. Än så länge har inga flyttlådor införskaffats, men det beror på att vi upptäckte att vi tillsammans har typ 16 stora och tåliga bärkassar som är skitbra att använda till saker. Hade vi använt oss av bara flyttlådor så hade allt tagit tre gånger längre tid att bära ut till bilen och mindre saker hade fått plats också. Mer jobb är något vi desperat vill undvika.

Det som känns skönt med den här flytten är att den är inte lika jobbig som alla andra gånger man flyttat. Men den är asjobbig rent mentalt. Herregud, vad deppig jag blir efter varje besök till lägenheten. Bättre blev det inte efter första besiktningen och visning. Lägenheten måste typ ”målas om”, för det har blivit små märken efter möbler. Har man tur kan man tvätta bort dessa och två hål som gjorts för att sätta upp mina rullgardiner måste spacklas över. Tydligen räknas inte detta som normalt slitage när jag bara bott i lägenheten under så kort tid. Detta stör mig som fan, men har jag tur löser det sig. Jag har i alla fall betalat deposition för att flytta in, och de kan dra av från den så slipper jag kanske bry mig. Eller så får jag kolla om någon jag känner kan hjälpa till och måla. Eller i värsta fall måste jag anlita en målare. Jag kan inte göra detta själv. Nej, jag hade sabbat hela lägenheten om jag hade gjort det själv. Jag vill bara bli av med skiten nu. Det stör mig så jävla mycket med allt slöseri på pengar som skett senaste året. Pengar jag kunde ha sparat. Bajs. Jag är på dåligt humör idag… Vi pratar om annat istället.

Jag har otroligt lite saker (även om jag är en hoarder på ett vis. Mer om det senare). Jag betalar en väldigt snäll hyra. Det innebär att jag slipper oroa mig för pengar så länge jag är inneboende hos Henrik och det är skönt det också. Det gör också att det kommer gå snabbare att spara till kontantinsats när jag väl börjar jobba.

När jag skrev om möbleringen innan jag flyttade in i den lilla lägenheten på 30 kvadrat så var jag väldigt positiv och längtade som fan tills jag skulle bo själv igen. Allt skulle nu bli bra. Mitt liv som vegan skulle typ börja, och jag skulle äntligen få leva mitt liv som jag önskat under en lång tid. Jag kan säga direkt att så blev det inte. Det enda jag hållit i på riktigt är att mitt diskmedel, tvättmedel och andra städprodukter etc. är veganska, och det är bra. Jag skaffade en ny katt, vilket var kul men fy fan för att ha kattunge på 30 kvadrat! Ugh! Nej. Blä. Missförstå mig rätt.

Majken ligger för en gångs skulle snällt och sover i nya lägenheten. Porträtt med svart bakgrund så man ser bara Majkens huvud och en glimt av den blåa handduken under henne.

Majken är übermysig när hon väl är snäll och inte hittar på hyss stup i kvarten. Att uppfostra henne har varit skitsvårt och oavsett vad man än försökt med så har det lett till en rastlös katt som helst gör mamma och husse (aka Henrik) sur. Detta istället för att vara snäll och lära sig att skrivbordsstolen inte är en klösbräda, att vi ska sova på nätterna och att man inte biter mamma i näsan… Med mera. Majken behöver mer stimulans än vad jag trodde var möjligt, men som sagt. Jag vet vad jag har gett mig in på och oavsett så stannar Majken med mig. Tids nog blir hon mer vuxen, förhoppningsvis blir hon en typisk ragdoll. 80 kvadrat istället för 30 borde hjälpa med det. Än så länge är det inte så, men det har varit bra dagar och mycket dåliga dagar. Ju mer av hennes prylar och dofter hon känner igen som kommer hit, desto bättre lär det bli. Förhoppningsvis när jag har mitt rum i 100% i ordning och en ordentlig kabelhantering etc så lär det bli ännu bättre. Hoppas jag, men jag räknar med att det aldrig blir bättre.

Alltså en katt som föredrar att bara vara med och nöja sig med det istället för att göra allt man inte får stup i kvarten. När vi väl flyttar vidare så ska Majken få en kompis. Vare sig det är en till kattkompis eller en Anton återstår att se, men mest troligt och efterlängtat är ju självklart vovven… Idag och så länge jag är inneboende hos Henrik så blir det inga fler djur som bor här i alla fall på permanent basis. Jag kanske blir redo för att säga ja till valp medan jag bor här, men Antons första levnadstid blir inte här, utan i min nästa bostad. Vart det nu kommer bli? Det lär med 99% säkerhet inte bli i projektet som BoKlok har på landet nånstans i Skåne. Nästan alla treor är redan reserverade. Det är sant också för både tvåorna och fyrorna. Så jag lär få vänta på andra projekt. Eller ge upp det helt. Jag trodde inte det skulle vara så stort intresse för det projektet, men vi får se. Det kanske ändras efter att bostäderna blivit sålda. Bara för att man anmält intresse för en bostad behöver inte det betyda att den blir köpt av samma person. Jag är heller inte desperat för att bo just där, bara mer ”desperat” över att få min drömbostad till rimlig peng när jag väl är redo för det.

Mitt veganska liv då?

Ja, det sket sig ju. P.g.a Corona, och den extrema tröttheten för att Majken lekt rövare titt som tätt har lett till att jag helt enkelt inte blivit vegan än, men också till att andra saker inte förändrats. Ett dugg. Jag syftar på att jag är en jävla hoarder på ett vis. När jag flyttade ut till min egna lilla bostad i december 2019 så skulle mitt liv förändras och förbättras. Det var grundtanken. Jag skulle göra matlådor, dricka smoothies och bli en sån där hipp vegan som använder Mason Jars som om det vore mina bästa vänner. Plus gå ner alla mina överviktiga kilon på typ 6 månader eller nått tack vare mina goda kost förändringar. Inget av det blev av. Burkarna jag köpte i glas, vilket var 7 stycken och i halv liter förpackning istället för minst en liter var ett totalt bortkastat köp. Inga smoothies här inte. Det beror också på att jag skrämde livet ur Majken när hon var lill-liten med blendern, och jag ville heller inte göra henne rädd för att gå ut i köket.

Matlådor då? Jo, jag gjorde några stycken men ju längre tiden gick desto sämre smakade det. Så var det oavsett recept. På sista dagen så tvingade jag mig igenom lunchen och satt avundsjukt och tittade på mina kamraters luncher istället som verkade så mycket godare. Sen kom Corona och då blev det verkligen inga lunchlådor. Istället började jag umgås med Henrik som en jävla tok, och varje gång vi ses så blir det sällan nått hälsosamt och veganskt. Det har lett till att jag inte gått ner nått mer i vikt sen typ årsskiftet vilket suger. Det gör mig dock också lite orolig för hur jag ska må hälsomässigt när jag bor här konstant, men å andra sidan så kan jag faktiskt fortsätta bestämma lite över vad jag vill äta ändå. Vill jag äta nått veganskt och exempelvis göra massa grönsaker till middag så går det bra, men om jag gör det återstår att se. Risken är stor att mitt liv som framtida vegan kommer inte att ske så länge jag bor här. Men det är ok. Att bo billigt och känna sig trygg är nummer ett just nu.

Hur fan är jag en Hoarder?

En hoarder är förresten en sån person som samlar på sig saker. Massvis av saker och aldrig slänger något. Inte ens skräp. Om man ska fortsätta på hoarder spåret så kan jag säga att återigen är det bekräftat att jag lär mig aldrig från vissa misstag jag gör. Eller alla saker jag gör. Jag tror jag är bra med pengar men kanske inte? Inte när det enda man vill göra för pengarna är att spendera dem på  (apple) produkter. Ok, jag överdriver lite och mitt problem handlar inte om äppelprodukter. Hade jag haft ett problem med dessa äpplen så hade jag haft 0 kr på kontot idag och hela lägenheten full av iMacs, MacBooks och telefoner samt klockor, men så är det inte. Jag har bara köpt vad jag har haft råd och behov av. Och det ska fortsätta. Jag har i alla fall äntligen köpt mig ett par AirPods Pro och jag älskar dem! De sitter mycket bättre än vanliga Ear och AirPods. Nästan lite för bra. Ska försöka byta storlek på dem till den minsta och se om det gör nån skillnad, men jag vill fan använda dem jämt. Det har inte blivit supermycket, men lär bli mer senare när jag är mer i ordning. Och om vi återgår till mitt problem som inte handlar om Apple…

Jag sitter på bussen och har precis upptäckt hur magiskt det är med ANC, brusreducering. Helt fantastiskt! Äntligen kan man lyssna på poddar och musik utan att störas för mycket av alla ljud i kollektivtrafiken.

Nej det handlar om allt skit jag köpt på ICA etc. Linser, bönor, kryddor och annat som jag ställer in i skafferiet. Och sedan ALDRIG använder. Typ halva skafferiet har jag fått slänga nu i flytten för att jag köpt skit jag aldrig använt eller för att det har gått ut och förpackningen är halvfull eller liknande. Det är så jävla tröttsamt! Jag har dock varit duktigare med grejer jag stoppar i frysen och generellt har jag varit någorlunda duktig gällande färska grönsaker. Dessa 8-9 månader jag bott i en liten skokartong på 30 kvadrat så har jag nog aldrig ätit så mycket färska grönsaker sen jag bodde hemma. Eller grönsaker överlag. Ugnen har gått varm flera gånger i veckan till middag, då ugnsrostade grönsaker med potatis har varit det jag ätit absolut mest till middag i alla fall. Gröt har jag varit duktig på att äta också, och jag har gjort veganska amerikanska pannkakor samt rårakor flera gånger. De sakerna är jag stolt över, men jag önskar att alla linsgrytor, matlådor och smoothies samt overnight oats jag drömt om också hade blivit en verklighet. Så blev det alltså inte. Jag har heller inte slutat dricka läsk, men däremot införskaffade jag en SodaStream som på många sätt är trevligare en massa pantflaskor som bara tar plats.

Men det är ok. Som sagt. Det jag har tagit med mig från den här usla erfarenheten är en busig kattunge och en lärdom att bara för att jag vill något så betyder det inte att det blir så. Även om jag försöker så betyder det inte att det blir en hållbar förändring. För att det ska bli hållbart måste det vara realistiskt i första hand. Inte drömläge direkt.

Det jag ska öva på så länge jag bor här är att vara realistisk. Jag måste inse att jag ska inte köpa massa ingredienser som bara ska stå och samla damm, för att jag en vacker dag kanske kommer göra något med det. Min erfarenhet på 38 år är att det blir ALDRIG som man tänkt sig. Och att tiden går. Helt plötsligt har år gått och jag har inte ens märkt av att något ändrats. För att inget har ändrats. Bara för att jag har tre liter kokosmjölk i skafferiet behöver inte det betyda att jag gör 3 kg fantastiskt god wok en vacker dag och grejerna används och går åt. Vill jag äta en god wok – ja men gå till en restaurang då. Det är liksom billigare i längden än att ha saker som står i ett skåp och samlar damm. Och mer hållbart.

Nej. Det är mer realistisk att jag kommer inte gå ner i vikt nått mer. Jag kommer stanna här med ca 10-15 kg övervikt och ett bukomfång över 83 cm istället för ett mer hälsosamt mått under 70 eller så. Aldrig bli vegan heller. Jag kommer aldrig bli hälsosam och Majken kommer aldrig bli vuxen och lugn. Det är liksom lika bra att ha den insikten istället. Det är realistiskt. Även om det är asjobbigt. Och jag överdriver med mina skafferi varor här. I’m just trying to make a point. Jag har inte 3 liter kokosmjölk i skafferiet just nu. Jag har två burkar på 400 ml styck. Men det kan likagärna vara 3 liter med tanke på hur sällan jag använder skafferi varor jag köpt. Jag är till och med rätt så kass på att äta pasta, egentligen. Det går i vågor med det dock.

När jag inser detta (igen) att jag aldrig lär mig, så blir jag så jävla trött på mig själv. Jag verkar inte förstå att det är jag själv som måste göra något jag faktiskt kan och orkar göra på en vardaglig basis för att det ska hända och fortsätta hända. Jag måste göra valet att äta mer hälsosamt, men då måste jag också laga den hälsosamma maten. Jag måste aktivera min katt, men jag är usel på det. Jag suger på att vara (snarare bo) ensam, för jag är så rastlös och uttråkad etc, etc. Inget i mitt liv har någonsin blivit som man har velat eller ens planerat. Kortfattade planer – ja, kanske, men långvarigt? Nej. Aldrig. Vi skulle ha fixat golvet i den här lägenheten nån gång efter inflyttning. Dryga 3 år senare har det inte hänt och det lär inte hända så länge jag bor här heller. Men det är ok. Vi ska i alla fall investera i nya vitvaror inom kort!

Nu har jag insett att jag kan inte fortsätta med mina dåliga vanor. I alla fall de usla vanorna jag nämnt i det här inlägget. Behöver jag potatis? Ja men köp då för dagens middag och inget mer. Där jag bor finns en butik på hörnet, så det finns ingen anledning att fylla frys, kyl eller skafferi med massa dumheter. Jag lär ju bo här i säkert 18 månader eller så. Kanske mer. Det beror på var jag hamnar härnäst, men jag ska försöka att inte ha bråttom dit. Jag vill fortfarande satsa på en BoKlok lägenhet, och beroende på passande projekt, kontantinsats, framtida nettolön och andra saker i livet så får vi se när det blir av. Jag behöver inte ha bråttom. Jag bara hoppas att hjärnan kan lära sig det också, men det lär ju inte hända.

Precis som vanligt.

Kategorier
Vardagsliv

Ping – klarvaken, en till omtenta i matte avklarad och antagen till en YH utbildning i Malmö.

Ja, dags att blogga igen. Nu när man är ledig från skolan, förutom all matte som ska räknas och tentor som ska skrivas så har jag mycket tid över till att blogga. Så här kommer ett nytt inlägg!

Senaste veckorna sen jag började mitt så kallade sommarlov har jag börjat mina dagar med en ”sprängfylld av nyttigheter” smoothie som ger mig ungefär halva dagsintaget av vitaminer, mineraler och fibrer. Denna veckan har jag också varit gräsänka, och då har jag ätit extra nyttigt. Det börjar märkas, eller så är det något annat konstigt som pågår, för så här pigg som jag varit denna veckan har jag nog inte varit sen jag var tonåring. Jag minns inte sist jag var så här pigg så länge. Vanligtvis brukar jag ha typ en dag i månaden kanske, i snitt utspritt på ett år där jag känner mig normalfungerande. Det brukar aldrig vara ihängande dock. Så pigg som jag är nu är skrämmande konstigt.

Extra konstigt är det, med tanke på att jag skrev min omtenta i matematiken igår för del 2 och under hela tiden jag skrev var jag superfokuserad, jättepigg och när jag skrivit färdigt kändes det som om att jag inte hade gjort något särskilt. Jag brukar annars vara så trött att man nästan svimmar eller somnar på tåget hem. Om det inte är någon konstig placebo effekt, så skulle jag gissa att det verkligen beror på hur nyttigt jag ätit senaste veckorna. Hur kändes tentan då? Ja, med tanke på min historik att totalt gissa fel med hur det gick så vågar jag inte säga något. Det enda jag kan säga är att jag kunde så mycket mer denna gången än någonsin tidigare. Självklart har jag gjort lite misstag, det vet jag, men jag kan nog inte ha gjort så mycket fel som jag gjorde sist. Har jag det – då är jag helt körd. Då finns ingen återvändo, eller nått. Då vill jag nästan ge upp på matematiken, för det är alltid något skit i vägen i den här jävla kursen… Det kommer alltid en fråga man inte kan lösa.

Nu skrev jag min tenta i långsam takt och jag var så noggrann att jag tror nog det var någon annan som skrev tentan i mitt fall. Jag satt nästan 5 timmar med den, nästan hela tiden alltså mellan 09:00 – 13:50 ungefär. Det kändes konstigt, men samtidigt var jag så stolt över mig själv. Tiden får utvisa om jag faktiskt var noggrann, men nu skrev jag allt så bra jag bara kunde. Och jag var medveten om allt och alla steg! Som vanligt vill jag påpeka att jag tror min strategi fungerade, men jag vet inte. I tidigare inlägg har jag ju berättat om hur tentan är upplagd i kursen. Min strategi jag valde att satsa på nu är att få ”full pott” på statistikdelen samt uppgifterna som har med matriser och vektorer att göra. Det är de första sex uppgifterna som ger en poäng vardera. Dock så är det så att man kan få antingen 2 eller 1 poäng på matris eller vektor uppgifterna för det är bara två deluppgifter där. Jag vet att jag har räknat fel med vektorerna, men jag har gjort en korrekt uträkning, så mycket vet jag även om det tog ett tag att komma dit. Det är mina siffror som är fel där, eller så är det att jag bytt plats på dem. Resterande uppgifter i tentan ger 3 poäng vardera och det krävs minst 1 poäng på varje för att klara, så länge totalpoängen går upp till minst 9. Stämmer min strategi så når jag 9-10 poäng. Eller 7-9 poäng, beroende på hur mycket han drar av på mina fel. Det jag hoppas på är att de uppgifter som är lite mer ”krävande” är att jag lyckats samla ihop kanske 2 poäng på dem. Det kan vara fullt möjligt, men förmodligen inte. Jag räknar med 1 eller inget poäng.

Självklart kom det ju uppgifter jag inte övat tillräckligt på, men jag har åtminstone följt formlerna så långt som möjligt och med tanke på att jag fick 1 poäng på förra tentan för att jag följde första delen så borde det innebära att jag kan samla ihop tillräckligt med poäng för varje del för att passera godkänt, eller bara vara någon poäng ifrån och får komplettera. Det kan vara möjligt, har jag fått höra. Det som det hänger på är att mina statistikuppgifter är 100% korrekta. Är dem det och jag får minst 1 poäng på varje del sen, då är jag godkänd på del två. Eller om jag lyckas få kanske 4-5 poäng på de första 6 uppgifterna men att jag får ihop 2-3 poäng på några andra av trepoängsuppgifterna. Jaja, jag ska inte spekulera för det går alltid åt skogen och jag har alltid FEL!

Å andra sidan fick jag en positiv överraskning när jag vaknade i morse, som var halvt väntad om jag ska vara ärlig. Det var att jag blev antagen till en av alla YH utbildningar jag sökt till som en backup plan ifall jag inte klarar mattekursen alls. Utbildningen jag är antagen till heter Javautvecklare på Grit Academy. Jag har stått som reserv till den i nån dryg vecka, men nästan dagligen har jag fått besked om att min plats gått framåt i kön. Från plats 13, till 7, till 5 och till sist antagen. Jag tackade ja direkt! Den är helt ny, men den innehåller ungefär allt som jag ändå ska lära mig på HKR, vilket är mobilutveckling och lite annat smått och gott plus att det är flera olika språk och lite webbutveckling dessutom. Sen är det praktik och lokalt i Malmö så jag hade sluppit pendlingen. Men jag vill helst av allt gå kvar i Kristianstad, pendling och allt. Jag vill inte lämna mina kurskamrater, även om jag främst går utbildningen för mig själv. Även om pendlingen är asjobbig med konstanta tågstrul i perioder så vill jag ändå helst gå där. Men att gå en likvärdig utbildning i Malmö som ger praktik känns inte så dumt det heller. Jag vill ju bara bli programmerare. Jag skiter personligen i hur jag kommer dit, bara jag får arbeta med det och få betalt om några år så är jag nöjd. Och förhoppningsvis ett sommarjobb med det och sen extrajobb med det från och med nästa år. Mitt CSN tar ju slut i oktober 2020 så…

Är ni nyfikna på hur det går med katterna? Jodå, det går framåt. Floccon gillar Maja mer och mer och även mig också. De senaste två dagarna är han som en helt annan katt, vilket bara charmar mig ännu mer. Han kommer riktigt nära Maja flera gånger om dagen, vilket hon inte gillar, så han har fått lite smällar, men de slåss inte. Floccon vill leka med henne, bli hennes bästa vän, men hon tror fortfarande att han är en ond jävel som ska ta allt ifrån henne. Häromdagen åkte jag och köpte nytt foder till Floccon, för hans mat hade tagit slut. Sen dess har Maja börjat äta av hans mat, för hon älskar allt som är nytt, så det har varit lite jobbigt att hålla henne borta från hans matskål. Dock innan idag så gick jag på ICA och köpte med mig en tetra mjau nötfärs i sås. Det är liksom blötmat med 100% animalier och inget skit, vilket är fan så mycket bättre än skräpet hon äter idag. Nu går hon på veterinärfoder som innehåller mer växtbaserade ingredienser än kött, men hon älskar det fodret. Jag bara hoppas att hon kan lära sig älska blötmat, för jag hade mer än hellre börjat ge henne det istället för skitdåligt, dyrt torrfoder. Tanken var i alla fall att bara Maja skulle ha blötmaten, men Floccon ville också ha så då fick de äta en varsin del bredvid varandra på varsin tallrik. Mat har jag märkt får katterna att acceptera varandra lättare, för är maten godare än något annat så skiter Maja i att Floccon är där så det är ju jättebra.

Floccon och Maja äter blötmat på varsin tallrik i köket.

Imorgon är älsklingen hemma igen, och jag tänker typ vara ”ledig” tills jag får beskedet om hur det gick på tentan. Har jag klarat den så är det ett mirakel, även om jag får komplettera. Det är också bra. Har jag inte klarat den, så får jag åka till skolan och hämta ut den om inte läraren kan meddela mitt resultat istället och då blir det att räkna dubbelt upp vilket jag så gärna vill slippa. Jag är så galet trött på matematik just nu!

Kategorier
Teknik och miljö

36 år gammal och nu bryr jag mig om personlig integritet på nätet

Och är det nu man typ ska känna sig gammal som graven eller hur uttrycket nu går? Ja det är frågan. Det här inlägget hade väl inte tänkt handla så mycket om min födelsedag, eftersom det inte hände så mycket utan det ska väl mer handla om andra saker.

smoothie-fruit-vegetables-salad-beetroot-carrots-161440.jpeg

Lite kort om födelsedagen – att fylla 36.

Dagen i sig var som vilken annan lördag som helst. Undantagen var att det blev en shoppingrunda utöver det vanliga och att man käkade tårta. Det händer ju liksom inte varje dag direkt. Jag vaknade redan vid halv åtta och kunde knappt somna om, men en timme senare så klev jag upp. Det blev frukost en stund senare och massa tv tittande. Under hela dagen såg vi 3 beckfilmer (som vi köpt på DVD) och så åt vi tårta och annan god mat samt lite godis så klart. Själva shoppingrundan innebar en trevlig promenad till NetOnNet som ligger på Svågertorp. Jag fick en väldigt bra summa att handla för där (och enbart där) men den räckte mer än väl. Jag köpte äntligen en blender så jag kan göra smoothies utan att krångla. Det blev också en digital köksvåg, en popcornmaskin, en till kaffemaskin som inte riktigt var present men som vi köpte för att vi var där. Sen blev det också en stor påse gott och blandat, kapslar till kaffemaskinerna och säkert nått mer som jag förmodligen har glömt. I det stora hela blev det en väldigt trevlig födelsedag så det är jag glad för.

IMG_20180514_090628.jpg
Närbild på stora bägaren men nästan 2 liter smoothieblandning.

Sen min födelsedag så har jag gjort två smoothies med hjälp av en mixpåse från Coop. Den första gången blev det en med jordgubbar, banan och blåbär. Det blev fyra fulla glas och tillsammans med lite chiafrön i så blev det också mer fiberrikt. Idag gjorde jag en annan blandning och det blev bra det också. Planen är att göra smoothies ofta, gärna dagligen till frukost eftersom det är ett lätt sätt att få i sig grönsaker och fibrer. Planen är dock inte att använda mig av mixpåsar, utan att köpa frysta frukter och bär och blanda själv. Jag köpte exempelvis 1 kilo hallon igår och 500 gram blåbär. Med 100 gram av varje + 2 matskedar chiafrön så blir det en kalorisnål och fiberrik måltid med ca 20 gram fibrer och det är riktigt nice!

Men nu vidare till andra grejer.

Google, AI och maskininlärning får en att ändra perspektiv!

De andra sakerna man tänkt på en del den senaste tiden har med Google, teknik, integritet och säkerhet att göra. Jag tittade på Google I/O häromdagen och jag blev bara besviken, skraj och ledsen egentligen. Orsaken är att jag tycker det är för jävla tråkigt att Google ska fokusera på AI och maskininlärning hela tiden istället för att fixa buggar och ordna att deras redan användbara produkter fungerar bättre och har fler funktioner. Jag har skrivit mer på min engelska blogg om det här, så läs det också.

Det är skrämmande tycker jag att en robot i ens mobila (smarta) telefon kan ringa samtal åt en, boka tider, förutspå vad du gör med din telefon vid alla tidpunkter på dygnet etc. Sen ett par veckor eller nått tillbaka så har jag börjat tänka allt mer på det här med integritet och säkerhet och jag har faktiskt gått så långt att jag funderar allvarligt på att sluta använda Gmail och börja använda något annat, och skulle man exempelvis byta mobil så kanske man går över främst till Apple och iOS av integritetsskäl istället för att man bara är nyfiken på deras grejer. Jag har skapat en del mail konton på bland annat ProtonMail och Outlook  och jag har en mejladress på iCloud också sen nått halvår tillbaka. Dock med helt fel namn som inte går att ändra så får vi se vad som händer. Jag skriver faktiskt det här inlägget ifrån en webbläsare som heter Brave och jag har börjat använda sökmotorn DuckDuckGo istället för Google allt mer på sistone.

Jag testade också (av ren och skär dumhet samt nyfikenhet) att skapa ett G suite konto, för jag läste att betalar man för G suite så spanar inte Google på en på samma sätt som de gör med privata konton som har Gmail. Det visade sig efter bara några timmar att detta var dumt gjort, då jag inte kan få full funktionalitet av mina grejer så då skiter jag i det, men det känns skönt att veta att man är tryggare med G suite än vad man är som privat användare.

Jag lär aldrig lämna Google helt, det är komplett meningslöst men sakta men säkert lär jag sluta använda deras tjänster. Förutom YouTube då som inte alls går att ersätta i dagsläget. Istället vill jag använda något där jag vet att min personliga information inte säljs vidare eller används för att sälja mig prylar bara för att de vet saker om mig. Vill jag ha något så kommer jag på det själv och letar upp det och köper det om det är tillräckligt nödvändigt.

Mina känslor kring Microsoft och Outlook som mail tjänst är också som en berg och dalbana, då det ena sekunden känns som om att de är lika hemska som Google i det avseendet med reklam och spaning, medans den andra sekunden så känns det mycket bättre. Själva mail tjänsten i sig är ju trevligare och mer avancerad, men Outlook på desktop är hemskt! Microsoft säger också själva att de scannar inte av det man gör i exempelvis mailen och i office paketet för att sälja massa prylar till en så det är ju bra. Men jag är osäker på om jag litar på dem.

Jag har också ändrat lite inställningar på mitt Google konto, där jag har dels raderat information om mig själv, men även pausat sökhistorik och allt annat som är möjligt att stoppa. Det enda jag medvetet inte vill stoppa är platsdelning, alltså location sharing på Engelska. Det finns nämligen en tjänst i Google Maps jag gillar, där jag och Henrik delar våra platser med varandra så vi kan se i real-tid var vi är någonstans och det tycker jag är skitbra. Då slipper jag fråga han jämt var han är.

Jag gjorde i alla fall ändringarna i mitt Google konto för att jag börjat störa mig rejält på att allt jag söker på eftersöker mig i all oändlighet. Ser jag ett YouTube klipp om vadsomhelst så ser jag bara videos om det ämnet sen i mitt YouTube flöde, även om det var en engångsföreteelse där jag bara var nyfiken om något. Köper jag en pryl så ser jag annonser om prylen långt efter att jag köpt den vilket är irriterande, istället för innan jag har köpt den. Är jag nyfiken på en ny karriär inom IT branschen (vilket ni vet att jag är) så ser jag massvis med jobbannonser (på Facebook framförallt) som jag inte kan söka för jag har inte kompetensen och jag ser också annonser om utbildningar jag inte kan söka för de kräver för mycket, eller så är det försent av andra skäl. Kom tillbaka om ett år, liksom ifall det skiter sig totalt med utbildning i år…

Med Android i sig självt, åtminstone i den kommande P versionen som släpps senare i år så känns det som om att Android blir bara mer och mer förstört eftersom allt handlar om AI och maskininlärning. Jag är inte heller särskilt glad i det här de kallar för ”Digital Wellbeing”. Även om det är en bra grej i sig så är det inget jag är intresserad av alls. Jag vill inte veta hur mycket tid jag har spenderat i en app, eller få påminnelser om att jag suttit för länge och tittat på YouTube. Jo, jag vet att det säkert går att stänga av, men det känns ändå meningslöst. Särskilt med tanke på hur få personer som kommer ta nytta av den versionen av Android. Den senaste versionen som heter Oreo är det bara ca 5% av alla Android telefoner som har – ett år senare efter sin release. Det är galet när man tänker på det! Dock är det positivt att andra företag som skapar Android telefoner äntligen får den senaste versionen mycket tidigare än vanligt. Detta är tack vare deras Project Treble eller vad det hette som de presenterade förra året. Dock är det ändå inte en version av Android jag är intresserad utav att skaffa.

Nä, i det stora hela så tänker jag en hel del numera på min personliga integritet, hur jag vill skydda mina personuppgifter från att användas till försäljning i någon form och hur skrämmande AI kan vara. Henrik var inne häromdagen på en sida online för att kolla på filmer han vill se. Eftersom han tycker det är viktigt (och även jag numera) med ett högre betyg via IMDB så brukar vi bara se filmer som har minst 7.0 i betyg eller gärna mer. Sidan han var inne på hade inte IMDB betyget där redan från början, men via Google Assistant eller i webbläsaren Chrome så kan man klicka på ett ord och sedan kolla upp det genom en Google sökning. Detta gjorde Henrik, men istället för att Google kollade upp enbart ordet han klickade på så räknade den ut att han ville ha betyget på filmen och då markerade den hela titeln av sig själv. Det var lite skrämmande och för oss bägge så kändes det verkligen inte som någon ok grej för Google att göra. Nog för att en tjänst kan göras bättre ifall företaget vet mer om dig, men någon gräns finns det ju. Den gränsen börjar bli nådd nu.

Så, frågan är hur mycket av detta är inbillning och rädsla och hur mycket är sunt förnuft? Hur kan jag som dedikerat Google fan gå från totalt galen i Android/allting Google till att nästan ogilla dem? Ja, det är frågan och jag hoppas det kommer en bra lösning på det här snart.

Vad tycker du?