Jag hade fel om mina misstag, men det blir ändå omtenta…

I förra inlägget skrev jag om mina misstag jag gjorde som ledde till att jag inte blev godkänd i programmeringen. När jag dock hämtade ut tentan, så visade det sig istället att jag hade typ rätt ändå. Det blev typ slarvfel och tekniskt sett är jag godkänd i programmeringen, för enda anledningen till varför det gick åt skogen är för att jag var dum nog och chansade med quizfrågorna. Jag hade klarat åtminstone godkänt om jag inte hade chansat. Det gick faktiskt väldigt bra på själva programmeringsdelen. Jag hade rätt i att konstruktorn skulle vara med, men jag hade skrivit den fel, men den skulle vara med. Likadant så var det ok att jag inte skrev med Main klassen och main metoden. Hade jag skrivit mitt UML diagram korrekt så hade jag också klarat mig och hade jag som sagt inte chansat så hade jag klarat den nästan med en fyra i betyg. En fyra är typ som B eller VG. På HKR kör vi med annat betygsystem jämföres med vad man annars börjat göra här, men det går bra ändå.

Idag blev det tågstrul igen och jag, korkad som jag är ibland hade glömt kolla tågen och gick iväg som vanligt. Efter några minuter i Hyllie så blev det rätt klart att det var lika bra att gå hem igen, så jag tar en dag hemma igen. Det är rätt skönt, så jag klagar inte över det. Det har knappt blivit någon tid hemma ensam alls på sistone, så på något vis har detta varit efterlängtat.

Jag har nog inte så mycket annat att säga. Jag passade på att blogga lite då allt här ska uppdateras, program ska laddas hem etc, men planen är idag att ordna med GitHub och fortsätta leka lite med databaser. Vi har ju börjat med två nya kurser, databaser och en projektkurs så det är skoj.

Sen har WordPress.com äntligen fått stöd för den nya editorn, som kallas för Gutenberg. Nice!

Förberedelserna inför högskolestudier 2018 har börjat…

Det känns fortfarande lite för bra för att vara sant att jag lyckades komma in på högskolan igen. Jag har fått veta mer kring utbildningen också, då jag inte kunde hålla mig. Jag har loggat in, men inte registrerat mig ännu då den perioden inte börjar förrän veckan innan. Däremot har jag idag installerat Office 365 på datorn och ordnat med min studentmail. I alla fall på Mac minin. CSN ansökan är godkänd, men jag vet ännu inte hur det går med tilläggslånet. Efter en liten berg och dalbana så visar det sig förmodligen att jag hade rätt från början, att jag har rätt till det men i några dagar blev jag lite nojig som vanligt och kontaktade CSN och frågade. Svaret jag fick gav mig ingen direkt lugn i kroppen, men när jag dubbelkollade min skattedeklaration från skatteverket så såg jag att jag hade gjort rätt. Det man ska göra när man är i min situation som har sjukersättning på 50% (som jag ansökt som vilande dessutom) och har jobbat tidigare är att man ska räkna med den i sina totala inkomster, då sjukersättningen ligger under tjänsteinkomst. Min totala inkomst blev då strax över lägsta tillåtna inkomst. Hade jag bara räknat med lönen så hade ca 35 000 kr fattats, men jag hade rätt att räkna med sjukersättningen som jag har tolkat det i alla fall så nu är jag lite mer hoppfull.

Det är dock inte superviktigt med att få tilläggslånet, men det hade underlättat då min ekonomi hade förbättrats avsevärt istället för att bli något sämre. Särskilt i och med att jag har ett skånekort att betala för nu i 3 års tid. Dock hade jag väl ”fel” när jag räknade ut merkostnadslånet, men det beror på hur man ser det. Jag trodde till sist att jag skulle få nästan hela kortet betalt, men nej. Jag måste betala typ hela kortet själv. Så här funkar det, för den som inte fattar merkostnadslån för pendlingsresor:

  1. 154 kr per vecka måste man betala själv.
  2. En termin är 20 veckor.
  3. Ett Jojo Skånekort student kostar 875 kr.
  4. 154 kr x 20 veckor = 3080 kr
  5. 875 kr x 4 månader = 3500 kr
  6. Kvar att få ersättning för är 420 kr, eller drygt 80 kr i månaden.

Det suger att jag måste stå för nästan hela summan själv, men å andra sidan får jag mer i CSN (även om det är lån) och jag slipper betala tillbaka mitt nuvarande CSN lån jag har, så där sparar jag ca 550 kr per månad.

Det jag frågade skolan om gällande utbildningen var om programmeringsspråk och vilka datorer som kommer användas, eller plattformar. Det var lugnande att veta att utbildningen kommer gå djupgående in i Java och att man är fri till att använda vilket operativsystem man vill. Senare i programmet kommer vi utveckla appar för Android. Jag kommer använda vår personliga laptop, som är en windows dator till skolan. Detta för att jag inte riktigt har råd att köpa mig en Macbook, även om det kliar grymt mycket i fingrarna efter en. Det är liksom inget fel på laptopen heller. Den är 3 år gammal eller nått, men knappt använd alls. Den har dock SSD och Windows 10 så det är ju trevligt, men jag gillar verkligen MacOS som operativsystem, så planen är tillsvidare att använda laptopen i skolan och Mac minin när jag är hemma. Jag får försöka hitta nån lösning också så jag kan använda mig av bägge plattformarna när jag gör olika projekt med, men enligt Henrik finns det massvis av lösningar för det. Gitlab finns ju exempelvis… Det löser sig.

Angående programmeringsspråk så blev jag lite smått förvånad dock när jag fick veta att det nästan bara är Java vi kommer gå in på, men skolan har valt att göra så för att det är ett bra språk att börja med och det liknar många olika språk också, så det blir väldigt lätt att sätta sig in i andra språk om det skulle behövas senare. Det känns rätt bra nu i efterhand och min plan under studierna är väl ungefär så här:

  • Lära mig så mycket jag kan om java och programmering som jag kan.
  • När jag kan grunderna så ska jag lägga så mycket tid på studierna som jag orkar.
  • Har jag tur orkar jag göra lite mer än vad jag tror och kommer på fritiden sitta med egna projekt utöver vad skolan rekommenderar och kanske även använda mig av andra språk.
  • Planen är också att exempelvis bygga spel i Unity, komma på någon annan bra app som blir ett fritidsprojekt och sen söka sommarjobb samt deltidsjobb så jag lättare kan få ett bra första jobb, eller inte bli för bankrutt på kuppen under studierna.

Jag längtar så grymt mycket tills studierna börjar! Jag är så uttråkad här hemma just nu att jag knappt vet var jag ska ta vägen. Jag har inte särskilt många serier att se på och YouTube börjar bli lite tråkigt. Nej, jag ser verkligen fram emot att få ha en anledning att resa mycket, pendla, plugga och stilla min nyfikenhet kring programmering och lära mig nya sätt att hantera saker på. Jag hoppas verkligen att utbildningen kan hjälpa mig bli en bättre person på det sätt att jag slutar ta genvägar, slutar gissa mig till lösningar och slutar bli arg och frustrerad för att det inte blev som jag tänkte mig från första sekund.

Jag tänker i alla fall göra mitt absolut bästa för att bli bättre på allt och som bonus hoppas jag även på att min ”nyttiga” livsstil och matvanor kommer bli standard också. Jag menar, med det har jag liksom inget val. Jag orkar inte vara ”fet” längre eller trött på min dåliga kropp.

4 september börjar jag och det ska bli så jävla roligt!!!

Det bidde en tur till Skånes djurpark med!

Fast nu är det några dagar sen vi kom hem. I torsdags åkte vi i alla fall dit och det var skoj men åh vad trött man var när man kom hem sen. I alla fall, nu ska jag skriva om den äventyrsrika dagen – för det hände lite för mycket då.

Skånes djurpark

Överblick över Skånes djurpark, precis bakom entrén. Man ser stallet som ser ut som en gammal gård och massa människor.

I onsdags kväll föreslog älsklingen att vi skulle åka till Höör för att gå på Skånes djurpark. Jag nämnde det också lite hastigt i våras när vi pratade om vad vi skulle göra på vår semester efter flytten, och detta blev alltså också av. Att åka dit var enkelt. Första bästa pågatåg till Höör, och sen buss 441 till djurparken. Vi sket i att ta öresundståg pga den extra restiden det innebär. Tågen står ju i Malmö C i 20 minuter numera tack vare de otroligt onödiga gränskontrollerna, så det fick bli trevligt pågatåg istället, men det gick fint. Bussen gick bara några minuter efter att vi kommit fram och sen tog det 10 minuter att åka till djurparken. Vi gick till entrén och betalade två vuxenbiljetter och sen gick vi runt hela parken och tittade på alla djur vi kunde. I stort sett så var det bara vargarna vi inte såg. Det var jättekul att vara där tycker jag. Vi käkade lunch på Björnberget. Kön för att beställa mat var relativt kort, men sen fick vi vänta närmare 30 minuter på maten. De hade extra tjocka pommes som smakade helt ok och burgarna var goda. Tyckte jag i alla fall. Henrik gillade dem inte. Någon timme senare var vid framme vid ett ställe som sålde mjukglass, så vi tog oss en varsin innan vi lämnade djurparken för att åka hem. Vi fick vänta lite på bussen och sen var det en halvtimmes väntan innan tåget åkte. Som tur var stod tåget inne så vi kunde kliva på direkt. På vägen hem så var vi så trötta att vi lätt hade kunnat somna, men som tur var gjorde vi inte det.

Fler äventyr, trots tröttheten från helvetet…

När vi kom hem så hade vi planer på att hämta ut två paket och sen ta en tupplur för att vi var så trötta. Dock så visade det sig att det fanns några felaktigheter med det ena paketet så vi fick glatt gå iväg till Bauhaus för att köpa rätt skruvar. När vi kom så gick det i alla fall fint att skruva ihop allt, men någon tupplur fick vi alltså skita i. Sen beställde vi hem pizza och poff! Så var klockan säkert efter midnatt och dags att sova.

Det hände massa andra saker också den dagen, men det tänker jag inte skriva om i det här inlägget. Det bidrog dock till andra tankar kring ett kommande inlägg jag förmodligen måste skriva. Det ska handla om hur man vet att man är genuint lycklig och i det inlägget (om jag nu lyckas skriva det) så ska jag försöka utelämna så mycket personliga detaljer som möjligt från det som har inspirerat till inlägget. I övrigt tycker jag själv att det är på tiden att jag skriver det här inlägget, om jag inte nu redan har tjatat tillräckligt om hur jävla lycklig jag varit de senaste 8½ åren sen jag blev ihop med Henrik. Lite till går det säkert att rabbla om och i så fall ur ett mer generellt perspektiv. Så håll utkik, alltså!

Skånetrafiken nekar SD reklam i deras bussar. Och jag är bara neutral…

Ett bra val, antar jag för att undvika problem med folk som tvunget alltid skall vara politiskt korrekta… Däremot tycker jag det är lite förbannat tråkigt hur samhället börjar utformas nu. Är man inte rasist så är man 100% politiskt korrekt. Det finns inget däremellan, och skulle man råka finnas där – d.v.s. vara en person som bara tycker att alla människor är lika värda, som inte behöver gilla en bild på fejjan för att visa att man ogillar rasism, nazism, misshandel mot människor, orättvisor, mobbing, sexuella trakassier etc, utan man bara vill vara och leva och respektera allt och alla så långt man faktiskt kan så kan man bli rejält utskälld och förarga hela samhället?

Idag kan man heller inte vara en person som medvetet skiter i vad fan politiker eller SD håller på med, utan man vill bara vara neutral och framförallt bilda sin egen uppfattning om saker och ting, innan man öppnar munnen och berättar sin åsikt. Risken är också stor, med 99.9% säkerhet att oavsett hur neutral jag än önskar vara så blir jag utskälld för att jag är så pass neutral när det gäller det här. Som om att i och med min neutrala åsikt så är det ok att det finns exempelvis män som våldför sig på barn och kvinnor? Inte alls. Hur fan kan man ens tänka så? Det förstår inte jag…

Nej. Idag är det svart eller vitt och allt är rasistiskt eller politiskt korrekt. Börjar tröttna på folks beteende snart… Gah!

Jag kan faktiskt göra mitt genom att exempelvis inte rösta på SD, inte massprotestera mot ett politiskt parti, inte hota, trakassera personer som är nyfikna på något som SD gör eller har gjort, acceptera de som vill protestera och gå på möten för att försöka öppna upp samhället mer och få fler att bli accepterade oavsett hudfärg, ”ras” eller religion. Däremot kan jag ifrågasätta huruvida allt skrikande faktiskt öppnar upp samhället för alla, då det istället verkar skapa ett mer ”vi och dem” samhälle där bägge delarna är lika hemska fast på två olika sätt. Jag behöver inte bli arg över SD’s reklamkampanjer, riva ner lappar, hota bussbolag eller uppmuntra till våld mot icke-invandrare bara för att de är just svenskar eller råkar vara födda i vårt land för att de ”blyga små svenskarna” inte gör något för att utrota rasismen i vårt land som för närvarande pågår för fullt. Det jag syftar på är att man måste vara antingen det ena eller det andra. Vi = ”skrika-sig-hesa-antirasister”. Dem = ”Rasisterna, eller var de kanske bara missnöjda?”

Det är liksom väldigt simpelt i mina ögon. Varför ens krångla till det? Alla människor är lika mycket värda – faktiskt. Oavsett! Sen finns det rövhål, även om de faktiskt inte är Sverigedemokrater och ibland kan man uttrycka sig på ett sådant sätt som man inte riktigt har förstått kan tolkas som något rasistiskt utan att man menat något illa.

Jag skiter ifall du som läser är en av dem som röstar på SD. Jag skiter ifall du är vänster. Jag skiter också fullständigt i om du är muslim, är 100% svensk sen tusen generationer tillbaka och jag skiter också i om du uppskattar ett politiskt korrekt uttryck.

Det simpla i det här är bara:

  1. Acceptera alla människor så gott det går. Det betyder inte att du ska acceptera 100% av alla människors handlingar. Men du sätter ribban på vad du accepterar så länge du inte skadar någon annan psykiskt eller fysiskt.
  2. Var snäll mot alla så gott det går. Samma princip som ovan gäller även här. Lite sådär ”gyllene regeln” aktigt. Är du snäll mot alla, så kan du nästan räkna med att dessa människor i de flesta fall är lika snälla (minst) tillbaka mot dig.
  3. Var hjälpsam, så gott du kan efter din egna förmåga. Det är ok att säga nej ibland. Faktiskt.
  4. Lägg inte din röst på ett politiskt parti som du inte tycker förtjänar det. Rösta istället på ett parti som passar dig bäst, efter att du bildat din egen uppfattning om vad du vill att samhället ska innehålla. Fakta är jättebra, men bilda alltid en egen uppfattning! Och tro inte allt du läser eller vad du hör folk säga. Var påläst, men respektera andras åsikter om någon inte håller med dig.
  5. Du behöver inte gilla massa bilder för att visa ditt obehag inför något skit som någon människa gjort eller gör mot andra. Det finns rövhål överallt i vår värld, många av dem är styrda av pengar och vinster. Det jag menar är rätt logiskt. Inte fan kan någon tycka att exempelvis rasism eller pedofilliga(stavning?) saker är ok?  Det låter galet i mitt huvud om någon faktiskt tycker att det är ok, för det mest logiska är ju att alla är lika värda, eller har jag fel?

Jaja, jag menar inte att generalisera för mycket. Det här är bara en oerhört tråkig utveckling jag själv ser i samhället och jag börjar verkligen tröttna på att det blir så här. Jag själv sitter väl inte direkt i skiten för mina egna åsikter, men jag har blivit tillsagd ett par gånger och totalt missförstådd när jag velat bilda min egen uppfattning om något att jag helt plötsligt är antingen rasist eller något annat idiotiskt som absolut inte stämmer in på vem jag är och vad jag tycker och tänker om begrepp och människor samt deras handlingar mot varandra.

Jaja, nu har jag fått ur mig det värsta i alla fall, och vill du veta hela diskussionen om just Skånetrafikens beslut om att inte ha SD reklam i sina bussar så kan du klicka här.

Hur mycket skit får jag för det här nudå? Det ska bli spännande att se…