Det skånska livet skiljer sig inte så mycket från Växjölivet…

Det är faktiskt sant. Under de snart två månader som jag varit Skåning igen så har inte mycket förändrats, och det var rätt så väntat. Det finns fördelar och nackdelar med detta och som vanligt ska jag rabbla på så gott jag kan om detta i brist på annat.

Fördelarna

Det positiva med att livet är mer eller mindre detsamma som när jag bodde i Växjö är att den balans jag fann när jag bodde där håller i sig. Med balans så menar jag att jag med styrka kan bestämma över mitt eget liv, orka säga nej till saker jag inte har lust med och att jag arbetar hemifrån och får saker att fungera så optimalt jag bara kan utefter förmåga. Mycket av detta har jag att tacka mitt jobb på Funkibator för. Att arbeta hemifrån är inte så enkelt, även om allt mer arbete faktiskt går att sköta på så sätt, så är arbetsmarknaden och arbetsgivare rätt så generellt tröga med att låta personer arbeta hemifrån, då det är tänkt att man alltid ska sköta sånt på kontoret och bland sina kollegor. Dock är inte alla så, men det är fortfarande ett stort tryck på att man ska utföra sitt jobb på traditionellt vis, tycker jag, och att hitta flexibla arbetssätt är svårt för många arbetsgivare av olika anledningar. Därför är jag så glad över att jag fått mitt drömjobb och att jag kunde flytta 25 mil söderut och ändå fortsätta jobba. Att säga nej till saker är också en stor styrka som jag är glad för att jag har på riktigt nu. Oftast det jag menar med att ”säga nej”, gäller mer att tacka nej till sociala aktiviteter utan att jag har dåligt samvete över det. Dock, som ni borde känna till vid det här laget så är det lättare att vara social här i södra Skåne, då det finns fler roliga saker att hitta på, fler matställen att pröva, lättare att gå på bio och även mycket större möjligheter till shopping.

Nackdelarna

De negativa aspekterna är samma som det jag gnällt om i de senaste inläggen – nämligen hälsan och vikten. Jag blir bara fetare och fetare. Huden gör ont(för att jag ökar i vikt eller i centimetrar), magen är fortfarande kass (trots att vi äter lite nyttigare nu jämfört med tidigare, eller åtminstone lite mer grönsaker jämfört med innan) och kläder är hemskt att hitta. De kläder jag har hemma sitter dåligt, t-shirtsen jag har hemma börjar bli för små och byxorna går sönder, ett par efter ett annat. Orsaken till det? Förutom min eskalerande vikt så har det med att min stora mobiltelefon skapar hål i fickorna och nu har mitt tredje par alltså gått sönder, vilket var väntat. Det tar ungefär en månad, sen är det dags att köpa in ett nytt par av den modell jag hittat som sitter absolut bäst hittills. Vore det inte för de allt för små fickorna så vore byxorna absolut perfekta. Detta har iofs inget med själva Skåneflytten att göra. Det är mer det att önskan man hade om att ha ett aktivare liv och per automatik bara gå ner några kilon bara sådär var något jag hade inbillat mitt huvud att det skulle ske, men oj så fel jag hade. Det kommer krävas ännu mer av mig för att det ska bli mer positivt för mig att bo här.

 

Missförstå mig rätt. Jag är glad att jag flyttade ner och jag vill bo kvar här så länge jag bor i Sverige. Jag har varit realistisk hela tiden, och det är tur samtidigt som man är allmänt missnöjd över att alla mina inbillningar inte blivit någorlunda sanna ännu. Men jag har inte gett upp och tänker inte ge upp heller. Jag har accepterat mitt usla livs-faktum för längesen. Problemet är bara att jag inte kan sluta tänka på det. Jag påminns dagligen över vikten, och allt annat jävla bajs som inte kan lämna min hjärna för tillfället. Jag är trött på att inte kunna fokusera på det jag vill, men en vacker dag kommer jag lyckas och det är dagen då jag börjar se hoppet vid horisonten. Alltså, eller mer känt som – när jag faktiskt lyckats gå ner några kilon (eller återgått till åtminstone ~65 kg och max 85 cm i bukmått). Det innebär att jag i behöver gå ner minst 5 kilo och minst 10 cm runt magen för att det inte ska kännas sådär jävla jobbigt i huden dygnet runt.

En stor fördel än så länge är i alla fall att jag också knappt haft någon fibrovärk sen vi flyttade och det är skönt. Hur länge det håller i sig får vi se. Det brukar oftast inte vara särskilt länge…

Ca 10 dagar som skåning…

Känslorna återstår med att vara blandade. Åtminstone lite smått. Varför är utav diverse anledningar. I det stora hela, precis som tidigare är det mesta helt awesome, men det finns vissa småsaker som har drivit mig smått till vansinne. Det har iofs inget med själva flytten att göra eller så. Det är bara så att vissa saker förväntar man sig ska fungera oavsett vad som än händer i livet. Just nu börjar det dock ljusna, men fram tills idag så har mycket varit jobbigt.

Jag tänker inte gå in på detaljer, även om jag faktiskt vill. Orsaken beror på respekt. Vi vet att lägenheten vi flyttade in i är ett tillfälligt boende. Hur tillfälligt återstår att se. Det finns bra anledningar att hålla koll på bostadsmarknaden, efter den där perfekta lägenheten i Hyllie, eller det där underbara lilla radhuset som skulle ge oss den frihet vi önskar. Att bara bo i Skåne igen och dessutom så här nära till Lund och Malmö är fantastiskt, men vi längtar nog mer efter det mer permanenta boendet. Men fram tills vi hittar det så hoppas vi på att detta kommer funka fint och det lär det säkert göra också.

När vi flyttade in i lägenheten så fanns här mycket som skulle ordnas. Alla saker är på gång att fixas också och en hel del är redan gjort. Mina föräldrar var här i helgen och hjälpte oss komma igång i lägenheten rejält. Allt är typ uppackat nu och på sin plats. Vi har möblerat alla rum såsom vi vill ha det och vi tog en tripp till bland annat IKEA, där vi nu köpt höj och sänkbara skrivbord. Detta är något vi har längtat efter i många år och sen idag är kontoret hemma vår nya arbetsplats och det känns superhärligt på så sätt. Dock är inte våra datorer helt inkopplade ännu, men det är ingen superstress med det.

I det stora hela, nu när lägenheten äntligen börjat kännas som ett riktigt hem igen efter ca två veckor av att ha varit i ett konstant kaos med flyttlådor, ingen direkt jobbdator etc så börjar det kännas skönt. Själva lägenheten i sig är helt underbar. Vi har trevliga grannar och jag tror nog att nästan varje granne här har minst en hund så det är kul att träffa på så mycket voffsingar. I helgen träffade jag till och med på en Grand Danois! Dock var ägarna inte några som bodde här i huset, men bara att få träffa en GD var helt grymt kul! Tiken var rätt så rädd av sig, men jag var lyrisk av bara idén att det kommer en GD ibland till vårt hus för att hälsa på någon av våra grannar här.

Ja, känslorna är lite blandade men det var verkligen skönt att få komma i ordning i helgen. Nu längtar man bara efter lite julledigt. När vi går på semester så tror jag vi knappt kommer lämna lägenheten för vila är något vi verkligen behöver nu…

Och hur går det med att återfå den allt mer bredare skånskan? Den som jag talade förr, innan jag lämnade Skåne 2009? Ja, det får ni veta i ett annat inlägg. Just nu och i väldigt många år tillbaka har jag talat någon blaskig småländska med några ytterst få rullande R och mitt mål är att återfå den härliga dialekt jag egentligen var född till att tala. Jag är i alla fall hoppfull på att jag kommer lyckas.

Äntligen blev min resa ner till Malmö och Lund genomförd!

I fredags åkte jag äntligen ner till Malmö och Lund igen. Det var en efterlängtad och planerad resa som blev i stort sett det jag hade hoppas på att den skulle bli. I förra veckan så jobbade jag över ca 5,5 timmar för att kompensera för att jag skulle vara ledig på fredagen och sen stack jag iväg.

Jag sitter på tåget ner till Malmö och ler stort framför kameran med håret uppsatt i hästsvans som vanligt.

Jag tog 9 tåget på morgonen och åkte ner direkt till Malmö och hoppade av vid Triangeln. Jag har inte varit där på typ 100 år känns det som. Jag minns inte ens sist, men det var långt innan City tunneln var klar och detta var första gången jag hoppade av på den här stationen. Först gick jag in på köpcentret, letade upp toaletten och sen gick jag vidare till salongen där jag skulle klippa mig. Min gamla vän Emelie från Österlens Folkhögskola har utbildat sig till frisör, och sen min gamla frisör här i Växjö flyttade till Göteborg så kommer jag i fortsättningen åka till min kompis i Malmö för att klippa mig. På så vis kan jag även så tre flugor i en smäll och passa på att träffa alla mina vänner jag har i området.

Sushi. 14 bitar för 85 kr på ett thaiställe på Bergsgatan i Malmö.
Jag sitter i frisörstolen med delar av håret uppsatt i snurror. Man kan tydligt se hur gråhårig jag är.

Vi träffades först för att äta lite sushi, vilket det även blev till middag. Gott! Och relativt billigt. I alla fall om man jämför med Växjö. Sen så gick vi tillbaka till salongen och jag hade då bestämt mig för att göra slingor för att få det lite ljusare. Jag ville inte ha någon markant förändring, eftersom jag inte har lust att färga håret stup i kvarten så vi kom överens om att göra slingor och jag blev mycket nöjd. Jag var hos frisören i ca 5 timmar totalt varav 3,5 av dem eller så var för själva färgningen och klippningen. Att föna håret tog längst tid, men det blev ett väldigt bra resultat.

Mig bakifrån, men det enda man ser är alla foliebitar. Slingningsprocessen är igång!
Håret efter slingorna, taget uppifrån.
Mer sushi! Ett riktigt konstverk och gott var det! Sushin serverades på en stenplatta och till det drack jag en cola light.

Sen åkte jag iväg till Lund för att träffa min vän Mac och en gemensam kompis som heter Mattias. Vi åt sushi på ett mycket trevligt ställe. Det var pyttelitet, men åh så populärt! Och gott! Det var en väldigt annorlunda sushi där, för nästan alla bitar hade massa grejer ovanpå såsom majonnäs och nån typ av gräslök. Gott och intressant. Sen åkte vi hem till Mac och umgicks på kvällen i hennes lägenhet där vi hade en nostalgisk kväll fylld av läsk, te, chips och våra absoluta favoritfilmer som definierar vår vänskap – första Shrek filmen och Spaceballs. Det var skitkul, men åh, sicken värk jag hade på kvällen. När min kropp äntligen hade förstått att jag faktiskt kommit ner till Skåne, och min resa blivit genomförd samt att all överskottsenergi jag haft av någon skum anledning sen i onsdags bara försvann på fredagkvällen, blev resultatet fibrovärken från helvetet.

På lördagen tog jag lite sovmorgon, men hade förmodligen behövt sova mer än vad jag kunde. Sen efter en lång och härlig frukost stund med Mac så åkte jag iväg till min vän Pontus som jag inte har träffat på ca 4-5 år nu. Jag är ju som sagt aldrig i södra delarna av Skåne längre, dels för jag typ aldrig haft råd eller lust att lägga pengar på resorna ner och sen så har det bara inte blivit av pga andra skäl, men nu så ska jag åka ner oftare, men hur ofta tänker jag inte tala om här i bloggen. Det får bara de närmsta veta.

Jag och Pontus bytte lite julklappar, för vi skulle egentligen ha setts innan jul, men det blev inte heller av. Han fick fin choklad av mig och jag fick en cd skiva som föreningen syskonbandet har spelat in, där Pontus är med och har skrivit en låt. Jag har inte lyssnat på den ännu, men tids nog ska jag göra det.

Katten Nisse, som faktiskt är rätt så lik Maja, bara att han är en hane och har vita tecken på tassar och mun.

Efter några timmar av tedrickande och lussebullar i hans kök (samt att jag fick säga hej till katten Nisse) så åkte vi iväg till restaurangen Tatung i Lund för en nostalgisk middag. Vår vän Olof hängde också med. Jag och Mac brukade typ alltid äta där när jag var ofta i lund. Dels för att jag älskar nudlar och dels för att priserna är superbilliga för att vara restaurang. Det var lika gott denna gången som sist. Sen tog jag tåget hem och var hemma i Växjö runt kl 20 på kvällen. Då kom Henrik och mötte mig och sen gick vi och handlade på ICA innan vi tog en promenad hem.

Foto på mig taget från sidan för att visa hur ljus hästsvansen blivit efter slingorna. Ser bra ut tycker jag.

Det var otroligt roligt att få åka iväg. Det har varit planerat länge, men blev inte av förrän nu. Det känns skönt att man äntligen kan få åka iväg lite oftare med. Dels för att klippa sig men även för att umgås med nära och kära vänner. Vill du se resten av bilderna jag inte delade med mig av här, klicka på länken nedanför!

Malmö/Lund i Februari 2016
//cdn.embedly.com/widgets/platform.js

Hundutställning i Malmö, och många kära återseenden!

Denna helgen har jag gjort mer än vad jag brukar göra. Jag har vetat om i ett par veckor åt min framtida uppfödare skulle ställa ut i Malmö, och eftersom jag inte är i Malmö eller ens söder om Hässleholm särskilt ofta längre, så tänkte jag passa på o slå två flugor i en smäll. Jag åkte ner till lund i fredags och sov över hos min bästa vän, Mac. Hon flyttade ”nyss” till en ny lägenhet och har bott i den i ca 2,5 år och inte förrän i fredags så har jag varit där o hälsat på. Det är galet hur snabbt tiden går, och hur länge innan man inser att man inte gjort saker på evigheter.

När jag bodde i Skåne så umgicks jag och mina skånska vänner jämt. Jag var typ alltid på språng och passerade nästan varenda skånsk by och stad som fanns känns det som. Sen jag lämnade Skåne, och flyttade till Blekinge och sedan längre norrut till Växjö så är jag bara mer och mer sällan i Skåne. Undantaget är när jag o Henrik åker till klippan, men längre söderut sker typ aldrig längre. Inte ens en gång om året snittar jag.

Därför var det extra roligt att få åka ner den här helgen. Jag fick en trevlig och klassisk kväll med min kompis Mac, och på hundutställningen så fick jag träffa min framtida uppfödare och även Gittan som jag var kennelflicka åt för dryga 10 år sen. Jag fick också träffa personer som jag såg på utställningen i Växjö i höstas, samt några nya ansikten inom grand danois världen.

Vill du veta mer om själva utställningen så kommer jag skriva mer om den i Antons blogg senare idag.

Nu har man träningsvärk i hela kroppen, men kul har det varit. Jag ångrar inte ett dugg! Fortsatt trevlig helg, älskade läsare.

Det här inlägget skrevs från Nexus 5 med applikationen WordPress for Android