Kategorier
Drömboendet

Tjat och gnat om bostad, framtid och historiska beslut.

Jag har börjat inse på sistone att jag förmodligen sedan länge gått för långt med mitt tjat om bostäder, BoKlok och allt annat jag inte kunnat släppa senaste året. Trots det så fortsätter jag tänka på det, drömma och hoppas och jag måste ju ha nått att blogga om, eller hur? 😉

Det visar sig när man möblerat lite…

Jag har besökt IKEA’s Home Planner igen och gjort lite beräkningar och möbleringar på vardagsgrum, kök och kontor i en trea av BoKlok. Herregud vad mycket yta det blir över! Det gör ju så klart att man inser hur mycket man vill ha en trea, men när man kollar budgeten och inser hur mycket billigare en tvåa hade varit – även i markplan så blir man lite smått knäpp i huvudet.

Möblering i 3D över hur det hade sett ut om jag haft en trea från BoKlok på 72 kvadratmeter. Galet mycket yta över.
3D bild över mitt eventuella kontor. Här utgår jag ifrån rätvinklad lägenhet, så skrivbordet står emot den andra väggen jämföres med vad jag har planerat innan.

Eventuella samboskap får bestämma lite också!

Jag har också börjat tänka så här. Så länge som jag vet om att jag primärt kommer bo ensam i min framtida drömbostad så räcker det med en tvåa – utan problem. Med tanke på hur jag har det just nu, där mitt skrivbord står i vardagsrummet bredvid TV:n utan att jag ser ett problem med det, så gör det ju inget om skrivbordet står mitt bland allt annat. Även om jag helst av allt vill ha ett dedikerat kontor. Jag syftar också på att jag får plats med säng, fåtöljer och TV samt klätterställning på 12 kvadrat utan konstigheter. Jag hade lätt kunnat också bo ensam i en trea och likaså ett radhus. Det har jag ju nämnt innan. Jag planerar också primärt för att bo själv, vilket mina trogna läsare redan vet. Dock – OM och det är ett stort OM. Ifall jag skulle bli sambo igen någon dag, eller ja, det blir bestämt innan jag valt min nästa bostad att jag kommer flytta ihop med någon. Då går det inte att bo två personer i en tvåa. Eller ens en trea tror jag nog. Nä, då måste vi ha en fyra eller radhus. I alla fall om jag utgår ifrån den mest troliga kandidaten J och en bostad från BoKlok 😍. Eller ja, oavsett kandidat så utgår jag ifrån att han behöver sitt eget skrivbord och är lika introvert och tekniknördig som jag är, så då behöver man lite mer plats till alla våra saker. Jag tror liksom inte att två stora skrivbord kan enkelt få plats i en trea, för de rummen, även om de är på 11 kvadrat ungefär är ändå rätt små. Eller ja, de är små på det sättet att ena vägen inte ens är 3 meter bred… Det skulle vara om man tar bort garderoberna i det rummet, men det lär nog bli mycket trångt ändå. Och varmt! Och flyttar man på garderoberna återstår frågan var de annars bäst får plats?

På sistone har jag blivit lite ”lugnare” eller vad man ska säga med om framtiden. Det jag syftar på är att om jag blir ihop med någon i framtiden och vi kommer bo tillsammans också så kanske man öppnar upp möjligheten att dela lånet och ta risken över att eventuellt separera och flytta igen en vacker dag, men vi får se. Jag räknar inte med något. Om det hade gått att lösa genom att min blivande sambo då hade bara varit nån slags borgenär eller liknande, d.v.s. stått på lånet men hade haft 0 kr i kontantinsats och fått bo med mig, och jag hade då sluppit köpa ut honom så hade jag absolut gått med på det. Men jag tror den möjligheten är liten. Jag menar, det är väl självklart att om man blir sambo i en gemensam bostadsrätt/hus etc så vill man väl ha samma rättigheter att bo kvar i huset om man delar på ett lån? Kanske om man hade löst det att personen i fråga bara äger max 10-20% eller nått. Då blir det ju inte lika mycket att köpa ut om vi skulle separera. Om nudå inte bostaden stiger fruktansvärt mycket i pris, för jag vill ju verkligen inte flytta vidare sen. I alla fall så känner jag så nu, och jag hoppas jag slipper fler flyttningar senare i livet.

Därför tänker jag ändå att ta det säkra före det osäkra. Jag vill klara mig oavsett händelse. Jag vill ha pengar kvar och känna mig nöjd och bekväm, även om djuren opererats på sjukhus, eller min nästa partner inte vill bo ihop med mig mer. Jag vill aldrig mer hamna i en ekonomisk knipa! Den saken är klar. Jag ska klara mig själv som om inget hade hänt oavsett, liksom. Därför är det mycket liten chans att jag kommer bo ihop med någon i framtiden och därmed bo större än 55 eller 72 kvadrat. Jag vet ju dock att jag än så länge suger på att bo ensam, och att flytta tillbaka till exet och därmed nästan aldrig vara ensam är väl kanske dålig ensamhetsträning, men jaja. När jag flyttar härifrån nästa gång så kommer jag vara mer redo och förberedd på hur jag faktiskt ska och kommer leva mitt liv i min nästa bostad.

Jag måste bli mer realistisk i nästa bostad

Jag kom och tänka på det när jag skrev mitt förra inlägg om BoKloks tvåor på 55 kvadrat. Särskilt när jag skrev om att man får en halv kyl och frys och jag vill ha en hel av varje samt ett massivt skafferi. Jag drömde och drömmer fortfarande om mitt ”drömkök” och hur jag vill göra där. Men om man är realistisk så kommer det aldrig bli en verklighet. Vad jag syftar på är att även om jag kanske skapar mig mitt drömförråd till skafferi och har en hel kyl och frys med mat bara till mig själv så är risken mycket stor med det att jag återigen kommer fylla hyllorna med saker, men sen aldrig äta upp det och det står bara och samlar damm eller blir dåligt. När jag flyttade tillbaka till exet fick jag ju slänga i stort sett allt jag hade köpt och nu har jag bara en bråkdel kvar av allt som var i frysen och skafferiet. Hur mycket jag än hade velat ha ett litet shoppingcenter till mig själv där jag kan välja och vraka på alla ”bra saker att ha” så tror jag inte att jag faktiskt kommer bli så duktig någonsin att det är realistiskt.

Jag menar, det är ytterst få recept jag har lagat som faktiskt smakat underbart gott att jag lätt kan äta samma lunchlåda 3-4 dagar i rad. Hade jag lyckats hitta såna recept så hade det blivit något annat så klart, men än så länge har jag inte det. Mina favoritrecept är dessutom såna som är gjorda för att ätas direkt, så då blir det också svårt att göra lunchlådor på dem.

Drömskafferiet med frysvaror:

Alltså, saker man alltid ska ha hemma:

  • Krossade tomater (minst 6 stycken burkar á la 400 ml)
  • Kokosmjölk, samma där med 6 burkar minst på 400 ml
  • Havredryck, helst minst 8 liter
  • Frysta grönsaker och bär från Magnihill, varierade sorter på 2,5 kg eller minst 1 kg beroende på sort.
  • Största förpackningen man kan hitta av olika linser och baljväxter, så jag helst kan koka mina egna för att spara ännu mer pengar. Annars säkert 4 burkar/förpackningar minst av diverse olika baljväxter.
  • Chiafrön, pumpakärnor, nötter och nyttiga snacks
  • Nyttigare mjölsorter samt psylliumfröskal.
  • Diverse burkar med svamp, majs och andra konsververade grönsaker som kan vara bra att ha.
  • Fiberrika spannmål såsom matvete och havregryn
  • Självklart massa pasta, fullkorn i första hand!

Jag vill göra smoothies flera gånger i veckan, göra overnight oats till frukost och göra lunchlådor minst en gång i veckan. Billigt, veganskt och hållbart samt nyttigt och fiberrikt. Ett fiberintag på mer än 60 gram per dag är mitt minsta mål nu när jag siktar mot stjärnorna och jag vill få min hälsa under kontroll. En vacker dag vill jag sluta helt med läsk och ersätta min smaker i SodaStream med bubbelvatten och frukt/bär och/eller färsk citron. Men jag lär aldrig få den drömmen att bli verklighet. För att komma dit som sagt – så är det bara jag som kan genomföra den. Jag måste göra allt det där. Jag måste hitta de goda recepten som funkar och energin över att laga allt. Jag måste komma ihåg att fixa mina overnight oats, för annars blir det ju inget sånt till frukost dagen efter. Etc. Etc.

Jag räknar som sagt med att oavsett var jag än hamnar i min nästa bostad, sambo eller ej, tvåa eller trea eller hus så kommer det här inte bli en verklighet. Så länge som livet är som det är nu så kommer jag bara ha lärt mig att inte upprepa dåliga misstag, som exempelvis att inte köpa hem för mycket saker i matväg som man ändå inte äter upp eller använder, men jag kommer heller aldrig orka ta hand om min hälsa eller ens bli vegan. Just nu så är jag typ helt död efter arbetsdagen är slut, så jag orkar liksom inte göra särskilt mycket. Jag har saker jag måste eller borde göra, men mycket av det glömmer jag eller så gör jag dem inte för jag har inte energi nog att ta tag i det. Jag borde exempelvis börja leta ny LiA plats till våren 2021 och se till att jag äter bättre, men det är svårt. Mycket svårt, men det är ok. Det är realistiskt när man sitter i den här sitsen jag gör nu. Det som är bra är ändå att jag njuter av livet till fullo så gott det går. Jag mår bra av att bo här och jag hoppas på ett vis att jag kommer bo här länge, men å andra sidan vill jag vidare snarast möjligt.

Enda orsaken till varför jag vill iväg har bara att göra med att jag vill sluta obsessa över min nästa bostad som jag hoppas är drömbostaden. Jag vill hitta nått annat att obsessa över nu. Särskilt om det är typ 2-3 år kvar minst tills jag ens har möjlighet att flytta vidare. Eller snarare, jag vill ha min Grand Danois så jag kan spendera all ledig tid jag kan på honom istället. Det känns mycket hälsosammare och mer realistiskt än något.

Åh vad skönt det är att inte bo på 30 kvadrat!

Det är verkligen jätteskönt just nu att inte bo i min lilla skokartong längre. Jag har bott hos mitt ex som inneboende nu i drygt en månad och det är så underbart. Trots Corona och hårda restriktioner, men för vår del så är allt som vanligt. Jag tänker oftast inte ens på min gamla lägenhet längre. Det är nästan som om att allt bara var en dröm, eller något i den stilen. Det känns skönt. Jag ska dock fira allt det här sen när jag fått tillbaka depositionen. I julklapp till mig själv blir det då en Apple Watch. Äntligen! Jag räknar nämligen med att ingen flyttar in i lägenheten förrän i Januari, eftersom jag inte hört något från hyresvärden på flera veckor. Jag utgår också ifrån att de inte påpekat till framtida hyresgäster om att lägenheten då stått tom i över 2 månader, och att inflyttning tidigare har varit möjligt och önskvärt länge från min sida. Dock om man ska vara realistisk även här så är risken lika stor att jag blir av med depositionen, eller en mycket stor del av den och då kanske köp av en Apple Watch simpelt får vänta tills jag har råd att köpa en om ett år eller så istället. Detta ifall hyresvärden dummar sig ytterligare och inte är nöjd med målerifix som vi tvingats göra, fast jag bara bott i lägenheten en så kort tid. Men jaja. Blir det så att de gnäller på sista besiktningen så får de fan rätta till skiten själva och ge mig tillbaka vad som eventuellt blir kvar. Bäst är dock att räkna med att jag inte får tillbaka en krona och sen hoppas på det bästa utifrån det.

Ja, det var det för den här gången. Ni är lite trötta på mitt bostadsprat nu, va?