Kategorier
Blandat

Åh, vad jag längtar tills Corona skiten är över…

Missförstå mig rätt nu. Jag, vad jag vet – har INTE blivit smittad av det. Däremot håller jag mig hemma, och håller avstånd till andra när jag är utomhus eller i butiker. För att inte tala om hur ofta jag tvättar händerna… Torra händer har man fått… Mitt liv är dock inte särskilt annorlunda i jämförelse med hur det brukar vara, eftersom jag älskar att bara vara hemma och hålla på med mitt. Är jag inte hemma, är jag med Henrik eller iväg och handlar, precis som vanligt alltså.

Trött på singelprat, men inte på att vara singel…

Nä, det som gör att jag vill att Corona skiten ska gå över har mest att göra med att jag vill besöka min familj i Stockholm igen, samt att jag ser fram emot att träffa en av killarna jag lärde känna på Happy Pancake som bor i Solna. Inte för att vi kommer bli tillsammans när vi ses, p.g.a avståndet och ingen av oss vill flytta på oss just nu, men jag ser ändå fram emot att träffa han i alla fall. Skulle vi faktiskt bli ihop så kommer det ske tidigast när jag är klar med skolan och vet mer om min framtid, var jag jobbar etc. Killen från Malmö har jag brutit kontakten med. Vi skulle ha träffats för första gången i helgen, men han ställde in. För min personliga del så var den träffen bara till för att bekräfta vad jag redan vet – att jag inte har känslor för honom. Något har känts fel hela tiden, fast det borde kännas superbra. Om man tänker realistiskt så vill jag ju inte bli ihop med någon annan just nu heller. Jag vill heller inte att just han från Malmö ska röra vid mig, men jag är inte villig eller redo för ett förhållande med någon person. Det lär säkert dröja minst ett år till innan jag är redo för nått sånt, om jag ens någonsin kommer bli det. Som jag har nämnt fan tusen gånger på sistone med det här singelsnacket så är jag så nöjd med livet just nu. Jag får leva mitt liv såsom jag önskar och jag umgås ändå med Henrik typ 3-4 dagar i veckan ändå och det är underbart. Tills att jag tröttnar på det så lär jag fortsätta med det liksom.

Det gick sådär med att sälja min iPhone Xr…

Jag sålde ju min iPhone Xr till min ”svärmor”, men det gick inte som planerat. Tyvärr visar det sig att hon inte hade råd att betala av den, så jag ska ta tillbaka den. Frågan är hur jag gör sen. Är nån av er villig att köpa den så hör av er med en kommentar. Priset är 5500 i så fall, för en svart iPhone Xr, 64 GB som är i toppskick. Hämtas i Malmö-området, och helst bara till nån jag känner. Ni får till ett skärmskydd och flera genomskinliga skal, varav ett är Apples egna för Xr modellen. Priset har gått ner, för att tiden har gått, och för att den haft en tillfällig ägare. Får jag den inte såld till nån annan privatperson jag känner så säljer jag den till ett sånt där företag som säljer begagnade telefoner. Swappie har ett bra erbjudande som jag kan överleva, så det lutar mest åt det om ingen annan då vill köpa den istället. Jag tänker heller inte krångla och ”ta tillbaka” mobilen, då jag vill behålla min iPhone 11. Som sagt, hör av er med en kommentar ifall ni är intresserade. Ni har typ en vecka på er från att inlägget har publicerats.

Att plugga hemma på distans är underbart

Jag klagar verkligen inte på att vi nu kör distansundervisning. Det är jättehärligt att slippa åka till skolan, och jag är mer produktiv. Vi kör föreläsningar via Webex och det fungerar som sagt mycket bra. Jag hoppas det fortsätter så här terminen ut. Tanken är att det ska vara april månad, men det lär förlängas. Det enda negativa med att inte vara i skolan är att jag inte får träffa kurskamraterna fysiskt, men det får man överleva.

Lite teknikprat kan vi väl också hinna med, eller?

Jag har börjat använda mitt skrivbord här hemma mer, men det beror mycket på att tangentbordet på min Macbook Pro börjat krångla igen. Hade det inte varit Corona skit just nu och Apple butikerna är stängda så hade jag lämnat in datorn över påsk eller nått, men nu får jag vänta tills de öppnar igen, men också tills jag vet jag inte har något behov av den just nu. I värsta fall får jag vänta tills i sommar nån gång med att lämna in den, för jag lär ju behöva datorn så länge vi har skola. Det är så störigt dock att tangentbordet är som det är. Det är enda nackdelen med datorn. Den är perfekt på alla sätt annars. Trots att den blir så jävla varm ibland, så ser jag det med tangentbordet som enda nackdelen. Jag föredrar ju också deras ”Butterfly keyboard”. Särskilt efter att jag nu har den mest dockad och använder ett gammalt tangentbord som vi köpte till Mac minin (2012). Det är Magic keyboard 1. Tvåan ska tydligen vara lite tunnare, så får se om man införskaffar ett sånt istället sen. Det funkar att skriva på och man vänjer sig, och till min glädje har jag faktiskt fått det att funka med trackpaden också. Innan när jag precis hade köpt trackpaden så var det ett helvete att skriva så jag har typ inte använt den, men nu har jag hittat ett perfekt avstånd emellan dem så jag kan skriva utan att störas av den. Jag föredrar ju också verkligen deras Magic Trackpad över deras Magic Mouse.

Lite inception här, då texten på datorn är text från det här blogginlägget, men här ser ni avståndet så jag kan använda datorn som jag vill utan att störas av att jag konstant nuddar trackpaden.

Så länge iaf som jag inte behöver vara i skolan så är detta en mycket bra lösning. Enda störiga med det är de gånger man verkligen vill sitta i fåtöljen framför datorn, men då det funkar skit att skriva på det nu, då E tangenten och mellanslag inte funkar bra alls, så går det typ inte att skriva. Det är så frustrerande! Bokstaven E ingår ju i otroligt många ord, och space behöver man ju mellan varje ord, så ni kan ju tänka er hur jobbigt det blir när var och vartannat ord blir felstavat, utan att du själv orsakat det. Här i min lägenhet verkar det som om att det åker runt otroligt mycket damm och eftersom datorns tangentbord är så känsligt för damm så är det inte så konstigt att det har hänt igen. Sen tror jag också att med mina svettiga fingrar och händer så lär det säkert bidra till mer hudavlagring än vad som är ok. Sen är jag dålig på att rengöra datorn, dels för att jag inte gör det ofta nog, och dels för att jag suger på att göra nått i huvudtaget med händerna som typ inte innebär att skriva på ett tangentbord.

Jaja, nu ska jag försöka äta nån slags lunch och sen blir det mera plugg. Skrev det här inlägget medan jag hade en paus från dagens lektioner så tack för det, televerket eller vad då? 😂

Kategorier
Vardagsliv

Man ska göra vad man kan för att trivas…

I corona tider, där allt har förändrats så får man göra vad man kan för att livet ska bli så normalt som möjligt. För min del är det inte särskilt mycket som ändrats. Skolan är stängd i typ två veckor vad vi vet, men jag har hört nått om att risken finns att resten av terminen likaväl kan ske på distans. Vi har fått ny lärare i Objekt-Orienterad programmering 2, vilket är skoj då det är vår gamla lärare från förra programmeringskursen som tagit över. Vi har skött detta på distans utan större problem, så det är nice. Det är skönt just nu att slippa åka till skolan. Det enda jag saknar är mer sovmorgon…

SodaStream och annat har köpts in på sistone…

Jag har varit busig senaste veckan iaf, då jag dels varit på IKEA, NetOnNet, Emporia och andra ställen. Orsaken är för att jag varit lite desperat efter att få en mysigare och trevligare lägenhet. Det som behövdes var en SodaStream, ett mysigare täcke och en avlastningsbänk. Allt det har jag köpt in. En SodaStream har jag velat ha länge, då jag upptäckt att bubbelvatten med en skiva citron i eller med bär är jättegott. Jag är ju så dålig på att dricka vatten, men att göra eget bubbelvatten gör att vattnet blir så mycket godare. Särskilt då med en skiva citron i. Mums deluxe. Jag hittade ett paket på NetOnNet för 650 kr där jag fick fyra flaskor inkluderade, två stycken 1 liters och två halv liters. Tids nog ska jag köpa hem Pepsi Max, då det går att köpa koncentrat. Köper man det på rätt ställe så blir det mycket billigare än att bära hem massa weekendpack, som jag annars brukar köpa och som tar så jävla mycket plats! Normalpriset just nu för en flaska koncentrat är 60 kr, men på coop har jag sett att man kan köpa det för en tia billigare. Det enda som är trist med SodaStream är att deras största flaskor är på 1 liter. Det hade varit trevligt med åtminstone 1.5 liter eller till och med 2. Jaja, man får bara göra fler flaskor med det så är det problemet löst. Sen jag påbörjade det här inlägget har jag köpt in koncentrat på 7up Free, och jag märker ingen direkt skillnad jämfört med vad det smakar på flaska. Jag brukar inte dricka det särskilt ofta, nån gång per år men det smakar som jag minns det. 50 kr på ICA Maxi, så bra pris.

Mys, mys och gosi-gos!

Det mysiga täcket köpte jag från Hemtex. Jag har tidigare haft ett täcke som är jätteplatt, relativt tungt och inte mysigt för fem öre. Jag har saknat såna där tjocka, fluffiga täcken som gör att ligga i sängen blir extra trevligt. Till sist hittade jag det. Planen var först att köpa det på IKEA, men inga av täckena där kändes bra, men efter mer googling så blev det Selma medelvarmt på Hemtex. Jag hade tur och fick 30% rabatt på det också, så jag sparade lite pengar även där. Täcket är jättegosigt och superfluffigt. Det låter lite, men det stör inte mig. Däremot blev ju Majken jätteintresserad så de första två nätterna som jag sovit med det så har hon klättrat över mig som en blådåre på nätterna. Dels p.g.a. täcket låter och det är ju intressant, men sen är hon väl bara allmänt gosig, men det har varit svårt att få henne ligga still och bara sova, så jag är dödstrött nu för att jag inte fått sova tillräckligt. Igen. Sömntabletter eller ej, det är ett helvete att få till alla nödvändiga timmar för sömn. Särskilt när katten ska klättra över en sjuttioelva gånger per natt och väcka mig. Nog för att det är mysigt, för det är det, men det är jobbigt att bli väckt så ofta bara för att katten är kelig. Jag ska påpeka att jag blir aldrig arg på henne när hon kommer för att gosa. Några har fått för sig att jag blir det, men det stämmer inte. Jag blir som sagt bara sur på katten när hon gör massa hyss. Är hon snäll, leker, gosar och busar med det hon ska hålla på med så är allt bra. Det är när hon gör hyss som jag blir smått galen ibland. Särskilt på nätterna… Och just nu, så är det två lägen som gäller för henne. Antingen ligger hon och sover – mycket och länge (typ hela dagarna) eller så gör hon hyss. Allt som hon inte får. En ytterst liten stund per dag är hon duktig och leker med hennes leksaker etc, sen går hon antingen och lägger sig, sover flera timmar i sträck eller hittar på hyss. Det går åt rätt håll, men det är störigt att hon börjat med alla de här hyssen. Attackera källsorteringen, bita på skor, dra ut hela dasspapper rullen, så jag har fått stänga in dasspappret i en låda, vilket hon prompt ska leka med hela tiden. Mattan i badrummet är också en ny leksak som hon drar runt med. Innan låg hon bara på den, nu är även den en leksak. Jaja… det kommer gå över… Har ni tips på hur man får bukt med det här utan att ställa undan allt jämt och ständigt så lämna en kommentar.

Lite mer singelsnack…

Ni har väl tröttnat på det här nu, men jaja. Jag ska uppdatera er ändå. Det har hänt lite mer grejer senaste dagarna här, men till att börja med ska jag säga att jag är glad och lättad över det. Jag fick ju kontakt med två personer på HP, Happy Pancake alltså, en dejtingsida för er som inte känner till det. Bägge två är typ ”kopior” av Henrik, vilket är trevligt då det är viktigt för mig att hitta någon som har samma livsstil och livsmål som mig. Sen är det ju bara en bonus om vi kommer överens med mycket annat. En av killarna var ju från Sthlm, och han var jag mest intresserad av, men då han bor i Sthlm så är det ett stort störigt problem, ifall det skulle bli seriöst i framtiden. Dock visar det sig att han har förmodligen en annan tjej på G, och när jag fick höra det så blev jag lättad. Kanske lite besviken, men lättnaden tog över väldigt snabbt. Orsaken till varför jag blev lättad är bara för att då slipper jag bry mig. Jag behöver inte tänka på att jag kanske blir tvingad att flytta till Sthlm, förlora min älskade skånska dialekt för att älsklingen min inte pratar skånska etc. Ni vet, alla de där konstiga grejerna som är så viktiga för mig. Det är skönt att förmodligen släppa det nu. Vi lär stanna vänner och vi hade videosamtal i helgen, för att lära känna varandra bättre. Det är liksom inte hugget i sten att han blir ihop med den andra tjejen, men det är glädjande för mig att det liksom kan lösa sig av sig självt. Sen ska vi träffas i sommar, så det ser jag fram emot.

Den andra killen i Malmö är dock en helt annan historia. Vi kommer överens så bra så det nästan är skrämmande. Han är trevlig, vettig och har en massa fördelar. Men det är något som blockerar mig från att utveckla känslor för honom. Jag vet inte riktigt vad det är, men något är det. Sen är han redo för nytt, vilket jag inte är. När jag är det lär förmodligen vara år bort skulle jag tro. Jag borde egentligen vara störtförälskad i den här killen, för hade vi blivit ihop hade vi förmodligen haft det skitbra, men för min del så känns det så konstigt.

Risken är nämligen stor, idag och just nu att om jag hade blivit ihop med dels honom, men även med nån annan som liknar honom så hade jag liksom bara behandlat han som en bra vän, och jag hade garanterat blandat ihop mina minnen jag delar med Henrik med den nya killen vilket bara känns fel. Jag hade liksom blivit ihop med nån utan att vara kär, och det är bara fel. Risken är stor att den killen bara är nån slags rebound, vilket inte är rätt för någon. Jag har sagt detta till honom, så han är fullt medveten om allt. Sen har han också sagt att han inte vill vänta för länge heller. Så blir vi inte ihop, vill han inte ha kontakt i väntan på att jag ska hitta mina känslor eller nått sånt. Det är helt förståeligt. Jag hade nog inte velat det heller. Inte med någon där man känner nästan direkt att inga känslor kommer bubbla upp på ett bra tag, om ens någonsin. Vi har i alla fall bestämt att träffas så snart det är möjligt så vi kan gå vidare. Jag är 99% övertygad om att när vi ses så blir det bara ett möte med en bra vän. Jag skulle bli väldigt förvånad om det uppstår känslor när vi ses, men jag tror det är viktigt att träffas också. Jag kan ju ha fel.

Hela den här ”dejting” grejen har i alla fall skett för tidigt. Jag är inte redo. Jag vill inte ha sex med någon annan på ett bra jävla långt tag. Jag lever hellre (och gärna) i celibat, liksom. Jag vill heller inte att någon ska ta på mig på det sättet, även om jag saknar det och längtar efter det. Men det får ske när jag är redo. Jag vill inte kyssa vemsomhelst, trots att jag är galet pussjuk. Jag får hålla mig till katten, även om inte hennes pussar är likadana som från en annan mänsklig kille, haha. Att få kramar är ju helt ok, men jag vill ju lära känna personen först, och så här i Corona tider är det smart att låta bli att krama på främlingar…

Sen var det ju det här med killen på Espresso House. Jag har inte sett han på evigheter. Varje gång jag varit där han har jobbat så är det nån annan som är där, så jag vet inte hur det är nu. Eftersom jag inte känner honom, han vet inte vem jag är etc så vet jag inte ens om han jobbar kvar på det stället. Han kanske har bytt, eller skiftar mellan olika EH att jobba på? När jag tog en fika där sist iaf, så pratade jag med tjejen bakom kassan och hon berättade för mig lite hur det funkar med personalen och så. Det var intressant att höra. Sen är det ju det här jävla corona bajset som säkert bara kommer sabba det mer när det gäller att vistas utomhus och på caféer, så jag räknar med att inte få se honom igen på bra länge. Det är trist, men förmodligen för det bästa, då jag ändå vill stanna singel. Jag hoppas dock att jag kommer råka stöta på han igen, och att jag då vågar ta kontakt och att vi lär känna varandra.

Just nu är jag i alla fall väldigt glad över att det verkar lösa sig själv med allt, särskilt singellivet. Skulle det ske nått annat så uppdaterar jag så klart, men så här är det just nu i alla fall.

Så, för att sammanfatta så sitter jag här i min lilla skokartong till lägenhet och dricker bubbelvatten, med katten Majken till sällskap. Jag sover i en mysigare säng, tack vare ett tjockare täcke och jag stannar singel tillsvidare.

Det verkar som om att saker alltså kommer börja återgå till det normala. Förutom corona skiten då…

Kategorier
Relationer och kärlek

Mer prat om att vara singel.

Jag vet inte hur tjatig jag ska vara om det här, men i mitt huvud så är det jättejobbigt just nu. Jag är jävligt förvirrad och senaste tidens händelser har gjort att jag typ stalkade Happy Pancake (HP) för fullt, nästan lite mot min vilja. Orsaken är – jag vet inte. Det är väl en sån där grej som min hjärna gör bara för att fylla tiden med något komplett meningslöst, bara för att man kan göra det eller nått.

Jag ska inte låta allt för negativ. Sanningen är den att jag har hela tiden trott att jag blivit lämnad ensam på HP sidan, och att ingen riktigt är intresserad, men för nån vecka sen märkte jag att jag hade en inställning igång för chatten som gjorde att jag inte kunde se alla meddelanden jag fått. När jag slog av den så drällde det in typ 25 konversationer. Snacka om att jag blev smått chockad. Jag gick igenom dem en efter en och har än så länge svarat på en del av dem jag tycker är intressanta. Förra helgen satt jag och chattade med två stycken och det var trevligt samt innehållsrikt. Det har fått mig inse att singellivet, åtminstone dejtingbiten kommer förmodligen vara mer komplicerad än vad man vill. Vilket är typ precis som jag räknade med. Självklart blev det lite sexprat, men inte på den nivån så det blev jobbigt. Det var mer att jag hjälpte en kille att inse att han duger – precis som han är, och det kändes trevligt och bra att prata med honom av den anledningen.

På sistone finns det två killar som verkligen fastnat i mitt huvud. En av dem är den här nissen som jobbar på Espresso House, som jag nämnt tidigare. Av en slump så råkade jag hitta hans profil på FB, men jag har inte vågat ta kontakt ännu. Han är äldre än vad jag trodde, vilket är jättebra och enligt hans profil är han singel. Det är ju ännu bättre. Men att våga ta kontakt? Utan att låta som värsta stalkern? Det blir svårt. Det känns lättare att bara åka till EH där han jobbar så ofta som möjligt bara för att och typ ta kontakt när jag väl träffar rätt och han jobbar den dagen. Den andra killen som fastnat är en kille jag tagit kontakt med på HP. Han råkar bo i Stockholm, men utav alla killar som antingen skrivit till mig eller som jag pratat med där så är det nått särskilt med honom. Jag kan inte riktigt sätta fingret på det, men jag hoppas att det är nått positivt. Om inget så vill jag veta om det är något värt att gå vidare med, så jag kan slippa tänka på det.

Egentligen känns det som om att jag följer tecken här. Jag är ju lite spirituell eller vad man ska säga. Jag är inte religiös. Nej, religion är ett dumt påhitt i mina ögon. Däremot tror jag på magi, på spöken etc och på nått konstigt vänster känns det som om att allt som händer har en mening. Därför vill jag veta mer om de här två killarna, han från EH och han från HP. Det behöver ju inte betyda att nån av dem blir min nästa pojkvän, men något är det. Jag känner det på mig och jag måste ta reda på vad det är innan jag går vidare med något, vare sig det är ett nytt förhållande med någon av dem eller det är nått annat.

Om vi leker med tanken och säger att nån av dessa killar blir min nästa, hur blir livet då? Han från Stockholm bor ju i 08-land. Där är jag på sin höjd 4 ggr per år, om jag har råd eller lust/anledning att åka dit. Det lär bli ett jobbigt distansförhållande. I alla fall tills man bestämt sig var man vill bo. Om jag ska vara ärlig så vill jag verkligen inte lämna Skåne igen och helst vill jag bo så här nära Malmö som jag gör just nu, med närhet till Lund, resten av Skåne och till Köpenhamn. Skulle jag däremot ändra mig och typ flytta tillbaka till Stockholm så vill jag fanimej bo i Vegastaden, som är en nybyggd stadsdel och nära folk jag känner i den stan. Dock är väl det mesta i Stockholm långt över min prisklass, om jag nu inte ska bo litet igen, men nej. Nästa bostad ska vara så jävla perfekt och vara min till typ 100%. Vad jag menar är att jag ska bo där först och främst, och skulle jag flytta dit med någon annan, så ska bostaden vara så pass bra och billig att jag ska kunna bo kvar där om något skulle hända. Även om jag skulle vara fattig pensionär…

Drömbostaden är ett nybyggt hus/radhus/marklägenhet med tomtplätt som totalt kostar runt 2 miljoner, och som ligger på bra pendlingsavstånd till Malmö, Lund och Köpenhamn. Skulle jag flytta idag, är Stehag lite av intresse, men som tur var ska jag ju inte det. Det kommer dröja som sagt minst 3 år innan jag ens har möjlighet att tänka på nästa bostad, men jag gillar att hålla mig motiverad, och ha koll på mina möjligheter. Jag har bara bott i den här lilla skokartongen i 3 månader eller nått sånt, men jaja. Min hjärna gillar att ligga 300 steg före i framtiden istället för att tänka på det som händer och sker just nu.

I måndags så hade jag en intressant konversation med en kille som nästan verkar för bra för att vara sann på HP. Han bor i Malmö och har liknande intressen som mig. Han var rak och ärlig i sina svar och verkade extremt vettig. Ändå har jag inte känt av nån ”gnista”, vilket är konstigt då hans egenskaper och intressen borde få mig att känna så men just nu är det inte så. I alla fall. Han har fått mig att inse att jag verkligen inte är redo för dejtingvärlden. Det visste jag väl, för inget har ändrats egentligen. Det har bara blivit bekräftat.

Att sträcktitta på One Tree Hill och påverkas av all den täta romantiken som pågår där, alla nära relationer gjorde (eller bidrog till) att jag var tvungen att ”checka läget”. Det har lett till att jag hittat då en till kille som verkar jätte intressant, men jag vet inte varför. Jag måste ta reda på vad det är innan jag kan gå vidare. Nu när jag pratat lite mer med honom också så börjar jag förstå vad som är så speciellt med honom. Han är mer eller mindre en kopia av Henrik, fast han då är Stockholmare. Med kopia så syftar jag på att han har liknande intressen och verkar tänka på samma sätt. Lite positivt är det ju, då jag absolut inte trodde jag skulle hitta såna som honom så ”lätt”. Innan jag lämnar dejtingvärlden denna gången måste jag ta reda på varför killen på EH är så intressant också. Det behöver liksom inte vara kärlek nånstans. Kanske bara nya kompisar, eller en annan vägledning. Om jag nu vågar ta kontakt nån gång d.v.s.

Nått är det i alla fall, men jag vill bara att allt ska återgå till det normala. D.v.s. att jag inte bryr mig om att jag är singel. Jag är inte ”desperat” kelsjuk och jag vill inte finnas på nån dejtingsida. Sen jag började skriva på det här inlägget så har jag också pausat min profil på HP, och det känns bra. Jag vill bara stanna nöjd och belåten med min lilla skokartong som bostad och min håriga, fyrbenta bebis som håller mig sällskap om dagarna. För att inte tala om alla de fantastiska filmkvällarna jag har med Henrik. Visar det sig att någon av de här killarna gör att jag går vidare, ja men då antar jag att nån av dem betyder att med dem är jag redo att ta ett nytt steg i livet.

Bara för att påpeka också – När jag säger dejta, så innebär det att jag träffar folk hej vilt, går på fika och umgås med så många som möjligt. Det är inte av intresse. Det jag däremot vill göra är att lära känna nya personer, och det kan man göra utan att träffas, ta en fika, stanna över hos någon etc. Jag har börjat chatta med han i Stockholm och det är väldigt trevligt än så länge.

Tills dess att jag har fått svar så är det enda svaret jag fått att jag inte är redo att dejta.

Ännu.

Kategorier
Blandat

Inflyttningsfest, glada pannkakor och annan skit.

Mellan 20 – 24 februari 2020 var jag i Stockholm för att hälsa på familjen igen. Denna gången vankades det inflyttningsfest och födelsedagsfest så det hette duga. Känns som om alla man känner fyller år dessa veckor i februari. Otroligt många är det i alla fall. Kul hade jag också. Det var fullspäckade dagar och jag är förvånad över hur många personer jag hade möjlighet att träffa när jag var där. En dag drog jag till Norrtälje för att hälsa på en kär vän, och direkt efter blev äntligen filmkväll med en av mina kusiner. Vi såg första Hobbit filmen. Får se när nästa blir av, men jag längtar tills dess. Den saken är klar! Jag hann också med en promenad med Svenska Grand Danois klubben!

Odågan Oden (Grandison’s Lasting Impressions) står på soffan inne i restaurangen på Sturehofs slott och tittar efter något.

Glada pannkakor kommer inte göra mig redo att dejta…

Det jag syftar på är lite av en fortsättning på mitt förra inlägg där jag skrev om hur jag känner med att vara singel. Det står kvar, jag är puss och kramsjuk som fan, men jag vill inte ha en ny pojkvän ännu eller verkligen leta efter och dejta nån. Det kommer förmodligen ta månader, om inte år tills jag börjar ta tag i det. Livet är för bra som det är just nu, i alla fall med det som fungerar. Sömnen är det ju sådär med, det går upp och ner men mer om det senare i inlägget. Jag har skapat lite dejtingprofiler på de största sidorna, men den enda profilen som finns kvar är den jag skapade tidigare i veckan på HappyPancake.com. Den finns kvar där just nu av två anledningar. Dels för att det är 100% gratis, och dels för att jag inte blivit (än så länge) påhoppad av sjuttioelva killar som bara vill vara KK med mig. Faktum är att ingen har pratat med mig där ännu, men jag tycker det är skönt. Just nu är jag bara ”nyfiken”, eller vad man ska säga. Det ska till mycket för att någon ska fånga mitt intresse och jag ska ta kontakt. Jag tänker i alla fall inte betala en endaste krona för att seriöst träffa någon ny. Nej, det ska fanimej vara gratis. Det stör mig att de där sajterna tar betalt för fan allt. Det går att skapa en profil och kolla andras profiler, men sen då? Nä, för att prata med nån – betala. Se vem som gillat dig? Betala! Nä, då får det vara. Vi får se om profilen på HP blir kvar, men den stannar där just nu i alla fall. Sen om något vill jag ju veta mer om de där två killarna jag nämnde i förra inlägget. Är nån av dem något att gå vidare med, så gör jag hellre det, men just nu är jag en lycklig, kramsjuk person som råkar vara singel.

Om det inte är trasigt, varför fixa det?

Så länge som livet är så här, så tänker jag föredra det. Vad jag syftar på är min relation med Henrik, då jag inte vill byta ut han för nån annan. Jag vill fortsätta träffa han så ofta som jag gör. Jag vill fortsätta finnas där, hjälpa honom och få hjälp tillbaka när det behövs. Jag vill se alla serier, filmer etc. som vi är vana att se tillsammans och jag vill fortsätta ta dit Majken när jag tycker hon behöver aktiveras i en större lägenhet än min. Han kommer alltid vara en stor del i mitt liv, och så länge vi är överens om det så kommer det fortsätta. Det är liksom bara för underbart att gå vidare ifrån så den här situationen är en stor anledning till varför jag klarar singellivet riktigt bra, för jag vet att jag har någon som älskar mig för den jag är och fortfarande bryr sig om mig, fast vi inte är ihop.

Skulle jag träffa nån ny kille inom kort så kommer det ske i snigelfart, då jag är extremt rädd för att dejta egentligen. Jag vill vara riktigt säker på att oavsett om nästa kille är en dejt eller den där föreviga så vill jag veta vad jag ger mig in på. Tekniskt sett innebär väl det att jag hellre är ensam och pussjuk än att hoppa på första bästa som når upp till mina ”krav”. Jag har gillat några profiler på HP, men inte nått mer än så länge.

Den där andra skiten då?

Ja, den kommer vi till nu. Sömnproblemen fortsätter. I Stockholm sov jag dock fantastiskt. Två nätter var jag totalt däckad och sov som en stock. Tog inte mina sömntabletter på hela resan. Det bidrog till att jag ville testa att sova utan dem även hemma. Det gick verkligen inte bra. Jag hade ingen ångest eller så. Jag bara somnade inte. Jag gick och la mig vid 23, och när det gått två timmar eller nått sånt så fick jag nog och tog en sömnablett ändå. En halvtimme senare började den verka, men jag somnade inte ändå. Gjorde jag det så märkte jag inte av det. När klockan var efter 3 nån gång blev jag verkligen asförbannad, skrev av mig på FB och sen lyckades jag somna, men sov dåligt resten av natten och vid 9 så kunde jag inte ligga i sängen längre. Efter det gick det bättre. Då hände nått märkligt egentligen. Allt det här med min sömn har ju påverkat mig mycket, och överallt ser man bara reklam för sömnproblem, jävla FB till att spionera?!

Jag tror att en av anledningarna till varför jag sov så bra när jag var bortrest berodde på flera saker. Dels att jag var omringad av ett tjock, gosigt och varmt täcke, något jag inte har här hemma just nu. Täcket jag har är jättetunt, svalt och säkert 20+ år gammalt. Det är inte så mysigt. När jag var hos föräldrarna, behövde jag heller inte bry mig om något. Ingen katt som stör en mitt i natten, möjligtvis och inga konstiga ljud från kyl eller fläkten. Med tanke på alla problem jag har haft så är det inte så konstigt att jag ändå fortsätter tänka på om Majken ska sova i natt eller springa rundor, om nån ska vråla ut saker i en megafon mitt i natten, för att nån jävel parkerat sin bil fel(😳), eller om jag ska bli väckt i ottan för att byggjobbarna håller på här utanför? Jag trivs här, det är ingen lögn. Den här lilla skokartongen känns som hemma, det märker jag när jag sovit borta, men trots det känns det lite som om att det är lägenheten i sig som bidrar till mina sömnproblem? Det kommer lösa sig till sist, men ibland känns det som om att man nu på sistone är dömd till att för evigt oroa sig över katten och alltid gå på sömntabletter, för att så är mitt liv idag.

I alla fall, det märkliga som hände är att någon tipsade mig om att jag skulle ta en av mina tjocka filtar jag har när jag ser på tv och lägga dem på täcket, dels så täcket blir tyngre (tyngdtäcke effekt), men även så det blir gosigare. Sen efter den första jobbiga natten efter min Stockholmsresa hade jag det så hela natten, och även om jag blev sjöblöt av värmen, så har jag fan legat däckad de nätter jag sovit ensam. Jag somnade rätt fort också, vilket är en skum känsla.

Jag har vaknat några gånger av att jag hade ont i ryggen, vilket bara händer på nätterna primärt och när jag skulle vända mig så gjorde det ännu ondare än vanligt. Jag får alltså bara ont i ryggen på nätterna om jag har legat för länge på rygg. Jag har mycket svank, och mina jobbiga extrakilon (som säkert bidragit till massa plack i artärerna i ländryggen) har gjort att jag har haft ont i ryggen på nätterna sen typ 2016 eller nått. Säkert längre. Det lär bli bättre när jag väl nått min målvikt och börjat hålla bättre i min veganska diet jag primärt följer. I alla fall, jag har alltså sovit på rygg riktigt länge under alla nätter sen dess, vilket betyder att jag sovit djupt, men också bra. Att täcket blev tyngre måste ha hjälpt där, men jag är osäker på om jag vill punga ut med flera tusen på ett tyngdtäcke. Generellt känns det bara jobbigt att ha ett täcke som väger typ 7 kg, vilket är då rekommenderat för mig. Nä, jag vill bara ha ett tjockare, gosigare täcke egentligen. Dock inte duntäcke! Inga döda fåglar i min säng, tack!

Windows suger, även på VM… 😫

Det finns lite mer skit att nämna också, som har mer med teknik att göra. I skolan har vi äntligen en programmeringskurs igen, vilket är jätteskönt, men jag har knappt orkat eller kunnat göra så mycket jag vill. Sömnproblemen och allt annat kommer bara i vägen. Nu ska jag också göra en extra uppgift för databaskursen, dock vill jag göra detta för egna personliga skäl, så jag faktiskt lär mig något om SQL server, men det blir mycket att göra närmsta tiden, och vi får se hur duktig jag är på att planera för det. Jag kommer prioritera att få godkänt i databaskursen i alla fall, då den har en deadline som är viktig. Klarar jag inte detta, får jag inte G i databaskursen och då blir det problem. Det är ett tag kvar innan vi börjar programmera i grupper på en projektuppgift, och när det blir av så vet jag att jag kan prestera utan problem.

Jag har avinstallerat min Bootcamp installation av Windows i alla fall, och jag tänker börja betala för en VM licens istället, så jag slipper starta om datorn varje gång jag behöver använda Windows. Äntligen hittade jag en VM som är värd att betala för. Det blev VMWare, med deras Fusion program. Det kommer kosta nån tusenlapp, men det är det värt. Eftersom jag kommer åt allt på min Mac utan konstigheter, så behöver jag bara ha Visual Studio och typ SSMS installerat på den, och det känns skönt. Fusion har också inbyggda tangentbordsgrejer, alltså key-mapping. Det tog ett tag innan jag fick det att funka men bra att det gick till sist. Jag tror dock att jag har installerat och avinstallerat Windows typ 4 gånger sen jag gjorde den här ändringen.

Det började med att jag hade tillgång till min bootcamp installation av Windows i min VM. Det funkade fint, men det märktes att det var Bootcamp, då scrolla och prestandan var praktiskt taget lika dåligt som när man använder det på riktigt. Därför fick jag idén att jag skulle flytta över min licens till VM och installera om Windows där. Det funkade fint i början, men när jag ändrade om med språken så började datorn strula nått så ofantligt mycket. Av nån skum anledning så gick det inte att ha det som jag vill ha det. Jag kan inte riktigt förklara det, men om jag använde mig utav ett särskilt språk av de engelska varianterna så gick allt bara fel. Till sist installerade jag Windows helt på svenska, och då gick det bra. Men då fungerade inte min licens, så nu har jag inte en aktiverad version av Windows. Egentligen behöver jag inte det då jag hatar Windows numera. Det bara strular, kraschar, är långsamt och drar både batteri och prestanda så det fanimej är löjligt. Jag behöver bara använda det när jag prompt måste göra strikta Windows grejer. Annars funkar Mac skitbra! Jag vet inte riktigt hur jag ska gå tillväga heller för att rätta till det. Jag får en varning om att licensen använts på en annan dator – ja det är sant, på min bootcamp installation som nu är borttagen utan att jag tog en backup för jag hade inte något viktigt där ändå, men det går inte att aktivera windows ändå. Jag har noll lust att köpa en ”äkta” variant av Windows heller, eftersom jag har en fullt fungerande licens nyckel för Windows 10 redan. I värsta fall får jag testa att göra en ny bootcamp installation och se om det hjälper. Jag tror knappast det, men man kan ju försöka – om man orkar. Visual Studio och SSMS funkar bra än sålänge, så jag orkar knappt bry mig. Windows och jag är inte vänner längre. Den saken är klar.

Nä, nu måste jag fortsätta plugga. Måste bli klar med den här SQL server skiten nån gång…

Kategorier
Vardagsliv

2019 – Det jobbiga året.

Dags för årskrönika igen och 2019 kommer jag komma ihåg som året då många jobbiga saker hände. Det absolut värsta var ju att Maja gick bort. Sen får man tycka som man vill om att jag inte klarade matematiken på HKR och bytte utbildning, att jag blev singel och flyttade isär från Henrik. Mycket skit har det varit, men jag blickar framåt med råge inför 2020 oavsett.

Jag vet inte om jag ska gå igenom året såsom jag gjort tidigare år. Det känns som om 2019 är det året då jag haft tre saker att prata om, så jag vill liksom inte tjata mer. Det har bara varit jobbigt, påfrestande och fan och hans moster ungefär. Som jag nämnt tusen gånger under hösten så är singellivet typ det minst jobbiga. Och allt som hör till det.

Saknaden av Maja är hemsk. Eller ja, jag saknar henne så klart – så jag går galen, men jag har börjat komma över hennes plötsliga bortgång och sen någon månad tillbaka tänker jag mer på Majken än vad jag gör på henne. Det är mer livet utan katt som är förjävligt, men det har jag nämnt också tusen gånger under hösten.

I våras och under sommaren pratade jag bara matematik och skola. Det slutade med 6 raka omtentor med max 2 poäng på varje. Ett lönlöst försök till att lära mig matematik. Den händelsen skapade en stor förändring hos mig, och bidrog till att det också tog slut mellan mig och Henrik. Nu i efterhand är det logiskt, även om det är tråkigt. Jag saknar inte HKR särskilt mycket, men jag saknar klasskompisarna därifrån som jag knappt pratat med sen jag slutade där. Som tur är så är nya klasskompisarna på Newton helt underbara. Snacka om att känna sig uppskattad! I alla fall rent generellt. Grupparbetena har ju gått lite sådär ibland och jag hoppas det blir bra grupper under våren så man kan fortsätta känna sig uppskattad och respekterad.

De positiva sakerna som har hänt under året är främst att jag börjat gå ner i vikt igen och börjat få bättre kontroll över min hälsa. Jag har fortfarande usel hälsa, med dålig motorik, jag har blivit muskelsvag och magen är fortfarande mer kaos än stabil, men jag är glad över att jag äter primärt veganskt nu och jag längtar som fan efter att alla helger är över och jag kan börja mitt nya hälsosamma liv rejält med alla lunchlådor, och nyttiga frukostar. Whole Foods Plant Based deluxe, liksom. Ett snitt på 75 gram fiber per dag eller nått och 97% av alla mineraler & vitaminer från kosten. Det är typ det som är målet. Härligt! Resten av 2019 lär man nog dock livnära sig på chips, godis och läsk. Men sen är det slut eller nått. Hela julhelgen så har jag ätit fan bullar, druckit kaffe, käkat knäck och ätit chips dagligen. Inte massiva mängder, men tillräckligt för att tröttna på det. Under hösten så har jag ju mer eller mindre vant mig av vid att äta för mycket onyttigt också. Det är inte lika gott längre, men smaklökarna har ju ändrats en hel del också. Och de lär fortsätta ändras om jag nu får igång min hälsosamma plan under 2020.

Mina mål för 2020 är i princip extremt simpla. Gå ner till min målvikt som är typ 55 kilo möjligtvis och stanna där. Det är ju inte liksom hugget i sten. Ett bättre midjemått som jag tjatat om i åratal är viktigare. Alltså, 65-70 cm i midjemått vilket är det mått jag alltid haft när jag var normalviktig. Få in 40+ timmar i veckan programmering i någon form, hitta ett sommarjobb till sommaren 2020 som senare blir min LiA plats, där jag har timanställning tills jag blir anställd på riktigt 2021. Sen vill jag stanna som singel och fokusera på Majken samt eventuellt kommande husdjur efter henne. Jag tycker det låter som en bra plan. Nånstans i den här smeten hade det varit trevligt att bli vegan på heltid också.

Hur var ditt 2019 och hur planerar du nästa år? Lämna en kommentar och berätta!

Kategorier
Relationer och kärlek

Nej, jag har verkligen inte bråttom med ny pojkvän!

Utan att gå in på för mycket detaljer så har jag de senaste dagarna fått det mer bekräftat varför jag inte har bråttom med att bli av med mitt så kallade singelliv. Det är nästan så man medvetet vill skita i det mer än vad jag sagt tidigare. Innan var jag ändå lite öppen för nya förhållanden även om jag bestämt inte aktivt letar, men nu så är det stopp med det också.

Det som har bekräftat varför jag inte har bråttom med att rusa in i att dejta massa människor eller bli ihop med någon ny är för att killen som råflirtade med mig på bussen hörde av sig efter flera veckor av frågetecken. Utan att nämna vad vi pratade om så kan jag bara säga att han avtände mig totalt med att hitta nästa pojkvän. Jag vill verkligen INTE dejta honom i alla fall. Samtalet med honom fick mig att inse att jag är den mest felaktiga potentiella flickvän han kan hitta. Vi är på så olika nivåer att det nästan är löjligt. Jag vet vad jag letar efter, och jag vet vad jag känner nu och han har ungefär noll av de egenskaper jag vill ha hos en man. Han har något mellan benen gissar jag eftersom han har ett manligt namn och ser ut som en kille, men där tar det stopp.

För det första så vill jag ha en kille som lyssnar på mig. Som läser det jag skriver. Som kommer ihåg majoriteten av det jag har sagt. Fine att ha dåligt minne, jag har själv minne som en guldfisk vissa dagar, men någon måtta får det vara. För min del upplevs det också som om att bara för att jag är singel och har träffat honom av en slump så ”älskar” han mig. Det känns också fel. Det känns också som om att han blandat ihop mig med någon annan och tror att jag är som vilken annan tjej som helst, som vill ha barn snarast möjligt, gifta mig direkt och är precis som alla andra tjejer, för varför skulle jag inte vara det? Problemet är ju att jag typ är motsatsen till alla tjejer eller nått… Men det förstår inte han förmodligen. Och det stör mig, för om något så vill jag bli förstådd! Av allt och alla. Det kommer jag aldrig bli av honom känns det som.

Mitt intryck är att han lär vara en sån person som totalt ignorerar mig och mina önskemål, men som bara sådär älskar mig ovillkorligt. Alltså han ser inte mig, han hör inte vad jag säger, han sitter bara där med sina tindrande ögon och bara älskar mig. Hur kul hade det varit? För han är det säkert underbart, men i det långa loppet så är det ju något som är fel. Ok, jag kan ha fel för nu har jag brutit kontakten utan att säga varför. Jag hoppas att han inte läser det här, men om jag ska vara helt ärlig tror jag inte ens han idag vet vad jag heter, fast vi chattat nån timme på Messenger. Jag har bara blivit så ointresserad av förhållanden nu av den här händelsen, men å andra sidan känns det bra att vi chattade lite mer så jag fick förstå lite mer om honom. Annars hade jag gått och undrat länge om sjuttioelva olika scenarion som kunde ha hänt mellan oss. Nu är det bara ajöss, tack och hej – leverpastej liksom. Skönt!

Och nu stannar jag verkligen singel – för evigt, eller vad då? Nja, det enda jag har i huvudet är att få gosa med min nya katt-bebis Majken, fortsätta mina studier och förhoppningsvis lyckas med alla planer, men också att spendera mer tid i min nya lägenhet. När jag kommit över allt det där, ja då kanske jag är mer öppen för att hitta någon, men åh vad det känns långt borta nu. Och jätteskönt!

Kategorier
Vardagsliv

Jag är singel. Med flit!

Jag har börjat tänka på en grej på sistone sen det tog slut mellan mig och Henrik för snart två månader sen. Det har varit en intressant och händelserik tid, men att just vara singel är faktiskt inte så farligt. Jag lär säkert trivas underbart som singel även efter jag har flyttat ut.

Orsaken till varför jag har börjat tänka i de här banorna beror på att jag har nog blivit über-bekväm med hur jag lever eller vill leva mitt liv på sistone. Jag har bloggat om det tidigare och jag längtar bara mer och mer tills jag är där. Det jag längtar efter är det jag skrev om. All vegansk mat jag ska äta och tillaga med hjälp av lunchlådor, Mason burkar och storhandling av allt jag vill ha i mitt skafferi, frys och kyl. Alla mina  produkter jag kan njuta av, alla tv-serier och filmer jag kan se utan att någon behöver bry sig. Hur många timmar jag ska sitta i min poängfåtölj och koda, för att inte tala om alla nätter jag kommer spendera med minst en katt i sängen och allt gos jag och Majken (katten, alltså) kommer ha! Det känns som om det inte kommer finnas tid över till en eventuell pojkvän, men som sagt, jag letar inte heller.

Jag tog dock mitt mod tillfånga för nån vecka sen och skrev till han som flirtade med mig på bussen mellan Örkelljunga och Helsingborg den 9 november eller när det nu var, men han har inte sett meddelandet flera dagar senare, så då skiter jag i det. Jag kanske tog för lång tid på mig, eller så kanske han helt har missat att jag har skrivit, men oavsett så går jag vidare nu. Jag är ändå rätt säker på att han inte hade varit rätt för mig ändå. Inte i det långa loppet i alla fall. Nej, det finns nog någon bättre tjej till honom därute. Jag hoppas dock på att jag träffar på han igen så jag åtminstone kan förklara mig. Och jag uppskattar händelsen som fan! Det var riktigt upplyftande att veta att någon har visat intresse för mig.

Ärligt talat vill jag vara singel nu. Ett bra jävla tag. Flera år om det är så, åtminstone som jag känner nu. Jag har tänkt på vad det är jag vill ha hos en man, det har jag skrivit om innan, och det är ju i praktiken Henrik + väldigt få egenskaper till som han inte har, men jag har börjat tänka lite mer på allt det där också. Visst, drömkillen är någon som Henrik, absolut – det lär inte ändras, men å andra sidan. Så som jag vill leva mitt liv och lär leva mitt liv så lär det bli svårt att dels få plats med någon annan i det, och om jag på något mirakulöst sätt hittar min drömkarl i framtiden så är ju risken förmodligen väldigt stor att samma sak händer igen. D.v.s, ett underbart fantastiskt förhållande utan drama, gräl eller annat men där man sakta men säkert driftar ifrån varandra för att man är för upptagen med att bara se sina filmer och tv serier och för att man gör för lite saker tillsammans. Risken är stor och frågan är om det är rätt att ha en ond cirkel av det? Fastän man lär njuta som fan under tiden, det går ju nog inte att komma ifrån, men jag ifrågasätter om det är rätt. Samtidigt vill jag inte ha någon som är min kompletta motsats. Jag har varit tillsammans med killar jag inte kommer överens med särskilt mycket, och det funkar inte. Och jag vägrar ha en kille som tvingar mig följa med på baler, fina ställen där jag tvingas klä mig i klänning eller någon som vill förändra mig till att bli mer kvinnlig. Han får ta mig som jag är – punkt slut!

Nåja, nog snackat om drömkillen som ändå inte existerar… Jag vill vara singel. När jag är redo, ja då laddar jag hem Tinder eller nått, men det lär inte ske särskilt snart. Nej, livet ska bestå av mig, mina husdjur, mina teknikprylar och min karriär som full-stack webbutvecklare. Det är iofs en idé till ett annat blogginlägg. Jag vet nu vad jag vill försöka satsa på i min framtida karriär inom programmering!

Och det känns oerhört befriande!

Kategorier
Vardagsliv

Hur kan man vara deprimerad och skitlycklig på en och samma gång?

Ja, börja med att plötsligt bli singel, hitta typ världens bästa lösning till lägenhet för en lat, introvert tekniknörd till att förlora sin kattbebis sen 12+ år tillbaka på väldigt kort tid. Då blir det så. Känslostorm deluxe.

Mitt huvud är alltid sprängfyllt med tankar. Galet mycket. Det är aldrig tyst. Men det har funkat, då jag sakta men säkert vant mig vid att vara jag och allt eftersom åren gått har jag lärt mig hur jag ska hantera mig själv och mina konstigheter för att orka med allting. Just nu är det dock svårt. Mycket svårt. Det har gått en vecka sen vi fick säga adjö till Maja, vår älskade bebis. Det är en mycket tom lägenhet vi har nu och det suger att vara här ensam om dagarna och kvällarna. Även om jag fortfarande gillar och uppskattar att sitta fastklistrad framför teven i soffan så avskyr jag och hatar hur ensam jag är nu. Jag kan vara glad och känna mig glad ibland, men så fort som jag inser att ”ja just det – jag har ingen katt att gosa med” så blir jag ledsen igen. Trösten jag har just nu är att bara fylla mitt YouTube tittande med katt videos. Det hjälper lite i alla fall och jag tror jag har bestämt mig för vilken kattras det blir.

Det lär bli Ragdoll i framtiden. Frågan är bara hur. Jag har som sagt kontaktat och blivit kontaktad av några uppfödare. En uppfödare kontaktade mig igår som har en hona till salu som är 8 veckor nu. En till hona låter lockande, men jag har svårt att komma på vilket namn jag hade gett henne. Enda namnet jag har i huvudet är Maja, och det hade ju inte gått – eller hur? Nej, det hade bara blivit krångligt. Annars har jag typ bara liknande namn i huvudet, typ som Majsan, Maggan eller andra namn på M såsom Mini eller Mimmi, men nej. Det känns bara fel. Lisa, kanske? Nej, det känns fel det också… Namn är dock bestämt om det blir hankatter. Första hanen ska heta Felix. Blir det en till hane efter det eller samtidigt ska den andra heta Putte. Sött, va? Namnen till deras bloggar/instagram konton är redan bestämda också för jag tror inte någon snott de namnen ännu.Faktum är att jag beställt en ny domän för alla framtida ragdolls jag tänker skaffa. Smart, va? Jaja, det är mina pengar och min idioti… Jag är ju singel nu, remember? Ingen ångest över domänköp och webbhotell gällande åsikter från eventuell pojkvän. Bara mitt problem! Med allt det innebär… Frågan är väl om det blir hankatt eller ens två. Jag har också blivit kontaktad om att bli fodervärd till en hane som är drygt ett år gammal vilket också är skoj. Jag vet dock inte hur lätt det är att byta namn på en katt, eller om det ens är ok för en fodervärd att göra så? Katten blir ju inte min förrän den har utfört sina parningsuppdrag…

Jag har också precis haft ett till samtal (alltså chatt på nätet) med en uppfödare av rasen som har ett helt gäng bebisar just nu som är leveransklara precis när jag är redo för att ta in en katt i mitt liv. Den uppfödaren är också ok med att bara sälja en katt, så det är ju jättebra. Uppfödaren som har en ledig hona som jag nämnde innan är ok med att behålla henne tills att jag är redo om det nu blir jag som tar henne d.v.s. Jag försöker fortfarande komma på ett namn, men det är svårt och jag är ju mer för hanar om jag ska vara ärlig. Men jaja, vi får se hur det blir. Det är ju rätt katt jag letar efter. Pris, kön och färg samt ålder är mer skitsamma egentligen. Det ska vara rätt katt!

Oavsett så spenderar jag mina dagar nu med att tänka på katter. Jag tänker mer på katter än Apple produkter vilket är konstigt, men samtidigt lite befriande och jobbigt. Som den där förbjudna frukten, längta efter något man inte kan få. Självklart tänker jag mycket på min framtida lägenhet och längtar desperat efter inflyttning dit, även om det inte känns lika kul att just nu bo där ensam ett tag utan husdjur. Just nu känns det också bara allmänt jobbigt att jag inte flyttat dit ännu heller. Det blir mer påtagligt också när jag åker till och från skolan, eftersom det tar mig – en bra dag, typ 40 minuter att resa och då med två bussbyten. En vanlig dag när jag är extra lat, vilket är typ varje dag så tar det närmare en timme. Det är helt galet att det tar så lång tid inom Malmö! Visst, hade jag alltid tagit bilen så tar det en kvart, och efter jag har flyttat så funderar jag mest på att ta bilen till skolan eftersom jag hade sparat typ 300 kr per månad på det, kanske lite mer till och med, beroende på hur ofta jag behöver ta mig in till centrala Malmö. Detta för att bilen inte kostar särskilt mycket i drift. Elen är typ 100 kr i kvartalet med så vi laddar sen vi skaffade den för ett år sen. Jag tror inte att det kommer bli särskilt mycket mer bilkörande heller i snitt efter flytten, men det blir ju mer små-åkande. Alltså istället för att åka 5-10 mil i veckan eller nått fördelat på en helg så kanske man åker 1-2 mil per dag. Bara på det här första året så har vi åkt typ 250 mil, vilket inte är mycket på ett år. Vi har 1000 mil på leasingen så…

Det tar fem minuter med bil till skolan från nya lägenheten, jag har testkört och runt skolan finns det gott om gratis parkering. De gånger jag behöver åka in till Malmö där det är mest bara krångligt att ta bilen är typ 2-3 gånger per månad om ens det, så då hade jag sparat flera hundra på att åka bil istället för att ha både bil och busskort. Som läget är just nu så lär jag behöva hålla i slantarna så mycket som möjligt efter inflyttningen då själva flytten kommer kosta mig galet mycket pengar. Även om jag sparar pengar på att ta med mig saker härifrån så kommer jag ändå få spendera mycket på deposition, möbler från IKEA och andra smågrejer jag lär behöva för att leva ett bekvämt liv i nya bostaden. För att inte tala om kostnaden för att skaffa minst en katt! Dock så har jag ju pengarna, men det är ändå viktigt att spara dem ifall jag inte lyckas hitta minst en deltidsanställning till sommaren 2020.

Sen Maja gick bort har jag ändå mått relativt bra, men för några dagar sen så hände något. Helt plötsligt började jag känna mig totalt deprimerad och nästan folkskygg. Eller ja, jag känner mig som om att jag bara vill vara själv och att åka iväg till skolan just nu och hålla på mer projektet är bara en börda. Det beror också på att det är mycket som strulat, särskilt med git, då de nästan alla andra i gruppen inte alls vet hur man ska använda det men också för att vi har haft det väldigt rörigt i vår grupp. Igår när jag var på skolan var första dagen som det kändes någorlunda ok, men det var ändå jobbigt. Jag fick typ ingenting gjort, kände mig helt handfallen eller något och jag kunde inte testa vad jag har gjort för det grafiska strulade också. UWP är intressant, men det är ändå lite mer komplicerat än vad JavaFX är som är mer rakt på sak eller nått, eller så är det bara annorlunda för det var längesen jag gjorde något grafiskt program. Som tur är har jag en förstående grupp, och vi har i programmet i övrigt blivit ”tränade” till att vara ärliga, vilket gör det hela lättare. Jag har bett om ursäkt ifall jag verkat sur, eller agerat annorlunda och jag gör mitt bästa för att hjälpa gruppen när de behöver hjälp. Jag är dock glad över att jag har en annan person i gruppen som också hjälper till mycket.

Den enda personen jag vill spendera tid med är Henrik, eller någon annan som har katt eller husdjur så jag får gosa lite, men har jag Henrik att umgås med känns det lite lättare i alla fall. Vi har ju typ blivit tightare än någonsin sen vi gjorde slut vilket bara gör att allt känns ännu bättre, men att vara utan Maja? Oj, vad det är tufft! Allt annat känns som ingenting, bara positiva grejer, men utan Maja? Nej, jag vill verkligen inte vara utan henne men jag har inget val. Fy fan vad jag saknar min lilla bebis! 😭

Hade jag haft ett annat husdjur just nu såsom en katt eller hund så hade det varit lättare. Jag hade ändå saknat henne så klart och inget djur kan ersätta henne. Däremot kan jag hoppas på att nästkommande katter blir som henne. Pratglada, sociala, nyfikna, går med på allt, som älskar att ligga i knät och sova i sängen om nätterna, gärna en stund under täcket. Maja kom ju också och mötte mig vid dörren praktiskt taget varje dag. Ragdolls är ju såna, vilket känns mer än underbart att ha hittat en ras som är så lik henne i sättet. Undantaget är ju att Maja hatade främlingar och var livrädd för hantverkare, men annars är hon typ en korthårig Ragdoll fast hon var huskatt och har inget med Ragdolls att göra. En bra framavlad Ragdoll är ju inte sån, utan älskar allt och alla. Blir de inte pratglada eller gillar att sitta i knät så tänker jag försöka träna dem till att bli det. Maja tyckte inte om att bli buren, men med lite godis som hon var totalt besatt av varje gång vi plockade upp henne och att vi lät henne stryka sig mot väggkanter etc när vi hade henne i famnen så började hon snabbt tigga om att bli buren, så visst kan det gå med rätt verktyg!

Maja blev ju ingen knäkatt förrän efter många år vi hade haft henne, men när hon blev det så blev livet med katt mer än underbart. Maja var alltid pratglad, men jag tror dels att det var något hon gjorde för att jag pratade med henne konstant efter att hon väl blev ensamkatt. Som läget är nu hade jag verkligen uppskattat en pratglad, social, gosig kisse som henne.

Jag har gått med i ett forum på Facebook för Ragdoll-entusiaster och frågat lite där och igår ställde jag en kul fråga. Jag undrade om det hade varit möjligt att ta med sig katten typ överallt där katter är välkomna. Exempel är då till Henrik när vi ska ha filmkväll, till affärer där djur får följa med, caféer och alla andra ställen man kan tänka sig. Majoriteten av de som svarat har sagt att Ragdollen är ypperlig för det, vilket känns skitkul, särskilt om de är vana vid att följa med från att de är små. Tanken är då att om jag kommer till Henrik exempelvis ska här finnas en kattlåda, vattenskålar och klösträd etc ifall katten har behov av det och åker jag på mer officiella ställen får katten gå i koppel. Jag hoppas det kan bli av. Det hade varit jätteskoj!

Särskilt om det bara blir en katt i taget, och kissen inte gillar att vara ensam.

Kategorier
Vardagsliv

Hur jag planerar leva mitt liv som singel i fortsättningen…

Just nu sitter jag hemma i min ensamhet och övar på att bo ensam. Henrik är iväg med jobbet till Kanada en vecka, Maja spenderar hela eftermiddagarna och kvällarna med att vänta på honom, och jag håller på att krevera av smärta, trötthet och total utmattning. Jag antar att efter de senaste veckornas äventyr så tär detta en hel del på mig och att ha en normal energinivå just nu är som att hitta en fis i rymden. Jag har iofs typ aldrig en normal energinivå, men detta är fan asjobbigt och nästan löjligt hur trött jag är nu. Det hjälper heller inte att Bootcamp, alltså min Windows installation på datorn buggar ur konstant och gör det nästan omöjligt för mig att få något gjort. Jag måste dock erkänna att det är natt och dag skillnad på att använda Visual Studio på Windows jämfört med Mac, så jag ska göra mitt bästa för att använda bootcamp så mycket som möjligt sen. Närmsta månaden är jag dock tvungen till det då vi snart ska börja göra grafiska applikationer till Windows, UWP vilket inte fungerar på Mac 😒.

Nåja, vi går vidare med ämnet för det här inlägget.

Allt som kan vara veganskt ska vara det.

Ja rubriken säger sig självt eller nått. Tanken är att allt jag har i lägenheten i så stor mån som möjligt ska vara veganskt. Det innebär att jag planerar inte att köpa in matvaror, städprodukter och hygienprodukter som innehåller animalier. Självklart tänker jag minimera det även på andra produkter såsom kläder och möbler också. Exempel på produkter är Grumme för tvätt och städ, Bliw som handtvål och Urtekram som duschtvål och lotion samt andra övriga schampon och balsam som by default är veganska. Just nu använder jag Olaplex schampo och balsam för att tvätta håret, varvat med Derma Organic. Dock så bidrar alla de gottigheterna till mycket restprodukter i håret för mig, så nån gång ibland, kanske en gång var tredje månad i värsta fall måste jag tvätta håret med något icke-veganskt som löddrar som fan för att få bort det. Orsaken är för att alla de grejerna jag använder till håret inte innehåller silikoner, sulfater etc och de löddrar inte lika mycket om man inte tvättar håret tre gånger på raken och jag vill inte suga ur för mycket hårfärg. Sen eftersom jag har fibromyalgi och på sistone blivit mycket muskelsvag så orkar jag helt enkelt inte tvätta håret så noggrant som behövs. Jag har fortfarande rosa hår 3+ månader senare, vetja vilket är fantastiskt och mycket av det beror på att jag kämpat hårt med veganska produkter som bibehåller färgen. Tandborsten jag använt sen typ ett halvår tillbaka minst är av märket Humble Brush, men tandkrämen som är vegansk i sig (Aquafresh triple care) är förmodligen testad på djur, men jag älskar den tandkrämen för den löddrar så mycket vilket bidrar till att jag borstar tänderna längre när jag väl håller på. Om det finns en 100% vegansk tandkräm som löddrar minst lika mycket som Aquafresh tandkrämen, så hojta till i kommentarsfältet! Än så länge har jag inte stött på någon som löddrar så bra!

Sen jag upptäckte Oatly’s senaste mästerverk, vilket är deras turkiska yoghurt så minskar det min längtan av att köpa hem creme fraiche för de gånger jag behöver det. Den är god naturell, och funkar finfint till tacos och framförallt rårakor! Den smakar lite som iFraiche, men är mycket mildare i smaken och den är godare naturell än blandad med kryddor har jag märkt.

Rårakor med Oatly’s havregurt turkisk gjord på rosa potatisar och rödlök

Stillasittande deluxe lär självklart fortsätta

Eftersom jag är den jag är och sitter i den situationen jag sitter i, vilket är hårt drabbad av fibromyalgi och en allmän motvilja till att röra på mig för mycket om inte vädret är perfekt eller något så lär jag fortsätta vara klistrad till soffan eller fåtöljen, beroende vad som blir inköpt. Det lutar i alla fall mer och mer till två poängfåtöljer i alla fall som jag pratade om i förra inlägget. Jag lär fortsätta mitt introverta beteende vilket innebär att så fort som jag inte är ute och gör något som jag måste eller vill göra så tänker jag stanna hemma, titta på tv, sitta vid datorn eller använda min mobil och/eller iPad. Jag trivs ju så himla bra med det, så jag tänker fortsätta med det tills jag inte har någon lust längre eller om mina intressen helt plötsligt ändras och värken bara försvinner dessutom.

Apple nörderiet lär bara bli värre…

Här kommer det där allvarliga som vissa bryr sig om, men jag ska försöka förklara mer hur jag tänker så ni slipper oroa er för mig och min ekonomi. Nu när jag är singel så är jag fri från min ångest gällande Apple som har dykt upp eftersom Henrik inte gillar det företaget och hans åsikter betyder så mycket för mig. Det är liksom löst. Nu kan jag fortsätta besöka en Apple butik när jag känner för det utan att få ångest för jag gått dit, och när jag har behov av nya produkter av det märket så kan jag skita fullständigt i vad andra tycker om mina inköp. Den stora delen finns dock kvar och det är ju att jag tänker bara köpa något därifrån när det finns pengar och ett nödvändigt behov. Jag tänker alltså inte bara gå och länsa hela butiken nu när jag flyttar, utan jag köper grejer när jag känner att jag har råd och jag har ett behov som bara en Apple produkt kan lösa. Ett exempel är i alla fall att jag antingen kommer köpa en ny tv när jag flyttar med inbyggd Apple Tv i, eller så tar jag med mig en av tv apparaterna härifrån och köper en Apple tv separat. Dock hade jag föredragit ny tv, men det är bara för att jag har prövat  TV när jag var i butiken för någon vecka sen och fjärrisen gillar jag inte. Det är touch interface när man ska navigera och med mina svettiga fingrar är det en mycket dålig idé. Med TV apparater som har inbyggd  Tv så kan jag använda den medföljande fjärrkontrollen vilket har fått bättre betyg än apples egna. Jag får se hur jag gör, men det är bestämt i alla fall. Åtminstone med TV aspekten. Sen kommer jag dock behöva deras ”SuperDrive” DVD spelare och en extern hårddisk, och bägge tänker jag köpa på Apple store när det är dags för flytt. DVD spelaren hade jag tänkt använda för att antingen rippa mina region 1 dvd skivor eller för att spela upp region 1 dvd filmer. Jag har några stycken som jag gärna vill behålla som är importerade för de går inte att hitta i Sverige.

I framtiden planerar jag att köpa mig en iMac, men eftersom jag är så otroligt nöjd med min Macbook Pro, så är jag i nuläget mer intresserad av att bara använda den. Innan när jag skiftat mellan att använda Mac minin och Macbooken så har ju det haft sina nackdelar, så det är också en bidragande orsak till varför jag inte bara springer iväg till affären och köper en ny dator bara för att. Nej, jag lär ju ta med mig min externa skärm och fortsätta använda laptopen på så vis, så en bättre skärm är i så fall av större intresse just nu, men jag har inte bråttom med det heller. Angående ny mobil så är jag fortfarande supernöjd med min iPhone Xr, och efter uppdateringen till iOS 13 så känns den bara ännu mer fantastisk. Dock så måste jag ju erkänna att kamerorna i nya iPhone 11 ser ju mer än häftiga ut, men så länge som jag inte fortsätter med mitt vloggande på YouTube och jag inte har ett nytt husdjur utöver Maja så kommer jag skita i att skaffa ny mobil. Den jag har nu kommer lätt hålla i två år till, men beroende på när Anton kommer så kommer jag vilja ha ny mobil då. Det är fan ett måste! Dock med mina planer med att hitta jobb som accepterar hund och att bli klar med min nuvarande utbildning på Newton så antar jag att det blir ingen vovve före det och då får jag vänta ungefär två år till innan jag kan fokusera på det. Jag kommer också köpa mig en Apple watch när jag känner för det. Antingen när den jag har nu har gått sönder, eller för att Apple watch 4 gått ner ytterligare i pris. Femman just nu är lite för dyr och trean vill jag inte ha när fyran finns.

Framtiden då?

Jag kommer satsa på att bo i den här lilla skokartongen i typ 3-5 år ifall det skulle behövas. Det är för att jag är så sjukt trött på att flytta och för att jag vill vara säker på att Anton kan bo med mig i den lilla lägenheten, åtminstone första året, men ju längre desto bättre. När jag väl flyttar vidare så ska det vara för att jag sparat ihop en rejäl kontantinsats till nästa bostad efter lilla skokartongen i Arlöv. Det jag kan tänka mig då är typ ett hus som jag bygger själv (alltså anlitat typ älvsbyhus eller liknande som bygger det åt mig, jag bara betalar och väljer inredning), eller ett radhus eller möjligtvis den där perfekta lägenheten på markplan som helst också är nybyggd. Jag hade absolut helst flyttat till nybyggt, för jag bara älskar det! Och där tänker jag stanna under resten av mitt liv eller nått. Kontantinsats till nästa ställe kan ju vara allt ifrån 15% till 50-70% beroende på hur mycket nästa bostad kommer kosta och hur stor den är. Kan jag leva där relativt billigt så är ju det ännu bättre, och då är en stor kontantinsats viktigare. En sak är i alla fall klar och det är att boendet efter nästa lägenhet ska vara überfantastiskt för att jag ska känna att jag kan och vill flytta vidare. Jag är rätt övertygad om att jag kommer trivas oerhört bra på nya stället, trots den lilla storleken, men som sagt. Jag rör mig ju vanligtvis inte på så stor yta och får en GD plats och kanske en till katt så är jag mer än nöjd. Jag tror också det måste till ett mindre mirakel för att mitt liv och mina intressen ska förändras så pass mycket att jag är i behov av en gigantisk lägenhet eller massa rum…

Hade jag flyttat till hus så tänker jag mig en trerummare på 85 – 150 kvm och tomten behöver inte vara superstor heller. Kanske lite större än en typisk radhusplätt, men inte särskilt mycket större. Lagom för att en GD ska kunna springa av sig och rasta sig själv ungefär. De där 150 kvadratmeterna är för det där ”drömhuset” jag konstant tänker på om jag hade fått bygga mig ett hus helt enligt mina egna ritningar och tankar. Problemet med det är att det minst hade kostat 5-6 miljoner gissar jag att bygga så det lär aldrig bli av – om jag inte blir miljonär. Sen är det huset också tänkt att vara för mig och Henrik, och i och med att jag inte lär hitta någon annan som honom så är det en större anledning till varför det drömhuset inte kommer byggas i framtiden. Nej, då är det bättre att satsa på typ Älvsbyhus eller något liknande med färdiga hus och planlösningar.

Enda anledningen till varför jag tänker på större boende efter det här nästkommande är bara för att då har jag Grand Danois, så då vill jag ha lite mer yta och en tomt. Sen vad det är återstår att se. En tvåa på 55 kvadratmeter hade säkert räckt, men bo i ett eget hus eller radhus är mer drömmen och har jag råd för att jag sparat undan så mycket, så varför inte då liksom? Jag utgår i så fall att min ekonomi är så pass ordnad och att jag orkar jobba heltid med programmering på ett jobb som godkänner en GD på kontoret med flexibla arbetstider etc så allt funkar. Var nästa boende kommer bli återstår att se, men jag är ju absolut mest intresserad av att stanna nära Malmö. Exempel på orter kan vara Arlöv, Stehag, Lund, Tygelsjö, Kävlinge, Lomma, Vellinge, Staffanstorp etc. Alltså typ max 30 minuter från stan med antingen bil eller tåg/buss. Dock är jag ju för närvarande inte negativ till Hässleholm heller med tanke på vad jag hittade för bostäder där innan jag hittade den här hyreslägenheten. Är det Malmö kommun i sig är det förmodligen bäst, men tomtpriserna är ju svindyra, men kommer det exempelvis ett till bostadsområde från Boklok till Malmö, eller väldigt nära så är ju det också av intresse.

Vi får se vad det blir, men singel kommer jag vara och det är ok och jag ser bara fram emot en bra framtid för min del. Ungefär två månader kvar till inflyttning och jag kommer förmodligen ha gått galen innan det är dags, men jaja, jag ska försöka hålla mig och få tiden att gå så det inte känns lika jobbigt. Viktigast just nu är väl bara att försöka återfå nån slags energi så man orkar plugga lite mer. Just nu känns det otroligt svårt…