Det som är så typiskt mig är att när jag väl typ har bestämt mig om något, ja då går jag oftast all-in på gott och ont. Just nu är det tusen känslor på en gång i mitt lilla huvud. Det har kommit efter den fantastiska veckan i Stockholm för några veckor sen, men också från en händelse som äntligen skedde tidigare denna veckan. Jag har äntligen vågat ta kontakt med killen jag varit intresserad av sen i höstas nån gång på Espresso House (EH). Och nu vet jag inte vad jag ska ta mig till.
Oavsett vilket är väl slutsatsen att det är lite för tidigt att vara lite sådär småkär. Dels i J, eftersom han bor i Stockholm och dessutom redan har ett förhållande med någon. Sen så är det väl lite dumt att utveckla känslor och tänka på han på EH, när han knappt ens vet om att man existerar. Det är inte alls säkert att han kommer gilla mig. Även om vi lär känna varandra, men min typiska dumma, oftast askorkade hjärna har ju noll kontroll över tankarna så jag får leva med det här tills jag har kunnat gå vidare på något vis.
I alla fall, ni kanske är nyfikna på vad som hände med killen på EH? Hur jag faktiskt äntligen kunde och vågade ta kontakt? Det var faktiskt rätt simpelt. I torsdags kväll satt jag hemma och kände mig allmänt duktig för att jag var ensam hemma själv, fast jag var jättetrött och väldigt uttråkad på samma gång. Jag behövde handla lite småskit och tvivlade på att jag skulle orka ta mig till närmsta köpenter. Till sist tog jag tummarna ur röven och stack iväg. 19:45 ungefär kom jag in på köpcentret, och till min lycka var han där, ensam med knappt nått folk kvar som satt och fikade. Då passade jag på att gå dit.
Jag började prata lite med han, beställde en vegansk varm choklad på havremjölk att ta med. Dock så behövde jag ju gå och handla, och jag ville inte dricka en varm dryck egentligen. Det är bara så gott med varm choklad med havremjölk och jag var fortfarande hungrig efter middagen. Jag förklarade för honom ifall jag kunde komma och hämta den lite senare, och det gick fint. Vi kom fram till att han skulle ställa den i mikron som fanns tillgänglig för kunderna. Sen småpratade vi lite innan jag gick iväg. Jag erkände för honom att jag var tvungen att fråga en grej. Det jag ville veta var ifall det var han som jag ”träffade” eller vad man ska säga i höstas på ett annat EH i Malmö, och han sa ja – så nu vet jag att det faktiskt var samma kille. Det var skönt att få det bekräftat. Jag sa i alla fall att han var så trevlig (för han är riktigt jävla trevlig. Snacka om service, liksom 😍). Han blev glad över att jag kom ihåg honom, men han sa att han tyvärr inte kom ihåg mig, men det är ju ok eftersom han träffar ju kunder hela dagarna. Jag ville lägga till att jag tyckte han var skitsöt, men jag ville inte vara för på. Sen gick jag och handlade och var så jävla lycklig för att jag äntligen pratade med honom.
Jag snabbade mig rätt så rejält med att handla, vilket är inte särskilt normalt, för jag brukar spendera rätt lång tid inne på Maxi när jag handlar, bara för jag tycker det är roligt att handla mat. Strax efter stängningsdags kom jag tillbaka till EH, hämtade min varma choklad och sen spenderade jag ett par minuter med att ändra om i påsarna, så jag skulle kunna orka bära ut allt till bilen. Det var ett litet krux med att få med sig chokladdrycken, men det gick bra. Jag fick gå väldigt försiktigt och tyvärr sågs vi inte nått mer den dagen. Jag hörde hur han höll på inne i kaféet, men jag ville inte störa mitt i stängningen. Däremot idag så gick jag dit för att köpa lite kanelbullar, som jag och Henrik kunde gotta oss lite på till fika som tack för en trevlig helg, och som tur var tog han min beställning. Då kom han ihåg mig och undrade om jag ville ha en varm choklad igen, men sa bara att jag skulle ha kanelbullar. Jag berättade dock i alla fall att det gick bra att hämta ut min varma choklad från mikron. Vi hann knappt prata då, men jag sa i alla fall att det var kul att ses igen och han sa detsamma. Sen gick jag snabbt på Maxi igen för jag skulle kolla efter en särskilt produkt som inte fanns, tyvärr.
Ok, det enda jag har gjort sen i Torsdags är att tänka på den här killen från EH. Så typiskt mig. Är det inte BoKlok, så är det fanimej alltid nått annat som måste ta alla tankar från mig. Visst är det rätt så skönt att ta en liten paus från framtida bostadstankarna, men det här är nästan lite jobbigt. Å andra sidan är jag typ superlycklig nu, för jag är faktiskt lite småkär, eller kanske störtkär. Jag vet inte. Jag är bara glad. Nu kan man liksom ta nästa steg. Vad det är vet jag inte, men risken är väl stor att jag kommer leva på nudlar och varm choklad i ett par veckor om ni förstår vad jag menar 😉. Jag vill ju fråga han om hans namn, jag vill berätta för han vad jag heter. Jag vill bli vän med han på FB, chatta med han på fritiden och jag hoppas att han en dag kommer säga ja till en dejt. Gör han det och det går bra, ja då jävlar… Då kanske det är slut på singellivet?
Jag ska tillägga det också att tack vare den fina veckan i Stockholm och att nu detta har hänt med EH – även om det inte kommer kanske leda till ett nytt förhållande, så har det verkligen börjat leda till att jag börjat känna mig mer redo att gå vidare. Hade jag kunnat umgås med J mer just nu hade det varit jätteskönt, men det lär dröja många månader innan vi ses igen. Om killen på EH, gillar mig och det visar sig att jag gillar honom med – ja då hoppas jag att det kommer bli fantastiskt. Jag utgår ifrån att han inte kommer gilla mig, för det är väl säkrast så. Men jag kan inte sluta tänka ”tänk om”.
Det hänger ju på ifall han kan gilla nån som mig. Med min problematik, konstiga humör och knäppa vanor. Mitt läskedrickande, mitt stillasittande liv, min dåliga hälsa och mina konstiga besattheter… Jag hoppas, hoppas, hoppas!
Jag bara hoppas att han inte vill ha barn… Då kan det gå åt skogen rätt snabbt, men just nu är jag positiv och hoppas på att han kanske är nästa rätta för mig.
