Kattvakt, gräsänka, ”dela till FB problem” (igen) och mera matte-snack!

Ja, för er som känner mig och som läser min blogg så borde ni fatta att det här är ett samlingsinlägg, och det handlar om grejer som pågår just nu i mitt liv. Egentligen som alla andra blogginlägg, bara att nu är det flera saker på en gång.

Floccon vs katten Maja

Denna vecka är jag kattvakt, och det är en annorlunda upplevelse. Katten jag vaktar är nämligen här hos oss! Maja kan jag säga direkt är inte särskilt glad, men det går åt rätt håll. I två dagar nu så har jag kunnat ha öppet i hela lägenheten praktiskt taget hela dagarna och katterna ligger mest och sover. Katten vi vaktar heter Floccon (uttalas typ Flock-onn) och är ett franskt namn som betyder flinga. Hans ägare är från Frankrike nämligen och en av dem jobbar på Unity tillsammans med min älskling. Han är en riktig snygging, norsk skogskatt, väger säkert dubbelt så mycket som Maja och är mer än dubbelt så stor och så mycket päls! Nedan ser ni en bild på honom.

Det är en mycket trevlig katt, supersocial, snäll som fan och jättelugn. Hade Maja varit en sån katt som älskar allt och alla så hade de blivit bästa vänner direkt, för sån är Floccon. Han tycker det är lite tråkigt att Maja inte gillar honom. Han gillar att gå mycket så han vandrar runt en hel del, när han inte ligger och sover däckad i soffan som är hans nya favoritplats. Nedan kan ni se en bild på han när han sover så sött i soffan i vårt vardagsrum (även kallat data-rummet, haha)

Igår hamnade de flera gånger på mindre än en meters avstånd från varandra utan att något hände, men det höll på att gå åt skogen en gång med för att Maja blev rädd då Floccon hoppade ner från fönsterkarmen. Som tur var kunde jag stoppa henne, men hon är skiträdd för honom egentligen nu. Floccon har gett upp, han tycker bara hon är löjlig när hon håller på. Många gånger när han närmar sig rummet där jag är och han ser Maja så ropar han på mig så jag kan komma och hålla ett öga på henne men i det stora hela så går det sakta åt rätt håll i alla fall. Om de blir bästa vänner efter ett tag är tveksamt, men det hade varit nice om de kan tolerera varandra utan att det riskeras att bli slagsmål så hade jag varit glad. Alltså, att de kan vara i samma rum, någon meter ifrån utan att något händer samt att nån av katterna kan gå förbi varandra utan att den andra reagerar.

Gräsänka igen, vilket innebär ett sprängt kök…

Eller något i den stilen. Henrik är iväg med jobbet en vecka igen och det betyder att jag får sovmorgon, och får bestämma till 100% alla mina måltider jag äter och när jag äter dem tills han är hemma igen. Det innebär som vanligt massa experiment med vegansk matlagning, men denna gången är det lite lugnare tempo. Jag tänker köra på simpel (men fiberrik och nyttig) mat men igår blev det chips till middag. Jag var så sugen på Estrellas Vicknings chips, så jag antar att det beror på att jag ätit för lite fett och salt på sistone, för nyttigt har det blivit de senaste veckorna, den saken är klar. I alla fall om man jämför med hur det brukar vara. Självklart finns det undantag då vi har haft lite kalas också senaste veckorna.

Effekterna av att äta semi-veganskt igen och så lite hår-snack!

Effekten jag märkt sen jag började är en svag viktnedgång (alltså, kläderna sitter lite bättre igen och jag kan sitta bekvämt utan att de här fettdepåerna gör sig påminda), och att håret och framförallt naglarna växer som om det inte fanns någon framtid (Like there’s no tomorrow). Jag brukar ju hålla mina naglar korta, för när de blir lite för långa så river jag mig själv, och göra praktiskt taget allt är bara jobbigt och obekvämt, så jag föredrar att hålla dem korta. Vanligtvist klipper jag dem typ var tredje till var fjärde vecka, men sen jag började ändra om mina matvanor rejält för några veckor sen så växer de typ dubbelt så fort. Det är skitjobbigt om jag ska vara ärligt. Jag gillar inte att håret växer så fort heller, för det blir så svettigt i nacken. Tanken med min nya frisyr, som jag haft nu i några år är att jag ska låta håret vila så jag slipper sätta upp det konstant, men det går kanske att låta det vila nån månad, sen är det dags att sätta upp i tofs igen. Nästa klippning blir om nån månad eller så. Det har varit så mycket med skolan på sistone, som ni vet så att färga håret rosa igen har fått vänta lite.

Att dela till FB fick mig att testa squarespace…

Ja, som ni kanske vet så har ju WordPress strulat rejält på sistone med delningen till Facebook. Jag trodde jag hade löst det, för det verkade som om att det hade något med temat Twenty Nineteen att göra, vilket är det senaste temat som WP har släppt med deras senaste uppdatering, 5.0 som kom i vintras nån gång. Sen dess har det ju strulat, då mitt personliga meddelande ignoreras, och då spoilas hela introt till inlägget, vilket stör mig som fan. Eller så har inläggen inte skickats alls. Jag har skrivit mer om detta på min engelska blogg. Senaste dagarna så har det fått mig att undersöka Squarespace lite, och jag kan säga direkt att den plattformen är inget för mig. Det blev ett halvt test, men även om jag hade bytt över till den plattformen så hade mina kostnader för att blogga blivit för dyrt och jag behöver spara mina pengar där jag kan just nu.

Att blogga där kostar 120 kr i månaden för en enda blogg vilket är galet dyrt. Inte ens det dyraste webhotellet för en privatperson kostar vanligtvist så mycket. På WP.com där jag varit i några år nu så betalar jag ungefär 400 kr per år (under 2019 blev det dock nästan 500), men då betalar jag än så länge bara för den här bloggen. Alla andra bloggar jag styr över har för lite läsare för att det ska vara lönt att betala för, plus jag vill ju ändå bara blogga. I höst så ska jag till och med nedgradera till att bara betala för bloggare, så då sparar jag en hel del pengar. Alternativt så går det också att bara betala för domänen, för något annat behöver jag inte om jag ska vara ärlig, jag vill bara ha en domän och en WP plattform att skriva på. På min engelska blogg kan ni läsa lite mer om mina tankar kring WordPress jag har på sistone och hur nöjd jag är med att blogga just här. Jag bara vill känna att jag kan lita på delningsfunktionen, vilket jag inte riktigt kan numera.

Häromdagen skrev jag ett långt inlägg över flera dagar på engelska bloggen och när jag delade, självklart så ignorerades mitt publicize meddelande och introt spoilades igen. Otroligt störigt! Problemet med allt det där är ju att i mitt huvud så vill jag direkt fly till nått bättre, men som jag skrev till det länkade inlägget ovan så krävs alla så kallade ”self hosted” WordPress bloggar att man connectar till WordPress.com via Jetpack så då spelar inte det någon roll längre. Det är inte lönt att byta till ett webhotell bara för att blogga åtminstone, för de problemen kommer fortsätta. Det finns andra alternativ såsom att sätta upp ett zapier konto eller IFTTT konto och låta de kolla efter nya inlägg, men jag vill använda Publicize och WordPress eftersom det är en tjänst som är inbakad där. Nu är själva buggen med delning till FB löst, men att skriva långa blogginlägg med flera revisioner verkar också vara ett problem. Om det nu är det som är problemet, d.v.s.

Och så lite matte-snack!

Jag är nästan helt klar med all matte jag behöver räkna inför omtentan som sker i veckan. Jag har lugnat ner mig en hel del sen jag insåg på riktigt hur jävla slarvig jag är när jag skriver tentor, och i allmänhet så jag har gjort mitt bästa för att lära mig matten på djupet. Jag vet inte hur långt jag har kommit med det, men jag har räknat ungefär 2 timmar matte per dag, några dagar blir det fler timmar, andra mycket färre eller inget alls, men jag har som strategi nu att gå igenom lite från varje kapitel per dag. Det gör jag för att hålla det i minnet. Sen har jag skrivit ner minnesanteckningar på de viktigaste sakerna att komma ihåg. Det som har varit svårast är att hitta max och min punkter i en funktion, men det är bara för att jag tycker reglerna är så otydliga och då blir det svårare att lägga dem på minnet. Även att räkna ut vinkeln av två vektorer har varit svårt, men jag lyckades hitta ett par YouTube videos som förklarade hur man gör och sen dess sitter det rätt bra. Det är enklare än man tror med det mesta just nu. Dock att vara kattvakt, känna sig allmänt uttråkad om dagarna plus att jag varit väldigt trött på sistone (sovit för dåligt pga katterna) så är det svårt att få ihop timmarna per dag att räkna, men jag gör vad jag kan. Jag tänker ju på matten mer eller mindre konstant så och försöker lära mig allt som ett mantra eller nått.

Viktigaste punkterna är bara att försöka vara så noggrann det bara går, bryt ner alla steg och skriv ner allt. Kommer man ihåg att ta invers och roten ur på saker och ting så kan man typ det mesta känns det som. Sen för att inte hålla mig så uttråkad så har jag skaffat ett konto på Cmore också, men det lär nog inte bli nått mer än två gratisveckor man får. Jag trodde först att deras utbud var bättre än Netflix (för det har sugit på sistone), men förutom ett par undantag så är det lika dåligt. Undantagen är filmer som jag velat se sen länge, men inte hittat på annat håll eller filmer jag gärna vill se om som jag inte köpt själv på något sätt. Sen har de typ alla Astrid Lindgren filmerna, men jag har köpt alla jag vill ha själv så de ligger i hyllan. Även kortfilmerna såsom alla käraste syster etc. Ja, jag är lite barnslig av mig, men det är bra grejer så why not? Jag ser om de filmerna minst en gång per år så då är det lika bra att ha dem hemma i hyllan.

Ja, det var väl det jag hade att säga den här gången. Håll tummarna nu att inlägget delas som det ska till FB.

Ny termin, nya kostförändringar och en jävla konstig förkylning…

Ja, jag har gått in en bit på termin 2 nu och än så länge har det varit lugnt, men också tufft schema. I början var det typ inget alls att göra, sen helt plötsligt blev det hur mycket som helst och nu känns det som om att jag har missat något, för jag är typ redan nästan klar med allt jag behöver göra för den här veckan. De två kurserna vi läser nu är en kurs i matematik (15 hp, 50%) och en kurs som heter Objekt-Orienterad Programmering (7,5, hp, 50%). Mattekursen ska gå hela våren och i början av April ska vi läsa projektkurs två, men nu är det mest fokus på de nuvarande kurserna. I OOP kursen har vi mest bara gått igenom olika typer av diagram som hjälper en skriva kod lättare och förstå ”flödet” eller nått.

De vi fokuserar på heter UML, Use Case och Sekvensdiagram. De två första är relativt lätta att förstå och bygga upp, särskilt Use Case diagram. Sekvensdiagram däremot är skitsvårt. Det är lätta att läsa av och förstå på så vis, men att skapa dem är ett jävla helvete om jag ska vara helt ärlig. Det börjar dock öka med programmeringsuppgifterna och det är bra. Efter lite efterfrågan så fick vi faktiskt en extra uppgift som innebar programmering, istället för bara en massa diagram och det var uppskattat.

I mattekursen går vi igenom praktiskt taget all matematik man kan tänka sig. Allt från Matte 1a till Matte 4 tror jag nog vi ska hinna med under den här våren. Än så länge har matematiken varit väldigt lätt, och det gör mig förvånad. Det är ju för att jag läste matematik 2a för ett år sen och kämpade som en galning för att klara godkänt, men jag lyckades. Det enda jag behöver än så länge är en allmän uppfräschning, i alla fall för det jag redan har lärt mig. Det är lite nya saker med och de är svårare, och sen gör det inte saken lättare att man läser allt på engelska heller. Det mesta av det vi ska lära oss har jag redan lärt mig på ett eller annat vis, men jag lär knappast segla igenom mattekursen ändå. Jag oroar mig mycket för tentorna…

Mitt liv mot aktiv semi-vegan har börjat på riktigt!

Ja, nya kostförändringar har det blivit sen någon dryg månad tillbaka. Ett litet tag efter årsskiftet så fick jag nog med min struliga mage och alla dessa överflödiga kilon. Sen dess så försöker jag göra mitt bästa med att äta så veganskt jag kan och så fiberrikt som möjligt, utan att göra det jobbigt för mig. Generellt betyder det att jag bara minskat ner rejält på mejeriprodukter, och ökar mitt intag av grönsaker och annat från växtriket. Det har inneburit att jag kanske landar i kanske 30 g fiber på en dag i snitt och har jag tur kan jag få 2-3 dagar i rad som är helt veganska. Det är alltså en långsam förändring vi talar om här, men jag har redan börjat märka förändring. Magen mår lite bättre, dock inte helt ok – men klart bättre. Jag har gått ner några centimeter på varje ställe och kläder sitter lite bättre. Till och med mina gamla svarta byxor jag köpte på Dressmann nån gång förra året sitter lite bättre nu så det är bra. De har tidigare varit lite smått obekväma när jag sitter ner, då de sitter generellt för tight över låren, men nu kan jag sitta ner i dem utan att kännas att mina ben klipps av på mitten eller nått sånt. Lite av min jobbiga dubbelhaka har börjat försvinna och majoriteten av gångerna då jag haft sällskap till skolan på tåget sen årsskiftet har jag faktiskt gått både till och från skolan från stationen. Konditionen som är totalt urusel börjar också förbättras och jag försöker också dricka vatten före alla andra typer av sockerfria drycker och för en gångs skull hoppas jag att den vanan kommer hålla i sig.

Och så var det den konstiga förkylningen…

Just nu är jag förkyld, och det bröt ut i Söndags. Dock så kan jag nästan knappast kalla mig förkyld, för jag mår inte särskilt dålig. Näsan rinner och jag får snyta mig flera gånger om dagen, men större delen av dagen så mår jag fint. Ingen feber eller andra konstigheter. Det enda som är konstigt är den här förkylningen, men eftersom jag ändå är ”sjuk” så vägrar jag gå till skolan ifall jag skulle smitta ner mina kurskamrater. Det är garanterat den mest milda förkylning jag haft än så länge, men jag tror det mest beror på mina kostförändringar eftersom mejeriprodukter är slembildande.

Jag har ändå suttit hemma och pluggat och hunnit klart så mycket att jag undrar om jag inte har glömt något. Det känns som om att jag har ett massivt prov som ska göras i nästa vecka, eller en gigantisk rapport som ska skrivas, men nä. När jag kollar schemat så har jag gjort allt förutom att räkna matte denna vecka. Jag har till och med gått lite i förväg och börjat kolla på uppgifter som ska göras i nästa vecka, som för övrigt skall göras främst på plats p.g.a Flipped Classroom principen vi utgår ifrån.

För den som inte känner till det så är det typ att man gör mindre jobb hemma och mer i skolan. Alltså, man kommer till skolan, förberedd och har läst lite från kurslitteraturen och sett några videos samt läst artiklar. Sen under föreläsningen eller övningstillfället så gör man uppgiften som är tänkt annars att fungera som läxa vid klassisk undervisning. För min del är det mycket uppskattat då det innebär att man får mer hjälp av lärarna ifall man fastnar. Dock så har jag missat massvis av föreläsningar senaste veckan p.g.a läkartider och sen så blev jag ju förkyld.

Studietekniken är fortfarande undermålig…

Dock känns det som om att jag bör lägga lite mer tid på att läsa på om OO programmering, för en del av principerna har inte fastnat riktigt ännu. Jag vet dock inte hur jag ska läsa på om det för att bara läsa om det fungerar inte alls, då det mesta inom programmering just nu känns som något konstigt språk jag inte förstår. I alla fall när man läser om hur exempelvis en metod fungerar, jag har oerhört svårt att förstå den texten men efter tre år så ska jag tamejfan vara expert på det! Jag kommer ihåg basic principer, men det var längesen vi gjorde rejäl programmering nu och det är lätt att glömma bort saker då. Särskilt med mitt dåliga minne som snabbt går utför om jag inte använder mina kunskaper…

Jag hade ju en plan för den här terminen och visst genomför jag den. Dock som vanligt blir planerna aldrig som planerat. Tanken var att jag typ skulle börja vara i skolan typ dagligen. Sitta där från morgon till kväll oavsett om vi har föreläsning eller ej och plugga tillsammans med några andra kurskamrater. Jag bestämde in med en grupp, men i och med att det var så lite att göra i början så sket det sig rätt snabbt och sen så har allt bara varit som en berg och dalbana sen terminen började, vilket har lett till att jag har missat föreläsningar och därmed kommit i otakt med de jag tänkte plugga med. Jag kan plugga, och tro mig, jag gör sällan något annat men att plugga effektivt är jag fortfarande lika dålig på. Det jag behöver är en grupp att diskutera med när man fastnar, att hjälpa andra komma vidare, diskutera vad som faktiskt stod i boken så man förstår det man har läst, och risken är stor att jag får kämpa på i min ensamhet precis som förra terminen. Men blir det så, är det ok. Jag får försöka hitta andra sätt att bli mer effektiv på. Det handlar mest om att faktiskt lära sig och förstå principer. Kunna förklara vad något är och hur relationen fungerar mellan två eller fler olika saker (eller objekt i det här fallet). Jag är rätt dålig på det, och det var jag även i höstas, men till sist så fastnade det mer tack vare projektkursen och alla gruppträffar vi hade då. Samt min nyfikenhet jag fick efter jag skrev tentan i programmeringen. Då lossnade mycket!

Min plan med att förbättra min studieteknik var också att bli mer hälsosam i samband med det. Är jag i skolan varje dag mellan typ 09:45 – 15:00 samt att jag spenderar minst en timme på tåget med att plugga mer så innebär det att jag måste ha frukost och lunchlåda med mig, alltså en bra anledning att fixa fiberrik frukost, nyttig och fiberrik lunch och förhoppningsvis äta en bättre middag så hade det liksom löst alla problem i en handvändning för mig. Särskilt om jag hade gått till och från skolan minst 3 dagar i veckan. Men som vanligt blir det aldrig som jag har tänkt mig. Men det är lite där min nya kostplan också inte är så extrem heller. Det jag siktar på är att plugga på så gott jag kan, förhoppningsvis lära mig grejerna på mitt eget sätt och det med maten löser sig till sist. Visst hoppas jag på att jag om några månader väger kanske 5-10 kg mindre än idag, men jag räknar inte med något. Även om jag hade vägt 5-10 kg mindre om ett år så är det gott nog, för huvudsaken nu är bara att skapa mer rimliga rutiner som gör att jag mår bättre och orkar mer på alla sätt och vis.

Utan att krångla till det för mycket!

Så här i jullediga tider…

…Så hade jag förväntat mig att nu när jag äntligen är ledig från skolan och kan ta ett break från alla måsten, att jag typ inte skulle göra nått annat än sova ut, titta på tv och sen blogga. De första två är sanna, men inte det tredje. Dock har jag lite grejer i huvudet som på ett vis måste komma ut, men inget som är egentligen superviktigt, utan det är mer tjat. Åtminstone tycker jag det själv.

Känslan av att ”jag måste ha en ny mobil” driver mig till vansinne…

Som vanligt vill hjärnan min fokusera på allt annat än det som är nödvändigt. Just nu är jag rätt besatt av att köpa mig ny teknik som jag inte behöver, typ en ny iPhone, men de är fruktansvärt dyra nu och min mobil (iPhone SE) fungerar utmärkt. Apple hetsen är alltså kvar i sin storhet! Underbart, va? Inte direkt… Det som bidrar dock till dessa tankar är mer att batteriet suger när jag typ alltid är på resande fot eftersom jag nu är i skolan nästan dagligen och att skärmen är så liten att den typ är omöjlig att skriva på. Dock kan det problemet också bero på att jag är stelare i fingrarna än vad jag varit tidigare, för jag minns att jag har haft det här problemet oavsett smartphone, men det är vanligtvis ett problem som dyker upp efter ett bra tag när jag använt mobilen, inte direkt som det är med denna. Det skrivproblemet jag syftar på är att jag typ missar mellanslagstangenten och skriver antingen ”V”, ”B” eller ”N” istället för mellanslag och måste då sudda ut typ alla ord flera gånger. Det är fruktansvärt irriterande, i alla fall så länge jag skriver på svenska. På Engelska känner den ofta igen vad jag vill, men det fungerar aldrig på svenska.

Men jag vägrar ha nått annat än iPhone numera och det hade varit trevligt med en telefon som orkar vara hotspot i några timmar, där jag kan lyssna på 2-3 timmar musik via bluetooth hörlurar och surfa på nätet till och från skolan utan att jag ska behöva komma hem efter 5 timmar med typ 30% batteri kvar eller mindre. Det är löjligt dåligt! Sen är det inte något fel på batteriet, det är bara så litet! Men årets iPhones är så dyra och jag är osäker på hur mycket större telefon jag faktiskt hade velat ha, då en ”phablet” faktiskt är lite otymplig vid många tillfällen. Apple har ju släppt både Xs, Xs Max och Xr för några månader sen. X i det här fallet uttalas ”tio” eller engelskans ”ten”, så Xs är alltså ”TioEss” eller ”TenEss”, inte ”ExxEss” etc. Bara så ni vet! X är den romerska siffran för 10, inget annat!

Även om Xr är billigast, har bäst batteritid och förmodligen tillräckligt bra för mina behov, om inte überbra för mina behov, så saknar den en kamerafunktion jag förmodligen hade velat använda jämt och det är funktioner som finns på de två andra modellerna. Det jag syftar på är möjligheten att ta foton med svart bakgrund samt foton med suddig bakgrund på både människor och objekt. Xr har det, fast bara för den främre kameran, selfie kameran alltså, men ändå funkar det bara för personer och inte objekt. Även om det är mycket bra, så är det inte bra för de tillfällen jag hade velat fota Maja, exempelvis vilket jag gör mycket när jag väl tar foton. Xr är också något större än den vanliga Xs modellen, vilket kanske är lite sämre, då jag tror att Xs modellens storlek är perfekt, då den är ca 2 cm högre än min SE men typ lika bred, men nästan 2″ mer skärm. Dock är det väl bredden på telefonen som underlättar mest när man vill skriva, men jag vet inte hur stor skillnad det är på storleken på knapparna med Xs och min SE. Jag får väl gå in i en Apple store och jämföra nån dag…

Jag tycker nu, även om jag inte gjorde det förr att min nuvarande mobil är lite för liten just nu. Den är så liten att jag undrar flera gånger om dagen om den verkligen är i fickan, men det är ett behagligt format på resande fot. Dock hade jag uppskattat en något större mobil, men jag har ingen vidare lust att betala 3000 kr mer eller så för det, när jag faktiskt kan köpa Xr modellen eller helt enkelt bara nöja mig med min nuvarande och stå ut tills hösten då jag lär uppgradera oavsett om jag inte gör det nu. Dock är även Xr svindyr också, även om den är billigare än de andra modellerna och jag känner inte riktigt för att punga ut typ 9000 kr minst för en ny mobil, när jag faktiskt har en som funkar, felfritt förutom då batteristorleken och att skärmen är liten. Hade någon av de nya modellerna kostat kanske max 8k så hade jag kunnat så till, men även 8k är för dyrt. Allt över 6k för en mobil är dyrt tycker jag, men sen är jag lite mer snål idag än vad jag varit när jag var yngre,

Nåja, jag kommer få kämpa med de här känslorna ett tag till och jag hoppas jag kan komma förbi det och inte spendera pengar alls på något onödigt. Åtminstone fram till september 2019… Men om jag faktiskt köper en ny mobil innan dess så hoppas jag det blir ett köp som varar. Jag vill inte fortsätta köpa nya mobiler jämt, utan jag vill vara nöjd med vad jag har. Jag vill att nästa mobil jag köper ska kunna lätt vara i typ 3-4 år eller nått. Det hade varit fantastiskt! Dock är det svårt när man är så teknikintresserad som jag är och lite smått ”ha-galen” efter nya prylar…

Sen för att påpeka så köper jag inte längre mobiler på avbetalning, även om det är extremt lockande numera…

Allt annat som försiggår i mitt huvud då?

Ja, som vanligt är det ju tusen grejer i huvudet samtidigt, men telefontjafset är det som tar upp mest plats. I övrigt är det mest att försöka hitta en ursäkt att programmera, men jag har dåligt med idéer just nu, utöver vårt projekt vi har i skolan där vi gör ett text spel. Jag har dock redan programmerat så mycket där, så nu får jag ta ett break och låta resten av gänget göra sitt så det inte blir allt för ojämnt. Jag tänker också en hel del på min framtid där jag hoppas att 2019 blir mitt hälso-år. Detta året vill jag typ bli vegan på riktigt, eller åtminstone semi-vegan där jag bara äter mejeriprodukter och ägg bara ibland istället för typ dagligen som det är nu. Jag vill också att det här året blir året då jag får bättre rutiner för både frukost, lunch och middag samt där min studieteknik förbättras och jag slipper omtentor p.g.a förbättrade studier. Som en bonus av bättre hälsa, bättre rutiner så hoppas jag att jag om ett år väger minst 10 kg mindre och har gått ner till en mer rimlig klädstorlek och slipper majoriteten av min nuvarande jobbiga dubbelhaka och bilringarna jag har runt magen som bara förpestar livet. Än så länge går det totalt åt skogen, men så är det. Det är svårt att skapa nya rutiner, att orka med förändring när man inte har alla verktyg för att komma dit. Brist på tid och allmän energibrist är ju den vanliga orsaken just nu, men jag ska komma igång tids nog i alla fall.

Vad gör ni under julledigheten? Sitter ni också och bara funderar på skit som ingen behöver bry sig om, eller har ni gjort mer nyttiga saker. Berätta i en kommentar nedan!

Förändringens tid är nu… Eller snart i alla fall.

Det här året som om ett par dagar nått september redan har varit ett år av känslor, händelser, beslut och förändring och det är på både gott och ont. Jag är i alla fall positiv gällande allt i slutändan, för nu vill jag att saker och ting ska ändras och förbättras. Vissa saker har redan förbättrats, såsom att vi numera bor på ett fantastiskt läge och hur mycket det har lugnat min själ vet ni ju redan om ni har läst alla mina blogginlägg jag skrivit om det.

C# och andra känslor kring programmering

I våras så började jag ju gå en gratiskurs på fritiden i C# som Microsoft erbjuder. Hittills har jag avklarat enbart 17%, vilket är skitlågt och jag vetefan hur mycket av det jag lärde mig som jag kommer ihåg och har tagit in. Sen dess har jag bara arbetat för att bibehålla en energinivå som innebär att jag orkar lämna sängen, jobba, flytta och göra de saker man ska. Det har funkat, men energin har inte funnits där för att fortsätta gå kursen, vilket stör mig. När jag tänker på det hela, beslutet jag tog i våras, mina framtidsplaner m.m. så blir jag väldigt motiverad och samtidigt löjligt skit-irriterad för att jag inte har orkat med att gå vidare och lära mig det. För jag vill verkligen det. Åtminstone så vill jag försöka. Dock så tror jag att jag behöver lära mig att programmera från ett annat håll. För det första behöver jag få full förståelse över begreppen, eller vad det kallas för, så jag vet från början vad allting är. Ungefär så här:

  1. I programmeringsspråk använder man sig utav ungefär samma typ av grejer;
    1. Arrays
    2. Else If
    3. Metoder
    4. Klasser
    5. Variabler m.m.
  2. Vad är allt detta?
  3. Ok, nu vet jag vad ”” är för något.
  4. Vad är syftet med ””?
  5. Ok, nu vet jag syftet…
  6. Vad kan jag göra med allt detta?
  7. Börjar bygga applikationer, spel eller whatever else som är utav intresse – men jag förstår från början vad jag gör och vad det är!

I kursen jag började gå i våras så tycker jag inte att jag har fått en riktig förståelse av allt. Däremot började jag titta på en video häromdagen som redan från början förklarade lite simpelt hur C# funkar och vad som är innehållet. När jag orkar se vidare så tänkte jag se den från början och hoppas på att jag lär mig något. Det jag hade behövt är ett s.k. cheat sheet, alltså en fusklapp, och det hade jag tänkt bygga upp och förhoppningsvis är det sättet jag gör det på något som funkar för att jag enkelt ska suga åt mig kunskap om programmering som en svamp. Är jag bara tillräckligt motiverad och får lära mig det på ett sätt som funkar så vet jag att jag suger åt mig kunskap enkelt. Det stora problemet är att undervisning oftast inte sker på ett sätt som funkar för mig och traggla saker är skittråkigt. Men jag vill göra detta och veta om det kan vara av intresse.

Ändrade matvanor och ett maxat fiberintag = viktnedgång?

Energinivån har blivit bättre sen vi flyttade, och särskilt nu under den senaste månaden eller så. Det tror jag beror på att jag aktivt sen nån gång i juli tog beslutet att börja räkna kalorier och göra allt jag kan för att maxa mitt fiberintag så har det inneburit att jag faktiskt orkar mer. Jag har delvis känt mig piggare sen jag började med detta. Med piggare så menar jag inte att jag är woohoo-supertaggad-adhd-uppihejsan-pigg utan jag känner mig inte längre som en zombie om dagarna, även om det finns såna dagar lite då och då. Denna veckan verkar jag dock vara en zombie igen, för jag är skittrött! I stort sett hela våren 2017 så var jag en zombie om dagarna. Omotiverad, supertrött, segare än kola etc. har liksom varit det dagliga i hur många månader som helst, men mina ändrade matvanor har hjälpt. Jag har inte kollat hur det ligger till i snitt med mitt fiberintag, men mitt mål är att först stabilisera att jag varje dag (även på helgen) når det rekommenderade intaget om 25 gram fiber per dag. När det funkar så tänker jag sakta men säkert öka det. Jag borde lätt kunna nå 50-60 gram om dagen i alla fall om jag bara planerar bra. Mina förändrade matvanor har dels lett till att jag synligt fått mindre bilringar kring magen och det är positivt och detta har skett utan att jag motionerat särskilt mycket. Jag har bara ätit mer fibrer och sällan överskridit mitt dagliga kaloribehov. Jag har mätt mig lite då och då och hittills har jag gått ner minst 3 cm på varje ställe och det är bra. Statusen med centimeter ser i alla fall ut typ så här:

  • Midjan, från 82 till 77 cm (var uppe i 85 också någon gång, men det var tidigare)
  • Bukfettsomfång från 97 cm till 92 cm
  • Höften från 103 cm till 101 cm (där jag är som bredast – över röven)
  • Stussen från 100 cm till 97 cm (där jag är som bredast – över låren)

Denna förändring har skett på typ 6 veckor eller när det nu var jag började med att räkna kalorier igen, promenera lite mer och maxa fiberintaget. Jag har fortsatt gått ner, och dessutom gått ner i snabbare takt sen jag fick ryggskottet och då har jag varit mer stillasittande, men å andra sidan har jag ju börjat lära kroppen att använda muskler som aldrig använts direkt tidigare så det kan ju förklara det.

Jag tänker dock inte väga mig förrän mitt bukfettsomfång är på max 85 cm som jag nämnt tidigare och det lär garanterat ta ett par månader innan jag är där, och det är helt ok. Jag är på en bra väg nu. Om jag kan nå min optimala ”vikt” genom centimetrar så har jag minst 20 cm runt magen som måste väck, men gärna närmare 30 cm. Alltså måste jag under 80 cm där för att minska mina risker för sjukdomar, men det är ju bättre att ligga närmare 65-70 än 80. Vad jag kommer väga när jag är klar spelar mindre roll. Förlora onödiga centimeter som bara är skadligt är viktigare.

Från lakto-ovo till semi-vegan?

Med tanke på hur jag numera äter så kan jag nästan räkna mig själv som semi-vegan istället för lakto-ovo. Detta är för att själva mjölk och äggprodukterna jag äter kommer ofta från källor som är minimala delar i maten jag stoppar i mig. Istället för att man ”alltid” gör en mejeribaserad sås eller gryta så kommer mejeriprodukterna ofta från mjölkpulver eller nått annat som en liten ingrediens i ett tillbehör. Likaså är det med äggen. Vi köper inte hem ägg ofta. Kanske någon gång per år. De ägg vi äter kommer ifrån ägg i nån majonnäs eller liknande. Det är alltså bara en liten del av vad jag äter. Får jag bestämma själv så är maten praktiskt taget vegansk. Mina frukostar är numera nästan alltid veganska och består ofta av kalorisnåla och fiberrika ingredienser. Något som jag börjat äta till frukost är råa havregryn tillsammans med någon vegansk yoghurt och bär i någon form. Är de frusna så har jag tinat dem på något sätt, men både igår och idag åt jag havregrynsgröt med färska jordgubbar till frukost, då det fanns billiga och jättebra jordgubbar på ICA när vi var där och handlade sist. Mina luncher har ofta bestått av linsgrytor som jag gör storkok på. Med storkok så innebär det ungefär 3 portioner. De dagar då Henrik jobbar hemma blir det ofta någon färdiglunch och då tar jag en fryspizza eller något liknande. Majoriteten av dagarna är det i alla fall veganskt till både frukost och lunch som gäller och middagarna är oftast veganska i grunden med få tillbehör som är lakto-ovo eller så. Det känns i alla fall kul och det är enkelt att äta så här och jag äter tills jag är mätt.

Närbild på min nya nyttiga frukost med råa havregryn, yoghurt (vegansk) och bär

Ryggskott och träningsvärk

Det är ju ingen direkt hemlighet att jag drabbades av ryggskott för någon dryg vecka sen. Nu är det nästan helt över. Jag är nästan komplett rörlig och det är ytterst sällan ryggen gör ont nu. Det stora med allt det här är att jag på allvar gör allt jag kan för att fortsätta hålla ryggen rak och böja på benen. Något som fortfarande känns så fruktansvärt onaturligt att jag håller på att dö av konstiga känslor varje gång jag måste göra det. Å andra sidan har det varit ett motionspass i sig bara av att ha ont och nu när jag är mer rörlig och gör vad jag kan för att röra mig rätt så känns det i kroppen. Jag har träningsvärk i magen, i benen och säkert på andra ställen. Efter träningsvärken får jag ju fibrovärk med, men tacksamt nog har jag knappt haft någon fibrovärk sen jag fick ryggskott och det är bra. Hade jag haft bägge så hade jag fan hoppat från balkongen eller nått vid det här laget. Det har verkligen varit asjobbigt att ha ryggskott men det positiva är ju att det är en till grej som visat mig att det är dags för förändring.

Det är liksom dags att förbättra kroppen, inifrån och ut, satsa på en framtid som har stor potential att lyckas när tiden är rätt för det och även andra saker är det dags för att förbättras nu. Jag börjar med det jag har gjort. Äta bättre, ta steg för att säkra en bra framtid och lära min kropp att fungera bättre.

Ett steg i taget.

Vegosnack och ännu mera tjat om nya lägenheten!

Idag var första arbetsdagen efter min fyra veckor långa semester. I det stora hela så känns det ok att börja jobba igen, men det är långt till nästa långa ledighet. Dock efter att ha arbetat första dagen i nya lägenheten så har jag ingen direkt ångest kring det. Jag har ändrat om hur skärmarna står på skrivbordet och datorn verkar fungera bra. Inom kort ska jag också börja stå en stund varje dag för att öka förbränningen, men när det börjar får vi se. Jag älskar lägenheten mer och mer i alla fall och är så glad över att vi valde att flytta hit. Men nog om det – nu till inläggets huvudfokus!

En liten hemlighet…

Jag har inte pratat så mycket om vegetariskt på sistone och det är faktiskt lite konstigt. Idag går jag nämligen ut med en liten nyhet som bara de närmsta vet än så länge. Jag är lakto-ovo vegetarian. Det har jag faktiskt varit sen 1 december 2016 och för mig är det en extrem milstolpe. Jag strävar, som de flesta vet efter att bli vegan. Hur lång tid det tar att bli det återstår att se, men detta är i alla fall en början. Hur det gick till kommer jag dock inte berätta, och det får ni leva med. Ni får istället glädjas åt att jag kommit en bra bit på vägen mot bättre hälsa. Bara för att jag gått ut med den här lilla hemligheten så betyder inte det att bloggen kommer förändras och enbart handla om vegetarisk mat, men det kommer förmodligen innebära att jag sakta men säkert skriver mer om varför det är ett sånt viktigt steg att ta och någon gång kommer jag säkert ha med lite recept också och andra tips gällande matlagning.

Betydelsen av en stämpel

Jag väljer att kalla mig själv för lakto-ovo vegetarian, för att det är viktigt för mig, men vad jag kallar mig, eller stämplar mig som spelar ju egentligen ingen roll. Huvudsaken är att jag äter vegetariskt! Då jag under de senaste 5 åren eller så läst på och lärt mig otroligt mycket om hälsa, genomgått diverse dieter och lidit av sjukdomar som aldrig förmodligen kommer försvinna så har detta varit viktigt för mig. Målet egentligen var väl att bli vegan över en natt, men så blir det alltså inte och det är helt ok. Så länge det också inte finns ännu bättre vegetabiliska alternativ som smakar och beter sig som det man är van vid så är jag relativt glad i att jag idag fortfarande äter ägg och mjölkprodukter. Jag gör detta, även om jag vet idag att det absolut inte tillför något positivt för min hälsa, för djuren eller klimatet. Vissa vill inte stämpla sig med vad de äter och det är helt ok. Den dagen jag blir vegan, eller även nu som vegetarian så tänker jag inte bli någon jobbig typ (eller leva upp till stereotypen i videon nedan):

Däremot är det viktigt tycker jag att informera och sprida vidare korrekt information om kost, då förvirringen bara blir värre och värre så vad ska man då tro?

Vego behöver inte betyda hälsosamt…

Att vara lakto-ovo vegetarian är enkelt som fan, i alla fall idag. I höstas  hade jag en spektakulär plan om att jag skulle bli värsta hemmafrun när vi flyttade tillbaka till Skåne och jag skulle bara laga massa nyttiga WFPB (Whole Foods Plant Based) mat, vilket då är växtbaserad mat lagat från grunden; grönsaker, frukt, baljväxter, stärkelse, nötter och frön och minimera intaget av processad mat och automatiskt gå ner alla mina 20 ish kilon jag länge velat bli av med. Vad hände? Jo, det är ju mjölk och ägg i praktiskt taget allt som kommer i ett paket, så att vara onyttig, fortsätta äta godis etc är skitlätt. Det enda jag behöver akta mig ifrån i stort sett är gelatin i godis (och i min omeprazol medicin – blä!) och fisk i färdiga såser. I övrigt så funkar det mesta. Resultatet? Jo, fortfarande 20-ish kilon som inte försvinner och tröttheten från helvetet är kvar som om inget har hänt och likadant består min eviga fibrovärk. Det är skitlätt som lakto-ovo vegetarian att fortfarande få i sig 8 gram fibrer om dagen, precis som innan, istället för det minimala rekommenderade intaget på 25 gram, så där har inget förändrats. Frysen är proppfull med oumph, quorn, veggie pizzor och lite andra färdiga märken för att förenkla vardagen. Det är gott som fan och en stor brist på grönsaker finns absolut där. När jag skrev för någon månad sen att jag äter en grönsak i halvåret så stämmer det rätt bra, faktiskt. Men jag klagar inte så mycket längre. Maten vi äter är supergod och det är verkligen enkelt och lätt att äta och leva så här. Jag tror dock att tids nog så kommer vi äta mer mat lagat från grunden. Vi ska bara orka komma dit och göra det också. Det gäller att hitta bra recept som inte tar 100 år att laga. Ingen av oss vill stå och hacka grönsaker 3 timmar om dagen (och frysta grönsaker är lite vattniga), som det ibland känns att man gör när man testar nya recept, och många nya recept smakar ofta blä så det är fortfarande lite komplicerat när man vill vara nyttig och hälsosam.

En liten önskan…

Nu när jag gått ut med detta så skulle jag uppskattas om frågor kring mitt val av kost inte blir en ”big deal”, även om det är en stor milstolpe för mig. Vill du veta mer om mitt val, fråga mig då när vi träffas så kan jag berätta.

Vad händer nu?

Medan du hämtar dig från denna lilla ”chocken” eller nyheten – vad du nu väljer att kalla det så tycker jag du ska kolla in ett gäng dokumentärer på Netflix, såsom What the Health, Cowspiracy, Forks over Knives, Food choices med flera, läsa ett par bra bloggar om vegetarisk(bara att googla) mat och absolut kolla in vegopodden. Idag har jag plöjt igenom tre avsnitt, den ena om Unbakery och den andra från bloggaren på Jävligt gott. Den tredje var en intervju med Therese Lindgren som är Sveriges största stjärna på YouTube (vad jag vet). Det finns ett antal skitbra kanaler på YouTube som också säger bra saker om veganism och annat i vegostil. Vegan i Sverige är en(dock lite för mycket hemska bilder på hur illa djur behandlas, men lärorik) och en annan stor favorit är Mic the Vegan(baserat på riktig forskning) samt Healthy Crazy Cool som lär dig att det finns hälsosamma fettkällor som är vegetabiliska. De två senare är på Engelska, men lätta att förstå. Den enda kanalen jag INTE (verkligen inte) rekommenderar är Unnatural Vegan. Hennes kanal är full av skit, totalt struntprat och inte ens baserad på riktig forskning. Lita inte på vad hon säger! Det enda positiva jag har att säga om henne är att hon är förmodligen en av de snällare personerna mot icke-veganer, då hon inte dömer dem, men hon sprider massvis av felaktig information om vad som är hälsosamt! Många andra YouTube kanaler är duktiga på att ”debunka” det hon säger. Hon är inte särskilt omtyckt i alla fall med all rätt, då hon är så negativ och har fel med typ allt hon säger.

Så, gå och lev ett vego-liv du med!

Lite viktframgång?

Detta är det tredje påbörjade blogginlägget för den här dagen (3 juli 2017, men publiceras dagen efter) och det ska inte handla om flytt eller lägenhet. I alla fall inte i sin helhet. Jag kanske nämner lägenheten, men inlägget handlar om något annat. Det borde iofs titeln ha avslöjat redan, men ändå. Nu kör vi!

Alla som läser min blogg ofta och känner mig, vet om att jag sedan jag blev ihop med Henrik har gått upp ett X antal extrakilon som jag gjort vad jag kan för att få bort. De är ännu inte borta och fler kilon har istället lagts på. Jag vet att jag väger mer än 70 nu, eller åtminstone däromkring, så jag vågar inte ställa mig på vågen förrän jag vet att jag gått ner en bra jävla bit. Ångesten över att jag skulle väga typ närmare 80 nu skulle bara få mig att må skitdåligt så jag vägrar. I alla fall…

Fram tills någon gång förra året (2016) så kämpade jag med så kallat 15 extrakilon och vägde runt 65. Det var fantastiskt när jag lyckades hålla mig under 65 i närmare 1 år, men efter det så gick jag lätt upp 5-6+ kilon till. Förra sommaren köpte jag två par nya shorts. Detta var efter jag gick upp några kilon till. Som tur var hittade jag shortsen på Dressmann och det var två olika modeller. Det gjorde mig överlycklig att kunna ha herrshorts på mig igen, för att hitta lämpliga shorts för tjejer går fan inte. I alla fall inte om man är som mig, grabbig och vill ha stora fickor samt ben som kanske räcker till knäna i alla fall som inte sitter som ett extra skinn.

I våras när värmen återkom och det blev shortsväder så prövade jag de shorts jag köpte förra sommaren. Det ena paret funkade fint, men det andra kunde jag knappt få på mig och de gick inte ens att stänga eller få över magen. Helt galet! Dock har jag klarat mig fint med enbart ett par, för jag har tvättat dem ofta. Sen kom min semi-vegan vecka som bestod av kaos blandat med frukt och grönt samt extra fibrer. Sen dess har jag faktiskt rört mig lite mer än genomsnittet (från typ, inte alls till kanske 3-4 timmar i veckan i snitt pga flytt och andra ärenden) och veckan med nyttigheter har förmodligen lett till en minskad lust att äta onyttiga saker. Jag har fortsatt så klart att äta onyttiga saker, men inte alls i samma mängd som innan min nyttiga vecka. Häromdagen så köpte jag ett par nya shorts på Dressmann för att ersätta de gamla som jag inte fått på mig, men när vi kom hem så testade jag ändå att ta på mig de gamla och hör och häpna! Jag fick på mig dem! Kan stänga dem o allt. Det behövs dock inte något bälte till dem, men ändå. Jag kan stänga dem! De sitter rätt ok i övrigt med. Dock så är de ändå lite smått på gränsen till för små i midjan.

Närbild på mina feta lår som ser ut som korvar. Dock lite mindre korvar numera eftersom jag får på mig de shorts som tidigare var för små.

Igår hade vi födelsedagsfika här för mig, Henrik och Henriks ena syster som fyllde år igår. Det firades i vår nya lägenhet, så det var lite halvt inflyttningsfest med. Till det gjorde vi två stycken gräddtårtor (med lager av chokladpudding) och riven choklad ovanpå. Vi bjöd även på pizza och kakor samt lite jordgubbar. Jag kan säga direkt att när jag tog på mig shortsen idag så var dem lite tightare än innan så det märks att minsta lilla onyttiga grej påverkar min vikt rätt så rejält numera. Nån centimeter till och de byxorna får lov att återgå till garderoben tills man gått ner lite till igen.

Dock är jag i alla fall väldigt glad över att jag får på mig de shortsen, för det är en liten framgång, även om den förmodligen inte är hållbar eller kommer vara länge.

Jag ska också tillägga en annan bra sak!

Favoritunderkläderna finns numera online!

I och med att jag gått upp dessa extra extra kilona (alltså de som gör att jag väger runt 70 istället för runt ~65) så har det också börjat strula med underkläder. Trosor i storlek M eller 38 funkar liksom inte lika bra längre, utan det är 40-42 som måste införskaffas eller storlek L. Mina absoluta favorit-trosor är av märket Pieces, vilket är skitsnygga boxertrosor med häftiga färger och mönster med en sån där kant som typ Björn Borg kallingar har till killar. Underkläder generellt till tjejer är numera bara string, spets eller annat relativt obekvämt och jag gillar inte det. Undantaget var dock att jag hittade Star Wars trosor på H&M, men dessa säljs inte längre och i och med dessa extrakilon så föredrar jag verkligen boxertrosor från Pieces. Det stora problemet i och med att jag väger absolut för mycket numera (för min egen trivsel och hälsas skull oavsett vad ni tycker om min kropp!) är att mina tidigare underkläder från Pieces har blivit för små, eller så har det varit dags att byta ut dem av andra skäl. Det har gjort att jag letat lite som en galning efter dem i butik utan att hitta dem. Jag har tidigare köpt dem på Vero Moda, men de säljs inte där längre. Efter att ha ”trakasserat” några i personalen i diverse Vero Moda butiker så fick jag till sist veta att Pieces finns online i sin egen butik och det visade sig vara sant! Jag handlade 4 par i en annan modell för några veckor sen och jag är överlycklig! Nu efter att vi landat i vår nya lägenhet så planerar jag köpa och ersätta typ hela underklädesgarderoben med mina favoriter – men jag tänker i alla fall spara mina Star Wars trosor, för de sitter bra och känns kul att ha på sig, just för att det är Star Wars!

Annars är ju förhoppningen som vanligt – gå ner några kilon och centimeter (har ju typ 15-20 kg att gå ner och gärna 25-30 cm för att undvika hälsorisker som diabetes och annat skit) och göra sitt bästa för att promenera och äta bättre. I denna lägenheten har jag i alla fall bättre möjligheter att faktiskt lyckas jämfört med tidigare, men det skriver jag mer om i något annat inlägg. Vill ni säga grattis till min lilla framgång gällande vikten så lämna gärna kommentarerna här på bloggen istället för på sociala medier, men inget tvång.