Etikett: SE* Point Lookout Ragdolls

Kategorier
Blandat

Namn bestämt och nu tänker jag gå vidare. Med allt!

Nu vet jag vad min lilla nya kattbebis ska heta. Det blir Majken, som min älskade vän och frisör gav som förslag för ungefär en vecka sen. Det är liksom ett perfekt namn. Det är som en mashup av Maja och Madicken. Det kan inte bli bättre. Nu har jag träffat min bebis för tredje gången och det var ännu roligare. Nu är bebisarna 10 veckor gamla och i en mycket härlig ålder. I stort sett alla bebisar busade med mig, ville gosa och var allmänt sociala och trevliga.

När jag kom dit låg alla och sov. Till sist hittade jag min bebis som låg och halvsov i ett utrymme i en av klösträden. Jag lät henne vara en stund då hon förmodligen ville sova men en stund senare så vaknade hon till och då gosade vi en hel del. Jag hade köpt med mig en påse kattgodis som jag tänkte ge dem men också för att träna Majken att lystra lite mer till hennes nya namn och få henne att gilla sitta i mitt knä etc. Det gick fint men hade gått bättre om jag hade kunnat ge mer och jag hade varit ensam med henne. Jag ville ju inte ge dem diarré, men de kanske dem får ändå för det var en hel del godisar som gick åt. Det komiska är att alla bebisarna och även de vuxna katterna började bita mig i fingrarna för de trodde att hela jag var en enda stor godisbit när de inte fick en ny i tid. Ingen aning om det var typiskt kattbeteende eller typiskt Ragdoll. Lite kul var det fast det gjorde lite ont med. Maja bet aldrig mig i fingrarna med flit i alla fall, bara när jag skulle ge henne godis och hon råkade få tag i mitt finger samtidigt som hon tog sin godis. Dock så glömde jag kvar påsen hos dem men jaja. Tanken var ju att godiset är till deras katter men påsen ska sparas tills jag kommer nästa gång. När det blir får vi se men som vanligt vill jag komma dit snarast möjligt igen. Dagen avslutades med jättegod middag på Thaistället mitt i byn och det var lika gott den här gången också! Denna gången blev det garanterat veganskt också. Dock ingen flirt på bussen hem men det överlevde jag…😉

Två veckor till flytt! Fy fan vad jag längtar!!!

Nu är det också ungefär två veckor kvar tills jag flyttar. Tiden rusar förbi i rusande fart. Förra fredagen fixade jag håret igen men det känns som om det var igår så jag vet inte var senaste veckan tog vägen. Det är i alla fall underbart att tiden går snabbt för jag vill bara flytta! Köpa alla mina prylar, storhandla på Ica för att fylla skafferiet, kylen och frysen. För att inte tala om allt jag ska köpa på Ikea!!! Nu är det också bestämt vilken tv jag tar med mig hemifrån och jag har nu köpt en Apple TV vilket är nice. Jag har nu installerat den i Henriks lägenhet för jag vill vara säker på att jag får Apple TV+ i ett år men också för att jag kan ju inte hejda mig när det gäller nya  produkter som ni vet… Installationen gick smärtfritt och när jag la till appar så kunde jag logga in på alla tjänster utom en på typ ett klick. Varje gång jag hamnar i ett sökfält eller textfält så vaknar mobilen automatiskt så jag kan skriva in grejer utan att krångla. Det är skitbra! Jag har också hittat typ miljoner med filmer jag vill ha i min digitala hylla, så när jag känner att jag kan spendera lite pengar på film igen så ska jag köpa majoriteten via iTunes filmtjänst eller vad det kallas för nu.

En stor sten har lyfts från mina axlar…

Häromdagen så löste sig ett stort problem med i skolan vilket känns underbart. Det gick ju väldigt dåligt med grupparbetet i förra kursen och jag hade frågat om jag kunde byta grupp då jag vägrar slösa mer tid och inte lära mig något för att gruppen hindrar mig från att göra eller lära mig något. Jag fick ett blankt nej som besked och också fick jag veta att det var ”mitt fel” med att jag inte var delaktig. Jaja. Tack för den… skit samma. Det finns alltid två sidor av ett mynt. När kursen i testning som vi har just nu började, var jag mycket orolig över att fortsätta jobba med min grupp men till min förvåning så sa läraren för kursen att vi skapar våra egna grupper. Detta är för att enligt hans erfarenhet så blir det bäst om man jobbat med folk man gillar och då blev jag skitglad! Och jag håller med fullständigt! Det var som om att en hundra kilo sten jag burit på axlarna bara försvann. Det kändes underbart så nu kan jag gå vidare och fokusera på det som är viktigt och känna mig uppskattad av folk som är lika drivna som jag är. Även om jag känner mig helt lost gällande testning. Det ska ju inte vara någon programmering i den här kursen vilket suger, utan vi ska lära oss det teoretiska om test och varför det är så viktigt att genomföra. Det är bra i sig självt, men jag hade hellre velat göra det OCH göra komponent-tester, alltså unit test som det heter på engelska.

Lite prat om bloggen också, eller #intresseklubbenantecknar…

Häromdagen tog min prenumeration kallad personlig (eller nått sånt) på WordPress.com slut. Jag tänker inte förnya den eller ändra den till en annan plan. Orsaken? Ja den är simpel. Det går nämligen att ha en domän till en WordPress.com blogg med en egen domän, om man beställer en plan. Ordet plan betyder i mitt fall prenumeration, för jag har allt jag kan på engelska och där heter det plan, så ni vet. För att behålla domänen så kan man avbryta prenumerationen och den är fortfarande länkad till den valda bloggen, och kommer stanna så, under förutsättningen att man fortsätter förnya domänen. Det är skitbra, men det är trist att man måste ha en prenumeration för att få till det. Jag fick vänta typ sen i mars på att få ordning på det här då jag fick veta att det finns en billigare prenumeration som heter ”Bloggare” eller nått liknande som kostar ungefär 3$ eller ca 30 kr per månad. Nu har jag betalat ungefär 50 kr i månaden, eller 500 per år och får domänen ”på köpet”, men med bara domän blir kostnaden typ en tredjedel vilket jag uppskattar nu när jag behöver hålla i pengarna. Den är dock inte särskilt publik (prenumeration bloggare, alltså), utan man måste prata med kundtjänst på WordPress.com för att få till det. Jag behöver inte betala ett skit vilket känns bra, förutom domänpriset, för det enda jag vill ha är en egen domän att ha mina bloggar på. Jag får dock tänka på saken om jag gör nått liknande för de andra bloggarna. Ungefär 400 kr är vad jag har lagt på webbhotell när jag haft det per år utan domän, och därför tyckte jag det var ett bra pris när jag kom till WordPress.com för typ 2 år sen. Dock hade det inneburit typ 1200 kr per år om jag gjort samma sak för alla aktiva bloggar vilket är svindyrt men inget webbhotell jag har använt är bra nog för mina krav. Antingen suger dem på sjutton olika sätt, eller så är de bra men dyra. Ge mig liksom ett webbhotell som stödjer både linux och windows så jag kan ha WordPress och hemsidor i ASP.NET med cPanel eller liknande kontrollpanel för max 50 kr i månaden så är jag game! Men nått sånt ställe verkar inte finnas… Dock så är jag samtidigt så himla nöjd med WordPress.com så jag vill ju inte bara flytta tillbaka alla bloggar till self-hosted heller. Den enda bloggen jag eventuellt hade flyttat hade varit den här, men det är mycket osäkert i dagsläget. Jag är ju så jävla nöjd!

Min blogg på Engelska är typ helt jävla fucking död så jag vet inte hur jag ska kunna få upp besöksantalet där. Det räcker inte att bara skriva om intressanta saker eller uppdatera någorlunda ofta. Jag antar att jag hade behövt verkligen blogga där dagligen om något superintressant för att bloggen ska få stadigt 10 besökare och så många idéer för att blogga har jag inte. Heller inte tiden, då jag i snitt lägger kanske 2-4 timmar på ett inlägg där. Majoriteten är väldigt långa och då jag går igenom texten 70 gånger eller nått innan jag publicerar så tar det lång tid att bli klar. Att ha en egen domän till bloggen kanske hjälper med synligheten, men förmodligen är det jag själv som muppat till något för Antons blogg får stadigt besökare, fast jag uppdaterar den bloggen kanske 4 gånger per år numera.

Ja, det var väl det. Återgått tillfälligt till temat Twenty Nineteen också, men snart så kommer Twenty Twenty temat, så det ser jag fram emot. Nu ska jag leka lite mer med Apple TV och sen ska jag försöka plugga lite. Behöver bli klar med min UWP applikation så jag kan visa upp den för läraren och få godkänt i programmeringskursen.

Kategorier
Vardagsliv

En månad utan Maja, rosa hår igen och kanske namn bestämt till nya katt-bebisen?!

När jag vaknade i morse och insåg att det idag är den 25 november så kom jag på att jag har officiellt varit utan Maja i en månad nu. Hon dog den 25 oktober, så det är ju en månad. Det har gått fort, och varje dag har varit nästan totalt kaos i huvudet. Jag saknar henne så jag blir galen och jag har varit deprimerad utan katt sen hon försvann ur mitt liv. Skolan har drabbats, och inte hjälpts av att grupparbetet funkat skitdåligt. Istället för att muntras upp och känna mig viktig har jag bara känt mig som ett störningsmoment och ”i vägen”. Jag har skrivit tentan till programmeringskursen och kommer inte få VG, vilket är lite störigt men med tanke på allt som har hänt så är det ok. Huvudsaken är att jag blir godkänd och slipper omtenta. Tentan var lätt i sig självt, men det är som natt och dag att skriva kod på papper vs. att skriva det på dator där man får hjälp om man skrivit fel. Jag tror nog att tack vare UML frågan som var på 10 poäng så kommer det leda till att jag blir godkänd. Annars ligger jag lite risigt till tror jag. Men vi får se. Jag ska också komplettera grupp projektet genom att göra en egen liten applikation för att visa för läraren att jag lärt mig något om UWP så det känns bra, men trots det så kommer jag inte kunna få VG i kursen.

Andra besöket till SE*Point Lookout Ragdolls blev av!

I Torsdags var jag och hälsade på min lilla bebis igen och det var jättekul. När jag kom så kom hon och mötte mig vid grinden. Bebisarna har ju ett avgränsat utrymme att vara på men som nu är större än vad det var första gången jag hälsade på. När jag då kom dit och tittade över kompostgallret för att se om jag kunde se min lilla bebis någonstans så satt hon där och väntade på mig. Det var chockerande, glädjande och bara så jävla sött och härligt! Jag kunde liksom inte tro det, men så var det. Då förstod jag mer om hela processen med varför djuret väljer sin människa när man då ska köpa sig ett husdjur som säger mjau i alla fall. Det är säkert liknande när man köper vovve iofs, men med tanke på hur lite jag vet om katter så var detta superhäftigt!

Jag gosar med Baby Awinita som biter och slickar på mitt finger.

Vi spenderade flera timmar tillsammans med att gosa och lära känna varandra mer. Hon busade en hel del med sina kullsyskon så det var kul att se och hon sov också en hel del. Jag gosade också en hel del med Baby Awinitas mamma, Lilou och Gloria som är mamma till andra kullen. Sen fick jag deras huskatt i knät en stund. Lite komiskt faktiskt. Hon heter Molly och har samma teckning som Maja hade, så det var lite deja – vu känsla över det hela, men kul att få gosa med den katten också. Jag fick höra Baby Awinita spinna flera gånger när jag gosade med henne och det var mysigt att få hålla i henne. Dock varje gång jag plockade upp henne så ville hon klättra upp mot min axel och hon var lite mer ”spretig” den här gången, alltså att hon inte riktigt ville ligga still, men hon var väl på bushumör hela dagen när jag kom och hälsade på.

Baby Awinita ligger på min axel och ser söt ut som vanligt 😍

Rosa hår igen, så klart och det mest perfekta namnet är kanske funnet!

I fredags var jag och fixade håret så nu är jag alldeles rosa igen vilket känns bra. Denna gången slapp jag sitta i frisörstolen allt för länge också. Min kära frisör har lärt sig nya tekniker som snabbar på processen en hel del vilket kändes bra. Medan jag var där så pratade vi om allt som hänt på sistone, med att bli singel, flytta till ny lägenhet och självklart Maja, hur tråkigt det är att hon är borta men också en hel del om nya bebisen som jag längtar efter som fan. Min frisör kom på ett riktigt bra namn också till henne – Majken! Det är det första namnet förutom Madicken som känns riktigt jäkla bra. Ännu bättre är det här namnet för att det dels börjar på M, man kan inte säga det fel oavsett språk (vad jag vet) och jag tycker det passar henne riktigt bra. Madicken har jag sagt innan att jag tycker hon ser ut som en Madicken, men när jag fick namnförslaget på Majken så tycker jag hon ser ut som det också. Det känns rätt när jag får in scenarion i huvudet, allt ifrån att ropa på henne till ursäkter som att säga ”Nä, kan inte idag, jag måste hem till Majken”. Det är inte bestämt att hon ska heta Majken, men med tanke på hur bra det känns så är det riktigt skoj.

Resultat efter att blekning av utväxten var klart. Det blev riktigt häftigt! Blond i botten, men rosa slingor/underhår.

Allt annat skit då…

I övrigt så börjar det ta fart med allt inför flytten. Vi har skrivit bodelningsavtal och överlåtelse till lägenheten. Jag har ordnat med bredband, försäkring och betalat första hyran samt depositionen så det känns nice. Nu är det mindre än 3 veckor kvar tills flytten blir av och jag längtar mer och mer för varje dag tills det blir av. Nog för att det funkar att bo här, men nu när jag vet att jag ska flytta så vill jag bara iväg. Särskilt när tiden bara flyger förbi. Det känns ju inte som om att det har gått en månad redan sen Maja gick bort, men det har det. Ungefär 5 veckor utan katt i lägenheten med vilket är en halv jävla evighet…

Jaja, nog med bloggandet för idag. Nu måste jag plugga vilket innebär att jag ska jobba lite mer på kompletteringsuppgiften så jag slipper stressa med den.

Kategorier
Ragdoll

Mer kattsnack – en bebis på väg?!

I mina senaste 4-5 inlägg eller så har jag typ bara pratat katt, och det med all rätt. Det kommer fortsätta även här. Jag saknar Maja så jag håller på att bli smått tokig. Det är fortfarande så jävla tomt i lägenheten utan henne. Extra tomt har det varit de senaste veckan då jag blev lite smått sjuk i förkylning och har suttit hemma i tre dagar i sträck mellan måndag och onsdag. Innan när jag varit sjuk har ju hon hållit mig sällskap, men nu har jag bara teven till sällskap. Det får väl duga, men jag hade hellre haft en pälsboll i knät, och absolut särskilt min lilla bebis Maja som inte finns längre. Fy fan vad jag saknar henne. Det kommer jag göra länge, även när jag skaffat en till katt.

Jag har berättat tidigare att jag pratat med några uppfödare och det har trappats upp rejält. Igår var jag och hälsade på en av dem och det dunderklickade kan jag ju säga! Både med katten jag valde, familjen och de andra katterna som jag träffade på. Uppfödaren bor i Örkelljunga och jag åkte dit i förhoppningen att en av alla tillgängliga hanar skulle välja mig, men det blev faktiskt en flicka. När jag kom dit och fick gå in i rummet där bebisarna var så låg alla bebisar och sov. Dock så fort jag hade satt mig ner så vaknade en av dem, och började direkt undersöka vem jag var. Det var en liten flicka som i stamtvavlan heter Cherokee Awanita. Det var skoj och vi klickade direkt. Hon var hos mig länge till en början, sen kom maten och då gick hon och åt och sen när hon inte var i närheten av mig så ”letade” jag och höll koll på henne hela tiden. Det komiska var att under hela tiden jag var där i stort sett i rummet med bebisarna så var det bara honor som klev på mig och undersökte mig, nosade på mina fötter, klättrade på mina ben och hoppade upp i famnen. Alla hanar låg bekvämt och sov tills de hade sovit färdigt. Det var inte förrän alla hade vaknat som en del av hanarna började intressera sig för mig, men då var jag mest intresserad av honan som var på mig från första stund och så fick det bli. Jag tingade henne direkt och har betalat avgiften för henne till uppfödaren. Jag tänkte att det var lika bra, då det ändå var en flicka som valde mig. Den andra uppfödaren här i Malmö som jag pratat med har bara en ledig hona till salu, så jag får se hur jag gör med att besöka henne. Jag vill så klart träffa henne också, men då är det väl mer för en katt-fix och träffa kattungar och lära känna en till uppfödare som är av mer intresse. Jag har ju som sagt inte råd att köpa två katter nu ändå. Nedan kan ni se en bild på henne. Hon är så jävla söt! För att inte tala om liten och pluttig! Vågade knappt ta i henne när jag var där för jag var rädd att göra illa henne, men allt gick fint. Hon gillade dock verkligen inte att bli buren, men det hoppas jag är ytterst tillfälligt. Jag läste på lite mer senare om små kattungar som skriker när de blir burna och det kan bero på alla möjliga olika faktorer. Mest tror jag det beror på att hon är ovan att befinna sig ”högt upp” och så fort, för när hon var i mitt knä och jag satt ner var hon tyst. Hon kan ha varit frusen också och mina händer kalla vilket också kan ha gett henne lite obehag. Jag hoppas i alla fall att det går över, annars får jag vänja henne vid det för när hon kommer hem till mig lär jag inte släppa henne i första taget!

Min lilla bebis värmer sig vid elementet

Det känns i alla fall skönt att ha hittat uppfödare som man klickar med direkt, som har rätt inställning till hur man föder upp friska djur. Den uppfödaren jag tingat henne från är dyrare än den andra, hon råutfodrar från start och gör typ alla tillgängliga hälsotester som finns. Nedan kan ni se bild på de nuvarande huliganerna:

Bilder på de nuvarande bebisarna hos SE Point Lookout Ragdoll’s uppfödning. Katarina MacLaughlin har tagit bilden och jag har fått tillåtelse att använda den.

En av flickorna ska alltså bli min. Frågan är vad hon ska heta? Namn jag kommit på är ju Mim (efter häxplackan Mim från Disney), Mims, Muffin(för att hon ser ut som en vaniljbakelse eller nått) och Munchkin bara för att alla Ragdolls är så jävla söta. På Facebook fick jag även Cookie och Tekla samt Madicken som förslag, men lämna gärna dina idéer nedan. Oavsett namn lär hon få typ 17 smeknamn till.

Efter att jag hade varit och gosat och lärt känna kattungarna samt deras mammor så gick vi ner till thaistället på stan och de bjöd mig på middag. Det var också oerhört trevligt. Sen tog jag bussen hem och var mer om lite fler äventyr 😉. Det var nämligen en kille som flirtade rätt rejält med mig på bussen, så det var väldigt intressant med tanke på att jag tror jag kan räkna på en hand hur många killar som flirtat med mig sen jag var tonåring. Det brukar ju liksom inte vara standard att killar gör det med mig. Kan dock bero på att jag typ alltid varit tillsammans med någon men jag vet att jag inte är världens snyggaste heller.

Jag menar, vem uppskattar alla dessa grimaser?

Nu sitter man bara och drömmer och längtar efter ens nya bebis som kommer hem till mig om ungefär 2 månader. Jag kommer självklart att åka upp och träffa henne fler gånger innan det är dags att hämta hem henne. Frågan är bara hur ofta jag kommer komma dit? Svaret är så ofta som möjligt, så klart haha! Kanske tar med mig resväska och tältar utanför tills hon får komma hem med mig? Vem vet haha?!

Jag har i alla fall skapat både ett instagram konto, Facebook sida och en vanlig hemsida till alla framtida, nuvarande och dåtida Ragdolls jag kommer skaffa, för den här lilla tjejen kommer förmodligen inte bli den sista. Nej, inte om jag förstått rasen rätt och efter mitt möte idag med mammorna till kullen och särskilt Gloria som betedde sig precis som Maja så är det bara ännu mer bekräftat att det är rätt ras för min del.

Nedan kan ni se en video av mitt första besök till uppfödaren.

Om ni har förslag på namn eller annat kul att säga, lämna en kommentar nedan!