Kategorier
Drömboendet

Tjat och gnat om bostad, framtid och historiska beslut.

Jag har börjat inse på sistone att jag förmodligen sedan länge gått för långt med mitt tjat om bostäder, BoKlok och allt annat jag inte kunnat släppa senaste året. Trots det så fortsätter jag tänka på det, drömma och hoppas och jag måste ju ha nått att blogga om, eller hur? 😉

Det visar sig när man möblerat lite…

Jag har besökt IKEA’s Home Planner igen och gjort lite beräkningar och möbleringar på vardagsgrum, kök och kontor i en trea av BoKlok. Herregud vad mycket yta det blir över! Det gör ju så klart att man inser hur mycket man vill ha en trea, men när man kollar budgeten och inser hur mycket billigare en tvåa hade varit – även i markplan så blir man lite smått knäpp i huvudet.

Möblering i 3D över hur det hade sett ut om jag haft en trea från BoKlok på 72 kvadratmeter. Galet mycket yta över.
3D bild över mitt eventuella kontor. Här utgår jag ifrån rätvinklad lägenhet, så skrivbordet står emot den andra väggen jämföres med vad jag har planerat innan.

Eventuella samboskap får bestämma lite också!

Jag har också börjat tänka så här. Så länge som jag vet om att jag primärt kommer bo ensam i min framtida drömbostad så räcker det med en tvåa – utan problem. Med tanke på hur jag har det just nu, där mitt skrivbord står i vardagsrummet bredvid TV:n utan att jag ser ett problem med det, så gör det ju inget om skrivbordet står mitt bland allt annat. Även om jag helst av allt vill ha ett dedikerat kontor. Jag syftar också på att jag får plats med säng, fåtöljer och TV samt klätterställning på 12 kvadrat utan konstigheter. Jag hade lätt kunnat också bo ensam i en trea och likaså ett radhus. Det har jag ju nämnt innan. Jag planerar också primärt för att bo själv, vilket mina trogna läsare redan vet. Dock – OM och det är ett stort OM. Ifall jag skulle bli sambo igen någon dag, eller ja, det blir bestämt innan jag valt min nästa bostad att jag kommer flytta ihop med någon. Då går det inte att bo två personer i en tvåa. Eller ens en trea tror jag nog. Nä, då måste vi ha en fyra eller radhus. I alla fall om jag utgår ifrån den mest troliga kandidaten J och en bostad från BoKlok 😍. Eller ja, oavsett kandidat så utgår jag ifrån att han behöver sitt eget skrivbord och är lika introvert och tekniknördig som jag är, så då behöver man lite mer plats till alla våra saker. Jag tror liksom inte att två stora skrivbord kan enkelt få plats i en trea, för de rummen, även om de är på 11 kvadrat ungefär är ändå rätt små. Eller ja, de är små på det sättet att ena vägen inte ens är 3 meter bred… Det skulle vara om man tar bort garderoberna i det rummet, men det lär nog bli mycket trångt ändå. Och varmt! Och flyttar man på garderoberna återstår frågan var de annars bäst får plats?

På sistone har jag blivit lite ”lugnare” eller vad man ska säga med om framtiden. Det jag syftar på är att om jag blir ihop med någon i framtiden och vi kommer bo tillsammans också så kanske man öppnar upp möjligheten att dela lånet och ta risken över att eventuellt separera och flytta igen en vacker dag, men vi får se. Jag räknar inte med något. Om det hade gått att lösa genom att min blivande sambo då hade bara varit nån slags borgenär eller liknande, d.v.s. stått på lånet men hade haft 0 kr i kontantinsats och fått bo med mig, och jag hade då sluppit köpa ut honom så hade jag absolut gått med på det. Men jag tror den möjligheten är liten. Jag menar, det är väl självklart att om man blir sambo i en gemensam bostadsrätt/hus etc så vill man väl ha samma rättigheter att bo kvar i huset om man delar på ett lån? Kanske om man hade löst det att personen i fråga bara äger max 10-20% eller nått. Då blir det ju inte lika mycket att köpa ut om vi skulle separera. Om nudå inte bostaden stiger fruktansvärt mycket i pris, för jag vill ju verkligen inte flytta vidare sen. I alla fall så känner jag så nu, och jag hoppas jag slipper fler flyttningar senare i livet.

Därför tänker jag ändå att ta det säkra före det osäkra. Jag vill klara mig oavsett händelse. Jag vill ha pengar kvar och känna mig nöjd och bekväm, även om djuren opererats på sjukhus, eller min nästa partner inte vill bo ihop med mig mer. Jag vill aldrig mer hamna i en ekonomisk knipa! Den saken är klar. Jag ska klara mig själv som om inget hade hänt oavsett, liksom. Därför är det mycket liten chans att jag kommer bo ihop med någon i framtiden och därmed bo större än 55 eller 72 kvadrat. Jag vet ju dock att jag än så länge suger på att bo ensam, och att flytta tillbaka till exet och därmed nästan aldrig vara ensam är väl kanske dålig ensamhetsträning, men jaja. När jag flyttar härifrån nästa gång så kommer jag vara mer redo och förberedd på hur jag faktiskt ska och kommer leva mitt liv i min nästa bostad.

Jag måste bli mer realistisk i nästa bostad

Jag kom och tänka på det när jag skrev mitt förra inlägg om BoKloks tvåor på 55 kvadrat. Särskilt när jag skrev om att man får en halv kyl och frys och jag vill ha en hel av varje samt ett massivt skafferi. Jag drömde och drömmer fortfarande om mitt ”drömkök” och hur jag vill göra där. Men om man är realistisk så kommer det aldrig bli en verklighet. Vad jag syftar på är att även om jag kanske skapar mig mitt drömförråd till skafferi och har en hel kyl och frys med mat bara till mig själv så är risken mycket stor med det att jag återigen kommer fylla hyllorna med saker, men sen aldrig äta upp det och det står bara och samlar damm eller blir dåligt. När jag flyttade tillbaka till exet fick jag ju slänga i stort sett allt jag hade köpt och nu har jag bara en bråkdel kvar av allt som var i frysen och skafferiet. Hur mycket jag än hade velat ha ett litet shoppingcenter till mig själv där jag kan välja och vraka på alla ”bra saker att ha” så tror jag inte att jag faktiskt kommer bli så duktig någonsin att det är realistiskt.

Jag menar, det är ytterst få recept jag har lagat som faktiskt smakat underbart gott att jag lätt kan äta samma lunchlåda 3-4 dagar i rad. Hade jag lyckats hitta såna recept så hade det blivit något annat så klart, men än så länge har jag inte det. Mina favoritrecept är dessutom såna som är gjorda för att ätas direkt, så då blir det också svårt att göra lunchlådor på dem.

Drömskafferiet med frysvaror:

Alltså, saker man alltid ska ha hemma:

  • Krossade tomater (minst 6 stycken burkar á la 400 ml)
  • Kokosmjölk, samma där med 6 burkar minst på 400 ml
  • Havredryck, helst minst 8 liter
  • Frysta grönsaker och bär från Magnihill, varierade sorter på 2,5 kg eller minst 1 kg beroende på sort.
  • Största förpackningen man kan hitta av olika linser och baljväxter, så jag helst kan koka mina egna för att spara ännu mer pengar. Annars säkert 4 burkar/förpackningar minst av diverse olika baljväxter.
  • Chiafrön, pumpakärnor, nötter och nyttiga snacks
  • Nyttigare mjölsorter samt psylliumfröskal.
  • Diverse burkar med svamp, majs och andra konsververade grönsaker som kan vara bra att ha.
  • Fiberrika spannmål såsom matvete och havregryn
  • Självklart massa pasta, fullkorn i första hand!

Jag vill göra smoothies flera gånger i veckan, göra overnight oats till frukost och göra lunchlådor minst en gång i veckan. Billigt, veganskt och hållbart samt nyttigt och fiberrikt. Ett fiberintag på mer än 60 gram per dag är mitt minsta mål nu när jag siktar mot stjärnorna och jag vill få min hälsa under kontroll. En vacker dag vill jag sluta helt med läsk och ersätta min smaker i SodaStream med bubbelvatten och frukt/bär och/eller färsk citron. Men jag lär aldrig få den drömmen att bli verklighet. För att komma dit som sagt – så är det bara jag som kan genomföra den. Jag måste göra allt det där. Jag måste hitta de goda recepten som funkar och energin över att laga allt. Jag måste komma ihåg att fixa mina overnight oats, för annars blir det ju inget sånt till frukost dagen efter. Etc. Etc.

Jag räknar som sagt med att oavsett var jag än hamnar i min nästa bostad, sambo eller ej, tvåa eller trea eller hus så kommer det här inte bli en verklighet. Så länge som livet är som det är nu så kommer jag bara ha lärt mig att inte upprepa dåliga misstag, som exempelvis att inte köpa hem för mycket saker i matväg som man ändå inte äter upp eller använder, men jag kommer heller aldrig orka ta hand om min hälsa eller ens bli vegan. Just nu så är jag typ helt död efter arbetsdagen är slut, så jag orkar liksom inte göra särskilt mycket. Jag har saker jag måste eller borde göra, men mycket av det glömmer jag eller så gör jag dem inte för jag har inte energi nog att ta tag i det. Jag borde exempelvis börja leta ny LiA plats till våren 2021 och se till att jag äter bättre, men det är svårt. Mycket svårt, men det är ok. Det är realistiskt när man sitter i den här sitsen jag gör nu. Det som är bra är ändå att jag njuter av livet till fullo så gott det går. Jag mår bra av att bo här och jag hoppas på ett vis att jag kommer bo här länge, men å andra sidan vill jag vidare snarast möjligt.

Enda orsaken till varför jag vill iväg har bara att göra med att jag vill sluta obsessa över min nästa bostad som jag hoppas är drömbostaden. Jag vill hitta nått annat att obsessa över nu. Särskilt om det är typ 2-3 år kvar minst tills jag ens har möjlighet att flytta vidare. Eller snarare, jag vill ha min Grand Danois så jag kan spendera all ledig tid jag kan på honom istället. Det känns mycket hälsosammare och mer realistiskt än något.

Åh vad skönt det är att inte bo på 30 kvadrat!

Det är verkligen jätteskönt just nu att inte bo i min lilla skokartong längre. Jag har bott hos mitt ex som inneboende nu i drygt en månad och det är så underbart. Trots Corona och hårda restriktioner, men för vår del så är allt som vanligt. Jag tänker oftast inte ens på min gamla lägenhet längre. Det är nästan som om att allt bara var en dröm, eller något i den stilen. Det känns skönt. Jag ska dock fira allt det här sen när jag fått tillbaka depositionen. I julklapp till mig själv blir det då en Apple Watch. Äntligen! Jag räknar nämligen med att ingen flyttar in i lägenheten förrän i Januari, eftersom jag inte hört något från hyresvärden på flera veckor. Jag utgår också ifrån att de inte påpekat till framtida hyresgäster om att lägenheten då stått tom i över 2 månader, och att inflyttning tidigare har varit möjligt och önskvärt länge från min sida. Dock om man ska vara realistisk även här så är risken lika stor att jag blir av med depositionen, eller en mycket stor del av den och då kanske köp av en Apple Watch simpelt får vänta tills jag har råd att köpa en om ett år eller så istället. Detta ifall hyresvärden dummar sig ytterligare och inte är nöjd med målerifix som vi tvingats göra, fast jag bara bott i lägenheten en så kort tid. Men jaja. Blir det så att de gnäller på sista besiktningen så får de fan rätta till skiten själva och ge mig tillbaka vad som eventuellt blir kvar. Bäst är dock att räkna med att jag inte får tillbaka en krona och sen hoppas på det bästa utifrån det.

Ja, det var det för den här gången. Ni är lite trötta på mitt bostadsprat nu, va?

Kategorier
Vardagsliv

10 år, 9 månader och 22 dagar…💔

Idag hände det som både jag och Henrik känt av ett bra tag. Vi tog ett gemensamt beslut att göra slut. Det var väntat, och även om vi båda är skitledsna över det här så är vi båda lättade över det också.

Vi har bägge två förändrats för mycket, och det vi vill idag är inte lika gemensamt. Mitt mål om att bli vegan, skaffa hund eller fler katter etc är något vi inte riktigt är överens om längre. Vi har blivit för olika och vi har hamnat i en svacka som vi inte kan ta oss ur. Därför är det rätt att bryta nu, innan det går för långt.

Jag får i alla fall bo kvar här så länge det behövs. År om det skulle vara möjligt, vilket är skönt men det är redan bestämt att jag är den som flyttar ut och det är mer än ok för min del. Jag letar efter boende i hela Skåne, men kan jag stanna kvar i Malmö gör jag gärna det, men det är inte superviktigt. Det som däremot är viktigt är att nästa boende är ett boende där jag känner att jag kan bo och leva under lång tid. Där Anton kan leva och växa upp utan konsekvenser.

Mitt drömboende är mer eller mindre än bostad som är en marklägenhet/litet hus eller lägenhet på markplan/halv trappa upp med antingen gräsplätt eller nära tillgång så jag lätt kan rasta Anton när han ska lära sig bli rumsren. Lägenheten hoppas jag också på är en tvåa eller trea på minst 65 kvadrat, som jag helst kan köpa loss direkt och leva amorteringsfri i, alternativt ha ett mycket litet lån om jag kan hitta något dyrare jag ändå har råd med. Med amortering, ränta och avgift eller bara ren och skär hyra på ungefär 5000 kr i månaden kan jag klara det, oavsett var jag hamnar. Frågan är om jag kan få ett nytt lån som student? Målet är egentligen att ha pengar kvar på banken för eventuell renovering, nya möbler och andra prylar samt att leva utan lån om det är möjligt. Bostaden ska vara inom pendlingsvänligt avstånd till Malmö, så helst någonstans på linjen från Malmö mot Helsingborg, Hässleholm eller Ystad/Trelleborg. Jag vill i alla fall inte bo i Kristianstad, Österlen(inkl Sjöbo) eller norr om Hässleholm helst. Då ska det vara ett väldigt speciellt och typ absolut perfekt boende om jag kan sträcka mig åt de hållen igen. Jag kan tänka mig hyresrätt om det blir ett mer tillfälligt boende, men att köpa ny bostad är av större intresse.

Bostaden, oavsett storlek ska i alla fall ha ett riktigt kök, med bänkyta, och möjlighet till installation av diskmaskin, tvättmaskin och torktumlare. Möjlighet till hel kyl och frys alt. en extra frys behöver det finnas plats till också. Detta för att jag planerar ju att råutfodra Anton när jag kan det och då behöver jag en plats att ha hans mat på. Hel kyl och frys är mest så jag kan packa frysen med massa grönsaker, typ alla 2.5 kilos förpackningar från Magnihill. Fiberlina är också ett måste, och gärna något som ingår i eventuell hyra eller avgift. Jag tänker inte flytta till något dåligt område bara för att jag måste bo så billigt som möjligt. Exempelvis är jag inte desperat över att stanna kvar i Malmö, även om det hade varit trevligt. En bra bonus med området/staden/byhålan jag kommer hamna i att det ska gå att beställa mat på nätet och få hem det. Inte superviktigt, men en riktigt bra bonus. Alltså ingen lantbrevbärare eller så. Så desperat är jag inte. Jag lär ju inte kunna behålla bilen så då blir det lite svårare med storhandling…

Om jag ska vara mer tydlig så är det exempelvis av större intresse att köpa en lagom stor tvåa eller trea jävligt billigt exempelvis i Tyringe/Hässleholm och pendla till Malmö än att klämma in mig i en dyr hyres etta bara för att stanna i Malmö. Jag är som sagt inte desperat. Dock har jag anmält intresse för några ettor i Skåne, varav en är i Malmö och en i Helsingborg, men jag hoppas mer på ett bostadsköp än hyres om jag ska vara ärlig. Detta är mest för att hyreslägenheterna är så ofantligt dyra, svåra att få och också väldigt, väldigt små och då bor jag hellre ”på landet” i större lägenhet och pendlar i nån timme.

Eftersom jag spenderar mycket av min tid med att tänka på pengar så vill jag känna att jag har råd att bo, att leva och inte känna mig fattig oavsett var jag än hamnar. Med tanke på hur jag är som person och hur jag vill leva mitt liv så är det inte något särskilt svårt mål att uppnå. Den budgeten jag har räknat ut i mitt huvud är att jag kan klara en bostadskostnad på ungefär 5000 kr per månad. Med ett pendlingskort blir det en tusenlapp till. Mat lär jag lägga max 1500 kr på, och om internet ingår i hyran så lär övriga räkningar inte vara särskilt mycket. Jag skulle gissa att jag kommer ha utgifter på max 3k i månaden utöver själva bostadskostnaden, då jag gillar att leva billigt och spara pengar. Så länge jag har csn så är det lugnt, vilket jag har till oktober 2020. Min plan är självklart att hitta någon typ av anställning till sommaren som senare kommer bli den plats jag har min LiA praktik på så jag har anställning under tiden, men om jag inte lyckas med det så behöver jag ha tillräckligt med pengar för att överleva, och det kommer jag räkna in i min budget jag kommer göra klart senare.

Jag trodde inte att den här dagen skulle komma, men det gjorde den. Jag kommer att leva ensam så länge det är möjligt, och jag vill hellre fokusera mitt liv på att bli en bra systemutvecklare med massa djur hemma än desperat leta ny pojkvän bara för att jag måste ha någon. Nej, nej… Så är det inte. Mina dryga 10 år med min älskade Henrik har lärt mig att bli kräsen. Det kommer bli svårt att hitta någon som kan ersätta honom. Nej, fel sagt. Att ersätta honom är omöjligt. Att hitta någon som är ett uns som honom kommer bli svårt. Jag är kräsen. Kräsen som fan nu. Nej, nästa nisse som hamnar i min väg kommer att få acceptera faktumet att Anton är min nummer 1, när han är väl här. Han får acceptera katthår, hundhår, ett skitigt kök, massa Apple produkter, konstant skärmstirrande och vegansk mat om han ens ska ha en chans att jag ska bli intresserad av ett långsiktigt förhållande. Nej, det enda som kan göra att det ens är av intresse att ”hitta någon annan” är om jag kan hitta någon som är vego, gillar att ha ett stillasittande liv framför tv som dator, gärna är duktig på programmering, älskar hundar och katter, inte vill ha barn(på riktigt alltså! Passionerat barnfri, liksom!) och som har humor, förståelse och är pedagogisk samt står ut med mig och mina konstigheter och har inget emot att bli min personliga massör och hjälpreda. En fördel är det om han använder och föredrar Apple produkter och inte rakt ut dissar dem bara för att. Han måste också förstå och acceptera att jag inte trivs i kvinnliga kläder och att jag tänker tacka nej till fina fester där man måste klä sig stereotypiskt. Han får inte vara rökare(inte ens feströkare), vara anti-droger eller dricka för mycket alkohol. Finns säkert sjutusen andra saker med som han måste lära sig att älska och respektera, men det där var nog det viktigaste jag kom på direkt. Lycka till för mig att hitta någon sådan person. Åh just det. Han måste vara skåning också! Mycket viktigt. Finns kanske tre personer i hela världen möjligtvis som kan fylla allt det, varav Henrik är en av dem, men det behöver inte betyda att de kan hitta mig och älska mig för den jag är. Jag är säkert för ful/konstig/allmänt oattraktiv för dem ändå. Så ja, good luck… Men jag är inte ledsen över det.

Nej, jag vet hur jag vill leva mitt liv och jag ser fram emot det, även om jag inte ville att det här skulle hända. Men nu är det så och jag accepterar det.