Kategorier
Vardagsliv

Nån dryg vecka som inneboende och livet är underbart?

Harmonisk kan sammanfatta känslorna…

Har nu officiellt bott här i ungefär en vecka. Egentligen har jag bott här i typ 2, men jag fick mina möbler för en vecka sen och mellan söndagen och måndagen (18-19 oktober) sov jag min första natt i sängen i mitt rum. De här två veckorna sen jag kom hit har varit helt underbara. Jag är väldigt harmonisk och det är så skönt. Jag har pratat om detta en hel del på sistone, särskilt på FB, men jag kan tjata lite om det här också. Jag vet inte varför jag är så lugn och ”harmonisk”, men det är väl för att jag är så nöjd med mitt val med att flytta tillbaka hit trots allt. Jag bor större, har nära till köpcenter, bussar och tågstation. Parkeringsplatsen är fantastiskt också och fan så mycket billigare än min förra. Dock så har jag ingen laddstolpe nu, men det löser man genom att ladda där det finns publika stolpar vid behov. Man får planera lite, precis som jag har gjort när jag bodde här förut. Majken har nog aldrig varit så här snäll så här länge sen jag fick henne.

Majken gör knappt hyss längre?

Henrik tycker dock att Majken är lite jobbig ibland, men mig stör hon nästan aldrig numera. Det är roligt att trakassera Henrik dock, och hon blir nästan ledsen om hon inte får hålla han sällskap på nått vis. Hon har självklart varit lite rastlös, men det är en bråkdel av hur rastlös hon var i min lilla skokartong. Det är så skönt. Dock på nätterna så är hon tillbaka till sitt vanliga jag. D.v.s. att tidigt på morgonen börjar hon härja och leka och vill inte somna om, men den stora skillnaden är att jag blir inte arg på henne längre. Det tycker hon nog är väldigt konstigt. Hon är så van med en arg mamma och jag har inte blivit arg på henne på flera veckor nu. Det är ju som sagt en av de sakerna jag övar på att förbättra i mitt konstiga liv där jag har tusentals saker jag måste ändra på. Det enda vi försöker göra med Majken nu är att lära henne ordet ”Nej” och det funkar faktiskt bra. Istället alltså för att bli asförbannad och allt det där man gjorde innan så räcker ett enkelt nej. Med tanke på att hon så sällan har gjort hyss sen jag kom i ordning förra helgen så brukar det hjälpa att sätta igång ett par leksaker i mitt rum så hon får leka av sig. Sen är hon snäll igen.

Livet ska bli bättre. Efter tusen saker är gjort…

Med mitt kassa minne så vet jag inte hur mycket jag tjatat om detta i bloggen, men jag kan försöka gå lite djupare i alla fall. Hantera mina så kallade aggressionsproblem är typ nummer ett. Alltså sluta bli arg över minsta lilla skitsak som jag bara hatar att bli arg över. Sen vill jag sluta låta små skitsaker bli jättestora i mitt huvud direkt. Som det här med lägenheten och att den måste typ målas om. Det var inte så farligt. De flesta fläckar gick bort med vatten, sen behövs bara ytterst lite spackling och jättelite färg för att täcka resten. Min kompis Emelie, som också är min frisör (och utbildad murare innan dess) ska hjälpa mig. Dock eftersom man är så glömsk så glömde jag beställa färg online, så det får bli att köpa en stor burk färg, men till billigt pris och sen åka och slänga resterna på återvinningen senare istället. Det här med mitt kassa minne har också visat sig ordentligt denna veckan, så för att försöka förbättra allt så har jag börjat använda ett planeringsverktyg som heter TickTick. Jättebra och gratis. Använder det både i praktiken och tillsammans med Henrik. Jag har alltid varit dålig på att planera, i alla fall skriftligt och jag skriver nästan aldrig ner allt jag behöver göra. Det har lett till att man glömmer jättemycket viktiga saker. När det gäller min framtida yrkeskarriär så är det inte bra, så det är också en sak jag måsta lära mig och få in som en ny rutin. Efter några dagars användning känns det i alla fall bättre och jag hoppas att jag kan få in den rutinen och göra den hållbar. Jag försöker också lära kroppen att sitta rätt. Jag har upptäckt att jag har suttit snett i flera år, något som bidragit till varför jag har så jävla ont i ländryggen. Nu har jag försökt sitta rätt i en vecka och det känns minsann. Kroppen sägen prompt nej! Särskilt ryggen. Nu har jag även rätt ont större delen av dagen med, men jag måste bli av med även denna värken. Den beror främst på min övervikt, men jag har alltid haft urusel hållning, så jag har börjat typ få puckelrygg med. Puckelrygg med extra svank är lika med problem och värk. Ok, inte så farligt, men blir det inte bättre så kommer det bli värre. Så enkelt är det.

Apropå att skapa hållbara rutiner…

Konstigt nog så har det varit mycket lättare på sistone att skapa nya rutiner. Det som alltid varit så jävla svårt. Jag gör nått nytt i ett par timmar, dagar, kanske veckor och sen slutar man av nån skum anledning. Numera känns det som om att det inte är så. Behöver jag ändra på något så ändrar jag på det och tro det eller ej, men det funkar och jag fortsätter. Nu hoppas jag bara att det stämmer för allt jag har i min personliga, ytterst privata att göra lista som aldrig tar slut. Jag syftar ju självklart på att sluta bli arg, inte förstora småsaker, skapa hållbara rutiner, hålla rent där jag bor med mera, med mera. Det inkluderar också mina hoarder grejer jag pratade om i förra inlägget.

Lite snack om framtid och nästa bostaden är ju ett måste

Jag tänker fortfarande som en jävla tok på BoKlok och min framtida bostad. Som vanligt lär det inte bli något jag tänker släppa förrän jag flyttat dit. Jag har börjat tänka mer på att skaffa en billig BoKlok tvåa också, men samma tankar som vanligt hänger kvar. Hur fan ska man möblera in skrivbord, klätterställning, sovplats till Anton, frysbox till hans mat, en soffa med divan och var ska Majken sova på nätterna? Det hade garanterat löst sig. Orsaken mest till varför jag börjat tänka på en tvåa igen, är mest för att priserna i två skånska projekt har släppts och priserna var bättre än vad jag trodde. I alla fall för tvåorna. För treorna stämde dem rätt bra. Det är liksom så lockande att veta att med rätt kontantinsats så kan jag bo så jävla billigt, och det känns som om att man bara hade haft råd med en trea egentligen om den ligger på våning 2 eller 3. Om jag nu inte ska spendera 2-3 år på att spara mer till kontantinsats. Eller vinna ett par miljoner på lotto. Jag vet inte hur länge jag får bo här, men kontraktet är skrivet till juni 2022, men jag får säkert bo kvar längre om det behövs. Min plan är i alla fall att spara i minst 1 år efter att jag börjat jobba heltid och jag bara hoppas att jag får ut minst min beräknade nettolön. Då borde det gå bra. Det är också under förutsättning att jag inte förlorar för mycket pengar på nått annat sätt och att inte alla sparpengar jag redan har idag går helt förlorade innan jag ska flytta vidare.

Lite prat om teknik – jag älskar mina AirPods Pro!

Jag har nu haft mina AirPods Pro i ungefär 2 veckor jag och älskar dem. Jag vill använda dem jämt, men det har inte blivit så mycket som jag önskat eller velat av olika anledningar. Den främsta är att jag är så trött efter arbetsdagen är över så det enda man gör är att sitta i soffan, slötitta på nån film eller serie och sen spelar jag säkert nån timme eller två på paddan och sen ska man sova igen. Det är typ som att jag inte hinner med att varva ner eller nått. Jag försöker därför hitta anledningar att använda hörlurarna. Just nu sitter jag exempelvis i soffan med laptopen i knät och lyssnar på musik med podsen i öronen. Jag har bytt storlek på dem och de sitter galet bra och ljuder är fantastiskt. Att byta mellan transparans och brusreducering är underbart. Här hemma har jag nästan alltid på transparenta läget, så jag kan prata med Henrik och höra Majken om det är så. Ljudet i hörlurarna tycker jag är lika bra ändå. Så är det inte med vanliga EarPods. Det enda som har varit lite svårt är att byta mellan de olika lägena, då jag har svårt att hitta rätt ställe att hålla på i stammen, så jag har oftast bytt emellan dem när jag ändå haft min telefon eller iPad framför mig. Det är skönt i alla fall att slippa sladdar och att de connectar så fint mellan de olika produkterna jag har i Apples ekosystem. Jag behöver bara sätta igång nått som har ljud och så kommer ljudet in i mina AirPods Pro. Oftast dock av gammal vana så brukar jag byta manuellt, men det har som sagt bara med gamla vanor att göra. Batteritiden är bra också, särskilt med tanke på att laddningsetuiet håller de fullt laddade när man inte använder dem. Det enda som fattas nu är att försöka få dem att fungera med Bootcamp. Jag använder annars ett headset från HyperX som jag haft i många år och som jag är jättenöjd med, men det blir så varmt och svettigt med det. Dock så ska HyperX släppa ett par bluetooth headsets i januari, så det lär man köpa eftersom sladden till headsetet är lite väl jobbigt. Bluetooth gillar man ju skarpt i alla fall numera sen man började använda enbart bluetooth hörlurar till mobilen.

Jag testar Apple Music ett tag…

Jag har också gått över till Apple Music (AM). Det är mer tillfälligt. Dels för att jag fick en gratismånad och jag inte längre kan nyttja studentrabatten eftersom jag inte pluggar på högskola längre, utan bara en liten yrkeshögskola. Nu när jag flyttat till exet och i framtiden kommer spara galet mycket pengar varje månad på det så har jag råd att betala fullpris för musik i alla fall. AM har sina fördelar. Jag tycker ljudet är fan så mycket bättre jämföres med Spotify, och den connectar snabbare till bilen när jag vill lyssna på mina spellistor istället för radio. Dock så finns det nackdelar. Spelaren, både för Mac och Windows är sådär. Den största nackdelen är att ny musik inte läggs till först i listan, utan sist och jag vill ju självklart lyssna på ny musik först. Sen drar både datorn och mobilen galet mycket batteri när jag väl använder det, mycket mer än vad Spotify brukade dra. Jag får se om jag fortsätter, men just nu tänker jag göra det i alla fall. Fördelarna kanske väger över nackdelarna. Vi får se som sagt.

Ja, det var väl det jag hade att säga just nu i alla fall. Livet går vidare och jag är jävligt nöjd och glad.

Kategorier
Vardagsliv

Tankar om framtiden och livet som inneboende…

Man börjar räkna ner tiden rätt så rejält nu i och med att man måste flytta igen. Det känns ju som sagt både bra och dåligt, men det börjar kännas bättre och bättre ju längre tiden går. Den här aspekten med att jag bott här ”helt i onödan” är ju något jag alltid kommer störa mig på, precis som mina andra dåliga val jag gör i livet, men å andra sidan är det en bra insikt jag har fått av att bo här.

Jag menar, jag har fått det bekräftat att jag suger på att vara ensam, att även om jag bor själv så är det jättesvårt att få igång nya och bra rutiner, äta mer veganskt och bli mer hälsosam. Det har lett till insikten att bo ihop med någon i framtiden kanske inte är så illa ändå, även om jag förmodligen vill bo själv om jag får bestämma. Och vara särbo med någon. Jag kommer i alla fall sakna lägenheten, men å andra sidan så kommer rummet jag ska bo i sen efterlikna min nuvarande situation rätt bra.

Största skillnaden är att jag slipper ”åka hem”. Vad jag syftar på är att jag inte behöver åka hem till mig senast en viss tid för att hinna varva ner inför kvällen och natten. Jag behöver istället typ bara gå 10 meter så är jag inne i mitt rum och stänga dörren. Sen kan jag sitta i min poängfåtölj med TV:n på i bakgrunden och laptopen i knät som jag numera brukar spendera kvällarna. Eller med paddan i högsta hugg och spela spel, eller se en film eller ”tråkig” serie som bara jag vill se och inte Henrik. Eller så kan jag bara se fler filmer och serier med Henrik tills det är dags att sova. Det känns skönt.

Jag kommer förmodligen heller inte behöva lägga undan Majkens leksaker på samma sätt som idag, där jag mer eller mindre måste tömma lägenheten på ”roliga och intressanta saker” såsom källsorteringen och ställa undan alla leksaker. Just nu har jag börjat ställa källsorteringen på diskbänken på nätterna, för annars hoppar hon upp där i tid och otid. Hennes tunnel och klösbräda i kartong stänger jag in i duschen. Hennes leksaker som låter och rullar läggs in i ett skåp. Det ska bli skönt att slippa göra det, och istället behöver man bara ta in henne till mitt rum när det är dags att sova och varva ner för kvällen om Henrik eller jag vill vara ensam. Med tanke på att Majken kommer ha nästan 3 gånger större yta + en balkong att hänga på om dagarna räknar jag med att hon kommer sova bättre på nätterna också och inte vara lika rastlös på dagarna heller. Det går i vågor nu med hur rastlös hon är, men det har alltid varit tydligt att hon är väldigt rastlös av att vara på denna lilla ytan så ofta, så det borde vara bättre för henne att bo större också på heltid. Får jag som jag vill i framtiden sen blir det ju en BoKlok trea på 72 kvadrat också, och då lär hennes bra vanor hänga med dit, men vi får se vad som händer.

Jag tänker i alla fall ALDRIG i hela mitt liv igen bo så här litet som jag gör just nu i denna stund. Att dock bli inneboende och hyra ett rum på ca 12 kvadrat räknar jag inte som att bo mindre, för jag har ju full tillgång till hela lägenheten. Det blir som när jag och Henrik var ihop, bara att det är lite mer regler att ta hänsyn till. I alla fall. Åter tillbaka till det jag skulle säga. Aldrig mer en bostad mindre än 60 kvadrat eller nått, fast egentligen vill jag säga aldrig mindre än typ 70 kvm, men allt hänger ju på planlösning, förvaringsmöjligheter etc. Jag har ju pratat om att jag kan bo i en tvåa på 55 kvm från BoKlok exempelvis, men jag hoppas verkligen mer på att jag kan bo mycket större än så. Största nackdelen med en 55 kvadrat lägenhet är ju hur fan jag får in ett bra kontor och slipper sälja eller göra mig av med mitt nuvarande skrivbord. Jag har ju iofs räknat ut att jag får plats med det, men ett dedikerat kontor oavsett storlek på en potentiell trea är ju verkligen att föredra. Särskilt om det innebär att jag faktiskt kan jobba hemma en hel del i framtiden när jag väl blivit anställd nånstans. Eller en riktigt stor tvåa. Men BoKlok 😍, åh vad jag vill ha en bostad från dem. Även om det är på landet just nu eller i tjottahejti. Missförstå mig rätt. Jag vill inte lämna Skåne igen, men jag hoppas att det blir lätt att hitta min drömlägenhet när det är dags, och att den ligger på ett bra ställe och inte kostar allt för mycket. Jag börjar väl bli lite desperat gissar jag… och värre lär det garanterat bli. Om jag inte mot förmodan släpper det helt och köper en annan lägenhet, men det lär bli till 99% säkerhet i Malmö och nära bron, så man ökar sina chanser att jobba i Köpenhamn i framtiden. Men att jag släpper BoKlok känns mer eller mindre omöjligt.

Denna helgen som gått har vi spenderat med att slänga massa skräp. Det har nämligen visat sig att vi har varit jätteduktiga med att samla på oss saker som bara ligger och samlar damm i olika garderober. Nu när vi rensat och slängt i stort sett allt på återvinningen så finns det faktiskt mer space och förvaring, vilket är bra. Bristen på förvaring har alltid stört mig i den där lägenheten, men nu känns det bättre, för nu vet man att allt kommer få plats och lite till.

Mitt största ”bekymmer” just nu och fram tills man är helt inflyttad är när fan jag ska anse mig ha råd att köpa mig de två saker jag har velat ha i typ minst 6 månader nu. Det jag pratar om är en Apple Watch och ett par AirPods Pro. Hörlurarna är som sagt viktigare än klockan, just för att när jag väl är inflyttad så behöver jag använda hörlurar när jag inte vill störa Henrik när jag själv ser film etc. Dock längtar jag som en galning efter båda produkterna. Tekniskt sett borde jag ha råd med dem redan nu, men jag lär vänta åtminstone tills efter allt med flytten är löst. Med det så syftar jag på tidigaste tidpunkt efter att flyttgubbarna burit in alla grejer och jag är i ordning i mitt rum. Så ungefär 2 veckor tills dess. Lång väntan, men å andra sidan så flyger tiden förbi numera. Jag väntar ivrigt i alla fall. Och inget skulle förvåna mig om jag inte kan vänta heller. Jag vill bara ha dem, och gällande klocka lär det bli en Apple Watch SE, för att den är typ som Serie 4 med snabbare processor. Dock så kostar den typ 700 kr mer än vad jag budgeterat för, men det ska nog gå ändå. Med tanke på hur snabbt AirPods Pro gått ner i pris så blir det i dagsläget ca 500 kr mer än vad jag totalt räknat med för bägge sakerna. Dock utan Apple Care, men får se om det är något man lär behöva.

Jag och mina dubbelhakor, feta mage och återkommande megafinnar på hakan sitter med Majken i knät framför datorn.

Jag har haft min första LiA vecka, och den sa poff! och så var det över. Mycket nytt att ta in, men också lärorikt. Det blir dock till att fortsätta sitta i Windows en hel del, då vi ska utveckla en desktop applikation i WPF, men senare ska vi pillra med WordPress, Python och PHP. Verkar som om det blir lite node.js också. Det ser jag fram emot. Dock så har jag ”tröttnat” lite på att sitta med Windows, eller ja. Det är aldrig en rolig upplevelse numera, plottrigt, buggigt och segt. På sistone har min dator börjat bete sig lite skumt. Den är lite seg, och prestandan är mer eller mindre usel när jag använder en VM. I övrigt har datorn dock fungerat fint som vanligt och än så länge är tangentbordet ok också. Det är prestandan i en VM jag talar om här. Det har lett till att jag återigen har installerat Bootcamp på min dator, och efter lite uppdateringar så verkar det fungera rätt bra. Det störiga med att sitta i Bootcamp är just att behöva starta om datorn flera gånger om dagen, men å andra sidan sitter jag så mycket i Windows numera att det borde inte vara så jobbigt längre. Det är udda om inget annat bara. Men jag har väl blivit mindre negativ gällande Windows på sistone. Det är inget fel på Windows på så vis. Det är bra att man har mer kontroll, men jag ogillar ju som sagt att det ofta går sönder, buggar ur och det är svårt att hitta inställningar etc.

Jag har inte heller råd att köpa mig en bra PC laptop heller, och det är inget jag vill ha då jag tänker göra allt i min makt för att inte använda Windows dels privat men även på jobbet i framtiden. Fine, om det enda stället som vill anställa mig prompt bara använder Windows, så visst, men då räknar jag med att jag borde få en dator av jobb som inte är urusel. Jag börjar bli rätt van att använda Windows igen, men jag vill ju helst sitta i MacOS till 100% om jag själv hade fått bestämma, då det är en trevligare upplevelse. Det hade jag velat göra på både fritiden och på arbetet. Datorn för det första är ju tystare och fungerar bättre om man sitter enbart i MacOS också. Nackdelen att använda VM är ju att prestandan är så dålig och datorn drar galet mycket batteri samt att den blir så varm, så att sitta i knät med datorn är inte roligt.

Sen när jag vet att jag har råd så kommer jag köpa mig en iMac. Det lär bli det första på inköpslistan när jag vet att jag ska flytta vidare. Om vi leker med tanken att det faktiskt blir en BoKlok trea på 72 kvadrat och jag får mitt kontor, så lär det bli sak nummer 2 efter att jag ordnat med eventuell torktumlare och hel kyl samt frys. I deras bostäder ingår bara det om man köper en fyra eller ett radhus. I alla fall från början, och hel kyl + hel frys samt frysbox är ett måste. Likaså torktumlare! Det är liksom givet. Snarast möjligt efter det så ska jag fanimej ha en iMac. Vad det blir återstår att se, för vid det laget lär ju Apple Silicon datorerna ha släppts även för iMac modellerna.

Får jag som jag vill så finns då noll behov av Windows, och då kan jag lika gärna skaffa en Silicon variant. De datorerna kommer ju vara så kraftulla att köra VM borde inte vara så jobbigt som det är nu. Även om jag har en bra dator, så är den långt ifrån lika kraftfull som en iMac. Även basmodellen på en iMac idag är säkert 3-4 gånger mer kraftfull jämföres med vad jag har idag på min Macbook. Det är ju några år kvar i värsta fall innan jag har flyttat vidare, men vi får se hur allt går. Jag längtar ivrigt. Nu mera Windows prat…

Nu när jag installerat Bootcamp så är datorn relativt sval när jag testat det i några timmar under helgen och det är trevligt. Under min första arbetsdag efter installationen så har Visual Studio varit en dröm att arbeta med. Jag som typ avskyr VS, för det är jättebuggigt och långsamt som fan. Nu har jag installerat Re-Sharper och Intellisense fungerar perfekt. Det är härligt! Jag brukar annars känna mig rätt så handikappad när jag sitter och kodar i VS.

Datorn känns också lite som ny, för den är väldigt snabb när jag väl sitter i Windows. Dock så har den strulat nått så ofantligt när jag bytt över till MacOS igen, för det finns en bugg i Catalina som gör att när man installerat Bootcamp så får datorn fnatt, och gör lite konstiga ändringar men det är återställt nu. Jag hoppas dock inte att datorn håller på att krascha, för det hade inte varit så skoj. Nu är jag ju mer beroende av datorn än någonsin, för jag har inte direkt någon annan dator att använda, förutom en gammal Mac Mini som mest står och samlar damm från 2012.

Livet är alltså lite som vanligt. Jag går och väntar på nästa Apple produkt jag vill köpa, längtar efter nästa steg i livet och försöker överleva dagen. Nu hoppas jag bara att lägenheten min blir uthyrd snarast möjligt så jag slipper bry mig och får tillbaka min deposition och kan fokusera mer på min LiA.

Vad gör du i livet just nu?

Kategorier
Vardagsliv

38 år ung. Nu är det tid för förändring?!

Igår fyllde jag 38 år, vilket bara känns konstigt att säga. Det började väl efter man nådde 35 års-strecket, för nu är det inte många år kvar tills man är 40. Det känns helt galet att jag levt i snart 40 år!

Orsaken till varför det känns så konstigt med att säga hur gammal man är, är just för att man inte känner sig så gammal som man faktiskt är. Jag är förmodligen fortfarande 20 eller kanske till och med tonåring i huvudet. Det enda som har förändrats är mina intressen. Jag gillar iofs fortfarande att träffa folk, jag har inget emot att gå på fest och göra saker som jag gjorde när jag var 20+ år yngre, men det händer inte lika ofta längre. Mest för att jag umgås inte med massa människor som jag gjorde när jag gick i grundskolan eller gymnasiet. Jag dricker inte längre alkohol, både av medicinska skäl men också för att jag inte kan hantera mig själv när jag är full, och jag vill inte ha mer ångest än vad jag kan hantera. Jag har tillräckligt med ångest i mitt liv redan. Jag behöver inte ha mer.

Livet mitt har bara blivit mer och mer stillasittande egentligen, men jag trivs med det. Jag skiter egentligen i hur gammal jag är, för jag tänker fortsätta göra de saker jag tycker om att göra, äta det jag vill och planera inför min egen framtid. Det som stör mig med åldern är mest att tiden bara har gått. Jag har fortfarande aldrig haft mer än ett riktigt jobb. Jag har aldrig arbetat heltid under en lång period. Jag har alltid tagit den lätta vägen ut, och därmed har jag inte lärt mig så mycket som jag borde. Jag har aldrig haft särskilt mycket pengar och jag har gjort för många misstag som bara satt mig i skiten. Hur jag än vrider och vänder på det så verkar allt för svårt att ändra på också.

I mitt förra inlägg så skrev jag om framtiden igen. Nått jag älskar att göra – bara drömma om vad fan jag gör om fem år. Vet ni om att mina femårsplaner aldrig har blivit av? Vad jag ser mig själv om fem år är något som alltid skjutits upp, för det blir inte verklighet. Det är liksom simpla saker såsom att ha ett bra jobb som jag trivs med. Ha en tillräckligt hög inkomst så jag har råd med Grand Danois och sen bo så perfekt jag bara kan. Allt det har aldrig gått i uppfyllelse. Och jag är snart 40 år gammal. Det är det som är det konstiga i det här. Typ halva mitt liv har gått och det har liksom inte ens börjat. Det känns så jävla knäppt att jag har spenderat i stort sett all min tid på att drömma om en framtid som aldrig kommer hända, samtidigt som jag bara sitter framför teven och ser på serier och filmer istället för att ha bättre hobbies som faktiskt kan hjälpa mig på längre sikt. Jag pratar självklart igen om hur mycket jag hade velat typ sitta och koda hela dagarna, läsa böcker, lyssna på poddar, ta promenader och börja spela spel igen som jag gjorde så mycket för över 20 år sen. Men nej. Att få ett bättre liv är förmodligen inget som kommer hända. Jag är för nöjd med såsom jag har det. Och hur jag än vrider och vänder på det är jag förmodligen för envis för att orka få en förändring så det blir bättre.

Just nu sitter jag exempelvis hemma och har tråkigt som fan. Det kryper i kroppen på mig, för jag vill bara göra nått annat. Just nu är jag trött på att bara se på tv. Jag vill göra nått mer nyttigt, men vad gör jag? Jo, jag sitter kvar vid teven och här lär jag sitta tills det är dags att sova och sen börjar allting om igen imorgon. Dock så såg jag en intressant YouTube video där man kan lära sig själv att tycka om tråkiga saker. Det var en rätt så simpel process.

I början så tar man en dag i veckan där man verkligen har astråkigt. Inte använder sociala medier, sitter och kollar mobilen, tittar på tv eller gör något annat som man generellt tycker mycket om att göra. Man spenderar tiden med att göra just det som hjärnan tycker är astråkigt. I mitt fall hade det inneburit att läsa böcker, försöka spela tv spel och kanske ta promenader. Möjligtvis gå på gymmet, för träning är nått av det värsta och tråkigaste som finns! Detta fortsätter man med tills att man faktiskt börjar tycka om det och sen fortsätter man bara göra det mer och mer och till sist har det blivit en ny vana. Det här som man tycker är extra roligt sparar man generellt till sist på dagen.

Frågan är om man kan göra det utan att lyssna på något, för jag vill gärna hitta en ny rutin där jag kan fortsätta lyssna på ljudböcker och poddar, så där kan jag tycka att ta promenader med en ljudbok i öronen borde räknas som nått tråkigt. Jag hade också behövt en bättre studieteknik, och i sommar hade jag tänkt att försöka bättra på den, då jag förmodligen inte kommer ha nån inkomst i form av sommarjobb denna sommaren. Att lära mig plugga programmering på ett bättre sätt lär bli en utmaning som heter duga, men jag ser fram emot det. Jag måste bli bättre på det, för jag känner idag att mina kunskaper är långt ifrån så bra som de kan bli. Jag kan koda, men jag vill kunna förstå programmering på ett bättre sätt än vad jag gör idag.

Ett sätt att bli bättre på det är att just läsa böcker om programmering och sen följa varenda uppgift i kurslitteraturen. Det är i alla fall ett tips jag har fått. Jag räknar dock med att jag kommer sitta hela sommaren och bara se på tv, lata mig, ta sovmorgon och att inget kommer förändras, för det gäller att vara realistisk här. Jag är förmodligen som sagt för envis för att kunna bryta dessa ”dåliga” vanor jag haft hela livet ändå.

Lyckas jag dock, så är det guld värt! Jag är ändå rätt trött på att hela mitt liv går ut på att bara sitta vid teven och att jag bara sitter och drömmer om en framtid jag förmodligen aldrig kommer få, för jag måste ju göra något för att den här framtiden ska ske. Som att fixa ett jobb, exempelvis med en bra lön så jag har möjlighet att spara undan till den där kontantinsatsen och köpa min drömbostad snarast möjligt än aldrig någonsin.

Kanske är det rätt tid för förändring nu? Åtminstone är det dags att göra nått åt det innan det verkligen är försent.

Kategorier
Vardagsliv

Sömnproblemen fortsätter, men vad beror det på?

Jag har nu haft Majken i ungefär 1,5 veckor och på typ 10-12 nätter så har jag sovit bra i två av dem. När Majken äntligen började sova om nätterna, ja då hände nått konstigt med mig, så jag har inte kunnat sova särskilt bra senaste tiden, och det driver mig till vansinne!

Jag har haft sömnproblem hela livet. Det tar normalt säkert en timme att bara somna, oavsett hur trött jag än är, jag är lättväckt, har svårt att somna om i många fall och behöver mycket sömn för att kunna fungera normalt. Det har blivit bättre med åren, och överlag så har jag börjat sova bättre om nätterna, även om jag fortfarande är lättväckt.

När Majken inte kunde sova om nätterna och höll mig vaken, så blev det ju lite som det blev. Det som händer nu är dock nått jag typ aldrig varit med om tidigare, i alla fall inte i såna här ”mängder”. Jag är trött nu när jag går och lägger mig, men det är som om att kroppen och hjärnan är på olika nivåer. Jag är trött, vill sova. Min hjärna är också trött och vill sova. Däremot vill min kropp nått helt annat. Ut och springa eller vad det nu är. Jag har alltså fjärilar i magen när jag ska sova. I huvudet är det stendött med tankar, då ångest innan jag ska sova är mer standard än nått annat. Det brukar vara rusningstrafik i mitt huvud när jag ska sova, vilket är anledningen att det tar så lång tid att somna. Jag ligger och tänker på fan och hans moster i evigheter. Inbillar mig saker som inte har hänt eller kommer hända etc. Det gör jag vanligtvis tills jag somnar och börjar drömma ännu konstigare saker. Så är det alltså inte nu, utan magen liggar bara och pirrar, så hela jag vibrerar. Ibland är jag nästan skakis, typ som om jag har feberfrossa. Det är omöjligt att sova i alla fall. I snitt sen Majken kom till mig så har jag fått in max 4-5 timmars sömn per natt, så jag är lagom förstörd.

De gånger jag har sovit bra, har varit när någon sovit över. Då sover jag som en stock. Det har varit jätteskönt, men det är frustrerande att det inte är samma sak när jag sover ensam igen. Egentligen är det inte att sova ensam som är problemet, även om det är ovant. I alla fall tror jag inte det. När jag har pratat med några nära vänner så har de sagt att det förmodligen beror på att jag nu börjat landa i att jag inte är tillsammans med Henrik längre. I början av flytten så var det ju bara fullt ös – komplett meningslös som gällde, så det har ju tagit ett tag innan jag fått in en vardag och en någorlunda rutin.

Om jag ska vara sådär analyserande och reflekterande som jag brukar vara så tror jag att mina nuvarande (förhoppningsvis ytterst tillfälliga) sömnproblem beror på flera olika saker. Dels tror jag det stämmer att jag börjat landa i att bo ensam igen. Jag tror det är ovant att sova ensam, då jag sovit bredvid Henrik nästan varje natt i ungefär 11 år. Under dessa 11 år tillsammans så har vi max sovit utan varandra kanske 1-2 veckor per år, så vi är verkligen vana att sova tillsammans. Åtminstone är jag det.

Sen tror jag också att det beror på en framkallad ”rastlöshet” som jag själv orsakat. Sen jag flyttade in i den här lägenheten så har jag haft otroligt svårt att slappna av och bara göra det som jag har längtat efter. Det jag vill göra är att typ sitta med min laptop i knät och koda/göra skolarbete, se film eller bara ta det allmänt lugnt med tekniken i högsta hugg. Istället för att jag kan göra detta och bara njuta av det som jag gjorde innan flytten så har jag större intresse av att bara städa, hålla ordning eller göra vad som helst som inte innebär det jag alltid gör – vara lat och stirra på skärmar. Det är en mycket konstig känsla att jag inte kan njuta av det som jag annars bara älskar att göra. Visst, jag njuter väl när jag ser en bra film, men jag tänker typ konstant på nått annat jag kan göra istället. Och det är mycket irriterande.

Fördelarna med att jag känner dock att jag vill städa med mera är ju att jag lärt mig hålla ordning bättre. Jämfört med innan så är det en massiv förändring. Dock är det inte alla dagar man orkar hålla ordning, men med tanke på hur lite utrymme jag har så kan det gå maximalt en dag innan jag måste köra diskmaskinen exempelvis och diska upp efter mig.

Natten till idag (sön-mån) är första natten där jag sovit ensam sen Majken kom där jag lyckats sova större delen av natten. Jag har börjat dricka kamomillte, främst för att det ska ha en allmänt lugnande effekt och jag tänkte att det skulle hjälpa mot mina humörsvängningar och korta stubin. Ibland hjälper det mot det – ja, men det har en annan positiv effekt. Jag blir trött. Och sömnig. Vilket är precis vad jag behöver just nu. Igår var första gången sen Majken kom vad jag minns som jag drack en kopp kamomillte innan läggdags och jovisst lyckades jag somna. Jag drack teet ungefär en halvtimme innan läggdags, sen läste jag några kapitel manga efter tips från Henrik om jag inte är tillräckligt trött, då läsning gör mig supertrött. Sen la jag mig för att sova och somnade relativt snabbt. Dock så vaknade jag till kort efteråt och spenderade ungefär 90 minuter till med att försöka somna om. Efter att jag höll på att ge upp så ringde jag en kompis, då jag hade förvarnat henne om att det kunde ske, men hon svarade inte och då försökte jag ändå att somna om. Ja, det slutade med att jag sov praktiskt taget hela natten efter det, mellan ungefär 01:30 – 06:30 då Majken vaknade till och var döhungrig. Då fick hon sin frukost, sen gick jag och la mig igen och somnade om, och 07:45 ringde alarmet. Dock vaknade jag lite innan det då Majken prompt ville rulla upp gardinen igen för femtielfte gången sen igår…

Idag har jag dock typ halvsovit i skolan, och varit så jävla trött att även om jag hade fått tillåtelse att åka hem tidigare så hade jag varit för trött för att köra. Det blev bättre efter lunchen och sen jag kom hem efter skolan så har jag inte varit så trött att jag varit tvungen att ta en tupplur. Däremot lär det bli lite tidigare i säng idag… Om jag nu bara kan slita mig från datorn d.v.s.

Kortfattat nu så är jag mer hoppfull om att jag kan börja sova om nätterna igen och förhoppningen är att det kommer gå bättre och bättre för varje natt. Majken har också fått en rejäl klätterställning nu som är typ 170 cm hög med många gömmor och sängar samt klöspelare. Hon gillar att sova i den, men att se på den som världens bästa aktiveringsleksak är tydligen svårt. Nåja, med lite nya rutiner, godislekar och annat så lär hon börja klättra i trädet mer framöver. Hon sover som sagt genom nätterna nu, även om hon vaknar lite för tidigt om morgnarna, men det lär nog ändras det också tids nog.

Kategorier
Ragdoll

Första veckan med Majken innebar alldeles för lite sömn…

De senaste dagarna med Majken kan sammanfattas med hyperaktivitet och extrem sömnbrist och kortare stubin än vanligt. Hon har skapat sig rutiner som innebär att hon vägrar somna före midnatt och hon väcker gärna mamma (alltså mig) alldeles för tidigt, och gör allt hon kan för att inte sova.

Jag köpte ju mer leksaker till henne, vilket har hjälpt och till sist började hon leka med aktiveringsleksaken ordentligt, vilket gjorde mig mycket glad. Dessvärre är rutinen, att trots att jag busar, leker och aktiverar henne om dagarna och under kvällstid, så ska hon leka i minst 2 timmar till. Sen ska hon göra mig otroligt frustrerad då jag inte får sova. Jag har gråtit mig till sömns fyra nätter i rad och fått i snitt kanske 3 timmar sömn, när jag behöver minst 8-9, helst 10 för att ens kunna fungera normalt. De nätter då jag har kunnat sova tekniskt sett så har jag haft ångest över mitt egna beteende som sker när jag inte fått sova.

Jag kör till 99% med positiv förstärkning här – allt annat får jag sån extrem ångest för. Är man dock astrött, och katten är på tusen ställen per sekund så blir man snabbt uttömd och då blir det lite hårdare tag, vilket jag hatar och jag får sån ångest över minsta lilla grej där jag inte kan behandla henne rätt och snällt. Ingen anledning till oro dock, allt är bra. Jag är bara en hönsig/nojig mamma med kort stubin. Och ångestproblem har jag haft hela livet och jag kan inte kontrollera det. Även om jag vill sluta tänka på saken som ger mig ångest, så är min hjärna lite sådär dum och elak där tusen scenarion om den här händelsen går på repeat. Det enda jag kan göra är att vänta ut det hela tills det försvinner eller ersätts av annan ångest för att nått nytt hände som inte skulle ha hänt. Skitstörigt.

Efter att jag pratat med uppfödaren om allt så är det lite lugnare, och efter råd så har jag införskaffat sele och öronproppar. Jag har också köpt två olika typer av spray, en sån feliway som är lugnande och sen en som jag ska spraya på området runt teven så hon inte vill gå dit nått mer, och särskilt inte bita på saker hon inte ska bita på.

Häromdagen när jag kom hem efter att jag köpte grejerna så sprayade jag lite med feliway och Majken har sen dess varit extremt lugn. Hon är som en helt annan katt. Hon beter sig mer som hon gjorde första dygnet, där hon är mer gosig, pussig och småpratar lite mer. De senaste dagarna med min korta stubin och trötthet så har hon säkerligen märkt av att mamma är känslig/sur/arg eller nått och då har hon inte varit så gosig med mig, vilket gör mig så ledsen. Dock känns det bättre nu när sprayen (förhoppningsvis) gör henne mer lugn och trygg. Tanken är att jag ska spraya en skvätt på typ sängen och fåtöljen jag brukar sitta i så kanske hon sover mer och längre och jag också kan få tillbaka all den förlorade sömnen.

Den nya rutinen ska också innebära mer aktivitet. Ut på kvällspromenad runt 21-22 tiden, en dust spray av feliway, massa lek på kvällen och sen mera mush. Förhoppningsvis innebär det att hon är vaken och aktiv på dagarna och sover typ konstant när jag själv sover om nätterna. Det hade varit underbart.

Första natten efter jag köpt in de olika sprayerna så höll sig Majken vaken till klockan tre på natten. Det höll dock på att bli total succé då vi låg i sängen redan före kl 22 och hon somnade. För mig tar det vanligtvis evigheter innan jag somnar, så jag hann inte. Sen efter nån timme eller så, när jag precis höll på att somna – ja då vaknade hon igen. Dock var hon inte hyperaktiv då utan bara vaken, nyfiken och på bushumör. Jag och sängen var hennes lekplats. Hon klev på mitt huvud, lekte med mina fötter och ben etc. Trots att jag var invirad i täcket att jag svettades som en gris så höll hon på länge. Hon tröttnade bitvis och då försökte jag somna om, men precis när jag höll på att somna, ja då började hon leka igen. Då fick jag nog och röt till, och då blev hon rädd och spenderade praktiskt taget resten av natten på dass, vilket gjorde att jag blev ledsen igen, fick ångest och inte kunde somna. Det var inte förrän efter kl tre nån gång som hon till sist kom ut till mig igen, la sig i fåtöljen och somnade som jag förmodligen fick in några timmar sömn, men sen var jag på bristningsgränsen resten av dagen. Jag ska tillägga också att jag testade öronpropparna i några timmar. Det funkade fint tekniskt sett, men eftersom jag är så nojig, så blev jag orolig för att dels att hon skulle råka tugga i sig en sån öronpropp ifall den skulle råka ramla ur örat, eller att jag skulle sova igenom en olycka på natten samt missa mitt alarm, så efter att jag ändå inte kunde somna efter typ 3 timmars försök med öronpropparna i så tog jag ur dem. Då upptäckte jag också att hon låg i fåtöljen och sov. Då gick det lite bättre att lugna ner sig, även om jag inte direkt kunde sova.

Igår fick jag besök av en av dem bästa i mitt liv som stannade över, och då lekte vi rätt rejält med henne ungefär en timme innan läggdags och precis innan jag la mig i sängen för att sova fick hon sin sista dagsranson av mush. Sen sov hon mellan 23-07! Och jag sov också! Vid sjutiden då hon vaknade till så var hon på lite bushumör igen, men inte hyperaktiv. Efter nån timme med bus så fick hon sin mush frukost och efter det så somnade hon om och vi låg i sängen till strax innan kl 11. En underbar natt där jag äntligen fått sova. Jag har fått minst 8-9 timmar sömn, men förmodligen mer. Jag minns knappt vad jag drömt i natt, men jag vet att jag har sovit i alla fall.

I natt ska jag testa samma rutin, alltså leka av henne rejält nån timme innan vi ska sova, och se till att hon inte somnar innan jag lagt mig i sängen. Sen, det absolut sista jag gör är att ge henne mat. Då borde vi få in en bra rutin som gör att både hon och jag kan sova ostört om nätterna.

Blötmaten, förresten får jag sluta ge. Hon fullkomligt älskade det, och egentligen jag också med tanke på att det är bättre mat än torrfoder. Problemet är dock att när jag skulle rensa lådan för några dagar sen så luktade hela lådan av bara blötmat! Rena chocken för min del, så då tänker man ju så klart att den maten kan ju inte tas upp särskilt bra av henne, om det luktar blötmat av hennes bajs. Nä, det blir att bara ge mush, två bullar på morgonen och två på kvällen tills att uppfödaren säger att det ska ökas. Resten får hon hålla sig till torrfoder. Det har funkat bättre än vad jag trodde, men jag märker att hon är mer hungrig också nu när hon inte får blötmaten. Hon gnäller åtminstone inte efter det, och äter när hon känner för det av torrfodret. En gissning jag har också är att blötmaten gjorde henne mer hyperaktiv också, för hon var inte särskilt hyper första dagarna innan jag började ge en påse per dag. Sen jag slutade ge det så är hon lugnare också och leker knappt, men när vi leker med henne – ja då jävlar, så visst behöver hon aktiveras.

Målet just nu är också att hitta bra automatiska aktiveringsleksaker till henne. Typ batteridrivna tysta bollar som rör sig random som hon kan jaga. Laserpekare som jag själv slipper hålla i etc. Hennes favoritleksak är fjädervippan, men det hade varit bra om det finns något liknande som hon kan leka med själv (under bevakning så klart) så jag kan ägna mig åt andra saker, såsom skola, eller ta hand om hemmet. Det är också dags att beställa ett bättre klösträd som har mer höjd, då hon igår kväll började klättra på min kontorstol och råkade på så vis ta sig upp på skrivbordet. Inte ok!

Majken klättrade upp på toppen av gamla klöspelaren och tittar nyfiket på fläkten som står bredvid.

Jag har idag kollat lite på aktiveringsleksaker, men de flesta har fått rätt dåligt betyg, går sönder lätt eller är extremt högljudda så då är det inte ett alternativ, men har ni några bra tips så lämna gärna en kommentar nedan!

Efter nattens succé, så vet jag i alla fall vad jag ska försöka med och har jag tur så innebär det att jag får sova bra i fortsättningen och fortsätter ha en sån underbar, fantastisk katt i mitt liv. Jag har aldrig varit med om en katt som är så intresserad av dels mig, men även allt annat. Det är fantastiskt!

Kategorier
Intresseklubben antecknar!

Barnsliga vanor är underbart roliga att ha som 37 åring!

Och med barnsliga vanor syftar jag mest på att även om jag blivit äldre, så har jag inte slutat göra vissa saker som jag gjorde ofta när jag var barn. Främst är det tv serier och filmer som jag fortfarande tittar på, men det är också längtan att julen ska kännas som förr och vissa traditioner saknar jag som tyvärr inte sker längre av diverse anledningar.

Några exempel är att man har ett ledigt sportlov och åker till Norrland, inte för att jag vill åka skidor eller vara ute i snön, men att träffa släktingar och åka bil samt äta de saker som är relaterade med det saknar jag, även om jag numera är vegetarian. Jag skulle dock aldrig igen medvetet äta kött (eller mer likdelar såsom jag känner nu), men det är en tradition som jag älskade när jag var yngre och som jag saknar principen av.

Bilresorna till fjällen innehöll nämligen korvmackor med Delins korv och varm choklad när det var fika dags och på vägen hem åt vi alltid en varsin apelsin som mamma spenderade säkert en timme med att skala. En annan grej är att fira midsommar på Sjöängen, som är ett område med badstrand några kilometer ifrån där vi bodde när vi växte upp. Då åt vi kycklingklubbor med potatissallad och jordgubbar till efterrätt. Dock idag ska vi fokusera på skärmstirrande. Det andra har jag skrivit om en del redan. Mina tankar kring julen, kan ni läsa här bland annat.

Det finns ett gäng tv serier och filmer som jag typ har som rutin att titta på och det är filmer och serier som jag i princip ser om en gång per år – minst. När det gäller svenska filmer är det mina favoriter från Astrid Lindgren men också sällskapsresan-filmerna. Det finns några andra få favoriter, men de ser jag otroligt sällan. De jag syftar på där är Sunes sommar, Yrrol, Eva & Adam, Fucking Åmål och kanske några fler jag inte kommer på. Om någon också har ”Det blir aldrig som man tänkt sig” hemma som bara ligger och skräpar, fast i god kvalité så hör av er. Jag vill ha den filmen i min hylla! Om den nu inte på ett mirakulöst sätt finns att se online på en laglig streaming tjänst, men det tvivlar jag på.

Jag har alla mina favoriter av Astrid Lindren, förutom Mio min Mio här hemma i hyllan på Blu-ray eller DVD. Emil i Lönneberga och Pippi Långstrump (tv serien) har jag som dvd box. Resten är på Blu-ray. Mio min Mio verkar vara jättesvårt att få tag på, och den finns heller inte på Blu-ray vilket är oerhört tråkigt. De enda filmerna jag inte har är Lotta serien, Mästerdetektiven Kalle Blomkvist(MKB), Peter och Petra(P&P), Nils Karlsson Pyssling(NKP) och kanske nån mer jag glömt nämna. Sen har jag resten.

Även om jag inte är alls glad i Karlsson på Taket, så har jag ändå den. Tror den är bra att titta på för att få sig en påminnelse vilka människor som är bra att ha i sina liv och vilka man bör avsluta vänskapen med ibland. Karlsson är verkligen hemsk! Lotta på Bråkmakaregatan är jag dock mindre intresserad av att se. Jag tittade på Peter och Petra samt Nils Karlsson Pyssling för en massa år sen igen, men P&P är jättedålig, och NKP behöver jag inte ha i min hylla, men jag kan inte riktigt förklara varför. MKB har jag bara sett en gång, men blev inte särskilt imponerad, iaf av de nya versionerna av dem. Jag vill se de gamla som kom på 40-talet är när det nu var de visades. Jag gillar gamla filmer, även om de är svartvita. För att snabbt nämna några favoriter där så måste jag nämna Little Lord Fauntleroy(1936) och Bedknobs & Broomsticks(1971), Willy Wonka(bägge filmerna), Dr Doolittle och självklart Mary Poppins. Dessa är också filmer jag ser om ungefär en gång per år ifall jag kan få tag på dem.

Nyligen valde jag att se om Pippi serien på SVTPlay, bara för att det är mest lättillgängligt så samt att det är i HD kvalité där. Min DVD box med Pippi har extremt dålig bildkvalité, så det är lite störigt. Igår såg jag om Pippi på de sju haven och idag såg jag Pippi på rymmen till frukost. Vad jag ser om härnäst får vi se, men förmodligen blir det Vi på Saltkråkan följt av alla 4 filmerna eller så blir det Emil i Lönneberga. Har inte bestämt mig än. I alla fall när det gäller Astrid Lindgrens filmer.

Tog en bild på introt av Pippi på de sju haven igår och postade på instagram. Det här är dock originalbilden.

När det gäller engelsktalande filmer och serier så är Narnia den jag måste nämna först, tv serien från 80-talet. Den är så grymt bra gjord för att dels vara gjord på 80-talet med alla effekterna, men de följer böckerna praktiskt taget till punkt och pricka. Det är dock oerhört tråkigt att inte alla böcker blev filmatiserade på 80 talet, med tanke på hur bra de följer böckerna. Jag hade så gärna velat se Min morbror trollkarlen i den serien, för den boken är den bästa. För övrigt är det bara Narnia serien som jag läst alla böcker i och faktiskt upplevt magi när jag läst, särskilt första boken som aldrig filmatiserats. Sista boken läste jag kanske för nått år sen på ljudbok, men slutet var otroligt konstigt så med den är jag glad att den inte filmatiserats. Hade den gjort det tror jag nog inte jag hade älskat Narnia så mycket som jag fortfarande gör i vuxen ålder, för jag har aldrig (som med typ allt annat i mitt liv) tolkat Narnia som något religiöst, som ett land efter döden etc eller att Aslan faktiskt är Gud. Sorry om jag spoilade där, men de flesta av er läser ju inte de böckerna längre. I alla fall så har jag tänkt på Narnia som ett magiskt land där allt kan förändras och där man kan få nya perspektiv på sitt liv. Religion har alltså inget med det att göra. Nä, det är ju mer fantastiskt med talande djur, magi, äventyr med mera. Jag tror inte ens barnen i böckerna tänker på den religiösa aspekten heller, utan de tycker bara det är häftigt att vara på äventyr i ett magiskt land. De nya versionerna av Narnia hatar jag för att de följer inte böckerna, och lägger till massa annan skit bara för att det ska bli en bra film. De är otroligt välgjorda dock, men storymässigt som Narnia-nörd så är det total katastrof. Inte ens där lyckades de filmatisera alla böcker heller såsom det var tänkt från början…😢

Om vi fortsätter så finns det ett flertal engelsktalande filmer som jag ser minst en gång per år och en av dem är Turner & Hooch med Tom Hanks. Egentligen är The ‘Burbs också med där, men den är lite svårare att få tag på så den ser jag kanske en gång var tredje år. Jag lyckades dock se den tidigare i år när jag hade några provveckor med CMore, för jag hittade massa favoriter där, men annars är utbudet stendött. Den är inte lika bra som T&H, men jag ser den bara för att det är en Grand Danois med i den.

Den andra filmen jag tänkte nämna är Coming To America med Eddie Murphy. Jag vet inte varför just den filmen är en sån jag ser om flera gånger, men den ingår där i alla fall. Minst en gång per år ser jag alltså den, men jag tror nu att det gått mer än ett år sen jag såg den sist. T&H såg jag när jag var uppe i Norrland under sommaren i år. Har köpt den via iTunes, så nu har jag den i mitt bibliotek. Jag passade på eftersom det finns en Apple TV i familjens ägo, men vill jag se den igen i fortsättningen så får jag se den på datorn eller så, för vi har ingen Apple TV här hemma, men nästa TV (när nu den införskaffas, liksom) bör innehålla stöd för AirPlay 2 så jag kan se grejer på en stor skärm i en bekväm tv soffa framöver. Biblioteket i iTunes har än så länge varit bra, men får se om jag köper mer filmer därigenom sen. Det lär bli svårt om jag inte är desperat förstås med vissa filmer och jag inte har en större skärm att titta på.

Övriga filmer som jag gillar att se är typiska klassiker, oftast med Hugh Grant, såsom About a Boy, Notting Hill, 4 weddings & a funeral. Där ingår också Bridget Jones filmerna, men även Pretty Woman också. Det finns många bra klassiker och de här sista ser jag generellt på ett udda schema, så det är inte säkert att det blir en gång per år, men ofta nog för att man ska tycka att man sett varje film säkert 50 gånger i sitt liv och ännu inte tröttnat.

Jag älskar också de flesta Disney filmer, animerat som tecknat men där är det också mer udda med vilka filmer jag ser och hur ofta. Jag älskar att se om dem dock! Shrek är en stor favorit, bara för att nämna någon. Alla fyra filmer finns på Netflix så de brukar jag se om ungefär en gång per år också. Jag älskar också många filmer av Mel Brooks såsom Spaceballs och Robin Hood – men in tights.

Sen finns det några onämnda filmer också som jag har en tendens att se om. Oftast är de också barnfilmer, men främsta anledningen till varför jag väljer att se om dem är för att det är en Grand Danois i den eller att den handlar om hundar på något sätt. Dessa filmer är ofta väldigt ”dåligt” gjorda men värda att se för en person som mig som generellt älskar barnfilmer och det är värt att se dem för mig när jag är rastlös etc.

Främsta anledningen till varför jag gör det här är bara för att det är utmärkt sett för mig att koppla av och/eller varva ner och jag inte kommer på något annat att göra. Utbudet med nya saker att se på Netflix och YouTube är rätt dött numera så det gör det svårt att hitta grejer att se på. Istället för att bläddra i en halv evighet efter något att se på så väljer jag hellre att bara se om en film jag sett många gånger innan.

Har du några favoriter som du ser om, fast du inte är ett officiellt barn längre? Skriv en kommentar och berätta!