Etikett: rutin

Kategorier
Vardagsliv

38 år ung. Nu är det tid för förändring?!

Igår fyllde jag 38 år, vilket bara känns konstigt att säga. Det började väl efter man nådde 35 års-strecket, för nu är det inte många år kvar tills man är 40. Det känns helt galet att jag levt i snart 40 år!

Orsaken till varför det känns så konstigt med att säga hur gammal man är, är just för att man inte känner sig så gammal som man faktiskt är. Jag är förmodligen fortfarande 20 eller kanske till och med tonåring i huvudet. Det enda som har förändrats är mina intressen. Jag gillar iofs fortfarande att träffa folk, jag har inget emot att gå på fest och göra saker som jag gjorde när jag var 20+ år yngre, men det händer inte lika ofta längre. Mest för att jag umgås inte med massa människor som jag gjorde när jag gick i grundskolan eller gymnasiet. Jag dricker inte längre alkohol, både av medicinska skäl men också för att jag inte kan hantera mig själv när jag är full, och jag vill inte ha mer ångest än vad jag kan hantera. Jag har tillräckligt med ångest i mitt liv redan. Jag behöver inte ha mer.

Livet mitt har bara blivit mer och mer stillasittande egentligen, men jag trivs med det. Jag skiter egentligen i hur gammal jag är, för jag tänker fortsätta göra de saker jag tycker om att göra, äta det jag vill och planera inför min egen framtid. Det som stör mig med åldern är mest att tiden bara har gått. Jag har fortfarande aldrig haft mer än ett riktigt jobb. Jag har aldrig arbetat heltid under en lång period. Jag har alltid tagit den lätta vägen ut, och därmed har jag inte lärt mig så mycket som jag borde. Jag har aldrig haft särskilt mycket pengar och jag har gjort för många misstag som bara satt mig i skiten. Hur jag än vrider och vänder på det så verkar allt för svårt att ändra på också.

I mitt förra inlägg så skrev jag om framtiden igen. Nått jag älskar att göra – bara drömma om vad fan jag gör om fem år. Vet ni om att mina femårsplaner aldrig har blivit av? Vad jag ser mig själv om fem år är något som alltid skjutits upp, för det blir inte verklighet. Det är liksom simpla saker såsom att ha ett bra jobb som jag trivs med. Ha en tillräckligt hög inkomst så jag har råd med Grand Danois och sen bo så perfekt jag bara kan. Allt det har aldrig gått i uppfyllelse. Och jag är snart 40 år gammal. Det är det som är det konstiga i det här. Typ halva mitt liv har gått och det har liksom inte ens börjat. Det känns så jävla knäppt att jag har spenderat i stort sett all min tid på att drömma om en framtid som aldrig kommer hända, samtidigt som jag bara sitter framför teven och ser på serier och filmer istället för att ha bättre hobbies som faktiskt kan hjälpa mig på längre sikt. Jag pratar självklart igen om hur mycket jag hade velat typ sitta och koda hela dagarna, läsa böcker, lyssna på poddar, ta promenader och börja spela spel igen som jag gjorde så mycket för över 20 år sen. Men nej. Att få ett bättre liv är förmodligen inget som kommer hända. Jag är för nöjd med såsom jag har det. Och hur jag än vrider och vänder på det är jag förmodligen för envis för att orka få en förändring så det blir bättre.

Just nu sitter jag exempelvis hemma och har tråkigt som fan. Det kryper i kroppen på mig, för jag vill bara göra nått annat. Just nu är jag trött på att bara se på tv. Jag vill göra nått mer nyttigt, men vad gör jag? Jo, jag sitter kvar vid teven och här lär jag sitta tills det är dags att sova och sen börjar allting om igen imorgon. Dock så såg jag en intressant YouTube video där man kan lära sig själv att tycka om tråkiga saker. Det var en rätt så simpel process.

I början så tar man en dag i veckan där man verkligen har astråkigt. Inte använder sociala medier, sitter och kollar mobilen, tittar på tv eller gör något annat som man generellt tycker mycket om att göra. Man spenderar tiden med att göra just det som hjärnan tycker är astråkigt. I mitt fall hade det inneburit att läsa böcker, försöka spela tv spel och kanske ta promenader. Möjligtvis gå på gymmet, för träning är nått av det värsta och tråkigaste som finns! Detta fortsätter man med tills att man faktiskt börjar tycka om det och sen fortsätter man bara göra det mer och mer och till sist har det blivit en ny vana. Det här som man tycker är extra roligt sparar man generellt till sist på dagen.

Frågan är om man kan göra det utan att lyssna på något, för jag vill gärna hitta en ny rutin där jag kan fortsätta lyssna på ljudböcker och poddar, så där kan jag tycka att ta promenader med en ljudbok i öronen borde räknas som nått tråkigt. Jag hade också behövt en bättre studieteknik, och i sommar hade jag tänkt att försöka bättra på den, då jag förmodligen inte kommer ha nån inkomst i form av sommarjobb denna sommaren. Att lära mig plugga programmering på ett bättre sätt lär bli en utmaning som heter duga, men jag ser fram emot det. Jag måste bli bättre på det, för jag känner idag att mina kunskaper är långt ifrån så bra som de kan bli. Jag kan koda, men jag vill kunna förstå programmering på ett bättre sätt än vad jag gör idag.

Ett sätt att bli bättre på det är att just läsa böcker om programmering och sen följa varenda uppgift i kurslitteraturen. Det är i alla fall ett tips jag har fått. Jag räknar dock med att jag kommer sitta hela sommaren och bara se på tv, lata mig, ta sovmorgon och att inget kommer förändras, för det gäller att vara realistisk här. Jag är förmodligen som sagt för envis för att kunna bryta dessa ”dåliga” vanor jag haft hela livet ändå.

Lyckas jag dock, så är det guld värt! Jag är ändå rätt trött på att hela mitt liv går ut på att bara sitta vid teven och att jag bara sitter och drömmer om en framtid jag förmodligen aldrig kommer få, för jag måste ju göra något för att den här framtiden ska ske. Som att fixa ett jobb, exempelvis med en bra lön så jag har möjlighet att spara undan till den där kontantinsatsen och köpa min drömbostad snarast möjligt än aldrig någonsin.

Kanske är det rätt tid för förändring nu? Åtminstone är det dags att göra nått åt det innan det verkligen är försent.

Kategorier
Vardagsliv

Sömnproblemen fortsätter, men vad beror det på?

Jag har nu haft Majken i ungefär 1,5 veckor och på typ 10-12 nätter så har jag sovit bra i två av dem. När Majken äntligen började sova om nätterna, ja då hände nått konstigt med mig, så jag har inte kunnat sova särskilt bra senaste tiden, och det driver mig till vansinne!

Jag har haft sömnproblem hela livet. Det tar normalt säkert en timme att bara somna, oavsett hur trött jag än är, jag är lättväckt, har svårt att somna om i många fall och behöver mycket sömn för att kunna fungera normalt. Det har blivit bättre med åren, och överlag så har jag börjat sova bättre om nätterna, även om jag fortfarande är lättväckt.

När Majken inte kunde sova om nätterna och höll mig vaken, så blev det ju lite som det blev. Det som händer nu är dock nått jag typ aldrig varit med om tidigare, i alla fall inte i såna här ”mängder”. Jag är trött nu när jag går och lägger mig, men det är som om att kroppen och hjärnan är på olika nivåer. Jag är trött, vill sova. Min hjärna är också trött och vill sova. Däremot vill min kropp nått helt annat. Ut och springa eller vad det nu är. Jag har alltså fjärilar i magen när jag ska sova. I huvudet är det stendött med tankar, då ångest innan jag ska sova är mer standard än nått annat. Det brukar vara rusningstrafik i mitt huvud när jag ska sova, vilket är anledningen att det tar så lång tid att somna. Jag ligger och tänker på fan och hans moster i evigheter. Inbillar mig saker som inte har hänt eller kommer hända etc. Det gör jag vanligtvis tills jag somnar och börjar drömma ännu konstigare saker. Så är det alltså inte nu, utan magen liggar bara och pirrar, så hela jag vibrerar. Ibland är jag nästan skakis, typ som om jag har feberfrossa. Det är omöjligt att sova i alla fall. I snitt sen Majken kom till mig så har jag fått in max 4-5 timmars sömn per natt, så jag är lagom förstörd.

De gånger jag har sovit bra, har varit när någon sovit över. Då sover jag som en stock. Det har varit jätteskönt, men det är frustrerande att det inte är samma sak när jag sover ensam igen. Egentligen är det inte att sova ensam som är problemet, även om det är ovant. I alla fall tror jag inte det. När jag har pratat med några nära vänner så har de sagt att det förmodligen beror på att jag nu börjat landa i att jag inte är tillsammans med Henrik längre. I början av flytten så var det ju bara fullt ös – komplett meningslös som gällde, så det har ju tagit ett tag innan jag fått in en vardag och en någorlunda rutin.

Om jag ska vara sådär analyserande och reflekterande som jag brukar vara så tror jag att mina nuvarande (förhoppningsvis ytterst tillfälliga) sömnproblem beror på flera olika saker. Dels tror jag det stämmer att jag börjat landa i att bo ensam igen. Jag tror det är ovant att sova ensam, då jag sovit bredvid Henrik nästan varje natt i ungefär 11 år. Under dessa 11 år tillsammans så har vi max sovit utan varandra kanske 1-2 veckor per år, så vi är verkligen vana att sova tillsammans. Åtminstone är jag det.

Sen tror jag också att det beror på en framkallad ”rastlöshet” som jag själv orsakat. Sen jag flyttade in i den här lägenheten så har jag haft otroligt svårt att slappna av och bara göra det som jag har längtat efter. Det jag vill göra är att typ sitta med min laptop i knät och koda/göra skolarbete, se film eller bara ta det allmänt lugnt med tekniken i högsta hugg. Istället för att jag kan göra detta och bara njuta av det som jag gjorde innan flytten så har jag större intresse av att bara städa, hålla ordning eller göra vad som helst som inte innebär det jag alltid gör – vara lat och stirra på skärmar. Det är en mycket konstig känsla att jag inte kan njuta av det som jag annars bara älskar att göra. Visst, jag njuter väl när jag ser en bra film, men jag tänker typ konstant på nått annat jag kan göra istället. Och det är mycket irriterande.

Fördelarna med att jag känner dock att jag vill städa med mera är ju att jag lärt mig hålla ordning bättre. Jämfört med innan så är det en massiv förändring. Dock är det inte alla dagar man orkar hålla ordning, men med tanke på hur lite utrymme jag har så kan det gå maximalt en dag innan jag måste köra diskmaskinen exempelvis och diska upp efter mig.

Natten till idag (sön-mån) är första natten där jag sovit ensam sen Majken kom där jag lyckats sova större delen av natten. Jag har börjat dricka kamomillte, främst för att det ska ha en allmänt lugnande effekt och jag tänkte att det skulle hjälpa mot mina humörsvängningar och korta stubin. Ibland hjälper det mot det – ja, men det har en annan positiv effekt. Jag blir trött. Och sömnig. Vilket är precis vad jag behöver just nu. Igår var första gången sen Majken kom vad jag minns som jag drack en kopp kamomillte innan läggdags och jovisst lyckades jag somna. Jag drack teet ungefär en halvtimme innan läggdags, sen läste jag några kapitel manga efter tips från Henrik om jag inte är tillräckligt trött, då läsning gör mig supertrött. Sen la jag mig för att sova och somnade relativt snabbt. Dock så vaknade jag till kort efteråt och spenderade ungefär 90 minuter till med att försöka somna om. Efter att jag höll på att ge upp så ringde jag en kompis, då jag hade förvarnat henne om att det kunde ske, men hon svarade inte och då försökte jag ändå att somna om. Ja, det slutade med att jag sov praktiskt taget hela natten efter det, mellan ungefär 01:30 – 06:30 då Majken vaknade till och var döhungrig. Då fick hon sin frukost, sen gick jag och la mig igen och somnade om, och 07:45 ringde alarmet. Dock vaknade jag lite innan det då Majken prompt ville rulla upp gardinen igen för femtielfte gången sen igår…

Idag har jag dock typ halvsovit i skolan, och varit så jävla trött att även om jag hade fått tillåtelse att åka hem tidigare så hade jag varit för trött för att köra. Det blev bättre efter lunchen och sen jag kom hem efter skolan så har jag inte varit så trött att jag varit tvungen att ta en tupplur. Däremot lär det bli lite tidigare i säng idag… Om jag nu bara kan slita mig från datorn d.v.s.

Kortfattat nu så är jag mer hoppfull om att jag kan börja sova om nätterna igen och förhoppningen är att det kommer gå bättre och bättre för varje natt. Majken har också fått en rejäl klätterställning nu som är typ 170 cm hög med många gömmor och sängar samt klöspelare. Hon gillar att sova i den, men att se på den som världens bästa aktiveringsleksak är tydligen svårt. Nåja, med lite nya rutiner, godislekar och annat så lär hon börja klättra i trädet mer framöver. Hon sover som sagt genom nätterna nu, även om hon vaknar lite för tidigt om morgnarna, men det lär nog ändras det också tids nog.

Kategorier
Ragdoll

Första veckan med Majken innebar alldeles för lite sömn…

De senaste dagarna med Majken kan sammanfattas med hyperaktivitet och extrem sömnbrist och kortare stubin än vanligt. Hon har skapat sig rutiner som innebär att hon vägrar somna före midnatt och hon väcker gärna mamma (alltså mig) alldeles för tidigt, och gör allt hon kan för att inte sova.

Jag köpte ju mer leksaker till henne, vilket har hjälpt och till sist började hon leka med aktiveringsleksaken ordentligt, vilket gjorde mig mycket glad. Dessvärre är rutinen, att trots att jag busar, leker och aktiverar henne om dagarna och under kvällstid, så ska hon leka i minst 2 timmar till. Sen ska hon göra mig otroligt frustrerad då jag inte får sova. Jag har gråtit mig till sömns fyra nätter i rad och fått i snitt kanske 3 timmar sömn, när jag behöver minst 8-9, helst 10 för att ens kunna fungera normalt. De nätter då jag har kunnat sova tekniskt sett så har jag haft ångest över mitt egna beteende som sker när jag inte fått sova.

Jag kör till 99% med positiv förstärkning här – allt annat får jag sån extrem ångest för. Är man dock astrött, och katten är på tusen ställen per sekund så blir man snabbt uttömd och då blir det lite hårdare tag, vilket jag hatar och jag får sån ångest över minsta lilla grej där jag inte kan behandla henne rätt och snällt. Ingen anledning till oro dock, allt är bra. Jag är bara en hönsig/nojig mamma med kort stubin. Och ångestproblem har jag haft hela livet och jag kan inte kontrollera det. Även om jag vill sluta tänka på saken som ger mig ångest, så är min hjärna lite sådär dum och elak där tusen scenarion om den här händelsen går på repeat. Det enda jag kan göra är att vänta ut det hela tills det försvinner eller ersätts av annan ångest för att nått nytt hände som inte skulle ha hänt. Skitstörigt.

Efter att jag pratat med uppfödaren om allt så är det lite lugnare, och efter råd så har jag införskaffat sele och öronproppar. Jag har också köpt två olika typer av spray, en sån feliway som är lugnande och sen en som jag ska spraya på området runt teven så hon inte vill gå dit nått mer, och särskilt inte bita på saker hon inte ska bita på.

Häromdagen när jag kom hem efter att jag köpte grejerna så sprayade jag lite med feliway och Majken har sen dess varit extremt lugn. Hon är som en helt annan katt. Hon beter sig mer som hon gjorde första dygnet, där hon är mer gosig, pussig och småpratar lite mer. De senaste dagarna med min korta stubin och trötthet så har hon säkerligen märkt av att mamma är känslig/sur/arg eller nått och då har hon inte varit så gosig med mig, vilket gör mig så ledsen. Dock känns det bättre nu när sprayen (förhoppningsvis) gör henne mer lugn och trygg. Tanken är att jag ska spraya en skvätt på typ sängen och fåtöljen jag brukar sitta i så kanske hon sover mer och längre och jag också kan få tillbaka all den förlorade sömnen.

Den nya rutinen ska också innebära mer aktivitet. Ut på kvällspromenad runt 21-22 tiden, en dust spray av feliway, massa lek på kvällen och sen mera mush. Förhoppningsvis innebär det att hon är vaken och aktiv på dagarna och sover typ konstant när jag själv sover om nätterna. Det hade varit underbart.

Första natten efter jag köpt in de olika sprayerna så höll sig Majken vaken till klockan tre på natten. Det höll dock på att bli total succé då vi låg i sängen redan före kl 22 och hon somnade. För mig tar det vanligtvis evigheter innan jag somnar, så jag hann inte. Sen efter nån timme eller så, när jag precis höll på att somna – ja då vaknade hon igen. Dock var hon inte hyperaktiv då utan bara vaken, nyfiken och på bushumör. Jag och sängen var hennes lekplats. Hon klev på mitt huvud, lekte med mina fötter och ben etc. Trots att jag var invirad i täcket att jag svettades som en gris så höll hon på länge. Hon tröttnade bitvis och då försökte jag somna om, men precis när jag höll på att somna, ja då började hon leka igen. Då fick jag nog och röt till, och då blev hon rädd och spenderade praktiskt taget resten av natten på dass, vilket gjorde att jag blev ledsen igen, fick ångest och inte kunde somna. Det var inte förrän efter kl tre nån gång som hon till sist kom ut till mig igen, la sig i fåtöljen och somnade som jag förmodligen fick in några timmar sömn, men sen var jag på bristningsgränsen resten av dagen. Jag ska tillägga också att jag testade öronpropparna i några timmar. Det funkade fint tekniskt sett, men eftersom jag är så nojig, så blev jag orolig för att dels att hon skulle råka tugga i sig en sån öronpropp ifall den skulle råka ramla ur örat, eller att jag skulle sova igenom en olycka på natten samt missa mitt alarm, så efter att jag ändå inte kunde somna efter typ 3 timmars försök med öronpropparna i så tog jag ur dem. Då upptäckte jag också att hon låg i fåtöljen och sov. Då gick det lite bättre att lugna ner sig, även om jag inte direkt kunde sova.

Igår fick jag besök av en av dem bästa i mitt liv som stannade över, och då lekte vi rätt rejält med henne ungefär en timme innan läggdags och precis innan jag la mig i sängen för att sova fick hon sin sista dagsranson av mush. Sen sov hon mellan 23-07! Och jag sov också! Vid sjutiden då hon vaknade till så var hon på lite bushumör igen, men inte hyperaktiv. Efter nån timme med bus så fick hon sin mush frukost och efter det så somnade hon om och vi låg i sängen till strax innan kl 11. En underbar natt där jag äntligen fått sova. Jag har fått minst 8-9 timmar sömn, men förmodligen mer. Jag minns knappt vad jag drömt i natt, men jag vet att jag har sovit i alla fall.

I natt ska jag testa samma rutin, alltså leka av henne rejält nån timme innan vi ska sova, och se till att hon inte somnar innan jag lagt mig i sängen. Sen, det absolut sista jag gör är att ge henne mat. Då borde vi få in en bra rutin som gör att både hon och jag kan sova ostört om nätterna.

Blötmaten, förresten får jag sluta ge. Hon fullkomligt älskade det, och egentligen jag också med tanke på att det är bättre mat än torrfoder. Problemet är dock att när jag skulle rensa lådan för några dagar sen så luktade hela lådan av bara blötmat! Rena chocken för min del, så då tänker man ju så klart att den maten kan ju inte tas upp särskilt bra av henne, om det luktar blötmat av hennes bajs. Nä, det blir att bara ge mush, två bullar på morgonen och två på kvällen tills att uppfödaren säger att det ska ökas. Resten får hon hålla sig till torrfoder. Det har funkat bättre än vad jag trodde, men jag märker att hon är mer hungrig också nu när hon inte får blötmaten. Hon gnäller åtminstone inte efter det, och äter när hon känner för det av torrfodret. En gissning jag har också är att blötmaten gjorde henne mer hyperaktiv också, för hon var inte särskilt hyper första dagarna innan jag började ge en påse per dag. Sen jag slutade ge det så är hon lugnare också och leker knappt, men när vi leker med henne – ja då jävlar, så visst behöver hon aktiveras.

Målet just nu är också att hitta bra automatiska aktiveringsleksaker till henne. Typ batteridrivna tysta bollar som rör sig random som hon kan jaga. Laserpekare som jag själv slipper hålla i etc. Hennes favoritleksak är fjädervippan, men det hade varit bra om det finns något liknande som hon kan leka med själv (under bevakning så klart) så jag kan ägna mig åt andra saker, såsom skola, eller ta hand om hemmet. Det är också dags att beställa ett bättre klösträd som har mer höjd, då hon igår kväll började klättra på min kontorstol och råkade på så vis ta sig upp på skrivbordet. Inte ok!

Majken klättrade upp på toppen av gamla klöspelaren och tittar nyfiket på fläkten som står bredvid.

Jag har idag kollat lite på aktiveringsleksaker, men de flesta har fått rätt dåligt betyg, går sönder lätt eller är extremt högljudda så då är det inte ett alternativ, men har ni några bra tips så lämna gärna en kommentar nedan!

Efter nattens succé, så vet jag i alla fall vad jag ska försöka med och har jag tur så innebär det att jag får sova bra i fortsättningen och fortsätter ha en sån underbar, fantastisk katt i mitt liv. Jag har aldrig varit med om en katt som är så intresserad av dels mig, men även allt annat. Det är fantastiskt!

Kategorier
Intresseklubben antecknar!

Barnsliga vanor är underbart roliga att ha som 37 åring!

Och med barnsliga vanor syftar jag mest på att även om jag blivit äldre, så har jag inte slutat göra vissa saker som jag gjorde ofta när jag var barn. Främst är det tv serier och filmer som jag fortfarande tittar på, men det är också längtan att julen ska kännas som förr och vissa traditioner saknar jag som tyvärr inte sker längre av diverse anledningar.

Några exempel är att man har ett ledigt sportlov och åker till Norrland, inte för att jag vill åka skidor eller vara ute i snön, men att träffa släktingar och åka bil samt äta de saker som är relaterade med det saknar jag, även om jag numera är vegetarian. Jag skulle dock aldrig igen medvetet äta kött (eller mer likdelar såsom jag känner nu), men det är en tradition som jag älskade när jag var yngre och som jag saknar principen av.

Bilresorna till fjällen innehöll nämligen korvmackor med Delins korv och varm choklad när det var fika dags och på vägen hem åt vi alltid en varsin apelsin som mamma spenderade säkert en timme med att skala. En annan grej är att fira midsommar på Sjöängen, som är ett område med badstrand några kilometer ifrån där vi bodde när vi växte upp. Då åt vi kycklingklubbor med potatissallad och jordgubbar till efterrätt. Dock idag ska vi fokusera på skärmstirrande. Det andra har jag skrivit om en del redan. Mina tankar kring julen, kan ni läsa här bland annat.

Det finns ett gäng tv serier och filmer som jag typ har som rutin att titta på och det är filmer och serier som jag i princip ser om en gång per år – minst. När det gäller svenska filmer är det mina favoriter från Astrid Lindgren men också sällskapsresan-filmerna. Det finns några andra få favoriter, men de ser jag otroligt sällan. De jag syftar på där är Sunes sommar, Yrrol, Eva & Adam, Fucking Åmål och kanske några fler jag inte kommer på. Om någon också har ”Det blir aldrig som man tänkt sig” hemma som bara ligger och skräpar, fast i god kvalité så hör av er. Jag vill ha den filmen i min hylla! Om den nu inte på ett mirakulöst sätt finns att se online på en laglig streaming tjänst, men det tvivlar jag på.

Jag har alla mina favoriter av Astrid Lindren, förutom Mio min Mio här hemma i hyllan på Blu-ray eller DVD. Emil i Lönneberga och Pippi Långstrump (tv serien) har jag som dvd box. Resten är på Blu-ray. Mio min Mio verkar vara jättesvårt att få tag på, och den finns heller inte på Blu-ray vilket är oerhört tråkigt. De enda filmerna jag inte har är Lotta serien, Mästerdetektiven Kalle Blomkvist(MKB), Peter och Petra(P&P), Nils Karlsson Pyssling(NKP) och kanske nån mer jag glömt nämna. Sen har jag resten.

Även om jag inte är alls glad i Karlsson på Taket, så har jag ändå den. Tror den är bra att titta på för att få sig en påminnelse vilka människor som är bra att ha i sina liv och vilka man bör avsluta vänskapen med ibland. Karlsson är verkligen hemsk! Lotta på Bråkmakaregatan är jag dock mindre intresserad av att se. Jag tittade på Peter och Petra samt Nils Karlsson Pyssling för en massa år sen igen, men P&P är jättedålig, och NKP behöver jag inte ha i min hylla, men jag kan inte riktigt förklara varför. MKB har jag bara sett en gång, men blev inte särskilt imponerad, iaf av de nya versionerna av dem. Jag vill se de gamla som kom på 40-talet är när det nu var de visades. Jag gillar gamla filmer, även om de är svartvita. För att snabbt nämna några favoriter där så måste jag nämna Little Lord Fauntleroy(1936) och Bedknobs & Broomsticks(1971), Willy Wonka(bägge filmerna), Dr Doolittle och självklart Mary Poppins. Dessa är också filmer jag ser om ungefär en gång per år ifall jag kan få tag på dem.

Nyligen valde jag att se om Pippi serien på SVTPlay, bara för att det är mest lättillgängligt så samt att det är i HD kvalité där. Min DVD box med Pippi har extremt dålig bildkvalité, så det är lite störigt. Igår såg jag om Pippi på de sju haven och idag såg jag Pippi på rymmen till frukost. Vad jag ser om härnäst får vi se, men förmodligen blir det Vi på Saltkråkan följt av alla 4 filmerna eller så blir det Emil i Lönneberga. Har inte bestämt mig än. I alla fall när det gäller Astrid Lindgrens filmer.

Tog en bild på introt av Pippi på de sju haven igår och postade på instagram. Det här är dock originalbilden.

När det gäller engelsktalande filmer och serier så är Narnia den jag måste nämna först, tv serien från 80-talet. Den är så grymt bra gjord för att dels vara gjord på 80-talet med alla effekterna, men de följer böckerna praktiskt taget till punkt och pricka. Det är dock oerhört tråkigt att inte alla böcker blev filmatiserade på 80 talet, med tanke på hur bra de följer böckerna. Jag hade så gärna velat se Min morbror trollkarlen i den serien, för den boken är den bästa. För övrigt är det bara Narnia serien som jag läst alla böcker i och faktiskt upplevt magi när jag läst, särskilt första boken som aldrig filmatiserats. Sista boken läste jag kanske för nått år sen på ljudbok, men slutet var otroligt konstigt så med den är jag glad att den inte filmatiserats. Hade den gjort det tror jag nog inte jag hade älskat Narnia så mycket som jag fortfarande gör i vuxen ålder, för jag har aldrig (som med typ allt annat i mitt liv) tolkat Narnia som något religiöst, som ett land efter döden etc eller att Aslan faktiskt är Gud. Sorry om jag spoilade där, men de flesta av er läser ju inte de böckerna längre. I alla fall så har jag tänkt på Narnia som ett magiskt land där allt kan förändras och där man kan få nya perspektiv på sitt liv. Religion har alltså inget med det att göra. Nä, det är ju mer fantastiskt med talande djur, magi, äventyr med mera. Jag tror inte ens barnen i böckerna tänker på den religiösa aspekten heller, utan de tycker bara det är häftigt att vara på äventyr i ett magiskt land. De nya versionerna av Narnia hatar jag för att de följer inte böckerna, och lägger till massa annan skit bara för att det ska bli en bra film. De är otroligt välgjorda dock, men storymässigt som Narnia-nörd så är det total katastrof. Inte ens där lyckades de filmatisera alla böcker heller såsom det var tänkt från början…😢

Om vi fortsätter så finns det ett flertal engelsktalande filmer som jag ser minst en gång per år och en av dem är Turner & Hooch med Tom Hanks. Egentligen är The ‘Burbs också med där, men den är lite svårare att få tag på så den ser jag kanske en gång var tredje år. Jag lyckades dock se den tidigare i år när jag hade några provveckor med CMore, för jag hittade massa favoriter där, men annars är utbudet stendött. Den är inte lika bra som T&H, men jag ser den bara för att det är en Grand Danois med i den.

Den andra filmen jag tänkte nämna är Coming To America med Eddie Murphy. Jag vet inte varför just den filmen är en sån jag ser om flera gånger, men den ingår där i alla fall. Minst en gång per år ser jag alltså den, men jag tror nu att det gått mer än ett år sen jag såg den sist. T&H såg jag när jag var uppe i Norrland under sommaren i år. Har köpt den via iTunes, så nu har jag den i mitt bibliotek. Jag passade på eftersom det finns en Apple TV i familjens ägo, men vill jag se den igen i fortsättningen så får jag se den på datorn eller så, för vi har ingen Apple TV här hemma, men nästa TV (när nu den införskaffas, liksom) bör innehålla stöd för AirPlay 2 så jag kan se grejer på en stor skärm i en bekväm tv soffa framöver. Biblioteket i iTunes har än så länge varit bra, men får se om jag köper mer filmer därigenom sen. Det lär bli svårt om jag inte är desperat förstås med vissa filmer och jag inte har en större skärm att titta på.

Övriga filmer som jag gillar att se är typiska klassiker, oftast med Hugh Grant, såsom About a Boy, Notting Hill, 4 weddings & a funeral. Där ingår också Bridget Jones filmerna, men även Pretty Woman också. Det finns många bra klassiker och de här sista ser jag generellt på ett udda schema, så det är inte säkert att det blir en gång per år, men ofta nog för att man ska tycka att man sett varje film säkert 50 gånger i sitt liv och ännu inte tröttnat.

Jag älskar också de flesta Disney filmer, animerat som tecknat men där är det också mer udda med vilka filmer jag ser och hur ofta. Jag älskar att se om dem dock! Shrek är en stor favorit, bara för att nämna någon. Alla fyra filmer finns på Netflix så de brukar jag se om ungefär en gång per år också. Jag älskar också många filmer av Mel Brooks såsom Spaceballs och Robin Hood – men in tights.

Sen finns det några onämnda filmer också som jag har en tendens att se om. Oftast är de också barnfilmer, men främsta anledningen till varför jag väljer att se om dem är för att det är en Grand Danois i den eller att den handlar om hundar på något sätt. Dessa filmer är ofta väldigt ”dåligt” gjorda men värda att se för en person som mig som generellt älskar barnfilmer och det är värt att se dem för mig när jag är rastlös etc.

Främsta anledningen till varför jag gör det här är bara för att det är utmärkt sett för mig att koppla av och/eller varva ner och jag inte kommer på något annat att göra. Utbudet med nya saker att se på Netflix och YouTube är rätt dött numera så det gör det svårt att hitta grejer att se på. Istället för att bläddra i en halv evighet efter något att se på så väljer jag hellre att bara se om en film jag sett många gånger innan.

Har du några favoriter som du ser om, fast du inte är ett officiellt barn längre? Skriv en kommentar och berätta!