Kategorier
Relationer och kärlek

Redo för nytt förhållande? Kanske, ja, eller aldrig!

Något har börjat hända med mig den senaste tiden. Officiellt skyller jag på TV serien One Tree Hill (OTH) som jag nu ser om på ViaFree. Trots all reklam så är den mer än sevärd. Den är minst lika bra som sist. Det här är nog tredje gången jag ser om hela serien. Jag är nu på säsong 6, och varje säsong tar typ 5-6 dagar att se klart, så det går undan här. När jag är ledig, eller inte har något annat jag måste göra så kan det bli en hel del avsnitt på en dag. Det är ett trevligt nöje. Att så kallat binge kolla serier är en av mina absoluta favorithobbies. Och inget jag tänker sluta med någonsin, förmodligen. Men fler serier på ViaFree lär det inte bli efter OTH. Nej, det är för mycket reklam för att jag ska orka med det i längden. Reklamen om något får mig bara att tänka på mediciner, gambling samt hur bra det är med hyaluronsyra för huden, eller vad det nu är.

Vad är det då som håller på att hända med mig? Jo, jag börjar tänka mer och mer på förhållanden. Hur mycket jag längtar efter någon att pussa på, någon som är min, som älskar mig för den jag är etc. Dock i samma veva så tänker jag lika mycket på hur underbart livet var med Henrik. Jag tänker också på att jag aldrig kan få det tillbaka. På ett sätt ångrar jag allt som ledde till att vi gick separata håll, men å andra sidan så gör jag det inte. Det var egentligen småsaker som ledde till att allt började gå fel, men de var logiska och simpla, men också så pass komplicerade att det fick bli som det blev. Vi kom helt enkelt inte överens när det gäller olika livsval samt livsstilar. Då var det bättre att bryta innan det gick alldeles för långt, då ingen av oss kunde rucka på de olika livsvalen i längden.

Jag blir nästan ledsen när jag tänker på vad det är jag vill ha i en relation och vad jag inte kan få igen. Jag menar, jag står fast vid att jag inte är redo för nästa förhållande, och jag står verkligen fast vid att jag inte vill dejta vemsomhelst. Men å andra sidan känns det ensamt och tråkigt just nu att vara singel, fast det samtidigt är jätteskönt.

Jag menar, utan en katt i mitt liv, så hade jag blivit väldigt ledsen, för tomheten över Maja tog lång tid att komma över. Utan Majken hade jag förmodligen känt likadant fortfarande, och jag hade inte gillat att leva utan katt för evigt, även om jag haft Henrik som pojkvän. Även om livet med kattunge är jobbigt ibland så är det samtidigt så mysigt och underbart, att jag nu inte vill vara utan det och särskilt inte när Majken blir äldre och därmed lugnare. Att leva resten av mitt liv utan möjligheten att skaffa Grand Danois känns också ledsamt, men å andra sidan så har jag varit utan det hela mitt liv, så det känns inte lika jobbigt just nu. Det är mest tanken av att det aldrig lär bli av som är jobbig. Som läget är nu har jag också insett att jag får inte plats med en GD i den här lägenheten, så det får vänta tills jag bor större. I värsta fall tar det 5+ år till, då jag har en stadig plan på hur jag vill bo härnäst och det kommer ta tid innan jag är där. Fast tokiga jag kollar redan på nybyggda projekt i Skåne, både kommande som pågående, men det är mer för att jag vill hålla koll på marknaden. Jag vet när jag har hittat min nästa bostad, och när jag hittat den, så tänker jag flytta dit. För då har jag råd, den har bästa läget och jag kan bo där med mina husdjur, vare sig jag är tillsammans med någon eller ej.

Där jag bor nu är helt underbart egentligen. Hade det kunnats placeras en marklägenhet (utan total insyn och tomträttigheter eller nått sånt), ett radhus eller litet hus precis här, eller väldigt nära så hade det varit mer än perfekt, men jag vill bara ha koll på var min nästa ort blir och självklart min nästa bostad. Även om det kommer ta minst 3-5 år till innan jag flyttar härifrån så kan jag inte slita mig. Det är motiverande att konstant blicka framåt. Även om mina planer typ aldrig blir av, eller som man tänkt sig. Dock vill jag inte bo i en ny hyreslägenhet som nästa bostad, då jag kan bo tre gånger större i ett hus för samma peng. Jag är dock glad att min nuvarande lägenhet inte är allt för dyr. Den är väldigt billig för att vara en skokartong på 30 kvm, men jag hade hellre bott för samma peng, men större.

I alla fall, om man återgår till det här med relationer. Jag vet precis vad jag vill ha för en kille. Om jag leker med tanken och slår med ett trollspö så är det en kille med Henriks egenskaper, som ser ut som Chad Michael Murray eller fan som Ed Sheeran, som är social, rolig (typ gör grimaser och får folk att skratta), gärna vegan och som älskar mig fullständigt för den jag är. Utan krusiduller och komplicerat skit. Den killen finns nog inte, och det gör mig rädd och osäker samt säker på att stanna som singel är det enda rätta just nu. Men samtidigt vill jag bara ha någon att kyssa, krama på och älska samt umgås med. Jag och Henrik umgås fortfarande ofta, och det är så roligt och underbart, så det vill jag inte vara utan heller. Jag vill snarare fastna i det och det är så jävla skönt att det är min verklighet också att jag har ett ex jag kan umgås med och ha roligt med utan att det känns eller är konstigt. När jag vill umgås med någon som förstår mig och tycker om mig för den jag är, ja då har jag Henrik, och när jag behöver vara själv, då är jag det. Just nu är det underbart!

Samtidigt kan jag heller inte sluta hoppas på att de två killar jag annars tänker på ska vilja ta kontakt med mig i framtiden. Eller snarare att jag ska ”våga” prata med dem om en eventuell relation etc. En av dem jobbar på Espresso House, och den andra gick på mitt program på HKR, men jag gissar att ingen av dem är intresserad av mig. Killen som jobbar som Barista är säkert för ung, gay eller har redan flickvän skulle jag tro och den andra ser mig säkert bara som nån jobbig tjej han är glad att vara utan. Men det är svårt att veta när man inte vet hur de tänker. Han som jobbar som Barista har jag bara ”spanat in”, då jag tycker han är skitsöt och jätteintressant, men jag känner honom inte alls. Den andra killen från HKR var jag bra ”vän” med under utbildningen i alla fall, men då jag var ihop med Henrik hela tiden så var det aldrig tal om någon relation. Jag har heller inte haft någon kontakt med honom sen terminen tog slut i juni 2019. Det är tråkigt, men förståeligt då år 2 på utbildningen är mer än fullt ös totalt medvetslös.

Häromdagen skapade jag ett konto på match.com bara för att jag ville testa och se vad som ”finns” där ute eller nått. Det avslutades efter nån timme, då man måste betala för att ens ta kontakt med personer. Under den timmen dock fick jag ungefär 100 besök, tre gillanden och ett meddelande från någon som var alldeles för gammal för mig. Nä, att börja dejta och leta på riktigt är inte min grej just nu. Och vill jag dejta och leta, hade jag föredragit om det sker lokalt, typ om det hade varit en kille på skolan, eller någon annan jag känt sen tidigare. För att hitta någon som är komplett 100% ny känns bara jobbigt. Och han från Örkelljunga är bara att glömma, fy fan!

Det är mycket känslor som pågår hos mig just nu, och det kommer lätta till sist.

Kategorier
Politik

Skånetrafiken nekar SD reklam i deras bussar. Och jag är bara neutral…

Ett bra val, antar jag för att undvika problem med folk som tvunget alltid skall vara politiskt korrekta… Däremot tycker jag det är lite förbannat tråkigt hur samhället börjar utformas nu. Är man inte rasist så är man 100% politiskt korrekt. Det finns inget däremellan, och skulle man råka finnas där – d.v.s. vara en person som bara tycker att alla människor är lika värda, som inte behöver gilla en bild på fejjan för att visa att man ogillar rasism, nazism, misshandel mot människor, orättvisor, mobbing, sexuella trakassier etc, utan man bara vill vara och leva och respektera allt och alla så långt man faktiskt kan så kan man bli rejält utskälld och förarga hela samhället?

Idag kan man heller inte vara en person som medvetet skiter i vad fan politiker eller SD håller på med, utan man vill bara vara neutral och framförallt bilda sin egen uppfattning om saker och ting, innan man öppnar munnen och berättar sin åsikt. Risken är också stor, med 99.9% säkerhet att oavsett hur neutral jag än önskar vara så blir jag utskälld för att jag är så pass neutral när det gäller det här. Som om att i och med min neutrala åsikt så är det ok att det finns exempelvis män som våldför sig på barn och kvinnor? Inte alls. Hur fan kan man ens tänka så? Det förstår inte jag…

Nej. Idag är det svart eller vitt och allt är rasistiskt eller politiskt korrekt. Börjar tröttna på folks beteende snart… Gah!

Jag kan faktiskt göra mitt genom att exempelvis inte rösta på SD, inte massprotestera mot ett politiskt parti, inte hota, trakassera personer som är nyfikna på något som SD gör eller har gjort, acceptera de som vill protestera och gå på möten för att försöka öppna upp samhället mer och få fler att bli accepterade oavsett hudfärg, ”ras” eller religion. Däremot kan jag ifrågasätta huruvida allt skrikande faktiskt öppnar upp samhället för alla, då det istället verkar skapa ett mer ”vi och dem” samhälle där bägge delarna är lika hemska fast på två olika sätt. Jag behöver inte bli arg över SD’s reklamkampanjer, riva ner lappar, hota bussbolag eller uppmuntra till våld mot icke-invandrare bara för att de är just svenskar eller råkar vara födda i vårt land för att de ”blyga små svenskarna” inte gör något för att utrota rasismen i vårt land som för närvarande pågår för fullt. Det jag syftar på är att man måste vara antingen det ena eller det andra. Vi = ”skrika-sig-hesa-antirasister”. Dem = ”Rasisterna, eller var de kanske bara missnöjda?”

Det är liksom väldigt simpelt i mina ögon. Varför ens krångla till det? Alla människor är lika mycket värda – faktiskt. Oavsett! Sen finns det rövhål, även om de faktiskt inte är Sverigedemokrater och ibland kan man uttrycka sig på ett sådant sätt som man inte riktigt har förstått kan tolkas som något rasistiskt utan att man menat något illa.

Jag skiter ifall du som läser är en av dem som röstar på SD. Jag skiter ifall du är vänster. Jag skiter också fullständigt i om du är muslim, är 100% svensk sen tusen generationer tillbaka och jag skiter också i om du uppskattar ett politiskt korrekt uttryck.

Det simpla i det här är bara:

  1. Acceptera alla människor så gott det går. Det betyder inte att du ska acceptera 100% av alla människors handlingar. Men du sätter ribban på vad du accepterar så länge du inte skadar någon annan psykiskt eller fysiskt.
  2. Var snäll mot alla så gott det går. Samma princip som ovan gäller även här. Lite sådär ”gyllene regeln” aktigt. Är du snäll mot alla, så kan du nästan räkna med att dessa människor i de flesta fall är lika snälla (minst) tillbaka mot dig.
  3. Var hjälpsam, så gott du kan efter din egna förmåga. Det är ok att säga nej ibland. Faktiskt.
  4. Lägg inte din röst på ett politiskt parti som du inte tycker förtjänar det. Rösta istället på ett parti som passar dig bäst, efter att du bildat din egen uppfattning om vad du vill att samhället ska innehålla. Fakta är jättebra, men bilda alltid en egen uppfattning! Och tro inte allt du läser eller vad du hör folk säga. Var påläst, men respektera andras åsikter om någon inte håller med dig.
  5. Du behöver inte gilla massa bilder för att visa ditt obehag inför något skit som någon människa gjort eller gör mot andra. Det finns rövhål överallt i vår värld, många av dem är styrda av pengar och vinster. Det jag menar är rätt logiskt. Inte fan kan någon tycka att exempelvis rasism eller pedofilliga(stavning?) saker är ok?  Det låter galet i mitt huvud om någon faktiskt tycker att det är ok, för det mest logiska är ju att alla är lika värda, eller har jag fel?

Jaja, jag menar inte att generalisera för mycket. Det här är bara en oerhört tråkig utveckling jag själv ser i samhället och jag börjar verkligen tröttna på att det blir så här. Jag själv sitter väl inte direkt i skiten för mina egna åsikter, men jag har blivit tillsagd ett par gånger och totalt missförstådd när jag velat bilda min egen uppfattning om något att jag helt plötsligt är antingen rasist eller något annat idiotiskt som absolut inte stämmer in på vem jag är och vad jag tycker och tänker om begrepp och människor samt deras handlingar mot varandra.

Jaja, nu har jag fått ur mig det värsta i alla fall, och vill du veta hela diskussionen om just Skånetrafikens beslut om att inte ha SD reklam i sina bussar så kan du klicka här.

Hur mycket skit får jag för det här nudå? Det ska bli spännande att se…