Publicerat den

Hur kan man vara deprimerad och skitlycklig på en och samma gång?

Ja, börja med att plötsligt bli singel, hitta typ världens bästa lösning till lägenhet för en lat, introvert tekniknörd till att förlora sin kattbebis sen 12+ år tillbaka på väldigt kort tid. Då blir det så. Känslostorm deluxe.

Mitt huvud är alltid sprängfyllt med tankar. Galet mycket. Det är aldrig tyst. Men det har funkat, då jag sakta men säkert vant mig vid att vara jag och allt eftersom åren gått har jag lärt mig hur jag ska hantera mig själv och mina konstigheter för att orka med allting. Just nu är det dock svårt. Mycket svårt. Det har gått en vecka sen vi fick säga adjö till Maja, vår älskade bebis. Det är en mycket tom lägenhet vi har nu och det suger att vara här ensam om dagarna och kvällarna. Även om jag fortfarande gillar och uppskattar att sitta fastklistrad framför teven i soffan så avskyr jag och hatar hur ensam jag är nu. Jag kan vara glad och känna mig glad ibland, men så fort som jag inser att ”ja just det – jag har ingen katt att gosa med” så blir jag ledsen igen. Trösten jag har just nu är att bara fylla mitt YouTube tittande med katt videos. Det hjälper lite i alla fall och jag tror jag har bestämt mig för vilken kattras det blir.

Det lär bli Ragdoll i framtiden. Frågan är bara hur. Jag har som sagt kontaktat och blivit kontaktad av några uppfödare. En uppfödare kontaktade mig igår som har en hona till salu som är 8 veckor nu. En till hona låter lockande, men jag har svårt att komma på vilket namn jag hade gett henne. Enda namnet jag har i huvudet är Maja, och det hade ju inte gått – eller hur? Nej, det hade bara blivit krångligt. Annars har jag typ bara liknande namn i huvudet, typ som Majsan, Maggan eller andra namn på M såsom Mini eller Mimmi, men nej. Det känns bara fel. Lisa, kanske? Nej, det känns fel det också… Namn är dock bestämt om det blir hankatter. Första hanen ska heta Felix. Blir det en till hane efter det eller samtidigt ska den andra heta Putte. Sött, va? Namnen till deras bloggar/instagram konton är redan bestämda också för jag tror inte någon snott de namnen ännu.Faktum är att jag beställt en ny domän för alla framtida ragdolls jag tänker skaffa. Smart, va? Jaja, det är mina pengar och min idioti… Jag är ju singel nu, remember? Ingen ångest över domänköp och webbhotell gällande åsikter från eventuell pojkvän. Bara mitt problem! Med allt det innebär… Frågan är väl om det blir hankatt eller ens två. Jag har också blivit kontaktad om att bli fodervärd till en hane som är drygt ett år gammal vilket också är skoj. Jag vet dock inte hur lätt det är att byta namn på en katt, eller om det ens är ok för en fodervärd att göra så? Katten blir ju inte min förrän den har utfört sina parningsuppdrag…

Jag har också precis haft ett till samtal (alltså chatt på nätet) med en uppfödare av rasen som har ett helt gäng bebisar just nu som är leveransklara precis när jag är redo för att ta in en katt i mitt liv. Den uppfödaren är också ok med att bara sälja en katt, så det är ju jättebra. Uppfödaren som har en ledig hona som jag nämnde innan är ok med att behålla henne tills att jag är redo om det nu blir jag som tar henne d.v.s. Jag försöker fortfarande komma på ett namn, men det är svårt och jag är ju mer för hanar om jag ska vara ärlig. Men jaja, vi får se hur det blir. Det är ju rätt katt jag letar efter. Pris, kön och färg samt ålder är mer skitsamma egentligen. Det ska vara rätt katt!

Oavsett så spenderar jag mina dagar nu med att tänka på katter. Jag tänker mer på katter än Apple produkter vilket är konstigt, men samtidigt lite befriande och jobbigt. Som den där förbjudna frukten, längta efter något man inte kan få. Självklart tänker jag mycket på min framtida lägenhet och längtar desperat efter inflyttning dit, även om det inte känns lika kul att just nu bo där ensam ett tag utan husdjur. Just nu känns det också bara allmänt jobbigt att jag inte flyttat dit ännu heller. Det blir mer påtagligt också när jag åker till och från skolan, eftersom det tar mig – en bra dag, typ 40 minuter att resa och då med två bussbyten. En vanlig dag när jag är extra lat, vilket är typ varje dag så tar det närmare en timme. Det är helt galet att det tar så lång tid inom Malmö! Visst, hade jag alltid tagit bilen så tar det en kvart, och efter jag har flyttat så funderar jag mest på att ta bilen till skolan eftersom jag hade sparat typ 300 kr per månad på det, kanske lite mer till och med, beroende på hur ofta jag behöver ta mig in till centrala Malmö. Detta för att bilen inte kostar särskilt mycket i drift. Elen är typ 100 kr i kvartalet med så vi laddar sen vi skaffade den för ett år sen. Jag tror inte att det kommer bli särskilt mycket mer bilkörande heller i snitt efter flytten, men det blir ju mer små-åkande. Alltså istället för att åka 5-10 mil i veckan eller nått fördelat på en helg så kanske man åker 1-2 mil per dag. Bara på det här första året så har vi åkt typ 250 mil, vilket inte är mycket på ett år. Vi har 1000 mil på leasingen så…

Det tar fem minuter med bil till skolan från nya lägenheten, jag har testkört och runt skolan finns det gott om gratis parkering. De gånger jag behöver åka in till Malmö där det är mest bara krångligt att ta bilen är typ 2-3 gånger per månad om ens det, så då hade jag sparat flera hundra på att åka bil istället för att ha både bil och busskort. Som läget är just nu så lär jag behöva hålla i slantarna så mycket som möjligt efter inflyttningen då själva flytten kommer kosta mig galet mycket pengar. Även om jag sparar pengar på att ta med mig saker härifrån så kommer jag ändå få spendera mycket på deposition, möbler från IKEA och andra smågrejer jag lär behöva för att leva ett bekvämt liv i nya bostaden. För att inte tala om kostnaden för att skaffa minst en katt! Dock så har jag ju pengarna, men det är ändå viktigt att spara dem ifall jag inte lyckas hitta minst en deltidsanställning till sommaren 2020.

Sen Maja gick bort har jag ändå mått relativt bra, men för några dagar sen så hände något. Helt plötsligt började jag känna mig totalt deprimerad och nästan folkskygg. Eller ja, jag känner mig som om att jag bara vill vara själv och att åka iväg till skolan just nu och hålla på mer projektet är bara en börda. Det beror också på att det är mycket som strulat, särskilt med git, då de nästan alla andra i gruppen inte alls vet hur man ska använda det men också för att vi har haft det väldigt rörigt i vår grupp. Igår när jag var på skolan var första dagen som det kändes någorlunda ok, men det var ändå jobbigt. Jag fick typ ingenting gjort, kände mig helt handfallen eller något och jag kunde inte testa vad jag har gjort för det grafiska strulade också. UWP är intressant, men det är ändå lite mer komplicerat än vad JavaFX är som är mer rakt på sak eller nått, eller så är det bara annorlunda för det var längesen jag gjorde något grafiskt program. Som tur är har jag en förstående grupp, och vi har i programmet i övrigt blivit ”tränade” till att vara ärliga, vilket gör det hela lättare. Jag har bett om ursäkt ifall jag verkat sur, eller agerat annorlunda och jag gör mitt bästa för att hjälpa gruppen när de behöver hjälp. Jag är dock glad över att jag har en annan person i gruppen som också hjälper till mycket.

Den enda personen jag vill spendera tid med är Henrik, eller någon annan som har katt eller husdjur så jag får gosa lite, men har jag Henrik att umgås med känns det lite lättare i alla fall. Vi har ju typ blivit tightare än någonsin sen vi gjorde slut vilket bara gör att allt känns ännu bättre, men att vara utan Maja? Oj, vad det är tufft! Allt annat känns som ingenting, bara positiva grejer, men utan Maja? Nej, jag vill verkligen inte vara utan henne men jag har inget val. Fy fan vad jag saknar min lilla bebis! 😭

Hade jag haft ett annat husdjur just nu såsom en katt eller hund så hade det varit lättare. Jag hade ändå saknat henne så klart och inget djur kan ersätta henne. Däremot kan jag hoppas på att nästkommande katter blir som henne. Pratglada, sociala, nyfikna, går med på allt, som älskar att ligga i knät och sova i sängen om nätterna, gärna en stund under täcket. Maja kom ju också och mötte mig vid dörren praktiskt taget varje dag. Ragdolls är ju såna, vilket känns mer än underbart att ha hittat en ras som är så lik henne i sättet. Undantaget är ju att Maja hatade främlingar och var livrädd för hantverkare, men annars är hon typ en korthårig Ragdoll fast hon var huskatt och har inget med Ragdolls att göra. En bra framavlad Ragdoll är ju inte sån, utan älskar allt och alla. Blir de inte pratglada eller gillar att sitta i knät så tänker jag försöka träna dem till att bli det. Maja tyckte inte om att bli buren, men med lite godis som hon var totalt besatt av varje gång vi plockade upp henne och att vi lät henne stryka sig mot väggkanter etc när vi hade henne i famnen så började hon snabbt tigga om att bli buren, så visst kan det gå med rätt verktyg!

Maja blev ju ingen knäkatt förrän efter många år vi hade haft henne, men när hon blev det så blev livet med katt mer än underbart. Maja var alltid pratglad, men jag tror dels att det var något hon gjorde för att jag pratade med henne konstant efter att hon väl blev ensamkatt. Som läget är nu hade jag verkligen uppskattat en pratglad, social, gosig kisse som henne.

Jag har gått med i ett forum på Facebook för Ragdoll-entusiaster och frågat lite där och igår ställde jag en kul fråga. Jag undrade om det hade varit möjligt att ta med sig katten typ överallt där katter är välkomna. Exempel är då till Henrik när vi ska ha filmkväll, till affärer där djur får följa med, caféer och alla andra ställen man kan tänka sig. Majoriteten av de som svarat har sagt att Ragdollen är ypperlig för det, vilket känns skitkul, särskilt om de är vana vid att följa med från att de är små. Tanken är då att om jag kommer till Henrik exempelvis ska här finnas en kattlåda, vattenskålar och klösträd etc ifall katten har behov av det och åker jag på mer officiella ställen får katten gå i koppel. Jag hoppas det kan bli av. Det hade varit jätteskoj!

Särskilt om det bara blir en katt i taget, och kissen inte gillar att vara ensam.

Publicerat den

Usch, vad det är tomt utan dig Maja!💔

Det har nu gått typ 4 dagar sen vi var tvungna att säga hej då till vår lilla bebis Maja. Sen hon åkte in på djursjukhuset i tisdags för ungefär en vecka sen så har lägenheten känts så tom. Det är verkligen något som saknas. Nu är det någon som vi saknar ännu mer. Vi hade ju verkligen hoppats på att Maja skulle få komma hem en gång till, men så blev det inte. Hon var för dålig för det. Men å andra sidan frågade vi inte heller om det var möjligt.

Jag hör Maja konstant när jag är här hemma. Vilken sekund som helst så förväntar jag mig att hon ska komma springandes när jag går på dass, krafsa på dörren om den är stängd, komma och gosa om jag sitter i soffan, be efter gos när hon sitter i mitt knä och allt det där jamandet som hon gjorde konstant. Det är så tragiskt utan henne! Jag var inte redo att säga hejdå till henne så ”tidigt”. Jag hade hoppats på att hon skulle leva åtminstone några år till. Nu gick det från att allt är ok till död på en vecka. Det är fortfarande otroligt overkligt. Och jag kan inte sluta tänka på dels henne men heller inte på andra katter.

I torsdags när Maja fortfarande levde hälsade jag på min nya granne och hennes katter. Då var man väldigt hoppfull men ändå realistisk om hur det skulle gå för Maja. Att sitta där en hel kväll, prata sig hes och gosa med två übersociala katter hjälpte dock mycket. Jag behövde verkligen det och det känns som om att det snart hade behövts igen.

Truls halvligger över soffkanten. Det var så sött!

Min nya grannes katter, Truls och Fax ska få äta upp resten av blötmaten vi har i skåpet här hemma, och jag hittade kvittot till kattsanden, så jag lyckades lämna tillbaka den. Det kändes skönt så slapp jag det problemet. Det som är kvar nu är att rensa bort hennes kattlåda och ställa undan den. Sen är lägenheten typ helt kattfri. I alla fall synligt. Det känns riktigt jobbigt att se grejerna, men samtidigt är man glad och tacksam för att man fick spendera så många härliga år med henne.

Jakt efter ny katt har också verkligen eskalerats. Dels p.g.a. Majas plötsliga bortgång men också för att min hjärna behöver fokusera på något och katter är perfekta för det. Det är i alla fall roligare än att fokusera på Apple produkter just nu… Det lutar absolut mest åt Ragdoll nu och jag har kontaktat en uppfödare i Skåne som jag tror kan bli bra. Det finns ju så klart fler, men huvudsaken om jag skaffar Ragdoll från uppfödare är ju att katterna är så friska som möjligt, gärna råutfodras och/eller får blötmat från start samt att torrfoder minimeras så mycket som möjligt. Maja hade förmodligen mått så mycket bättre om hon bara ätit mer blötmat och råfoder än torrfoder. När man googlar runt på njurproblem så är torrfoder och brist på vatten boven i dramat. Det är därför njurproblem är den främsta anledningen till varför katter avlivas. De äter torrfoder som inte har något vatten i sig, eller mycket lite. Hade man vetat mer om det så hade jag aldrig gett henne skräpfodret från Hill’s eller något annat för den delen heller. Jag hade fan tvingat Maja (eller nått) att äta blötmat och barf om jag hade vetat att det hade räddat hennes liv. Med tvinga menar jag att gör man det på rätt sätt så kan man lära en katt att äta blötmat om de inte är vana vid det. Jag har bara inte försökt hårt nog.

Med nästa katt, oavsett hur det blir, vilken ras, hur många etc så ska jag verkligen satsa på att göra rätt från början. Råutfodra, ge blötmat och uppfostra med positiva träningsmetoder är nummer ett. Jag bara hoppas att jag inte blir utan kissekatt allt för länge. Som läget är nu, lär jag få vänta säkert 5-6 månader minst eftersom jag utgår att det blir kattunge från uppfödare. Blir det uppfödaren jag har kontaktat så har dem inte några kullar just nu utan väntar på löp. En katt är dräktig i ungefär två månader, och en bra uppfödare släpper inte iväg sina bebisar efter minst 12 veckors ålder. Det kommer bli jobbigt att vara utan bebis så länge, men det är värt väntan på rätt uppfödare och rätt katt.

Jag kommer ändå alltid att sakna Maja, och extra jobbigt är det just nu. Jag hoppas med tiden att det blir lättare utan henne vid min sida…

Publicerat den

En till katt, kanske?

I flera år så har jag tänkt tanken att jag hade velat ha antingen en till katt, eller att efter Maja inte finns mer så vill jag fortsätta ha katt. Nu när jag är singel igen så är det valet bara mitt och jag är nu väldigt säker på att trots att jag och Maja flyttar in i en liten skokartong på 30 kvadratmeter, så vill jag ha en till katt. Och sen kommer Anton, men det är en annan historia.

Kattunge eller vuxen katt?

Photo by Pixabay on Pexels.com

Där är svaret rätt enkelt. Jag vill helst ha en kattunge, och det beror mest på att Maja inte är superglad i andra vuxna katter, så därför kan det gå lättare med en kattunge. Då kanske hon känner att hon dels kan fostra den men även få något att ta hand om. Jag tror inte det kommer bli jättelätt direkt, men lite lättare i alla fall, även om kattungar i sig generellt är små energiska fluffiga bomber som ska aktiveras dygnet runt eller nått.

Adopterad eller raskatt?

Photo by Pixabay on Pexels.com

Den andra viktiga frågan är om jag skaffar vilken katt som helst, och i så fall adopterar eller om jag köper raskatt från en uppfödare. Där är svaret mer blandat. Det beror nämligen på. Jag vet att jag vill ha raskatt och helst en kattunge som är så frisk som möjligt. Om detta går att hitta på ett ställe där man kan adoptera en katt, så då är det ju jättebra, men oftast är det bara vuxna katter i blandade raser, eller huskatter man kan få tag på, och då får jag i så fall vänta med att skaffa katt tills jag inte har min lilla Maja-bebis kvar. En kattunge är också lättare att fostra och lära vad som gäller. Orsaken till varför jag vill ha raskatt den här gången är för att då vet man mer vad man får. Maja är förmodligen inavlad och kom från en ”uppfödare” som ingen egentligen bör ha köpt en katt ifrån, men jag ångrar inte mitt köp av henne alls. Det hade liksom bara gjort hela katt-upplevelsen bättre om man vet mer vad man får om man köper en renrasig katt, likaväl som när man köper en renrasig hund. Självklart finns det skillnader inom varje ras och ingen katt är egentligen rastypisk, men det blir lättare att veta vad man får om den är renrasig, och generellt kanske också friskare om den kommer från en uppfödare som bryr sig om att avla fram hälsosamma katter utan sjukdomar och annat dåligt.

Vilken ras, då?

Där är jag lite osäker, men ändå inte. Jag vill ha en stor katt. Alltså, en Maine Coon(MC), Norsk Skogskatt(NS) eller Ragdoll(RD). Någon av dessa tre raserna är av störst intresse. MC gillar jag för storleken och deras nyfikna sida. NS Är det egentligen likadant med plus att de är väldigt smarta också. RD är jag nyfiken på för att de älskar att vara med sina ägare, och väldigt lugna samtidigt som de ändå är väldigt stora. Typ en Maja i mega-fluff-format eller nått. Egentligen är alla av dessa raserna lika intressanta. Jag vet vilken typ av katt jag vill ha och det är tekniskt sett en katt som är som Maja, utan de negativa sidorna såsom att hon är rädd för främlingar och lite skygg. Efter 12 år på jorden så är det fortfarande inte riktigt borta. Annars är ju Maja väldigt social med oss vanligtvis, gillar att gosa, sitta i knät och vara med. Sen pratar hon mycket vilket jag gillar och jag hade helst inte velat ha en katt som är konstant tyst och bara pratar ibland för att den måste. Floccon, som jag var kattvakt till i början på sommaren var väldigt trevlig, pratglad, supersmart och snäll samt social. Hade inte Maja varit som hon är, d.v.s. inte gillat honom så mycket så hade jag nog få se ännu fler av hans trevliga sidor, för han gillar ju att vara social. Han är en Norsk Skogskatt också, förresten, vilket gör att man fått upp ögonen mer för den rasen. Det är lite så att så fort man kollar upp en ras så bestämmer man sig för den. Sen kommer det upp någon video på YouTube i flödet som är någon av de andra raserna och så kollar man upp en av dem och bestämmer sig för en av dem och sen fortsätter det så i fan all evighet. Det är väldigt bestämt mellan dessa tre raserna i alla fall och jag är rätt säker på att när jag väl hittat rätt uppfödare så spelar rasen mindre roll. Alla tre är lika rätt tror jag nog. Eller så slutar det med att jag skaffar en av varje ras till sist, men frågan är vilken jag skulle börja med i så fall? Ett liv med massa husdjur tycker jag låter fantastiskt i mina öron, för någon vidare pojkvän lär det ju inte bli direkt…

Hane eller hona?

Där är det som vanligt hane som gäller. Jag älskade Nisse, och jag är ju en hanhundsmänniska. Dock älskar jag Maja också så på så vis spelar det mindre roll med könet på katten. Jag hade dock helst velat ha en hane bara för att jag älskar hanar först och främst. Hane gillar jag också mer p.g.a. lugnare temperament (oftast) och för att de oftare är större än honorna.

Namn, då?

Ja, vad ska katten heta? Felix kanske? Eller Bubben. Eller Bosse? Han liksom Maja lär ju få sjutton olika smeknamn utöver sitt vanliga namn, men jag skulle gissa att det blir något klassiskt svenskt namn. Jag har ju några namn bokade till mina framtida hundar, och till GD är ju Anton, Alphonse (Alfons), Albert och Alfred bokade. Jag verkar gilla namn som börjar på A till Grand Danois iaf 😁 Skulle jag skaffa en mops är dock Felix ett namn jag tänkt ut till den, men vi får se. Kom gärna med förslag i kommentarsfältet!