10 år med älsklingen idag, en ”spark i magen” och godkända omtentor…

Ja, mycket som har hänt denna veckan minsann! Idag firar jag 10 år tillsammans med min underbara älskling, vilket känns helt otroligt. Dock i år är saker och ting lite annorlunda, och jag har ingen lust att upprepa mig, mer än att jag självklart fortfarande hoppas på att vi håller ihop livet ut. Nu fortsätter vi istället med det andra!

Det som är annorlunda för i år är ju att jag numera är student och omskolar mig till någon typ av programmerare. Skolan går ju bra, även om jag kämpar som en dåre, och har gjort omtentor som nu är godkända! Dock så finns ett ”problem” som stör mig som fan. Vi har just nu en projektkurs där jag och mina andra tre gruppmedlemmar har valt att göra ett text spel. Vi kom snabbt på hur spelet skulle utföras, vad det skulle heta men det tog ett bra tag att komma igång med själva kodandet. En gång i veckan har vi ett möte med läraren och hela syftet med den här kursen är att få ett smakprov i hur det fungerar att jobba som utvecklare. Därför har vi varje vecka olika roller som vi byter ut varje vecka. Dessa är projektledare, software designer, testare och kravanalytiker. Jag har varit allt utom projektledare, men alla ska ändå hjälpas åt. Projektledaren har dessutom ansvar för att lämna in en rapport varje vecka. Vi i gruppen jobbar på så gott vi kan, men på varje möte vi har haft blir vi totalsågade och det blir bara värre och värre.

Orsaken? Ja, det kan man säkerligen diskutera men nu är jag sur och förbannad över det mesta. De jag valt att arbeta med i den här kursen är personer jag umgåtts mest med, har klickat med och vi kämpar alla med studierna på både liknande sätt och olika sätt. För min del handlar det om att ha energi nog att orka plugga och jag pluggar så mycket jag kan. Faktum är att jag har typ inte gjort så mycket mer än att just plugga. Dock så suger min studieteknik när det gäller allt förutom delar som involverar ren och skär programmering, så där har jag lärt mig mycket och jag är skitstolt över mina kunskaper, även om jag inte är världsbäst. Vi är alla nybörjare fortfarande och det känns otroligt tufft som nybörjare att redan ha en projektkurs där vi från grunden ska skapa all kod till ett spel, följa manualer, skriva ”supertydliga” rapporter och ha uppföljningsmöten där läraren gör allt annat än peppar oss att bli bättre.

Vad är våra problem då? Jo, vi är inte bäst på det här. Vi har ju faktiskt bara gått typ 3 månader i skolan och lärt oss programmering. Sen har vi inte träffats så ofta heller som många andra grupper gör. Vi sitter inte på skolan 8 timmar och dagen, fem dagar i veckan och pluggar tillsammans som de bästa i klassen gör. Vi är lite halvdåliga på att delegera och många av våra träffar blir uppskjutna eller så träffas vi kanske 1-2 timmar istället för planerade 8 när vi väl har bestämt något. Trots detta tycker jag och även alla andra i gruppen att vi har kommit långt, och vi har enligt oss själva ett mer än halvfärdigt spel. Om en vecka ska vi vara 90% klara enligt kursens ”spelregler” men vi har rätt att ta jullovet på oss och fixa det sista. Jag anser att vi är ungefär 75% färdiga, men läraren som bara sågar och sågar anser att vi knappt är godkända och kommer knappt klara godkänt heller och att vi bara gjort 20% av allt och det gör mig så otroligt förbannad att jag vet inte var jag ska ta vägen.

Visst, jag förstår att utåt sett är vi inte klara med mycket. Vi har väldigt lite kod trots allt men vårt spel är inte särskilt komplicerat. De komplicerade delarna handlar om hur vi har valt att lägga upp spelet. Vi har exempelvis inte valt att slåss mot monster i vartannat rum utan i vårt spel finns det bara en boss, som är en drake och för att vinna spelet ska man svara på en massa frågor som draken ska ställa till en. Det hade vi tänkt ordna över jullovet Vi har ungefär 3 metoder som ska bli klara på en vecka för att vi ska nå 90% gränsen och dit lär vi garanterat komma – under förutsättning att alla i gruppen hjälps åt och gör vad dem ska. Dock är jag lite så här att jag kan inte hejda mig så risken är stor att jag lär göra mer än vad jag behöver, men det gör jag i så fall bara för att bevisa för läraren att vi fan visst har gjort mer än vad som han tror och vi är inte några nötter som inte kan ett skit. Vi är bra och vi förtjänar ett betyg som är minst godkänt utan problem. Något annat är bara skitsnack.

Det som läraren klagat på är främst vår rapport. Allt i den har vi tydligen inte gjort som man ska, men ingen har heller förklarat hur viktigt det är att den ska se ut på ett visst sätt. Vi har inga som helst riktlinjer, åtminstone inga vi har hittat och läraren har heller inte direkt sagt exakt vad vi ska göra, så då har vi gjort det vi tror är korrekt men så är det inte så. Tanken var också från början att vi skulle ha en komplett idé över precis allting innan vi börjar, men det hann vi inte med och första veckan rapporten lämnades in så strulade det med olika delar av texten så det funkade inte. Veckan efter så saknades UML diagram, men INGEN hade sagt något om att UML diagram skulle vara med just då. Igår fick vi veta att vårt UML var ändå inte fullständigt, massa andra delar saknades och var icke kompletta samt att vi hade skrivit massa saker fel så det blir bara mer skit på mer skit hela tiden. Igår när jag gick från mötet så var jag så förbannad att jag visste knappt var jag skulle ta vägen. En total magspark och känsla av att allt jag gör, eller som vi gör i gruppen är totalt meningslöst, korkat och vi är idioter, fast vi är inte det. Vi har kunskap, vi kämpar och gör vårt bästa… Det är bara så frustrerande, så jag är lite så här att jag knappt kan ta ansvar för mina reaktioner och handlingar tills nästa möte men jag skiter i vilket. Jag ska fan visa att vi kan det här och vi ska nå 90% av målet tills nästa möte om det så innebär att jag får göra det mesta för att vi ska nå dit.

När jag skriver så då syftar jag så klart på att jag ska hjälpa hela gruppen komma vidare, men jag har inget emot att vara typ ”vice” projektledare, vilket jag ändå varit typ under hela tiden i alla fall, men det är för att gruppen tillåtit mig vara det och jag har gjort det utan att köra över någon eller trampa någon på tårna. Vi har varit ärliga med varandra i gruppen och jag ångrar ingenting än så länge. Så det så!

Fler omtentor på G…

Oavsett hur glad jag är över att jag lärt mig galet mycket på sistone och hur roligt det är att äntligen lära mig programmering, så har jag på sistone insett flera saker. För det första så misslyckades jag på första omtentan i programmeringen, vilket känns helt absurt, men text har en stor förmåga att lura mig som fan, då jag sällan förstår det jag läser. Jag måste liksom ha mer. Jag måste prata om det, skriva om det, leka, testa, rita (kanske?). Jag behöver alltså mer än bara text. Som tur är hade jag redan kommit överens med läraren om muntlig komplettering, så det ska göras på tisdag. Jag är lite nervös inför det, men ser ändå fram emot det. Jag hoppas jag har möjlighet att komplettera mig upp till minst en fyra i betyg, om det ens är möjligt. Är det inte möjligt, nä, då hoppas jag att jag klarar åtminstone godkänt.

På lördag skriver jag omtenta i datavetenskapen och där känns det allmänt blandat. Även där har jag kommit överens med läraren om muntlig komplettering om det skulle behövas – oavsett poäng dessutom så på vis är det bra. Dock om jag klarar godkänt så skiter jag i vilket, jag nöjer mig med det, för den här kursen vill jag bara ha bakom mig nu.

I alla fall, om man återgår till det som jag insett på sistone, så är det att det finns stor risk att jag hamnar i ett läge där det blir omtenta på omtenta i varje kurs, om jag inte får in en bättre studieteknik. Min studieteknik suger, i alla ämnen förutom delar i kurser som involverar programmering. Det jag har gjort vid varje tillfälle jag har haft är att sitta och programmera. Det har iofs lett till att jag lärt mig galet mycket, vilket känns fantastiskt när man väl sitter och programmerar saker i Java. Det som är dåligt med det är att jag inte lagt ner lika mycket tid på allt annat som måste göras. Å andra sidan tror jag det är ok just nu, för kurserna vi läser nu är en projektkurs samt en kurs i databasteknik.

Databaskursen har jag legat efter i jättelänge, men efter att jag påbörjat en uppgift, som är ett individuellt projekt som ska lämnas in så känns det bättre. Jag har kollat på en gammal tenta i DB kursen, och jag vet minst hälften av allt redan där, så jag tror inte jag riskerar omtenta på så vis, för jag borde kunna klara godkänt åtminstone till sist. Jag tror dock ändå att risken är stor att jag oavsett hamnar i massa omtentor i varje kurs bara för att jag inte orkar plugga riktigt på samma sätt som friskare personer i klassen orkar göra. Det är de som pluggar – mycket som har klarat sig utan omtentor, och visst. Jag pluggar och så mycket jag bara orkar, men på sistone har jag varit så galet trött och fokuserat på ”fel sak” att jag vet inte alls hur det kommer bli i fortsättningen. Dock så kommer jag inte ge upp på detta. Jag ska fan ta examen, få ett jobb som utvecklare och förhoppningsvis jobba heltid samt minst dubbla min tidigare normala inkomst jag hade när jag jobbade på Funkibator. Min plan (om jag inte nämnt den innan) är att så fort jag får möjlighet så ska jag typ börja sitta på skolan eller med andra kurskamrater varje dag måndag till fredag i typ 6-8 timmar och bara plugga så jag får ordning på rutinerna och förbättrar min studieteknik.

Det som är svårt just nu, är som det varit tidigare – termer, och veta typ hur, vad varför med allting vi ska lära oss. I praktiken kan jag mycket och förstår mer, men att läsa text och förstå allt utifrån det – no way! Det går typ inte, eller väldigt sällan och därför känns tentorna jobbiga. I projektkursen har vi inte några tentor, men däremot blir våra prestationer bedömda och än så länge går det sådär med allt sånt. Jag tycker personligen att vår grupp presterar så bra vi kan utifrån våra förutsättningar och vi kommer lyckas få ett färdigt spel när allt är klart, men jag vill verkligen ha ett högre betyg i denna kursen om det är möjligt, men det är svårt när alla i vår grupp har omtentor att hantera i olika grader och vi själva kämpar med allt möjligt inom utbildningen + att min jävla fibromyalgi ställer till allt för mig titt som tätt. Nåja, tids nog blir det bra och jag är sjukt stolt över allt jag själv har gjort hittills samt vad min projektgrupp gör och har gjort, så där tvivlar jag inte ett dugg. Jag bara önskar att man vore lite piggare, att man slapp tågstrul och hade lite mer energi så man orkar ta tag i saker och göra allt på ett bättre sätt. Att sitta ensam hemma i ett hörn ger mig bara tid och anledning att programmera, inte plugga in saker på rätt sätt.

Men jag är ändå glad, och jag kör på. Längtar en hel del till jullovet dock. Hade varit skönt med sovmorgon varje dag och en ursäkt att programmera i brist på annat skoj. Samt få köra lite mer bil!

Jag hade fel om mina misstag, men det blir ändå omtenta…

I förra inlägget skrev jag om mina misstag jag gjorde som ledde till att jag inte blev godkänd i programmeringen. När jag dock hämtade ut tentan, så visade det sig istället att jag hade typ rätt ändå. Det blev typ slarvfel och tekniskt sett är jag godkänd i programmeringen, för enda anledningen till varför det gick åt skogen är för att jag var dum nog och chansade med quizfrågorna. Jag hade klarat åtminstone godkänt om jag inte hade chansat. Det gick faktiskt väldigt bra på själva programmeringsdelen. Jag hade rätt i att konstruktorn skulle vara med, men jag hade skrivit den fel, men den skulle vara med. Likadant så var det ok att jag inte skrev med Main klassen och main metoden. Hade jag skrivit mitt UML diagram korrekt så hade jag också klarat mig och hade jag som sagt inte chansat så hade jag klarat den nästan med en fyra i betyg. En fyra är typ som B eller VG. På HKR kör vi med annat betygsystem jämföres med vad man annars börjat göra här, men det går bra ändå.

Idag blev det tågstrul igen och jag, korkad som jag är ibland hade glömt kolla tågen och gick iväg som vanligt. Efter några minuter i Hyllie så blev det rätt klart att det var lika bra att gå hem igen, så jag tar en dag hemma igen. Det är rätt skönt, så jag klagar inte över det. Det har knappt blivit någon tid hemma ensam alls på sistone, så på något vis har detta varit efterlängtat.

Jag har nog inte så mycket annat att säga. Jag passade på att blogga lite då allt här ska uppdateras, program ska laddas hem etc, men planen är idag att ordna med GitHub och fortsätta leka lite med databaser. Vi har ju börjat med två nya kurser, databaser och en projektkurs så det är skoj.

Sen har WordPress.com äntligen fått stöd för den nya editorn, som kallas för Gutenberg. Nice!

Termin 1’s första tentavecka är över…

Och hur gick det då? Ja risken är överhängande stor för omtenta i både introduktion till datavetenskap samt grundläggande programmering. Faktum är att jag redan nu vet att det blir omtenta i programmeringen. Däremot har jag fått godkänt i hemtentan jag hade i torsdags i programmeringen, så det är skönt men jag är lite förvånad över att det blir omtenta i programmeringens salstenta.

Jag har ännu inte fått besked i hur det gick för vetenskapskursen, men jag räknar med omtenta där. Det borde bli det, även om jag tycker det är smått galet om det skulle bli så. Orsaken till det är för att tentan i den kursen funkar på så vis att maxpoäng är 40, kravet för godkänt är 21, men det stora problemet är att man måste klara minst 5 poäng för varje del i tentan för att klara det och risken är stor att jag fått max 3 poäng eller nått på den ”binära delen”. Det är egentligen inte så konstigt, för det var det jag övat minst på samt att jag hade övat in fel saker. Jag tänker inte gå in på vad, för det är för krångligt att förstå för någon som inte läst programmering/datavetenskap eller är ett mattesnille från början. Dock en varning för att det blir lite ”kodsnack” längre ner i inlägget. Jag har total förståelse om ni inte fattar ett skit, men så är det när man inte lärt sig något. Jag hade bara inte övat in grejerna tillräckligt inför tentan, så enkelt är det. Min studieteknik för vetenskapskursen sög rätt duktigt också, då jag lär mig otroligt lite av att ”läsa i boken”. Att gå på föreläsningar och prata med kurskamrater ger så mycket mer. Faktum är också att om jag varit smart och förstått hur mycket eller viktigt det är att plugga tillsammans med sina kurskamrater så hade jag gjort det för längesen, men istället har jag typ valt att ”springa till tåget” och bara åka hem när skoldagen är över, och det ska jag undvika i fortsättningen.

Förra fredagen så umgicks jag i några timmar med ett par kurskamrater där vi satt och pluggade inför tentan. Den här gruppen i klassen hade redan suttit nästan dagligen i flera veckor, men jag är glad att jag fick sitta med åtminstone den dagen. Tack vare det så lärde jag mig Assembler, vilket var viktigt att kunna på tentan. Jag bestämde mig rätt rejält efter den dagen att från och med nu (när det är möjligt och behövs) så ska jag plugga med kurskamraterna så ofta som jag kan, för jag lär mig absolut mest av att prata ”kod” eller studier med mina kursare. Det är rätt intressant, faktiskt att det är på det viset, men med tanke på hur tråkigt jag numera har det när jag sitter hemma så vill jag gärna slippa sitta hemma och istället plugga.

Studera just nu är verkligen jätteskoj, även om det är asjobbigt ibland, men fan vad jag behövde göra detta! Det jobbiga är när jag totalfastnar på skitsaker i programmeringen som tar timmar, ibland dagar att lösa, eller när man måste kliva upp alldeles för tidigt för att passa tåget till skolan. Allt annat är praktiskt taget jätteskoj. Ok, en föreläsning kan också vara lite tråkig och därmed jobbig, särskilt om vi sitter i en sal där stolarna är obekväma och jag bara får massa fibrovärk som resultat av det. I det stora hela så älskar jag att vara student igen, även om jag mest längtar efter att vara klar med studierna och redo att börja heltidsjobba. Jag menar, jag vill ju hellre ha lön istället för ett ökande CSN lån…

I alla fall, om man återgår till tentaveckan då… tentan i vetenskapskursen var klurig, men de lättaste bitarna var Assembler, pseudo-kod och göra flowcharts. Det hade jag övat lite på och lärt mig, men jag vet att jag gjorde lite småfel där, men i det stora hela så tror jag det stämde rätt bra. Den svåra delen var som sagt den binära delen, där jag inte kunde lösa vissa saker, men jag började i alla fall. I dagsläget vet jag att jag inte kom långt på den biten. Generellt borde jag ha klarat godkänt nivån, men det hänger på hur snäll läraren är i mitt fall, för personligen tycker jag att jag bara borde behöva göra omtenta för den binära delen och inte det andra.

Hemtentan i programmeringen i torsdags gick bra, jag fick godkänt, men jag satt hela dagen med uppgifterna. Det var roligt och extremt lärorikt, men hade jag varit smartare så hade jag ”googlat” mer, eller till och med läst lite i boken. Min gamla kod jag hade gjort sen innan hjälpte föga för uppgifterna i hemtentan, tyvärr. Jag har ju ännu inte riktigt lärt mig relationen mellan allt, och tidigare uppgifter var ju inte riktigt exakt som de uppgifterna som skulle göras i hemtentan, så då blev det lite svårare. En annan kurskamrat i klassen berättade nämligen att en av uppgifterna som jag hade fastnat på rätt rejält fanns nästan helt i boken. Hade jag alltså varit smart, så skulle jag ha kollat mer på det, men eftersom jag och böcker inte är en bra kombination så sket jag i det, även om jag mycket väl funderade på att kolla upp i boken. Nästa gång jag hamnar i en liknande sits så ska jag fanimej försöka kolla mer saker i boken, för tro det eller ej – att läsa böcker om kod hjälper?!

Salstentan i programmeringen var jättelätt egentligen. Det var några smågrejer i den som var lite kluriga, men totalt så tog det mig knappt en timme att skriva klart den. Jag fick veta igår (lördag) att jag blev underkänd, vilket kändes skit, med tanke på hur lätt den var. Felet, utan att jag fått veta exakt vad jag gjort för fel gissar jag ligger i att jag gjort för många småfel, för att jag misstolkat uppgifterna i tentan.

Sen var det också så att typ halva tentan bestod av quizfrågor där man fick minuspoäng om man valde fel svar, men jag chansade och svarade ändå istället för att låta bli för att spara poäng och öka chanserna för godkänt. Jag gick igenom den delen av tentan så noggrant jag kunde, eftersom jag är slarvig med att läsa och bara snabb och effektiv. Jag har aldrig någonsin i mitt liv sagt att jag är noggrann! Jag brukar bara ha tendens att vara snabb och göra det rätt från början när jag väl gör något.

Jag ska dock inte klaga här. Hälften av alla klarade inte tentan, vilket känns jättekonstigt, med tanke på att svårighetsgraden var superlåg. Kanske är det många fler som tänkte precis som jag och gjorde ”exakt” som det stod i uppgifterna, men att de tänkte för grundläggande. Mina svar gissar jag var nog mer så kallad pseudo kod istället för riktig kod, skriven på papper, men att skriva kod på en dator och få det att funka är en helt annan grej jämfört med att skriva ner en snutt på ett papper. På datorn så får man felmeddelanden, tips etc om något inte stämmer, samt man vet om när alla fel är uppklarade. Det vet man inte på papper och jag har ännu inte ”lärt mig” programmering så pass väl att jag kan göra allt jag hittills gjort på dator med bara papper och penna, så jag känner mig ändå rätt stolt över vad jag har gjort. Jag hade exempelvis inte skrivit in min Main class och heller inte min main metod, och utan det så fungerar det inte alls, men jag tolkade uppgiften som om att det bara var att skriva själva raderna av koden och inte något annat.

Något som vi också fått veta är att i en examination för programmering finns det sällan skäl eller möjlighet att lägga till mer än vad som bara ”krävs” för uppgiften, och det var en stor anledning till varför jag bara skrev mina 4 rader kod per uppgift, istället för att tänka att det skulle vara en fungerande kod. Hade jag kommit på när jag skrev tentan att Main klassen behövdes samt main metoden så kanske jag hade fått 5 poäng (max var 7) men jag fick förmodligen 0 och därmed missat min chans till godkänt eller mer med några få poäng. Jag vet att jag gjorde slarvfel i hela tentan, men det är för att jag inte minns exakt hur koden ska se ut vid mer komplicerade uppgifter. Sen vet jag om att jag lade till min constructor i UML diagrammet, fast jag vet nu att det inte behövs samt att jag skrev parametrarna från superklassen fel också, men det vet jag nu – när jag sitter vid en dator! Det är mycket, mycket svårare när jag bara har min korkade hjärna och dåliga minne som enda verktyg. Min totala kunskap inom programmering är mycket större än vad man kan tro och jag är skitstolt över mig själv! Till mer än 90% kan jag skapa simpla applikationer i java. Mitt problem är numera bara småsaker, men när jag väl lärt mig dem så kommer allt gå så mycket lättare.

Jag minns också att när jag skrivit klart koden, att jag tyckte det var konstigt att jag fattade så många ”måsvingar” som generellt används för att starta och avsluta kodblock, men med tanke på att det var ”tvunget” att varje uppgift fick max ha 4 rader kod så tänkte jag att det stämde ändå, för jag hade 4 rader kod per uppgift. Däri ligger min nuvarande ångest jag har som lett till att det inte blivit så mycket sömn den här helgen…

När jag kom hem i fredags (efter ett kortare stopp i Lund) så kunde jag inte hålla mig. Jag var tvungen att programmera mer. Jag repeterade en uppgift som vi hade fått, där man skulle skriva två olika typer av listor och spara 5 nummer i dem. Det var iofs den uppgift där man fick ha max 4 rader kod per uppgift. När jag skrev programmet på datorn så insåg jag mina misstag rätt snabbt, men när jag tänkte mer på det så förstod jag varför jag fick underkänt. Istället för att få något poängavdrag för att jag skrivit en rad kod fel, eller missat en siffra, så måste hela den uppgiften ha blivit nollad, för det var ju mer pseudokod än var det var ”fungerande kod”. Och orsaken till det var ju att jag missförstod vad jag skulle göra. Och det stör mig. Som fan!

Nästan hela helgen har jag suttit och programmerat. Jag har hittat på uppgifter bara för att lära mig mer om ”relationen” mellan klasser, metoder och de olika listorna och det har varit lärorikt och jag vet att jag behöver öva mer på det här. Som tur är börjar nästa kurserna imorgon (måndag) och då ska vi lära oss databaser (MySQL, yay!) och vi ska ha en projektkurs där vi ska få göra en applikation i Java. Det kommer bli skitkul!

Jag tror mycket i programmeringen kommer lossna (och fastna) för mig i och med att dessa båda kurser börjar och jag får några extra veckor på mig att plugga på programmeringen och i värsta fall även grejerna i vetenskapskursen. Jag har ansökt om stöd för mina studier, men inte hört något ännu. Jag bara hoppas det hinner gå igenom innan det är dags för omtenta, för typ det enda jag hade behövt hjälp med är annan typ av examination. Jag har inget emot salstentor så, men blir det omtentor så tar jag hellre en muntlig komplettering, en extra rapport etc istället för att skriva omtenta och riskera att jag fortfarande inte kan bevisa min kunskap när jag sitter där i en sal med 100 andra, lika stressiga och nojiga som jag.

När man har fibromyalgi är prov en stor akilleshäl, för jag kan mycket mer än vad jag kan skriva ner på papper med hjälp av en penna. Så det så!

Äntligen bilägare igen och dessutom till en elbil!

Renault Zoe, himmelsblå står inne hos bilhandlaren.
Ja, efter många långa år av väntan och planering så har vi äntligen en elbil. Detta är något vi har väntat på typ sen vi blev ihop, men det var inte förrän vi skulle ha allt under kontroll som det faktiskt skulle vara relevant att skaffa en. I dagsläget är vår ekonomi mycket god, vi bor i bostadsrätt i en bra förening som ska ordna laddstolpar och det kommer ut elbilar med längre räckvidd till höger och vänster. Då var det köpläge, eller i detta fall leasing-läge, då vi ”lånar” bilen i 3 år och sen får vi se hur vi löser nästa bil. Jag hoppas på att nästa bil vi har är större med ännu längre räckvidd så det lätt får plats en Grand Danois och lite till i den. I den här bilen så får det inte plats någon sån stor vovve och eftersom den är på leasing så vill vi inte göra bilhandlaren sur när vi lämnar tillbaka den om 3 år. Jag har egentligen inte så mycket mer att säga, då jag är galet upptagen med skolan. Det är tentavecka på måndag, då jag ska göra tre stycken på en vecka. Vi får se hur det går, men jag är någorlunda optimistisk. Jag har i alla fall lärt mig grymt mycket inom programmeringen de senaste veckorna, men jag har varit galet trött senaste dagarna, så det påverkar också. Jaja, skoj är det i alla fall att man äntligen har bil och kan åka vart man vill (oftast) när man behöver det. Och håll tummarna att jag klarar mina tentor. Det kan gå åt alla möjliga olika håll, det här…

Det lär bli färre blogginlägg framöver…

Och detta förmodligen p.g.a skolan, och att jag har typ noll energi kvar när jag kommer hem. Det har gått mer än två veckor sen jag skrev här sist, och även om jag har försökt komma på något att skriva, så har det inte gått så bra. All energi jag har till över, får gå till skolan. Sen om det finns lite bonusenergi, ja då kanske jag har möjlighet att handla, städa, laga lite mat etc. I övrigt så känns det som om att jag kommer gå på någon slags repeat tills att jag börjat vänja mig helt vid allt det här. Kroppen är extra jobbig mot mig på sistone. I fredags kväll gick jag och la mig före klockan 21 på kvällen, för jag var så trött. Det har varit en lärorik vecka, så jag är nöjd ändå.

Att ha fibromyalgi i alla fall och plugga heltid är verkligen en upplevelse. Jag visste att det skulle bli jobbigt, och än så länge har jag haft helt rätt. Det störiga är också att jag typ inte kan sluta prata om mina sjukdomar heller. Hur man än försöker så trillar jag in på det ändå, för att mina kurskamrater ska förstå vad det är jag kämpar med. De visar dock förståelse och jag hoppas att jag snart kan komma förbi det här så jag kan agera lite mer normalt. Jag upplever verkligen nu hur annorlunda jag är jämföres med alla andra på programmet. Det är asjobbigt så som jag får kämpa för att hitta orden, veta vad som pågår och komma vidare. Samtidigt är jag stolt över mig själv och det jag har gjort, för jag har ett driv, det märker de flesta och jag gör allt jag kan för att kunna förbättra mig så att både jag och min dumma kropp vänjer sig snabbare med det här.

Förra veckan var verkligen lärorik. Vi har börjat mer aktivt med programmeringen och det är kul. Vi har en rapport som ska skrivas i datavetenskapskursen, den om självkörande bilar som jag nämnde i förra inlägget. Det går sakta framåt med en, men en av medlemmarna i gruppen har tyvärr valt att hoppa av, så nu är vi två som håller på med att skriva färdigt den. Jag går in och putsar samt kontrollerar den flera gånger om dagen och ibland känns det som om att jag varit helt själv med att skriva den. Dock verkar det som om att vi äntligen börjar komma igång på riktigt, och det är skönt.

Jag hoppas att tröttheten ger med sig snart, för jag är så trött i huvudet att jag har inte så mycket mer att säga eller skriva. I och med att jag har en till rapport jag ska skriva enskilt så behöver jag spara lite på fingrarna med, men allt eftersom att det lossnar så tror jag att energinivån återkommer.

Jag är i alla fall skitglad över det här och jag hoppas det märks även hos er. Tyvärr innebär det att jag inte är så aktiv utanför skolan, men det får ni leva med. Att läsa bloggar är inget stort intresse längre för många, det märker man ju… Men jag är glad ändå.

Jag är ändå för trött för att göra så mycket mer än äta, sova, plugga och orka vara mig själv.

Åh, just det! Jag köpte mig en ny iPad. Upptäckte väldigt tidigt i utbildningen att det behövdes, så jag drog till Apple Store och köpte mig en. Jag ångrar mig icke! Det var ett väldigt bra köp. Jag har samma skal till den som till min iPhone SE, men det är ett så kallat ”Flip cover” så jag kan ställa den på sidan och titta på videos etc lättare när jag känner för det. Skärmen är lite större än paddan jag använde innan, men det är positivt när man vill skriva på den. Jag köpte ju en Apple Pencil också, och det var verkligen en bra investering!

Första skolveckan är avklarad!

Och den gick fint. Det är en härlig klass jag har hamnat i med många trevliga människor. Det är ett flertal som pendlar från Malmö också och varje dag har jag fått sällskap hem av en kurskamrat så det är trevligt.

Det har varit en mjukstart på veckan, vilket är positivt då jag har varit galet trött av alla nya saker som har hänt denna veckan. För att inte tala om pendlingen! Jag tror dock att pendlingen inte kommer bli ett problem. När jag har kommit hem från skolan har jag varit så galet trött att jag knappt vet var jag ska ta vägen. I helgen kommer även föräldrarna och hälsar på så jag har spenderat en del tid med att städa lägenheten eftersom pappa är allergisk mot pälsdjur.

Vi har inte fått göra så mycket programmering än så länge men däremot har vi fått en rolig uppgift som innebär grejer som självkörande bilar ska tänka på. Vi ska tänka på alla scenarios som kan dyka upp vid en vägkorsning med trafikljus etc, göra en algoritm, skriva flödesschema och pseudo-kod också. Det känns som en riktigt kul uppgift, men det är svårt att skapa flödesscheman, men det känns samtidigt som att det är en väldigt bra hjälp för att lära sig kod på ett bättre sätt.

Jag har under veckan suttit och lekt lite med både pseudo-kod och flödesscheman och det är intressant när man börjar förstå kopplingen emellan dem.

Vi är bara fyra tjejer i klassen och jag har knappt pratat alls med de andra tre. Däremot har jag kommit bra överens med ett gäng av grabbarna i klassen och jag känner mig 100% hemma eller nått. Det är skoj att det är ett sånt trevligt gäng man hamnat i. Jag hoppas att alla vill fortsätta plugga programmet också.

Programmet kommer köra en princip som kallas för ”Flipped classroom” också och det känns som en riktigt bra grej. Skillnaden med det och traditionella högskolestudier är att det är mer så kallat ”aktivt lärande” och att man gör fler övningar tillsammans med lärare och kurskamrater än att göra majoriteten av jobbet ensam hemma. För att lära sig programmering så känns det som om att det nästan är ett måste att plugga med kurskamraterna så ofta som möjligt så jag tror det här kommer bli skitkul!

Jag har inte så mycket mer att säga, eftersom jag knappt har orkat göra något efter jag kommit hem från skolan, så vi får se hur mycket jag kommer blogga framöver. Oavsett vilket är jag skitglad över att äntligen ha börjat skolan. Jag tror det var ett väldigt bra val att välja den här skolan med, som är Kristianstad Högskola. Campus är trevligt, kurskamraterna är härliga och vi har bra lärare än så länge.

Det kan typ inte bli bättre eller nått…

Ett tomt hål skall nu fyllas…

Det här är inget jag direkt har nämnt eller pratat om, kanske knappt tänkt på men efter ett samtal med min älskade sambo så kom jag på en grej och efter jag hade sagt det så blev det som en bekräftelse att det är något som stämmer.

I mitt liv, typ under hela mitt liv dessutom så har det känts som om att det finns ett utrymme i min hjärna, typ som ett tomt hål som bara har väntats på att fyllas med kunskap. Jag tror personligen att den kunskapen jag har eftersökt i alla år är programmering, eller åtminstone mer datorkunskap. Jag kan datorer rätt bra, i alla fall mjukvara, men inget om hårdvara men det är inte det viktigaste. Under alla år som jag har bloggat och bråkat med webbhotell så har det ju alltid varit samma sak. Jag har gissat mig till lösningar, testat mig fram och kopierat och klistrat istället för att sätta in mig i den kod som behövs för att jag ska kunna förstå vad det är jag gör. När jag inte vet varför det inte fungerar så blir jag arg, frustrerad och det är otroligt tröttsamt. Jag vill liksom inte ha det så längre.

Mitt främsta mål med studierna nu, förutom att faktiskt utbilda mig till systemutvecklare är att hitta ett helt nytt sätt att lösa problem på. Istället för att ”fuska” eller hur man nu ska uttrycka det, så är min plan att göra verkligen allt jag kan för att förstå kod, programmering och språk samt datortänk från början. Sen ska jag sakta men säkert bygga upp min grund som utvecklare så jag vet på riktigt vad det är jag håller på med. Nu är det slut med frustration, bli arg över absolut ingenting och istället bara gå till källan av problemet direkt istället för att gissa mig till något.

När jag gick utbildningen på BTH så kändes det som att böckerna, kurserna etc. inte direkt hjälpte mig till att kunna något mer som skulle ge mig ett jobb inom funktionshinderområdet. Det jag lärde mig, kom mest från kurskamraterna, själva skrivandet och att jag hade Henrik som pojkvän. Det var alltså andra människor och deras perspektiv som lärde mig något mer än själva metoderna som nån gammal filosof kom på. Det är ju inte som om att jag har rabblat teorier och metoder sen jag slutade plugga. Eller sett en särskild metod fungera praktiskt när jag jobbade, men det var ju främst för att jag inte arbetade med andra människor på det sättet när jag var på Funkibator. Och för att jag inte kom ihåg särskilt mycket från min utbildning… Det jag lärde mig och hade nytta av var väl lärandet i bemötandet som sakta men säkert byggdes upp under utbildningen. Jag blev en bättre person av utbildningen trots allt, men jag tackar nog Henrik mer för det än något annat.

När jag började jobba på Funkibator så hade jag fått en ny syn på funktionsnedsättning och hur man kommunicerar med personer, men det känns som det var en dyr lärdom som mer eller mindre tömde mitt CSN till mer än hälften utan att jag fick nått särskilt för det. Det känns nu i efterhand som om att jobbet på Funkibator och min relation med Henrik är det som gett mest och från jobbet fick jag faktiskt lön. Dock är det säkert så att om jag lagt ner mer tid på studierna, läst mer kurslitteratur så hade jag kanske lärt mig mer, men jag har ju mina anledningar till varför jag studerade som jag gjorde på BTH.

Det är nog det som är skillnaden nu med den utbildningen som jag ska påbörja om några veckor. Med det jag ska plugga nu får jag riktig kunskap som jag direkt kan applicera i det jag gör. Vet jag programmeringsspråk, jag har en dator, har lärt mig hur programmering och datorer synkar ihop sig (eller hur man nu ska säga) så är möjligheterna oändliga. Det som också bidrog till att jag klarade utbildningen på BTH var för att vi hade bara uppsatser som tentamen, och inga salstentor. Hade vi haft det så hade det aldrig gått. Nu blir det några salstentor, men i och med att det är grejer jag måste lära mig och komma ihåg så är det nog en bra idé med salstentor även om själva idén skrämmer skiten ur mig. Jag vet dock att under rätt förutsättningar så kan jag lära mig saker och suga åt mig kunskap som en jävla svamp, så jag är väldigt övertygad om att det här kommer gå utmärkt. Jag är mer tveksam om jag kommer lyckas ställa om till en mer hållbar och hälsosam livsstil…

Böckerna är i alla fall beställda och det kostade hälften av vad jag hade räknat med. CSN är nu godkänt och jag får tilläggslånet också. Sjukersättningen är satt som vilande från och med 1 september så nu är det bara att glädjas åt allt antar jag. Nu kommer jag ha CSN i 5,5 terminer, sen är det maxat. Dock är målet att jag fram tills dess ska ha hittat sommarjobb, projekt och/eller deltidsjobb som ger mig inkomst sista tiden på utbildningen.

En stor överraskning kom dock för ett par dagar sen. De som följer mig på Facebook eller läser min engelska blogg vet nog redan om detta, men jag har nu ytterligare en till Apple produkt i min ägo. Henrik kom hem med en MacBook Pro 13″ 2018 modell och jag är superlycklig över det!

img_0301

Det känns väldigt nice att min lilla Apple samling utökas. Jag är ju i behov av stabila produkter i mitt liv. Min iPhone SE funkar bra än så länge, och batteritiden har blivit bättre, men det är lite för att jag experimenterat lite. Jag har typ slutat helt att spela på telefonen och använder istället vår iPad till det. Så länge jag inte filmar och fotar för mycket så går det också bra. I snitt går jag typ aldrig under 65% en vanlig dag nu med ca 5 timmars skärmtid så det är bra. Jag gillar fortfarande det lilla formatet, men det finns vissa småsaker som gör att jag gärna hade uppgraderat till en nyare modell sen, men så länge jag kan få min tröga hjärna att förstå att det egentligen inte behövs så kommer jag inte göra det.

Det jag syftar på är min ”lilla” eller snarare obefintliga karriär som videobloggare på YouTube. Jag hade velat börja lägga upp videos där igen, och jag gjorde en video i början av Juli som verkligen var asdålig, och som bara 30 personer sett än så länge så jag har förmodligen ingen tur alls där. Men ni som känner mig vet ju att jag aldrig ger upp och även där känns det som om att jag vill fylla ett tomt hål som längtar efter att visa upp sitt andra kreativa jag till omvärlden. Jag har ju bloggandet, så klart men läsarna är inte lika många idag som de en gång var men det skiter jag i. Jag bloggar för att jag måste och läsare är bara en bonus. Det är annat med YouTube. De som känner mig IRL vet att jag är duktig att prata, föra min talan, och jag kan både argumentera och skämta. Därför vill jag visa upp den delen av mig så andra kan ta del av det. Jag vet bara inte hur jag ska göra det på ett sätt som funkar. Kanske har det gått för långt? Med alla misstag jag tidigare gjort så kanske folk inte är intresserade längre och särskilt inte om jag inte har något särskilt att prata om eller visa upp.

Min plan som en återgående student till högskolan är att visa hur det går att plugga för mig, men även andra saker. Jag vill, om jag har tid för det ha en Youtube kanal som pratar om saker ur mitt perspektiv. Hur det är att studera programmering med funktionsnedsättning? Hur funkar pendling när man har fibromyalgi? Hur lätt är det att lära sig Java om man har inlärningssvårigheter (eller bara dåligt minne)? Hur man förbereder lunchlådor för studier när man är så lat som jag är? Etc. Det finns mycket jag vill prata om och visa upp för jag tror många kan ha nytta av det jag kommer uppleva. Efter lite googling så finns det typ inga YouTube kanaler som pratar om det här, men sen vet jag heller inte hur stor efterfrågan är heller. Planen är att göra informativa, humoristiska och lärorika videos om hur livet kan vara – utan att vara tråkig och förutsägbar eller nått. Eller utan att filma något vertikalt och vara som alla andra. Jag har många idéer men skolan och lära mig programmering är det som ska komma först de närmsta tre åren. Har jag tid till Youtube lär det bli en video i månaden eller nått sånt, men å andra sidan är det kvalitet för kvantitet som jag är ute efter. Det hade varit kul om jag lyckas den här gången, men huvudsaken är att jag lyckas bli en systemutvecklare eller något annat inom programmering.

Jag ser i alla fall fram emot att få vara upptagen, äntligen få fylla mina hål och lära mig nyttiga saker om mig själv och inför kommande yrken.

Förberedelserna inför högskolestudier 2018 har börjat…

Det känns fortfarande lite för bra för att vara sant att jag lyckades komma in på högskolan igen. Jag har fått veta mer kring utbildningen också, då jag inte kunde hålla mig. Jag har loggat in, men inte registrerat mig ännu då den perioden inte börjar förrän veckan innan. Däremot har jag idag installerat Office 365 på datorn och ordnat med min studentmail. I alla fall på Mac minin. CSN ansökan är godkänd, men jag vet ännu inte hur det går med tilläggslånet. Efter en liten berg och dalbana så visar det sig förmodligen att jag hade rätt från början, att jag har rätt till det men i några dagar blev jag lite nojig som vanligt och kontaktade CSN och frågade. Svaret jag fick gav mig ingen direkt lugn i kroppen, men när jag dubbelkollade min skattedeklaration från skatteverket så såg jag att jag hade gjort rätt. Det man ska göra när man är i min situation som har sjukersättning på 50% (som jag ansökt som vilande dessutom) och har jobbat tidigare är att man ska räkna med den i sina totala inkomster, då sjukersättningen ligger under tjänsteinkomst. Min totala inkomst blev då strax över lägsta tillåtna inkomst. Hade jag bara räknat med lönen så hade ca 35 000 kr fattats, men jag hade rätt att räkna med sjukersättningen som jag har tolkat det i alla fall så nu är jag lite mer hoppfull.

Det är dock inte superviktigt med att få tilläggslånet, men det hade underlättat då min ekonomi hade förbättrats avsevärt istället för att bli något sämre. Särskilt i och med att jag har ett skånekort att betala för nu i 3 års tid. Dock hade jag väl ”fel” när jag räknade ut merkostnadslånet, men det beror på hur man ser det. Jag trodde till sist att jag skulle få nästan hela kortet betalt, men nej. Jag måste betala typ hela kortet själv. Så här funkar det, för den som inte fattar merkostnadslån för pendlingsresor:

  1. 154 kr per vecka måste man betala själv.
  2. En termin är 20 veckor.
  3. Ett Jojo Skånekort student kostar 875 kr.
  4. 154 kr x 20 veckor = 3080 kr
  5. 875 kr x 4 månader = 3500 kr
  6. Kvar att få ersättning för är 420 kr, eller drygt 80 kr i månaden.

Det suger att jag måste stå för nästan hela summan själv, men å andra sidan får jag mer i CSN (även om det är lån) och jag slipper betala tillbaka mitt nuvarande CSN lån jag har, så där sparar jag ca 550 kr per månad.

Det jag frågade skolan om gällande utbildningen var om programmeringsspråk och vilka datorer som kommer användas, eller plattformar. Det var lugnande att veta att utbildningen kommer gå djupgående in i Java och att man är fri till att använda vilket operativsystem man vill. Senare i programmet kommer vi utveckla appar för Android. Jag kommer använda vår personliga laptop, som är en windows dator till skolan. Detta för att jag inte riktigt har råd att köpa mig en Macbook, även om det kliar grymt mycket i fingrarna efter en. Det är liksom inget fel på laptopen heller. Den är 3 år gammal eller nått, men knappt använd alls. Den har dock SSD och Windows 10 så det är ju trevligt, men jag gillar verkligen MacOS som operativsystem, så planen är tillsvidare att använda laptopen i skolan och Mac minin när jag är hemma. Jag får försöka hitta nån lösning också så jag kan använda mig av bägge plattformarna när jag gör olika projekt med, men enligt Henrik finns det massvis av lösningar för det. Gitlab finns ju exempelvis… Det löser sig.

Angående programmeringsspråk så blev jag lite smått förvånad dock när jag fick veta att det nästan bara är Java vi kommer gå in på, men skolan har valt att göra så för att det är ett bra språk att börja med och det liknar många olika språk också, så det blir väldigt lätt att sätta sig in i andra språk om det skulle behövas senare. Det känns rätt bra nu i efterhand och min plan under studierna är väl ungefär så här:

  • Lära mig så mycket jag kan om java och programmering som jag kan.
  • När jag kan grunderna så ska jag lägga så mycket tid på studierna som jag orkar.
  • Har jag tur orkar jag göra lite mer än vad jag tror och kommer på fritiden sitta med egna projekt utöver vad skolan rekommenderar och kanske även använda mig av andra språk.
  • Planen är också att exempelvis bygga spel i Unity, komma på någon annan bra app som blir ett fritidsprojekt och sen söka sommarjobb samt deltidsjobb så jag lättare kan få ett bra första jobb, eller inte bli för bankrutt på kuppen under studierna.

Jag längtar så grymt mycket tills studierna börjar! Jag är så uttråkad här hemma just nu att jag knappt vet var jag ska ta vägen. Jag har inte särskilt många serier att se på och YouTube börjar bli lite tråkigt. Nej, jag ser verkligen fram emot att få ha en anledning att resa mycket, pendla, plugga och stilla min nyfikenhet kring programmering och lära mig nya sätt att hantera saker på. Jag hoppas verkligen att utbildningen kan hjälpa mig bli en bättre person på det sätt att jag slutar ta genvägar, slutar gissa mig till lösningar och slutar bli arg och frustrerad för att det inte blev som jag tänkte mig från första sekund.

Jag tänker i alla fall göra mitt absolut bästa för att bli bättre på allt och som bonus hoppas jag även på att min ”nyttiga” livsstil och matvanor kommer bli standard också. Jag menar, med det har jag liksom inget val. Jag orkar inte vara ”fet” längre eller trött på min dåliga kropp.

4 september börjar jag och det ska bli så jävla roligt!!!

JAG KOM IN PÅ HÖGSKOLAN I KRISTIANSTAD!!!

Yes. Nu kan jag andas ut. Aldrig någonsin har ordet antagen betytt så mycket för mig, men det är sant. Det är ingen dröm. Jag kom in på den utbildning jag helst ville gå, trots pendling, och allt annat man kan komma på. Det var dock mitt andrahandsval, men hade jag kunnat ändra det så hade det varit mitt förstahandsval, men jag kom på det efter det gick att ändra att jag helst ville gå utbildningen där. Orsaken är p.g.a kurserna. De lär ut matematik, algoritmer, massa olika programmeringsspråk och annat nyttigt som jag vill lära mig. En bred grund som kan ge mig mycket kunskap! Egentligen hade jag firat oavsett vilken utbildning jag blivit antagen till, men denna hoppades jag i slutändan mest på och det blev som jag ville.

img_0225.jpg

Nu ska jag alltså äntligen, efter typ 20 års undran och ”längtan” bli någon som håller på med kod om dagarna. Vare sig det innebär att jag gör appar, skapar spel, utvecklar det nya banksystemet eller förändrar världen för funktionedsatta så börjar det alltså i år. Det här året lär bli miraklernas år. Alla tre ”mirakel” har hänt. Jag klarade matematiken, älsklingen köpte mig en iPhone och jag kom in på högskolan. Herregud, liksom?!

Att jag kom in på högskolan i Kristianstad kommer innebära stora förändringar de närmsta åren, men jag ser alla som positiva utmaningar – under förutsättning att man klarar utbildningen och att allt går bra. Det kanske går åt skogen och jag kanske suger på att programmera, men åtminstone – då vet jag det. Idag vet jag inte alls hur bra jag hade varit som någon typ av utvecklare, men jag ser verkligen fram emot att få försöka göra mitt bästa. Det känns så klart lite ”jobbigt” att återigen börja plugga, för jag kom ihåg hur det var när jag gick på BTH. Man var liksom aldrig ledig, det fanns alltid något att göra. Nu har jag liksom varit ledig i typ 4 år eller nått. Med ledig så menar jag att efter man gjort det man ska så är det fritt fram på riktigt att göra vad man vill sen. När man pluggar sitter tankarna kvar, men det gör dem inte riktigt när man jobbar. I alla fall inte för mig och det jag har sysslat med de senaste åren. Skillnaden nu är att jag kommer läsa något som jag kan omvandla till en stor hobby, kanske något som ger mig en sidoinkomst under studierna. Och som förmodligen kommer göra mig till en bättre person, mer passionerad och lugn, eftersom jag kommer veta hur man gör från början istället för att gissa mig fram till lösningen och bli frustrerad på kuppen.

Om man ska prata pendling så ser jag pendlingen som ett test på min arbetsförmåga inför framtiden. Idag, som de flesta vet så ligger min arbetsförmåga på max 50% och det inom väldigt få yrken och/eller arbetsplatser. Orkar jag pendla, plugga och kanske göra nått krävande på fritiden så tror jag det är en riktigt bra övning när det gäller att veta vad som hade funkat för mig. Dock så önskar jag ju självklart i dagsläget att jag kan hitta jobb närmare Malmö, men pendlingen får agera som ett test på ifall man orkar jobba med än 50% med programmering. Det hade varit riktigt trevligt om det faktiskt hade gått. För jag vill jobba mer, för att tjäna mer pengar. För att ha råd med Grand Danois, men även andra saker. För att inte tala om hur mycket jag älskar att spara pengar! Inom IT branschen är lönerna dessutom mycket högre än om jag hade jobbat kvar inom något med administration etc. Att tjäna typ tre gånger mer brutto minst än vad jag hittills har gjort och få arbeta med något jag tycker är skitkul känns som en dröm. Visst, det kanske inte blir så men nu är jag i alla fall närmare ett svar på den frågan. Lyckas jag så kan vad som helst hända och det ser jag fram emot. Vilka möjligheter, liksom!

Att jag lyckades komma in, vilket var på håret då jag var längst ner på listan var verkligen ett smått mirakel. Mitt meritvärde är nämligen det lägsta accepterade, 13.46. Inte särskilt högt, men tillräckligt för att gå en campus utbildning i Kristianstad till Systemutvecklare 2018. När jag fick veta att jag låg på 9 plats i reservlistan och kände mig positiv till att komma in så började jag kolla upp saker inför utbildningen. Framförallt kommer jag behöva Skånekort, vilket innebär att det kostar mig inget extra att resa inom Skåne. Det känns bra, för då kan jag åka exempelvis till Lund oftare utan att känna mig rånad på kuppen för att biljetterna är så dyra. Jag fick veta enligt schemat att jag kommer behöva vara där ca 3-4 dagar i veckan och jag kommer behöva kliva upp typ 90 minuter tidigare än vad jag gör idag för att hinna till skolan i tid. Det positiva med allt det här är att jag ”tvingas” ta med mig både frukost och lunch till skolan, och det innebär direkt att jag tänker återgå till så som jag åt för ungefär ett år sen, vilket var praktiskt taget nästan helt veganskt och nyttigt som fan.

Jag längtar efter det. Att få göra exempelvis Overnight oats, ta med mig fiberrika smoothies på tåget och göra nyttiga lunchlådor i big pack som jag äter över veckan. Med tanke på mitt lilla experiment från förra året så gick jag ner typ 5 cm runt magen utan att behöva göra nått extra så vet jag att det här funkar. Detta var på loppet av kanske två veckor, iaf maxade fiberdelen. Att räkna kalorierna hjälpte inte alls lika mycket och inte heller motionen. Vikten rasade när jag började äta mer växtbaserat och veganskt. Sen så lär jag behöva äta så nyttigt jag kan för att orka med att studera. Detta med tanke på hur dålig min hälsa har blivit under åren av allt stillasittande etc. Och jag är så trött på att vara överviktig nu. Det är verkligen dags att göra åt detta. Det är så jobbigt! Tröttheten har i alla fall stabiliserat sig, och särskilt efter att jag slutade på Funkibator. Eller rättare sagt, blev uppsagd och arbetsbefriad. Den varma sommaren har dock varit asjobbig och tröttande, men jag är inte trött på samma sätt som jag var under 2017. Nä, där skulle jag nog kunna påstå att jag är friskförklarad med min lilla ”nära-väggen” situation.

Nåja, jag tror jag skrivit ner allt jag ville nu. Snacka om att man är glad nu, smått överraskad men framförallt lugn och avslappnad. Hela denna veckan samt lite av förra har jag varit på helspänn hela tiden och superkänslig för allt. Det är inför det här beskedet, men det löste sig. Jag slipper skriva högskoleprovet igen, jag maxar mitt CSN så jag slipper oroa mig för pengar och jag får fantastiska möjligheter att ställa om livsstilen till något mer hållbart och hälsosamt på kuppen.

Det kommer bli skitkul det här!