2015 – året då (nästan) allt hände…

Dags för den årliga bloggningen och dokumentationen av året. Dessvärre verkar jag aldrig ha skrivit något förra året, men spela roll. 2014, hände inte så himla mycket. I år däremot – ja, då jävlar hände det saker som för evigt och förhoppningsvis kommer förändra och förbättra min framtid.

Jag började praktisera på Nätverket SIP i början av december 2014. Efter en månad på prov, blev det förlängt några månader till och jag spenderade några veckor hos Globala Kronoberg. Sen började praktiken i Funkibator där jag först höll på med fonder och sånt. I mars på årsmötet blev jag invald som styrelseledamot i Funkibator, vilket var oväntat men roligt. Sen började jag jobba mer med min kollega Pia och distanskursen. Efter en otroligt lång vår med hopp och förväntningar så fick jag reda på att en anställning på 25% fram till årsskiftet skulle ordnas och det tog många långa månader innan det blev av. Under senvåren blev jag också äntligen sjukpensionär på 50%, vilket är helt underbart då det tar bort mycket av stresskänslor men också för att det har förbättrat min ekonomi avsevärt.

I juni 2015 blev jag anställd på 25% och fortsatte praktisera på resterande 25% i distanskursen. Jag fick fler arbetsuppgifter inom SIP men också inom Funkibator som involverade mer tekniska saker och sociala medier och sen har det bara rullat på. Distanskursen började i Augusti och det var ett härligt gäng elever som var med och peppade och lärde varandra saker inom begreppen funktionsnedsättning och samhället. Under hela året så har jag hoppats på att Funkibator skulle bli min fasta arbetsplats och i början av december så fick ja de fantastiska nyheterna om att anställningen fortsätter och dessutom på 50%. Detta innebär att jag slipper Arbetsförmedlingen, har bara en tidsrapport att fylla i och att jag är ledig när jag är ledig. Det ska bli så underbart. Detta var ju också väldigt oväntat, eftersom det såg så otroligt mörkt ut för anställning på 50%, men skit samma. De ville satsa och jag är fullständigt med på det. Du kan läsa mer i mitt originella inlägg om det:

https://ihuvudetpaengranddanoisgalning.blog/2015/12/09/gasen-i-botten-nu-blir-det-50-anstallning-fran-och-med-arsskiftet/

I och med att jag fick anställning på 50% från och med 1 januari så innebär det också att jag kan börja spara undan till Grand Danois. Jag har skrivit ett mer utförligt inlägg om det igår på Antons blogg.

https://efterlangtadeanton.wordpress.com/2015/12/30/forberedelserna-for-att-skaffa-grand-danois-kan-formodligen-paborjas-pa-riktigt-nu/

Det är mycket annat som har hänt också i år och i det stora hela har det varit fantastiskt. En av mina målstolpar med att komma under 65 kg har jag lyckats med, även om jag inte alls är i närheten av att ligga på min målvikt, men det är skönt att man inte längre väger allt för mycket i alla fall. Jag har dock ingen aning om vad min målvikt är, men jag vill i alla fall bli av med allt vad putmage heter och jag vill att kläder ska sitta bättre. Egentligen handlar det om att förlora centimeter snarare än kilon, och ett viktigt mål är att stadigt komma under 80 cm strecket i bukmåttet, för där har jag inte varit under på typ 5 år eller så. I snart 1 år har jag hållit mig stadigt under 65 kilos sträcket. Under nästa år planerar jag att sakta men säkert bli lite mer hälsosam, genom att försöka stå upp mer och därmed bränna mer kalorier, undvika onyttigt ännu mer och om Anton kommer under året så vill jag vara redo rent motionsmässigt, även om han inte kommer få några direkta långpromenader första året… Det hade dock varit roligt om jag om ytterligare 1 år gått ner typ 5 kg i alla fall och ett X antal centimetrar, att mitt hår äntligen nått sin mållängd med mera. Jag saknar ca 1 dm gällande håret, men jag vill förmodligen ha det lite längre än så. I år har jag också köpt lägenhet och varit ihop med min älskade Henrik i 7 år!

Bild på en inbakad fläta jag hade på julafton 2015. Stort tack till Svärmor Marianne som ordnade den till mig.

En annan viktig sak som man inte får glömma är ju att i år började jag äntligen behandlingen med tandställning och snart är jag helt klar. Det är en stor förbättring överhuvudtaget med mitt överbett, så jag är väldigt glad. Det kommer bli skitsnyggt när det är klart. Den 20 januari 2016 är sista gången jag ska skruva på den och hur länge jag behöver ha den efter det vet jag inte, men snart är jag klar i alla fall. Sen jag var hos tandläkaren sist och hon satte fast extra pluttar på tänderna så har behandlingen gått mycket bättre än tidigare och det är så skönt.

Bild från sidan med mitt överbett. Inte långt kvar nu…

Om du vill se alla mina videoklipp jag har gjort gällande tandställningen, kolla in min spellista på YouTube. Där har jag dokumenterat i stort sett allt under behandlingen.

Jag hoppas i alla fall att 2016 blir ett ännu bättre år, och om Anton kommer så blir det så garanterat! Det ska bli skönt att se fram emot ett år med jobb, högre inkomst, långt och fint hår, raka och fina tänder, förhoppningsvis några kilon lättare och framförallt om nu Anton blir min under nästa år… ja då kommer jag bli världens lyckligaste människa!

GOTT NYTT ÅR!!!!!

7 december 2015 och livet bara rullar på…

Har inte bloggat på över en vecka. Lätt hänt. Senaste veckan har jag varit förkyld och stört mig på tandställningen, så det mesta har varit precis som vanligt. Jag kan radda upp lite smågrejer vad som har hänt så ni vet, ifall ni faktiskt vill veta…

  • Tandställningen är allmänt asjobbig för tillfället och har så varit sen jag fick tillbaka den för ca 10 dagar sen.
  • Den har varit mycket svår att sätta i, men när jag väl har fått den att sitta på rätt plats, så sitter den kvar. Det har dock hänt att den har lossnat ändå, men jag har fått fast den och det är bra.
  • Jag går i valet och kvalet om jag ska kontakta tandläkaren eller inte. Nästa gång jag har tid för kontroll är veckan innan jul. Jag orkar inte springa till tandläkaren konstant som jag gjort senaste månaden, så jag hoppas jag överlever. Vissa dagar är lättare än andra, men ibland exploderar jag av ilska och förtvivlan när jag inte får in tandställningen på rätt plats på en gång.
  • Jag hade halsont i nästan en vecka efter att jag fick tillbaka tandställningen som först berodde på all extra saliv jag producerade och sen blev jag förkyld. Igen. Tredje gången på mindre än ett år. Det har inte hänt på typ 8-10 år eller nått sånt nu.
  • Möte med Arbetsförmedlingen sker på onsdag och då får jag veta om jag blir fortsatt anställd på Funkibator, ökar anställningen till 50% eller om jag återgår till att vara praktikant på 50%. Huvudsaken är att jag får behålla min anställning i alla fall! Dessa extra tusenlapparna gör mycket för mitt välbefinnande och plånbok!

Ja, nått mer som har hänt eller är på G kommer jag inte på just nu. Mycket handlar fortfarande om tandställningen vilket är jävligt irriterande, men behandlingen går framåt i alla fall. Jag vill bara att det ska vara över snart… Jag verkligen längtar tills jag slipper det hela och istället kan njuta av raka, fina tänder.

Trevlig fortsatt vecka, mina kära läsare!

Nya videoklipp om mopsen Rut och skitvädret i Växjö

Idag har jag varit aktiv på min YouTube kanal igen och laddat upp två klipp på en och samma dag. Det första klippet är om Rut, den lilla mopsvalpen som jag fått vara hundvakt åt lite då och då den senaste veckan.

Det andra klippet spelade jag in i morse när jag väntade på bussen och då hade jag verkligen fått nog av både regn, värk, den försenade sommaren och busstiderna. Det är alldeles för tidigt att låta bussen bara gå en gång i halvtimmen när semestertiderna inte ens har börjat! För mig som har fibromyalgi så är det nästan katastrof, för ju mer jag rör på mig desto jobbigare blir att orka med allt man måste göra, så då är det bra att bussen finns, även om det är dyrt med busskort. Jag laddar också bara på reskassa, för jag har inte råd med annat men förhoppningsvis så får jag handikappersättning om ett par månader och då får jag pengar till busskort, vilket också gör att det blir lättare att vistas och åka till stan och utföra ärenden när man inte behöver tänka på kostnaden för en enkel resa.

Titta gärna på bägge klippen, lämna lite kommentarer, dela vidare och prenumerera om du inte redan gör det. Filmen om Växjös skitväder har också undertexter på både engelska och svenska, eftersom bilarna gör att jag knappt hörs ibland. Denna gången var det också otroligt lätt att lägga till undertexter, för YouTube måste ha ändrat något så det inte blir lika stressigt att lägga till det, så det är nice. Det kanske innebär att jag får möjlighet att återigen börja med att ha undertexter på Engelska och Svenska igen, nu när jag äntligen också börjar få lite fler prenumeranter och visningar på mina klipp. Det lönar sig att inte tjata ibland!

Idag är jag med i Smålandsposten!

Igår var Smålandsposten på SIP igen, men denna gången var syftet att intervjua Funkibator och främst Funkisförmedlingen. Jag fick också vara med på ett hörn, eftersom jag sitter i styrelsen där och jag är väldigt nöjd med bilden.På bilden så sitter jag och arbetar intensivt med en uppgift jag precis hade fått av min handledare så jag sitter och stirrar direkt in i skärmen.

Hela tidningsartikeln är med. Jag sitter längst ner till höger och arbetar intensivt med min dator.

Beskrivningen under min bild är rätt bra också och inte ett dugg feltolkad såsom det annars har varit när jag varit med i media. Det står:

”Anna-Maria Eriksson är nyinvald som ledamot i styrelsen efter att ha visat sig driftig i föreningen.”

Den beskrivningen kan man ju absolut inte klaga på, eller hur?

Att hitta rätt balans är svårt – när man vill så mycket…

Idag är jag tröttmössa deluxe. Fast det har jag egentligen varit av och till hela mitt liv. Just nu är jag det extra mycket, för jag har återigen fått lite mer att göra om dagarna på praktiken eftersom jag tillsvidare skall hjälpa till med distanskursen. Missförstå mig rätt nu. Jag är skitglad över detta, då det är mer lämpliga uppgifter för mig och jag får dessutom öva mer på att göra saker noggrant och långsamt.

Jag sitter framför datorn och ser smått död ut. Så här trött har jag inte varit på länge…

Det som gör det hela svårt är att hitta en bra balans av lämpliga arbetsuppgifter och promenader för min hälsa och vikts skull. Har jag väldigt lite att göra på jobbet (aka praktiken, men varit där så länge nu så det är enklare o säga jobbet), så är det lättare att orka med dagliga promenader till och från jobb + morgonpromenader. Har jag mer att göra på plats, ja då märker jag direkt att jag inte orkar gå lika mycket eller vara mer aktiv när jag inte är på jobbet. Går jag lika mycket ändå – ja då slutar det i massiv värk och en enorm trötthet som gör att jag till och med har svårt att ta mig upp ur sängen om morgnarna…

Promenaderna är ett måste, för att försöka gå ner fler centimetrar och nå en mer lämplig vikt som jag trivs i. Mest handlar det så klart om att vara nöjd och att kläderna ska sitta bättre. Sedan jag började på SIP i december har jag minskat ner ca 7 cm runt höfterna och snart gått ner 2 klädstorlekar i byxor och det är skitbra!Just nu pendlar jag eller står still rent viktmässigt.

Baksidan med den positiva viktnedgången (i centimeter) är att hela våren har jag haft mycket värk som följd utav att jag blivit mycket mer aktiv om dagarna än vad jag varit tidigare. Fördelarna väger självklart ut nackdelarna eftersom jag trivs så himla bra på SIP. Om ni inte visste det heller så ska jag också snart få min första utbetalning av sjukersättningen som äntligen ska beviljas på 50%. Det har tagit tid, men snart får jag papprena hem i brevlådan och jag kan slappna av åtminstone en liten del när det gäller den ekomomiska biten som för en bra och lång framtid framöver kommer vara fast. Sen får vi bara hoppas att allt annat löser sig ekonomiskt så jag kan börja planera ordentligt inför alla grejer jag vill göra när jag har mer pengar att använda på mig själv.

Men just nu så är jag för trött för att tänka på något annat än värk, sömn och vila. Ungefär i alla fall. Jahapp. Så är livet med fibromyalgi.

Jag skiter i att blogga om feminism. Jag har redan sagt mitt.

Igår så hittade jag ett bra (eller snarare fantastiskt) blogginlägg om Lady Dahmer och feminism. Det sporrade några idéer, och ledde till en länk och uppmaning att ”det här ska jag skriva om senare”. Dock så kom jag på lite senare att jag har ju redan sagt allt jag har att säga om feminism. Vill du veta vad mina åsikter är om begreppet så kan du läsa mina 3 inlägg om det här, här och här (i kronologisk ordning).

Annars så känner jag mig rätt duktig idag. När jag kom hem så har jag både lagt fram köttfärs till middagen, lagat lunch och börjat tvätta tröjor. Allt sånt där brukar jag annars vanligtvis glömma bort att göra, så idag är jag glad att jag kom ihåg att göra allt sånt. Lunch brukar jag dock ofta göra, men sen jag började praktisera på SIP så äter jag mycket sena luncher, så ibland är det sällan lönt att äta nått känns det som, för lunchen gör att jag håller mig mätt långt efter, men middag måste man äta ändå, fast man kan vara mätt. Jag och Henrik brukar vanligtvis äta väldigt tidiga middagar, typ redan vid 16 tiden om vi kan.

Ja, så är verkligheten ibland. Fast egentligen hade jag velat ha lite längre helg. Egentligen.  Och så har jag äntligen gått ner så pass mycket i vikt (centimetermässigt) runt höfterna att jag återigen fått på mig ett par till byxor som jag inte kunnat använda på hur länge som helst. Dessa byxor har krympt massvis varje gång jag tvättat dem + att jag samtidigt ökat i vikt så till sist kunde jag inte ens knäppa dem, men nu sitter dem återigen löst och är bekväma. Härligt! Nu hoppas jag bara på att även vikten och magen kan bli mindre. Runt magen så pendlar jag konstant mellan 84-88 cm och ju magrare jag känner/upplever att jag blivit, desto fetare har magen faktiskt blivit. Konstigt det där, men får jag bara möjlighet att promenera i snitt 30-40 minuter om dagen och håller kalorierna på en rimlig nivå så borde jag hamna under 80 cm om ett par månader och förhoppningsvis stanna där.

Snart får jag besked om sjukersättning på 50%

Tidigare idag så fick jag äntligen lite feedback här på bloggen, genom min kontaktsida. Det var en person från Försäkringskassan, vid namn Annelie som kontaktade mig och talade om att hon letade efter bloggar där personer med funktionsnedsättningar skriver samtidigt som de har sjukersättning eller aktivitetsersättning.

I dagsläget har jag ju inget, men tidigare har jag haft aktivitetsersättning under 8 år mellan 2001-2009. 2013 ansökte jag om sjukersättning på 100% men fick avslag och nu har jag sökt igen, fast då på 50% och idag fick jag samtalet från Försäkringskassan som jag har gått och väntat på rätt länge nu. Någon gång i slutet av mars så borde jag ha fått mitt besked och jag hoppas verkligen att det blir beviljat.

Jag förstår idag varför jag inte fick sjukersättning på 100% när jag ansökte om det tidigare, men nu har jag ju efter många arbetsmarknadsutbildningar och praktik äntligen kommit underfund med och fått det bekräftat att min arbetsförmåga överstiger inte 50%. Vad det beror på återstår att se, men jag är glad att jag klarar av att arbeta och att jag äntligen hamnat på en bra arbetsplats som passar mig.

Annars så händer inte så mycket. Jobbar hemma resten av veckan, halsen strular och andra boken av Wheel of Time serien är än så länge väldigt intressant. Och idag fuskade jag och åt en falafel rulle för 25 kr. God som fan var den! Om ni undrar var jag köpte den så var det på kiosken på Vikingagatan, den som ligger precis vid busshållsplatsen i riktning mot Samarkand. Inte Anatolia, fast där har vi beställt pizza flera gånger tidigare, men jag kommer tyvärr inte ihåg om dem var bra eller dåliga.

Vad åt du till lunch idag?

Jag är bäst! För det har Stefan sagt.

Tummen upp för coola mig. Jag är ju bara bäst!

Sen jag började praktisera på SIP så har mina positiva kommentarer om stället haglat ut ur min mun. Jag har stormtrivts från dag ett och har många gånger blivit förbluffad över hur allt är ok på arbetsplatsen. Jag får jobba hemma utan problem, jag får bestämma mina tider själv. Ingen tycker jag är för osocial eller alldeles för störig. Det är liksom bara bra. Jag passar in perfekt och är uppskattad för det jag gör.

I morse satt jag och skrev på en rätt så häftig uppgift som förhoppningsvis kan hjälpa mig vidare i min yrkeskarriär, och till min hjälp för att göra det här dokumentet så frågade jag min ena handledare, Stefan om hjälp.

Han skrev så här i en chatt:

”Skriv efter mig: Jag är bäst!”

Jag blev väldigt glad av att höra det, och senare pratade vi även lite om jantelagen. Det dokument som jag satt och skrev på lät lite osäkert och även om jag numera är en person som är trygg med sig själv och ärlig nog att veta vad jag klarar av och inte klarar, så sitter det en del osäkerhet kvar i mig sedan tidigare. Den här osäkerheten kan förklaras i att oavsett vilken arbetsplats jag än har varit i, så har jag inte passat in och i stort sett allt jag har gjort har till sist visat sig vara fel på något sätt.

Antingen pratar jag för mycket, jobbar för lite, orkar inte tillräckligt, tar för många sjukdagar, säger saker som folk tar illa upp utav vilket resulterar i ett snack med chefen om bordsskick (eller något i den stilen) och sedan en avslutad praktik/sommarjobb/arbetsträning etc. Jag kommer alltså inte tacksamt tillbaka till samma arbetsplats igen – utan tack och adjö, ofta fortare än jag har hunnit etablera mig. Ofta hinner det också bli konflikter som gör att arbetsmiljön efter det blivit ohållbar och då vill jag själv sluta, eftersom jag inte blir respekterad längre eller accepterad, trots att jag både bett om ursäkt och gjort mitt bästa för att lösa problemet.

Jag har dock fått beröm när jag varit på andra ställen, men det har ofta varit mycket kortvarigt. Det är fortfarande viktigast att fortsätta prestera – gärna tills man bränner ut sig, och att vara social med kollegor – ja, det är nått man får vara på (sin 5 minuters korta) lunchrast eller på sin fritid. Jag överdrev dock med att lunchen är 5 minuter kort, men ibland har det känts på andra ställen att man är inte på en arbetsplats för att ta det lugnt och vila upp sig när man har rast, utan på jobbet är man här för att jobba. Sen går man hem. Och fan ta dig, om du inte kommer överens med fembarnsmorsan i fikarummet!

Även om jag har en trevlig telefonröst, är serviceinriktad, hjälpsam så presterar jag sällan tillräckligt. Det går liksom inte att kompromissa om något på de tidigare ställen jag har varit på, utan att det resulterar i att chefen vill ta ett snack med en och frågar ”vill du verkligen vara här? Du presterar så dåligt och pratar för mycket”.

På SIP får jag alltså höra tvärtom. Det som jag aldrig – någonsin trodde att jag skulle få höra. Jag är bäst. Det är liksom inget nytt. Jag gör det jag ska, snabbt och relativt noggrant med få fel. Jag är trevlig och hjälpsam. Jag är lätt att nå och trevlig att prata med. Jag förstår, kommer med lösningar och försöker vara kreativ. När allt är så för min del, så blir inget en ansträngning, för jag får vara mig själv och bli respekterad och accepterad för den jag är och vad jag klarar av. Och då kan jag prestera!

Tidigare, när jag varit ännu mer självsäker och tyckt ”jag är bäst” så har jag fan fått höra mina versioner av jantelagen. Nä, när man jobbar då ska man jobba. Inget annat. Vara trevlig får man vara någon annan gång. Och sig själv. Nått annat hör inte hemma på den svenska arbetsmarknaden.

Nu kanske jag dock kan öva in förmågan att säga (och tycka) att jag är bäst, för att jag är mycket bra på det jag gör. Än så länge har jag inte fått höra något annat sen jag började på SIP, så kanske är det dags att min självkänsla återgår till ett tryggt centrum, samtidigt som jag får hjälpa världens bästa arbetsplats att komma framåt?

Vad är dina erfarenheter av arbetsplatser? Lämna gärna en kommentar och berätta.

Våren är här och den är rekordtidig!

Ja, äntligen blev det vår och det är skönt. Nu hoppas jag verkligen på att det inte kommer några bakslag utan att det är sista gången vi får se nån snö och kallare temperaturer för den här gången. Nästa gång jag iofs vill se snö är aldrig, men så bra lär jag nog aldrig få det, men jag hoppas den håller sig borta till julafton 2015 eller nått. Då kan det kanske få vara lite vitt skit på marken, men det spelar egentligen inte heller någon roll.

Enligt klart.se bloggen så är våren 5 veckor tidig i stora delar av Sverige. Det är mycket ovanligt, tydligen och nu är det dags att bli orolig. Även om jag själv är oroad över klimatförändringarna så ser jag det än så länge som något tacksamt när vintern är kort och mild, våren kommer tidigt och vi slipper snö som jag nämnde ovan. Tyvärr har jag inga fotografier på vårtecken här i Växjö, eftersom jag inte sett några men så fort dem kommer så lär jag fota en hel del så håll utkik!

Annars så rullar livet på som vanligt. Det är ”fullt ös” på praktiken, men det är samtidigt väldigt roligt. Idag är det onsdag vilket betyder att min vecka ”på plats” är över och jag kommer jobba hemifrån under resten av veckan. Det känns skönt, för det känns som om jag behöver vila huvudet lite. Min dator kraschade igår som jag har på SIP, men som tur var fick jag en ny så jag kunde fortsätta mitt arbete. Det har gått rätt bra med att fokusera på jobbet när jag väl är där, men inget slår känslan av att få jobba hemifrån och få ännu mera saker gjorda. Det är väl en övningsgrej, antar jag för det har gått bättre och bättre sen jag började återigen på Funkibator.

I övrigt så är jag rätt glad. Jag har suttit i en halv evighet och försökt lösa diverse problem när det gäller bloggen. Egentligen är väl ordet ”problem” fel uttryck, men det är vissa saker jag hade velat lösa och igår – äntligen så lyckades jag hitta ett sätt där jag åtminstone kan lösa en del av dem. Det är positivt och som vanligt så var det ju så enkelt.

Sen så filmade jag självklart min katt Maja igen igår. Denna gången blev det en video om hur hon brukar tigga kött när vi lagar mat.

Brukar dina katter också göra så här när det vankas middag för människorna i familjen? Lämna gärna en kommentar och berätta. Maja har nu också, förutom en egen blogg och Facebook sida, även en sida på Google+. Följ gärna alla tre om ni vill veta mer om hennes hyss.

3 månader fortsatt praktik inom SIP!

Igår hade jag mitt uppföljningsmöte om praktiken. Mötet gick väldigt bra och vi kom överens om att jag självklart ska vara kvar, eftersom jag trivs så oerhört bra. Från och med Måndag så är det en ny 3-månaders period med praktik som gäller, men fram tills dess är allt som vanligt.

Tummen upp för fortsatt praktik på SIP!
Tummen upp för fortsatt praktik på SIP!

Jag är jätteglad över att få fortsätta och det ska bli roligt att få prova på fler saker inom SIP, då väldigt många projekt, men även kommande projekt kan vara av stort intresse för min del och har jag tur så kan det mycket väl sluta med en anställning.

Idag jobbar jag hemifrån igen. Jag har kommit fram till en plan för att slippa överanstränga min kropp så mycket, och den ser ut som sådan:

  • Självklart jobbar jag fortfarande alla dagar och mina 50%.
  • Så länge vi har vinter och temperaturer under ca +8° så ska jag försöka undvika att promenera allt för mycket. 30 minuter 1 dag funkar. Mer än så och flera långa promenader som ligger alldeles för tätt och jag får massvis av onödiga smärtor.
  • Detta innebär att jag kommer ta bussen till eller från praktiken ett par dagar i veckan.
  • Ca 2 dagar i veckan jobbar jag hemifrån.
  • Resterande dagar är jag på plats, men med mycket färre promenader.
  • När temperaturen stiger vill jag börja promenera som vanligt för att få vardagsmotion men även för att spara in pengar på bussbiljetter.

Ja, det var väl det jag hade att säga för den här gången. Vad ska du hitta på idag?