Kategorier
Blandat

Nojig över Corona och andra tankar…

Vi kör ett blandat inlägg, om saker jag gjort eller gått och tänkt på som inte innebär bostad eller Majken. Det kan behövas i såna här tider, eller vad då?

Lite nojig över Corona är man ju…

Men min förhoppning är att jag inte blivit smittad och att jag inte går och bär på nått skit som jag råkat föra vidare. När jag var i Norrland så gjorde vi alla vårt bästa för att hålla avstånd och tvätta händerna ofta, men lite kramar blev det ju. Jag personligen tror jag är rätt safe, dels för att antal fall i Skåne med smittade är otroligt lågt jämfört med resten av Sverige, men också för att jag håller avstånd när jag är ute bland folk, och tvättar händerna ofta samt tar handsprit så ofta det är möjligt. Det konstiga med Corona är ju att de flesta symptomen som inte är hosta eller feber har ju jag annars på nästan daglig basis i och med fibromyalgin.

Vad jag vet så ligger jag inte i någon riskzon heller, för jag har inte kända problem med hjärtat exempelvis eller diabetes etc. Jag har mått fint i övrigt hela tiden sen detta började också. Ibland har man blivit lite nojig över att man smittats, men när man känt sig lite konstig så har det gått över på ett par timmar och sen hände inget mer. Feber får jag typ aldrig. Sen jag var tonåring tror jag att jag haft feber kanske 5 gånger. Hostar jag så är det för att nått fastnat i halsen.

Nyser gör jag ofta, men det ligger i släkten och beror inte på någon allergi. På mammas sida nyser vi bara jätteofta, mycket och länge. Så har det alltid varit. Så jag mår som vanligt än så länge. Däremot har jag blivit rejält solbränd än så länge under min vecka i Norrland, så lite ”febrig” har man känt sig, men det är bara varm hud, ingen feber. Eller milt värmeslag 😂.

Sen var man ju på dejt mitt i alltihop…

När jag åkte på min resa till Norrland så tajmade allt in så bra, att jag fick två dagar i Stockholm med. Det var underbart, för det innebar att jag fick gå på den där dejten jag har velat göra sen typ i februari. Dock blir det inget av det, vilket är ok. Jag är fortfarande inte redo för nått nytt förhållande med någon annan, och jag och Henrik umgås så mycket ändå och det är underbart. Jag vill inte ha det på nått annat sätt, som jag tjatat så mycket om hela våren.

Jag ville ändå gå på dejt, och vi gjorde vårt bästa för att hålla avstånd. Det gick väl sådär, för det blev lite kramar och beröring, men å andra sidan så tvättade vi händerna ofta, och tog handsprit när tillfälle gavs. Han mår fint och det gör jag med än så länge, så på så vis tror jag ingen av oss har blivit smittade. Han är en underbar kille i alla fall, och skulle det bli något i framtiden så skulle jag säkert bli lycklig med honom. Trots att han är från Stockholm🤪.

Just nu dock så är livet som det är och han är ihop med en tjej som är Poly, så av den anledningen så kör vi på som om inget har hänt, eller att vi bara är riktigt bra vänner eller nått i den stilen. Vi träffades på måndagen, men han höll mig även sällskap dagen efter när jag skulle åka hem, för jag hade inget annat sällskap den dagen. Det var väldigt snällt av han❤️. Jag ser fram emot nästa gång vi ses också 😍.

Datorn var inne på service – igen.

Ja, nu har min älskade Macbook Pro varit inne och reparerats igen, och i söndags fick jag tillbaka den. Det gick fort med reparationen så det var jättebra tajmat. Datorn känns som ny och för att undvika att det här ska hända igen, så tänker jag aldrig försöka ge mig på att rengöra tangentbordet igen. Jag går hellre till Apple Store nån gång i kvartalet och ber om en rengöring av dem, än att jag försöker ge mig på det själv. Det var det som orsakade problemet förra sommaren efter första reparationen. Jag skulle rengöra den, och försökte få den ren med hjälp av tops och papper, eller nått i den stilen. Direkt efter började E tangenten hålla på igen. Den hade liksom agerat felfritt sen reparationen som jag hade gjort ett halvår tidigare eller så. Sen har man tagit in den för rengöring många gånger, men det var kört. Rengöringen har bara hjälpt ett litet tag, så detta var bara en tidsfråga innan det var dags igen för total reparation.

Jag ska också påpeka att tack vare att jag gick till Apple store för att lämna in datorn så vet jag att jag än så länge är frisk, åtminstone från Corona. De tar ju tempen och man tvingas ha munskydd på sig för att ens komma in i butiken. Första gången hade jag 36.7 i temp, och andra gången 36.5, så det är normala temperaturer för min del vad jag vet. Det var obekvämt men ok att ha på sig sånt skydd. Glasögonen immade igen hela tiden, och jag som inte kan reglera min kroppstemperatur höll på att krevera av svettningar när jag hämtade ut datorn i söndags. Då trodde jag allvarligt att jag hade feber eller att nått var fel, men det var väl nojan över att man skulle ha feber/Corona som gjorde mig extra svettig och varm. Jag svettas som en tok av och till, så det är nästan så man är i klimakteriet eller nått, för jag kan bli totalt sjöblöt av minsta rörelse. Det var jättejobbigt, men jag är samtidigt tacksam över att de gjorde dessa kontroller eftersom jag är lite nojig över att ha blivit smittad.

Jag står i Apple Store på Emporia med ansiktsmask på mig och har ögon stora som tefat. Varmt och svettigt var det. Glasögonen immade igen hela tiden.

För den som undrar så är det alltså det här klassiska tangentbordsproblemet som Macbook datorer är kända för att ha, de som har Butterfly keyboard, vilket min dator har. Det var inte på tal om att jag skulle få en ny dator av dem, så de tog bara in den på reparation, men det gör inget eftersom det är kostnadsfritt och jag älskar det här tangentbordet. Det är så skönt att skriva på. Jag älskar att det är så platt! Jag kan skriva på det i evigheter utan att få särskilt ont i fingrarna, så det är skönt. Jag bara hoppas att det här problemet inte kommer ske igen, för det är så frustrerande när man inte kan skriva ordentligt, bara för att lite smuts har fastnat nånstans. Dock eftersom jag efterlämnar mig rätt mycket skit från mina händer och den här lägenheten är så dammig, så räknar jag med att det kommer hända igen. Så är det ju förmodligen med det här tangentbordet, fast många som har en sån här dator med den här mekanismen har aldrig haft problem, så jag hoppas att detta var sista gången någonsin som det kommer hända igen. Den här datorn planerar jag att ha tills den går sönder totalt. Med Macbook datorer så är det fullt möjligt att jag kan ha den i typ 5+ år till utan konstigheter.

Jag måste ha ett extrajobb!

Jag ska försöka ansöka om ett jobb som jag kan sköta hemifrån på mina egna tider. Jag har hittat ett som chattoperatör, men inte den typen som sexchattar med desperata män, utan ett där man jobbar typ som en värd, exempelvis casino eller bingovärd. Dock när jag tänkte ansöka på ett av dessa företag som sysslar med det här så blev jag besviken, för det är liten chans att jag kan jobba med det för efterfrågan är begränsad för allt utom vuxenchatt, så då är det lika bra att söka efter nått annat. Jag vägrar prata snusk med främlingar och få betalt för det! Det är lurendrejeri och elakt mot männen, så nej nått sånt vill jag inte bidra till.

Att jobba hemifrån med nått som kan passa för mig är skitsvårt att hitta, så jag har en minimal möjlighet att tjäna extra pengar tills skolan slutar skulle jag tro. Så typiskt. Att hitta något jobb som är passande för mig kommer bli svårt. Särskilt om man tänker extrajobb. När jag är klar med utbildningen så räknar jag med att ha en anställning dag 1 när utbildningen är klar. Helst hoppas jag ju på att bli timanställd eller nått på nån av LiA platserna jag kommer ha, men eftersom det är så svårt att hitta LiA till hösten så lär den planen skita sig rätt rejält också.

Det känns jättejobbigt för jag vill och måste ha ett extrajobb! Jag vill inte leva på sparade pengar, men som läget ser ut just nu så lär det bli så. Det innebär att jag kommer få hålla rejält hårt i alla slantar jag har. Totalt köpstopp i typ ett år. Dock så har jag planer på vissa inköp och till Majken måste man ju ständigt spendera pengar så jag hoppas att det löser sig till sist ändå. Likaså behöver jag köpa mer kläder till mig själv. Även om jag bara hade fått ihop 5-8k i månaden så hade det hjälpt men även det lär bli jättesvårt. Jag utgår ifrån att jag inte kommer ha en annan inkomst förrän jag har fått mitt första jobb som nån typ av utvecklare i alla fall, hur trist det nu än låter.

Kategorier
Kattliv

Jag är besatt över min katt. Inte så konstigt, när man är så söt!

Jag har nyligen varit bortrest i Norrland en vecka, utan katt. Det var trevligt så klart, och så härligt och underbart att äntligen få träffa familjen igen. Syrran missade jag dock, men det kommer ju fler tillfällen.

Utsikt över en strand vid en sjö med massa skog omkring. Varmt och massa insekter var det när vi var här den dagen!

Jag saknade Majken en hel del när jag var borta, och tydligen saknade hon mig med, i alla fall första dagarna. Mycket klagomål från det lilla trollet enligt kattvakten om att jag inte var hemma😁. Majken hade varit rätt busig om nätterna och i stort sett varje natt var det hyss i 2 timmar, bara för att. Dock så har vi upptäckt att spraya med Feliway hjälper en hel del för att få henne att bli lugn igen och varva ner, så det blev lite sprayande, särskilt på min kontorsstol som hon gillar att använda som klösbräda.

Närbild på Majken som ligger och sover, totalt däckad.

Henrik var kattvakt åt henne, mitt ex för de som inte visste det och han bodde hela veckan här med henne. Det var mest för att hemma hos honom så vägrar hon sova om nätterna, så det var tryggare och bättre att låta henne vara på ett ställe där hon har en bättre sovrutin och hon älskar att vara med Henrik. Han är typ husse för henne. Tids nog så borde hon börja sova hela nätterna och inte vara uppe och hålla på med diverse grejer, men hon är ju fortfarande kattunge så det är inga konstigheter. Ljuset på nätterna kanske påverkar också? Vissa säger det i alla fall🤔. Majken har dock hållit på med de här nattliga fasonerna sen dag nr ett då hon kastrerades i januari. Innan dess var det ju också en massa nattliga hyss, men vi fick in rutinen ändå för att sova.

När jag kom hem igen så blev Majken riktigt glad över att se mig. Jag har nog aldrig sett en gladare katt i hela mitt liv. Hennes glädje gick inte att ta miste på! Det var underbart att se. 😍

Majken ligger på sängen och ser allmänt nöjd ut. Innan jag hann ta bilden såg hon ännu mera nöjd ut. Helt enkelt skitglad!

Nu har det gått ett par dagar sen jag kom hem, och Majken har varit fantastisk sen jag gjorde det. Jag har mer eller mindre bildbombat henne, då hon gjort massa söta saker. För att se alla bilder, så behöver ni följa mig på Instagram, om du inte redan är vän med mig på Facebook. Det kontot är just nu för övrigt privat. Instagram, alltså, men jag har också bestämt att inte dela något publikt på fejjan heller i fortsättningen. Det har hänt lite grejer på sistone som gjort att jag till sist bestämde mig för att ändra på lite saker jag delar med mig på sociala medier, så nu är kontot privat för att underlätta att såna här saker inte händer i fortsättningen. Det är ju dock jättetråkigt, för det innebär ju att jag taggar inlägg helt i onödan, så jag får se om det kommer stanna privat. Det har också lett till att jag valt att gå ur alla dessa Ragdoll grupper jag är med i på FaceBook. Lite trist, men jaja. Det räcker med att se söta Majken på daglig basis. Behöver jag råd och tips, finns Google, samt att jag har många vänner med katt som kan hjälpa mig.

Instagramkontot jag skapade för Majken och alla framtida ragdolls är också borttaget. Jag har inte postat där på länge och även om jag postade en del så fick jag inte fler följare och det är lite jobbigt att administrera dels ett till instagram konto, men också en tillhörande FB sida, så den är också borta.

Bild på Majkens söta tassar när hon ligger och sover under en filt i en klätterställning.

Majken har som sagt varit helt jäkla underbar sen jag kom hem. Det känns som om hon har blivit mer vuxen på en vecka också. Inte lika lekfull, och mer gosig, mammig och självklart pratig. Aj Löööv It! 😍

Och jag fullkomligt älskar min katt! Mitt älskade lilla troll, busunge som får mig att skratta mer eller mindre dagligen. Om inget annat vill man bara gosa med henne så ofta det går. Älsklingsbebisen…

Kategorier
Vardagsliv

Min sommar i Norrland och Stockholm 2019 – Del 3

Det här är en serie blogginlägg som kommer publiceras långt efter att jag har varit i Norrland, just på grund utav att det är en dum idé att ens hem blir rånat, för att man skriver i real-tid att man inte är hemma. Inte för att ni direkt vet var jag bor, men ändå. Nu vet ni det. Då kör vi!

Nu har jag hamnat i Stockholm och senaste dagarna med tanke på mygg och allmänna insekter har det varit mycket bättre. Jag har spenderat ungefär 3 dagar ensam i farmor och farfars hus, och det funkade fint, även om det blev lite tråkigt på slutet. När jag var helt ensam i huset så spenderade jag tiden med att se film, YouTube och att lära mig mer om ASP.NET. Jag fortsatte slåss med mygg, och en natt bestämde jag mig för att sova i ett av de lediga rummen på ovanvåningen för att där var det tydligen så lite mygg, men självklart när jag sov där blev jag galet biten av mygg så för min del var det skitsamma.

Att inte kunna sova ordentligt om nätterna har gjort att jag varit för trött för att orka räkna matematik, så det har varit lite störigt, men å andra sidan borde mina trogna läsare förstå att det ändå inte är lönt, men så fort jag får upp energinivån så ska jag räkna lite till. Som läget är nu med tanke på hur trött jag varit på sistone sen min lilla krasch så har jag räknat ungefär 2 timmar på en månad, så det minskar ju risken att jag kommer få godkänt på någon av tentorna sen i augusti. Jaja, jag överlever det. Gör ni det?

När familjen kom tillbaka så fick jag sova en natt i campern och det var helt myggfritt och så underbart. Jag sov där i natt igen, men då är jag mer osäker på om det var mygg eller inte. Jag drömde nämligen i natt att det var en mygg i campern och att jag blev biten, och det kändes som om att jag var vaken, men det var en dröm så jag är lite smått förvirrad idag p.g.a. det. Förmodligen var det ingen mygg där i natt, och både jag och föräldrarna har varit noga med att inte hålla dörren öppen för mycket, och vill man vädra är alla myggfönster och dörrar öppna i så fall.

Resan hem till Stockholm gick fint i alla fall. Vi åkte från byn vid 12 och kom hem till Stockholm vid 18:45. Det hade hänt en olycka som gjorde att det blev lite köbildning en stund, men det var relativt snabbt ordnat när vi drabbades av det. Vi stannade också till i Bollnäs på Biltema och Coop där vi åt lite lunch, köpte tryckluft och handlade lite mer bär för de hade vi glömt ta med oss från Stensån. Tryckluften är till för min dator, då E tangenten igen började strula efter att jag hade rengjort den för några dagar sen. Förmodligen beror de problemen på att något skräp råkat komma in under tangenten när jag rengjorde den, för nu när jag använt tryckluften så märker jag skillnad. Dock så ska jag ändå åka till närmsta Apple butik sen för att kolla så inget är fel på tangentbordet. Sen jag lämnade in datorn för reparation av tangentbordet tidigare i vår så har tangentbordet fungerat felfritt så jag är väldigt övertygad om att det skräp som orsakat problemet och inget annat. Är det något annat så är det en mirakulös timing som skett, den saken är klar!

Om några dagar så kommer älsklingen upp till Stockholm och planen innan han dyker upp är att passa på och träffa kompisar och kennlar som är av större intresse för mig än för honom. Sen ska vi umgås tillsammans och med min familj tills det är dags att fara tillbaka till Skåne och vår älskade Maja.

Min lilla bebis Maja, ligger och sover på en filt hemma i soffan bredvid husse. Henrik har tagit bilden.

Apropå Maja så måste jag nämna att jag håller på och längta ihjäl mig efter henne. Jag har nog aldrig saknat henne så mycket som jag gör under den här resan. Vad det beror på vet jag inte, hon mår liksom bra och allt är som vanligt. Hon är mest ensam om dagarna medan älsklingen är på jobb. Sen är hon supergosig och social med honom så det är liksom inga konstigheter som pågår. Jag bara saknar henne så mycket. Förhoppningen är dock att jag ska kunna hälsa på min framtida uppfödare innan jag åker hem på fredag (2 augusti) så jag får min årliga dos av grandisar, särskilt gos med Gandalf! Bättre gos med grandis är svårt att hitta just nu. Han älskar att gosa, med allt och alla och jag älskar att gosa med honom.

Senare idag ska jag träffa en gammal kompis som jag inte sett på några år nu. Jag har ingen aning om vad vi ska hitta på, men det blir väl något trevligt i alla fall.

Kategorier
Vardagsliv

Min sommar i Norrland och Stockholm 2019 – Del 2

Det här är en serie blogginlägg som kommer publiceras långt efter att jag har varit i Norrland, just på grund utav att det är en dum idé att ens hem blir rånat, för att man skriver i real-tid att man inte är hemma. Inte för att ni direkt vet var jag bor, men ändå. Nu vet ni det. Då kör vi!

Nu har jag varit i Norrland i ungefär 4-5 dagar och på den tiden har jag hunnit med att träffa lite vänner till familjen, ätit gott, programmerat, gått omkring på gården, åkt lite bil och varit i lilla fritidshuset. Sen har jag också slagits med mygg! Fy fan vad mycket mygg det är här uppe i år! Jag har fått rejäla bett på fötterna framförallt, där jag blivit biten när jag suttit ute med strumpor på! Jag har blivit biten minst två gånger på samma ställe dessutom med så det kliar så man blir galen. Sen har det varit svårt att sova eftersom det kommer mygg in i rummet om nätterna. Dock sen i förrgår så har jag börjat använda myggspray som jag sprayat på mig själv, mina kläder och på sängen. Det har hjälpt mycket i alla fall, men jag längtar tills jag slipper myggen praktiskt taget helt.

Hemma i Malmö har jag sett en mygg på de dryga två åren vi bott i den här lägenheten, så det är skönt. Enligt föräldrarna mina har de inga problem med mygg i deras hus i Stockholm heller så det ska bli skönt att komma dit senare i veckan. Idag blir jag ensam i huset, då resten av familjen vill åka ut till stugan för att sola, bada och ha riktig semester. Själv är jag så trött på myggen, för det är så mycket mer mygg där + att det inte är någon direkt täckning så att surfa på mobilen är inte att rekommendera. Sen kan jag inte ladda datorn heller, så det är inte av stort intresse för mig att åka dit p.g.a. det.

Idag blir det en riktigt TV dag eller nått sånt. Jag har också varit iväg till grannen och fikat lite och pratat öronen av dem. Jag har inte träffat dem sen morfars begravning, och flera av deras barn har jag inte träffat på typ 10 år. Deras äldsta son var dock här häromdagen så då fick jag träffa han igen och hans äldsta barn så det var skoj, men de andra två bröderna har jag inte träffat sen farfar gick bort 2010.

I det stora hela känns det bra att vara här fortfarande, även om det fortfarande är konstigt. Så lär det nog alltid kännas, men ju längre tiden går desto mer normalt känns allt. Jag är glad att jag kom hit trots allt, för det är inget fel på det här stället. Det är bara så tråkigt att de originella ägarna, d.v.s. min farmor och farfar inte bor här längre, för de lever inte längre. Dock så känner jag mig inte helt ensam av att vara här själv idag. På något vis vill man tro att deras själar lever vidare i det här huset, fast de inte är här längre fysiskt.

Kategorier
Vardagsliv

Min sommar i Norrland och Stockholm 2019 – Del 1

Det här är en serie blogginlägg som kommer publiceras långt efter att jag har varit i Norrland, just på grund utav att det är en dum idé att ens hem blir rånat, för att man skriver i real-tid att man inte är hemma. Inte för att ni direkt vet var jag bor, men ändå. Nu vet ni det. Då kör vi!

Jag är just nu i Norrland, i ett av våra gamla familjehem där jag har spenderat åtskilliga somrar och skol-lov sen jag växte upp. Det har varit fantastiskt att spendera tid här, åtminstone medans alla släktingar levde. Ju fler som gått bort desto mindre kul har det varit. Morfar gick bort under våren 2016 och sen dess har jag tagit ett aktivt val att aldrig mer åka upp hit igen och det valet har plågat mig nästan dagligen sen dess. Jag tror att anledningen för att det har plågat mig så mycket är för att det betytt så mycket för mig.

Ungefär tre nätter i veckan, vissa veckor ännu mer så har jag drömt otroligt realistiska drömmar om att jag är återigen i Norrland på bara allmänna besök. Det känns konstigt att vakna från den typen av drömmar och nu när jag faktiskt är här, har jag väldigt svårt att se skillnad på vad som är verkligt och inte. Jag är i alla fall medveten om att jag är här. Det är inte någon två-veckor-lång-mardröm utan jag vet att jag är här nu. Och det känns konstigt, men samtidigt fullkomligt normalt.

Orsaken till varför jag är här just nu är dels för att jag hade planerat att åka upp och hälsa på familjen i minst två veckor under sommaren, eftersom jag ändå är ledig och inte har några måsten. Förutom att jag ”måste” räkna matematik, men det är en annan historia. Efter allt som har hänt mig de senaste veckorna så insåg jag att det är viktigare just nu för mig att bara träffa och umgås med familjen än att inte åka till Norrland igen. Så jag tog tåget, från Malmö Central till Stockholm och sen tåget upp till Ljusdal där jag blev hämtad. Jag hade efterfrågat om folk hade velat hålla mig sällskap i Stockholm medan jag väntade på tåget, men ingen kunde och det var tur.

Tåget blev nämligen ungefär en timme försenat p.g.a. en nedriven kontaktledning som fortfarande stör tågtrafiken i Skåne (19 juli) och när jag kom till Stockholms hann jag precis gå på toaletten, köpa sushi ( på Flemingsbergs station) och gå till perrongen. Jag väntade där i ungefär fem minuter sen kunde jag kliva på tåget mot Ljusdal. Mamma och pappa hämtade mig och resan dit gick bra, även om den var lite dryg på slutet. Ju närmre jag kom Ljusdal desto konstigare kändes det med tanke på mitt val om att ”aldrig” åka hit igen.

Vi åkte och handlade på ICA i Färila där jag köpte frukost material till mig själv, eftersom jag vill och måste fortsätta ändra om kosten till det bättre för jag är trött på att må skit för att jag äter så dåligt. Det är nog lite tack vare kostomläggningen som jag ändå mår så pass bra som jag gör med tanke på allt skräp med matematiken och skolan. Hade jag fortsatt äta komplett jättedålig och onyttig vegetarisk mat så hade jag inte orkat göra de sakerna jag gör om dagarna numera. Det är jag övertygad om. Jag är ju inte perfekt, men det går sakta men säkert åt rätt håll i alla fall. På bilresan mellan Ljusdal och byn där farmor och farfars hus ligger så fick se hur illa det ser ut efter förra årets bränder. Det var riktigt tråkigt att se all den förstörda skogen som nu är borta.

Nu har jag varit i min farmor och farfars hus i nästan ett dygn och det känns som förr, men lite små uppdateringar. Huset håller familjen på att måla om, och badrummet renoverades för några år sen samt att det är lite ommöbleringar och utrensningar som pågår. Nu finns det dock obegränsat wi-fi så det är riktigt trevligt och tack vare att jag nu håller på att lära mig programmering så är jag inte lika besatt av att bara sitta och glo på tv hela dagarna. Jag fortsätter leka lite med ASP.NET och webb-applikationer för att det är kul och jag vill veta mer. Som sagt gör jag detta under förutsättningen att det blir utbildningsbyte till hösten, för risken är minimal att jag fortsätter i Kristianstad.

Ja, hur många fler blogginlägg det blir om dessa veckor i Norrland och Stockholm får vi se, men det lär bli ett par stycken i alla fall.

Kategorier
Notiser

Hemma igen från två veckor i Norrland och Stockholm med familjen!

Jag har varit bortrest i två veckor, en vecka i Norrland och en vecka i Stockholm. Idag kom jag hem, men jag har bloggat lite om vad jag har gjort. De inläggen kommer publiceras ett per dag kl 12 till min FB sida och till Twitter, så håll utkik där.

Som vanligt har jag träffat lite vänner, umgåtts med familjen och ätit gott. Henrik kom och höll mig sällskap de sista två dagarna också och tågresan hem gick smärtfritt. Maja skriker sig som vanligt hes nu när vi kommit hem och vi har beställt pizza till middag. Sista pizzan på ett bra tag, för nu ska vi ta tag i vår hälsa här hemma så det känns skönt.

På tågresan hem höll jag på och fortsätta med att lära mig asp.net och kom som vanligt ingenstans. Jag förstår inte hur svårt det ska vara att visa upp data man har lagt i en lista, eller fylla på en lista över huvudtaget. Det ska liksom gå på automatik, men icke. Något fel är det. Nåja. Jag testade att försöka göra en simplifierad version av den i JavaFX, men kom ingenstans där heller. Så tröttsamt, men samtidigt så otroligt roligt. Jag bara hoppas jag till sist kommer lära mig det här. Att det var svårt i JavaFX beror ju bara på att jag inte hållit på med det på typ 2 månader nu så det är lätt att man glömmer bort exakt hur man ska göra något.

Om någon av mina läsare förresten kan asp.net core (2.2) MVC med razor views och vet precis hur man gör för att dels fylla på en lista genom de fälten man skapat genom scaffolding (CRUD) och sina modell klasser (typ author.cs) för att visa upp författarens böcker på författarens sida, så hör av er – för jag får det inte att fungera! Böckerna har liksom författare, men författaren har inga böcker. Så långt har jag kommit just nu. De är dock connectade i databasen med FK och alla tutorials jag har följt har hjälpt mig få den länken i alla fall, men på något vänster går det alltså inte att visa upp författarens böcker. En foreach funkar inte heller så jag har ingen aning om vad jag ska göra för att komma vidare.

Jaja, nu väntar jag på middagen, som ska komma inom en timme. Sen blir det film, ta igen alla YouTube klipp man missat och ta det lugnt. Eller så fortsätter jag lite senare ikväll med mina appar som inte fungerar…

Kategorier
Övrigt

Mitt liv som 60 åring | En dröm jag hade i natt

I natt drömde jag att jag fick se mitt liv som 60 åring. Det var skrämmande, häftig och i vissa fall otroligt osannolikt. Jag tror inte det var en sanndröm men det var ändå väldigt kul att få drömma nått sånt.

Jag var 60 år, men jag vet inte hur jag såg ut. Jag kände mig som jag känner mig idag. Ibland agerar jag ju som en gammal pensionär ändå med mina krämpor och värk men på nått vis kändes jag friskare än vad jag generellt gör idag i 2016. I alla fall, jag var på väg upp till Norrland. Jag hade inte varit där på över 30 år eller så och nu var det dags för någon slags släktträff. Jag kände mig riktigt ensam som om att livet bara var ett stort hål. Jag var inne på min tredje Grand Danois, som av någon konstig anledning fick stanna kvar hemma och jag bodde ensam.

Jag nämnde min ”före detta” sambo och denne person var Henrik. I drömmen bodde vi inte längre ihop och alla tecknen pekade på att han tyvärr hade avlidit och detta var anledningen till varför han inte fanns i mitt liv längre.  Saknaden efter Henrik var så enorm att jag förmodligen var i en djup depression. Trots att jag hade en GD hemma så spelade det inte så mycket roll, jag var ledsen och ensam ändå. Mina föräldrar gjorde allt de kunde för att muntra upp mig på den här släktträffen och jag antar att det mesta fungerade.

De positiva aspekterna i mitt liv, förutom hunden var att jag hade varit vegan i över 30 år. Jag berättade för släkten att min hälsa hade förbättrats enormt när jag blev först vegetarian i 35 års åldern och ett par år senare vegan. Riktigt bra blev hälsan när jag och Henrik började äta WFPB (Whole Foods Plant Based) vilket är 100% växtbaserat lagat från grunden. Jag berättade att jag lätt gick ner 20 kilo (jag väger idag jättetunga 70 kg enligt vågen 😮 ) och har inte gått upp i vikt sen dess och jag var mycket pigg, aktiv och ur många aspekter var mitt liv komplett annorlunda jämföres med hur jag lever det idag.

Jag träffade mina syskon. Bägge hade barn, säkert 3 vardera. Likaså hade mina kusiner. Släkten hade utökats en hel del. Det kändes som om jag spenderade en halv evighet uppe i byn, men förmodligen var jag bara där i ett par dagar. Det var både snö, sommar och solsken blandat med tråkigt mörker. Jag fick träffa många gamla ansikten och konstigt vilket muntrade upp mig rejält men jag var också med om en del tråkiga saker under den här släktträffen. Bland annat försökte folk tvinga på mig aktiviteter jag vägrar vara med på och jag blev arg i drömmen och röt ifrån. Varför utelämnar jag från det här blogginlägget.

Jag hann vakna innan det var dags att åka hem och drömmen fick inget direkt avslut. Jag var lite smått chockad när jag vaknade och det blev ett litet abrupt uppvaknande då vi har målare i huset som målat trappuppgångarna, hissen etc i flera veckor. I dag skulle de måla alla dörrar i huset så det blev till att kliva upp direkt och börja jobba.

Mina tankar om drömmen…

Den här drömmen får mig att tänka lite. Om det är en sanndröm återstår ju att se. Kanske är jag inne på min tredje GD när jag är 60 år, det är mycket möjligt att jag är vegan då också med tanke på teknikens framgångar med allt som pågår med hur mat odlas etc. Jag hoppas dock på att jag och Henrik fortfarande lever ihop och är lyckliga när vi är så gamla och att jag aldrig ska behöva känna mig ensam och deprimerad igen. Jag hoppas också på att jag kan ha en någorlunda aktiv livsstil som inte påverkar mig negativt och att det finns möjligheter till en bättre hälsa. Tiden får utvisa om drömmen var rätt eller inte. Vid det laget lär jag säkert ha glömt bort totalt att jag fick en inblick i min framtid. Jag har ju liksom länge sagt att om jag passerar 60 år så blir jag förvånad, för med min usla hälsa borde jag dö av en hjärtinfarkt när jag är 42 eller nått, men man vet aldrig. Sakta men säkert kanske matvanorna blir bättre och jag kanske lever tills jag blir 120. Who knows? Jag vill bara leva ett bra, hälsosamt och rikt liv. Och gärna tillsammans med Henrik och ett gäng grandisar…