Kategorier
Vardagsliv

Imorgon börjar praktiken på Funkibator!

Det är Söndag, och för en gångs skull ska jag blogga på riktigt. Det mesta lär väl handla om min framtida praktikplats på Funkibator, som är en del av nätverket SIP men även om funderingar kring kommunikation som jag upplevt det här året. Min officiella ”ledighet” som jag haft i ca 6 veckor nu är alltså över, och går allt som det ska och jag praktiserar på Funkibator i minst en månad så kommer det dröja länge innan jag är ”ledig” igen.

En bild på mig med min lila huvatröja.
En bild på mig med min lila huvatröja.

Jag hoppas verkligen att den här praktiken kommer funka. Det finns mycket jag ser fram emot med att få praktisera just där. Bland annat så ska det bli kul att äntligen få göra något på riktigt som är relaterat till min utbildning som samhällsvetare med en examen i pedagogik. Inget jag kommer göra på Funkibator kommer vara nått slags ”hittepå” bara för att jag ska göra något, utan allt kommer på ett eller annat sätt bidra till verksamhetens utveckling. Det är mycket bra tycker jag. I slutändan hoppas jag bara att det leder till en anställning och mitt första riktiga jobb.

Jag räknar i alla fall inte med att jag kommer få en anställning och absolut inte direkt. I det stora hela så är praktiken bara något väldigt bra att stoppa i CV:t så länge som det kommer fungera bra och jag blir omtyckt och uppskattad på arbetsplatsen. Det finns nämligen en del saker jag behöver hjälp med och jag hoppas att dem på Funkibator och SIP kan hjälpa mig med dessa sakerna.

Framförallt handlar det om kommunikation och konflikter. Ibland, det senaste halvåret eller så, så känns det som om att jag bara hamnar i konflikter med personer som jag inte känner så väl. Vi kan inte ens komma överens om att vi inte är överens och då är det illa. Jag vet att jag kan vara hård i mina åsikter och ibland pusha på lite för hårt, men mitt grundliga budskap i min kommunikation är ändå densamma – jag vill lära mig av dig, och jag vill att du ska ta åt dig av det jag kan lära dig. I dialogen ska det alltså bli ett utbyte av information som är lika värdefull för bägge parter.

På sistone känns det alltså som att jag lär ut, men ingen jävel är intresserad av vad jag har att säga och oavsett vad jag säger så är jag antingen ointressant, för tråkig, för hård eller bara allmänt knäpp för att jag har mina åsikter. Detta har lett till att jag har börjat tröttna på att kommunicera med människor och därför tar jag till bloggen oftare, eller diskuterar med människor jag känner väl som kan ta ”figthen”, även om jag egentligen aldrig vill ”slåss” med ord.

Jag vill kunna umgås med människor normalt, oavsett om jag känner dem väl eller om det är en främling jag mött på en busshållsplats. Jag vill att det ska vara lika mycket kunskap från en part till en annan och jag vill att varje möte ska leda till en ny och bättre kunskap som kan leda oss bägge framåt, oavsett om ämnet handlar om kost, hundträning eller vilket annat ämne som helst.

Jag respekterar andras olikheter, men sällan känns det som om att jag blir uppskattad för den jag är och jag har nu valt att böja mig inför det här för att få ordning på alla dessa jobbiga konflikter. Jag är den som behöver hjälp med att lugna ner mig när jag pratar med människor. Jag är den som behöver lära mig att lyssna mer och prata mindre. Jag är den som behöver förstå att alla kanske inte vill lyssna på mig, eller få råd av mig och jag är den som har insett att det är bättre att undvika konflikter än att ingå i en diskussion för att slippa må dåligt över att jag är en ambitiös person med otroligt mycket drivkraft.

Jag vill bara inte att detta ska leda till att jag känner mig ensam och att jag hellre vill undvika personer än umgås med dem, men för tillfället mår jag bättre utav det än att få ångest över att ”ytterligare en till konversation gick åt skogen”. Vid  varje gång som detta har hänt så känner jag mig så nerslagen och korkad, som om jag vore nån jävla diktator eller att jag har någon hemsk sjukdom där jag verkligen inte kan kommunicera med människor. Som om jag är instängd i en liten lilla bubbla och den enda som trivs därinne är jag själv.

Det har liksom bara blivit lite för mycket nu och nu är jag trött på det. Dessutom känns det lika jobbigt att backa, men hellre det om det kan leda till en bättre kommunikation i övrigt mellan mig och andra personer. Fast helst av allt så önskar jag bara att jag från och med nu bara möter personer som känner lika stor lust att lära sig, eller förändra något där de söker råd av mig och jag kan hjälpa dem. Jag har väldigt mycket kunskap och jag vill så gärna lära ut det jag har lärt mig. Problemet är att väldigt få vill lyssna och då blir lärandet så otroligt tråkigt för min del.

Jag har upptäckt att lärande gör mig entusiastisk och det är en härlig känsla. Det är tråkigt bara att andra inte känner likadant, att ingen annan vill lära sig så mycket nya saker som jag vill lära mig. Och att ingen förstår mig.

Kategorier
Vardagsliv

8:e december börjar jag praktisera på Funkibator!

Nu är det bestämt att min praktik ska börja. 8:e december är det dags och nedräkningen har börjat. Det ska bli riktigt roligt att få en praktik som är baserad på min utbildning och passion, nämligen att hjälpa personer med funktionsnedsättningar att hitta deras drömjobb. Hur jag gör detta spelar mindre roll, huvudsaken är bara att jag bidrar till detta på ett eller annat sätt.

Jag ska praktisera i en månad till att börja med och när jag väl har börjat så får jag mer detaljer, så än så länge vet jag inte särskilt mycket mer än informationen jag fick när jag var där på studiebesök. Det enda jag kan hoppas på är att det kommer fungera bra och efter min första månad så hoppas jag att jag vill fortsätta praktisera ett tag till och att även dem på SIP vill att jag ska stanna kvar. Målet är verkligen att få en anställning snarast möjligt, men jag räknar inte med något. Det enda som är stressande med det hela är att om jag får en anställning, men mycket sent i vår exempelvis är att det kan strula med att få råd med Grand Danois till en mycket särskild kull som ska komma någon gång nästa år. Jag hoppas verkligen att jag är redo tills den kullen kommer, men jag är också förberedd på att jag behöver ändra lite i mina planer angående hur mycket pengar jag tänker spara undan etc.

Svartvit foto på Gandalf, som jag själv redigerade från mitt senaste besök till Kennel Grandison.
Svartvit foto på Gandalf, som jag själv redigerade från mitt senaste besök till Kennel Grandison.

När jag väl har fått en anställning så kan jag ha pengarna jag behöver ca 5-6 månader efter jag fått min första lön. Detta är väl planen om allt går som planerat och jag kan stoppa undan precis allt. I värsta fall så är huvudsaken att jag har pengarna till själva hundköpet, så får resterande saker komma i efterhand. Jag lär väl skriva mer om detta snart på Antons blogg.

Annars så har hantverkaren varit här angående vår vattenläcka. Imorgon ska han börja fixa med golvet och förhoppningsvis så behöver han bara bryta upp lite golv precis under vasken. Det har för övrigt torkat väldigt bra där nu, och har vi riktig tur så slipper hela golvet i köket rivas upp. Det hade verkligen varit asjobbigt om hela parketten måste rivas upp och det ska stå och torka i flera veckor. Då är vi främst utan diskmaskin, vilket är något jag vant mig vid väldigt bra och det är en bidragande orsak till varför lägenheten är så lättstädad, eftersom vi slipper diska så mycket för hand.

Jaja, det löser sig. Senare idag är det dags för uppföljningsmöte med arbetsförmedlingen och min handläggare på arbetslivsresurs. Det ska bli intressant!

Kategorier
Vardagsliv

Studiebesöket på nätverket SIP var fantastiskt!

Här kommer då inlägget om mitt studiebesök jag gjorde till nätverket SIP igår. Som rubriken säger så var det komplett fantastiskt! Vi har ännu inte bestämt något om jag ska börja där, då jag ska på ett till studiebesök till Parketten i nästa vecka, för att ta del av fler verksamheter i Växjö som håller på med det som jag är intresserad av och utbildad till. I det stora hela så var det ett mycket bra besök och nu ska jag berätta om detaljerna.

Jag träffade min handläggare från Arbetslivsresurs vid Speakers Corner i Växjö strax efter klockan två på eftermiddagen, och sedan gick vi till deras lokal. Vi fick träffa verksamhetsledaren för en av delverksamheterna under SIP och hon ställde en del frågor om mig och vad jag kan bidra med. Enligt mig själv så tycker jag att SIP är ungefär mitt drömjobb, då det fyller många krav som är viktiga för mig, eller snarare alla krav jag har. För det första vill jag ju att det ska fungera med hund oavsett vad jag än jobbar med, och det finns flera personer där som har hund och ibland har dem med dem på jobbet. Det satt nämligen en skylt på en av dörrarna som varnade att det kan finnas hundar i lokalen och då blev jag jätteglad! De arbetar flexibelt efter egen förmåga och man sköter sina egna tider. Man använder teknik till i stort sett allt, och alla får en varsin laptop att arbeta med. Eftersom teknik ligger till grund för allt så är det perfekt för mig som är otroligt datorvan och som typ inte gör något annat än stirrar på en skärm om dagarna på ett eller annat sätt.

En del jobbar hemifrån ibland eller på distans, vilket också är en stor fördel. Lönerna är också bra, eller åtminstone bättre än vad de är på många andra företag som sysslar med liknande saker som dem. Efter lite fler beräkningar så har jag kommit fram till att allting över 10k netto är superbra för det innebär att jag kan spara massa pengar och ha råd med mycket mer än idag. Dock ska jag inte räkna med en anställning snarast möjligt men det kan mycket väl dyka upp något om jag visar vad jag går för och jag faktiskt bidrar med något riktigt bra till företaget. Jag vet ju själv heller inte hur pass bra jag är på det jag är utbildad till när det kommer att prestera för något där man faktiskt kan få betalt för det man gör i form av lön, så oavsett vad som än händer så ser jag fram emot det.

Hon vi fick träffa sa i alla fall att jag verkade passa in otroligt bra där, då jag verkligen har rätt kompetens för att kunna utföra arbetsuppgifter där. Allt arbete man gör är heller inget ”hittepå” utan allt är på riktigt, som ska bidra till att företaget ständigt går framåt, vilket är väldigt bra. Hon tyckte också att det var trevligt att träffa mig och det var kul att höra. Min kommentar till det var att det är många som säger det, och det är väldigt sant. De flesta nya personer jag möter tycker om att träffa mig, få min input på saker och ting och det är uppiggande för mig på alla möjliga olika sätt.

I övrigt så är det som vanligt. Har precis påbörjat säsong 3 av vänner på Netflix. Frågan är bara när jag ska börja göra recensioner av TV serier och filmer jag har sett. Nån gång ska jag väl göra det i alla fall…

Sen ska jag bara påpeka att det här inlägget är medvetet utan en bild, för jag testar en sak. Intresseklubben antecknar i miniformat.

Kategorier
Vardagsliv

Första studiebesöket är inbokat!

På tisdag ska jag på studiebesök till nätverket SIP här i Växjö, tillsammans med min nya ”handläggare” eller vad jag ska kalla henne för från Arbetslivsresurs. Jag kollade in deras hemsida lite snabbt och stället verkar helt fantastiskt bra. Jag tror det kan bli ett mycket intressant studiebesök som förhoppningsvis kan leda till en bra praktikplats och sedan en anställning på 50%.

Tummen upp för att jag mår så bra just nu!
Tummen upp för att jag mår så bra just nu!

Fram tills dess så är jag fortfarande ”ledig”, vilket känns helt underbart. Just nu känns det nästan för bra för att vara sant att jag faktiskt är inskriven i ett projekt som uppfyller alla mina mål, trots att jag är arbetslös. Ibland måste jag tänka efter, men bekräftelsen är ändå att allt är ok och det är skönt när jag kommer fram till det. Jag behöver inte känna mig skyldig till något, utan jag kan bara köra på och ladda mina batterier inför en praktikplats. Det hela gör mig otroligt nöjd och glad. Det enda negativa just nu är att jag sovit mycket dåligt om nätterna senaste tiden. Vaknat mycket och det har tagit tid att somna. Även när jag fått lite sovmorgon så känner jag mig inte särskilt utvilad heller när jag vaknar och både igår och idag så satt jag nästan o somnade framför tv:n. Inte för att programmet var tråkigt, utan för att jag var så trött. Igår var jag tvungen o ta en tupplur för att piggna till, men idag så klarade jag mig utan det.

I övrigt har jag väl inte så mycket att säga. Jag passar bara på att lata mig just nu, se massa filmer på Netflix och YouTube klipp samt att sitta vid datorn och leka av mig lite med diverse grejer som gäller både bloggen, men även lite annat småskit. Jag mår alltså väldigt bra just nu av den anledningen. Jag har all tid i världen att ägna mig åt det som jag behöver för att må bättre i fortsättningen när jag får lite mer att göra.

Så nu är min avslutande fråga; hur är läget med dig?