Kategorier
Ragdoll

Lägenheten är kattsäkrad, och nu är Majken äntligen här!

Vi börjar från början tänkte jag, med dagarna innan Majken äntligen kom hem.

Kattlåda med miljövänlig kattsand är inköpt. Det blev inte den lådan jag hade tänkt, men bra nog. Jag hade först tänkt köpa en Savic Hop In låda, då uppfödaren har en sån, men jag köpte istället en Moderna kattlåda med samma princip. Lite snyggare färg också om inget annat!

Jag har som besatt kollat efter kattlåda och kattsand innan jag flyttade, men tänkte att jag väntar med att beställa allt tills efter jag har flyttat in. Hej och hå. Självklart glömde jag ju beställa allt sånt i tid, så när jag var bortrest över jul så blev det lite panik. Som tur är hade butikerna öppet som vanligt på nyårsafton så då stack jag dit och köpte en liknande låda och en miljövänlig kattsand som jag hoppas kommer funka. Dessvärre, nu när jag pratat med uppfödaren så här dagarna innan det är dags och allt är uppackat och köpt så får jag veta att jag har köpt fel kattmat, och fel sand. Panik! Nåja, det löser sig. Kattsanden jag köpte var skitbillig så jag bryr mig inte om den inte är ok för Majken. Det var en liten förpackning också. Rätt sand finns att köpa i samma stad där uppfödaren bor, och vi åkte dit och köpte den så fort vi kom till Örkelljunga bara för att vara säker på att jag skulle få tag på rätt sand.

Min granne körde mig i morse, och vi for ungefär 09:15. En timme senare var vi framme. Majken och hennes kullsyskon busade runt en hel del, men jag lyckades fånga henne ett par gånger. Hon har blivit mycket större sen sist, och det är bra. Hon är fortfarande liten i mina ögon, men hon är typ dubbelt så stor sen jämfört med senaste gången jag träffade henne. Vi stannade kvar i nästan en timme, och sen körde vi hemåt igen. Majken höll på att sjunga lite i omgångar under resan, men sen hon kom hem så har det knappt varit några pip.

Majken sitter i buren i bilen och ser allmänt besvärad ut av att inte få sitta i någons knä, antar jag?

Så fort vi kom hem så ställde jag hennes bur på toaletten bredvid lådan, eftersom uppfödaren tipsade om det. Hon gick ut så fort hon bara kunde och kollade runt i lägenheten. Hon har hållit sig nära mig hela tiden, men knappt ätit något, inte druckit något men däremot har hon ätit lite av mush bullen jag ordnade fram till henne. Förhoppningsvis äter hon mer av den senare så hon kan få en till som är tinad till kvällen. Hon spinner så fort man rör vid henne och hon är en knäkatt deluxe! Det är nästan lite komiskt hur mycket hon vill vara i mitt knä. Jag hinner knappt sätta mig förrän hon vill ligga där. Det kan liksom inte bli mer perfekt än så! Ja, kanske om hon lär sig att tycka om att bli buren, men i övrigt så är det helt underbart!

Majken ligger i mitt knä ovanpå filten och halvsover efter en intensiv tvättperiod.

Det visar sig också att hon är lite av en filmnörd, så det var ju skoj 😂. Under eftermiddagen har vi tittat på Sagan om Ringen (första filmen) tillsammans. Det var mycket spännande saker som hände där i början, men sen blev hon riktigt trött och somnade och sen har hon tagit tupplurar. Jag har fått sitta törstig, hungrig och snorig i näsan en bra stund innan jag kunde rätta till allt det, då jag inte ville väcka henne i onödan.

Nu hoppas jag bara på att resten av vår tid tillsammans kommer bli minst lika mysig, men det lär det ju bli. Särskilt om man är så mysig som hon är!

Kategorier
Vardagsliv

2019 – Det jobbiga året.

Dags för årskrönika igen och 2019 kommer jag komma ihåg som året då många jobbiga saker hände. Det absolut värsta var ju att Maja gick bort. Sen får man tycka som man vill om att jag inte klarade matematiken på HKR och bytte utbildning, att jag blev singel och flyttade isär från Henrik. Mycket skit har det varit, men jag blickar framåt med råge inför 2020 oavsett.

Jag vet inte om jag ska gå igenom året såsom jag gjort tidigare år. Det känns som om 2019 är det året då jag haft tre saker att prata om, så jag vill liksom inte tjata mer. Det har bara varit jobbigt, påfrestande och fan och hans moster ungefär. Som jag nämnt tusen gånger under hösten så är singellivet typ det minst jobbiga. Och allt som hör till det.

Saknaden av Maja är hemsk. Eller ja, jag saknar henne så klart – så jag går galen, men jag har börjat komma över hennes plötsliga bortgång och sen någon månad tillbaka tänker jag mer på Majken än vad jag gör på henne. Det är mer livet utan katt som är förjävligt, men det har jag nämnt också tusen gånger under hösten.

I våras och under sommaren pratade jag bara matematik och skola. Det slutade med 6 raka omtentor med max 2 poäng på varje. Ett lönlöst försök till att lära mig matematik. Den händelsen skapade en stor förändring hos mig, och bidrog till att det också tog slut mellan mig och Henrik. Nu i efterhand är det logiskt, även om det är tråkigt. Jag saknar inte HKR särskilt mycket, men jag saknar klasskompisarna därifrån som jag knappt pratat med sen jag slutade där. Som tur är så är nya klasskompisarna på Newton helt underbara. Snacka om att känna sig uppskattad! I alla fall rent generellt. Grupparbetena har ju gått lite sådär ibland och jag hoppas det blir bra grupper under våren så man kan fortsätta känna sig uppskattad och respekterad.

De positiva sakerna som har hänt under året är främst att jag börjat gå ner i vikt igen och börjat få bättre kontroll över min hälsa. Jag har fortfarande usel hälsa, med dålig motorik, jag har blivit muskelsvag och magen är fortfarande mer kaos än stabil, men jag är glad över att jag äter primärt veganskt nu och jag längtar som fan efter att alla helger är över och jag kan börja mitt nya hälsosamma liv rejält med alla lunchlådor, och nyttiga frukostar. Whole Foods Plant Based deluxe, liksom. Ett snitt på 75 gram fiber per dag eller nått och 97% av alla mineraler & vitaminer från kosten. Det är typ det som är målet. Härligt! Resten av 2019 lär man nog dock livnära sig på chips, godis och läsk. Men sen är det slut eller nått. Hela julhelgen så har jag ätit fan bullar, druckit kaffe, käkat knäck och ätit chips dagligen. Inte massiva mängder, men tillräckligt för att tröttna på det. Under hösten så har jag ju mer eller mindre vant mig av vid att äta för mycket onyttigt också. Det är inte lika gott längre, men smaklökarna har ju ändrats en hel del också. Och de lär fortsätta ändras om jag nu får igång min hälsosamma plan under 2020.

Mina mål för 2020 är i princip extremt simpla. Gå ner till min målvikt som är typ 55 kilo möjligtvis och stanna där. Det är ju inte liksom hugget i sten. Ett bättre midjemått som jag tjatat om i åratal är viktigare. Alltså, 65-70 cm i midjemått vilket är det mått jag alltid haft när jag var normalviktig. Få in 40+ timmar i veckan programmering i någon form, hitta ett sommarjobb till sommaren 2020 som senare blir min LiA plats, där jag har timanställning tills jag blir anställd på riktigt 2021. Sen vill jag stanna som singel och fokusera på Majken samt eventuellt kommande husdjur efter henne. Jag tycker det låter som en bra plan. Nånstans i den här smeten hade det varit trevligt att bli vegan på heltid också.

Hur var ditt 2019 och hur planerar du nästa år? Lämna en kommentar och berätta!

Kategorier
Vardagsliv

Jag är singel. Med flit!

Jag har börjat tänka på en grej på sistone sen det tog slut mellan mig och Henrik för snart två månader sen. Det har varit en intressant och händelserik tid, men att just vara singel är faktiskt inte så farligt. Jag lär säkert trivas underbart som singel även efter jag har flyttat ut.

Orsaken till varför jag har börjat tänka i de här banorna beror på att jag har nog blivit über-bekväm med hur jag lever eller vill leva mitt liv på sistone. Jag har bloggat om det tidigare och jag längtar bara mer och mer tills jag är där. Det jag längtar efter är det jag skrev om. All vegansk mat jag ska äta och tillaga med hjälp av lunchlådor, Mason burkar och storhandling av allt jag vill ha i mitt skafferi, frys och kyl. Alla mina  produkter jag kan njuta av, alla tv-serier och filmer jag kan se utan att någon behöver bry sig. Hur många timmar jag ska sitta i min poängfåtölj och koda, för att inte tala om alla nätter jag kommer spendera med minst en katt i sängen och allt gos jag och Majken (katten, alltså) kommer ha! Det känns som om det inte kommer finnas tid över till en eventuell pojkvän, men som sagt, jag letar inte heller.

Jag tog dock mitt mod tillfånga för nån vecka sen och skrev till han som flirtade med mig på bussen mellan Örkelljunga och Helsingborg den 9 november eller när det nu var, men han har inte sett meddelandet flera dagar senare, så då skiter jag i det. Jag kanske tog för lång tid på mig, eller så kanske han helt har missat att jag har skrivit, men oavsett så går jag vidare nu. Jag är ändå rätt säker på att han inte hade varit rätt för mig ändå. Inte i det långa loppet i alla fall. Nej, det finns nog någon bättre tjej till honom därute. Jag hoppas dock på att jag träffar på han igen så jag åtminstone kan förklara mig. Och jag uppskattar händelsen som fan! Det var riktigt upplyftande att veta att någon har visat intresse för mig.

Ärligt talat vill jag vara singel nu. Ett bra jävla tag. Flera år om det är så, åtminstone som jag känner nu. Jag har tänkt på vad det är jag vill ha hos en man, det har jag skrivit om innan, och det är ju i praktiken Henrik + väldigt få egenskaper till som han inte har, men jag har börjat tänka lite mer på allt det där också. Visst, drömkillen är någon som Henrik, absolut – det lär inte ändras, men å andra sidan. Så som jag vill leva mitt liv och lär leva mitt liv så lär det bli svårt att dels få plats med någon annan i det, och om jag på något mirakulöst sätt hittar min drömkarl i framtiden så är ju risken förmodligen väldigt stor att samma sak händer igen. D.v.s, ett underbart fantastiskt förhållande utan drama, gräl eller annat men där man sakta men säkert driftar ifrån varandra för att man är för upptagen med att bara se sina filmer och tv serier och för att man gör för lite saker tillsammans. Risken är stor och frågan är om det är rätt att ha en ond cirkel av det? Fastän man lär njuta som fan under tiden, det går ju nog inte att komma ifrån, men jag ifrågasätter om det är rätt. Samtidigt vill jag inte ha någon som är min kompletta motsats. Jag har varit tillsammans med killar jag inte kommer överens med särskilt mycket, och det funkar inte. Och jag vägrar ha en kille som tvingar mig följa med på baler, fina ställen där jag tvingas klä mig i klänning eller någon som vill förändra mig till att bli mer kvinnlig. Han får ta mig som jag är – punkt slut!

Nåja, nog snackat om drömkillen som ändå inte existerar… Jag vill vara singel. När jag är redo, ja då laddar jag hem Tinder eller nått, men det lär inte ske särskilt snart. Nej, livet ska bestå av mig, mina husdjur, mina teknikprylar och min karriär som full-stack webbutvecklare. Det är iofs en idé till ett annat blogginlägg. Jag vet nu vad jag vill försöka satsa på i min framtida karriär inom programmering!

Och det känns oerhört befriande!

Kategorier
Blandat

Namn bestämt och nu tänker jag gå vidare. Med allt!

Nu vet jag vad min lilla nya kattbebis ska heta. Det blir Majken, som min älskade vän och frisör gav som förslag för ungefär en vecka sen. Det är liksom ett perfekt namn. Det är som en mashup av Maja och Madicken. Det kan inte bli bättre. Nu har jag träffat min bebis för tredje gången och det var ännu roligare. Nu är bebisarna 10 veckor gamla och i en mycket härlig ålder. I stort sett alla bebisar busade med mig, ville gosa och var allmänt sociala och trevliga.

När jag kom dit låg alla och sov. Till sist hittade jag min bebis som låg och halvsov i ett utrymme i en av klösträden. Jag lät henne vara en stund då hon förmodligen ville sova men en stund senare så vaknade hon till och då gosade vi en hel del. Jag hade köpt med mig en påse kattgodis som jag tänkte ge dem men också för att träna Majken att lystra lite mer till hennes nya namn och få henne att gilla sitta i mitt knä etc. Det gick fint men hade gått bättre om jag hade kunnat ge mer och jag hade varit ensam med henne. Jag ville ju inte ge dem diarré, men de kanske dem får ändå för det var en hel del godisar som gick åt. Det komiska är att alla bebisarna och även de vuxna katterna började bita mig i fingrarna för de trodde att hela jag var en enda stor godisbit när de inte fick en ny i tid. Ingen aning om det var typiskt kattbeteende eller typiskt Ragdoll. Lite kul var det fast det gjorde lite ont med. Maja bet aldrig mig i fingrarna med flit i alla fall, bara när jag skulle ge henne godis och hon råkade få tag i mitt finger samtidigt som hon tog sin godis. Dock så glömde jag kvar påsen hos dem men jaja. Tanken var ju att godiset är till deras katter men påsen ska sparas tills jag kommer nästa gång. När det blir får vi se men som vanligt vill jag komma dit snarast möjligt igen. Dagen avslutades med jättegod middag på Thaistället mitt i byn och det var lika gott den här gången också! Denna gången blev det garanterat veganskt också. Dock ingen flirt på bussen hem men det överlevde jag…😉

Två veckor till flytt! Fy fan vad jag längtar!!!

Nu är det också ungefär två veckor kvar tills jag flyttar. Tiden rusar förbi i rusande fart. Förra fredagen fixade jag håret igen men det känns som om det var igår så jag vet inte var senaste veckan tog vägen. Det är i alla fall underbart att tiden går snabbt för jag vill bara flytta! Köpa alla mina prylar, storhandla på Ica för att fylla skafferiet, kylen och frysen. För att inte tala om allt jag ska köpa på Ikea!!! Nu är det också bestämt vilken tv jag tar med mig hemifrån och jag har nu köpt en Apple TV vilket är nice. Jag har nu installerat den i Henriks lägenhet för jag vill vara säker på att jag får Apple TV+ i ett år men också för att jag kan ju inte hejda mig när det gäller nya  produkter som ni vet… Installationen gick smärtfritt och när jag la till appar så kunde jag logga in på alla tjänster utom en på typ ett klick. Varje gång jag hamnar i ett sökfält eller textfält så vaknar mobilen automatiskt så jag kan skriva in grejer utan att krångla. Det är skitbra! Jag har också hittat typ miljoner med filmer jag vill ha i min digitala hylla, så när jag känner att jag kan spendera lite pengar på film igen så ska jag köpa majoriteten via iTunes filmtjänst eller vad det kallas för nu.

En stor sten har lyfts från mina axlar…

Häromdagen så löste sig ett stort problem med i skolan vilket känns underbart. Det gick ju väldigt dåligt med grupparbetet i förra kursen och jag hade frågat om jag kunde byta grupp då jag vägrar slösa mer tid och inte lära mig något för att gruppen hindrar mig från att göra eller lära mig något. Jag fick ett blankt nej som besked och också fick jag veta att det var ”mitt fel” med att jag inte var delaktig. Jaja. Tack för den… skit samma. Det finns alltid två sidor av ett mynt. När kursen i testning som vi har just nu började, var jag mycket orolig över att fortsätta jobba med min grupp men till min förvåning så sa läraren för kursen att vi skapar våra egna grupper. Detta är för att enligt hans erfarenhet så blir det bäst om man jobbat med folk man gillar och då blev jag skitglad! Och jag håller med fullständigt! Det var som om att en hundra kilo sten jag burit på axlarna bara försvann. Det kändes underbart så nu kan jag gå vidare och fokusera på det som är viktigt och känna mig uppskattad av folk som är lika drivna som jag är. Även om jag känner mig helt lost gällande testning. Det ska ju inte vara någon programmering i den här kursen vilket suger, utan vi ska lära oss det teoretiska om test och varför det är så viktigt att genomföra. Det är bra i sig självt, men jag hade hellre velat göra det OCH göra komponent-tester, alltså unit test som det heter på engelska.

Lite prat om bloggen också, eller #intresseklubbenantecknar…

Häromdagen tog min prenumeration kallad personlig (eller nått sånt) på WordPress.com slut. Jag tänker inte förnya den eller ändra den till en annan plan. Orsaken? Ja den är simpel. Det går nämligen att ha en domän till en WordPress.com blogg med en egen domän, om man beställer en plan. Ordet plan betyder i mitt fall prenumeration, för jag har allt jag kan på engelska och där heter det plan, så ni vet. För att behålla domänen så kan man avbryta prenumerationen och den är fortfarande länkad till den valda bloggen, och kommer stanna så, under förutsättningen att man fortsätter förnya domänen. Det är skitbra, men det är trist att man måste ha en prenumeration för att få till det. Jag fick vänta typ sen i mars på att få ordning på det här då jag fick veta att det finns en billigare prenumeration som heter ”Bloggare” eller nått liknande som kostar ungefär 3$ eller ca 30 kr per månad. Nu har jag betalat ungefär 50 kr i månaden, eller 500 per år och får domänen ”på köpet”, men med bara domän blir kostnaden typ en tredjedel vilket jag uppskattar nu när jag behöver hålla i pengarna. Den är dock inte särskilt publik (prenumeration bloggare, alltså), utan man måste prata med kundtjänst på WordPress.com för att få till det. Jag behöver inte betala ett skit vilket känns bra, förutom domänpriset, för det enda jag vill ha är en egen domän att ha mina bloggar på. Jag får dock tänka på saken om jag gör nått liknande för de andra bloggarna. Ungefär 400 kr är vad jag har lagt på webbhotell när jag haft det per år utan domän, och därför tyckte jag det var ett bra pris när jag kom till WordPress.com för typ 2 år sen. Dock hade det inneburit typ 1200 kr per år om jag gjort samma sak för alla aktiva bloggar vilket är svindyrt men inget webbhotell jag har använt är bra nog för mina krav. Antingen suger dem på sjutton olika sätt, eller så är de bra men dyra. Ge mig liksom ett webbhotell som stödjer både linux och windows så jag kan ha WordPress och hemsidor i ASP.NET med cPanel eller liknande kontrollpanel för max 50 kr i månaden så är jag game! Men nått sånt ställe verkar inte finnas… Dock så är jag samtidigt så himla nöjd med WordPress.com så jag vill ju inte bara flytta tillbaka alla bloggar till self-hosted heller. Den enda bloggen jag eventuellt hade flyttat hade varit den här, men det är mycket osäkert i dagsläget. Jag är ju så jävla nöjd!

Min blogg på Engelska är typ helt jävla fucking död så jag vet inte hur jag ska kunna få upp besöksantalet där. Det räcker inte att bara skriva om intressanta saker eller uppdatera någorlunda ofta. Jag antar att jag hade behövt verkligen blogga där dagligen om något superintressant för att bloggen ska få stadigt 10 besökare och så många idéer för att blogga har jag inte. Heller inte tiden, då jag i snitt lägger kanske 2-4 timmar på ett inlägg där. Majoriteten är väldigt långa och då jag går igenom texten 70 gånger eller nått innan jag publicerar så tar det lång tid att bli klar. Att ha en egen domän till bloggen kanske hjälper med synligheten, men förmodligen är det jag själv som muppat till något för Antons blogg får stadigt besökare, fast jag uppdaterar den bloggen kanske 4 gånger per år numera.

Ja, det var väl det. Återgått tillfälligt till temat Twenty Nineteen också, men snart så kommer Twenty Twenty temat, så det ser jag fram emot. Nu ska jag leka lite mer med Apple TV och sen ska jag försöka plugga lite. Behöver bli klar med min UWP applikation så jag kan visa upp den för läraren och få godkänt i programmeringskursen.

Kategorier
Vardagsliv

En månad utan Maja, rosa hår igen och kanske namn bestämt till nya katt-bebisen?!

När jag vaknade i morse och insåg att det idag är den 25 november så kom jag på att jag har officiellt varit utan Maja i en månad nu. Hon dog den 25 oktober, så det är ju en månad. Det har gått fort, och varje dag har varit nästan totalt kaos i huvudet. Jag saknar henne så jag blir galen och jag har varit deprimerad utan katt sen hon försvann ur mitt liv. Skolan har drabbats, och inte hjälpts av att grupparbetet funkat skitdåligt. Istället för att muntras upp och känna mig viktig har jag bara känt mig som ett störningsmoment och ”i vägen”. Jag har skrivit tentan till programmeringskursen och kommer inte få VG, vilket är lite störigt men med tanke på allt som har hänt så är det ok. Huvudsaken är att jag blir godkänd och slipper omtenta. Tentan var lätt i sig självt, men det är som natt och dag att skriva kod på papper vs. att skriva det på dator där man får hjälp om man skrivit fel. Jag tror nog att tack vare UML frågan som var på 10 poäng så kommer det leda till att jag blir godkänd. Annars ligger jag lite risigt till tror jag. Men vi får se. Jag ska också komplettera grupp projektet genom att göra en egen liten applikation för att visa för läraren att jag lärt mig något om UWP så det känns bra, men trots det så kommer jag inte kunna få VG i kursen.

Andra besöket till SE*Point Lookout Ragdolls blev av!

I Torsdags var jag och hälsade på min lilla bebis igen och det var jättekul. När jag kom så kom hon och mötte mig vid grinden. Bebisarna har ju ett avgränsat utrymme att vara på men som nu är större än vad det var första gången jag hälsade på. När jag då kom dit och tittade över kompostgallret för att se om jag kunde se min lilla bebis någonstans så satt hon där och väntade på mig. Det var chockerande, glädjande och bara så jävla sött och härligt! Jag kunde liksom inte tro det, men så var det. Då förstod jag mer om hela processen med varför djuret väljer sin människa när man då ska köpa sig ett husdjur som säger mjau i alla fall. Det är säkert liknande när man köper vovve iofs, men med tanke på hur lite jag vet om katter så var detta superhäftigt!

Jag gosar med Baby Awinita som biter och slickar på mitt finger.

Vi spenderade flera timmar tillsammans med att gosa och lära känna varandra mer. Hon busade en hel del med sina kullsyskon så det var kul att se och hon sov också en hel del. Jag gosade också en hel del med Baby Awinitas mamma, Lilou och Gloria som är mamma till andra kullen. Sen fick jag deras huskatt i knät en stund. Lite komiskt faktiskt. Hon heter Molly och har samma teckning som Maja hade, så det var lite deja – vu känsla över det hela, men kul att få gosa med den katten också. Jag fick höra Baby Awinita spinna flera gånger när jag gosade med henne och det var mysigt att få hålla i henne. Dock varje gång jag plockade upp henne så ville hon klättra upp mot min axel och hon var lite mer ”spretig” den här gången, alltså att hon inte riktigt ville ligga still, men hon var väl på bushumör hela dagen när jag kom och hälsade på.

Baby Awinita ligger på min axel och ser söt ut som vanligt 😍

Rosa hår igen, så klart och det mest perfekta namnet är kanske funnet!

I fredags var jag och fixade håret så nu är jag alldeles rosa igen vilket känns bra. Denna gången slapp jag sitta i frisörstolen allt för länge också. Min kära frisör har lärt sig nya tekniker som snabbar på processen en hel del vilket kändes bra. Medan jag var där så pratade vi om allt som hänt på sistone, med att bli singel, flytta till ny lägenhet och självklart Maja, hur tråkigt det är att hon är borta men också en hel del om nya bebisen som jag längtar efter som fan. Min frisör kom på ett riktigt bra namn också till henne – Majken! Det är det första namnet förutom Madicken som känns riktigt jäkla bra. Ännu bättre är det här namnet för att det dels börjar på M, man kan inte säga det fel oavsett språk (vad jag vet) och jag tycker det passar henne riktigt bra. Madicken har jag sagt innan att jag tycker hon ser ut som en Madicken, men när jag fick namnförslaget på Majken så tycker jag hon ser ut som det också. Det känns rätt när jag får in scenarion i huvudet, allt ifrån att ropa på henne till ursäkter som att säga ”Nä, kan inte idag, jag måste hem till Majken”. Det är inte bestämt att hon ska heta Majken, men med tanke på hur bra det känns så är det riktigt skoj.

Resultat efter att blekning av utväxten var klart. Det blev riktigt häftigt! Blond i botten, men rosa slingor/underhår.

Allt annat skit då…

I övrigt så börjar det ta fart med allt inför flytten. Vi har skrivit bodelningsavtal och överlåtelse till lägenheten. Jag har ordnat med bredband, försäkring och betalat första hyran samt depositionen så det känns nice. Nu är det mindre än 3 veckor kvar tills flytten blir av och jag längtar mer och mer för varje dag tills det blir av. Nog för att det funkar att bo här, men nu när jag vet att jag ska flytta så vill jag bara iväg. Särskilt när tiden bara flyger förbi. Det känns ju inte som om att det har gått en månad redan sen Maja gick bort, men det har det. Ungefär 5 veckor utan katt i lägenheten med vilket är en halv jävla evighet…

Jaja, nog med bloggandet för idag. Nu måste jag plugga vilket innebär att jag ska jobba lite mer på kompletteringsuppgiften så jag slipper stressa med den.