Kategorier
Vardagsliv

Nån dryg vecka som inneboende och livet är underbart?

Harmonisk kan sammanfatta känslorna…

Har nu officiellt bott här i ungefär en vecka. Egentligen har jag bott här i typ 2, men jag fick mina möbler för en vecka sen och mellan söndagen och måndagen (18-19 oktober) sov jag min första natt i sängen i mitt rum. De här två veckorna sen jag kom hit har varit helt underbara. Jag är väldigt harmonisk och det är så skönt. Jag har pratat om detta en hel del på sistone, särskilt på FB, men jag kan tjata lite om det här också. Jag vet inte varför jag är så lugn och ”harmonisk”, men det är väl för att jag är så nöjd med mitt val med att flytta tillbaka hit trots allt. Jag bor större, har nära till köpcenter, bussar och tågstation. Parkeringsplatsen är fantastiskt också och fan så mycket billigare än min förra. Dock så har jag ingen laddstolpe nu, men det löser man genom att ladda där det finns publika stolpar vid behov. Man får planera lite, precis som jag har gjort när jag bodde här förut. Majken har nog aldrig varit så här snäll så här länge sen jag fick henne.

Majken gör knappt hyss längre?

Henrik tycker dock att Majken är lite jobbig ibland, men mig stör hon nästan aldrig numera. Det är roligt att trakassera Henrik dock, och hon blir nästan ledsen om hon inte får hålla han sällskap på nått vis. Hon har självklart varit lite rastlös, men det är en bråkdel av hur rastlös hon var i min lilla skokartong. Det är så skönt. Dock på nätterna så är hon tillbaka till sitt vanliga jag. D.v.s. att tidigt på morgonen börjar hon härja och leka och vill inte somna om, men den stora skillnaden är att jag blir inte arg på henne längre. Det tycker hon nog är väldigt konstigt. Hon är så van med en arg mamma och jag har inte blivit arg på henne på flera veckor nu. Det är ju som sagt en av de sakerna jag övar på att förbättra i mitt konstiga liv där jag har tusentals saker jag måste ändra på. Det enda vi försöker göra med Majken nu är att lära henne ordet ”Nej” och det funkar faktiskt bra. Istället alltså för att bli asförbannad och allt det där man gjorde innan så räcker ett enkelt nej. Med tanke på att hon så sällan har gjort hyss sen jag kom i ordning förra helgen så brukar det hjälpa att sätta igång ett par leksaker i mitt rum så hon får leka av sig. Sen är hon snäll igen.

Livet ska bli bättre. Efter tusen saker är gjort…

Med mitt kassa minne så vet jag inte hur mycket jag tjatat om detta i bloggen, men jag kan försöka gå lite djupare i alla fall. Hantera mina så kallade aggressionsproblem är typ nummer ett. Alltså sluta bli arg över minsta lilla skitsak som jag bara hatar att bli arg över. Sen vill jag sluta låta små skitsaker bli jättestora i mitt huvud direkt. Som det här med lägenheten och att den måste typ målas om. Det var inte så farligt. De flesta fläckar gick bort med vatten, sen behövs bara ytterst lite spackling och jättelite färg för att täcka resten. Min kompis Emelie, som också är min frisör (och utbildad murare innan dess) ska hjälpa mig. Dock eftersom man är så glömsk så glömde jag beställa färg online, så det får bli att köpa en stor burk färg, men till billigt pris och sen åka och slänga resterna på återvinningen senare istället. Det här med mitt kassa minne har också visat sig ordentligt denna veckan, så för att försöka förbättra allt så har jag börjat använda ett planeringsverktyg som heter TickTick. Jättebra och gratis. Använder det både i praktiken och tillsammans med Henrik. Jag har alltid varit dålig på att planera, i alla fall skriftligt och jag skriver nästan aldrig ner allt jag behöver göra. Det har lett till att man glömmer jättemycket viktiga saker. När det gäller min framtida yrkeskarriär så är det inte bra, så det är också en sak jag måsta lära mig och få in som en ny rutin. Efter några dagars användning känns det i alla fall bättre och jag hoppas att jag kan få in den rutinen och göra den hållbar. Jag försöker också lära kroppen att sitta rätt. Jag har upptäckt att jag har suttit snett i flera år, något som bidragit till varför jag har så jävla ont i ländryggen. Nu har jag försökt sitta rätt i en vecka och det känns minsann. Kroppen sägen prompt nej! Särskilt ryggen. Nu har jag även rätt ont större delen av dagen med, men jag måste bli av med även denna värken. Den beror främst på min övervikt, men jag har alltid haft urusel hållning, så jag har börjat typ få puckelrygg med. Puckelrygg med extra svank är lika med problem och värk. Ok, inte så farligt, men blir det inte bättre så kommer det bli värre. Så enkelt är det.

Apropå att skapa hållbara rutiner…

Konstigt nog så har det varit mycket lättare på sistone att skapa nya rutiner. Det som alltid varit så jävla svårt. Jag gör nått nytt i ett par timmar, dagar, kanske veckor och sen slutar man av nån skum anledning. Numera känns det som om att det inte är så. Behöver jag ändra på något så ändrar jag på det och tro det eller ej, men det funkar och jag fortsätter. Nu hoppas jag bara att det stämmer för allt jag har i min personliga, ytterst privata att göra lista som aldrig tar slut. Jag syftar ju självklart på att sluta bli arg, inte förstora småsaker, skapa hållbara rutiner, hålla rent där jag bor med mera, med mera. Det inkluderar också mina hoarder grejer jag pratade om i förra inlägget.

Lite snack om framtid och nästa bostaden är ju ett måste

Jag tänker fortfarande som en jävla tok på BoKlok och min framtida bostad. Som vanligt lär det inte bli något jag tänker släppa förrän jag flyttat dit. Jag har börjat tänka mer på att skaffa en billig BoKlok tvåa också, men samma tankar som vanligt hänger kvar. Hur fan ska man möblera in skrivbord, klätterställning, sovplats till Anton, frysbox till hans mat, en soffa med divan och var ska Majken sova på nätterna? Det hade garanterat löst sig. Orsaken mest till varför jag börjat tänka på en tvåa igen, är mest för att priserna i två skånska projekt har släppts och priserna var bättre än vad jag trodde. I alla fall för tvåorna. För treorna stämde dem rätt bra. Det är liksom så lockande att veta att med rätt kontantinsats så kan jag bo så jävla billigt, och det känns som om att man bara hade haft råd med en trea egentligen om den ligger på våning 2 eller 3. Om jag nu inte ska spendera 2-3 år på att spara mer till kontantinsats. Eller vinna ett par miljoner på lotto. Jag vet inte hur länge jag får bo här, men kontraktet är skrivet till juni 2022, men jag får säkert bo kvar längre om det behövs. Min plan är i alla fall att spara i minst 1 år efter att jag börjat jobba heltid och jag bara hoppas att jag får ut minst min beräknade nettolön. Då borde det gå bra. Det är också under förutsättning att jag inte förlorar för mycket pengar på nått annat sätt och att inte alla sparpengar jag redan har idag går helt förlorade innan jag ska flytta vidare.

Lite prat om teknik – jag älskar mina AirPods Pro!

Jag har nu haft mina AirPods Pro i ungefär 2 veckor jag och älskar dem. Jag vill använda dem jämt, men det har inte blivit så mycket som jag önskat eller velat av olika anledningar. Den främsta är att jag är så trött efter arbetsdagen är över så det enda man gör är att sitta i soffan, slötitta på nån film eller serie och sen spelar jag säkert nån timme eller två på paddan och sen ska man sova igen. Det är typ som att jag inte hinner med att varva ner eller nått. Jag försöker därför hitta anledningar att använda hörlurarna. Just nu sitter jag exempelvis i soffan med laptopen i knät och lyssnar på musik med podsen i öronen. Jag har bytt storlek på dem och de sitter galet bra och ljuder är fantastiskt. Att byta mellan transparans och brusreducering är underbart. Här hemma har jag nästan alltid på transparenta läget, så jag kan prata med Henrik och höra Majken om det är så. Ljudet i hörlurarna tycker jag är lika bra ändå. Så är det inte med vanliga EarPods. Det enda som har varit lite svårt är att byta mellan de olika lägena, då jag har svårt att hitta rätt ställe att hålla på i stammen, så jag har oftast bytt emellan dem när jag ändå haft min telefon eller iPad framför mig. Det är skönt i alla fall att slippa sladdar och att de connectar så fint mellan de olika produkterna jag har i Apples ekosystem. Jag behöver bara sätta igång nått som har ljud och så kommer ljudet in i mina AirPods Pro. Oftast dock av gammal vana så brukar jag byta manuellt, men det har som sagt bara med gamla vanor att göra. Batteritiden är bra också, särskilt med tanke på att laddningsetuiet håller de fullt laddade när man inte använder dem. Det enda som fattas nu är att försöka få dem att fungera med Bootcamp. Jag använder annars ett headset från HyperX som jag haft i många år och som jag är jättenöjd med, men det blir så varmt och svettigt med det. Dock så ska HyperX släppa ett par bluetooth headsets i januari, så det lär man köpa eftersom sladden till headsetet är lite väl jobbigt. Bluetooth gillar man ju skarpt i alla fall numera sen man började använda enbart bluetooth hörlurar till mobilen.

Jag testar Apple Music ett tag…

Jag har också gått över till Apple Music (AM). Det är mer tillfälligt. Dels för att jag fick en gratismånad och jag inte längre kan nyttja studentrabatten eftersom jag inte pluggar på högskola längre, utan bara en liten yrkeshögskola. Nu när jag flyttat till exet och i framtiden kommer spara galet mycket pengar varje månad på det så har jag råd att betala fullpris för musik i alla fall. AM har sina fördelar. Jag tycker ljudet är fan så mycket bättre jämföres med Spotify, och den connectar snabbare till bilen när jag vill lyssna på mina spellistor istället för radio. Dock så finns det nackdelar. Spelaren, både för Mac och Windows är sådär. Den största nackdelen är att ny musik inte läggs till först i listan, utan sist och jag vill ju självklart lyssna på ny musik först. Sen drar både datorn och mobilen galet mycket batteri när jag väl använder det, mycket mer än vad Spotify brukade dra. Jag får se om jag fortsätter, men just nu tänker jag göra det i alla fall. Fördelarna kanske väger över nackdelarna. Vi får se som sagt.

Ja, det var väl det jag hade att säga just nu i alla fall. Livet går vidare och jag är jävligt nöjd och glad.

Kategorier
Vardagsliv

Tankar om framtiden och livet som inneboende…

Man börjar räkna ner tiden rätt så rejält nu i och med att man måste flytta igen. Det känns ju som sagt både bra och dåligt, men det börjar kännas bättre och bättre ju längre tiden går. Den här aspekten med att jag bott här ”helt i onödan” är ju något jag alltid kommer störa mig på, precis som mina andra dåliga val jag gör i livet, men å andra sidan är det en bra insikt jag har fått av att bo här.

Jag menar, jag har fått det bekräftat att jag suger på att vara ensam, att även om jag bor själv så är det jättesvårt att få igång nya och bra rutiner, äta mer veganskt och bli mer hälsosam. Det har lett till insikten att bo ihop med någon i framtiden kanske inte är så illa ändå, även om jag förmodligen vill bo själv om jag får bestämma. Och vara särbo med någon. Jag kommer i alla fall sakna lägenheten, men å andra sidan så kommer rummet jag ska bo i sen efterlikna min nuvarande situation rätt bra.

Största skillnaden är att jag slipper ”åka hem”. Vad jag syftar på är att jag inte behöver åka hem till mig senast en viss tid för att hinna varva ner inför kvällen och natten. Jag behöver istället typ bara gå 10 meter så är jag inne i mitt rum och stänga dörren. Sen kan jag sitta i min poängfåtölj med TV:n på i bakgrunden och laptopen i knät som jag numera brukar spendera kvällarna. Eller med paddan i högsta hugg och spela spel, eller se en film eller ”tråkig” serie som bara jag vill se och inte Henrik. Eller så kan jag bara se fler filmer och serier med Henrik tills det är dags att sova. Det känns skönt.

Jag kommer förmodligen heller inte behöva lägga undan Majkens leksaker på samma sätt som idag, där jag mer eller mindre måste tömma lägenheten på ”roliga och intressanta saker” såsom källsorteringen och ställa undan alla leksaker. Just nu har jag börjat ställa källsorteringen på diskbänken på nätterna, för annars hoppar hon upp där i tid och otid. Hennes tunnel och klösbräda i kartong stänger jag in i duschen. Hennes leksaker som låter och rullar läggs in i ett skåp. Det ska bli skönt att slippa göra det, och istället behöver man bara ta in henne till mitt rum när det är dags att sova och varva ner för kvällen om Henrik eller jag vill vara ensam. Med tanke på att Majken kommer ha nästan 3 gånger större yta + en balkong att hänga på om dagarna räknar jag med att hon kommer sova bättre på nätterna också och inte vara lika rastlös på dagarna heller. Det går i vågor nu med hur rastlös hon är, men det har alltid varit tydligt att hon är väldigt rastlös av att vara på denna lilla ytan så ofta, så det borde vara bättre för henne att bo större också på heltid. Får jag som jag vill i framtiden sen blir det ju en BoKlok trea på 72 kvadrat också, och då lär hennes bra vanor hänga med dit, men vi får se vad som händer.

Jag tänker i alla fall ALDRIG i hela mitt liv igen bo så här litet som jag gör just nu i denna stund. Att dock bli inneboende och hyra ett rum på ca 12 kvadrat räknar jag inte som att bo mindre, för jag har ju full tillgång till hela lägenheten. Det blir som när jag och Henrik var ihop, bara att det är lite mer regler att ta hänsyn till. I alla fall. Åter tillbaka till det jag skulle säga. Aldrig mer en bostad mindre än 60 kvadrat eller nått, fast egentligen vill jag säga aldrig mindre än typ 70 kvm, men allt hänger ju på planlösning, förvaringsmöjligheter etc. Jag har ju pratat om att jag kan bo i en tvåa på 55 kvm från BoKlok exempelvis, men jag hoppas verkligen mer på att jag kan bo mycket större än så. Största nackdelen med en 55 kvadrat lägenhet är ju hur fan jag får in ett bra kontor och slipper sälja eller göra mig av med mitt nuvarande skrivbord. Jag har ju iofs räknat ut att jag får plats med det, men ett dedikerat kontor oavsett storlek på en potentiell trea är ju verkligen att föredra. Särskilt om det innebär att jag faktiskt kan jobba hemma en hel del i framtiden när jag väl blivit anställd nånstans. Eller en riktigt stor tvåa. Men BoKlok 😍, åh vad jag vill ha en bostad från dem. Även om det är på landet just nu eller i tjottahejti. Missförstå mig rätt. Jag vill inte lämna Skåne igen, men jag hoppas att det blir lätt att hitta min drömlägenhet när det är dags, och att den ligger på ett bra ställe och inte kostar allt för mycket. Jag börjar väl bli lite desperat gissar jag… och värre lär det garanterat bli. Om jag inte mot förmodan släpper det helt och köper en annan lägenhet, men det lär bli till 99% säkerhet i Malmö och nära bron, så man ökar sina chanser att jobba i Köpenhamn i framtiden. Men att jag släpper BoKlok känns mer eller mindre omöjligt.

Denna helgen som gått har vi spenderat med att slänga massa skräp. Det har nämligen visat sig att vi har varit jätteduktiga med att samla på oss saker som bara ligger och samlar damm i olika garderober. Nu när vi rensat och slängt i stort sett allt på återvinningen så finns det faktiskt mer space och förvaring, vilket är bra. Bristen på förvaring har alltid stört mig i den där lägenheten, men nu känns det bättre, för nu vet man att allt kommer få plats och lite till.

Mitt största ”bekymmer” just nu och fram tills man är helt inflyttad är när fan jag ska anse mig ha råd att köpa mig de två saker jag har velat ha i typ minst 6 månader nu. Det jag pratar om är en Apple Watch och ett par AirPods Pro. Hörlurarna är som sagt viktigare än klockan, just för att när jag väl är inflyttad så behöver jag använda hörlurar när jag inte vill störa Henrik när jag själv ser film etc. Dock längtar jag som en galning efter båda produkterna. Tekniskt sett borde jag ha råd med dem redan nu, men jag lär vänta åtminstone tills efter allt med flytten är löst. Med det så syftar jag på tidigaste tidpunkt efter att flyttgubbarna burit in alla grejer och jag är i ordning i mitt rum. Så ungefär 2 veckor tills dess. Lång väntan, men å andra sidan så flyger tiden förbi numera. Jag väntar ivrigt i alla fall. Och inget skulle förvåna mig om jag inte kan vänta heller. Jag vill bara ha dem, och gällande klocka lär det bli en Apple Watch SE, för att den är typ som Serie 4 med snabbare processor. Dock så kostar den typ 700 kr mer än vad jag budgeterat för, men det ska nog gå ändå. Med tanke på hur snabbt AirPods Pro gått ner i pris så blir det i dagsläget ca 500 kr mer än vad jag totalt räknat med för bägge sakerna. Dock utan Apple Care, men får se om det är något man lär behöva.

Jag och mina dubbelhakor, feta mage och återkommande megafinnar på hakan sitter med Majken i knät framför datorn.

Jag har haft min första LiA vecka, och den sa poff! och så var det över. Mycket nytt att ta in, men också lärorikt. Det blir dock till att fortsätta sitta i Windows en hel del, då vi ska utveckla en desktop applikation i WPF, men senare ska vi pillra med WordPress, Python och PHP. Verkar som om det blir lite node.js också. Det ser jag fram emot. Dock så har jag ”tröttnat” lite på att sitta med Windows, eller ja. Det är aldrig en rolig upplevelse numera, plottrigt, buggigt och segt. På sistone har min dator börjat bete sig lite skumt. Den är lite seg, och prestandan är mer eller mindre usel när jag använder en VM. I övrigt har datorn dock fungerat fint som vanligt och än så länge är tangentbordet ok också. Det är prestandan i en VM jag talar om här. Det har lett till att jag återigen har installerat Bootcamp på min dator, och efter lite uppdateringar så verkar det fungera rätt bra. Det störiga med att sitta i Bootcamp är just att behöva starta om datorn flera gånger om dagen, men å andra sidan sitter jag så mycket i Windows numera att det borde inte vara så jobbigt längre. Det är udda om inget annat bara. Men jag har väl blivit mindre negativ gällande Windows på sistone. Det är inget fel på Windows på så vis. Det är bra att man har mer kontroll, men jag ogillar ju som sagt att det ofta går sönder, buggar ur och det är svårt att hitta inställningar etc.

Jag har inte heller råd att köpa mig en bra PC laptop heller, och det är inget jag vill ha då jag tänker göra allt i min makt för att inte använda Windows dels privat men även på jobbet i framtiden. Fine, om det enda stället som vill anställa mig prompt bara använder Windows, så visst, men då räknar jag med att jag borde få en dator av jobb som inte är urusel. Jag börjar bli rätt van att använda Windows igen, men jag vill ju helst sitta i MacOS till 100% om jag själv hade fått bestämma, då det är en trevligare upplevelse. Det hade jag velat göra på både fritiden och på arbetet. Datorn för det första är ju tystare och fungerar bättre om man sitter enbart i MacOS också. Nackdelen att använda VM är ju att prestandan är så dålig och datorn drar galet mycket batteri samt att den blir så varm, så att sitta i knät med datorn är inte roligt.

Sen när jag vet att jag har råd så kommer jag köpa mig en iMac. Det lär bli det första på inköpslistan när jag vet att jag ska flytta vidare. Om vi leker med tanken att det faktiskt blir en BoKlok trea på 72 kvadrat och jag får mitt kontor, så lär det bli sak nummer 2 efter att jag ordnat med eventuell torktumlare och hel kyl samt frys. I deras bostäder ingår bara det om man köper en fyra eller ett radhus. I alla fall från början, och hel kyl + hel frys samt frysbox är ett måste. Likaså torktumlare! Det är liksom givet. Snarast möjligt efter det så ska jag fanimej ha en iMac. Vad det blir återstår att se, för vid det laget lär ju Apple Silicon datorerna ha släppts även för iMac modellerna.

Får jag som jag vill så finns då noll behov av Windows, och då kan jag lika gärna skaffa en Silicon variant. De datorerna kommer ju vara så kraftulla att köra VM borde inte vara så jobbigt som det är nu. Även om jag har en bra dator, så är den långt ifrån lika kraftfull som en iMac. Även basmodellen på en iMac idag är säkert 3-4 gånger mer kraftfull jämföres med vad jag har idag på min Macbook. Det är ju några år kvar i värsta fall innan jag har flyttat vidare, men vi får se hur allt går. Jag längtar ivrigt. Nu mera Windows prat…

Nu när jag installerat Bootcamp så är datorn relativt sval när jag testat det i några timmar under helgen och det är trevligt. Under min första arbetsdag efter installationen så har Visual Studio varit en dröm att arbeta med. Jag som typ avskyr VS, för det är jättebuggigt och långsamt som fan. Nu har jag installerat Re-Sharper och Intellisense fungerar perfekt. Det är härligt! Jag brukar annars känna mig rätt så handikappad när jag sitter och kodar i VS.

Datorn känns också lite som ny, för den är väldigt snabb när jag väl sitter i Windows. Dock så har den strulat nått så ofantligt när jag bytt över till MacOS igen, för det finns en bugg i Catalina som gör att när man installerat Bootcamp så får datorn fnatt, och gör lite konstiga ändringar men det är återställt nu. Jag hoppas dock inte att datorn håller på att krascha, för det hade inte varit så skoj. Nu är jag ju mer beroende av datorn än någonsin, för jag har inte direkt någon annan dator att använda, förutom en gammal Mac Mini som mest står och samlar damm från 2012.

Livet är alltså lite som vanligt. Jag går och väntar på nästa Apple produkt jag vill köpa, längtar efter nästa steg i livet och försöker överleva dagen. Nu hoppas jag bara att lägenheten min blir uthyrd snarast möjligt så jag slipper bry mig och får tillbaka min deposition och kan fokusera mer på min LiA.

Vad gör du i livet just nu?

Kategorier
Intresseklubben antecknar!

Bland sömnbrist och bortförklaringar…

Den här sommaren hade jag tänkt att jag skulle vara duktig. Jag skulle spendera dagarna med att bli bättre på programmering. Detta skulle ske på flera sätt. Dels att jag passar på att lära mig JavaScript, så jag är mer förberedd inför höstens eventuella LiA, men också för att jag är ivrig och vill inte vänta på att skolan lär ut det. Jag skulle också börja med att läsa igenom programmeringsböcker, så jag på riktigt skulle förstå programmering på ett bättre sätt och lära mig, steg för steg hur man bör tänka och göra för att bli så bra som möjligt, men också mer effektiv. Som vanligt har det gått sådär, och vad är min bortförklaring? Om det nu finns någon?

Jag skyller faktiskt på sömnbrist. Sen jag kom hem från Stockholm och Norrland för snart två veckor sen så har jag sovit rätt dåligt nästan varje natt. Orsaken är för att Majken börjat härja som aldrig förr eller nått om nätterna, tidigare än någonsin också ibland. Dock så börjar det vända igen. Nu ska jag ge mig fan på att jag ska få en katt som faktiskt sover hela nätterna, utan att föra oväsen, utan att störa mig så jag kan lära mig sova igen.

Hur det ska gå till är simpelt. Jag återgår till såsom jag gjorde när jag först fick henne att sova hela nätterna, vilket hon gjorde en kort period i början, fram tills hon kastrerades. Sen dess har det ju varit standard att vi är vakna 1-3 timmar per natt nån gång mellan 3 och 6 på morgonen, beroende på när hon väl sätter igång. Några har sagt att det är typiskt kattbeteende att väcka sin ägare tidigt i ottan när det är vår, men när beteendet började långt innan våren kom och att det sedan bara fortsatt i nästan ett halvår? Nej, då tror inte jag det bara beror på att det är ljust ute och att det är vårkänslor på gång. Dessutom är vi mitt i sommaren nu, så nej. Det här beror på nått annat.

Så här får man sin katt att sova på nätterna…

Lösningen då, nu när jag som vanligt började prata om nått annat i hundra år. Ja, den är – kattsäkra lägenheten så den blir astråkig deluxe, ge mat så sent som möjligt och sedan ignorera henne, oavsett vad hon hittar på om natten. Vid behov ska man leka dem trötta med. När jag gjorde så i början, tog det typ 2 nätter, sen sov hon hela nätterna, men då hade ju jag vant mig vid att inte somna före kl 3 på natten, men det skyller jag inte på katten för. Efter att hon kastrerades så var det också svårt att inte kolla till henne, och inte ge henne uppmärksamhet på nätterna, så då började det igen. Alltså är det mitt fel som valt att ge henne uppmärksamhet. Jag är anledningen till varför JAG inte kan sova. Eller min jobbiga hjärna som bara vill tänka på annat när jag prompt vill sova. Det är ett oändligt krig ibland mellan mig och min jobbiga hjärna. Ugh.

Hur man kattsäkrar sin lägenhet så den blir jättetråkig och katten hellre sover än busar…

Att kattsäkra lägenheten innebär också att man ställer undan ALLA leksaker, allt som kan potentiellt ”föra oväsen”. Man sprayar med nått som hon inte gillar på ställen hon kan komma åt men som inte går att ställa undan, såsom källsorteringen i mitt fall eller min kontorsstol. Tre påsar i hallen, som inte får plats någon annanstans, för jag bor på bara 30 kvadrat. På andra ställen som hon kan komma åt, så tejpar man med dubbelhäftande tejp, för då vill hon inte gå dit. Hela TV bänken är full av tejp! Den ser ut som en sibirisk(?) tiger eller nått, haha! Jag har också tränat Majken att inte vilja hoppa upp på köksbänken direkt. Det gjorde jag genom att ge henne lite godis när hon stannar på golvet i köket, vilket har gjort att hon har typ noll intresse för att hoppa upp där. I alla fall direkt. Hon har försökt komma dit ändå genom att klättra på en hylla där jag har kastruller och sånt, men nu går inte det längre för hyllan är full med dubbelhäftande tejp, och när hon ser de linjerna så går hon inte dit mer, även om hon kan gnälla över det ibland 😂.

Det är nämligen så, och jag minns inte om jag skrivit detta innan, men i 99% av fallen när Majken hittar på sina hyss så är det för att få en reaktion från mig eller ”Husse” Henrik, och därmed uppmärksamhet. Får hon ingen uppmärksamhet, eller det är för kattsäkrat genom att vi begränsat åtkomsten till vad det nu än är hon håller på med, så slutar hon rätt fort. Särskilt om natten. Nu har jag gjort så här i typ 3 nätter och i natt (natten mellan lördag och söndag) så gav det rejäla resultat, så nu gäller det att jag själv är duktig och fortsätter ignorera henne på nätterna, så kanske man återfår sin normala sömnrytm och den dåliga sömn man alltid haft.

Jag har ju som sagt alltid haft sömnproblem – hela livet, bara att denna våren så har det blivit 10 gånger värre. Sen ett bra tag tillbaka så är det bättre, men det går i vågor. Jag tar både sömntabletter (Propavan 25 mg), Magnesium och ibland även Ashwaganda. Nån gång ibland dricker jag kamomillte också. Det enda som funkar ordentligt och pålitligt är sömntabletten, men det vill jag inte ta för evigt och för alltid. Kartan jag är på nu skall vara den sista. Magnesium funkar ibland, oftast bra första gången jag tar det, möjligtvis dag nr två, men sen slutar det funka. Likadant med Ashwagandan. Dag ett somnar man på en sekund eller nått, sen så avtar effekten rätt rejält, så då får man skita i att ta det ett tag. Dock nu under sommaren, eftersom jag inte har nått sommarjobb och inga måsten så spelar det mindre roll när jag somnar och vaknar, så därför tar jag sällan sömntabletten nu. Kanske en gång i veckan i snitt sen skolan slutade, och varvar istället med magnesium, Ashwagandan och ibland(oftast) inget alls. Det går också i vågor med hur jag somnar, men det positiva är att jag oftast somnar även utan något hjälpmedel, men de nätterna tar det minst en timme att somna, så det är väl det normala. Standard för mig är ju att det ”ska ta” minst en timme att somna per natt – oavsett hur trött jag än är. Men det är jobbigt att det ska ta så lång tid att somna, när man bara vill sova och är i behov av mycket sömn dessutom.

Det känns som om att det enda jag har gjort i mitt liv är skyllt på diverse bortförklaringar till varför jag inte har gjort nått bättre istället, men såsom min hjärna funkar, hur mitt liv ser ut och hur svårt det ibland kan vara att vara just jag, så är det inte bortförklaringar. Det är ren fakta. Är jag för trött för att exempelvis koda – ja, då är jag för trött. Då går det inte att ta in ny information särskilt bra. Och det stör mig. Det stör mig som fan att jag typ ett halvår senare inte är pigg nog att orka med allt jag vill göra. Just nu har man också vänt lite på dygnet, för det är ju sommar – utan måsten. Jag har sommarlov. Att få dagarna att gå är inga problem när man sover till 12 eller nått, men det är störigt att jag inte påbörjat nått särskilt av allt jag hade planerat, men så är det att vara jag. Sömnbristen, eller snarare faktumet att jag är trött, jämt och ständigt är jobbigt och just nu är jag tröttare än tröttast. Vanligtvis orkar jag med att göra mer, men just nu gör jag inte det. Och jag avskyr det. Jag vill sitta 8+ timmar nu på mitt sommarlov och koda, bli bättre på programmering, göra flera appar och sidoprojekt, men nej – jag är för trött. Har jag tur så vänder detta snart och jag fortsätta med mina planer, men jag räknar inte med det.

Precis som jag räknar med att jag inte kommer hitta LiA, deltidsjobb och att jag tvingas leva på sparpengar tills jag har mitt första heltidsjobb som utvecklare i någon form.

Realistisk, alltså. Det är vad jag är. Och hoppfull.

Kategorier
Kattliv

Jag är besatt över min katt. Inte så konstigt, när man är så söt!

Jag har nyligen varit bortrest i Norrland en vecka, utan katt. Det var trevligt så klart, och så härligt och underbart att äntligen få träffa familjen igen. Syrran missade jag dock, men det kommer ju fler tillfällen.

Utsikt över en strand vid en sjö med massa skog omkring. Varmt och massa insekter var det när vi var här den dagen!

Jag saknade Majken en hel del när jag var borta, och tydligen saknade hon mig med, i alla fall första dagarna. Mycket klagomål från det lilla trollet enligt kattvakten om att jag inte var hemma😁. Majken hade varit rätt busig om nätterna och i stort sett varje natt var det hyss i 2 timmar, bara för att. Dock så har vi upptäckt att spraya med Feliway hjälper en hel del för att få henne att bli lugn igen och varva ner, så det blev lite sprayande, särskilt på min kontorsstol som hon gillar att använda som klösbräda.

Närbild på Majken som ligger och sover, totalt däckad.

Henrik var kattvakt åt henne, mitt ex för de som inte visste det och han bodde hela veckan här med henne. Det var mest för att hemma hos honom så vägrar hon sova om nätterna, så det var tryggare och bättre att låta henne vara på ett ställe där hon har en bättre sovrutin och hon älskar att vara med Henrik. Han är typ husse för henne. Tids nog så borde hon börja sova hela nätterna och inte vara uppe och hålla på med diverse grejer, men hon är ju fortfarande kattunge så det är inga konstigheter. Ljuset på nätterna kanske påverkar också? Vissa säger det i alla fall🤔. Majken har dock hållit på med de här nattliga fasonerna sen dag nr ett då hon kastrerades i januari. Innan dess var det ju också en massa nattliga hyss, men vi fick in rutinen ändå för att sova.

När jag kom hem igen så blev Majken riktigt glad över att se mig. Jag har nog aldrig sett en gladare katt i hela mitt liv. Hennes glädje gick inte att ta miste på! Det var underbart att se. 😍

Majken ligger på sängen och ser allmänt nöjd ut. Innan jag hann ta bilden såg hon ännu mera nöjd ut. Helt enkelt skitglad!

Nu har det gått ett par dagar sen jag kom hem, och Majken har varit fantastisk sen jag gjorde det. Jag har mer eller mindre bildbombat henne, då hon gjort massa söta saker. För att se alla bilder, så behöver ni följa mig på Instagram, om du inte redan är vän med mig på Facebook. Det kontot är just nu för övrigt privat. Instagram, alltså, men jag har också bestämt att inte dela något publikt på fejjan heller i fortsättningen. Det har hänt lite grejer på sistone som gjort att jag till sist bestämde mig för att ändra på lite saker jag delar med mig på sociala medier, så nu är kontot privat för att underlätta att såna här saker inte händer i fortsättningen. Det är ju dock jättetråkigt, för det innebär ju att jag taggar inlägg helt i onödan, så jag får se om det kommer stanna privat. Det har också lett till att jag valt att gå ur alla dessa Ragdoll grupper jag är med i på FaceBook. Lite trist, men jaja. Det räcker med att se söta Majken på daglig basis. Behöver jag råd och tips, finns Google, samt att jag har många vänner med katt som kan hjälpa mig.

Instagramkontot jag skapade för Majken och alla framtida ragdolls är också borttaget. Jag har inte postat där på länge och även om jag postade en del så fick jag inte fler följare och det är lite jobbigt att administrera dels ett till instagram konto, men också en tillhörande FB sida, så den är också borta.

Bild på Majkens söta tassar när hon ligger och sover under en filt i en klätterställning.

Majken har som sagt varit helt jäkla underbar sen jag kom hem. Det känns som om hon har blivit mer vuxen på en vecka också. Inte lika lekfull, och mer gosig, mammig och självklart pratig. Aj Löööv It! 😍

Och jag fullkomligt älskar min katt! Mitt älskade lilla troll, busunge som får mig att skratta mer eller mindre dagligen. Om inget annat vill man bara gosa med henne så ofta det går. Älsklingsbebisen…

Kategorier
Relationer och kärlek

Redo för nytt förhållande? Kanske, ja, eller aldrig!

Något har börjat hända med mig den senaste tiden. Officiellt skyller jag på TV serien One Tree Hill (OTH) som jag nu ser om på ViaFree. Trots all reklam så är den mer än sevärd. Den är minst lika bra som sist. Det här är nog tredje gången jag ser om hela serien. Jag är nu på säsong 6, och varje säsong tar typ 5-6 dagar att se klart, så det går undan här. När jag är ledig, eller inte har något annat jag måste göra så kan det bli en hel del avsnitt på en dag. Det är ett trevligt nöje. Att så kallat binge kolla serier är en av mina absoluta favorithobbies. Och inget jag tänker sluta med någonsin, förmodligen. Men fler serier på ViaFree lär det inte bli efter OTH. Nej, det är för mycket reklam för att jag ska orka med det i längden. Reklamen om något får mig bara att tänka på mediciner, gambling samt hur bra det är med hyaluronsyra för huden, eller vad det nu är.

Vad är det då som håller på att hända med mig? Jo, jag börjar tänka mer och mer på förhållanden. Hur mycket jag längtar efter någon att pussa på, någon som är min, som älskar mig för den jag är etc. Dock i samma veva så tänker jag lika mycket på hur underbart livet var med Henrik. Jag tänker också på att jag aldrig kan få det tillbaka. På ett sätt ångrar jag allt som ledde till att vi gick separata håll, men å andra sidan så gör jag det inte. Det var egentligen småsaker som ledde till att allt började gå fel, men de var logiska och simpla, men också så pass komplicerade att det fick bli som det blev. Vi kom helt enkelt inte överens när det gäller olika livsval samt livsstilar. Då var det bättre att bryta innan det gick alldeles för långt, då ingen av oss kunde rucka på de olika livsvalen i längden.

Jag blir nästan ledsen när jag tänker på vad det är jag vill ha i en relation och vad jag inte kan få igen. Jag menar, jag står fast vid att jag inte är redo för nästa förhållande, och jag står verkligen fast vid att jag inte vill dejta vemsomhelst. Men å andra sidan känns det ensamt och tråkigt just nu att vara singel, fast det samtidigt är jätteskönt.

Jag menar, utan en katt i mitt liv, så hade jag blivit väldigt ledsen, för tomheten över Maja tog lång tid att komma över. Utan Majken hade jag förmodligen känt likadant fortfarande, och jag hade inte gillat att leva utan katt för evigt, även om jag haft Henrik som pojkvän. Även om livet med kattunge är jobbigt ibland så är det samtidigt så mysigt och underbart, att jag nu inte vill vara utan det och särskilt inte när Majken blir äldre och därmed lugnare. Att leva resten av mitt liv utan möjligheten att skaffa Grand Danois känns också ledsamt, men å andra sidan så har jag varit utan det hela mitt liv, så det känns inte lika jobbigt just nu. Det är mest tanken av att det aldrig lär bli av som är jobbig. Som läget är nu har jag också insett att jag får inte plats med en GD i den här lägenheten, så det får vänta tills jag bor större. I värsta fall tar det 5+ år till, då jag har en stadig plan på hur jag vill bo härnäst och det kommer ta tid innan jag är där. Fast tokiga jag kollar redan på nybyggda projekt i Skåne, både kommande som pågående, men det är mer för att jag vill hålla koll på marknaden. Jag vet när jag har hittat min nästa bostad, och när jag hittat den, så tänker jag flytta dit. För då har jag råd, den har bästa läget och jag kan bo där med mina husdjur, vare sig jag är tillsammans med någon eller ej.

Där jag bor nu är helt underbart egentligen. Hade det kunnats placeras en marklägenhet (utan total insyn och tomträttigheter eller nått sånt), ett radhus eller litet hus precis här, eller väldigt nära så hade det varit mer än perfekt, men jag vill bara ha koll på var min nästa ort blir och självklart min nästa bostad. Även om det kommer ta minst 3-5 år till innan jag flyttar härifrån så kan jag inte slita mig. Det är motiverande att konstant blicka framåt. Även om mina planer typ aldrig blir av, eller som man tänkt sig. Dock vill jag inte bo i en ny hyreslägenhet som nästa bostad, då jag kan bo tre gånger större i ett hus för samma peng. Jag är dock glad att min nuvarande lägenhet inte är allt för dyr. Den är väldigt billig för att vara en skokartong på 30 kvm, men jag hade hellre bott för samma peng, men större.

I alla fall, om man återgår till det här med relationer. Jag vet precis vad jag vill ha för en kille. Om jag leker med tanken och slår med ett trollspö så är det en kille med Henriks egenskaper, som ser ut som Chad Michael Murray eller fan som Ed Sheeran, som är social, rolig (typ gör grimaser och får folk att skratta), gärna vegan och som älskar mig fullständigt för den jag är. Utan krusiduller och komplicerat skit. Den killen finns nog inte, och det gör mig rädd och osäker samt säker på att stanna som singel är det enda rätta just nu. Men samtidigt vill jag bara ha någon att kyssa, krama på och älska samt umgås med. Jag och Henrik umgås fortfarande ofta, och det är så roligt och underbart, så det vill jag inte vara utan heller. Jag vill snarare fastna i det och det är så jävla skönt att det är min verklighet också att jag har ett ex jag kan umgås med och ha roligt med utan att det känns eller är konstigt. När jag vill umgås med någon som förstår mig och tycker om mig för den jag är, ja då har jag Henrik, och när jag behöver vara själv, då är jag det. Just nu är det underbart!

Samtidigt kan jag heller inte sluta hoppas på att de två killar jag annars tänker på ska vilja ta kontakt med mig i framtiden. Eller snarare att jag ska ”våga” prata med dem om en eventuell relation etc. En av dem jobbar på Espresso House, och den andra gick på mitt program på HKR, men jag gissar att ingen av dem är intresserad av mig. Killen som jobbar som Barista är säkert för ung, gay eller har redan flickvän skulle jag tro och den andra ser mig säkert bara som nån jobbig tjej han är glad att vara utan. Men det är svårt att veta när man inte vet hur de tänker. Han som jobbar som Barista har jag bara ”spanat in”, då jag tycker han är skitsöt och jätteintressant, men jag känner honom inte alls. Den andra killen från HKR var jag bra ”vän” med under utbildningen i alla fall, men då jag var ihop med Henrik hela tiden så var det aldrig tal om någon relation. Jag har heller inte haft någon kontakt med honom sen terminen tog slut i juni 2019. Det är tråkigt, men förståeligt då år 2 på utbildningen är mer än fullt ös totalt medvetslös.

Häromdagen skapade jag ett konto på match.com bara för att jag ville testa och se vad som ”finns” där ute eller nått. Det avslutades efter nån timme, då man måste betala för att ens ta kontakt med personer. Under den timmen dock fick jag ungefär 100 besök, tre gillanden och ett meddelande från någon som var alldeles för gammal för mig. Nä, att börja dejta och leta på riktigt är inte min grej just nu. Och vill jag dejta och leta, hade jag föredragit om det sker lokalt, typ om det hade varit en kille på skolan, eller någon annan jag känt sen tidigare. För att hitta någon som är komplett 100% ny känns bara jobbigt. Och han från Örkelljunga är bara att glömma, fy fan!

Det är mycket känslor som pågår hos mig just nu, och det kommer lätta till sist.

Kategorier
Vardagsliv

Trenden börjar vända med sömnen, äntligen

I förra inlägget skrev jag mer detaljerat hur livet med kattungen Majken är. Det står fast fortfarande. Det är underbart, men också jävligt jobbigt i sina stunder. Jag har hört att föräldrar till barn tycker likadant. Nu börjar det dock vända och det är skönt. Och även om jag har börjat få lite mer normal sömn nu så är det inte hugget i sten att allt är bra och ordnat nu.

Fyra nätter i rad har jag fått sova när jag hade möjlighet till sovmorgon för snart en vecka sen. Vad har jag gjort för att se till att det händer? Jo, framförallt handlar det om hjärngympa när jag själv leker med Majken, men en viktigare aspekt verkar vara att göra lägenheten riktigt jävla dödstråkig på nätterna. Alltså, att jag plockar bort alla leksaker, primärt de som för oväsen och om hon kommer till mig på nätterna, gör nått hyss eller för oväsen så är det bara att ignorera det. Innan har jag ju reagerat genom att typ bli asförbannad, vilket inte är roligt, varken för mig eller för henne, men så funkar jag när jag inte får sova. Jag kunde aldrig tro att det skulle vara så enkelt att ignorera henne på nätterna! Efter några sekunder ger hon upp, äter lite mer om det finns mat och sen går hon och lägger sig. Detta gäller primärt med att väcka mig på nätterna genom att slicka på mig eller ha mig som lekplats.

Det innebär också att tv bänken som hon lärt sig hoppa upp på har fått mera dubbelhäftande tejp på sig, så sen dess går hon inte dit. Jätteskönt! Likaså har jag fått ställa undan allt i badrummet, som tidigare stod på handfatet. Det är lite mer störigt dock, men hellre det och det är tyst på nätterna än att jag vaknar en gång i timmen (för att överdriva) av att hon river ner allt som är där bara för att hon lärt sig hoppa upp där också. Alla synliga och tillgängliga kablar har virats in i plast som jag köpt på Clas Ohlsson, så nu är lägenheten ytterligare mer kattsäkrad.

Sen jag började med detta så har jag i princip inte behövt säga nej eller fya henne. Så jävla skönt, då jag hatar att bli arg. Majken känner av den här förändringen också och har blivit helt jävla underbar, vilket innebär att hon börjat leka mer själv, och när hon väl leker har hon skitkul och det är kul för mig att se också. Hon leker så mycket hon vill, och hon kommer till mig när hon vill gosa eller behöver något annat från mig. Främsta anledningen till detta kan dock bero på att jag dränkt hennes leksaker i kattmynta och haft en del godislekar i närheten av hennes leksaker. En tunnel hon har fått låna av min granne har då lett till att den är superkul att leka med, och likaså klätterställningen är numera jätteskoj för henne. Livet med katt börjar alltså bli sådär som jag vill ha det. Lugnt, mysigt och roligt större delen av tiden istället för jobbig och påfrestande.

Första natten jag gjorde detta så vaknade jag i ren chock. Dels under natten så blev jag förvånad över hur snabbt hon gick och la sig, och hur snabbt hon gav upp när hon kom för att gosa med mig under natten. Jag sket i att ge henne uppmärksamhet när hon vaknade på morgonen och sov vidare, och vaknade typ kvart över tio på morgonen. När jag vaknade så var jag helt chockad. Va, har jag verkligen fått sova typ ostört i 8+ timmar för det första och sen fått fortsätta sova tills jag vaknade naturligt? Fan, vilken skum känsla det var… Jag har för övrigt varit ledig från skolan, så har kunnat ta sovmorgon 4 dagar i rad (inkl helgen), vilket har varit jätteskönt.

Majken ligger och vilar i mitt knä.

Det som är mest chockerande nu är att Majken förmodligen sover längre på morgonen nu. Jag är inte helt säker, men de gånger jag har kunnat kolla vad klockan är så är den efter 8 i alla fall, vilket är en stor framgång från typ 3 eller 5 på morgonen, eller bara tidigare innan hon kastrerades vilket då är typ 6 – 7 på morgonen. Detta stämde rätt bra över de fyra dagarna då jag fick sova. Sen har hon varit mer vaken på nätterna, men hon gör inte så mycket hyss som för oväsen, det är bara mer att hon inte vill sova. Hon ligger då mest och vilar på badrumsmattan, leker med sin svans eller försöker bara hitta på något att göra.

Jag kommer dock fortfarande vilja fortsätta gå på sömntabletter ett bra tag till, då jag inte vill vara utan dem riktigt ännu. När jag väl börjar trappa ner antar jag att jag kan börja med halv dos, men det får bli senare. Jag vill verkligen få det bekräftat nu att Majken har ett bättre sovschema innan jag påbörjar en minskning av de tabletterna. Just nu har jag inte särskilt många tabletter kvar, så ska försöka kontakta läkaren om att få ut lite fler tabletter så jag kan trappa ner lite senare.

Tabletterna för övrigt fungerar mycket bra och jag blir inte trött av dem. Som jag kanske nämnt innan så är det allmän brist på sömn som gör mig trött som fan dagen efter. Nej, det enda jag märker av dessa är att jag sover mycket djupare och blir inte alls lika lättväckt, vilket är skönt. Dock så fortsätter jag att ta magnesium bara för att och de gör mig sömnig har jag märkt. De hjälper inte mycket med fibromyalgin dock, för jag har börjat få mycket värk igen, så det är lite jobbigt.

Dock är det för tidigt att ropa hej ännu, även om trenden verkligen börjar vända. Sen skolan började igen så har hon försökt hitta på nya hyss om nätterna eftersom lägenheten och jag är så tråkig och natten mot måndag ville hon gosa en bra bit före att väckarklockan ringde, så jag har inte fått fullvärdig sömn på flera nätter nu. Hennes nya hyss är att krafsa på dörren till städskåpet, för därinne finns sopborsten som hon är helt besatt av. I början av veckan höll hon säkert på i en timme av och till med att krafsa på den, och natten till idag säkert lika länge, men jag ignorerade det och lyckades sova igenom det mesta. När hon väl sover så sover hon dock och i natt lät hon mig vara mycket längre. Det går som sagt lite upp och ner, men jag vet vad jag behöver göra för att få bättre ordning på henne.

Leka med henne, tills hon är trött om hon nu vill leka med mig. Hon leker inte alls lika mycket numera, men verkar inte rastlös vilket är bra. Töm lägenheten på leksaker. Ge henne kvällsmat och sen gå och sova och ignorera henne under natten. Så simpelt är det.

Kategorier
Ragdoll

Livet med kattunge är underbart. Jobbigt, men underbart…

Jag fick häromdagen höra av uppfödaren att fyra olika personer på en och samma dag hört av sig till henne och oroat sig för Majken. Exakta detaljer vet jag inte men fokus var att jag tycker Majken är jobbig för att hon inte är lugn. Vad sanningen är beror på hur man tolkar det men jag ska försöka förklara mig nu.

Sen Maja dog så har jag varit totalt jävla skitledsen över att inte ha en katt i mitt liv. I början saknade jag bara Maja såklart men sen blev det mer att vara utan katt som var jobbigt. Det var så tomt i knät, så tomt i lägenheten och vanorna man hade med katt bara försvann. Nej, jag tänkte inte vänta länge på katt så vad skulle jag göra? Det slutade med att jag valde att köpa kattunge hos en uppfödare av rasen ragdoll. Inte för att jag egentligen ville ha kattunge, men för att forma min nästa katt såsom jag vill ha den. Att leva några månader med en busig kattunge var priset jag fick betala för det. Jag ville också ha kattunge för att leva med katt potentiellt så länge som möjligt, och jag ville vara säker på att katten var frisk utan sjukdomar. Att skaffa en katt från ett pensionat har inte samma säkerhet eller trygghet tycker jag.

Det jag vill ha är ett liv med katt. Livet med Maja efter att hennes kattunge period var över har bara inneburit mys, lugna dagar och väldigt lite aktivering från vår sida. Det jobbigaste med henne efter den tiden var att rensa lådan och hitta kattvakt inför resor. Hon var ett perfekt sällskap. Nyfiken på allt, men livrädd för snickare och andra hantverkare. Tiggde mat så fort det lagades något vilket resulterade i att vi fick skapa nya rutiner så hon uppskattade mer att exempelvis få malt eller en mush bulle medan vi lagade mat istället för att tigga vår mat. Nån gång i veckan kanske fick Maja nått rus och sprang runt lite i lägenheten. Några gånger i halvåret eller så (minns inte) så aktiverade vi henne med en fjäder leksak eller laserpekare. Annars satt hon mest i knät och sov när vi var hemma eller inspekterade/observerade vad som pågick. Hon sov hela nätterna och ibland hela dagarna också så att ta hand om Maja var det lättaste som fanns. Livet med katt var underbart!

Eftersom Maja var så lik ragdoll i sitt sätt så blev det naturligt för mig att välja den rasen. Vad jag har hört och sett från andra ägare till den här rasen så kan jag förvänta mig ett liv med katt som liknade det jag hade med Maja väldigt mycket. Det är det som gör att jag valt det här. Med alla tillhörande konsekvenser. Jag visste vad jag gav mig in på, och efter ett par månaders ”slit” så vet jag att det kommer vara värt det.

Majken är en kattunge. Dyr som fan, för så är det när man köper raskatt. Men det var hon värd. Varenda krona, och särskilt om det framtida livet med henne blir såsom jag önskar. Det jag vill ha är en katt som är lugn, mysig och social vilket Majken är så länge som hon inte busar och far rundor över hela lägenheten och mig. Anledningen till varför hon gör det är för att hon är ju en kattunge, och de har energi till tusen. Då är det ok, för jag valde att köpa kattunge.

Av dygnets 24 timmar brukar det se ut ungefär så här:

Hon vaknar någonstans runt sju på morgonen, plus eller minus någon timme beroende på läggdags. Vanligtvis sover hon i alla fall åtta timmar i sträck på natten. Hon får frukost helst runt kl åtta för att jag vill lära henne att det är en bättre tid att äta frukost på men det funkar inte alltid. Samt att är det skoldag så är det en bra idé att ge henne mat precis innan jag sticker till skolan så hon inte ser sådär jäkla superledsen ut när jag går ut genom dörren. Är jag borta i skolan så sover hon större delen av tiden tills jag kommer hem vad jag vet. Beroende på vad som händer så är hon vaken i några timmar när jag väl kommit hem. Det kan vara alltifrån nån timme eller två men ofta är det ungefär fyra timmar eller mer. Sen får hon lite mer mat och sen tar hon en tupplur till. Då sover hon oftast till ungefär 21 på kvällen. Sen busar hon och leker lite till. Behövs det så aktiverar jag henne också men sen hon lärde sig att vi ska sova på nätterna så har hon börjat aktivera sig själv väldigt bra så jag behöver sällan leka med henne. Ungefär vid 22 tiden är det dags att förbereda sig för sängen och beroende på hur aktiv hon är så ligger jag vaken i sängen medan hon leker tills hon tröttnar och ätit kvällsmaten. Att somna före 23 händer dock inte. Nu ska jag vara överlycklig om det sker före midnatt. Jag har ju utvecklat lite sömnproblem, ifall ni inte visste det… Mer om det senare i det här inlägget. Efter att hon ätit brukar hon komma till mig i sängen, tvätta av sig och sen gosa med mig tills att hon somnar. Det gäller iofs oavsett tidpunkt på dygnet. Har hon ätit letar hon upp mig för att vara så nära mig som möjligt då hon tvättar sig efter sin måltid. Ibland ligger hon kvar med mig i sängen i flera timmar och ibland går hon till sin klätterställning och sover där. Sen sover hon då till morgonen.

Dock senaste veckan då hon kastrerades så har hon börjat med en ny rutin vilket är att runt fem på morgonen så ska hon komma och gosa med mig i sängen. Då ska det pussas och slickas så det står vilt till. Pussa mig på näsan, slicka mig i pannan, slicka på mitt hår, ligga så nära hon bara kan, så senaste nätterna har jag bara halva kudden, för den andra halvan ligger hon på. Sen slocknar hon efter ett tag antingen på min kudde som vi då delar på, mellan kuddarna eller i min famn. Sen sover vi tills det är morgon igen och alarmet ringer och så börjar en ny dag. Är jag ledig så sover vi tills hon vaknar och vill äta frukost. Hon visar att hon är hungrig genom att börja leka och föra oväsen, för då vet hon att jag vaknar. Kollar jag på klockan och den är åtminstone efter sju så får hon mat, annars försöker jag få henne att somna om. Sen går vi och lägger oss igen och sover till minst klockan tio.

Ja så ser schemat ut. Vanligtvis är detta inte så jobbigt. Det blir bara jobbigt när hon är extremt rastlös och hittar på bus som hon inte får, men hon gör bara detta när hon vill ha min uppmärksamhet eller är hungrig. Och hungrig är hon! Herregud vilken katt till att äta… 😳 Nu är jag uppe i sex mush bullar per dag plus att hon äter så mycket torrfoder hon vill ha.

Idag till exempel så har hon härjat i typ 8 timmar i sträck. Mellan 16 och 18 så var hon extremt rastlös och efter jag hade provat allt, gissa vad det var hon ville göra? Jo, ligga i mitt knä för att sova! Det var nått nytt. Jag förstod inte det för då hade jag dragit fram datorn och börjat hålla på med lite sidoprojekt och hon ville konstant upp i knät men inte ligga still. När jag äntligen tog bort datorn och satte henne i knät så slocknade hon rätt fort. Hon låg i mitt knä i kanske en halvtimme, sen var jag tvungen att fixa nån slags middag så jag får med mig lite lunchlådor resten av veckan. Jag kunde flytta henne till hennes sovplats i klätterställningen men hon stannade inte där länge. Hon vaknade efter en stund och fortsatte leka i säkert nån timme till. Strax efter kl 20 så gick hon dock och la sig, och nu är hon trött. Totalt däckad. Typiskt nog så vaknade hon igen efter bara någon timmes sömn, så nu får vi se hur busig hon blir, men jag tänker ändå satsa på att hamna i säng tidigt.

I natt hoppas jag dock att hon inte väcker mig vid fem för att gosa, även om det är supermysigt, men p.g.a mina nuvarande sömnproblem så måste jag få in all sömn jag kan få. Det är därför jag har som mål att lägga mig kl 22. Ju fortare jag somnar efter det, desto mer timmar av sömn kan jag få in. Jag har varit trött de senaste dagarna, men det beror mer på att jag inte sovit tillräckligt än att tabletten verkar fortfarande. I natt till exempel sov jag förmodligen lite mer än natten innan för jag var rätt pigg när jag väl klev upp ur sängen, medan igår så var jag ett vrak typ hela dagen. Drömmen just nu hade ju varit att gå och lägga sig 22, somna max 30 minuter senare och sen sova utan större störningar fram tills klockan ringer. Potentiellt innebär det 9 timmar sömn per natt, vilket verkligen hade varit en välkommen standard. Jag gissar att när Majken är mer vuxen och därmed lugnare så borde det inte bli ett problem att få så många timmars sömn per natt.

Jaja, kortfattat så är livet med kattunge underbart. Men också jobbigt. Precis som med småbarn. Eller andra åtaganden. Det är en jävla tur att jag inte har några biologiska barn. Stackars ungar, och stackars mig för då hade jag väl inte sovit på flera år… Jag kunde ha valt att skita i att skaffa katt, och hade inte Maja gått bort så hade hon bott här hos mig istället, men nu blev det som det blev och jag har valt att leva med de här konsekvenserna. Första veckan var det asjobbigt när jag inte fick sova och jag har gjort misstag. Jag kommer säkert göra fler misstag, men jag ser positivt på framtiden. De stunder då livet med kattunge är jobbigt är ju bara några få gånger i veckan och till 99% så är det ju mitt fel, för att jag inte varit proaktiv nog och väglett henne, gett henne mat, eller aktiverat henne etc.

Och för att förklara ytterligare – Allt går bättre nu. Det har det gjort väldigt länge, både med Majken och med sömnen. Den konstiga förskjutningen på sömnen börjar gå åt rätt håll. Majken sover generellt hela nätterna. Hon är bara ”jobbig” när hon är rastlös och försöker få min uppmärksamhet och ju längre tiden går, desto lättare blir det för mig att läsa av hennes signaler och ligga ett steg före.

Ingen anledning till oro, alltså.

Kategorier
Intresseklubben antecknar!

Bra början på nya mobilen – not!

Samma dag som jag fick hem min nya iPhone 11 så började det strula. Jag gjorde illa fingrarna för jag var dum och använde fel typ av verktyg för att få bort mitt gamla skal från min iPhone Xr, och sen dog skärmen på nya mobilen.

Vi kan börja med fingrarna. Skalet jag har till min iPhone Xr är ett personligt skal som är relativt lätt att få bort, men ändå lite svårt ibland. Det är dock inte lika illa som Apples egna genomskinliga skal till deras telefoner, vilket är bra. Innan har jag lyckats få bort skalet genom att bara ta bort det med fingrarna, men denna gången gick det inte lika bra. Då tänkte jag att jag skulle vara smart och testade använda pinnen man får för att öppna stället där man lägger simkortet. Det fungerade inte alls. Då tog jag en smörkniv och då gick det lite bättre. Sen bytte jag simkort och trodde allt var bra. När jag höll i båda mobilerna så upptäckte jag efter en stund att jag blödde. Det var fan blod överallt! Det största såret var på min högra tumme, men jag hade även gjort illa mig lite på långfingret och någon annanstans. Så typiskt!

Efter att jag fått ordning på det mesta, fixat bankID etc så började jag använda mobilen som man brukar göra. Min iPhone Xr, lät jag vara en stund förutom att jag raderade gamla bankID som jag hade på den och kopplade bort alla bluetooth grejer. Det var tur, för nån timme eller så efter jag börjat använda nya mobilen så stannade den till i en app, och det slutade med att jag behövde starta om den. Efter det så funkade den fint igen i några timmar till. Senare på kvällen så satt jag och spelade lite på den, sen gick jag in på Twitter och skrollade lite. Helt plötsligt så stannade den, sen började skärmen bli sämre och sämre. Den blev pixlig och mörk. Varje gång jag tryckte på power knappen så blev den sämre. Till sist dog skärmen helt. Den var fortfarande igång, men det gick inte att göra något med den. Så störigt.

Dagen efter åkte jag och Henrik till Emporia med den och en tekniker kunde kolla på den rätt snabbt vilket var tur då det var galet mycket folk i butiken. Lönehelg 🙄. Reparationen skulle ta en timme, men det var fritt fram att hämta den senare, så på kvällen gick vi tillbaka och hämtade den. Nu är den fixad och jag fick inte en ny, vilket är både positivt som negativt. Nu hoppas jag bara att den kommer sköta sig länge. Jag lär ha denna mobilen i många år så… Som sagt så ska det vara nått riktigt rejält som ska få mig att uppdatera till en ny inom en sådär 2-3 år…

Ett nytt skal är dock beställt, och det blev sprängfyllt med katter, precis som planen var. Nedan kan ni se en skärmdump på resultatet.

Bara massa bilder på Majken, because why not, liksom?

Jaja, nu ska jag fortsätta njuta av min Söndag. Den kommer bestå av lite plugg, massa One Tree Hill på ViaFree 😃 och förhoppningsvis några nyttiga måltider.

Och för den som undrar så har jag fått sova tre nätter i rad nu. Underbart. Skriver mer om det i ett annat inlägg.

Ha en fortsatt trevlig helg, mina kära läsare!

Kategorier
Intresseklubben antecknar!

Bara en till  produkt, snälla?!

Jag har varit busig igen och köpt mig en iPhone 11. En ”värdig” uppgradering med tanke på Majken. Enda anledningen till uppgraderingen var p.g.a kameran, då ta bilder på Majken med bara selfie kameran är lite svårt. Planen är i alla fall att jag ska sälja min Xr till min gamla svärmor, som får köpa den på avbetalning, så det blir lite win-win.

Jag köpte den på abonnemang, vilket är något jag inte gjort på över 10 år nu, med all rätt. Dock så har jag en bra plan med det här. För det första så slipper jag ta X antal tusen kronor till från bankkontot och få panik över det, mobilen blir ungefär 2000 kr billigare utspritt på 2 år och jag kan behålla mitt originella abonnemang jag har med Comviq. Planen är att medan jag får in pengar från försäljningen av min Xr telefon så går de pengarna bara till att betala min mobilräkning egentligen. När det är gjort, så betalar jag av resten, och sen slipper jag ha mobilen på avbetalning, så detta är en kortsiktig lösning. Jag hade aldrig gjort det annars om det hade blivit dyrare än vad Apple säljer den för kontant, vilket det vanligtvis blir när man köper grejer på avbetalning. Nu betalar jag 300 kr i månaden för mobilen och 145 för själva abonnemanget, och det är rimligt tycker jag. Inga räntor, eller startavgifter tillkommer eftersom jag redan är kund hos Comviq. Om ett år när halva telefonen är betald, så betalar jag alltså av resten och då är abonnemanget fortfarande bara 145 kr i månaden.

Jag har försökt ta lite bilder på Majken med selfie kameran på min iPhone Xr, men de har blivit lite sådär. Det beror mest på att sitter hon inte i mitt knä eller ligger och sover, så springer hon rundor överallt och sitter typ aldrig still. Dock är planen också att min nya mobil, iPhone 11 då, är den som jag tänker behålla i hur många år som helst till, för det enda jag saknade innan var en bättre kamera, med möjlighet att ta bilder med svart bakgrund och ta porträtt bilder på objekt mycket lättare. Det ska krävas nått riktigt specifikt som jag inte känner till idag som ska få mig att uppgradera nästa gång.

Bild på Majken när hon sitter i mitt knä, taget med selfie kameran på iPhone Xr. Helt ok bild, men trist att så mycket av mig fortfarande syns.

Skillnaden mellan min iPhone Xr och iPhone 11 är bara att det finns en till kamera. Allt annat känns samma. Skärmstorleken är exakt likadan, likaså upplösningen. Alla knappar sitter på samma ställe, så det känns inte som en massiv uppgradering på så vis. Jag ville bara ha en till kamera så jag kan ta bra och värdiga minnen av min nya lilla bebis.

Porträttfoto med iPhone 11 på Majken där hon ligger i mitt knä och ser lite smått sur ut, men det är nog för att hon har bodyn på sig.

Självklart har jag köpt mig ett tillfälligt skal tills jag får hem nästa personliga skal, och jag har köpt ett skärmskydd också som jag hoppas kommer funka bra under en lång tid. Nästa steg är att föra över min Apple Care + försäkring till iPhone 11. Det ska gå, frågan är bara hur smärtfritt det är.

Ja, det var det. En till Apple produkt är inköpt. Nästa grej blir en Apple watch, men frågan är när. Jag skulle gissa att det blir till hösten, när nästa klocka släpps ( Watch 6) och Apple watch 4 återkommer i en billigare prisklass. Jag bara hoppas att den nuvarande klockan jag har håller tills dess, men det borde den göra.

Denna gången vill ja i alla fall slippa ångest för att jag köpt en till  produkt. Det borde jag kunna göra, för nu är det bara mig själv jag har att tänka på, och jag har också återigen tänkt på detta länge och det är inget spontaninköp. I och med att den gamla luren säljs och kommer användas flitigt av den personen i typ 3 år eller nått så är det också mindre slöseri på resurser. Jag hade aldrig skaffat en ny mobil nu om jag inte hade kunnat sälja min gamla. Jag hade heller aldrig gjort så här om jag inte hade hittat en operatör där jag faktiskt sparar pengar på att köpa en ny telefon. Tidigare med alla mobilköp man gjort så har mobilen blivit så mycket dyrare och med vissa operatörer är det fortfarande så, samt att majoriteten av alla operatörer har inga billiga abonnemang för någon som mig. Såsom jag har ordnat det nu så kan det knappast bli bättre.

Nu är bara frågan, hur ska mitt nästa skal se ut? Lär bli fyllt med katter i alla fall skulle jag tro.

Kategorier
Vardagsliv

Majken är kastrerad och jag har fått sömntabletter…

I tisdags kastrerades Majken, vilket skedde på hennes 4 månadersdag. Operationen gick väldigt bra, och skedde på Evidensias veterinärklinik i Malmö. Priset var också mycket bra, under 1200 kr och bodyn som jag kunde köpa kostade bara några hundralappar till.

Sen operationen så har Majken varit extremt lugn, mammig och trött. Det har varit fantastiskt om jag ska vara ärlig. Det har ju varit riktigt jobbiga veckor sen hon kom, nästan så man undrar vad fan man gett sig in på men så pass lugn som hon har varit efter kastreringen så börjar allt kännas mycket bättre. När hon återfår sin huligan-energi så får vi se vad som händer dock, men detta är ett gott tecken på att det var värt det.

Ragdolls är ju väldigt lugna generellt och nu längtar jag tills tiden då hon kommer lugna ner sig rejält. Om det händer vid 6 månader, 8 månader eller 1 år eller senare återstår att se, men jag hoppas att det verkligen sker tidigare snarare än senare. Uppfödarens äldre katter som jag har fått träffa verkar väldigt lugna och inte superintresserade av att konstant leka, busa eller springa omkring, utan de verkar mer nöjda med att bara vara med. En av katterna de har är ca 8-9 månader när jag skriver det här inlägget och har varit väldigt lugn av sig under hela tiden jag har varit hos uppfödaren och hälsat på och enligt uppfödaren själv brukar de lugna ner sig vid 6 månader ungefär. Jag håller tummarna för att Majken är likadan, för när hon är lugn så är hon helt jävla underbar. Det hon gör då är att bara ligga i mitt knä och gosa, och det är precis så jag vill ha det.

Majken ligger bredvid min Macbook Pro och sover. En win-win situation där jag kan ha laptopen i knät och Majken nära till hands. Hon har en röd body på sig för att vara mer rörlig och inte kunna slicka på såret.

Så var det här med sömnen då… Jo, jag kan fortfarande inte sova. För några dagar sen så gick på närmsta köpcentret till en hälsokost butik och köpte med mig magnesiumtabletter och ashwaganda, för det ska förbättra sömnen utan att man behöver kontakta läkare eller ta starka tabletter för att sova. Den första natten märkte jag stor effekt och sov större delen av natten, likadant den andra natten, men sen så sov jag nästan inget alls vad jag vet under den tredje natten. Igår så fick jag nog och laddade hem kry appen och ringde läkarna där när det var mindre väntetid, och direkt så fick jag sömntabletter utskrivna. Det känns skönt, även om det känns jobbigt att ta sömntabletter utskrivna av läkare. Nu hoppas jag dock bara på att det ska funka. Natten till idag (torsdag) så fick jag sällskap över natten, och självklart sov jag bättre. Därför tog jag inte första tabletten igår. Jag sov dock inte perfekt, utan vaknade fan tusen gånger, men det beror mer på att sängen är lite liten för två personer att sova i, så att ligga bekvämt är svårt. Att sova ensam i den tycker jag fungerar väldigt bra. När jag väl har sovit i den d.v.s. Jag somnade också rätt så snabbt och sov större delen av natten.

De tabletter jag fick utskrivna heter Propavan, 25 mg och ska tas enligt läkaren en timme före sängdags. Mina vänner som tagit sömntabletter och specifikt dessa tabletter innan säger två timmar, då de ska stanna kvar i kroppen i ca 10 timmar. Mina vänner har tipsat mig om detta för att jag inte ska vara för trött när jag vaknar och för att minska risken för nån slags baksmälla som kan hända när man tar sömntabletter. Det jag tänker göra är att ta dem ca 2 timmar innan, men att vara redo för sängen när jag tar dem, så jag bara kan gå o lägga mig när jag verkligen inte kan hålla mig vaken längre. Jag vet ju inte hur pass effektiva de är så vi får se. Jag bara hoppas att jag somnar av dem, sover djupt och känner mig utvilad när jag vaknar. Får jag en till natt nu där jag inte kan somna före kl 3 på natten så kommer jag fan att gå galen. Om jag inte redan gjort det. Hela sömncykeln är liksom försjkuten, då jag typ gått till sängs till 22 på kvällen, ligger och vrider och vänder mig till typ 2 eller 3 på natten, somnar, sover någorlunda bra, vaknar vid 7 eller 8 beroende på om det är skola eller för att Majken ska ha frukost. Är det skoldag så har jag stannat hemma två dagar på två veckor för att jag orkar verkligen inte ta mig till skolan när jag knappt fått sova nått, så då sover jag bara vidare till typ 10 eller 11. Likadant om jag inte behöver gå till skolan, då tar jag bara sovmorgon.

Så istället för att sova normalt, vilket är typ (som jag planerat i och med flytten) är ungefär 23:00 – 07:45 på en skoldag och från midnatt till 10 dagen efter på en ledig dag eller helg. Så länge jag bara somnar före midnatt och får sova hela natten ostört så får jag in mina 8-9 timmar, men nu sker alltså de där 8-9 timmarna mellan typ 03:00 – 11:00 vilket är lite smått galet. Särskilt när jag ändå lagt mig i sängen för att sova någonstans mellan 22:00 och 23:00. Det hade väl varit ok om jag vänt på dygnet och inte haft nått bättre för mig, men eftersom jag har tider att passa, uppgifter att göra och ett normalt liv just nu så funkar inte det sovschemat.

Strax ska jag ta min första propavan tablett, och jag hoppas att det kommer fungera bra för mig, att jag sover, och sover djupt, drömmer mycket och inte vaknar femtioelva gånger på en natt samt att jag känner mig utvilad imorgon när jag vaknat.

Ja, det var väl det. Godnatt och håll tummar och tår för att tabletterna gör sin verkan. Skulle det visa sig att man blir lite för groggy av dem så är det ok att låta bilen stå i några dagar, även om det är lite slöseri med pengar, men hellre sömn.

Åh, herre gud – ge mig sömn!