Kategorier
Intresseklubben antecknar!

Bland sömnbrist och bortförklaringar…

Den här sommaren hade jag tänkt att jag skulle vara duktig. Jag skulle spendera dagarna med att bli bättre på programmering. Detta skulle ske på flera sätt. Dels att jag passar på att lära mig JavaScript, så jag är mer förberedd inför höstens eventuella LiA, men också för att jag är ivrig och vill inte vänta på att skolan lär ut det. Jag skulle också börja med att läsa igenom programmeringsböcker, så jag på riktigt skulle förstå programmering på ett bättre sätt och lära mig, steg för steg hur man bör tänka och göra för att bli så bra som möjligt, men också mer effektiv. Som vanligt har det gått sådär, och vad är min bortförklaring? Om det nu finns någon?

Jag skyller faktiskt på sömnbrist. Sen jag kom hem från Stockholm och Norrland för snart två veckor sen så har jag sovit rätt dåligt nästan varje natt. Orsaken är för att Majken börjat härja som aldrig förr eller nått om nätterna, tidigare än någonsin också ibland. Dock så börjar det vända igen. Nu ska jag ge mig fan på att jag ska få en katt som faktiskt sover hela nätterna, utan att föra oväsen, utan att störa mig så jag kan lära mig sova igen.

Hur det ska gå till är simpelt. Jag återgår till såsom jag gjorde när jag först fick henne att sova hela nätterna, vilket hon gjorde en kort period i början, fram tills hon kastrerades. Sen dess har det ju varit standard att vi är vakna 1-3 timmar per natt nån gång mellan 3 och 6 på morgonen, beroende på när hon väl sätter igång. Några har sagt att det är typiskt kattbeteende att väcka sin ägare tidigt i ottan när det är vår, men när beteendet började långt innan våren kom och att det sedan bara fortsatt i nästan ett halvår? Nej, då tror inte jag det bara beror på att det är ljust ute och att det är vårkänslor på gång. Dessutom är vi mitt i sommaren nu, så nej. Det här beror på nått annat.

Så här får man sin katt att sova på nätterna…

Lösningen då, nu när jag som vanligt började prata om nått annat i hundra år. Ja, den är – kattsäkra lägenheten så den blir astråkig deluxe, ge mat så sent som möjligt och sedan ignorera henne, oavsett vad hon hittar på om natten. Vid behov ska man leka dem trötta med. När jag gjorde så i början, tog det typ 2 nätter, sen sov hon hela nätterna, men då hade ju jag vant mig vid att inte somna före kl 3 på natten, men det skyller jag inte på katten för. Efter att hon kastrerades så var det också svårt att inte kolla till henne, och inte ge henne uppmärksamhet på nätterna, så då började det igen. Alltså är det mitt fel som valt att ge henne uppmärksamhet. Jag är anledningen till varför JAG inte kan sova. Eller min jobbiga hjärna som bara vill tänka på annat när jag prompt vill sova. Det är ett oändligt krig ibland mellan mig och min jobbiga hjärna. Ugh.

Hur man kattsäkrar sin lägenhet så den blir jättetråkig och katten hellre sover än busar…

Att kattsäkra lägenheten innebär också att man ställer undan ALLA leksaker, allt som kan potentiellt ”föra oväsen”. Man sprayar med nått som hon inte gillar på ställen hon kan komma åt men som inte går att ställa undan, såsom källsorteringen i mitt fall eller min kontorsstol. Tre påsar i hallen, som inte får plats någon annanstans, för jag bor på bara 30 kvadrat. På andra ställen som hon kan komma åt, så tejpar man med dubbelhäftande tejp, för då vill hon inte gå dit. Hela TV bänken är full av tejp! Den ser ut som en sibirisk(?) tiger eller nått, haha! Jag har också tränat Majken att inte vilja hoppa upp på köksbänken direkt. Det gjorde jag genom att ge henne lite godis när hon stannar på golvet i köket, vilket har gjort att hon har typ noll intresse för att hoppa upp där. I alla fall direkt. Hon har försökt komma dit ändå genom att klättra på en hylla där jag har kastruller och sånt, men nu går inte det längre för hyllan är full med dubbelhäftande tejp, och när hon ser de linjerna så går hon inte dit mer, även om hon kan gnälla över det ibland 😂.

Det är nämligen så, och jag minns inte om jag skrivit detta innan, men i 99% av fallen när Majken hittar på sina hyss så är det för att få en reaktion från mig eller ”Husse” Henrik, och därmed uppmärksamhet. Får hon ingen uppmärksamhet, eller det är för kattsäkrat genom att vi begränsat åtkomsten till vad det nu än är hon håller på med, så slutar hon rätt fort. Särskilt om natten. Nu har jag gjort så här i typ 3 nätter och i natt (natten mellan lördag och söndag) så gav det rejäla resultat, så nu gäller det att jag själv är duktig och fortsätter ignorera henne på nätterna, så kanske man återfår sin normala sömnrytm och den dåliga sömn man alltid haft.

Jag har ju som sagt alltid haft sömnproblem – hela livet, bara att denna våren så har det blivit 10 gånger värre. Sen ett bra tag tillbaka så är det bättre, men det går i vågor. Jag tar både sömntabletter (Propavan 25 mg), Magnesium och ibland även Ashwaganda. Nån gång ibland dricker jag kamomillte också. Det enda som funkar ordentligt och pålitligt är sömntabletten, men det vill jag inte ta för evigt och för alltid. Kartan jag är på nu skall vara den sista. Magnesium funkar ibland, oftast bra första gången jag tar det, möjligtvis dag nr två, men sen slutar det funka. Likadant med Ashwagandan. Dag ett somnar man på en sekund eller nått, sen så avtar effekten rätt rejält, så då får man skita i att ta det ett tag. Dock nu under sommaren, eftersom jag inte har nått sommarjobb och inga måsten så spelar det mindre roll när jag somnar och vaknar, så därför tar jag sällan sömntabletten nu. Kanske en gång i veckan i snitt sen skolan slutade, och varvar istället med magnesium, Ashwagandan och ibland(oftast) inget alls. Det går också i vågor med hur jag somnar, men det positiva är att jag oftast somnar även utan något hjälpmedel, men de nätterna tar det minst en timme att somna, så det är väl det normala. Standard för mig är ju att det ”ska ta” minst en timme att somna per natt – oavsett hur trött jag än är. Men det är jobbigt att det ska ta så lång tid att somna, när man bara vill sova och är i behov av mycket sömn dessutom.

Det känns som om att det enda jag har gjort i mitt liv är skyllt på diverse bortförklaringar till varför jag inte har gjort nått bättre istället, men såsom min hjärna funkar, hur mitt liv ser ut och hur svårt det ibland kan vara att vara just jag, så är det inte bortförklaringar. Det är ren fakta. Är jag för trött för att exempelvis koda – ja, då är jag för trött. Då går det inte att ta in ny information särskilt bra. Och det stör mig. Det stör mig som fan att jag typ ett halvår senare inte är pigg nog att orka med allt jag vill göra. Just nu har man också vänt lite på dygnet, för det är ju sommar – utan måsten. Jag har sommarlov. Att få dagarna att gå är inga problem när man sover till 12 eller nått, men det är störigt att jag inte påbörjat nått särskilt av allt jag hade planerat, men så är det att vara jag. Sömnbristen, eller snarare faktumet att jag är trött, jämt och ständigt är jobbigt och just nu är jag tröttare än tröttast. Vanligtvis orkar jag med att göra mer, men just nu gör jag inte det. Och jag avskyr det. Jag vill sitta 8+ timmar nu på mitt sommarlov och koda, bli bättre på programmering, göra flera appar och sidoprojekt, men nej – jag är för trött. Har jag tur så vänder detta snart och jag fortsätta med mina planer, men jag räknar inte med det.

Precis som jag räknar med att jag inte kommer hitta LiA, deltidsjobb och att jag tvingas leva på sparpengar tills jag har mitt första heltidsjobb som utvecklare i någon form.

Realistisk, alltså. Det är vad jag är. Och hoppfull.

Kategorier
Kattliv

Jag är besatt över min katt. Inte så konstigt, när man är så söt!

Jag har nyligen varit bortrest i Norrland en vecka, utan katt. Det var trevligt så klart, och så härligt och underbart att äntligen få träffa familjen igen. Syrran missade jag dock, men det kommer ju fler tillfällen.

Utsikt över en strand vid en sjö med massa skog omkring. Varmt och massa insekter var det när vi var här den dagen!

Jag saknade Majken en hel del när jag var borta, och tydligen saknade hon mig med, i alla fall första dagarna. Mycket klagomål från det lilla trollet enligt kattvakten om att jag inte var hemma😁. Majken hade varit rätt busig om nätterna och i stort sett varje natt var det hyss i 2 timmar, bara för att. Dock så har vi upptäckt att spraya med Feliway hjälper en hel del för att få henne att bli lugn igen och varva ner, så det blev lite sprayande, särskilt på min kontorsstol som hon gillar att använda som klösbräda.

Närbild på Majken som ligger och sover, totalt däckad.

Henrik var kattvakt åt henne, mitt ex för de som inte visste det och han bodde hela veckan här med henne. Det var mest för att hemma hos honom så vägrar hon sova om nätterna, så det var tryggare och bättre att låta henne vara på ett ställe där hon har en bättre sovrutin och hon älskar att vara med Henrik. Han är typ husse för henne. Tids nog så borde hon börja sova hela nätterna och inte vara uppe och hålla på med diverse grejer, men hon är ju fortfarande kattunge så det är inga konstigheter. Ljuset på nätterna kanske påverkar också? Vissa säger det i alla fall🤔. Majken har dock hållit på med de här nattliga fasonerna sen dag nr ett då hon kastrerades i januari. Innan dess var det ju också en massa nattliga hyss, men vi fick in rutinen ändå för att sova.

När jag kom hem igen så blev Majken riktigt glad över att se mig. Jag har nog aldrig sett en gladare katt i hela mitt liv. Hennes glädje gick inte att ta miste på! Det var underbart att se. 😍

Majken ligger på sängen och ser allmänt nöjd ut. Innan jag hann ta bilden såg hon ännu mera nöjd ut. Helt enkelt skitglad!

Nu har det gått ett par dagar sen jag kom hem, och Majken har varit fantastisk sen jag gjorde det. Jag har mer eller mindre bildbombat henne, då hon gjort massa söta saker. För att se alla bilder, så behöver ni följa mig på Instagram, om du inte redan är vän med mig på Facebook. Det kontot är just nu för övrigt privat. Instagram, alltså, men jag har också bestämt att inte dela något publikt på fejjan heller i fortsättningen. Det har hänt lite grejer på sistone som gjort att jag till sist bestämde mig för att ändra på lite saker jag delar med mig på sociala medier, så nu är kontot privat för att underlätta att såna här saker inte händer i fortsättningen. Det är ju dock jättetråkigt, för det innebär ju att jag taggar inlägg helt i onödan, så jag får se om det kommer stanna privat. Det har också lett till att jag valt att gå ur alla dessa Ragdoll grupper jag är med i på FaceBook. Lite trist, men jaja. Det räcker med att se söta Majken på daglig basis. Behöver jag råd och tips, finns Google, samt att jag har många vänner med katt som kan hjälpa mig.

Instagramkontot jag skapade för Majken och alla framtida ragdolls är också borttaget. Jag har inte postat där på länge och även om jag postade en del så fick jag inte fler följare och det är lite jobbigt att administrera dels ett till instagram konto, men också en tillhörande FB sida, så den är också borta.

Bild på Majkens söta tassar när hon ligger och sover under en filt i en klätterställning.

Majken har som sagt varit helt jäkla underbar sen jag kom hem. Det känns som om hon har blivit mer vuxen på en vecka också. Inte lika lekfull, och mer gosig, mammig och självklart pratig. Aj Löööv It! 😍

Och jag fullkomligt älskar min katt! Mitt älskade lilla troll, busunge som får mig att skratta mer eller mindre dagligen. Om inget annat vill man bara gosa med henne så ofta det går. Älsklingsbebisen…

Kategorier
Relationer och kärlek

Redo för nytt förhållande? Kanske, ja, eller aldrig!

Något har börjat hända med mig den senaste tiden. Officiellt skyller jag på TV serien One Tree Hill (OTH) som jag nu ser om på ViaFree. Trots all reklam så är den mer än sevärd. Den är minst lika bra som sist. Det här är nog tredje gången jag ser om hela serien. Jag är nu på säsong 6, och varje säsong tar typ 5-6 dagar att se klart, så det går undan här. När jag är ledig, eller inte har något annat jag måste göra så kan det bli en hel del avsnitt på en dag. Det är ett trevligt nöje. Att så kallat binge kolla serier är en av mina absoluta favorithobbies. Och inget jag tänker sluta med någonsin, förmodligen. Men fler serier på ViaFree lär det inte bli efter OTH. Nej, det är för mycket reklam för att jag ska orka med det i längden. Reklamen om något får mig bara att tänka på mediciner, gambling samt hur bra det är med hyaluronsyra för huden, eller vad det nu är.

Vad är det då som håller på att hända med mig? Jo, jag börjar tänka mer och mer på förhållanden. Hur mycket jag längtar efter någon att pussa på, någon som är min, som älskar mig för den jag är etc. Dock i samma veva så tänker jag lika mycket på hur underbart livet var med Henrik. Jag tänker också på att jag aldrig kan få det tillbaka. På ett sätt ångrar jag allt som ledde till att vi gick separata håll, men å andra sidan så gör jag det inte. Det var egentligen småsaker som ledde till att allt började gå fel, men de var logiska och simpla, men också så pass komplicerade att det fick bli som det blev. Vi kom helt enkelt inte överens när det gäller olika livsval samt livsstilar. Då var det bättre att bryta innan det gick alldeles för långt, då ingen av oss kunde rucka på de olika livsvalen i längden.

Jag blir nästan ledsen när jag tänker på vad det är jag vill ha i en relation och vad jag inte kan få igen. Jag menar, jag står fast vid att jag inte är redo för nästa förhållande, och jag står verkligen fast vid att jag inte vill dejta vemsomhelst. Men å andra sidan känns det ensamt och tråkigt just nu att vara singel, fast det samtidigt är jätteskönt.

Jag menar, utan en katt i mitt liv, så hade jag blivit väldigt ledsen, för tomheten över Maja tog lång tid att komma över. Utan Majken hade jag förmodligen känt likadant fortfarande, och jag hade inte gillat att leva utan katt för evigt, även om jag haft Henrik som pojkvän. Även om livet med kattunge är jobbigt ibland så är det samtidigt så mysigt och underbart, att jag nu inte vill vara utan det och särskilt inte när Majken blir äldre och därmed lugnare. Att leva resten av mitt liv utan möjligheten att skaffa Grand Danois känns också ledsamt, men å andra sidan så har jag varit utan det hela mitt liv, så det känns inte lika jobbigt just nu. Det är mest tanken av att det aldrig lär bli av som är jobbig. Som läget är nu har jag också insett att jag får inte plats med en GD i den här lägenheten, så det får vänta tills jag bor större. I värsta fall tar det 5+ år till, då jag har en stadig plan på hur jag vill bo härnäst och det kommer ta tid innan jag är där. Fast tokiga jag kollar redan på nybyggda projekt i Skåne, både kommande som pågående, men det är mer för att jag vill hålla koll på marknaden. Jag vet när jag har hittat min nästa bostad, och när jag hittat den, så tänker jag flytta dit. För då har jag råd, den har bästa läget och jag kan bo där med mina husdjur, vare sig jag är tillsammans med någon eller ej.

Där jag bor nu är helt underbart egentligen. Hade det kunnats placeras en marklägenhet (utan total insyn och tomträttigheter eller nått sånt), ett radhus eller litet hus precis här, eller väldigt nära så hade det varit mer än perfekt, men jag vill bara ha koll på var min nästa ort blir och självklart min nästa bostad. Även om det kommer ta minst 3-5 år till innan jag flyttar härifrån så kan jag inte slita mig. Det är motiverande att konstant blicka framåt. Även om mina planer typ aldrig blir av, eller som man tänkt sig. Dock vill jag inte bo i en ny hyreslägenhet som nästa bostad, då jag kan bo tre gånger större i ett hus för samma peng. Jag är dock glad att min nuvarande lägenhet inte är allt för dyr. Den är väldigt billig för att vara en skokartong på 30 kvm, men jag hade hellre bott för samma peng, men större.

I alla fall, om man återgår till det här med relationer. Jag vet precis vad jag vill ha för en kille. Om jag leker med tanken och slår med ett trollspö så är det en kille med Henriks egenskaper, som ser ut som Chad Michael Murray eller fan som Ed Sheeran, som är social, rolig (typ gör grimaser och får folk att skratta), gärna vegan och som älskar mig fullständigt för den jag är. Utan krusiduller och komplicerat skit. Den killen finns nog inte, och det gör mig rädd och osäker samt säker på att stanna som singel är det enda rätta just nu. Men samtidigt vill jag bara ha någon att kyssa, krama på och älska samt umgås med. Jag och Henrik umgås fortfarande ofta, och det är så roligt och underbart, så det vill jag inte vara utan heller. Jag vill snarare fastna i det och det är så jävla skönt att det är min verklighet också att jag har ett ex jag kan umgås med och ha roligt med utan att det känns eller är konstigt. När jag vill umgås med någon som förstår mig och tycker om mig för den jag är, ja då har jag Henrik, och när jag behöver vara själv, då är jag det. Just nu är det underbart!

Samtidigt kan jag heller inte sluta hoppas på att de två killar jag annars tänker på ska vilja ta kontakt med mig i framtiden. Eller snarare att jag ska ”våga” prata med dem om en eventuell relation etc. En av dem jobbar på Espresso House, och den andra gick på mitt program på HKR, men jag gissar att ingen av dem är intresserad av mig. Killen som jobbar som Barista är säkert för ung, gay eller har redan flickvän skulle jag tro och den andra ser mig säkert bara som nån jobbig tjej han är glad att vara utan. Men det är svårt att veta när man inte vet hur de tänker. Han som jobbar som Barista har jag bara ”spanat in”, då jag tycker han är skitsöt och jätteintressant, men jag känner honom inte alls. Den andra killen från HKR var jag bra ”vän” med under utbildningen i alla fall, men då jag var ihop med Henrik hela tiden så var det aldrig tal om någon relation. Jag har heller inte haft någon kontakt med honom sen terminen tog slut i juni 2019. Det är tråkigt, men förståeligt då år 2 på utbildningen är mer än fullt ös totalt medvetslös.

Häromdagen skapade jag ett konto på match.com bara för att jag ville testa och se vad som ”finns” där ute eller nått. Det avslutades efter nån timme, då man måste betala för att ens ta kontakt med personer. Under den timmen dock fick jag ungefär 100 besök, tre gillanden och ett meddelande från någon som var alldeles för gammal för mig. Nä, att börja dejta och leta på riktigt är inte min grej just nu. Och vill jag dejta och leta, hade jag föredragit om det sker lokalt, typ om det hade varit en kille på skolan, eller någon annan jag känt sen tidigare. För att hitta någon som är komplett 100% ny känns bara jobbigt. Och han från Örkelljunga är bara att glömma, fy fan!

Det är mycket känslor som pågår hos mig just nu, och det kommer lätta till sist.

Kategorier
Vardagsliv

Trenden börjar vända med sömnen, äntligen

I förra inlägget skrev jag mer detaljerat hur livet med kattungen Majken är. Det står fast fortfarande. Det är underbart, men också jävligt jobbigt i sina stunder. Jag har hört att föräldrar till barn tycker likadant. Nu börjar det dock vända och det är skönt. Och även om jag har börjat få lite mer normal sömn nu så är det inte hugget i sten att allt är bra och ordnat nu.

Fyra nätter i rad har jag fått sova när jag hade möjlighet till sovmorgon för snart en vecka sen. Vad har jag gjort för att se till att det händer? Jo, framförallt handlar det om hjärngympa när jag själv leker med Majken, men en viktigare aspekt verkar vara att göra lägenheten riktigt jävla dödstråkig på nätterna. Alltså, att jag plockar bort alla leksaker, primärt de som för oväsen och om hon kommer till mig på nätterna, gör nått hyss eller för oväsen så är det bara att ignorera det. Innan har jag ju reagerat genom att typ bli asförbannad, vilket inte är roligt, varken för mig eller för henne, men så funkar jag när jag inte får sova. Jag kunde aldrig tro att det skulle vara så enkelt att ignorera henne på nätterna! Efter några sekunder ger hon upp, äter lite mer om det finns mat och sen går hon och lägger sig. Detta gäller primärt med att väcka mig på nätterna genom att slicka på mig eller ha mig som lekplats.

Det innebär också att tv bänken som hon lärt sig hoppa upp på har fått mera dubbelhäftande tejp på sig, så sen dess går hon inte dit. Jätteskönt! Likaså har jag fått ställa undan allt i badrummet, som tidigare stod på handfatet. Det är lite mer störigt dock, men hellre det och det är tyst på nätterna än att jag vaknar en gång i timmen (för att överdriva) av att hon river ner allt som är där bara för att hon lärt sig hoppa upp där också. Alla synliga och tillgängliga kablar har virats in i plast som jag köpt på Clas Ohlsson, så nu är lägenheten ytterligare mer kattsäkrad.

Sen jag började med detta så har jag i princip inte behövt säga nej eller fya henne. Så jävla skönt, då jag hatar att bli arg. Majken känner av den här förändringen också och har blivit helt jävla underbar, vilket innebär att hon börjat leka mer själv, och när hon väl leker har hon skitkul och det är kul för mig att se också. Hon leker så mycket hon vill, och hon kommer till mig när hon vill gosa eller behöver något annat från mig. Främsta anledningen till detta kan dock bero på att jag dränkt hennes leksaker i kattmynta och haft en del godislekar i närheten av hennes leksaker. En tunnel hon har fått låna av min granne har då lett till att den är superkul att leka med, och likaså klätterställningen är numera jätteskoj för henne. Livet med katt börjar alltså bli sådär som jag vill ha det. Lugnt, mysigt och roligt större delen av tiden istället för jobbig och påfrestande.

Första natten jag gjorde detta så vaknade jag i ren chock. Dels under natten så blev jag förvånad över hur snabbt hon gick och la sig, och hur snabbt hon gav upp när hon kom för att gosa med mig under natten. Jag sket i att ge henne uppmärksamhet när hon vaknade på morgonen och sov vidare, och vaknade typ kvart över tio på morgonen. När jag vaknade så var jag helt chockad. Va, har jag verkligen fått sova typ ostört i 8+ timmar för det första och sen fått fortsätta sova tills jag vaknade naturligt? Fan, vilken skum känsla det var… Jag har för övrigt varit ledig från skolan, så har kunnat ta sovmorgon 4 dagar i rad (inkl helgen), vilket har varit jätteskönt.

Majken ligger och vilar i mitt knä.

Det som är mest chockerande nu är att Majken förmodligen sover längre på morgonen nu. Jag är inte helt säker, men de gånger jag har kunnat kolla vad klockan är så är den efter 8 i alla fall, vilket är en stor framgång från typ 3 eller 5 på morgonen, eller bara tidigare innan hon kastrerades vilket då är typ 6 – 7 på morgonen. Detta stämde rätt bra över de fyra dagarna då jag fick sova. Sen har hon varit mer vaken på nätterna, men hon gör inte så mycket hyss som för oväsen, det är bara mer att hon inte vill sova. Hon ligger då mest och vilar på badrumsmattan, leker med sin svans eller försöker bara hitta på något att göra.

Jag kommer dock fortfarande vilja fortsätta gå på sömntabletter ett bra tag till, då jag inte vill vara utan dem riktigt ännu. När jag väl börjar trappa ner antar jag att jag kan börja med halv dos, men det får bli senare. Jag vill verkligen få det bekräftat nu att Majken har ett bättre sovschema innan jag påbörjar en minskning av de tabletterna. Just nu har jag inte särskilt många tabletter kvar, så ska försöka kontakta läkaren om att få ut lite fler tabletter så jag kan trappa ner lite senare.

Tabletterna för övrigt fungerar mycket bra och jag blir inte trött av dem. Som jag kanske nämnt innan så är det allmän brist på sömn som gör mig trött som fan dagen efter. Nej, det enda jag märker av dessa är att jag sover mycket djupare och blir inte alls lika lättväckt, vilket är skönt. Dock så fortsätter jag att ta magnesium bara för att och de gör mig sömnig har jag märkt. De hjälper inte mycket med fibromyalgin dock, för jag har börjat få mycket värk igen, så det är lite jobbigt.

Dock är det för tidigt att ropa hej ännu, även om trenden verkligen börjar vända. Sen skolan började igen så har hon försökt hitta på nya hyss om nätterna eftersom lägenheten och jag är så tråkig och natten mot måndag ville hon gosa en bra bit före att väckarklockan ringde, så jag har inte fått fullvärdig sömn på flera nätter nu. Hennes nya hyss är att krafsa på dörren till städskåpet, för därinne finns sopborsten som hon är helt besatt av. I början av veckan höll hon säkert på i en timme av och till med att krafsa på den, och natten till idag säkert lika länge, men jag ignorerade det och lyckades sova igenom det mesta. När hon väl sover så sover hon dock och i natt lät hon mig vara mycket längre. Det går som sagt lite upp och ner, men jag vet vad jag behöver göra för att få bättre ordning på henne.

Leka med henne, tills hon är trött om hon nu vill leka med mig. Hon leker inte alls lika mycket numera, men verkar inte rastlös vilket är bra. Töm lägenheten på leksaker. Ge henne kvällsmat och sen gå och sova och ignorera henne under natten. Så simpelt är det.

Kategorier
Ragdoll

Livet med kattunge är underbart. Jobbigt, men underbart…

Jag fick häromdagen höra av uppfödaren att fyra olika personer på en och samma dag hört av sig till henne och oroat sig för Majken. Exakta detaljer vet jag inte men fokus var att jag tycker Majken är jobbig för att hon inte är lugn. Vad sanningen är beror på hur man tolkar det men jag ska försöka förklara mig nu.

Sen Maja dog så har jag varit totalt jävla skitledsen över att inte ha en katt i mitt liv. I början saknade jag bara Maja såklart men sen blev det mer att vara utan katt som var jobbigt. Det var så tomt i knät, så tomt i lägenheten och vanorna man hade med katt bara försvann. Nej, jag tänkte inte vänta länge på katt så vad skulle jag göra? Det slutade med att jag valde att köpa kattunge hos en uppfödare av rasen ragdoll. Inte för att jag egentligen ville ha kattunge, men för att forma min nästa katt såsom jag vill ha den. Att leva några månader med en busig kattunge var priset jag fick betala för det. Jag ville också ha kattunge för att leva med katt potentiellt så länge som möjligt, och jag ville vara säker på att katten var frisk utan sjukdomar. Att skaffa en katt från ett pensionat har inte samma säkerhet eller trygghet tycker jag.

Det jag vill ha är ett liv med katt. Livet med Maja efter att hennes kattunge period var över har bara inneburit mys, lugna dagar och väldigt lite aktivering från vår sida. Det jobbigaste med henne efter den tiden var att rensa lådan och hitta kattvakt inför resor. Hon var ett perfekt sällskap. Nyfiken på allt, men livrädd för snickare och andra hantverkare. Tiggde mat så fort det lagades något vilket resulterade i att vi fick skapa nya rutiner så hon uppskattade mer att exempelvis få malt eller en mush bulle medan vi lagade mat istället för att tigga vår mat. Nån gång i veckan kanske fick Maja nått rus och sprang runt lite i lägenheten. Några gånger i halvåret eller så (minns inte) så aktiverade vi henne med en fjäder leksak eller laserpekare. Annars satt hon mest i knät och sov när vi var hemma eller inspekterade/observerade vad som pågick. Hon sov hela nätterna och ibland hela dagarna också så att ta hand om Maja var det lättaste som fanns. Livet med katt var underbart!

Eftersom Maja var så lik ragdoll i sitt sätt så blev det naturligt för mig att välja den rasen. Vad jag har hört och sett från andra ägare till den här rasen så kan jag förvänta mig ett liv med katt som liknade det jag hade med Maja väldigt mycket. Det är det som gör att jag valt det här. Med alla tillhörande konsekvenser. Jag visste vad jag gav mig in på, och efter ett par månaders ”slit” så vet jag att det kommer vara värt det.

Majken är en kattunge. Dyr som fan, för så är det när man köper raskatt. Men det var hon värd. Varenda krona, och särskilt om det framtida livet med henne blir såsom jag önskar. Det jag vill ha är en katt som är lugn, mysig och social vilket Majken är så länge som hon inte busar och far rundor över hela lägenheten och mig. Anledningen till varför hon gör det är för att hon är ju en kattunge, och de har energi till tusen. Då är det ok, för jag valde att köpa kattunge.

Av dygnets 24 timmar brukar det se ut ungefär så här:

Hon vaknar någonstans runt sju på morgonen, plus eller minus någon timme beroende på läggdags. Vanligtvis sover hon i alla fall åtta timmar i sträck på natten. Hon får frukost helst runt kl åtta för att jag vill lära henne att det är en bättre tid att äta frukost på men det funkar inte alltid. Samt att är det skoldag så är det en bra idé att ge henne mat precis innan jag sticker till skolan så hon inte ser sådär jäkla superledsen ut när jag går ut genom dörren. Är jag borta i skolan så sover hon större delen av tiden tills jag kommer hem vad jag vet. Beroende på vad som händer så är hon vaken i några timmar när jag väl kommit hem. Det kan vara alltifrån nån timme eller två men ofta är det ungefär fyra timmar eller mer. Sen får hon lite mer mat och sen tar hon en tupplur till. Då sover hon oftast till ungefär 21 på kvällen. Sen busar hon och leker lite till. Behövs det så aktiverar jag henne också men sen hon lärde sig att vi ska sova på nätterna så har hon börjat aktivera sig själv väldigt bra så jag behöver sällan leka med henne. Ungefär vid 22 tiden är det dags att förbereda sig för sängen och beroende på hur aktiv hon är så ligger jag vaken i sängen medan hon leker tills hon tröttnar och ätit kvällsmaten. Att somna före 23 händer dock inte. Nu ska jag vara överlycklig om det sker före midnatt. Jag har ju utvecklat lite sömnproblem, ifall ni inte visste det… Mer om det senare i det här inlägget. Efter att hon ätit brukar hon komma till mig i sängen, tvätta av sig och sen gosa med mig tills att hon somnar. Det gäller iofs oavsett tidpunkt på dygnet. Har hon ätit letar hon upp mig för att vara så nära mig som möjligt då hon tvättar sig efter sin måltid. Ibland ligger hon kvar med mig i sängen i flera timmar och ibland går hon till sin klätterställning och sover där. Sen sover hon då till morgonen.

Dock senaste veckan då hon kastrerades så har hon börjat med en ny rutin vilket är att runt fem på morgonen så ska hon komma och gosa med mig i sängen. Då ska det pussas och slickas så det står vilt till. Pussa mig på näsan, slicka mig i pannan, slicka på mitt hår, ligga så nära hon bara kan, så senaste nätterna har jag bara halva kudden, för den andra halvan ligger hon på. Sen slocknar hon efter ett tag antingen på min kudde som vi då delar på, mellan kuddarna eller i min famn. Sen sover vi tills det är morgon igen och alarmet ringer och så börjar en ny dag. Är jag ledig så sover vi tills hon vaknar och vill äta frukost. Hon visar att hon är hungrig genom att börja leka och föra oväsen, för då vet hon att jag vaknar. Kollar jag på klockan och den är åtminstone efter sju så får hon mat, annars försöker jag få henne att somna om. Sen går vi och lägger oss igen och sover till minst klockan tio.

Ja så ser schemat ut. Vanligtvis är detta inte så jobbigt. Det blir bara jobbigt när hon är extremt rastlös och hittar på bus som hon inte får, men hon gör bara detta när hon vill ha min uppmärksamhet eller är hungrig. Och hungrig är hon! Herregud vilken katt till att äta… 😳 Nu är jag uppe i sex mush bullar per dag plus att hon äter så mycket torrfoder hon vill ha.

Idag till exempel så har hon härjat i typ 8 timmar i sträck. Mellan 16 och 18 så var hon extremt rastlös och efter jag hade provat allt, gissa vad det var hon ville göra? Jo, ligga i mitt knä för att sova! Det var nått nytt. Jag förstod inte det för då hade jag dragit fram datorn och börjat hålla på med lite sidoprojekt och hon ville konstant upp i knät men inte ligga still. När jag äntligen tog bort datorn och satte henne i knät så slocknade hon rätt fort. Hon låg i mitt knä i kanske en halvtimme, sen var jag tvungen att fixa nån slags middag så jag får med mig lite lunchlådor resten av veckan. Jag kunde flytta henne till hennes sovplats i klätterställningen men hon stannade inte där länge. Hon vaknade efter en stund och fortsatte leka i säkert nån timme till. Strax efter kl 20 så gick hon dock och la sig, och nu är hon trött. Totalt däckad. Typiskt nog så vaknade hon igen efter bara någon timmes sömn, så nu får vi se hur busig hon blir, men jag tänker ändå satsa på att hamna i säng tidigt.

I natt hoppas jag dock att hon inte väcker mig vid fem för att gosa, även om det är supermysigt, men p.g.a mina nuvarande sömnproblem så måste jag få in all sömn jag kan få. Det är därför jag har som mål att lägga mig kl 22. Ju fortare jag somnar efter det, desto mer timmar av sömn kan jag få in. Jag har varit trött de senaste dagarna, men det beror mer på att jag inte sovit tillräckligt än att tabletten verkar fortfarande. I natt till exempel sov jag förmodligen lite mer än natten innan för jag var rätt pigg när jag väl klev upp ur sängen, medan igår så var jag ett vrak typ hela dagen. Drömmen just nu hade ju varit att gå och lägga sig 22, somna max 30 minuter senare och sen sova utan större störningar fram tills klockan ringer. Potentiellt innebär det 9 timmar sömn per natt, vilket verkligen hade varit en välkommen standard. Jag gissar att när Majken är mer vuxen och därmed lugnare så borde det inte bli ett problem att få så många timmars sömn per natt.

Jaja, kortfattat så är livet med kattunge underbart. Men också jobbigt. Precis som med småbarn. Eller andra åtaganden. Det är en jävla tur att jag inte har några biologiska barn. Stackars ungar, och stackars mig för då hade jag väl inte sovit på flera år… Jag kunde ha valt att skita i att skaffa katt, och hade inte Maja gått bort så hade hon bott här hos mig istället, men nu blev det som det blev och jag har valt att leva med de här konsekvenserna. Första veckan var det asjobbigt när jag inte fick sova och jag har gjort misstag. Jag kommer säkert göra fler misstag, men jag ser positivt på framtiden. De stunder då livet med kattunge är jobbigt är ju bara några få gånger i veckan och till 99% så är det ju mitt fel, för att jag inte varit proaktiv nog och väglett henne, gett henne mat, eller aktiverat henne etc.

Och för att förklara ytterligare – Allt går bättre nu. Det har det gjort väldigt länge, både med Majken och med sömnen. Den konstiga förskjutningen på sömnen börjar gå åt rätt håll. Majken sover generellt hela nätterna. Hon är bara ”jobbig” när hon är rastlös och försöker få min uppmärksamhet och ju längre tiden går, desto lättare blir det för mig att läsa av hennes signaler och ligga ett steg före.

Ingen anledning till oro, alltså.

Kategorier
Intresseklubben antecknar!

Bra början på nya mobilen – not!

Samma dag som jag fick hem min nya iPhone 11 så började det strula. Jag gjorde illa fingrarna för jag var dum och använde fel typ av verktyg för att få bort mitt gamla skal från min iPhone Xr, och sen dog skärmen på nya mobilen.

Vi kan börja med fingrarna. Skalet jag har till min iPhone Xr är ett personligt skal som är relativt lätt att få bort, men ändå lite svårt ibland. Det är dock inte lika illa som Apples egna genomskinliga skal till deras telefoner, vilket är bra. Innan har jag lyckats få bort skalet genom att bara ta bort det med fingrarna, men denna gången gick det inte lika bra. Då tänkte jag att jag skulle vara smart och testade använda pinnen man får för att öppna stället där man lägger simkortet. Det fungerade inte alls. Då tog jag en smörkniv och då gick det lite bättre. Sen bytte jag simkort och trodde allt var bra. När jag höll i båda mobilerna så upptäckte jag efter en stund att jag blödde. Det var fan blod överallt! Det största såret var på min högra tumme, men jag hade även gjort illa mig lite på långfingret och någon annanstans. Så typiskt!

Efter att jag fått ordning på det mesta, fixat bankID etc så började jag använda mobilen som man brukar göra. Min iPhone Xr, lät jag vara en stund förutom att jag raderade gamla bankID som jag hade på den och kopplade bort alla bluetooth grejer. Det var tur, för nån timme eller så efter jag börjat använda nya mobilen så stannade den till i en app, och det slutade med att jag behövde starta om den. Efter det så funkade den fint igen i några timmar till. Senare på kvällen så satt jag och spelade lite på den, sen gick jag in på Twitter och skrollade lite. Helt plötsligt så stannade den, sen började skärmen bli sämre och sämre. Den blev pixlig och mörk. Varje gång jag tryckte på power knappen så blev den sämre. Till sist dog skärmen helt. Den var fortfarande igång, men det gick inte att göra något med den. Så störigt.

Dagen efter åkte jag och Henrik till Emporia med den och en tekniker kunde kolla på den rätt snabbt vilket var tur då det var galet mycket folk i butiken. Lönehelg 🙄. Reparationen skulle ta en timme, men det var fritt fram att hämta den senare, så på kvällen gick vi tillbaka och hämtade den. Nu är den fixad och jag fick inte en ny, vilket är både positivt som negativt. Nu hoppas jag bara att den kommer sköta sig länge. Jag lär ha denna mobilen i många år så… Som sagt så ska det vara nått riktigt rejält som ska få mig att uppdatera till en ny inom en sådär 2-3 år…

Ett nytt skal är dock beställt, och det blev sprängfyllt med katter, precis som planen var. Nedan kan ni se en skärmdump på resultatet.

Bara massa bilder på Majken, because why not, liksom?

Jaja, nu ska jag fortsätta njuta av min Söndag. Den kommer bestå av lite plugg, massa One Tree Hill på ViaFree 😃 och förhoppningsvis några nyttiga måltider.

Och för den som undrar så har jag fått sova tre nätter i rad nu. Underbart. Skriver mer om det i ett annat inlägg.

Ha en fortsatt trevlig helg, mina kära läsare!

Kategorier
Intresseklubben antecknar!

Bara en till  produkt, snälla?!

Jag har varit busig igen och köpt mig en iPhone 11. En ”värdig” uppgradering med tanke på Majken. Enda anledningen till uppgraderingen var p.g.a kameran, då ta bilder på Majken med bara selfie kameran är lite svårt. Planen är i alla fall att jag ska sälja min Xr till min gamla svärmor, som får köpa den på avbetalning, så det blir lite win-win.

Jag köpte den på abonnemang, vilket är något jag inte gjort på över 10 år nu, med all rätt. Dock så har jag en bra plan med det här. För det första så slipper jag ta X antal tusen kronor till från bankkontot och få panik över det, mobilen blir ungefär 2000 kr billigare utspritt på 2 år och jag kan behålla mitt originella abonnemang jag har med Comviq. Planen är att medan jag får in pengar från försäljningen av min Xr telefon så går de pengarna bara till att betala min mobilräkning egentligen. När det är gjort, så betalar jag av resten, och sen slipper jag ha mobilen på avbetalning, så detta är en kortsiktig lösning. Jag hade aldrig gjort det annars om det hade blivit dyrare än vad Apple säljer den för kontant, vilket det vanligtvis blir när man köper grejer på avbetalning. Nu betalar jag 300 kr i månaden för mobilen och 145 för själva abonnemanget, och det är rimligt tycker jag. Inga räntor, eller startavgifter tillkommer eftersom jag redan är kund hos Comviq. Om ett år när halva telefonen är betald, så betalar jag alltså av resten och då är abonnemanget fortfarande bara 145 kr i månaden.

Jag har försökt ta lite bilder på Majken med selfie kameran på min iPhone Xr, men de har blivit lite sådär. Det beror mest på att sitter hon inte i mitt knä eller ligger och sover, så springer hon rundor överallt och sitter typ aldrig still. Dock är planen också att min nya mobil, iPhone 11 då, är den som jag tänker behålla i hur många år som helst till, för det enda jag saknade innan var en bättre kamera, med möjlighet att ta bilder med svart bakgrund och ta porträtt bilder på objekt mycket lättare. Det ska krävas nått riktigt specifikt som jag inte känner till idag som ska få mig att uppgradera nästa gång.

Bild på Majken när hon sitter i mitt knä, taget med selfie kameran på iPhone Xr. Helt ok bild, men trist att så mycket av mig fortfarande syns.

Skillnaden mellan min iPhone Xr och iPhone 11 är bara att det finns en till kamera. Allt annat känns samma. Skärmstorleken är exakt likadan, likaså upplösningen. Alla knappar sitter på samma ställe, så det känns inte som en massiv uppgradering på så vis. Jag ville bara ha en till kamera så jag kan ta bra och värdiga minnen av min nya lilla bebis.

Porträttfoto med iPhone 11 på Majken där hon ligger i mitt knä och ser lite smått sur ut, men det är nog för att hon har bodyn på sig.

Självklart har jag köpt mig ett tillfälligt skal tills jag får hem nästa personliga skal, och jag har köpt ett skärmskydd också som jag hoppas kommer funka bra under en lång tid. Nästa steg är att föra över min Apple Care + försäkring till iPhone 11. Det ska gå, frågan är bara hur smärtfritt det är.

Ja, det var det. En till Apple produkt är inköpt. Nästa grej blir en Apple watch, men frågan är när. Jag skulle gissa att det blir till hösten, när nästa klocka släpps ( Watch 6) och Apple watch 4 återkommer i en billigare prisklass. Jag bara hoppas att den nuvarande klockan jag har håller tills dess, men det borde den göra.

Denna gången vill ja i alla fall slippa ångest för att jag köpt en till  produkt. Det borde jag kunna göra, för nu är det bara mig själv jag har att tänka på, och jag har också återigen tänkt på detta länge och det är inget spontaninköp. I och med att den gamla luren säljs och kommer användas flitigt av den personen i typ 3 år eller nått så är det också mindre slöseri på resurser. Jag hade aldrig skaffat en ny mobil nu om jag inte hade kunnat sälja min gamla. Jag hade heller aldrig gjort så här om jag inte hade hittat en operatör där jag faktiskt sparar pengar på att köpa en ny telefon. Tidigare med alla mobilköp man gjort så har mobilen blivit så mycket dyrare och med vissa operatörer är det fortfarande så, samt att majoriteten av alla operatörer har inga billiga abonnemang för någon som mig. Såsom jag har ordnat det nu så kan det knappast bli bättre.

Nu är bara frågan, hur ska mitt nästa skal se ut? Lär bli fyllt med katter i alla fall skulle jag tro.

Kategorier
Vardagsliv

Majken är kastrerad och jag har fått sömntabletter…

I tisdags kastrerades Majken, vilket skedde på hennes 4 månadersdag. Operationen gick väldigt bra, och skedde på Evidensias veterinärklinik i Malmö. Priset var också mycket bra, under 1200 kr och bodyn som jag kunde köpa kostade bara några hundralappar till.

Sen operationen så har Majken varit extremt lugn, mammig och trött. Det har varit fantastiskt om jag ska vara ärlig. Det har ju varit riktigt jobbiga veckor sen hon kom, nästan så man undrar vad fan man gett sig in på men så pass lugn som hon har varit efter kastreringen så börjar allt kännas mycket bättre. När hon återfår sin huligan-energi så får vi se vad som händer dock, men detta är ett gott tecken på att det var värt det.

Ragdolls är ju väldigt lugna generellt och nu längtar jag tills tiden då hon kommer lugna ner sig rejält. Om det händer vid 6 månader, 8 månader eller 1 år eller senare återstår att se, men jag hoppas att det verkligen sker tidigare snarare än senare. Uppfödarens äldre katter som jag har fått träffa verkar väldigt lugna och inte superintresserade av att konstant leka, busa eller springa omkring, utan de verkar mer nöjda med att bara vara med. En av katterna de har är ca 8-9 månader när jag skriver det här inlägget och har varit väldigt lugn av sig under hela tiden jag har varit hos uppfödaren och hälsat på och enligt uppfödaren själv brukar de lugna ner sig vid 6 månader ungefär. Jag håller tummarna för att Majken är likadan, för när hon är lugn så är hon helt jävla underbar. Det hon gör då är att bara ligga i mitt knä och gosa, och det är precis så jag vill ha det.

Majken ligger bredvid min Macbook Pro och sover. En win-win situation där jag kan ha laptopen i knät och Majken nära till hands. Hon har en röd body på sig för att vara mer rörlig och inte kunna slicka på såret.

Så var det här med sömnen då… Jo, jag kan fortfarande inte sova. För några dagar sen så gick på närmsta köpcentret till en hälsokost butik och köpte med mig magnesiumtabletter och ashwaganda, för det ska förbättra sömnen utan att man behöver kontakta läkare eller ta starka tabletter för att sova. Den första natten märkte jag stor effekt och sov större delen av natten, likadant den andra natten, men sen så sov jag nästan inget alls vad jag vet under den tredje natten. Igår så fick jag nog och laddade hem kry appen och ringde läkarna där när det var mindre väntetid, och direkt så fick jag sömntabletter utskrivna. Det känns skönt, även om det känns jobbigt att ta sömntabletter utskrivna av läkare. Nu hoppas jag dock bara på att det ska funka. Natten till idag (torsdag) så fick jag sällskap över natten, och självklart sov jag bättre. Därför tog jag inte första tabletten igår. Jag sov dock inte perfekt, utan vaknade fan tusen gånger, men det beror mer på att sängen är lite liten för två personer att sova i, så att ligga bekvämt är svårt. Att sova ensam i den tycker jag fungerar väldigt bra. När jag väl har sovit i den d.v.s. Jag somnade också rätt så snabbt och sov större delen av natten.

De tabletter jag fick utskrivna heter Propavan, 25 mg och ska tas enligt läkaren en timme före sängdags. Mina vänner som tagit sömntabletter och specifikt dessa tabletter innan säger två timmar, då de ska stanna kvar i kroppen i ca 10 timmar. Mina vänner har tipsat mig om detta för att jag inte ska vara för trött när jag vaknar och för att minska risken för nån slags baksmälla som kan hända när man tar sömntabletter. Det jag tänker göra är att ta dem ca 2 timmar innan, men att vara redo för sängen när jag tar dem, så jag bara kan gå o lägga mig när jag verkligen inte kan hålla mig vaken längre. Jag vet ju inte hur pass effektiva de är så vi får se. Jag bara hoppas att jag somnar av dem, sover djupt och känner mig utvilad när jag vaknar. Får jag en till natt nu där jag inte kan somna före kl 3 på natten så kommer jag fan att gå galen. Om jag inte redan gjort det. Hela sömncykeln är liksom försjkuten, då jag typ gått till sängs till 22 på kvällen, ligger och vrider och vänder mig till typ 2 eller 3 på natten, somnar, sover någorlunda bra, vaknar vid 7 eller 8 beroende på om det är skola eller för att Majken ska ha frukost. Är det skoldag så har jag stannat hemma två dagar på två veckor för att jag orkar verkligen inte ta mig till skolan när jag knappt fått sova nått, så då sover jag bara vidare till typ 10 eller 11. Likadant om jag inte behöver gå till skolan, då tar jag bara sovmorgon.

Så istället för att sova normalt, vilket är typ (som jag planerat i och med flytten) är ungefär 23:00 – 07:45 på en skoldag och från midnatt till 10 dagen efter på en ledig dag eller helg. Så länge jag bara somnar före midnatt och får sova hela natten ostört så får jag in mina 8-9 timmar, men nu sker alltså de där 8-9 timmarna mellan typ 03:00 – 11:00 vilket är lite smått galet. Särskilt när jag ändå lagt mig i sängen för att sova någonstans mellan 22:00 och 23:00. Det hade väl varit ok om jag vänt på dygnet och inte haft nått bättre för mig, men eftersom jag har tider att passa, uppgifter att göra och ett normalt liv just nu så funkar inte det sovschemat.

Strax ska jag ta min första propavan tablett, och jag hoppas att det kommer fungera bra för mig, att jag sover, och sover djupt, drömmer mycket och inte vaknar femtioelva gånger på en natt samt att jag känner mig utvilad imorgon när jag vaknat.

Ja, det var väl det. Godnatt och håll tummar och tår för att tabletterna gör sin verkan. Skulle det visa sig att man blir lite för groggy av dem så är det ok att låta bilen stå i några dagar, även om det är lite slöseri med pengar, men hellre sömn.

Åh, herre gud – ge mig sömn!

Kategorier
Ragdoll

En rastlös liten Majken?

Ja, även om saker och ting sakta men säkert börjar bli bättre så är hon lite rastlös när hon är vaken. Hon har ju fått ett riktigt bra klösträd som är stort, men hon har inte lekt i det så jättemycket sen hon fick det, mest sovit i det. Jag försöker göra klätterställningen lite mer intressant genom att gömma godis på varje del, och det gillar hon. Det är dock mer vanligt att istället attackera mina och gästernas fötter, bita oss i fingrarna och gå dit hon inte får istället för att busa och hoppa i klätterställningen eller med alla tusen leksaker hon nu har tillgodo. Hon gillar iofs att leka med en boll jag har fått låna av min granne samt en tunnel, så det är bra. Jag ska också dränka klösträdet i kattmynta också, men inte just idag… För att få bukt med bitandet ska hon få en bit kycklinghals lite oftare istället.

Uppfödaren ”tjatar” om att skaffa en till katt, men eftersom det sakta men säkert blir bättre så är det inte av intresse. Hon sover om nätterna utan någon vidare aktivering på kvällarna sen några dagar tillbaka och hon börjar lystra på dels sitt namn men även ”Nej”. Jag får just nu bara panik när det gäller tanken om en till kattunge på alla sätt och vis. Jag menar, en till anledning till varför jag valde att köpa kattunge hos den här uppfödaren är för att hon var den första som sa att jag kan börja med en. Hon har också påpekat att hon har bara sålt ensamma kattungar till köpare och det har aldrig varit några problem med att de har varit själva. Nu har jag också köpt in alla saker som behövs, och rastlösheten kan ju ha kommit för att jag exempelvis köpte klösträdet lite för sent, istället för att ha haft det här från början.

På mina små 30 kvadrat vill jag inte återgå till att inte kunna sova om nätterna, om det då en till buse att hålla koll på. Med min allmänt jobbiga hjärna, nervositet och nojighet så orkar jag bara inte med det. Uppfödaren säger dock att har man två så busar dem med varandra och låter en vara på nätterna, men jag vet inte om jag litar på det. Om inget annat så vågar jag helt enkelt inte. Jag ska ha flera katter, det är typ bestämt, men nästa lär bli en vuxen/jämngammal katt med Majken på förmodligen foder eller som omplacering. Det blir INTE några fler kattungar på ett bra jävla tag! Nä, då ska jag bo i en större bostad med ett dedikerat kattrum så jag kan sova om nätterna utan att oroa mig för att huliganerna håller på och driver mig till allmänt vansinne. Hade jag dessutom bestämt mig för två kattungar från början så hade jag köpt två redan. Nu började jag med en och det får jag leva med.

Sen har jag inte råd. I alla fall inte i mitt huvud, då jag räknat ut att Majken för det första blir dyrare än vad jag trodde i månadskostnad. Det blir 300 kr bara för Mush, ytterligare 100 kr eller nått för torrfodret som hon ska utöver det, ca 160 kr i försäkring och typ 200 kr på bara kattsand. Särskilt om jag tänker gå över till en bättre sand. Den sanden jag har nu är samma som uppfödaren, men det enda positiva med den är att det blir bra klumpar och att den är dryg. I övrigt så stinker den som fan och nu har den börjat damma nått så ofantligt mycket, så jag ska byta när den här påsen tar slut.

Jag hade räknat med typ 700 kr för två katter i månaden inklusive allt, men det är priset för bara en. Att också punga ut med ytterligare 10k för en kattunge känns lite jävligt för plånboken också då jag upplever att jag tömt bankkontot inför flytten. Det kommer ju så klart stabiliseras nu när jag har köpt allt (förutom dammsugare ungefär), men det är löjligt mycket pengar som lagts på den här flytten så nu vill jag hålla i slantarna så mycket det går. Sen blev jag också beviljad bostadstillägg så det är också bra, men trots det så upplever jag mig själv som urfattig just nu och får nästan panik i tanke på att spendera mer pengar på saker jag faktiskt behöver. Jag är till och med osäker på om jag ska ha kvar mitt rosa hår. Dels så börjar jag kanske tröttna lite på det, men inte av färgen direkt utan mer andra konsekvenser, men det kan vi ta i ett annat dedikerat hår-inlägg.

Majken har också de senaste dagarna blivit extremt mammig. Hon vill vara nära, upp i fejset och gosa. Häromdagen ville hon vara min nackkudde, så ja då fick hon vara det ett tag, och sen så vill hon typ att jag ska bära henne när jag sitter ner. Jag visar på foton nedan hur det kan se ut:

Majken vill vara min nackkudde i ena poängfåtöljen jag sitter mest i. Gulligt! Och varmt samt skönt för nacken!
Majken vill vara så nära hon bara kan. Tekniskt sett att ”bli buren” fast hon sitter i mitt knä.

Hennes mammighet är superhärligt, då jag vill ha en katt som är gosig, och intresserad av mig också, vilket Majken är. Hon är en trygg, social, nyfiken katt som verkar tycka om allt och alla. Henrik är hennes bästa kompis och för några dagar sen fick hon leka med grannen och hennes katter vilket också gick mycket bra. Idag har vi varit hemma hos Henrik, men det tog lång stund innan hon varvade ner och kunde sova lite. Det var nog lite för mycket andra dofter där och att bara leka var lite svårt, men hon lekte med tunneln vi hade köpt och en mus-leksak, men hon gick också omkring mycket och bara undersökte allt. Majken har idag varit vaken större delen av dagen så nu när vi kom hem ville hon bara upp och gosa med mig, och nu ligger hon och sover bredvid. Bild på det kan ni se högst upp i inlägget som den så kallade ”featured image” bilden.

I det stora hela är jag hoppfull i alla fall att saker och ting börjar gå åt rätt håll. Jag har hittat rutiner också som gör att jag börjat sova också om nätterna. Jag är inte alls lika rastlös längre heller när jag är i lägenheten så det börjar också bli bättre. Tids nog så kommer detta bli väldigt bra tror jag, men som sagt – inga fler kattungar på väldigt länge, tack! 😉

Kategorier
Vardagsliv

Sömnproblemen fortsätter, men vad beror det på?

Jag har nu haft Majken i ungefär 1,5 veckor och på typ 10-12 nätter så har jag sovit bra i två av dem. När Majken äntligen började sova om nätterna, ja då hände nått konstigt med mig, så jag har inte kunnat sova särskilt bra senaste tiden, och det driver mig till vansinne!

Jag har haft sömnproblem hela livet. Det tar normalt säkert en timme att bara somna, oavsett hur trött jag än är, jag är lättväckt, har svårt att somna om i många fall och behöver mycket sömn för att kunna fungera normalt. Det har blivit bättre med åren, och överlag så har jag börjat sova bättre om nätterna, även om jag fortfarande är lättväckt.

När Majken inte kunde sova om nätterna och höll mig vaken, så blev det ju lite som det blev. Det som händer nu är dock nått jag typ aldrig varit med om tidigare, i alla fall inte i såna här ”mängder”. Jag är trött nu när jag går och lägger mig, men det är som om att kroppen och hjärnan är på olika nivåer. Jag är trött, vill sova. Min hjärna är också trött och vill sova. Däremot vill min kropp nått helt annat. Ut och springa eller vad det nu är. Jag har alltså fjärilar i magen när jag ska sova. I huvudet är det stendött med tankar, då ångest innan jag ska sova är mer standard än nått annat. Det brukar vara rusningstrafik i mitt huvud när jag ska sova, vilket är anledningen att det tar så lång tid att somna. Jag ligger och tänker på fan och hans moster i evigheter. Inbillar mig saker som inte har hänt eller kommer hända etc. Det gör jag vanligtvis tills jag somnar och börjar drömma ännu konstigare saker. Så är det alltså inte nu, utan magen liggar bara och pirrar, så hela jag vibrerar. Ibland är jag nästan skakis, typ som om jag har feberfrossa. Det är omöjligt att sova i alla fall. I snitt sen Majken kom till mig så har jag fått in max 4-5 timmars sömn per natt, så jag är lagom förstörd.

De gånger jag har sovit bra, har varit när någon sovit över. Då sover jag som en stock. Det har varit jätteskönt, men det är frustrerande att det inte är samma sak när jag sover ensam igen. Egentligen är det inte att sova ensam som är problemet, även om det är ovant. I alla fall tror jag inte det. När jag har pratat med några nära vänner så har de sagt att det förmodligen beror på att jag nu börjat landa i att jag inte är tillsammans med Henrik längre. I början av flytten så var det ju bara fullt ös – komplett meningslös som gällde, så det har ju tagit ett tag innan jag fått in en vardag och en någorlunda rutin.

Om jag ska vara sådär analyserande och reflekterande som jag brukar vara så tror jag att mina nuvarande (förhoppningsvis ytterst tillfälliga) sömnproblem beror på flera olika saker. Dels tror jag det stämmer att jag börjat landa i att bo ensam igen. Jag tror det är ovant att sova ensam, då jag sovit bredvid Henrik nästan varje natt i ungefär 11 år. Under dessa 11 år tillsammans så har vi max sovit utan varandra kanske 1-2 veckor per år, så vi är verkligen vana att sova tillsammans. Åtminstone är jag det.

Sen tror jag också att det beror på en framkallad ”rastlöshet” som jag själv orsakat. Sen jag flyttade in i den här lägenheten så har jag haft otroligt svårt att slappna av och bara göra det som jag har längtat efter. Det jag vill göra är att typ sitta med min laptop i knät och koda/göra skolarbete, se film eller bara ta det allmänt lugnt med tekniken i högsta hugg. Istället för att jag kan göra detta och bara njuta av det som jag gjorde innan flytten så har jag större intresse av att bara städa, hålla ordning eller göra vad som helst som inte innebär det jag alltid gör – vara lat och stirra på skärmar. Det är en mycket konstig känsla att jag inte kan njuta av det som jag annars bara älskar att göra. Visst, jag njuter väl när jag ser en bra film, men jag tänker typ konstant på nått annat jag kan göra istället. Och det är mycket irriterande.

Fördelarna med att jag känner dock att jag vill städa med mera är ju att jag lärt mig hålla ordning bättre. Jämfört med innan så är det en massiv förändring. Dock är det inte alla dagar man orkar hålla ordning, men med tanke på hur lite utrymme jag har så kan det gå maximalt en dag innan jag måste köra diskmaskinen exempelvis och diska upp efter mig.

Natten till idag (sön-mån) är första natten där jag sovit ensam sen Majken kom där jag lyckats sova större delen av natten. Jag har börjat dricka kamomillte, främst för att det ska ha en allmänt lugnande effekt och jag tänkte att det skulle hjälpa mot mina humörsvängningar och korta stubin. Ibland hjälper det mot det – ja, men det har en annan positiv effekt. Jag blir trött. Och sömnig. Vilket är precis vad jag behöver just nu. Igår var första gången sen Majken kom vad jag minns som jag drack en kopp kamomillte innan läggdags och jovisst lyckades jag somna. Jag drack teet ungefär en halvtimme innan läggdags, sen läste jag några kapitel manga efter tips från Henrik om jag inte är tillräckligt trött, då läsning gör mig supertrött. Sen la jag mig för att sova och somnade relativt snabbt. Dock så vaknade jag till kort efteråt och spenderade ungefär 90 minuter till med att försöka somna om. Efter att jag höll på att ge upp så ringde jag en kompis, då jag hade förvarnat henne om att det kunde ske, men hon svarade inte och då försökte jag ändå att somna om. Ja, det slutade med att jag sov praktiskt taget hela natten efter det, mellan ungefär 01:30 – 06:30 då Majken vaknade till och var döhungrig. Då fick hon sin frukost, sen gick jag och la mig igen och somnade om, och 07:45 ringde alarmet. Dock vaknade jag lite innan det då Majken prompt ville rulla upp gardinen igen för femtielfte gången sen igår…

Idag har jag dock typ halvsovit i skolan, och varit så jävla trött att även om jag hade fått tillåtelse att åka hem tidigare så hade jag varit för trött för att köra. Det blev bättre efter lunchen och sen jag kom hem efter skolan så har jag inte varit så trött att jag varit tvungen att ta en tupplur. Däremot lär det bli lite tidigare i säng idag… Om jag nu bara kan slita mig från datorn d.v.s.

Kortfattat nu så är jag mer hoppfull om att jag kan börja sova om nätterna igen och förhoppningen är att det kommer gå bättre och bättre för varje natt. Majken har också fått en rejäl klätterställning nu som är typ 170 cm hög med många gömmor och sängar samt klöspelare. Hon gillar att sova i den, men att se på den som världens bästa aktiveringsleksak är tydligen svårt. Nåja, med lite nya rutiner, godislekar och annat så lär hon börja klättra i trädet mer framöver. Hon sover som sagt genom nätterna nu, även om hon vaknar lite för tidigt om morgnarna, men det lär nog ändras det också tids nog.