Jag har varit busig igen och köpt mig en iPhone 11. En ”värdig” uppgradering med tanke på Majken. Enda anledningen till uppgraderingen var p.g.a kameran, då ta bilder på Majken med bara selfie kameran är lite svårt. Planen är i alla fall att jag ska sälja min Xr till min gamla svärmor, som får köpa den på avbetalning, så det blir lite win-win.
Jag köpte den på abonnemang, vilket är något jag inte gjort på över 10 år nu, med all rätt. Dock så har jag en bra plan med det här. För det första så slipper jag ta X antal tusen kronor till från bankkontot och få panik över det, mobilen blir ungefär 2000 kr billigare utspritt på 2 år och jag kan behålla mitt originella abonnemang jag har med Comviq. Planen är att medan jag får in pengar från försäljningen av min Xr telefon så går de pengarna bara till att betala min mobilräkning egentligen. När det är gjort, så betalar jag av resten, och sen slipper jag ha mobilen på avbetalning, så detta är en kortsiktig lösning. Jag hade aldrig gjort det annars om det hade blivit dyrare än vad Apple säljer den för kontant, vilket det vanligtvis blir när man köper grejer på avbetalning. Nu betalar jag 300 kr i månaden för mobilen och 145 för själva abonnemanget, och det är rimligt tycker jag. Inga räntor, eller startavgifter tillkommer eftersom jag redan är kund hos Comviq. Om ett år när halva telefonen är betald, så betalar jag alltså av resten och då är abonnemanget fortfarande bara 145 kr i månaden.
Jag har försökt ta lite bilder på Majken med selfie kameran på min iPhone Xr, men de har blivit lite sådär. Det beror mest på att sitter hon inte i mitt knä eller ligger och sover, så springer hon rundor överallt och sitter typ aldrig still. Dock är planen också att min nya mobil, iPhone 11 då, är den som jag tänker behålla i hur många år som helst till, för det enda jag saknade innan var en bättre kamera, med möjlighet att ta bilder med svart bakgrund och ta porträtt bilder på objekt mycket lättare. Det ska krävas nått riktigt specifikt som jag inte känner till idag som ska få mig att uppgradera nästa gång.
Bild på Majken när hon sitter i mitt knä, taget med selfie kameran på iPhone Xr. Helt ok bild, men trist att så mycket av mig fortfarande syns.
Skillnaden mellan min iPhone Xr och iPhone 11 är bara att det finns en till kamera. Allt annat känns samma. Skärmstorleken är exakt likadan, likaså upplösningen. Alla knappar sitter på samma ställe, så det känns inte som en massiv uppgradering på så vis. Jag ville bara ha en till kamera så jag kan ta bra och värdiga minnen av min nya lilla bebis.
Porträttfoto med iPhone 11 på Majken där hon ligger i mitt knä och ser lite smått sur ut, men det är nog för att hon har bodyn på sig.
Självklart har jag köpt mig ett tillfälligt skal tills jag får hem nästa personliga skal, och jag har köpt ett skärmskydd också som jag hoppas kommer funka bra under en lång tid. Nästa steg är att föra över min Apple Care + försäkring till iPhone 11. Det ska gå, frågan är bara hur smärtfritt det är.
Ja, det var det. En till Apple produkt är inköpt. Nästa grej blir en Apple watch, men frågan är när. Jag skulle gissa att det blir till hösten, när nästa klocka släpps ( Watch 6) och Apple watch 4 återkommer i en billigare prisklass. Jag bara hoppas att den nuvarande klockan jag har håller tills dess, men det borde den göra.
Denna gången vill ja i alla fall slippa ångest för att jag köpt en till produkt. Det borde jag kunna göra, för nu är det bara mig själv jag har att tänka på, och jag har också återigen tänkt på detta länge och det är inget spontaninköp. I och med att den gamla luren säljs och kommer användas flitigt av den personen i typ 3 år eller nått så är det också mindre slöseri på resurser. Jag hade aldrig skaffat en ny mobil nu om jag inte hade kunnat sälja min gamla. Jag hade heller aldrig gjort så här om jag inte hade hittat en operatör där jag faktiskt sparar pengar på att köpa en ny telefon. Tidigare med alla mobilköp man gjort så har mobilen blivit så mycket dyrare och med vissa operatörer är det fortfarande så, samt att majoriteten av alla operatörer har inga billiga abonnemang för någon som mig. Såsom jag har ordnat det nu så kan det knappast bli bättre.
Nu är bara frågan, hur ska mitt nästa skal se ut? Lär bli fyllt med katter i alla fall skulle jag tro.
I tisdags kastrerades Majken, vilket skedde på hennes 4 månadersdag. Operationen gick väldigt bra, och skedde på Evidensias veterinärklinik i Malmö. Priset var också mycket bra, under 1200 kr och bodyn som jag kunde köpa kostade bara några hundralappar till.
Sen operationen så har Majken varit extremt lugn, mammig och trött. Det har varit fantastiskt om jag ska vara ärlig. Det har ju varit riktigt jobbiga veckor sen hon kom, nästan så man undrar vad fan man gett sig in på men så pass lugn som hon har varit efter kastreringen så börjar allt kännas mycket bättre. När hon återfår sin huligan-energi så får vi se vad som händer dock, men detta är ett gott tecken på att det var värt det.
Ragdolls är ju väldigt lugna generellt och nu längtar jag tills tiden då hon kommer lugna ner sig rejält. Om det händer vid 6 månader, 8 månader eller 1 år eller senare återstår att se, men jag hoppas att det verkligen sker tidigare snarare än senare. Uppfödarens äldre katter som jag har fått träffa verkar väldigt lugna och inte superintresserade av att konstant leka, busa eller springa omkring, utan de verkar mer nöjda med att bara vara med. En av katterna de har är ca 8-9 månader när jag skriver det här inlägget och har varit väldigt lugn av sig under hela tiden jag har varit hos uppfödaren och hälsat på och enligt uppfödaren själv brukar de lugna ner sig vid 6 månader ungefär. Jag håller tummarna för att Majken är likadan, för när hon är lugn så är hon helt jävla underbar. Det hon gör då är att bara ligga i mitt knä och gosa, och det är precis så jag vill ha det.
Majken ligger bredvid min Macbook Pro och sover. En win-win situation där jag kan ha laptopen i knät och Majken nära till hands. Hon har en röd body på sig för att vara mer rörlig och inte kunna slicka på såret.
Så var det här med sömnen då… Jo, jag kan fortfarande inte sova. För några dagar sen så gick på närmsta köpcentret till en hälsokost butik och köpte med mig magnesiumtabletter och ashwaganda, för det ska förbättra sömnen utan att man behöver kontakta läkare eller ta starka tabletter för att sova. Den första natten märkte jag stor effekt och sov större delen av natten, likadant den andra natten, men sen så sov jag nästan inget alls vad jag vet under den tredje natten. Igår så fick jag nog och laddade hem kry appen och ringde läkarna där när det var mindre väntetid, och direkt så fick jag sömntabletter utskrivna. Det känns skönt, även om det känns jobbigt att ta sömntabletter utskrivna av läkare. Nu hoppas jag dock bara på att det ska funka. Natten till idag (torsdag) så fick jag sällskap över natten, och självklart sov jag bättre. Därför tog jag inte första tabletten igår. Jag sov dock inte perfekt, utan vaknade fan tusen gånger, men det beror mer på att sängen är lite liten för två personer att sova i, så att ligga bekvämt är svårt. Att sova ensam i den tycker jag fungerar väldigt bra. När jag väl har sovit i den d.v.s. Jag somnade också rätt så snabbt och sov större delen av natten.
De tabletter jag fick utskrivna heter Propavan, 25 mg och ska tas enligt läkaren en timme före sängdags. Mina vänner som tagit sömntabletter och specifikt dessa tabletter innan säger två timmar, då de ska stanna kvar i kroppen i ca 10 timmar. Mina vänner har tipsat mig om detta för att jag inte ska vara för trött när jag vaknar och för att minska risken för nån slags baksmälla som kan hända när man tar sömntabletter. Det jag tänker göra är att ta dem ca 2 timmar innan, men att vara redo för sängen när jag tar dem, så jag bara kan gå o lägga mig när jag verkligen inte kan hålla mig vaken längre. Jag vet ju inte hur pass effektiva de är så vi får se. Jag bara hoppas att jag somnar av dem, sover djupt och känner mig utvilad när jag vaknar. Får jag en till natt nu där jag inte kan somna före kl 3 på natten så kommer jag fan att gå galen. Om jag inte redan gjort det. Hela sömncykeln är liksom försjkuten, då jag typ gått till sängs till 22 på kvällen, ligger och vrider och vänder mig till typ 2 eller 3 på natten, somnar, sover någorlunda bra, vaknar vid 7 eller 8 beroende på om det är skola eller för att Majken ska ha frukost. Är det skoldag så har jag stannat hemma två dagar på två veckor för att jag orkar verkligen inte ta mig till skolan när jag knappt fått sova nått, så då sover jag bara vidare till typ 10 eller 11. Likadant om jag inte behöver gå till skolan, då tar jag bara sovmorgon.
Så istället för att sova normalt, vilket är typ (som jag planerat i och med flytten) är ungefär 23:00 – 07:45 på en skoldag och från midnatt till 10 dagen efter på en ledig dag eller helg. Så länge jag bara somnar före midnatt och får sova hela natten ostört så får jag in mina 8-9 timmar, men nu sker alltså de där 8-9 timmarna mellan typ 03:00 – 11:00 vilket är lite smått galet. Särskilt när jag ändå lagt mig i sängen för att sova någonstans mellan 22:00 och 23:00. Det hade väl varit ok om jag vänt på dygnet och inte haft nått bättre för mig, men eftersom jag har tider att passa, uppgifter att göra och ett normalt liv just nu så funkar inte det sovschemat.
Strax ska jag ta min första propavan tablett, och jag hoppas att det kommer fungera bra för mig, att jag sover, och sover djupt, drömmer mycket och inte vaknar femtioelva gånger på en natt samt att jag känner mig utvilad imorgon när jag vaknat.
Ja, det var väl det. Godnatt och håll tummar och tår för att tabletterna gör sin verkan. Skulle det visa sig att man blir lite för groggy av dem så är det ok att låta bilen stå i några dagar, även om det är lite slöseri med pengar, men hellre sömn.
Ja, även om saker och ting sakta men säkert börjar bli bättre så är hon lite rastlös när hon är vaken. Hon har ju fått ett riktigt bra klösträd som är stort, men hon har inte lekt i det så jättemycket sen hon fick det, mest sovit i det. Jag försöker göra klätterställningen lite mer intressant genom att gömma godis på varje del, och det gillar hon. Det är dock mer vanligt att istället attackera mina och gästernas fötter, bita oss i fingrarna och gå dit hon inte får istället för att busa och hoppa i klätterställningen eller med alla tusen leksaker hon nu har tillgodo. Hon gillar iofs att leka med en boll jag har fått låna av min granne samt en tunnel, så det är bra. Jag ska också dränka klösträdet i kattmynta också, men inte just idag… För att få bukt med bitandet ska hon få en bit kycklinghals lite oftare istället.
Uppfödaren ”tjatar” om att skaffa en till katt, men eftersom det sakta men säkert blir bättre så är det inte av intresse. Hon sover om nätterna utan någon vidare aktivering på kvällarna sen några dagar tillbaka och hon börjar lystra på dels sitt namn men även ”Nej”. Jag får just nu bara panik när det gäller tanken om en till kattunge på alla sätt och vis. Jag menar, en till anledning till varför jag valde att köpa kattunge hos den här uppfödaren är för att hon var den första som sa att jag kan börja med en. Hon har också påpekat att hon har bara sålt ensamma kattungar till köpare och det har aldrig varit några problem med att de har varit själva. Nu har jag också köpt in alla saker som behövs, och rastlösheten kan ju ha kommit för att jag exempelvis köpte klösträdet lite för sent, istället för att ha haft det här från början.
På mina små 30 kvadrat vill jag inte återgå till att inte kunna sova om nätterna, om det då en till buse att hålla koll på. Med min allmänt jobbiga hjärna, nervositet och nojighet så orkar jag bara inte med det. Uppfödaren säger dock att har man två så busar dem med varandra och låter en vara på nätterna, men jag vet inte om jag litar på det. Om inget annat så vågar jag helt enkelt inte. Jag ska ha flera katter, det är typ bestämt, men nästa lär bli en vuxen/jämngammal katt med Majken på förmodligen foder eller som omplacering. Det blir INTE några fler kattungar på ett bra jävla tag! Nä, då ska jag bo i en större bostad med ett dedikerat kattrum så jag kan sova om nätterna utan att oroa mig för att huliganerna håller på och driver mig till allmänt vansinne. Hade jag dessutom bestämt mig för två kattungar från början så hade jag köpt två redan. Nu började jag med en och det får jag leva med.
Sen har jag inte råd. I alla fall inte i mitt huvud, då jag räknat ut att Majken för det första blir dyrare än vad jag trodde i månadskostnad. Det blir 300 kr bara för Mush, ytterligare 100 kr eller nått för torrfodret som hon ska utöver det, ca 160 kr i försäkring och typ 200 kr på bara kattsand. Särskilt om jag tänker gå över till en bättre sand. Den sanden jag har nu är samma som uppfödaren, men det enda positiva med den är att det blir bra klumpar och att den är dryg. I övrigt så stinker den som fan och nu har den börjat damma nått så ofantligt mycket, så jag ska byta när den här påsen tar slut.
Jag hade räknat med typ 700 kr för två katter i månaden inklusive allt, men det är priset för bara en. Att också punga ut med ytterligare 10k för en kattunge känns lite jävligt för plånboken också då jag upplever att jag tömt bankkontot inför flytten. Det kommer ju så klart stabiliseras nu när jag har köpt allt (förutom dammsugare ungefär), men det är löjligt mycket pengar som lagts på den här flytten så nu vill jag hålla i slantarna så mycket det går. Sen blev jag också beviljad bostadstillägg så det är också bra, men trots det så upplever jag mig själv som urfattig just nu och får nästan panik i tanke på att spendera mer pengar på saker jag faktiskt behöver. Jag är till och med osäker på om jag ska ha kvar mitt rosa hår. Dels så börjar jag kanske tröttna lite på det, men inte av färgen direkt utan mer andra konsekvenser, men det kan vi ta i ett annat dedikerat hår-inlägg.
Majken har också de senaste dagarna blivit extremt mammig. Hon vill vara nära, upp i fejset och gosa. Häromdagen ville hon vara min nackkudde, så ja då fick hon vara det ett tag, och sen så vill hon typ att jag ska bära henne när jag sitter ner. Jag visar på foton nedan hur det kan se ut:
Majken vill vara min nackkudde i ena poängfåtöljen jag sitter mest i. Gulligt! Och varmt samt skönt för nacken!Majken vill vara så nära hon bara kan. Tekniskt sett att ”bli buren” fast hon sitter i mitt knä.
Hennes mammighet är superhärligt, då jag vill ha en katt som är gosig, och intresserad av mig också, vilket Majken är. Hon är en trygg, social, nyfiken katt som verkar tycka om allt och alla. Henrik är hennes bästa kompis och för några dagar sen fick hon leka med grannen och hennes katter vilket också gick mycket bra. Idag har vi varit hemma hos Henrik, men det tog lång stund innan hon varvade ner och kunde sova lite. Det var nog lite för mycket andra dofter där och att bara leka var lite svårt, men hon lekte med tunneln vi hade köpt och en mus-leksak, men hon gick också omkring mycket och bara undersökte allt. Majken har idag varit vaken större delen av dagen så nu när vi kom hem ville hon bara upp och gosa med mig, och nu ligger hon och sover bredvid. Bild på det kan ni se högst upp i inlägget som den så kallade ”featured image” bilden.
I det stora hela är jag hoppfull i alla fall att saker och ting börjar gå åt rätt håll. Jag har hittat rutiner också som gör att jag börjat sova också om nätterna. Jag är inte alls lika rastlös längre heller när jag är i lägenheten så det börjar också bli bättre. Tids nog så kommer detta bli väldigt bra tror jag, men som sagt – inga fler kattungar på väldigt länge, tack! 😉
Jag har nu haft Majken i ungefär 1,5 veckor och på typ 10-12 nätter så har jag sovit bra i två av dem. När Majken äntligen började sova om nätterna, ja då hände nått konstigt med mig, så jag har inte kunnat sova särskilt bra senaste tiden, och det driver mig till vansinne!
Jag har haft sömnproblem hela livet. Det tar normalt säkert en timme att bara somna, oavsett hur trött jag än är, jag är lättväckt, har svårt att somna om i många fall och behöver mycket sömn för att kunna fungera normalt. Det har blivit bättre med åren, och överlag så har jag börjat sova bättre om nätterna, även om jag fortfarande är lättväckt.
När Majken inte kunde sova om nätterna och höll mig vaken, så blev det ju lite som det blev. Det som händer nu är dock nått jag typ aldrig varit med om tidigare, i alla fall inte i såna här ”mängder”. Jag är trött nu när jag går och lägger mig, men det är som om att kroppen och hjärnan är på olika nivåer. Jag är trött, vill sova. Min hjärna är också trött och vill sova. Däremot vill min kropp nått helt annat. Ut och springa eller vad det nu är. Jag har alltså fjärilar i magen när jag ska sova. I huvudet är det stendött med tankar, då ångest innan jag ska sova är mer standard än nått annat. Det brukar vara rusningstrafik i mitt huvud när jag ska sova, vilket är anledningen att det tar så lång tid att somna. Jag ligger och tänker på fan och hans moster i evigheter. Inbillar mig saker som inte har hänt eller kommer hända etc. Det gör jag vanligtvis tills jag somnar och börjar drömma ännu konstigare saker. Så är det alltså inte nu, utan magen liggar bara och pirrar, så hela jag vibrerar. Ibland är jag nästan skakis, typ som om jag har feberfrossa. Det är omöjligt att sova i alla fall. I snitt sen Majken kom till mig så har jag fått in max 4-5 timmars sömn per natt, så jag är lagom förstörd.
De gånger jag har sovit bra, har varit när någon sovit över. Då sover jag som en stock. Det har varit jätteskönt, men det är frustrerande att det inte är samma sak när jag sover ensam igen. Egentligen är det inte att sova ensam som är problemet, även om det är ovant. I alla fall tror jag inte det. När jag har pratat med några nära vänner så har de sagt att det förmodligen beror på att jag nu börjat landa i att jag inte är tillsammans med Henrik längre. I början av flytten så var det ju bara fullt ös – komplett meningslös som gällde, så det har ju tagit ett tag innan jag fått in en vardag och en någorlunda rutin.
Om jag ska vara sådär analyserande och reflekterande som jag brukar vara så tror jag att mina nuvarande (förhoppningsvis ytterst tillfälliga) sömnproblem beror på flera olika saker. Dels tror jag det stämmer att jag börjat landa i att bo ensam igen. Jag tror det är ovant att sova ensam, då jag sovit bredvid Henrik nästan varje natt i ungefär 11 år. Under dessa 11 år tillsammans så har vi max sovit utan varandra kanske 1-2 veckor per år, så vi är verkligen vana att sova tillsammans. Åtminstone är jag det.
Sen tror jag också att det beror på en framkallad ”rastlöshet” som jag själv orsakat. Sen jag flyttade in i den här lägenheten så har jag haft otroligt svårt att slappna av och bara göra det som jag har längtat efter. Det jag vill göra är att typ sitta med min laptop i knät och koda/göra skolarbete, se film eller bara ta det allmänt lugnt med tekniken i högsta hugg. Istället för att jag kan göra detta och bara njuta av det som jag gjorde innan flytten så har jag större intresse av att bara städa, hålla ordning eller göra vad som helst som inte innebär det jag alltid gör – vara lat och stirra på skärmar. Det är en mycket konstig känsla att jag inte kan njuta av det som jag annars bara älskar att göra. Visst, jag njuter väl när jag ser en bra film, men jag tänker typ konstant på nått annat jag kan göra istället. Och det är mycket irriterande.
Fördelarna med att jag känner dock att jag vill städa med mera är ju att jag lärt mig hålla ordning bättre. Jämfört med innan så är det en massiv förändring. Dock är det inte alla dagar man orkar hålla ordning, men med tanke på hur lite utrymme jag har så kan det gå maximalt en dag innan jag måste köra diskmaskinen exempelvis och diska upp efter mig.
Natten till idag (sön-mån) är första natten där jag sovit ensam sen Majken kom där jag lyckats sova större delen av natten. Jag har börjat dricka kamomillte, främst för att det ska ha en allmänt lugnande effekt och jag tänkte att det skulle hjälpa mot mina humörsvängningar och korta stubin. Ibland hjälper det mot det – ja, men det har en annan positiv effekt. Jag blir trött. Och sömnig. Vilket är precis vad jag behöver just nu. Igår var första gången sen Majken kom vad jag minns som jag drack en kopp kamomillte innan läggdags och jovisst lyckades jag somna. Jag drack teet ungefär en halvtimme innan läggdags, sen läste jag några kapitel manga efter tips från Henrik om jag inte är tillräckligt trött, då läsning gör mig supertrött. Sen la jag mig för att sova och somnade relativt snabbt. Dock så vaknade jag till kort efteråt och spenderade ungefär 90 minuter till med att försöka somna om. Efter att jag höll på att ge upp så ringde jag en kompis, då jag hade förvarnat henne om att det kunde ske, men hon svarade inte och då försökte jag ändå att somna om. Ja, det slutade med att jag sov praktiskt taget hela natten efter det, mellan ungefär 01:30 – 06:30 då Majken vaknade till och var döhungrig. Då fick hon sin frukost, sen gick jag och la mig igen och somnade om, och 07:45 ringde alarmet. Dock vaknade jag lite innan det då Majken prompt ville rulla upp gardinen igen för femtielfte gången sen igår…
Idag har jag dock typ halvsovit i skolan, och varit så jävla trött att även om jag hade fått tillåtelse att åka hem tidigare så hade jag varit för trött för att köra. Det blev bättre efter lunchen och sen jag kom hem efter skolan så har jag inte varit så trött att jag varit tvungen att ta en tupplur. Däremot lär det bli lite tidigare i säng idag… Om jag nu bara kan slita mig från datorn d.v.s.
Kortfattat nu så är jag mer hoppfull om att jag kan börja sova om nätterna igen och förhoppningen är att det kommer gå bättre och bättre för varje natt. Majken har också fått en rejäl klätterställning nu som är typ 170 cm hög med många gömmor och sängar samt klöspelare. Hon gillar att sova i den, men att se på den som världens bästa aktiveringsleksak är tydligen svårt. Nåja, med lite nya rutiner, godislekar och annat så lär hon börja klättra i trädet mer framöver. Hon sover som sagt genom nätterna nu, även om hon vaknar lite för tidigt om morgnarna, men det lär nog ändras det också tids nog.
De senaste dagarna med Majken kan sammanfattas med hyperaktivitet och extrem sömnbrist och kortare stubin än vanligt. Hon har skapat sig rutiner som innebär att hon vägrar somna före midnatt och hon väcker gärna mamma (alltså mig) alldeles för tidigt, och gör allt hon kan för att inte sova.
Jag köpte ju mer leksaker till henne, vilket har hjälpt och till sist började hon leka med aktiveringsleksaken ordentligt, vilket gjorde mig mycket glad. Dessvärre är rutinen, att trots att jag busar, leker och aktiverar henne om dagarna och under kvällstid, så ska hon leka i minst 2 timmar till. Sen ska hon göra mig otroligt frustrerad då jag inte får sova. Jag har gråtit mig till sömns fyra nätter i rad och fått i snitt kanske 3 timmar sömn, när jag behöver minst 8-9, helst 10 för att ens kunna fungera normalt. De nätter då jag har kunnat sova tekniskt sett så har jag haft ångest över mitt egna beteende som sker när jag inte fått sova.
Jag kör till 99% med positiv förstärkning här – allt annat får jag sån extrem ångest för. Är man dock astrött, och katten är på tusen ställen per sekund så blir man snabbt uttömd och då blir det lite hårdare tag, vilket jag hatar och jag får sån ångest över minsta lilla grej där jag inte kan behandla henne rätt och snällt. Ingen anledning till oro dock, allt är bra. Jag är bara en hönsig/nojig mamma med kort stubin. Och ångestproblem har jag haft hela livet och jag kan inte kontrollera det. Även om jag vill sluta tänka på saken som ger mig ångest, så är min hjärna lite sådär dum och elak där tusen scenarion om den här händelsen går på repeat. Det enda jag kan göra är att vänta ut det hela tills det försvinner eller ersätts av annan ångest för att nått nytt hände som inte skulle ha hänt. Skitstörigt.
Efter att jag pratat med uppfödaren om allt så är det lite lugnare, och efter råd så har jag införskaffat sele och öronproppar. Jag har också köpt två olika typer av spray, en sån feliway som är lugnande och sen en som jag ska spraya på området runt teven så hon inte vill gå dit nått mer, och särskilt inte bita på saker hon inte ska bita på.
Häromdagen när jag kom hem efter att jag köpte grejerna så sprayade jag lite med feliway och Majken har sen dess varit extremt lugn. Hon är som en helt annan katt. Hon beter sig mer som hon gjorde första dygnet, där hon är mer gosig, pussig och småpratar lite mer. De senaste dagarna med min korta stubin och trötthet så har hon säkerligen märkt av att mamma är känslig/sur/arg eller nått och då har hon inte varit så gosig med mig, vilket gör mig så ledsen. Dock känns det bättre nu när sprayen (förhoppningsvis) gör henne mer lugn och trygg. Tanken är att jag ska spraya en skvätt på typ sängen och fåtöljen jag brukar sitta i så kanske hon sover mer och längre och jag också kan få tillbaka all den förlorade sömnen.
Den nya rutinen ska också innebära mer aktivitet. Ut på kvällspromenad runt 21-22 tiden, en dust spray av feliway, massa lek på kvällen och sen mera mush. Förhoppningsvis innebär det att hon är vaken och aktiv på dagarna och sover typ konstant när jag själv sover om nätterna. Det hade varit underbart.
Första natten efter jag köpt in de olika sprayerna så höll sig Majken vaken till klockan tre på natten. Det höll dock på att bli total succé då vi låg i sängen redan före kl 22 och hon somnade. För mig tar det vanligtvis evigheter innan jag somnar, så jag hann inte. Sen efter nån timme eller så, när jag precis höll på att somna – ja då vaknade hon igen. Dock var hon inte hyperaktiv då utan bara vaken, nyfiken och på bushumör. Jag och sängen var hennes lekplats. Hon klev på mitt huvud, lekte med mina fötter och ben etc. Trots att jag var invirad i täcket att jag svettades som en gris så höll hon på länge. Hon tröttnade bitvis och då försökte jag somna om, men precis när jag höll på att somna, ja då började hon leka igen. Då fick jag nog och röt till, och då blev hon rädd och spenderade praktiskt taget resten av natten på dass, vilket gjorde att jag blev ledsen igen, fick ångest och inte kunde somna. Det var inte förrän efter kl tre nån gång som hon till sist kom ut till mig igen, la sig i fåtöljen och somnade som jag förmodligen fick in några timmar sömn, men sen var jag på bristningsgränsen resten av dagen. Jag ska tillägga också att jag testade öronpropparna i några timmar. Det funkade fint tekniskt sett, men eftersom jag är så nojig, så blev jag orolig för att dels att hon skulle råka tugga i sig en sån öronpropp ifall den skulle råka ramla ur örat, eller att jag skulle sova igenom en olycka på natten samt missa mitt alarm, så efter att jag ändå inte kunde somna efter typ 3 timmars försök med öronpropparna i så tog jag ur dem. Då upptäckte jag också att hon låg i fåtöljen och sov. Då gick det lite bättre att lugna ner sig, även om jag inte direkt kunde sova.
Igår fick jag besök av en av dem bästa i mitt liv som stannade över, och då lekte vi rätt rejält med henne ungefär en timme innan läggdags och precis innan jag la mig i sängen för att sova fick hon sin sista dagsranson av mush. Sen sov hon mellan 23-07! Och jag sov också! Vid sjutiden då hon vaknade till så var hon på lite bushumör igen, men inte hyperaktiv. Efter nån timme med bus så fick hon sin mush frukost och efter det så somnade hon om och vi låg i sängen till strax innan kl 11. En underbar natt där jag äntligen fått sova. Jag har fått minst 8-9 timmar sömn, men förmodligen mer. Jag minns knappt vad jag drömt i natt, men jag vet att jag har sovit i alla fall.
I natt ska jag testa samma rutin, alltså leka av henne rejält nån timme innan vi ska sova, och se till att hon inte somnar innan jag lagt mig i sängen. Sen, det absolut sista jag gör är att ge henne mat. Då borde vi få in en bra rutin som gör att både hon och jag kan sova ostört om nätterna.
Blötmaten, förresten får jag sluta ge. Hon fullkomligt älskade det, och egentligen jag också med tanke på att det är bättre mat än torrfoder. Problemet är dock att när jag skulle rensa lådan för några dagar sen så luktade hela lådan av bara blötmat! Rena chocken för min del, så då tänker man ju så klart att den maten kan ju inte tas upp särskilt bra av henne, om det luktar blötmat av hennes bajs. Nä, det blir att bara ge mush, två bullar på morgonen och två på kvällen tills att uppfödaren säger att det ska ökas. Resten får hon hålla sig till torrfoder. Det har funkat bättre än vad jag trodde, men jag märker att hon är mer hungrig också nu när hon inte får blötmaten. Hon gnäller åtminstone inte efter det, och äter när hon känner för det av torrfodret. En gissning jag har också är att blötmaten gjorde henne mer hyperaktiv också, för hon var inte särskilt hyper första dagarna innan jag började ge en påse per dag. Sen jag slutade ge det så är hon lugnare också och leker knappt, men när vi leker med henne – ja då jävlar, så visst behöver hon aktiveras.
Målet just nu är också att hitta bra automatiska aktiveringsleksaker till henne. Typ batteridrivna tysta bollar som rör sig random som hon kan jaga. Laserpekare som jag själv slipper hålla i etc. Hennes favoritleksak är fjädervippan, men det hade varit bra om det finns något liknande som hon kan leka med själv (under bevakning så klart) så jag kan ägna mig åt andra saker, såsom skola, eller ta hand om hemmet. Det är också dags att beställa ett bättre klösträd som har mer höjd, då hon igår kväll började klättra på min kontorstol och råkade på så vis ta sig upp på skrivbordet. Inte ok!
Majken klättrade upp på toppen av gamla klöspelaren och tittar nyfiket på fläkten som står bredvid.
Jag har idag kollat lite på aktiveringsleksaker, men de flesta har fått rätt dåligt betyg, går sönder lätt eller är extremt högljudda så då är det inte ett alternativ, men har ni några bra tips så lämna gärna en kommentar nedan!
Efter nattens succé, så vet jag i alla fall vad jag ska försöka med och har jag tur så innebär det att jag får sova bra i fortsättningen och fortsätter ha en sån underbar, fantastisk katt i mitt liv. Jag har aldrig varit med om en katt som är så intresserad av dels mig, men även allt annat. Det är fantastiskt!
Första dagen med Majken skrev jag om igår, och i det stora hela så gick det fantastiskt bra. Hon är ju så gosig, kelig och vill bara vara nära hela tiden om hon kan. Idag så (än så länge) har det varit mycket mer aktivitet. Hon sov hela natten utan problem, med lite undantag att hon gick upp och åt lite nån gång under natten. Jag vaknade typ tusen gånger i natt för att kolla så hon var ok, och det var hon ju så klart. Sen vid ungefär 08:30 i morse så var hon hungrig så då gav jag henne mer mat och försökte somna om. Det gick sådär så det slutade med att jag fick kliva upp. Efter en stund framför teven där jag såg klart på andra sagan om ringen filmen fick jag en idé för att försöka få henne att leka lite själv medan jag åt frukost. Det funkade fint, men om det var särskilt ”lagligt” vetefan. Det jag gjorde var att jag tog en sån där pinne med fjäder på som hon för övrigt älskar att leka med och satte den i ett slagbord jag köpt till lägenheten.
Majken leker med fjädrarna men det syns inte på bilden.
Det funkade perfekt och hon lekte med den i säkert en halvtimme om inte mer. Sen till sist efter lite mera mat så somnade hon äntligen och sov en liten stund. Sen vaknade hon till igen för jag var tvungen att gå på toaletten och sen dess har hon typ varit hyperaktiv. Jag väckte inte henne dock, hon var redan lite vaken så då passade jag på. Och övertrött. Jag såg på henne hur trött hon var, men trots det skulle hon ändå leka och busa. Och gå bakom teven så klart – mardrömmen. Vet inte hur många gånger jag har fått plocka ut henne därifrån idag.
Efter att jag hållit koll på henne och gjort mig själv sjöblöt av svett så fick jag idén att jag måste dra iväg till närmsta köpcenter och köpa mer leksaker till henne och kattsäkra lägenheten lite till. Jag gav henne det sista av blötmaten och medan hon åt så stack jag iväg. Det blev en till klösbräda, en sån i kartong med tillhörande leksak undertill, en vibrerande mus, en aktiveringsleksak där hon ska använda tassarna för att få fram godis, en till aktivitetspinne med the grumpy cat på, då hon hade halvt sönder fjädrarna på pinnen som jag köpt sen innan. Ingen fara dock, då jag satt och kollade till henne hela tiden när hon lekte med pinnen i morse och när hon slet loss fjädrar så la jag bort dem så hon inte skulle svälja dem. Jag köpte också kycklinghalsar för henne att gnaga på istället för att gnaga på mig eller något annat dumt, såsom en kabel…
Jag köpte också lite dubbelhäftande tejp och såna där ”knoppar” eller vad det heter som man sätter i vägguttaget. Tejpen är till för att hon inte ska gilla att gå runt teven i fortsättningen eftersom det är så mycket kablar där och jag vill inte vara med om någon olycka…
Det ser extra rörigt ut med alla sladdar nu, men de är lagda så hon dels inte ska komma åt dem, och sen är tejpen runt bänken och på ena sidan så hon inte ska gå dit heller.
Jag hoppas de här grejerna kommer hjälpa. Klösbrädan var en stor hit och hon lekte med den länge och i omgångar efter att jag kom hem. Då hade jag inte ens hällt på kattmyntan som kom till. Förmodligen är brist på en bra klösbräda en anledning till varför hon varit så rastlös idag, då jag har sparat klöspelaren som jag har haft efter Maja till henne. Hon har använt den, men varit lite osäker, så den luktar säkert för mycket Maja om den, men tids nog ska jag köpa ett riktigt bra klösträd till henne som hon kan hoppa och leka i.
Nu sitter jag och bloggar med laptopen i knät, och då var det nån som blev lite purken. Det löste sig till sist och nu ligger hon på sängen och sover istället, men det var så sött att se henne försöka komma upp i knät på mig, men så var det nån konstig metallgrej där i stället. Hennes favoritplats i hela lägenheten är absolut i den poängfåtölj jag sitter mest i, så det är ju bra. Men huvudsaken är att hon får vara nära.
En sur liten Ragdoll tjej i en obäddad säng…
Apropå att vara knäkatt. Hon är verkligen desperat över att få ligga i mitt knä när hon kan. Eller bara så otroligt nära det går. Det är supermysigt. Majken är en katt som pussas också, vilket Maja nästan aldrig gjorde. Det är fantastiskt det också. Under natten så har hon bara sovit, men innan vi somnade och när vi vaknade så blev det lite gos där också och det är ju mer än underbart. Hon verkar gilla mer att bli buren nu också, så det är skönt. Det är nog inte hennes favorit, men de flesta gånger jag har plockat upp henne så har hon inte gnällt över det.
Hon är en hungrig liten skit i alla fall som ”äter mig ur huset”. Det är dock bara positivt. Både uppfödaren och jag primärt vill ge mush, då det inte innehåller några konstigheter som katter inte ska ha. Sen har uppfödaren också gett torrfoder för fri tillgång ifall hon blir hungrig. Torrfodret har hon knappt rört. Mush gnäller hon nästan efter. Det är kul! Jag fick med mig ett sånt där ”starter kit” från uppfödaren där det ingick en påse 400 gram Royal Canin Kitten torrfoder och en påse blötmat. Målet just nu är att då alltid ha torrfodret framme som reserv, men att ge 4 bullar mush per dag och vid behov en påse blötmat. Gillar hon att gnaga på kycklinghalsar så blir det nått extraknäck när hon behöver nått att tugga på och inga leksaker duger. Kan dock blötmaten ersätta torrfodret så är det värt den extra pengen det hade kostat. Med mush så är planen att ge 2 bullar på morgonen och 2 på kvällen just nu. När hon blir äldre och inte behöver det andra så lär det bli 5-6 bullar per dag. När hon hade ätit upp morgonens portion och tydligen var hungrig och inte ville äta torrfodret helst så testade jag att ge henne blötmat. Herregud vad hon slukade i sig! Har aldrig sett en katt äta blötmat så bra. En hel påse har hon fått i sig redan, och nu är det bara eftermiddag… Det är glädjande, då blötmaten åtminstone är bättre för henne, även om det är massa spannmål i det. Med det fodret får hon i sig vätska, det går ju inte med torrfoder. Mushbullarna ger nog också mycket vätska, för jag har än så länge inte märkt att hon druckit ur vattenskålen, men förhoppningsvis har hon ändå gjort det.
Hon har varit på lådan tror jag 4 gånger sen hon kom. En igår och säkert tre idag. Jag köpte hem torkad anka som godis till henne med vilket hon älskar. Så pass mycket att hon inte brytt sig om dreamies som varit en stor hit hos uppfödaren tidigare. Det glädjer mig att hon följer sina instinkter och undviker sånt som hon inte ska äta på riktigt då hon är köttätare. Fortsätter det så här så äter hon typ 90% kött och resten spannmål eller nått. Det är ju dyrt att ha kattunge. När allt stabiliserat sig lär man lägga minst 500 kr per månad bara på mat, försäkring och godis till henne, men det är det värt. Min lilla bebis 😍.
Vi börjar från början tänkte jag, med dagarna innan Majken äntligen kom hem.
Kattlåda med miljövänlig kattsand är inköpt. Det blev inte den lådan jag hade tänkt, men bra nog. Jag hade först tänkt köpa en Savic Hop In låda, då uppfödaren har en sån, men jag köpte istället en Moderna kattlåda med samma princip. Lite snyggare färg också om inget annat!
Jag har som besatt kollat efter kattlåda och kattsand innan jag flyttade, men tänkte att jag väntar med att beställa allt tills efter jag har flyttat in. Hej och hå. Självklart glömde jag ju beställa allt sånt i tid, så när jag var bortrest över jul så blev det lite panik. Som tur är hade butikerna öppet som vanligt på nyårsafton så då stack jag dit och köpte en liknande låda och en miljövänlig kattsand som jag hoppas kommer funka. Dessvärre, nu när jag pratat med uppfödaren så här dagarna innan det är dags och allt är uppackat och köpt så får jag veta att jag har köpt fel kattmat, och fel sand. Panik! Nåja, det löser sig. Kattsanden jag köpte var skitbillig så jag bryr mig inte om den inte är ok för Majken. Det var en liten förpackning också. Rätt sand finns att köpa i samma stad där uppfödaren bor, och vi åkte dit och köpte den så fort vi kom till Örkelljunga bara för att vara säker på att jag skulle få tag på rätt sand.
Min granne körde mig i morse, och vi for ungefär 09:15. En timme senare var vi framme. Majken och hennes kullsyskon busade runt en hel del, men jag lyckades fånga henne ett par gånger. Hon har blivit mycket större sen sist, och det är bra. Hon är fortfarande liten i mina ögon, men hon är typ dubbelt så stor sen jämfört med senaste gången jag träffade henne. Vi stannade kvar i nästan en timme, och sen körde vi hemåt igen. Majken höll på att sjunga lite i omgångar under resan, men sen hon kom hem så har det knappt varit några pip.
Majken sitter i buren i bilen och ser allmänt besvärad ut av att inte få sitta i någons knä, antar jag?
Så fort vi kom hem så ställde jag hennes bur på toaletten bredvid lådan, eftersom uppfödaren tipsade om det. Hon gick ut så fort hon bara kunde och kollade runt i lägenheten. Hon har hållit sig nära mig hela tiden, men knappt ätit något, inte druckit något men däremot har hon ätit lite av mush bullen jag ordnade fram till henne. Förhoppningsvis äter hon mer av den senare så hon kan få en till som är tinad till kvällen. Hon spinner så fort man rör vid henne och hon är en knäkatt deluxe! Det är nästan lite komiskt hur mycket hon vill vara i mitt knä. Jag hinner knappt sätta mig förrän hon vill ligga där. Det kan liksom inte bli mer perfekt än så! Ja, kanske om hon lär sig att tycka om att bli buren, men i övrigt så är det helt underbart!
Majken ligger i mitt knä ovanpå filten och halvsover efter en intensiv tvättperiod.
Det visar sig också att hon är lite av en filmnörd, så det var ju skoj 😂. Under eftermiddagen har vi tittat på Sagan om Ringen (första filmen) tillsammans. Det var mycket spännande saker som hände där i början, men sen blev hon riktigt trött och somnade och sen har hon tagit tupplurar. Jag har fått sitta törstig, hungrig och snorig i näsan en bra stund innan jag kunde rätta till allt det, då jag inte ville väcka henne i onödan.
Nu hoppas jag bara på att resten av vår tid tillsammans kommer bli minst lika mysig, men det lär det ju bli. Särskilt om man är så mysig som hon är!
Dags för årskrönika igen och 2019 kommer jag komma ihåg som året då många jobbiga saker hände. Det absolut värsta var ju att Maja gick bort. Sen får man tycka som man vill om att jag inte klarade matematiken på HKR och bytte utbildning, att jag blev singel och flyttade isär från Henrik. Mycket skit har det varit, men jag blickar framåt med råge inför 2020 oavsett.
Jag vet inte om jag ska gå igenom året såsom jag gjort tidigare år. Det känns som om 2019 är det året då jag haft tre saker att prata om, så jag vill liksom inte tjata mer. Det har bara varit jobbigt, påfrestande och fan och hans moster ungefär. Som jag nämnt tusen gånger under hösten så är singellivet typ det minst jobbiga. Och allt som hör till det.
Saknaden av Maja är hemsk. Eller ja, jag saknar henne så klart – så jag går galen, men jag har börjat komma över hennes plötsliga bortgång och sen någon månad tillbaka tänker jag mer på Majken än vad jag gör på henne. Det är mer livet utan katt som är förjävligt, men det har jag nämnt också tusen gånger under hösten.
I våras och under sommaren pratade jag bara matematik och skola. Det slutade med 6 raka omtentor med max 2 poäng på varje. Ett lönlöst försök till att lära mig matematik. Den händelsen skapade en stor förändring hos mig, och bidrog till att det också tog slut mellan mig och Henrik. Nu i efterhand är det logiskt, även om det är tråkigt. Jag saknar inte HKR särskilt mycket, men jag saknar klasskompisarna därifrån som jag knappt pratat med sen jag slutade där. Som tur är så är nya klasskompisarna på Newton helt underbara. Snacka om att känna sig uppskattad! I alla fall rent generellt. Grupparbetena har ju gått lite sådär ibland och jag hoppas det blir bra grupper under våren så man kan fortsätta känna sig uppskattad och respekterad.
De positiva sakerna som har hänt under året är främst att jag börjat gå ner i vikt igen och börjat få bättre kontroll över min hälsa. Jag har fortfarande usel hälsa, med dålig motorik, jag har blivit muskelsvag och magen är fortfarande mer kaos än stabil, men jag är glad över att jag äter primärt veganskt nu och jag längtar som fan efter att alla helger är över och jag kan börja mitt nya hälsosamma liv rejält med alla lunchlådor, och nyttiga frukostar. Whole Foods Plant Based deluxe, liksom. Ett snitt på 75 gram fiber per dag eller nått och 97% av alla mineraler & vitaminer från kosten. Det är typ det som är målet. Härligt! Resten av 2019 lär man nog dock livnära sig på chips, godis och läsk. Men sen är det slut eller nått. Hela julhelgen så har jag ätit fan bullar, druckit kaffe, käkat knäck och ätit chips dagligen. Inte massiva mängder, men tillräckligt för att tröttna på det. Under hösten så har jag ju mer eller mindre vant mig av vid att äta för mycket onyttigt också. Det är inte lika gott längre, men smaklökarna har ju ändrats en hel del också. Och de lär fortsätta ändras om jag nu får igång min hälsosamma plan under 2020.
Mina mål för 2020 är i princip extremt simpla. Gå ner till min målvikt som är typ 55 kilo möjligtvis och stanna där. Det är ju inte liksom hugget i sten. Ett bättre midjemått som jag tjatat om i åratal är viktigare. Alltså, 65-70 cm i midjemått vilket är det mått jag alltid haft när jag var normalviktig. Få in 40+ timmar i veckan programmering i någon form, hitta ett sommarjobb till sommaren 2020 som senare blir min LiA plats, där jag har timanställning tills jag blir anställd på riktigt 2021. Sen vill jag stanna som singel och fokusera på Majken samt eventuellt kommande husdjur efter henne. Jag tycker det låter som en bra plan. Nånstans i den här smeten hade det varit trevligt att bli vegan på heltid också.
Hur var ditt 2019 och hur planerar du nästa år? Lämna en kommentar och berätta!
Jag har börjat tänka på en grej på sistone sen det tog slut mellan mig och Henrik för snart två månader sen. Det har varit en intressant och händelserik tid, men att just vara singel är faktiskt inte så farligt. Jag lär säkert trivas underbart som singel även efter jag har flyttat ut.
Orsaken till varför jag har börjat tänka i de här banorna beror på att jag har nog blivit über-bekväm med hur jag lever eller vill leva mitt liv på sistone. Jag har bloggat om det tidigare och jag längtar bara mer och mer tills jag är där. Det jag längtar efter är det jag skrev om. All vegansk mat jag ska äta och tillaga med hjälp av lunchlådor, Mason burkar och storhandling av allt jag vill ha i mitt skafferi, frys och kyl. Alla mina produkter jag kan njuta av, alla tv-serier och filmer jag kan se utan att någon behöver bry sig. Hur många timmar jag ska sitta i min poängfåtölj och koda, för att inte tala om alla nätter jag kommer spendera med minst en katt i sängen och allt gos jag och Majken (katten, alltså) kommer ha! Det känns som om det inte kommer finnas tid över till en eventuell pojkvän, men som sagt, jag letar inte heller.
Jag tog dock mitt mod tillfånga för nån vecka sen och skrev till han som flirtade med mig på bussen mellan Örkelljunga och Helsingborg den 9 november eller när det nu var, men han har inte sett meddelandet flera dagar senare, så då skiter jag i det. Jag kanske tog för lång tid på mig, eller så kanske han helt har missat att jag har skrivit, men oavsett så går jag vidare nu. Jag är ändå rätt säker på att han inte hade varit rätt för mig ändå. Inte i det långa loppet i alla fall. Nej, det finns nog någon bättre tjej till honom därute. Jag hoppas dock på att jag träffar på han igen så jag åtminstone kan förklara mig. Och jag uppskattar händelsen som fan! Det var riktigt upplyftande att veta att någon har visat intresse för mig.
Ärligt talat vill jag vara singel nu. Ett bra jävla tag. Flera år om det är så, åtminstone som jag känner nu. Jag har tänkt på vad det är jag vill ha hos en man, det har jag skrivit om innan, och det är ju i praktiken Henrik + väldigt få egenskaper till som han inte har, men jag har börjat tänka lite mer på allt det där också. Visst, drömkillen är någon som Henrik, absolut – det lär inte ändras, men å andra sidan. Så som jag vill leva mitt liv och lär leva mitt liv så lär det bli svårt att dels få plats med någon annan i det, och om jag på något mirakulöst sätt hittar min drömkarl i framtiden så är ju risken förmodligen väldigt stor att samma sak händer igen. D.v.s, ett underbart fantastiskt förhållande utan drama, gräl eller annat men där man sakta men säkert driftar ifrån varandra för att man är för upptagen med att bara se sina filmer och tv serier och för att man gör för lite saker tillsammans. Risken är stor och frågan är om det är rätt att ha en ond cirkel av det? Fastän man lär njuta som fan under tiden, det går ju nog inte att komma ifrån, men jag ifrågasätter om det är rätt. Samtidigt vill jag inte ha någon som är min kompletta motsats. Jag har varit tillsammans med killar jag inte kommer överens med särskilt mycket, och det funkar inte. Och jag vägrar ha en kille som tvingar mig följa med på baler, fina ställen där jag tvingas klä mig i klänning eller någon som vill förändra mig till att bli mer kvinnlig. Han får ta mig som jag är – punkt slut!
Nåja, nog snackat om drömkillen som ändå inte existerar… Jag vill vara singel. När jag är redo, ja då laddar jag hem Tinder eller nått, men det lär inte ske särskilt snart. Nej, livet ska bestå av mig, mina husdjur, mina teknikprylar och min karriär som full-stack webbutvecklare. Det är iofs en idé till ett annat blogginlägg. Jag vet nu vad jag vill försöka satsa på i min framtida karriär inom programmering!
Nu vet jag vad min lilla nya kattbebis ska heta. Det blir Majken, som min älskade vän och frisör gav som förslag för ungefär en vecka sen. Det är liksom ett perfekt namn. Det är som en mashup av Maja och Madicken. Det kan inte bli bättre. Nu har jag träffat min bebis för tredje gången och det var ännu roligare. Nu är bebisarna 10 veckor gamla och i en mycket härlig ålder. I stort sett alla bebisar busade med mig, ville gosa och var allmänt sociala och trevliga.
När jag kom dit låg alla och sov. Till sist hittade jag min bebis som låg och halvsov i ett utrymme i en av klösträden. Jag lät henne vara en stund då hon förmodligen ville sova men en stund senare så vaknade hon till och då gosade vi en hel del. Jag hade köpt med mig en påse kattgodis som jag tänkte ge dem men också för att träna Majken att lystra lite mer till hennes nya namn och få henne att gilla sitta i mitt knä etc. Det gick fint men hade gått bättre om jag hade kunnat ge mer och jag hade varit ensam med henne. Jag ville ju inte ge dem diarré, men de kanske dem får ändå för det var en hel del godisar som gick åt. Det komiska är att alla bebisarna och även de vuxna katterna började bita mig i fingrarna för de trodde att hela jag var en enda stor godisbit när de inte fick en ny i tid. Ingen aning om det var typiskt kattbeteende eller typiskt Ragdoll. Lite kul var det fast det gjorde lite ont med. Maja bet aldrig mig i fingrarna med flit i alla fall, bara när jag skulle ge henne godis och hon råkade få tag i mitt finger samtidigt som hon tog sin godis. Dock så glömde jag kvar påsen hos dem men jaja. Tanken var ju att godiset är till deras katter men påsen ska sparas tills jag kommer nästa gång. När det blir får vi se men som vanligt vill jag komma dit snarast möjligt igen. Dagen avslutades med jättegod middag på Thaistället mitt i byn och det var lika gott den här gången också! Denna gången blev det garanterat veganskt också. Dock ingen flirt på bussen hem men det överlevde jag…😉
Två veckor till flytt! Fy fan vad jag längtar!!!
Nu är det också ungefär två veckor kvar tills jag flyttar. Tiden rusar förbi i rusande fart. Förra fredagen fixade jag håret igen men det känns som om det var igår så jag vet inte var senaste veckan tog vägen. Det är i alla fall underbart att tiden går snabbt för jag vill bara flytta! Köpa alla mina prylar, storhandla på Ica för att fylla skafferiet, kylen och frysen. För att inte tala om allt jag ska köpa på Ikea!!! Nu är det också bestämt vilken tv jag tar med mig hemifrån och jag har nu köpt en Apple TV vilket är nice. Jag har nu installerat den i Henriks lägenhet för jag vill vara säker på att jag får Apple TV+ i ett år men också för att jag kan ju inte hejda mig när det gäller nya produkter som ni vet… Installationen gick smärtfritt och när jag la till appar så kunde jag logga in på alla tjänster utom en på typ ett klick. Varje gång jag hamnar i ett sökfält eller textfält så vaknar mobilen automatiskt så jag kan skriva in grejer utan att krångla. Det är skitbra! Jag har också hittat typ miljoner med filmer jag vill ha i min digitala hylla, så när jag känner att jag kan spendera lite pengar på film igen så ska jag köpa majoriteten via iTunes filmtjänst eller vad det kallas för nu.
En stor sten har lyfts från mina axlar…
Häromdagen så löste sig ett stort problem med i skolan vilket känns underbart. Det gick ju väldigt dåligt med grupparbetet i förra kursen och jag hade frågat om jag kunde byta grupp då jag vägrar slösa mer tid och inte lära mig något för att gruppen hindrar mig från att göra eller lära mig något. Jag fick ett blankt nej som besked och också fick jag veta att det var ”mitt fel” med att jag inte var delaktig. Jaja. Tack för den… skit samma. Det finns alltid två sidor av ett mynt. När kursen i testning som vi har just nu började, var jag mycket orolig över att fortsätta jobba med min grupp men till min förvåning så sa läraren för kursen att vi skapar våra egna grupper. Detta är för att enligt hans erfarenhet så blir det bäst om man jobbat med folk man gillar och då blev jag skitglad! Och jag håller med fullständigt! Det var som om att en hundra kilo sten jag burit på axlarna bara försvann. Det kändes underbart så nu kan jag gå vidare och fokusera på det som är viktigt och känna mig uppskattad av folk som är lika drivna som jag är. Även om jag känner mig helt lost gällande testning. Det ska ju inte vara någon programmering i den här kursen vilket suger, utan vi ska lära oss det teoretiska om test och varför det är så viktigt att genomföra. Det är bra i sig självt, men jag hade hellre velat göra det OCH göra komponent-tester, alltså unit test som det heter på engelska.
Lite prat om bloggen också, eller #intresseklubbenantecknar…
Häromdagen tog min prenumeration kallad personlig (eller nått sånt) på WordPress.com slut. Jag tänker inte förnya den eller ändra den till en annan plan. Orsaken? Ja den är simpel. Det går nämligen att ha en domän till en WordPress.com blogg med en egen domän, om man beställer en plan. Ordet plan betyder i mitt fall prenumeration, för jag har allt jag kan på engelska och där heter det plan, så ni vet. För att behålla domänen så kan man avbryta prenumerationen och den är fortfarande länkad till den valda bloggen, och kommer stanna så, under förutsättningen att man fortsätter förnya domänen. Det är skitbra, men det är trist att man måste ha en prenumeration för att få till det. Jag fick vänta typ sen i mars på att få ordning på det här då jag fick veta att det finns en billigare prenumeration som heter ”Bloggare” eller nått liknande som kostar ungefär 3$ eller ca 30 kr per månad. Nu har jag betalat ungefär 50 kr i månaden, eller 500 per år och får domänen ”på köpet”, men med bara domän blir kostnaden typ en tredjedel vilket jag uppskattar nu när jag behöver hålla i pengarna. Den är dock inte särskilt publik (prenumeration bloggare, alltså), utan man måste prata med kundtjänst på WordPress.com för att få till det. Jag behöver inte betala ett skit vilket känns bra, förutom domänpriset, för det enda jag vill ha är en egen domän att ha mina bloggar på. Jag får dock tänka på saken om jag gör nått liknande för de andra bloggarna. Ungefär 400 kr är vad jag har lagt på webbhotell när jag haft det per år utan domän, och därför tyckte jag det var ett bra pris när jag kom till WordPress.com för typ 2 år sen. Dock hade det inneburit typ 1200 kr per år om jag gjort samma sak för alla aktiva bloggar vilket är svindyrt men inget webbhotell jag har använt är bra nog för mina krav. Antingen suger dem på sjutton olika sätt, eller så är de bra men dyra. Ge mig liksom ett webbhotell som stödjer både linux och windows så jag kan ha WordPress och hemsidor i ASP.NET med cPanel eller liknande kontrollpanel för max 50 kr i månaden så är jag game! Men nått sånt ställe verkar inte finnas… Dock så är jag samtidigt så himla nöjd med WordPress.com så jag vill ju inte bara flytta tillbaka alla bloggar till self-hosted heller. Den enda bloggen jag eventuellt hade flyttat hade varit den här, men det är mycket osäkert i dagsläget. Jag är ju så jävla nöjd!
Min blogg på Engelska är typ helt jävla fucking död så jag vet inte hur jag ska kunna få upp besöksantalet där. Det räcker inte att bara skriva om intressanta saker eller uppdatera någorlunda ofta. Jag antar att jag hade behövt verkligen blogga där dagligen om något superintressant för att bloggen ska få stadigt 10 besökare och så många idéer för att blogga har jag inte. Heller inte tiden, då jag i snitt lägger kanske 2-4 timmar på ett inlägg där. Majoriteten är väldigt långa och då jag går igenom texten 70 gånger eller nått innan jag publicerar så tar det lång tid att bli klar. Att ha en egen domän till bloggen kanske hjälper med synligheten, men förmodligen är det jag själv som muppat till något för Antons blogg får stadigt besökare, fast jag uppdaterar den bloggen kanske 4 gånger per år numera.
Ja, det var väl det. Återgått tillfälligt till temat Twenty Nineteen också, men snart så kommer Twenty Twenty temat, så det ser jag fram emot. Nu ska jag leka lite mer med Apple TV och sen ska jag försöka plugga lite. Behöver bli klar med min UWP applikation så jag kan visa upp den för läraren och få godkänt i programmeringskursen.
