Kategorier
Drömboendet

Att lära sig ha tråkigt. Och lite prat om radhus.

Jag vet inte ifall jag har skrivit om det här temat innan. Alltså att ha tråkigt och känna sig uttråkad. Jag vet att jag har nämnt det ett par gånger, särskilt det här året sen Corona började och ”allt” ändrades. I alla fall för resten av världen. För min del så har ju det mesta varit som vanligt. Det innebär att jag alltså är hemma ungefär lika mycket som jag brukar, träffar de jag brukar träffa och handlar samt gör saker i stort sett som vanligt. Det stora undantaget är väl att jag träffar Henrik skitmycket och att man typ blivit lite folkskygg när man vistas på publika platser p.g.a Corona skräpet.

Mina konstiga tankar kring Covid-19

En snabb tanke angående Corona (Covid-19) är också att det sedan länge känts som om att Corona finns hos alla människor. Alltså, man ska ju akta sig från att bli smittad och sprida det vidare, men i mitt huvud så känns det som om att alla människor redan bär på viruset, och det är ”därför” man ska hålla avstånd. Typ som om att viruset inte smittas via så kallad droppsmitta, utan bara att vistas nära andra personer. Typ som om alla hade en liten fluga som satt på axeln som kan hoppa vidare till nästa person och så sprids det vidare. Det känns så skumt att betrakta alla som potentiella jättefarliga personer som kan döda en liksom bara sådär. Jättekonstigt, jag vet och JAG VET att det är inte så. Det är väl mer p.g.a. restriktionerna som är så ovanliga som gör att Corona känns så här. Det är ju lite konstigt att man helt plötsligt inte får kramas och hälsa på folk som man är van vid. Det är väldigt skumt i alla fall och jag hoppas att detta går över snart. Det lär ju inte bli så. Världen lär inte vara densamma efter detta, men jag hoppas att man för evigt kan leva någorlunda normalt liv i alla fall. Träffa sin familj och resa när man vill exempelvis. Men jaja… Vi kör på med vad jag egentligen skulle skriva om istället.

Uttråkad 99.9% av tiden eller nått…

Jag har ju känt mig så här totalt uttråkad egentligen nu i flera år. Det började väl i slutet av 2018 eller nått sånt. Förmodligen tidigare. Jag har ju ingen koll på tiden. Den bara går förbi så fort! Så länge som jag håller hjärnan upptagen med film, serier eller gott sällskap så är det lugnt. Likaså om jag kodar eller pluggar. Det är dock väldigt mycket ledig tid i mitt liv i övrigt. Eftersom jag inte har några barn, en dyr hobby, massa olika fritidsintressen eller massa måsten så kan jag göra i stort sett vad fan jag vill större delen av dygnet. Som sagt, så länge jag håller mig upptagen är det bra, men så fort det slutar så blir jag helt handlingsförlamad av uttråkade känslor eller nått sånt. Det är typ som om att halva jag försvinner när filmen eller avsnittet på en bra serie är slut och jag inte kan eller känner för att se mer. Det är otroligt störigt, men så är det just nu och har varit – alldeles för länge.

Vad har jag gjort åt det då? Ja, ärligt talat – inte ett skit. Istället för att faktiskt hålla mig själv mer upptagen, genom att påbörja nya hobbies. Läsa böcker som jag så länge tjatat om, ta promenader, lyssna på podd och/eller ljudbok så har jag alltså skitit i det. Vad gör jag istället? Jo, är besatt som fan eller drömmer om framtiden. Den där saken som är tusen mil bort minst och som jag aldrig kommer kunna nå förrän ett stabilt heltidsjobb är funnet och jag har vad jag behöver för att uppnå mina främsta mål i livet. Just nu är ju det min framtida bostad men också min efterlängtade hund, min Anton, min första Grand Danois.

Jag försöker att inte tänka på bostäder så mycket just nu, men det går inte att släppa det. Jag både avskyr det samtidigt som jag längtar och är hoppfull att jag kommer bo större i framtiden i en till nybyggd bostad, men vi får se. Det går upp och ner med allt. Från totalt desperat och ”jag vill flytta – NU!!!” känslor, till mer avslappnat och realistiskt. Och sen tillbaka igen. Jag måste ju som sagt banka in i skallen att det blir ingen flytt förrän jag har fast jobb med en bra heltidslön. Alltså, vänta tills hösten 2021 som tidigast innan det är fixat. Bara det känns som en halv evighet. Förmodligen lär det ju bli minst 3 år till innan jag ens har flyttat härifrån och det känns ju bara ännu värre. Men jag VÄGRAR flytta till ett till temporärt boende. Det är ju så jobbigt att flytta, och jag kan typ inte bo billigare än vad jag gör nu. I alla fall inte om jag ska bo i en hyreslägenhet jag faktiskt kan få. Jag bor hellre kvar i min nybyggda lilla skokartong som har läget och alla bekvämligheter jag måste ha för att vara glad, än flyttar ytterligare en gång till, till en äldre bostad i sämre skick men med billigare hyra. Jag hade liksom sån jävla tur att jag faktiskt fick den här lägenheten. Det är lite av en dröm, faktiskt, men för varje dag som går så går det också lite upp och ner med hur mycket jag gillar den.

Liten frys och stopp i avloppet är den nya standarden…

Missförstå mig rätt här. Jag trivs. Det är ingen tvekan om det, men det uppstår lite då och då småsaker som stör mig. En grej är att frysen är pytteliten. Den är typ hälften så stor som en vanlig frys, och då är det en kombinerad kyl med frys. Kyldelen är rätt ok i storlek. Frysen funkar, men jag får bara plats med ungefär hälften av allt jag hade velat ha i den, vilket innebär att jag får handla frysvaror alldeles för ofta. Eller alldeles för sällan, för jag orkar bara inte. Jag har nog aldrig köpt så mycket färska grönsaker som jag gör nu sen jag flyttade in här. Jag hade ju en plan att jag skulle köpa enorma påsar på 2.5 kg från mathem, med märket Magnihill, men de påsarna får inte plats i min frys. Jag hade kanske kunnat köpa en påse broccoli av det märket, men då hade jag inte fått plats med något annat. Ungefär så illa är det. Och det stör mig. Tanken var att jag skulle köpa en extra frys, eller få en gammal frys av en kompis, men jag valde istället att köpa en riktig avlastningsbänk/hylla för att jag skulle kunna få plats med mer grejer i lägenheten istället. Jag ångrar mig inte i efterhand, men det är lite störigt att jag inte har plats för bägge grejerna.

Sen låter ju kylen jättemycket och på nätterna när jag ibland ligger halvt vaken så hör man ju hela cykeln från början till slut när kylen jobbar. Det är lite störigt eftersom jag inte kan stänga in mig och slippa alla ljud. Ja, öronproppar finns, men känns lite onödigt att använda det bara för att kylen låter. Det har ju blivit lite white-noise över det ändå, så det är inte lika störigt längre.

En annan sak som stör mig är att det väldigt lätt blir stopp i avloppet här. Rören är så smala, och/eller så spolar toaletten så snålt, så även om man har kissat eller nått så måste man hålla ner spolknappen så länge och inte ens då är det säkert att allt åker ner i avloppet som det ska. Ok, kanske lite överdrivet, men ett tips är alltid att använda knappen för Nr 2 och hålla i den så länge det går. Annars blir det stopp eller att man ser lite korvar ligga kvar. Inte så kul för mig, men heller inte för potentiella gäster…

Inte hänga teven på väggen, och cigarettdoft utan att man är rökare…

Det är också lite smått irriterande att väggen mellan badrummet/förrådet och mitt vardagsrum/sovrum är så tunn att det inte går att hänga upp teven på den. Varje gång nån röker också, vilket fan alla i huset gör känns det som så kommer doften av cigaretter in i min lägenhet också. Flera gånger i veckan så är det som om att jag rökt själv här i lägenheten, fast det enda som fattas är röken. Det är otroligt störigt. Jag har pratat med hyresvärden om det och de säger att det beror på att folk röker för nära ett par insugsrör eller nått och då går den doften in i lägenheterna. Dock enligt en granne jag pratat med om det här så gissar hon att det kan vara så illa att någon röker inne i bostaden och på så vis så kommer doften ut i lägenheterna. Jag har ingen aning, men det är otroligt frustrerande.

I övrigt så trivs jag ju här. Jag älskar nybyggda faktorn, läget och att det är tyst i huset. Jag hör liksom aldrig något från grannarna och de verkar inte höra mig heller. Det är bra. Att lägenheten är liten och ”dyr” kan jag inte göra nått åt. Jag menar hade jag haft heltidsjobb redan när jag letade bostad så hade jag ju köpt mig en lägenhet istället, men nu pluggar jag så jag får leva med det här. Och det är liksom helt ok.

Jag börjar dock sakna soffa mer och mer, men det finns ingen plats för det alls. Inte ens en minisoffa hade fått plats här, vilket är lite trist. Jag gillar i alla fall mina poängfåtöljer, men jag hade velat ha både ock. Om jag ska nämna framtidsdrömmarna igen så låter det väldigt trevligt med en läshörna i kontoret i framtida bostaden, även om jag förmodligen aldrig kommer börja läsa böcker som vanligt folk gör. Men det hade varit trevligt att ha det så.

Och nu lite radhusprat – BoKlok radhus, 117 kvm 😍

Sen börjar jag också tänka lite mer på hur livet hade varit om jag hade haft råd att bo i ett av BoKlok’s radhus på 117 kvadratmeter. Jag lär inte hamna i ett sånt, men om det ändå hade blivit så, då vill jag spekulera lite om möblering och annat. Det stora problemet, efter att man löst finansieringen och jag har råd utan problem att bo själv i sånt stort hus så är frågan – hur ska man fylla alla rummen? Kolla planlösningarna för bägge våningar och fortsätt läsa nedan.

Bottenvåning
Övervåning

Vi börjar med övervåningen!

Självklart så ska jag ju sova i det stora sovrummet på övervåningen. I så fall kommer jag behöva köpa en lite större säng, då sovrummet är på dryga 14 kvadrat! Det lilla sovrummet mitt emot på dryga 7 kvadrat kanske blir ett extra förråd, eller klädkammare. Möjligtvis ett kattrum, men vi får se. Det lär mest luta åt nån typ av klädkammare och förråd.

Det andra lilla rummet på andra sidan, som är på nästan 10 kvadrat lär bli gästrum. Där ska min nuvarande säng agera som gästsäng när folk vill sova över. Allrummet, kommer om jag får bestämma bli ett till rum med vägg och dörr och det lär bli mitt kontor eftersom det är näst störst på ca 11 kvadratmeter. Lyckas jag i framtiden också bli någorlunda framgångsrik på YouTube med Anton så blir det också en studio, med green screen och bra belysning.

Nedervåningen, och vi börjar med köket.

På nedervåningen lär jag fälla ut slagbordet jag har och sätta klappstolar runt om, eller så köper jag bara ett nytt, men större bord och ställer slagbordet någon annanstans. Under trappan finns ett litet förråd. Om det får plats, kanske jag kan ställa en frysbox där till Antons framtida färskfoder. Om inte, så får frysboxen vara nån annanstans på nedervåningen. Vardagsrummet lär jag dela i två, och ha ett tv rum på ena sidan och förmodligen ett ”hundrum” på andra sidan. Det är i alla fall en tanke jag fick häromdagen, så Anton har ett bra ställe att vara på om dagarna när jag inte är hemma exempelvis, men hur jag hade ordnat upp det rummet återstår att se. Jag måste i så fall skydda väggen på nått vis och ha en bra, stadig avdelare som inte innebär nån slags renovering. Sen självklart borde jag skydda golvet också.

Mer ekonomiprat också…

Om jag mot förmodan skulle hamna i ett radhus av BoKlok i framtiden så har jag börjat tänka lite mer på det här med ekonomin. Vad som krävs för att ha råd, hur lång tid att spara på kontantinsats etc. Den mest intressanta tanken är dock, om man leker otroligt mycket med tanken här. Låt oss säga att jag vinner ett par miljoner på lotto i framtiden och bor i ett radhus utan lån, och då så klart utan amortering. Med driftskostnad och avgift så skulle det innebära att jag hade kunnat bo 4 gånger större än idag för samma grundliga utgift jag betalar idag för den här lilla skokartongen. Egentligen, om man ska vara realistisk, så bara med rätt kontantinsats och rätt lön så hade jag haft kanske 2-3 tusen mer i grundliga utgifter jämfört med idag, så det är ingen massiv skillnad direkt. Det är ändå rätt fräckt att man kan bo så stort till ändå en så pass rimlig kostnad. Vi får se om det blir av, men det är inget jag räknar med. Nej, en trea som sagt i markplan är nummer 1, med ett så lågt lån som möjligt är det jag tänker satsa på.

Men det är så uttjatat nu vid det här laget.

Kategorier
Vardagsliv

10 år, 9 månader och 22 dagar…💔

Idag hände det som både jag och Henrik känt av ett bra tag. Vi tog ett gemensamt beslut att göra slut. Det var väntat, och även om vi båda är skitledsna över det här så är vi båda lättade över det också.

Vi har bägge två förändrats för mycket, och det vi vill idag är inte lika gemensamt. Mitt mål om att bli vegan, skaffa hund eller fler katter etc är något vi inte riktigt är överens om längre. Vi har blivit för olika och vi har hamnat i en svacka som vi inte kan ta oss ur. Därför är det rätt att bryta nu, innan det går för långt.

Jag får i alla fall bo kvar här så länge det behövs. År om det skulle vara möjligt, vilket är skönt men det är redan bestämt att jag är den som flyttar ut och det är mer än ok för min del. Jag letar efter boende i hela Skåne, men kan jag stanna kvar i Malmö gör jag gärna det, men det är inte superviktigt. Det som däremot är viktigt är att nästa boende är ett boende där jag känner att jag kan bo och leva under lång tid. Där Anton kan leva och växa upp utan konsekvenser.

Mitt drömboende är mer eller mindre än bostad som är en marklägenhet/litet hus eller lägenhet på markplan/halv trappa upp med antingen gräsplätt eller nära tillgång så jag lätt kan rasta Anton när han ska lära sig bli rumsren. Lägenheten hoppas jag också på är en tvåa eller trea på minst 65 kvadrat, som jag helst kan köpa loss direkt och leva amorteringsfri i, alternativt ha ett mycket litet lån om jag kan hitta något dyrare jag ändå har råd med. Med amortering, ränta och avgift eller bara ren och skär hyra på ungefär 5000 kr i månaden kan jag klara det, oavsett var jag hamnar. Frågan är om jag kan få ett nytt lån som student? Målet är egentligen att ha pengar kvar på banken för eventuell renovering, nya möbler och andra prylar samt att leva utan lån om det är möjligt. Bostaden ska vara inom pendlingsvänligt avstånd till Malmö, så helst någonstans på linjen från Malmö mot Helsingborg, Hässleholm eller Ystad/Trelleborg. Jag vill i alla fall inte bo i Kristianstad, Österlen(inkl Sjöbo) eller norr om Hässleholm helst. Då ska det vara ett väldigt speciellt och typ absolut perfekt boende om jag kan sträcka mig åt de hållen igen. Jag kan tänka mig hyresrätt om det blir ett mer tillfälligt boende, men att köpa ny bostad är av större intresse.

Bostaden, oavsett storlek ska i alla fall ha ett riktigt kök, med bänkyta, och möjlighet till installation av diskmaskin, tvättmaskin och torktumlare. Möjlighet till hel kyl och frys alt. en extra frys behöver det finnas plats till också. Detta för att jag planerar ju att råutfodra Anton när jag kan det och då behöver jag en plats att ha hans mat på. Hel kyl och frys är mest så jag kan packa frysen med massa grönsaker, typ alla 2.5 kilos förpackningar från Magnihill. Fiberlina är också ett måste, och gärna något som ingår i eventuell hyra eller avgift. Jag tänker inte flytta till något dåligt område bara för att jag måste bo så billigt som möjligt. Exempelvis är jag inte desperat över att stanna kvar i Malmö, även om det hade varit trevligt. En bra bonus med området/staden/byhålan jag kommer hamna i att det ska gå att beställa mat på nätet och få hem det. Inte superviktigt, men en riktigt bra bonus. Alltså ingen lantbrevbärare eller så. Så desperat är jag inte. Jag lär ju inte kunna behålla bilen så då blir det lite svårare med storhandling…

Om jag ska vara mer tydlig så är det exempelvis av större intresse att köpa en lagom stor tvåa eller trea jävligt billigt exempelvis i Tyringe/Hässleholm och pendla till Malmö än att klämma in mig i en dyr hyres etta bara för att stanna i Malmö. Jag är som sagt inte desperat. Dock har jag anmält intresse för några ettor i Skåne, varav en är i Malmö och en i Helsingborg, men jag hoppas mer på ett bostadsköp än hyres om jag ska vara ärlig. Detta är mest för att hyreslägenheterna är så ofantligt dyra, svåra att få och också väldigt, väldigt små och då bor jag hellre ”på landet” i större lägenhet och pendlar i nån timme.

Eftersom jag spenderar mycket av min tid med att tänka på pengar så vill jag känna att jag har råd att bo, att leva och inte känna mig fattig oavsett var jag än hamnar. Med tanke på hur jag är som person och hur jag vill leva mitt liv så är det inte något särskilt svårt mål att uppnå. Den budgeten jag har räknat ut i mitt huvud är att jag kan klara en bostadskostnad på ungefär 5000 kr per månad. Med ett pendlingskort blir det en tusenlapp till. Mat lär jag lägga max 1500 kr på, och om internet ingår i hyran så lär övriga räkningar inte vara särskilt mycket. Jag skulle gissa att jag kommer ha utgifter på max 3k i månaden utöver själva bostadskostnaden, då jag gillar att leva billigt och spara pengar. Så länge jag har csn så är det lugnt, vilket jag har till oktober 2020. Min plan är självklart att hitta någon typ av anställning till sommaren som senare kommer bli den plats jag har min LiA praktik på så jag har anställning under tiden, men om jag inte lyckas med det så behöver jag ha tillräckligt med pengar för att överleva, och det kommer jag räkna in i min budget jag kommer göra klart senare.

Jag trodde inte att den här dagen skulle komma, men det gjorde den. Jag kommer att leva ensam så länge det är möjligt, och jag vill hellre fokusera mitt liv på att bli en bra systemutvecklare med massa djur hemma än desperat leta ny pojkvän bara för att jag måste ha någon. Nej, nej… Så är det inte. Mina dryga 10 år med min älskade Henrik har lärt mig att bli kräsen. Det kommer bli svårt att hitta någon som kan ersätta honom. Nej, fel sagt. Att ersätta honom är omöjligt. Att hitta någon som är ett uns som honom kommer bli svårt. Jag är kräsen. Kräsen som fan nu. Nej, nästa nisse som hamnar i min väg kommer att få acceptera faktumet att Anton är min nummer 1, när han är väl här. Han får acceptera katthår, hundhår, ett skitigt kök, massa Apple produkter, konstant skärmstirrande och vegansk mat om han ens ska ha en chans att jag ska bli intresserad av ett långsiktigt förhållande. Nej, det enda som kan göra att det ens är av intresse att ”hitta någon annan” är om jag kan hitta någon som är vego, gillar att ha ett stillasittande liv framför tv som dator, gärna är duktig på programmering, älskar hundar och katter, inte vill ha barn(på riktigt alltså! Passionerat barnfri, liksom!) och som har humor, förståelse och är pedagogisk samt står ut med mig och mina konstigheter och har inget emot att bli min personliga massör och hjälpreda. En fördel är det om han använder och föredrar Apple produkter och inte rakt ut dissar dem bara för att. Han måste också förstå och acceptera att jag inte trivs i kvinnliga kläder och att jag tänker tacka nej till fina fester där man måste klä sig stereotypiskt. Han får inte vara rökare(inte ens feströkare), vara anti-droger eller dricka för mycket alkohol. Finns säkert sjutusen andra saker med som han måste lära sig att älska och respektera, men det där var nog det viktigaste jag kom på direkt. Lycka till för mig att hitta någon sådan person. Åh just det. Han måste vara skåning också! Mycket viktigt. Finns kanske tre personer i hela världen möjligtvis som kan fylla allt det, varav Henrik är en av dem, men det behöver inte betyda att de kan hitta mig och älska mig för den jag är. Jag är säkert för ful/konstig/allmänt oattraktiv för dem ändå. Så ja, good luck… Men jag är inte ledsen över det.

Nej, jag vet hur jag vill leva mitt liv och jag ser fram emot det, även om jag inte ville att det här skulle hända. Men nu är det så och jag accepterar det.