Reserv till högskolan och lite tankar om integration…

Jag glömde nämna i mitt förra inlägg, där jag skrev om vår resa till London att jag under den veckan fick veta att jag är reserv till allt jag har sökt till högskolan i höst och att Storbritannien sköter integration på ett mycket bättre sätt än många andra länder. Vi börjar med högskolegrejerna – sen kommer det större grejerna.

Reserv i urval 1.

Ja, jag blev reserv till allt. Egentligen har jag bara chans att komma in på en av utbildningarna och det är den i Kristianstad. Där ligger jag på plats 9 i grupp B2 eller BII som det kanske egentligen heter. Det är rätt så goda odds, beroende på hur många som blivit antagna tackar nej etc. Det brukar vara rätt vanligt att många gör det eller att det senare skiter i att dyka upp på uppropet så hoppet finns kvar om att det kan lösa sig med högskolan i höst. Dock så håller jag mig realistisk och utgår ifrån att jag är arbetslös eller nått sånt till hösten. Det är säkrast så.

På de andra utbildningarna jag har sökt så ligger jag bäst till på en annan utbildning jag sökt till Malmö Universitet, där jag ligger på plats 30 i BII gruppen. Där räknar jag inte med att komma in, men vi får se. Det verkar lovande i alla fall att jag ska komma in i Kristianstad. Om jag kommer in så kommer jag verkligen bli skitglad. Visst, det innebär pendling på kanske 3 timmar per dag 5 dagar i veckan, men det är det i så fall värt! Om inget annat så är det ett test på hur väl jag kan klara av att jobba och pendla. Spännande ska det bli i alla fall om hur det går, så vi får se. Den 2 augusti får jag veta om jag är antagen, så några veckor till med väntan får det bli. Detta är också min sista ”semestervecka” för året eller hur man ska säga, så om en vecka får jag dra iväg till Arbetsförmedlingen och skriva in mig oavsett. Har jag tur blir det bara nån månad eller så med a-kassa och jag hoppas att a-kassan för min del är helt ok istället för urusel.

Tankar kring integration och språkkunskaper.

När vi var i London i förra veckan så märkte vi att i stort sett all servicepersonal vi stötte på kom från andra länder än Storbritannien. Det var lite komiskt, nästan, men det var inte det konstiga. Det vi lade märke till var att ingen brydde sig om det. Iofs, så har jag själv inte lagt märke till att folk här i Sverige eller andra nordiska länder bryr sig om ifall servicepersonalen är svenska eller inte, men här hör man definitivt mer rasistiska uttryck än vad vi hörde i London. Å andra sidan kan detta bero på ”tur” eller att integrationen helt enkelt fungerar bättre där än här. Var man än gick såg man människor av alla färger och vi hörde massvis av olika språk. Dock var nog många turister, men av de som jobbade i servicebranschen så kom folk från alla möjliga olika ställen. Inte för att vi frågade, men nästan alla bröt på något språk, vare sig det var ryska, tyska eller spanska eller nått helt annat.

En kväll när vi hade varit och shoppat lite längre bort från hotellet så började vi prata om det här och så kom vi in på integration, språk och hur staten lägger sig i individers språkkunskaper. Här tycker jag och Henrik olika, men det han sa har fått mig att tänka om lite. Personligen, efter att bara ha sett väldigt lite av Sverige och andra nordiska länders hantering av invandrare så har jag bildat mig en uppfattning. Det jag menar här, är att jag har inte direkt upplevt ”rasismen” som alla pratar om. Inte förrän jag flyttade tillbaka till Skåne 😱. Dock även att ha bott i Malmö i ett drygt år nu, så har jag inte direkt sett något problem med invandrare när jag gått på stan, men rasismen hör man ändå lite här och var från svenskar. Dock så var det värst när vi bodde i Arlöv, herregud vilka skrämmande konversationer vi hörde… Där vi bor nu är det definitivt lugnare och bättre.

Jag har tidigare varit av den åsikten att jag tycker det är viktigt att oavsett vilket land man kommer ifrån och vilket land man flyttar till så är det viktigt att lära sig det språket i det nya landet och kunna göra sig förstådd. Ett exempel jag alltid utgår ifrån är att varje invandrare i Danmark jag har pratat med eller hört prata, talar mer eller mindre perfekt danska. Det är inte så här i Sverige. Jag skyller dock inte det på individen, för det kan finnas massa olika anledningar till varför dessa personer pratar så dålig svenska eller inte kan göra sig förstådda på annat sätt. I alla fall, jag har i princip tolkat bra språkkunskaper som bra integration. Om det är något bra av mig att tolka eller något skitdåligt och skrattretande vet jag inte, men det är så jag har tolkat det. Kan du språket, är du mer integrerad. Punkt slut, eller nått i den stilen. Det stämmer säkert i viss mån, men hela diskussionen handlade om att man egentligen inte behöver kunna tala språket för att kunna leva i det ”nya” landet man flyttat till. Varför inte bara prata Engelska? Det borde ju liksom gå, eller? Alla länder i hela världen lär ut Engelska på ett eller annat sätt vad jag vet så då borde ju det räcka? Behöver du läsa en text, finns det massvis av verktyg för att hjälpa dig förstå texten. Vi pratade en hel del om det där, men när jag började förstå vad Henrik menade så insåg jag att mitt sätt att se på integration och språkkunskaper är egentligen rätt idiotiskt, för han har ju rätt. Staten ska egentligen inte behöva lägga sig i hur folk väljer att leva sina liv, eller vilket språk de kan tala. Huvudsaken är att göra sig förstådd. Det kan man göra på många olika sätt, och jag har inget emot att tala Engelska med människor som inte är från Sverige. Jag menar, Henrik jobbar i Danmark, men alla där är inte danskar. De finns folk från hela världens hörn på hans jobb. Alla pratar Engelska på kontoret och med kollegorna så varför ska då alla lära sig danska bara för att de jobbar i Danmark när Engelska räcker eller funkar perfekt i dagsläget?

Mitt problem med allt det här dock är att jag generellt ”nästan jämt” stött på personer som inte är från Sverige, som talar otroligt dålig svenska och som inte kan göra sig förstådda på Engelska eller andra sätt och där brister det för mig. Jag har varit med om många läkarbesök där jag inte förstått ett ord av vad läkaren sagt, men det har verkat som om att läkaren förstått mig. Det är lite jobbigt, eftersom jag hatar missförstånd. Jag antar att det är en bidragande orsak till varför jag tycker det är så viktigt att kunna kommunicera, göra sig förstådd och helst lära sig språket som man talar i det land man väljer att bo i. Bra språkkunskaper behöver dock absolut inte innebära bra integration. Det hjälper ju absolut att kunna språket i landet man bor i, men det behöver ju inte betyda att man lätt får jobb, att man kan kommunicera, att staten hjälper dig etc. Nej, där behövs det andra tag för att skapa en bättre integration.

Efter att bara ha spenderat en vecka i London och sett lite av de ”problem” som Sverige har med så kallade invandrare, så ska jag egentligen inte uttrycka mig så mycket, men jag står kvar i det faktum att det är viktigt att kunna språket i det land man bor i. Däremot så börjar jag väl öppna tankarna för att så länge man kan göra sig förstådd i de flesta fall så ska väl staten inte nödvändigtvis behöva lägga sig i hur folk lever sina liv etc. Hade jag själv flyttat till ett annat land så hade jag självklart valt att lära mig språket – om det behövs. Engelska pratar jag redan flytande, men alla övriga länder så hade jag lärt mig språket. Främsta anledningen till det är för att jag tycker det behövs och för att jag tycker det är roligt med språk. Men som läget är nu kommer man aldrig lämna Sverige, och det känns tryggt på många olika sätt. Så länge det inte blir totalt kaos förstås, men blir det så, lär det bli det i alla andra länder också inom kort. Men jag hoppas jag slipper uppleva det.

Det räcker liksom med den här torra sommaren och insikten i att planeten håller på att kollapsa ändå såsom läget är just nu. Men det är en helt annan historia.

Vi spenderade en vecka i London…

IMG_0198.JPG

Och det var skitkul! London är stort, men orsaken till varför det är så stort är för att hela stan är extremt välpackad eller hur man nu ska uttrycka det. Stockholm kan man tycka också är stort, men London är större. Hela Sveriges befolkning ungefär får plats i stan och det var folk överallt – hela tiden. Det är rörigt och det tar hur lång tid som helst att promenera runt i stan, särskilt vid övergångsställen, då man får vänta onödigt länge på många av dem innan det blir grönt ljus. De har dock ett välfungerande tunnelbanesystem, och vi åkte tunnelbanan en hel del medan vi var där.

Vi valde att åka mellan måndag till fredag, där vi hade tre heldagar i London och två officiella resdagar. Det var väldigt lagom. Hotellet vi valde blev Radisson Blu Edwardian Bloomsbury Hotel. Det låg väldigt bra till. Vi hade gångavstånd till de flesta ställen med många matställen, shoppingstråk etc. Vi gick förbi flera teaterställen med och även igenom Londons Chinatown. Många av ställena vi hittade skedde av en slump och många av de ställen som vi hade planerat att gå till blev inte av, men huvudsaken av grejerna blev det.

Måndag.

Vi åkte från Kastrup då vi bor närmare den flygplatsen än Malmö och vi flög med SAS. Vi tog ett flyg på eftermiddagen för att slippa stressa och allt gick fint. Det blev lite lagom med dötid på flygplatsen och själva flygresan gick fortare än planerat. När vi kom fram till Heathrow så köpte vi så kallade ”Oyster Cards”, som funkar som Jojokortet gör i Skåne. Det är alltså ett kort man fyller på med pengar så man kan åka med kollektivtrafiken. Vi tog Picadilly linjen till Holborn, vilket tog nästan en timme och sen tog det ungefär en kvart att gå till hotellet. Vi tog fel väg först men sen hittade vi rätt. När vi hittade den rätta vägen så tar det max 10 minuter att gå till Holborn ifrån hotellet vi valde. Tottenham Court Road fanns också i närheten, men den ligger inte på Picadilly linjen fast den låg närmare hotellet. När vi kom till hotellet så checkade vi in, totalt sjöblöta efter den varma resan. Det fanns ingen AC på tåget och det var säkert 30+ hela vägen. Rummet vi fick var helt ok. Lite hårdare säng än vad man är van vid på hotell, men det var bara positivt i slutändan eftersom min rygg börjat krångla igen. Efter lite vila på rummet så bestämde vi oss för att äta på restaurangen på hotellet för att göra det enkelt för oss. Då blev det en vegetarisk ”philly steak” eller nått sånt. Supergott! Sen gick vi på Sainsbury’s Local som ligger vid Holborn stationen och köpte lite grejer till hotellet. Sen blev det till att slötitta lite på film och sen gick vi och la oss.

Tisdag.

Vi började dagen med frukost på hotellet och efter lite vila på hotellrummet så gick vi på promenad ner mot Regent Street. Tanken var att vi skulle gå på nån slags festival, men det var ingen där. Vi tog en rejäl omväg för att komma dit, men det gjorde inget. Man fick ju se så otroligt mycket på vägen! Helt plötsligt var vi på Picadilly Circus. Vi kände knappt igen oss, för det var mycket mindre än vad man sett på TV. Planen härefter var att gå till Hyde Park. För att komma dit gick vi också en rejäl omväg, men det gjorde inget det heller. Det ledde till att vi hamnade mitt i en särskild flygshow som ”The Royal AirForce” skulle ha den dagen. Vi tittade på den när vi hade hamnat vid ett café i början på Hyde Park. Efter det så gick vi igenom parken och sen upp till Selfridges. Det var en extremt häftig butik! Snacka om snygg affär! Visst var det exklusiva grejer, men riktigt coola grejer kunde man hitta där. De hade en teknikavdelning också där man kunde klämma på allt mellan SnapChat glasögon till Blackberry telefoner. Jag prövade en Apple Watch och till min förvåning fick jag knappt på mig en 38 mm variant. Tyder det mer på att jag är för fet nu, eller vad då? Mina handleder är vanligtvis pyttesmå… Sen jämförde jag också storleken på min lilla SE telefon och iPhone X. Det är en massiv skillnad på dem, nu när man vant sig vid det lilla formatet. Efter vi hade varit på Selfridges så åkte vi tillbaka till hotellet och vilade i ett par timmar. Sen gick vi och käkade pannkakor! Vi hade upptäckt ett så kallat ”Pancake House” nära Holborn stationen. Planen var först att jag skulle äta en söt, vegansk pannkaka men till sist blev det en matig version istället. Jag skulle kunna påstå att det var en ”Greek Pizza Swedish Pancake Style” eller nått. Bild ser ni nedan. Efter att vi käkat våra gigantiska pannkakor så gick vi iväg till M&M World, där jag hittade två t-shirts och så köpte vi självklart lite godis. Jag köpte även två stycken läppbalsam, då jag hade glömt ta med mig ett från Sverige.

IMG_0164.JPG

Onsdag.

På onsdagen så blev det stora ”sightseeing dagen” eller nått sånt. Vi åkte London Eye och såg ut över hela stan, men innan det så åt vi en vegansk burgare som nyligen kommit till Storbritannien. Det är en så kallad ”B12” burgare och den var jättegod.

IMG_0172

Det blev sen en helkväll på hotellet, då vi var alldeles för trötta för att göra något annat. Men nöjda var vi med dagen ändå.

Torsdag.

På torsdagen, efter frukost och lite vila på hotellrummet så drog vi iväg till resans höjdpunkt – nästan. Vi drog iväg till Honest Burgers på King’s Cross. Orsaken? De serverar den eftertraktade veganska burgaren som kommer ta världen med storm när den släpps globalt. Vi har ätit The Beyond Burger. Snacka om häftig upplevelse! Den smakar nästan exakt som nötköttsburgare. Enda jag kände skillnad på var i konstistensen, för den var mer porös jämföres med köttburgare som jag minns det. Smakmässigt var det läskigt likt och det var heller ingen ”äcklig” eller konstig eftersmak som många köttsubstitut har annars. Det var grymt gott!

Screen Shot 2018-07-14 at 17.26.55

En liten disclaimer eller nått tänkte jag dela med mig också kring den när burgaren. Folk, eller köttisar. Annars även kallade ”skeptiker” är ju oroliga för protein innehållet, priset etc. Just nu är läget som sådan att burgaren bara går att hitta på Whole Foods i USA och på vissa få utvalda restauranger i USA. Den restaurangen vi gick på är den enda i hela Storbritannien som serverar den och de fick in den den 10 juli. Vi gick dit den 12 juli, så det var bra tajming, minst sagt. På bilden ovan, som även går att läsas på deras hemsida så står det att burgaren på ca 120 gram har 20 gram protein. En nötburgare av samma vikt har 19 gram protein. Den är likvärdig med en nötburgare på alla sätt och vis. Skillnaden är att den är helt vegansk, gjord på växter, är fri från antibiotika, hormoner, GMO, soja och den är till och med glutenfri. OCH DEN SMAKAR KÖTT!!! När man har ätit en sån här burgare så finns det allvarligt noll anledningar att någonsin äta en burgare gjord på döda kossor, liksom (om man bortser från hur svår den är att få tag på globalt för tillfället). Det var så häftigt och så gott! Jag längtar tills deras produkter släpps globalt, för detta kommer förändra världen. Burgaren är gjord på växter, med ärtprotein bland annat och det är en vegansk burgare gjord för att efterlikna kött på en så kallad ”molekylär” nivå. Det märks, tro mig. Den är värd all hype den kan få… Mums!

Efter att vi hade varit och ätit den där fantastiska burgaren så åkte vi iväg till Notting Hill, så klart. Vi gick säkert halva vägen av Portabello Road, men vi missade den blå dörren. Dock gick vi förbi The Travel Book Shop, som faktiskt är den riktiga butiken från filmen. Jag har hela tiden fått för mig att filmen Notting Hill utspelar sig runt ett torg, men så är inte fallet. Det är Portabello Road. Det var i alla fall kul att vara där. Dock köpte vi inget annat än något att dricka och sen efter det så åkte vi hem till hotellet igen och såg filmen Notting Hill på Netflix, för att undersöka var vi hade varit den dagen. Vi kom fram till att vi ändå hade sett det mesta där, och vi satt förmodligen på andra sidan gatan om den blåa dörren när vi drack vår läsk vi hade köpt. Efter några timmars vila så tog vi en kvällspromenad till Whole Foods, som ligger vid Picadilly Circus. Det var skoj att gå in i den butiken. Mycket nyttiga saker, minsann men också dyra grejer. Vi köpte lite bakelser, men det mesta var ingen höjdare. Vi köpte också chips gjorda på kikärtor. De var jättegoda, för de smakade som vanliga salta chips. Skillnaden på de chipsen och vanliga chips är väl fiberinnehållet som var 6 gram per 100 gram. Det kändes åtminstone lite nyttigare att äta dem istället för det vanliga onyttiga man annars äter. På vägen tillbaka till hotellet gick vi igenom Londons Chinatown, och det var också kul.

Fredag.

Nu var det dags att pysa hemåt igen. Efter lite frukost och efter att vi packat ihop allt så checkade vi ut, tog tunnelbanan till Heathrow och spenderade ca 2 timmar i väntan på att kliva på flyget för att komma hem. De två timmarna kändes som en hel jävla dag eller nått. Vi köpte lite chips och godis i nån butik, för vi var inte särskilt hungriga för att äta något innan vi skulle flyga och det mesta sparade vi tills vi hade kommit hem. Vi har fortfarande inte testat chipsen, men godiset vi köpte var veganskt och går inte att hitta i Sverige vad jag vet. När vi stod i kön för att boarda planet, så hamnade vi bakom Henrik Dorsin eller vad han heter. Han som är med i Solsidan och Grotesco. Det var lite skoj. Jag hade hoppats på att se en del kändisar när vi var i London, men den enda kändisen vi lade märke till var en av nissarna från Solsidan. Han såg mycket yngre ut än vad man sett på TV, så jag antar att han är rätt sminkad för att se äldre ut i de roller han har haft innan. Han såg ut att vara 30+, men jag vet heller inte hur gammal han är så jag ska inte uttrycka mig för mycket. Dock efter en snabb Google sökning så ser jag att han är 40 år gammal. Han var nog där med sin agent och med en annan skådis men det är jag osäker på. De pratade mycket film och sånt så vi har gissat oss till det. Jag är inte så mycket för svenska grejer på TV, så jag har inte sett något han varit med i, men jag har sett glimtar här och där. I alla fall, efter den händelsen så klev vi på flyget och resan hem gick fint. Det blev lite förseningar, men vi var hemma i Sverige runt 17 tiden och klev in i lägenheten strax innan kl 18 tror jag. Maja hade saknat oss som fan, men så brukar det vara. Det var i alla fall skönt att komma hem igen efter den här resan.

Vill ni se alla bilder jag har tagit under resan så hittar ni ett Google Photos album här.