Ja, en sån instruktionsbok hade jag gärna velat ha. Jag är i grymt stort behov av en sådan nu. Kan någon av er kära läsare ge mig en sån bok som min tröga lilla hjärna inte vill läsa, men som jag behöver ändå?
Nåja. Det här är något jag har tänkt på i åratal nu. Jag minns för 3½ år sen att jag skrev ett inlägg om att jag skulle bli bättre på att läsa böcker (finns i mitt privata arkiv som numera är låst för allmänheten). Det gick väl sådär. Jag började väl läsa Wheel of Time serien, både via ljud och via bok i mobilen, men medan Henrik läste typ 10 böcker hann jag läsa kanske tre och en halv + att jag inte alls kom ihåg lika mycket som han och missade jättemycket detaljer. Det enda jag kunde tänka på när jag lyssnade eller läste var ju bara att jag vill se filmen på det här! Så är det ju jämt!
Hur jag än försöker så kan jag inte få min hjärna att gilla att läsa. För det första tar det så mycket energi att jag orkar om jag har tur läsa ett kapitel i taget och efteråt är jag typ supersnurrig i huvudet. Så som jag dessutom har mått de senaste åren, där tröttheten bara blivit värre så har jag inte orkat läsa. Otroligt få gånger har jag orkat läsa lite Manga, vilket också är ett försök till att göra nått mer ”nyttigt” med min tid istället för att bara titta på TV hela tiden, eller blogga. Men jag älskar ju att titta på TV och jag älskar ju att blogga, men det är väldigt meningslöst (förutom då när känslorna måste skrivas ner i ord). Jag vet att det hade varit mycket bättre både för mig själv och för andra om jag gillat spela och läsa böcker mer än vad jag föredrar att se på TV eller göra andra totalt meningslösa saker.
Nu, idag gäller mina tankar främst spel. Hur ska jag börja spela mer och hur fan skall jag gå tillväga för att lära mig att älska datorspel igen? Hur ska jag slippa få ont i fingrarna när jag spelar efter bara några minuter och hur ska jag komma ihåg alla olika kombinationer av knappar man kan använda i de olika spelen? Jag vet verkligen inte, men det är fanimej på tiden att jag försöker.
Idag för en stund sen försökte jag ge mig på Heretic. Det var ett spel jag spelade som en tok innan Internet kom 97 och bara tog över allt för mig. Jag spelade i fem minuter, för jag kom inte vidare. Jag behövde en jävla nyckel för att öppna en jävla dörr så jag kunde gå in i nästa rum, men jag sökte överallt i första delen och det fanns ingen jävla nyckel någonstans så hur fan kommer jag vidare då? Jag minns att det är ett återkommande tema i det spelet, för jag fastnade jämt utan att veta hur fan jag kommer vidare. Det positiva med det spelet är att jag typ enbart kan använda bara min datormus för allt eller piltangenterna, så det är ju positivt, men ändå. Så jävla frustrerande och jag vill inte fuska heller. En stund senare så ”spelade” jag ett annat ”spel” som heter Fine Artist. Jag vet ju inte om det räknas som ett spel eller om det mer bara är något kul program på datorn. Det höll jag på med massvis också och tyckte det var jättekul. Jag tyckte absolut bäst om att rita en särskild snigel. Det som jag målade idag kan ni se nedan:
Jag försökte först att ladda hem spelet, men det gick inte att installera på min dator. Jag behövde en 64bits variant och det tror jag inte finns. Däremot hittade jag ett ställe online där man kunde spela det, så det var ju skoj.
De enda spel jag gillar idag att spela är så kallade Match 3 spel. Toy Blast, Angry Birds Blast och några få spel till har jag spelat en hel del. Toy Blast har jag hållit på med dagligen i nästan 1 år nu. Jag tror jag började spela det nån gång i mars 2017. Jag gillar dock inte spel som Candy Crush, där man byter plats för att matcha utan jag vill antingen dra en linje på matchande färger eller bara trycka på de färger som matchar. Något annat gillar jag inte. Sist jag dock spelade ”mycket” tv spel var när jag blev ihop med Henrik och vi bodde i Karlskrona. Då hade vi köpt en Xbox 360 där jag spelade ett spel som heter Boogie Bunnies jättemycket. Det var också ett Match 3 spel, som har liknande teknik som pop shooter spel, där man alltså ska skjuta en färgboll bredvid matchande färg. Det är dock inte exakt samma men väldigt likt. Det spelet saknar jag som fan, men det finns inga såna spel på marknaden, varken på mobilen, på datorn eller på PS4. Det är lite tråkigt. Jag vet dock inte om det hade fått mig till att återigen spela mycket mer, men det hade förmodligen varit ett bra steg på vägen så jag kan vänja fingrarna igen med att trycka på knappar.
Jag föredrar alltså idag lite mer enkla spel där man knappt behöver tänka. Undantaget är dock de spel jag och Henrik spelar tillsammans när nya avsnitt släpps av Walking Dead, Life is Strange med flera. De flesta är från Telltale och jag vet inte direkt genren på dem. Det är typ story spel, där ens val av konversation och handling påverkar handlingen i spelet. Det är också lite point and click. När vi spelar det tillsammans så håller Henrik i kontrollen och jag väljer först vad vi ska säga. Om Henrik håller med så tar vi mitt val, annars väljer han något annat. Jag kan ju säga direkt att hans val är oftast de korrekta för jag har oftast ingen jävla aning om vad jag håller på med, men det är kul att spela dem. Ibland har jag nämligen grymt svårt att hänga med i handlingen och vad de pratar om. Det tar en stund innan jag hänger med. Vilket också känns galet för så är det inte i vanliga livet. Där fattar jag oftast allt direkt. Oftast när jag spelar de spelen blir jag så trött i huvudet att jag måste gå och sova ett par timmar. Så mycket energi tar det ifrån mig idag, vilket också känns smått galet.
Jag hade dock inte velat spela de spelen helt själv för jag är inte ett dugg intresserad av det. Orsaken beror mest på att det är för svårt att tänka på alla knappar som ska tryckas på etc. Jag har så jävla svårt för det när det är för komplicerat. Därför gillar jag mina mobilspel, mina enkla, astråkiga, monotona matcha färgspel. När det gäller allmänna tv och datorspel så vill jag ha det så simpelt som möjligt. Spring, hopp och skjut (tänk Super Mario på Game Boy/NES, liksom) är typ det jag kan sträcka mig till, men knappt det funkar längre på grund av mina känsliga fingertoppar.
I videon ovan ser ni en gammal video från min ena YouTube kanal där jag spelar ett par minuter i ett VR spel. Jag har inte spelat det spelet sen dess, kan jag påpeka så även VR är svårt för mig att spela ofta, även om det verkligen kan bli riktigt grymt, men jag vill hellre göra något annat efter några minuters spel. Typiskt jag, liksom.
Det är ett jävla helvete ibland att vara som jag är. Jag förstår verkligen inte varför min hjärna är så himla intresserad av att exempelvis blogga, oroa sig för domäner och tänka på WordPress helt i onödan (när jag inte kan PHP överhuvudtaget!), när det finns bättre saker att spendera min tid med. Jag förstår det verkligen inte? Jag känner ju själv hur jävla onaturligt det är när jag fokuserar på fel sak, men å andra sidan verkar det som om att jag är helt icke kapabel till att göra något åt det. Spela spel är ”tråkigt”, jobbigt för fingrarna, komplicerat etc. Att se en film som jag sett tusen gånger däremot är fan så mycket roligare. Vilken logik, liksom? Någon som har ett tips på hur fan man kan ändra sitt beteende och lära sig älska något som man egentligen ”avskyr”? För jag avskyr inte spel. Sen jag ”slutade spela” där i slutet av 90-talet så har jag velat återgå, men allt jag gör på Internet idag är så mycket roligare.
Missförstå mig rätt. Jag vill spela spel. Jag vill läsa Manga. Jag vill läsa böcker. Jag vill ha energi…
Men jag orkar liksom aldrig! Det är som om min kropp och hjärna har bestämt sig att jag är förevigat förslappad till att orka göra även det minsta nyttiga för mig själv och för min hälsa. Helt jävla galet är vad det är, men jag är van då jag har vant mig vid att leva med min konstiga, korkade kropp och hjärna som aldrig vill något bättre för mig.
Bah! 💩
