Det är något jag aldrig kunnat. Det vet de flesta som känner mig. Det är ett återkommande problem, och något jag aldrig lärt mig att hantera. Precis med alla andra problem i mitt liv jag inte vet hur jag ska hantera🙄. Det enda som hjälper när jag är i en sån situation är att försöka hålla mig upptagen. Har jag mycket att göra i skolan, så hjälper det, men som nu när jag har sommarlov och inga måsten så är det praktiskt taget omöjligt att sluta tänka på framtiden eller vad det nu än är som absolut inte är relevant för just nu.
Att tänka på drömboendet när man redan bor bra?
Just nu är det ju BoKlok som sitter fastklistrat i mitt huvud. Mitt framtida drömboende och när jag får det. Jag var på väg att skriva ytterligare ett till långt inlägg om mina tankar, men ju längre tiden har gått, desto mer har jag lugnat ner mig, så det inlägget är raderat nu. Sen ska jag påpeka att när jag skriver att jag ”ska få” mitt drömboende så handlar det inte om att jag typ ska vinna det på lotto, utan när jag kämpat färdigt, skrivit på ett kontrakt och flyttat in – då har jag fått min drömbostad.
Desperation av BoKlok projekt helt i onödan.
Sammanfattningsvis så skrev jag i det inlägget att jag känner mig desperat över hur det ska bli, då ett av projekten har nästan för många tillgängliga treor i markplan men jag har ingen möjlighet att köpa förrän jag är fast anställd och jobbar heltid med programmering. Jag måste liksom banka in i skallen att jag kan inte köpa något förrän jag har fixat en fast anställning! Det kommer ta minst 18 månader räknat från juni i år (2020) innan jag förmodligen har det.
Nu är jag inte länge lika desperat, för jag vet att det kommer lösa sig. Jag är bara så jävla ivrig! Jag måste bara se till att få jobb först. Hur fixar man det? Ja genom att gå klart utbildningen så klart. Klara alla kurser och förhoppningsvis ha bra LiA när det väl är dags. Helst vill jag ju bli anställd på LiA:n också, om inte redan under utbildningen så direkt efter. Jag har också kommit fram till att en trea är viktigare än att enbart bo i markplan. Detta för att jag vill bo i nästa bostad för evigt och då är ett extra rum mer önskvärt än bara markplan, även om jag verkligen hoppas och vill bo på markplan i min nästa bostad. Oavsett bostad så kommer jag ha god ekonomi i alla fall när jag väl har flyttat in där.
Budgeten har blivit ännu mer djupgående – och det är positivt!
Jag har också ändrat om i min budget och lagt till olika lönelägen. Sen har jag färgkodat också för lättare överblick. Helt plötsligt ser de flesta alternativ inte lika bra längre, när jag utgår ifrån den lägsta lönen, men det säger ju sig självt. Eller ja, helt plötsligt måste jag gå in med minst 30% kontantinsats för att det ska kännas extra bra och tryggt oavsett bostad, men det är helt ok. Det kommer ju som sagt ta ett par år innan jag ens har möjlighet att köpa något.
Man ska liksom vara realistisk. Hoppas på det bästa, planera för det värsta. Det kommer nog bli min slogan i fortsättningen. Jag tror personligen – om allt nu löser sig att jag INTE kommer ha en låg lön, räknat till mitt yrkesval när jag väl flyttar in i min drömbostad. Det krävs heller inte särskilt mycket för att jag ska nå min drömlön heller, så vi får se vad som händer. Allt jag kommer tjäna över min drömlön är bara en superbonus! Huvudsaken är att jag är fast anställd i framtiden och att jag aldrig kommer ha svårt att hitta ett jobb igen när utbildningen är klar. Det är viktigare än något annat, oavsett lön.
Det mest troliga är min lilla skokartong…
Det mest logiska är också att jag lär stanna i denna lilla etta. Det är också mycket sannolikt att alla mina sparpengar går åt och jag aldrig får ett jobb som utvecklare, fast jag är utbildad som det om ett år. Om jag ska utgå ifrån min erfarenhet så är det absolut det mest troliga. Hey, jag kanske stannar här för evigt? Detta för jag brukar inte få det jag planerar för. Det är ”mirakulöst” nog att jag har en annan katt som inte är Maja och att jag är singel, liksom. Nu är det iofs inte ett mirakel att jag är singel, men jag har velat ha en till katt efter Maja och om jag då mot förmodan skulle bo själv så hade jag hoppas på ett nybygge, vilket jag faktiskt fick. Även om detta boende inte är det optimala drömboendet så är det bättre än vad jag hade kunnat föreställa mig. Och hade jag fått bestämma hade jag aldrig blivit singel igen så klart. Men nu är det så och då får jag planera livet efter det.
Hade något gått enligt planerna hade jag exempelvis redan haft Grand Danois, kanske redan varit inne på min andra eller tredje GD, och jag hade för länge, längesen haft en heltidslön. Jag hade förmodligen heller aldrig blivit singel igen om det hade blivit så, men svårt att säga nu när allt är som det är i den här världen. Nu kanske jag låter extremt pessimistisk, men jag är realistisk som fan nu. Det spelar ingen roll hur mycket jag sitter och obsessar över min nästa bostad eller drömmer om livet med Grand Danois. Eller tänker på hur många produkter jag ska fylla lägenheten med i framtiden.
Tänker jag på hur mitt liv har varit, hur tiden bara flugit förbi och inget av ”värde” har hänt rent ekonomiskt så är det bara slöseri med tid att sitta här och drömma. Drömma kan man ju, absolut, men det är lätt att bli ledsen och besviken när åren går och inget händer som gör att drömmarna kan bli verklighet. Därför känns allt som lite taskig tajming just nu. Kunde jag liksom inte ha hittat BoKlok när jag hade fixat mig en heltidsanställning, liksom? Då hade ju allt varit så mycket bättre just nu, men nej. Det ska alltså läggas till fler saker i mitt liv på hög som jag bara ska drömma om, men förmodligen aldrig få.
Sömnproblemen är boven i dramat här…
Det största ”problemet” egentligen just nu som gör att jag bara sitter och drömmer mig bort om dagarna är ju att jag oroar mig för att jag inte ska få sova om nätterna. Jag jobbar ju på det med Majken och det blir mycket bättre för varje natt. Till sist så är det här sömnproblemet ur vägen och det bör vara löst innan jag återgår till skolan i augusti. Det åtminstone är något jag borde kunna räkna med att det blir verklighet.
Jag längtar efter att stänga in mig i ett sovrum, bara för att jag haft såna sömnproblem det här året. Jag önskar att jag hade en större bostad, för jag längtar mig blå efter Grand Danois. Dock ju äldre Majken blir och desto lättare allt blir, desto mer kan jag fokusera på här och nu istället för framtiden.
Att ändra tankesätt är skitsvårt
Jag förstår dock inte varför det alltid ska vara så svårt att bara bry sig om det som finns och är just nu? Jag menar, så fort jag får möjlighet så drömmer jag bara om en framtid långt, långt borta och inbillar mig att så är ska livet vara. Är det inte Grand Danois, så är det bostad, eller jobb. Men man får inte de sakerna serverade på silverfat! Man måste jobba för dem. Något jag typ aldrig gjort, men det beror på hur man ser det.
Jag har försökt, men det är typ aldrig jag har lyckats. Jag har testat på de flesta yrken, men när kroppen säger nej typ direkt, eller är jag så uttråkad att jag vet inte vad jag ska ta mig till, då är det svårt att orka med. Det är också irriterande att jag la 5 år på en högskoleutbildning som inte ger mig ett jobb. Därför är det extra störigt att veta om att jag passar inte in på den generella arbetsmarknaden. För en extra bugg i systemet så stör det mig ännu mer att mitt CSN tar slut i höst också, med 6 månader kvar av utbildningen vid det laget. Jävla skit, liksom. Det stör mig nåt så fruktansvärt. Det hade varit så bra, så enkelt om jag hade kunnat tagit vilket jobb som helst, tjänat lite pengar, jobbat extra etc, men nej. Jag är till för ett bara sitta på min röv, drömma om saker jag aldrig får och bara sitta och vänta på allt det där jag vill ha. Jag är så trött på det. Att inte hitta LiA heller är också frustrerande. Det kan ändå lösa sig, men det känns svårt.
Det här inlägget skrev jag mest för att smiska mig själv på fingrarna och försöka släppa allt med BoKlok och framtida bostad så gott som möjligt nu. Det är jätteroligt och motiverande att tänka på framtiden, men som sagt. Jag har en stor tendens att bara sitta och drömma, hoppas och längta – utan att något händer som gör att jag faktiskt får allt det där. Jag måste lära mig att försöka fokusera på vad jag har just nu. Det är det viktiga. Det innebär inte att jag kommer lägga ner alla framtidsdrömmar, nej, nej… Det kommer inte hända, men jag måste försöka lära mig att för att komma någonvart så måste man göra rätt sak i rätt tid för att det ska hända. Som nu. Steg nr 1. Hitta LiA. Steg nr 2 avklara alla kurser på Newton med minst G i betyg. Steg 3, bli fast anställd med en rimlig lön. Sen efter det – kan jag börja drömma lite mer.
Och då kan jag signa upp mig på min drömbostad.
