Kategorier
Drömboendet

Att lära sig leva i nuet…

Det är något jag aldrig kunnat. Det vet de flesta som känner mig. Det är ett återkommande problem, och något jag aldrig lärt mig att hantera. Precis med alla andra problem i mitt liv jag inte vet hur jag ska hantera🙄. Det enda som hjälper när jag är i en sån situation är att försöka hålla mig upptagen. Har jag mycket att göra i skolan, så hjälper det, men som nu när jag har sommarlov och inga måsten så är det praktiskt taget omöjligt att sluta tänka på framtiden eller vad det nu än är som absolut inte är relevant för just nu.

Att tänka på drömboendet när man redan bor bra?

Just nu är det ju BoKlok som sitter fastklistrat i mitt huvud. Mitt framtida drömboende och när jag får det. Jag var på väg att skriva ytterligare ett till långt inlägg om mina tankar, men ju längre tiden har gått, desto mer har jag lugnat ner mig, så det inlägget är raderat nu. Sen ska jag påpeka att när jag skriver att jag ”ska få” mitt drömboende så handlar det inte om att jag typ ska vinna det på lotto, utan när jag kämpat färdigt, skrivit på ett kontrakt och flyttat in – då har jag fått min drömbostad.

Desperation av BoKlok projekt helt i onödan.

Sammanfattningsvis så skrev jag i det inlägget att jag känner mig desperat över hur det ska bli, då ett av projekten har nästan för många tillgängliga treor i markplan men jag har ingen möjlighet att köpa förrän jag är fast anställd och jobbar heltid med programmering. Jag måste liksom banka in i skallen att jag kan inte köpa något förrän jag har fixat en fast anställning! Det kommer ta minst 18 månader räknat från juni i år (2020) innan jag förmodligen har det.

Nu är jag inte länge lika desperat, för jag vet att det kommer lösa sig. Jag är bara så jävla ivrig! Jag måste bara se till att få jobb först. Hur fixar man det? Ja genom att gå klart utbildningen så klart. Klara alla kurser och förhoppningsvis ha bra LiA när det väl är dags. Helst vill jag ju bli anställd på LiA:n också, om inte redan under utbildningen så direkt efter. Jag har också kommit fram till att en trea är viktigare än att enbart bo i markplan. Detta för att jag vill bo i nästa bostad för evigt och då är ett extra rum mer önskvärt än bara markplan, även om jag verkligen hoppas och vill bo på markplan i min nästa bostad. Oavsett bostad så kommer jag ha god ekonomi i alla fall när jag väl har flyttat in där.

Budgeten har blivit ännu mer djupgående – och det är positivt!

Jag har också ändrat om i min budget och lagt till olika lönelägen. Sen har jag färgkodat också för lättare överblick. Helt plötsligt ser de flesta alternativ inte lika bra längre, när jag utgår ifrån den lägsta lönen, men det säger ju sig självt. Eller ja, helt plötsligt måste jag gå in med minst 30% kontantinsats för att det ska kännas extra bra och tryggt oavsett bostad, men det är helt ok. Det kommer ju som sagt ta ett par år innan jag ens har möjlighet att köpa något.

Man ska liksom vara realistisk. Hoppas på det bästa, planera för det värsta. Det kommer nog bli min slogan i fortsättningen. Jag tror personligen – om allt nu löser sig att jag INTE kommer ha en låg lön, räknat till mitt yrkesval när jag väl flyttar in i min drömbostad. Det krävs heller inte särskilt mycket för att jag ska nå min drömlön heller, så vi får se vad som händer. Allt jag kommer tjäna över min drömlön är bara en superbonus! Huvudsaken är att jag är fast anställd i framtiden och att jag aldrig kommer ha svårt att hitta ett jobb igen när utbildningen är klar. Det är viktigare än något annat, oavsett lön.

Det mest troliga är min lilla skokartong…

Det mest logiska är också att jag lär stanna i denna lilla etta. Det är också mycket sannolikt att alla mina sparpengar går åt och jag aldrig får ett jobb som utvecklare, fast jag är utbildad som det om ett år. Om jag ska utgå ifrån min erfarenhet så är det absolut det mest troliga. Hey, jag kanske stannar här för evigt? Detta för jag brukar inte få det jag planerar för. Det är ”mirakulöst” nog att jag har en annan katt som inte är Maja och att jag är singel, liksom. Nu är det iofs inte ett mirakel att jag är singel, men jag har velat ha en till katt efter Maja och om jag då mot förmodan skulle bo själv så hade jag hoppas på ett nybygge, vilket jag faktiskt fick. Även om detta boende inte är det optimala drömboendet så är det bättre än vad jag hade kunnat föreställa mig. Och hade jag fått bestämma hade jag aldrig blivit singel igen så klart. Men nu är det så och då får jag planera livet efter det.

Hade något gått enligt planerna hade jag exempelvis redan haft Grand Danois, kanske redan varit inne på min andra eller tredje GD, och jag hade för länge, längesen haft en heltidslön. Jag hade förmodligen heller aldrig blivit singel igen om det hade blivit så, men svårt att säga nu när allt är som det är i den här världen. Nu kanske jag låter extremt pessimistisk, men jag är realistisk som fan nu. Det spelar ingen roll hur mycket jag sitter och obsessar över min nästa bostad eller drömmer om livet med Grand Danois. Eller tänker på hur många  produkter jag ska fylla lägenheten med i framtiden.

Tänker jag på hur mitt liv har varit, hur tiden bara flugit förbi och inget av ”värde” har hänt rent ekonomiskt så är det bara slöseri med tid att sitta här och drömma. Drömma kan man ju, absolut, men det är lätt att bli ledsen och besviken när åren går och inget händer som gör att drömmarna kan bli verklighet. Därför känns allt som lite taskig tajming just nu. Kunde jag liksom inte ha hittat BoKlok när jag hade fixat mig en heltidsanställning, liksom? Då hade ju allt varit så mycket bättre just nu, men nej. Det ska alltså läggas till fler saker i mitt liv på hög som jag bara ska drömma om, men förmodligen aldrig få.

Sömnproblemen är boven i dramat här…

Det största ”problemet” egentligen just nu som gör att jag bara sitter och drömmer mig bort om dagarna är ju att jag oroar mig för att jag inte ska få sova om nätterna. Jag jobbar ju på det med Majken och det blir mycket bättre för varje natt. Till sist så är det här sömnproblemet ur vägen och det bör vara löst innan jag återgår till skolan i augusti. Det åtminstone är något jag borde kunna räkna med att det blir verklighet.

Jag längtar efter att stänga in mig i ett sovrum, bara för att jag haft såna sömnproblem det här året. Jag önskar att jag hade en större bostad, för jag längtar mig blå efter Grand Danois. Dock ju äldre Majken blir och desto lättare allt blir, desto mer kan jag fokusera på här och nu istället för framtiden.

Att ändra tankesätt är skitsvårt

Jag förstår dock inte varför det alltid ska vara så svårt att bara bry sig om det som finns och är just nu? Jag menar, så fort jag får möjlighet så drömmer jag bara om en framtid långt, långt borta och inbillar mig att så är ska livet vara. Är det inte Grand Danois, så är det bostad, eller jobb. Men man får inte de sakerna serverade på silverfat! Man måste jobba för dem. Något jag typ aldrig gjort, men det beror på hur man ser det.

Jag har försökt, men det är typ aldrig jag har lyckats. Jag har testat på de flesta yrken, men när kroppen säger nej typ direkt, eller är jag så uttråkad att jag vet inte vad jag ska ta mig till, då är det svårt att orka med. Det är också irriterande att jag la 5 år på en högskoleutbildning som inte ger mig ett jobb. Därför är det extra störigt att veta om att jag passar inte in på den generella arbetsmarknaden. För en extra bugg i systemet så stör det mig ännu mer att mitt CSN tar slut i höst också, med 6 månader kvar av utbildningen vid det laget. Jävla skit, liksom. Det stör mig nåt så fruktansvärt. Det hade varit så bra, så enkelt om jag hade kunnat tagit vilket jobb som helst, tjänat lite pengar, jobbat extra etc, men nej. Jag är till för ett bara sitta på min röv, drömma om saker jag aldrig får och bara sitta och vänta på allt det där jag vill ha. Jag är så trött på det. Att inte hitta LiA heller är också frustrerande. Det kan ändå lösa sig, men det känns svårt.

Det här inlägget skrev jag mest för att smiska mig själv på fingrarna och försöka släppa allt med BoKlok och framtida bostad så gott som möjligt nu. Det är jätteroligt och motiverande att tänka på framtiden, men som sagt. Jag har en stor tendens att bara sitta och drömma, hoppas och längta – utan att något händer som gör att jag faktiskt får allt det där. Jag måste lära mig att försöka fokusera på vad jag har just nu. Det är det viktiga. Det innebär inte att jag kommer lägga ner alla framtidsdrömmar, nej, nej… Det kommer inte hända, men jag måste försöka lära mig att för att komma någonvart så måste man göra rätt sak i rätt tid för att det ska hända. Som nu. Steg nr 1. Hitta LiA. Steg nr 2 avklara alla kurser på Newton med minst G i betyg. Steg 3, bli fast anställd med en rimlig lön. Sen efter det – kan jag börja drömma lite mer.

Och då kan jag signa upp mig på min drömbostad.

Kategorier
Drömboendet

Jag borde nog inte ha panik över 55 kvadrat…

Ja, vi fortsätter tjatet om bostäder. Som sagt, min hjärna vill inte sluta obsessa över BoKlok, so why not? Det är upp till er om ni vill läsa eller inte. I alla fall. Vi kör på.

Sen jag började skriva och tänka på BoKlok projekt och deras bostäder samt hur bra det kan vara som ett alternativ för mig i framtiden, så har man ”velat” fram och tillbaka med vad som hade passat mig bäst. När jag först fick höra om BoKlok, vilket förmodligen var i höstas då jag började leta lägenhet som en galning efter att ha blivit singel. Jag kände nog till dem sen innan, men det var ju verkligen då jag fick upp ögonen för dem. Då ville jag ju ha en tvåa, det var det inga tvivel om för då behövde jag hitta drömboendet till så billig penning som möjligt. En tvåa var därför fullkomligt realistiskt.

Dock eftersom det krävs fast inkomst och helst inga medsökande när man ska köpa bostad, så sket det sig. I det här fallet så är medsökande alltså någon som bara står med på lånet, men som inte kommer bo i bostaden med mig. Det är många bostadsrättsföreningar som ser ner på det, så därför sket jag i att köpa lägenhet. Nu i efterhand ångrar jag mig lite, för BoKlok vad jag minns hade förmodligen accepterat min situation. I en tvåa där så hade jag bott så mycket billigare än vad jag bor nu, i alla fall efter nått års amortering eller med en större kontantinsats än den grundliga jag kan utgå ifrån. Det trodde jag inte när jag väl började titta närmare på kostnaderna. Till en början verkade det ju jättebra, med ca 4500 om ens det i boendekostnad, men då trodde jag amortering var inräknat, vilket det inte var. Då trodde jag att min absoluta maxkostnad för en bostad totalt kunde ligga på 5k, vilket den tekniskt sett gör här, men det är ju så mycket annat ovanpå, så jag hade lätt haft råd med en tvåa där. Det stör mig idag att jag inte förstod det. I mitt huvud så måste jag ha fått för mig att jag skulle behöva amortera kanske 3-4 tusen kronor varje månad, men det stämmer ju inte.

Sen ska jag påpeka att även om amortering anses vara en typ av sparande – vilket det är, så ser jag det ändå som en typ av utgift. Därför räknar jag amortering som utgift istället för sparande. Sparade pengar, är pengar jag kan lägga på hög i ett bankkonto eller på aktier/fonder i framtiden etc. Ju mer jag kan spara, desto gladare blir jag, och jag planerar som sagt oavsett bostad att amortera av så fort det är möjligt, men jag vill helst göra det genom extra amorteringar en eller ett par gånger per år utöver vad jag redan ska amortera enligt banken. Hade jag istället valt att amortera kanske 5-10% per år direkt från banken så hade det känts som om att jag är pank och bankrutt, så det är tryggare för mig att bara spara och göra extra amorteringar när jag tycker det passar.

Men jaja. Gjort är gjort och jag lyckades ju hitta ett boende som jag hade råd med, även om det på ett sätt är jättedyrt också. Det finns fortfarande tvåor som är lediga i Landskrona projektet, så det är skoj, men ingen av dem är på markplan. De är grymt billiga😍. Långt under priset jag utgår ifrån att jag kommer betala när jag väl flyttar vidare, så jag är lite avis på dem som kommer flytta in där.

I alla fall. För att återigen försöka lugna ner mig själv, så började jag tänka. På BoKloks hemsida så kan man gå in på virtuella visningar. Om man väljer omöblerad, så kan man se hur långa avstånden är mellan vissa väggar. Eftersom det är öppen planlösning i deras lägenheter, så fick jag reda på att mellan köket och ner till balkongdörren är det drygt 8 meter! Det är jättelångt! I många bostäder är längsta avståndet, om det inte är en hall kanske 4 eller 5 meter, så det är en stor skillnad. Jag menar, ett stort vardagsrum, är kanske 20 kvadrat, med 4 x 5 meter väggar.

Det jag har stört mig på om jag nu hade skaffat mig en tvåa är hur jag ska få plats med allting. Som jag har skrivit tidigare så får jag plats med allt förutom soffa i den lilla skokartongen jag bor i nu som är på 30 kvadrat. En tvåa på 55 kvadrat är nästan dubbelt så stor. Simpel matematik som till och med jag förstår. I mitt huvud dock så har det känts som om att jag kan inte få plats med skrivbord, soffa, fåtöljer och matbord i en tvåa på 55 kvadrat som BoKlok erhåller. Dock efter att jag började tänka på detta så insåg jag en stor sak.

DET FÅR VISST PLATS! MED MYCKET YTA ÖVER!

En normalstor soffa är kanske 2.5 meter lång. Möjligtvis 3 meter. Här tänker jag att jag har en tvåsitsig soffa + divan. Min granne som tipsade mig om dessa lägenheter där jag bor nu, har en soffa som blir en 140 säng när den är utbäddad, istället för vanlig säng och får den plats på 9 kvadrat, med en hel del utrymme till övers så tar ju en soffa inte alls så mycket plats som jag tänkt. Eftersom jag inte tänker köpa onödigt många fler möbler när jag väl flyttar vidare, så blir det förmodligen inte nått nytt köksbord, utan jag använder mitt slagbord istället. När det inte är utvikt så tar det typ ingen plats alls. Till det bordet har jag ihopfällbara stolar. De kan jag ställa i förrådet och ta fram när jag får gäster ett fåtal gånger per år. Med den här beräkningen så har jag kommit fram till att jag har hela 3 meter över när allt är möblerat. Det är fantastiskt! Köket lär i så fall bli ca 9 kvadrat stort, möjligtvis mer än så. Enligt planlösning från BoKlok så är köket större på dryga 11 kvadrat.

Bild på mitt slagbord NORDEN som står mitt emellan köket och mitt ”vardagsrum”.

Det innebär att det finns plats för allt och massvis med golvyta kvar över. Dock, bara för att jag har insett detta så innebär inte det att jag i första hand kommer satsa på en tvåa när det väl är dags. Det öppnar upp för att det kan funka. Jag tänker ändå satsa på en trea i första hand oavsett projekt som jag kommer anmäla mig till. Eftersom man öppnat upp för att en tvåa kan funka jättebra, så leder ju det till att möjligheten att bo i markplan säkert fördubblas. Sen hänger det ju också på hur många tvåor och treor som är tillgängliga i varje projekt. Det verkar som om att i projekt där det finns många tvåvåningshus så finns det fler treor än i projekt som bara har tre eller fyravåningshus.

I ett annat projekt i Skåne så finns det hela 8 treor i markplan! Dock eftersom säljstarten till det projektet börjar redan i höst (2020) och inflyttningen är ett år senare, så är det förmodligen en mycket liten chans att jag lär flytta dit, men man kan ju hålla hoppet uppe oavsett projekt att jag kan få min drömbostad så tidigt som det är möjligt i alla fall.

Fortsätter det som det är nu, och allt går min väg för en gångs skull, så kanske det kan bli aktuellt med att jag signar upp mig på en lägenhet redan om ett år. Men den möjligheten tror jag är minimal. Det som kommer krävas är att jag får en LiA plats i höst, där jag så tidigt som möjligt sedan blir timanställd eller nått liknande och sen är där även på andra LiA perioden. Sen när utbildningen är klar så får jag min första heltidsanställning där och då är 6 månaders prövotiden över och jag blir fast anställd direkt, eller kort därefter. Då kan tekniskt sett be om lönelöfte redan i juni eller juli nästa år. Jag är hoppfull men realistisk kring detta. Jag hade verkligen velat att det blir så, men allt jag alltid planerat för har aldrig blivit av. Det är liksom bara en samling drömmar som får vänta, år efter år efter år. Därför är jag tacksam att jag ändå bor så bra som jag bor idag. Jag kommer återkomma till det senare i inlägget.

Orsaken till varför jag tänker att möjligheten kan finnas till en tidig drömbostad, är just för att i många projekt så finns det många bostäder kvar, över ett halvår senare efter säljstarten börjat. Det kan ju iofs bero på Corona, och att folk är lite mer försiktiga med att köpa just nu, men om samma trend håller i sig, så kanske? Har man tur kanske treorna i markplan inte är lika intressanta som resten av lägenheterna i just det aktuella projekt jag kan tänka mig att bo i? Exempelvis så finns det en trea kvar i markplan i Älmhult just nu, och inflyttningen är redan i Augusti 2020, så där har försäljningen gått rätt trögt verkar det som. Försäljningen där har pågått sen mars 2019 dessutom. Inte för att jag ska lämna Skåne igen, utan jag bara påpekar att det kan finnas lediga intressanta bostäder i ett projekt långt efter att säljstarten börjat.

Mer realistiskt så siktar jag på att jag kan få ett lånelöfte nån gång under hösten 2021, och att jag flyttar härifrån tidigast hösten/vintern 2022, så det finns ju tid kvar. Men i min konstiga hjärna så vill ju jag att det ska vara nu och så är det ju inte. Jag kommer få gå här och vänta, och hoppas i flera år innan jag kan få möjlighet att ställa mig i kö för drömbostaden. Det kommer bli jobbigt, men det är värt väntan. Det är ju verkligen drömboendet vi talar om här.

Under tiden är jag grymt tacksam över att jag ändå bor så bra som jag gör och har alla bekvämligheter jag behöver. Det hade nog varit ännu värre om jag hade bott i en liten håla nånstans på 5:e våningen utan hiss, utan diskmaskin med tvättstuga i källaren och minst en timmes pendling till Malmö och Henrik.

Det känns i alla fall just nu som om att BoKloks vision är precis vad det är jag letar efter gällande drömboende. Det känns som om att oavsett tvåa, trea eller radhus så har de planlösningar och priser som är riktigt bra. Iofs, som jag sagt när jag pratade budget så är radhus bara en desperat lösning, men jag gillar verkligen deras radhus. Det är nice med femmor på 117 kvadrat etc. Tvåornas planlösning verkar också vara så bra planerat att det känns mycket större än vad det är, tack vare rektangulära rum, och nu i mitt fall då – de där 8 meterna som man har till sitt förfogande att möblera på.

Jag hoppas dock verkligen helst på en trea, absolut. Jag älskar att se fria, öppna ytor, och vet jag att jag har råd, så är det ju bara att köra på. Att ha ett eget kontor är ju det absolut bästa. Planen är ju i så fall att ha kanske en läshörna i det rummet med, där poängfåtöljerna kan stå, för vid det laget hoppas jag att jag börjat läsa böcker och ha det som hobby. Dock realistiskt sett så lär det aldrig hända, men ändå. Man kan ju drömma. Likaväl som jag aldrig kommer bli nån massiv YouTube stjärna, men drömma kan man ju.

Tvåorna dock har ju samma fördelar som treorna. Det enda som fattas är det där extra rummet samt att kök och vardagsrumsdelen är lite mindre. Det är samma storlek på badrummet. Det är samma storlek på förråden. Man kan fortfarande (eventuellt) få en parkeringsplats inkluderad i hyran och det är gott om förvaring. Blir det dock en tvåa så kommer jag garanterat se till att soffan är en bäddsoffa, för hur ska man annars lösa det med eventuella gäster som stannar över? I en trea lär jag också med största sannolikhet (efter lite eftertanke) behålla min nuvarande 120 säng med.

Det kanske jag gör oavsett bostad, för det är ju bara jag som lär bo där, och jag tror som sagt inte att jag blir ihop med någon igen. Skulle jag bli det blir jag ju inte sambo igen i första hand, och det går att sova två i den sängen, även om det är lite trångt. Det är också stor sannolikhet att jag har en bäddsoffa oavsett, för då blir det mer space över rent generellt och jag behöver inte spendera pengar på fler sängar. Det är ju så sällan man får gäster och jag älskar verkligen min säng jag har nu. Och jag vill ha så mycket ren yta som möjligt så man slipper känna sig instängd. Om jag behåller min säng, innebär det att jag får ytterligare 60 cm ren yta i sovrummet. Eller 30 cm per sida om sängen jämfört med en 180 säng, vilket är übernice. Tekniskt sett behöver jag personligen inte en större säng. Inte om det främst är jag som ska sova i den om nätterna.

Det känns liksom lite trevligare att oavsett antal rum i bostaden, så hade jag föredragit mer yta att använda i sovrummet, och dessutom hade jag ju sparat massa pengar på att inte köpa ny säng när jag väl flyttar vidare.

Nu känns det som om att jag måste ha tömt ut det här tjatet om bostäder och framförallt BoKlok på ett bra tag, men jag kommer säkert på mer att tjata om kring det här. Jag väntar bara så ivrigt, så jag lär väl gå galen under tiden om jag inte kan sysselsätta min tröga hjärna snart med nått annat.

Nåja, jag vet vad jag har att se fram emot i alla fall. När det blir återstår att se.

Och tills dess tänker jag njuta av min nuvarande bostad och min livssituation.

Kategorier
Intresseklubben antecknar!

Bland sömnbrist och bortförklaringar…

Den här sommaren hade jag tänkt att jag skulle vara duktig. Jag skulle spendera dagarna med att bli bättre på programmering. Detta skulle ske på flera sätt. Dels att jag passar på att lära mig JavaScript, så jag är mer förberedd inför höstens eventuella LiA, men också för att jag är ivrig och vill inte vänta på att skolan lär ut det. Jag skulle också börja med att läsa igenom programmeringsböcker, så jag på riktigt skulle förstå programmering på ett bättre sätt och lära mig, steg för steg hur man bör tänka och göra för att bli så bra som möjligt, men också mer effektiv. Som vanligt har det gått sådär, och vad är min bortförklaring? Om det nu finns någon?

Jag skyller faktiskt på sömnbrist. Sen jag kom hem från Stockholm och Norrland för snart två veckor sen så har jag sovit rätt dåligt nästan varje natt. Orsaken är för att Majken börjat härja som aldrig förr eller nått om nätterna, tidigare än någonsin också ibland. Dock så börjar det vända igen. Nu ska jag ge mig fan på att jag ska få en katt som faktiskt sover hela nätterna, utan att föra oväsen, utan att störa mig så jag kan lära mig sova igen.

Hur det ska gå till är simpelt. Jag återgår till såsom jag gjorde när jag först fick henne att sova hela nätterna, vilket hon gjorde en kort period i början, fram tills hon kastrerades. Sen dess har det ju varit standard att vi är vakna 1-3 timmar per natt nån gång mellan 3 och 6 på morgonen, beroende på när hon väl sätter igång. Några har sagt att det är typiskt kattbeteende att väcka sin ägare tidigt i ottan när det är vår, men när beteendet började långt innan våren kom och att det sedan bara fortsatt i nästan ett halvår? Nej, då tror inte jag det bara beror på att det är ljust ute och att det är vårkänslor på gång. Dessutom är vi mitt i sommaren nu, så nej. Det här beror på nått annat.

Så här får man sin katt att sova på nätterna…

Lösningen då, nu när jag som vanligt började prata om nått annat i hundra år. Ja, den är – kattsäkra lägenheten så den blir astråkig deluxe, ge mat så sent som möjligt och sedan ignorera henne, oavsett vad hon hittar på om natten. Vid behov ska man leka dem trötta med. När jag gjorde så i början, tog det typ 2 nätter, sen sov hon hela nätterna, men då hade ju jag vant mig vid att inte somna före kl 3 på natten, men det skyller jag inte på katten för. Efter att hon kastrerades så var det också svårt att inte kolla till henne, och inte ge henne uppmärksamhet på nätterna, så då började det igen. Alltså är det mitt fel som valt att ge henne uppmärksamhet. Jag är anledningen till varför JAG inte kan sova. Eller min jobbiga hjärna som bara vill tänka på annat när jag prompt vill sova. Det är ett oändligt krig ibland mellan mig och min jobbiga hjärna. Ugh.

Hur man kattsäkrar sin lägenhet så den blir jättetråkig och katten hellre sover än busar…

Att kattsäkra lägenheten innebär också att man ställer undan ALLA leksaker, allt som kan potentiellt ”föra oväsen”. Man sprayar med nått som hon inte gillar på ställen hon kan komma åt men som inte går att ställa undan, såsom källsorteringen i mitt fall eller min kontorsstol. Tre påsar i hallen, som inte får plats någon annanstans, för jag bor på bara 30 kvadrat. På andra ställen som hon kan komma åt, så tejpar man med dubbelhäftande tejp, för då vill hon inte gå dit. Hela TV bänken är full av tejp! Den ser ut som en sibirisk(?) tiger eller nått, haha! Jag har också tränat Majken att inte vilja hoppa upp på köksbänken direkt. Det gjorde jag genom att ge henne lite godis när hon stannar på golvet i köket, vilket har gjort att hon har typ noll intresse för att hoppa upp där. I alla fall direkt. Hon har försökt komma dit ändå genom att klättra på en hylla där jag har kastruller och sånt, men nu går inte det längre för hyllan är full med dubbelhäftande tejp, och när hon ser de linjerna så går hon inte dit mer, även om hon kan gnälla över det ibland 😂.

Det är nämligen så, och jag minns inte om jag skrivit detta innan, men i 99% av fallen när Majken hittar på sina hyss så är det för att få en reaktion från mig eller ”Husse” Henrik, och därmed uppmärksamhet. Får hon ingen uppmärksamhet, eller det är för kattsäkrat genom att vi begränsat åtkomsten till vad det nu än är hon håller på med, så slutar hon rätt fort. Särskilt om natten. Nu har jag gjort så här i typ 3 nätter och i natt (natten mellan lördag och söndag) så gav det rejäla resultat, så nu gäller det att jag själv är duktig och fortsätter ignorera henne på nätterna, så kanske man återfår sin normala sömnrytm och den dåliga sömn man alltid haft.

Jag har ju som sagt alltid haft sömnproblem – hela livet, bara att denna våren så har det blivit 10 gånger värre. Sen ett bra tag tillbaka så är det bättre, men det går i vågor. Jag tar både sömntabletter (Propavan 25 mg), Magnesium och ibland även Ashwaganda. Nån gång ibland dricker jag kamomillte också. Det enda som funkar ordentligt och pålitligt är sömntabletten, men det vill jag inte ta för evigt och för alltid. Kartan jag är på nu skall vara den sista. Magnesium funkar ibland, oftast bra första gången jag tar det, möjligtvis dag nr två, men sen slutar det funka. Likadant med Ashwagandan. Dag ett somnar man på en sekund eller nått, sen så avtar effekten rätt rejält, så då får man skita i att ta det ett tag. Dock nu under sommaren, eftersom jag inte har nått sommarjobb och inga måsten så spelar det mindre roll när jag somnar och vaknar, så därför tar jag sällan sömntabletten nu. Kanske en gång i veckan i snitt sen skolan slutade, och varvar istället med magnesium, Ashwagandan och ibland(oftast) inget alls. Det går också i vågor med hur jag somnar, men det positiva är att jag oftast somnar även utan något hjälpmedel, men de nätterna tar det minst en timme att somna, så det är väl det normala. Standard för mig är ju att det ”ska ta” minst en timme att somna per natt – oavsett hur trött jag än är. Men det är jobbigt att det ska ta så lång tid att somna, när man bara vill sova och är i behov av mycket sömn dessutom.

Det känns som om att det enda jag har gjort i mitt liv är skyllt på diverse bortförklaringar till varför jag inte har gjort nått bättre istället, men såsom min hjärna funkar, hur mitt liv ser ut och hur svårt det ibland kan vara att vara just jag, så är det inte bortförklaringar. Det är ren fakta. Är jag för trött för att exempelvis koda – ja, då är jag för trött. Då går det inte att ta in ny information särskilt bra. Och det stör mig. Det stör mig som fan att jag typ ett halvår senare inte är pigg nog att orka med allt jag vill göra. Just nu har man också vänt lite på dygnet, för det är ju sommar – utan måsten. Jag har sommarlov. Att få dagarna att gå är inga problem när man sover till 12 eller nått, men det är störigt att jag inte påbörjat nått särskilt av allt jag hade planerat, men så är det att vara jag. Sömnbristen, eller snarare faktumet att jag är trött, jämt och ständigt är jobbigt och just nu är jag tröttare än tröttast. Vanligtvis orkar jag med att göra mer, men just nu gör jag inte det. Och jag avskyr det. Jag vill sitta 8+ timmar nu på mitt sommarlov och koda, bli bättre på programmering, göra flera appar och sidoprojekt, men nej – jag är för trött. Har jag tur så vänder detta snart och jag fortsätta med mina planer, men jag räknar inte med det.

Precis som jag räknar med att jag inte kommer hitta LiA, deltidsjobb och att jag tvingas leva på sparpengar tills jag har mitt första heltidsjobb som utvecklare i någon form.

Realistisk, alltså. Det är vad jag är. Och hoppfull.