Publicerat den

Varför jag vill bli backendutvecklare via Lernia. Förmodligen, i alla fall…

Det här är en fortsättning på föregående inlägg, då det höll på att bli alldeles för långt.

Lernias utbildning till systemintegratör har dessa fördelarna:

  • Den är på distans
  • Den är på halvfart
  • Kräver ingen matematik utöver A nivå (1a, b eller c i dagens tänk)
  • Väldigt bred, många olika programmeringsspråk
  • Det bästa av två världar, styrkan i backend men också lite i front-end, vilket är mitt nuvarande mål gällande programmering
  • Lätt att sätta sig in i annan kod såsom PHP efter kursen
  • Många olika yrkesmöjligheter

Enda nackdelarna jag kan se är att det enbart är kursstart i Augusti varje år, istället för en även i Januari. Dock stressar det mig så jävla mycket just nu i och med att läsa programmering 1 och 2 kommer ta i värsta fall 40 veckor – om jag inte slutar jobba, eller FK godkänner att jag läser i lite snabbare takt än 25% under våren så jag hinner bli klar i tid, utan att jag behöver sätta sjukersättningen vilande redan i mars eller nått nästa år. Att sluta jobba för den här chansningen är egentligen dumt. Jävligt korkat, om inget annat. Ok, jag har ju möjligheten att ha vilande sjukersättning och oavsett vilket lär jag sätta den som vilande när jag påbörjar den riktiga utbildningen, oavsett vad det blir för något, om jag får behålla min anställning på 25% när studierna börjat. Det hade varit en annan grej om jag antingen hade haft möjlighet att ha vilande sjukersättning flera gånger, eller om perioden för vilande sjukersättning hade varit 2,5 år istället för max 2 år.

Dock tror jag att jag måste plugga på minst halvtid för att kunna ta in allting. Åtminstone när jag börjar riktiga utbildningen. Att läsa på 25% i en halv evighet, med bibehållet jobb samt behållen sjukersättning och sen komma om 4-5 år o säga ”nu kan jag jobba som systemutvecklare” känns inte ok. Då hade alltså scenariot varit att jag läser ihop egna kurser på högskola på bara 25%, då en 7,5 kurs tar ett halvår! Däremot om jag istället lägger 2 år heltid/deltid på en utbildning som kommer kräva minst eller ca 20 timmar i veckan så tror jag att jag kommer kunna dels ta det mer på allvar och dels lära mig mer. Och gå utan anställning på Funkibator under de åren känns mer ok, än att vänta ett extra år, så ni kanske förstår varför jag är lite kluven till hur jag ska gå tillväga? Det är ju också så klart en möjlighet att jag orkar jobba deltid även under en heltidsutbildning, men det beror på upplägget.

För att sammanfatta så är lite såhär Ca 2,5 år (januari 2018 – juni 2020) om jag utgår från Lernias utbildning till systemintegratör:

Några år med typ 4k mindre i månadsinkomst, eller några år med bibehållen anställning, utökad ”arbetsförmåga” och någon tusenlapp eller två mindre jämföres med idag. Och ökad skuld till CSN! Eller bibehållen anställning under alla studieår och INGET CSN, men lever däremot då utfattig i typ 2,5 år. Och sen chans till typ minst 20k i nettolön vid förmodat heltidsarbete. Vad är viktigast? Jag vet inte. Jag vill bara studera programmering i dagsläget och veta hur det går… och hoppas på att det faktisk kommer gå!

Just med tanke på mina tendenser att bli besatt, suga åt mig kunskap som en jävla svamp om det bara är intressant nog är enligt mig ett bra tecken på att detta kommer fungera. När jag väl går en utbildning har jag dessutom rätt att få stöd så jag ska klara utbildningen och jag har än så länge också min superhärliga sambo till hjälp, som redan är erfaren systemutvecklare i grunden.

Men varför då systemutvecklare/backen och inte nån simpel webbutvecklingsutbildning, eller något där jag bara gör appar hela dagarna? Jo, för att jag vill kunna mycket – om allt. Jag vill veta så mycket jag bara kan om C#, .NET, olika plattformar, CMS verktyg och jag vill förstå PHP så jag kan hjälpa WordPress skapa nya versioner på fritiden och det hade varit kul om jag hade kunskapen att skapa mina egna teman till bloggen och funktioner till den, istället för att kopiera och klistra in saker som jag gör nu utan att det blir någon direkt lärdom av det.

Men jag vill nog inte jobba enbart med PHP, HTML och CSS, utan det vill jag ha som en kul hobby! Undantaget är om jag får jobba på Automattic, vilket är WordPress! Det är egentligen drömjobbet, då alla jobbar hemma där, men där sker inga direkta avancerade saker med C# etc vad jag vet. Mest Javascript och grejs med hemsidor. Inget fel i det, men jag vill lära mig mer och mycket!

Gällande min framtid inom IT så vill jag ha många möjligheter att jobba med vadsomhelst. Jag vill vara eftertraktad, trots min funktionsnedsättning och eventuella anpassning. Jag vill också ha råd med hund, kunna ha målet att amortera av det här bolånet på typ 10 år istället för 30 (eller vad det annars skulle ta), och jag vill kunna spara mycket, mycket mer jämfört med vad jag kan göra idag. En korrekt utbildning inom IT kan förmodligen ge mig allt detta.

Frågan är bara hur fan jag blir av med den här besattheten tills det är dags att börja plugga? Vad tycker ni är viktigast? Vad hade du gjort om du skulle välja denna framtida karriär och satt i min situation? Lämna en kommentar och berätta.

Publicerat den

Jag är som besatt över min framtid inom IT!😲

Och det är kanske på ett bra sätt, men också på ett dåligt. Jag har liksom gått och tänkt på detta sen i våras någon gång, alltså snart ett halvår och eftersom jag har tendenser att bli besatt över saker och ting så är det jävligt svårt att släppa denna tanke och allt som kommer in i huvudet som heller inte vill lämna mig. Inte förrän jag vet exakt hur det blir.

Det är jävligt svårt just nu att tänka på något annat än vad jag kommer göra nästa år. Det jag kommer påbörja kommer förmodligen förändra hela mitt liv, oavsett om jag lyckas utbilda mig inom IT eller inte. Som jag skrev i mitt förra inlägg så finns det ju en chans att programmering inte kommer funka för mig. Nog en minimal risk, men en verklig risk ändå. Om det inte kommer fungera, ja då är det typ lika bra att ansöka om hel sjukersättning, aldrig någonsin skaffa GD😭, för det kommer jag aldrig ha råd med och sen bli någon slags evig hemmafru utan framtid. Om man då utgår ifrån att jag inte jobbar kvar på Funkibator längre, alltså.

Jag kan ju inte jobba enbart 25% där för evigt om det nu är det enda som är möjligt de närmsta åren, och jag kan knappast arbeta mer än 50% med det jag gör idag. Däremot borde jag kunna arbeta mer med något som utmanar mig dagligen! En fortsatt anställning på Funkibator, även om jag går ner i tid känns bara bra, då jag har en relativt säker inkomst som inte är superlåg under de år jag vill studera – under förutsättning att studierna funkar, alltså och jag tar CSN igen, samt sommarjobbar och jag får behålla anställningen på Funkibator under studietiden.

Det som jag borde göra, det rent logiska är att behålla jobbet på 25%, ansöka och läsa programmering 1 först på resterande 25% och om det går bra, ja då läser jag fortsättningskursen. Risken med det – om jag inte hittar en annan utbildning inom IT som startar hösten 2018 och som inte kräver programmering 2, är att jag måste vänta 1 år till för att läsa till backendutvecklare på Lernia. Under förutsättning att jag faktiskt ska gå den utbildningen. Enligt mig själv finns väl inga hinder, men jag vet inte. Lernias rykte är väl sådär, och jag har ju själv erfarenhet att gå på Lernia, men inte deras YH utbildningar.

Min erfarenhet på Lernia skedde sommaren 2014 tror jag. Då gick jag en arbetsmarknadsutbildning till administratör i Växjö. Egentligen var det väl inget fel på den utbildningen. De flesta som har gått den utbildningen och som ansträngt sig (och lärt sig allt) har ju fått jobb. En av mina närmsta vänner arbetar som administratör tack vare den utbildningen, så jag vet att man så klart kan få jobb via Lernias utbildningar. Jag tror inte de ljuger när de säger 9 av 10 får jobb. Mitt problem var att jag akut behövde hitta en aktivitet som gav mig aktivitetsstöd när jag äntligen hade slutat mina studier och fått min examen i pedagogik. Jag hade tur och hittade en lämplig utbildning som skulle börja på måndagen, och jag ansökte till utbildningen typ på fredagen innan den skulle börja. Det var i alla fall väldigt tätt inpå kursstart. När jag väl gick utbildningen hade jag komplett ångest, då jag först gick den på heltid, läste något som jag tyckte var jättetråkigt, och promenaderna dit och hem var hemska, även om de bara tog en kvart. Det var asjobbiga 4 månader, och till sist kunde jag gå kursen på 50% istället för heltid. Då blev det lättare. Då slapp jag sitta och ha ångest till kl 16 på eftermiddagen och kunde gå hem vid lunch istället med min bibehållna ångest.

Ångesten på Lernia kom ifrån att jag satt i den sitsen jag satt i. Jag måste ha pengar! Jag vägrade liksom gå en sommar till helt utan inkomst och bara leva på Henrik. Nog för att Henrik är jävligt schysst som pojkvän o sambo, men jag levde rätt gott på csn och det är rätt nice att en egen inkomst som man kan göra lite vad man vill med om den är tillräckligt hög. När jag gick kursen så gjorde jag bara det jag behövde för att anses som godkänd, så jag kunde avsluta skiten. Till sist kom vi (jag och lärarna/AF) också fram till att jag kommer aldrig kunna arbeta som administratör heller, så jag gick en specialanpassad version av utbildningen och fokuserade på vad jag behövde lära mig för att starta eget istället. Då trodde jag nämligen övertygat att enda chansen jag har att faktiskt kunna få lön (på heltid, eller över huvud taget) var att starta eget. Sen hittade jag Funkibator och resten är historia. Och jag fortsatte med mitt pillrande av kod på fritiden med samma stora intresse och kopierande.

Erfarenheten av att ha varit på Funkibator i nästan 3 år har lärt mig mycket. Det har lärt mig att om jag ska arbeta på  den generella arbetsmarknaden, det vill säga, att jag ska kunna tekniskt sett arbeta på vilket kontor som helst, utöva arbetsuppgifter så behöver jag ett sådant upplägg som jag har idag. Det jag behöver är att arbeta på flexibla tider på halvtid, hemifrån (helst) men annars gissar jag att ett liknande upplägg där jag sitter ensam i ett rum med stängda dörrar utan fönster, med en bra dator och 2 skärmar med höj och sänkbart skrivbord kan teoretiskt funka. Jag har aldrig prövat det dock, så jag vet inte om det hade funkat.

Det som är jobbigt för min del med att vara på ett kontor är att jag blir distraherad av alla rörelser som finns där. Sen är det ofta så många andra krav, just särskilt att jag måste vara på ett kontor under arbetstider, börja typ kl 08:00, ha en halvtimme typ på mig att äta lunch (eller 1 timme o gå hem senare – mardröm, liksom. Jag vill ju bara hem!) och kanske en 20 minuters fikapaus på eftermiddagen. Dessutom verkar det som om att jag är totalt inkapabel till att vara korrekt ”social” på ett kontor, för jag blir aldrig accepterad för den jag är. Förutom på Funkibator, då! Love that place! Jag är bara jobbig och störig på ett vanligt kontor. Varför måste jag då vara där? Det känns bara allmänt jobbigt. Jag är flexibel, anpassningsbar som person, men kraven ”på det vanliga kontoret” är inte något som fungerar för mig.

Skillnaden, verkar det som åtminstone är att IT företag generellt är lite mer flexibla. Man får generellt en egen dator där, och är det en laptop kan man ju ta med sig den hem ibland. Det går att sköta möten via Skype, kommunikation via Slack och seriösa företag vet hur man skriver dokument ihop i real-tid via Googles produkter eller Office. Dessutom verkar många företag inom den sektorn inte bry sig om att man arbetar valfritt på dygnets alla timmar. Vill jag sitta klockan 3 på natten och skriva ihop en snutt kod så är det liksom fullt möjligt säkert på många ställen. Det är alltså inte lika viktigt att sitta 8-17 om dagarna, vad jag har förstått. Och gör man det, så är det ok att surfa medans grejerna kompilerar eller nått. Fråga inte mig. Jag är ingen expert, jag bara gissar här! Eller att det är superviktigt att ALLTID vara på kontoret när man jobbar. Det enda svåra är att det verkar typ omöjligt att arbeta mindre än heltid inom IT sektorn, om man inte är student eller sommarjobbare. Hur man löser den biten för min del får vi se. Jag har ju rätt till lönebidrag, så i och med det så kanske det går? Who knows, liksom… Jag vill bara pröva! Och jag är väldigt säker på att jag kommer orka arbeta heltid om jag arbetar med problemlösning hela dagarna och dessutom får skriva kod.

När man beskriver vad en person som sysslar med kod är som person så känns det som det är mig de pratar om. Jag älskar problemlösning, jag är supernyfiken på kod och jag gillar att bygga saker och se resultat av det. Jag vill också alltid lära mig något nytt. Att leta fel må vara frustrerande, men om jag vet vad som kan vara fel, lär jag inte bli lika frustrerad. Frustrationen kommer i och med okunskapen, skulle jag tro och allmänt dåliga dagar med mycket värk. Jag är inte gjord för rutinarbete, där man gör exakt samma sak dagarna i ända och man till sist blir en robot, så därför tror jag ännu mer att detta är min framtida karriär!

Det jag kan arbeta med idag är exempelvis Googles produkter, jag kan hantera hemsidor, registrera information, arbeta med Office paketet, hantera medlemmar, sköta sociala medier etc. Alltså väldigt lätta administrativa uppgifter. Jag kan inte betala ut löner, räkna ut semesterdagar och jag kan inte reglerna kring anställning och uppsägning. Jag har en högskoleutbildning i pedagogik, och kan tekniskt sett arbeta på Arbetsförmedlingen eller någon annan myndighet, men jag har sökt jobb där otaligt många gånger utan att ens få en intervju eller ens svar tillbaka, så det är meningslöst. Alltså är mina generella möjligheter att få en anställning på en arbetsplats lika bra som Funkibator mer eller mindre noll.

Därför vill och måste jag satsa på det här, och därför kan jag inte släppa det! Jag har väntat i åratal på att få göra det här och för första gången i mitt liv finns inga direkta hinder – om jag nu inte tvingas läsa matematik eller ta högskoleprovet för att ens komma nånvart, förstås. Det ger mig också bara ångest. Och därför har Lernias utbildning till systemintegratör fastnat i mitt huvud och jag utgår nästan ifrån att det är den utbildningen jag vill gå. Och jag litar på att den faktiskt är bra!

I nästa inlägg kan du läsa om varför jag vill gå på Lernia för att lära mig programmering, och hur olika scenarion ser ut för mig.

 

Publicerat den

Det är avgjort! Nästa år börjar jag plugga programmering!

Frågan är bara hur mycket och vilken utbildning jag ska gå, men det är i alla fall officiellt nu. I Januari börjar jag studera igen, alltså. Det hela hänger på vad jag väljer att göra med jobbet, var jag kan studera på komvux och var jag hamnar härnäst. Det finns flera scenarion, men först lite bakgrund.

En samling programmeringsspråk i ett så kallat etikettmoln. Bilden är en länk.

Jobbet, vad händer med det?

Jag har ju under detta året känt att det är dags att gå vidare i karriären och för en gångs skull lära mig grejer inom programmering. Jag har fått alternativet att gå ner i tid till 25% pga arbetsbrist, men det innebär också att jag får behålla min anställning och även om en lön på 25% är låg, så är den ändå hög beroende på hur man ser det. Jag hade tjänat mycket på att behålla min anställning, även om jag går ner i tid. Dock inte så pass mycket att jag har råd med Grand Danois. Det får vänta, som sagt ett par år till, tyvärr. Om ingen har ett par hundra tusen kronor som de vill bli av med förstås, eller om man råkar bli miljonär… Men det är ingen risk eller möjlighet för det skulle jag tro.

Missförstå mig rätt gällande jobbet. Allt som sker där, sker i samförstånd med arbetsgivare och diverse kollegor. Oavsett om jag väljer att gå ner i tid eller avsluta anställningen för att jag vill plugga istället på halvtid! Det är delvis ett val jag själv funderat på i stort sett hela året, och det ser lite mörkt ut gällande att behålla mig på 50% och det är för mig helt ok. Jag är liksom redo att gå vidare. Oavsett vad som än händer så tänker jag blicka framåt och tacka Funkibator för allt jag fått och lärt mig där, och om jag fortsätter min anställning men på enbart 25% så innebär det också bara att jag får lite mer pengar i kassan och slipper bry mig om Arbetsförmedlingen, akassan och Försäkringskassan. Man tjänar alltid på att jobba! Och jag har som mål i dagsläget att behålla min anställning, men frågan är om det är möjligt och det håller jag på att ta reda på nu.

Olika planer och scenarion

Jag har hittat en utbildning jag vill gå via Lernia. Då utbildas man till backend-utvecklare eller systemintegratör som det annars så fint heter. Eller ja. Utbildningen heter det i dagsläget. Den är på halvfart (50%) och på distans, vilket gör att den är väldigt lämplig för mig. För att komma in på den här utbildningen måste man ha godkända betyg i två komvux kurser som heter programmering 1 och 2, och dessa två tänker jag gå under våren med start i Januari om möjligt. Utbildningen till systemintegratör startar i Augusti och ansökan sker i Maj. Jag vet dock inte när sista möjliga kompletteringsdatumet är och beroende på när det är, så vet jag om det är möjligt att studera på 25% under våren på komvux genom ett flexibelt distansupplägg. Problemet är att en kurs på 25% tar 20 veckor, vilket är en hel vårtermin. Bägge kurser tar alltså 40 veckor, och det är garanterat försent, för då blir jag tekniskt sett inte klar med dessa kurser förrän i slutet av september eller så och utbildningen börjar vanligtvis i slutet av augusti. Därför finns det en risk att jag istället kommer avsluta anställningen, plugga programmering 1 och 2 på 50% med CSN, vara arbetslös under sommaren, om jag inte kan jobba timmar någonstans eller hitta sommarjobb tills att utbildningen börjar i augusti 2018.

Sen är det inte 100% spikat att jag kommer gå utbildningen via Lernia heller. Jag kanske hittar en högskoleutbildning istället, eller pluggar något på heltid, även om jag inte kanske orkar det. Det kanske visar sig att programmering inte är något för mig när jag går kurserna 1 och 2. Vad gör jag då? Får panik mest sannolikt. Och ångest!

Det innebär i så fall att den enda arbetsplats i hela världen jag kan arbeta på är Funkibator och i så fall på 25% för närvarande, om jag ens kan komma tillbaka dit ifall jag väljer att avsluta anställningen för studier istället. Det finns finns dock en möjlighet att jag kan arbeta 50% under hösten på Funkibator, under förutsättning att distanskursen fortsätter, men det är aldrig någon garanti för det, även om den kursen har kört i typ 8 år nu eller så.

Våga misslyckas?

I och med att jag är den jag är och har den problematik jag har på arbetsmarknaden rent generellt så är det nuvarande upplägget jag har (flexibelt hemifrån på 50% med anpassade arbetsuppgifter) eller något inom IT branschen det enda jag kan arbeta med. I alla fall så säger hela mitt vuxna liv det, då erfarenheten jag har är att det är i stort sett bara Funkibator som är en förstående arbetsgivare nog som funkar för mig. De är flexibla nog att förstå hur jag behöver jobba för att kunna jobba. Och mitt pillrande med kod är ju som sagt skitkul! Poof! Så har 8-10 timmar gått förbi utan att jag märkt det…

Det jag har gjort hittills med kod, är lek. Ren och skär lek och test. I praktiken skulle man kunna säga att jag testat mig fram ifall kodsnutten jag hittat funkar. Oftast från början har den ju inte gjort det. Och så blir jag arg, frustrerad för att det inte funkar – men jag vet inte varför det inte funkar heller. Hade jag från början satt mig in i PHP, HTML och CSS tillräckligt för att veta vad variabler, arrays och loopar är exempelvis så hade jag lätt fattat varför jag inte får fram det jag vill och vad jag gör för fel. Dock så tycker jag ju att det är jättekul att sitta med det där pillrandet och jag vill chansa och hoppas på att OM jag lär mig det här så kommer jag bli ”världsbäst” på att programmera. Och jag kommer orka arbeta mer. Och per automatik få en högre lön, kanske till och med en dubblad inkomst om jag har tur. Det är motiverande nog att jag vill och måste chansa, med risken att jag kommer misslyckas.

Drömscenariot.

Drömmen är så klart att programmeringskurserna är så pass roliga och kreativt upplagda att jag får en total förståelse för kod, att jag börjar tänka som en programmerare och använder mig av rätt begrepp. Jag utgår ifrån att det kommer vara kul, att jag lär mig nya arbetssätt som hindrar mig från att bli arg över ingenting och jag lär mig hitta mitt tålamod. Under sommaren (under förutsättning att jag läst bägge kurser i tid för komplettering) så hoppas jag att jag har ett sommarjobb eller annan inkomst tills att utbildningen börjar i Augusti. Om jag på ett magiskt sätt kan behålla min anställning på 25% även under hösten så tänker jag låta sjukersättningen vara vilande och i det här drömscenariot hoppas jag på att jag kommer orka studera 50% och jobba på 25% hos Funkibator. Är mina arbetsuppgifter inte uttröttande och kreativa nog så kommer jag orka att studera, men annars är studierna viktigast. Mellan studieuppehållen hoppas jag att jag lärt mig så pass mycket att jag kanske kan ha ett sommarjobb inom IT, eller att jag sitter och bygger appar eller spel som jag på något vis kan tjäna pengar på. Sen när utbildningen är klar så hoppas jag att jag sugit åt mig all kunskap som en svamp och är en hejare på kod och en bra programmerare.

Drömjobbet i det här fallet är ett ställe som ligger i typ Malmö eller längst bort, Lund (kanske också Köpenhamn?) som är flexibla i sitt tänkande och framåt i sin utveckling. Ett företag som tillåter hundar på jobbet, så skaffa Grand Danois inte är ett problem och en evig längtan som jag bara får leva med. 20 + år är liksom tillräckligt lång tid för den här väntan, och jag tänker inte skaffa GD för att jag ska vara utan vovve 8-10 timmar om dagen! Vovve för mig betyder en praktiskt taget konstant fyrbent kompis vid min sida, oavsett jobb.

Drömjobbet ska också funka så att man kan jobba hemifrån vid behov (eller alltid) och ska inte kräva 8 timmar per dag, utan istället ser kvalitet före kvantitet. Alltså att det är viktigare att få saker gjorda på ett bra sätt, än att det tar X antal timmar att få det gjort.

Jag har hittills hittat två företag, ett i Malmö och ett i Lund som låter otroligt lockande, så vi får se vad som händer. Det finns hopp, och jag hoppas, längtar och önskar att jag kommer dit. Annars kanske jag ändå startar eget eller så kanske jag ansöker om nått projekt i samfund med Funkibator så jag kan jobba med programmering på mitt eget sätt. Huvudsaken är att jag kan arbeta med något jag har velat så länge, som håller mig motiverad, passionerad och flexibel.

Åh. Jag vill bara börja. NU!

Publicerat den

Fler gamla klipp är tillagda på min YouTube kanal!

Det börjar som sagt hända lite mer på min YouTube kanal, vilket väldigt få människor bryr sig om. Nu har jag laddat upp ytterligare två klipp som kom ifrån en av mina gamla kanaler som jag avslutade någon gång förra året. Dessa två videkoklipp är ”Galet varmt i Växjö” och ”En kasse med nyttigheter”. Videoklippen blev ju raderade när jag valde att sammanfoga alla mina videos till en och samma kanal, men som tur var hade jag spelat in alla med min förra mobil och då finns det sparat på Google+.

Publicerat den

Sista veckan på Lernia är inledd!

Och hela veckan lär dessutom mest innehålla massa slösurfande och andra saker som gör att tiden går fortare. Jag är ju klar med alla mina officiella uppgifter, och det enda jag går och väntar på nu är besked ifall jag behöver ändra eller göra om något i 3 månadersuppgiften. Behövs inte det, ja då har jag typ inte ett skit att göra under resten av veckan. Det känns både väldigt bra, men också lite tråkigt då det kan bli svårt att fylla tiden med slösurfning.

Även om vi har möjlighet att göra lite ”vad fan vi vill” här på Lernia, så finns det självklart gränser. Dessutom måste vi tänka på hur mycket bandbredd vi använder, så att lyssna på musik, se många YouTube klipp etc gör att internet går trögt för de andra och det är inte så roligt. Faktum är att dem fick stänga ner WiFi för gäster pga att folk använde det för mycket, laddade ner filmer och använde det till saker som inte är så bra. Dock så är det återigen uppe och sen dess så har det funkat väldigt bra.

Helgen var kort, precis som vanligt. Jag och Henrik spenderade den som vanligt, vilket innebar mycket film, TV och att sitta vid datorn. I Lördags så gick vi till City Gross och storhandlade. De har gjort om butiken en hel del, och mer lär det väl bli. Det kändes ibland som om att vi hade åkt till en helt ny och okänd stad när vi gick runt bland de nya hyllorna, men vi hittade i alla fall vad vi skulle ha och det är huvudsaken. Sen tog vi bussen hem och till middag så käkade vi pizza. Det tyckte inte Maja om. Ibland när vi äter vissa maträtter eller något onyttigt, såsom ostbågar så blir hon lite knäpp. Då sätter hon sig i soffdelen nedan på bilden och bara stirrar på oss. När hon fått nog, så lägger hon sig ner och fortsätter stirra. Inte förrän minst en av oss har ätit färdigt så ”vågar” hon lägga sig hos oss igen. Knäppekatt!

Vad hon inte vet är att hon får alltid ligga hos oss, så länge som hon inte tigger mat. Den här blicken är inte tiggeri, dock. Det är mer avundsjuka och rädsla. Något hon själv inbillat sig i att ”när mamma och pappa äter vad-det-nu-än-är så får jag inte vara där, och då blir jag ledsen”. Helt galet, för vi säger alltid till henne att hon får komma och lägga sig, men det vägrar hon. Den här blicken får vi alltså leva med tills att vi ätit färdigt. Sen är det lugnt.

Maja sitter i soffan och är avundsjuk på vad vi äter. Hon får ju nämligen inte smaka på vår goda pizza!

Annars så längtar jag bara ännu mer tills jag åker till Stockholm på Lördag. Jag hoppas att min plan kommer fungera, vilket främst innebär att umgås med familjen under helgen, och när det är vardag så hoppas jag att kunna vara hos kenneln större delen av dagarna och mysa med deras valpar och vakta deras hundar. Jag hoppas jag kan ta en massa bilder, filma och se till att jag har massor med material för en lång tid framöver. Det var snart 4 år sen sist jag träffade kenneln, och över 3 år sen som jag mös med Sinatra när jag träffade Moritz och Stoltz från Google+. Det ska bli så roligt att få göra det igen i alla fall – mysa med min absoluta favoritras – Grand Danois.

Publicerat den

Om röntgen, nyckeltal och lite annat.

Det gick fint i morse att röntgas. Jag hade inte fått några särskilda instruktioner mer än att jag skulle ta med mig legitimation, och det har jag ju alltid på mig när jag ska iväg nånstans (förutom i undantagsfall när jag har mjukisbyxor på mig när jag handlar på netto). Jag var tvungen att ta bort min tungpiercing, ta av mitt halsband och sätta upp håret i en stor bulle rakt på huvudet, men det var inga större problem. Efter att det var klart så satte jag tillbaka allt på sin vanliga plats. Det gick väldigt fort bara. Jag hade planerat att det skulle ta minst en timme, men det tog bara 10 minuter eller så, inkluderat tiden när jag krånglade med piercingen och det andra. Om tidigast en vecka får vårdcentralen resultatet av röntgen, och sen får vi se när dem hör av sig till mig.

Jag visar upp min tungpiercing och mitt fina halsband som jag var tvungen att ta bort innan röntgen.
Jag visar upp min tungpiercing och mitt fina halsband som jag var tvungen att ta bort innan röntgen.

Jag gick iväg till Lernia, och kom dit strax innan halv nio. Läraren blev förvånad över att se mig där så tidigt, då jag hade sagt att jag förmodligen inte skulle komma före kl. 10, men det blev då alltså inte riktigt som jag hade planerat. Egentligen hade jag ju också planerat att jag skulle jobba hemma idag, men igår (eftersom det var första riktiga dagen på 50%) så sket jag medvetet i att ta med mig ryggsäcken, eftersom jag inte hade någon lunch med mig. Jag hade helt glömt bort att jag skulle jobba hemma, så jag fick ta beslutet igår att ändå dyka upp som vanligt men det var inga problem. Nu i efterhand är jag glad att jag gjorde så, för det hade varit svårt att komma vidare annars.

Hela förmiddagen har jag suttit och googlat samt läst om nyckeltal, resultat och balansrapporter. Jag har även kollat upp lite med kostnader för egna företagare, så jag har någon slags mall att utgå ifrån. Jag vet ju inte alls vad det kan kosta för mig att ha ett eget företag, men planen är i alla fall att utgifterna ska vara så låga som möjligt, så vinsten + lönen kan bli så hög som möjligt. Det har i alla fall varit roligt och intressant att läsa om det här, för själva budget-grejen med företagande är nog det jag tycker är roligast när det gäller att lära sig företagsekonomi.

Det tog tid dock att hitta de rätta svaren på den första uppgiften jag skulle göra idag, efter att jag hade läst en massa. Till sist fick jag ta till mig facit, för jag hittade inte svaret någon annanstans. Det visade sig (så klart) att det var lättare att hitta än jag trodde. Svaret jag ville ha var i resultatet jag kan se årets försäljning, och det visade sig ju vara superenkelt. Det är ju den totala netto-omsättningen som är årets försäljning. Alltså alla intäkter eller jobb som genererar pengar. Well, duh! Jag kände mig superkorkad när jag fick reda på det, men det gjorde inget. Å andra sidan så hjälpte det mig att komma i håg lite mer av hur man läser av resultat och analyserar nyckeltal etc.

Nu sitter jag och väntar på att min vän Jana ska dyka upp. Vi ska äta lunch tillsammans och göra pannkakor. Veganska sådana som är glutenfria. Det ska bli skoj. Sen jag kom hem idag så har jag städat och dammsugit lite, för det behövs när man ska ha gäster.

Nu är det ju fredag, och det är härligt! Jag har ingen aning om vad vi ska hitta på i helgen, men något blir det väl i alla fall. Förtidsrösta lär vi nog göra åtminstone och min röst går till Piratpartiet!

Publicerat den

50% på lernia från och med nu!

Jag är hemma. Och jag är ledig. Från och med idag så kommer jag fortsätta vara på Lernia på 50% och det är en riktig lättnad.

Jag fick precis vad jag ville. Jag går kvar på 50% och jag ska hålla mina planerade tider mellan 8-12, och därmed från och med imorgon ska jag äta mina luncher hemma. Jag längtar alltid hem, så det är en plan jag har haft länge ifall jag skulle få igenom detta. Istället har jag lovat kamraterna på utbildningen att jag ska vara med på morgonfikat, och det är en bra kompromiss.

Jag slutar utbildningen den 19:e oktober och efter det så ska jag gå en annan arbetsmarknadsutbildning som ska hjälpa mig att hitta ett jobb. Då får jag fortsatt aktivitetsstöd också, och ska förmodligen gå den utbildningen på 50% med, men det beror på hur många träffar det blir och så. Är det som på spring, så kan jag likagärna gå den på 100%, men jag ska också ansöka om sjukersättning igen, fast på 50%. Det borde jag få utan några större problem och sen ska jag få hjälp att få en praktikplats eller arbete på samma nivå. Tids nog så kommer det lösa sig, men just nu är jag bara oerhört jävla lycklig över att jag fick som jag ville.

I fortsättningen ska jag också bara lära mig de relevanta grejerna för att ha egen firma och inte för att bli en administratör. Efter att ha varit på lernia ett par månader så vet jag (och även lärarna) att ett vanligt kontorsarbete som inkluderar administration är inte lika rekommenderat, då det är tufft och högt tempo. Trots det har jag sökt jobb på FK tidigare idag. Jag räknar inte med något, men jag hoppas ändå.

Nå, hur  många vill göra min dag ännu bättre genom att gratulera mig (eller nått i den stilen) genom att kommentera här på bloggen? 😛

Publicerat den

Samlade tankar och nyheter | 15 augusti 2014

Valio laktosfri Yoghurt med jordgubbssmak blev det till lunch idag.

Jag kom faktiskt inte på en bättre rubrik än så, men skulle det visa sig att jag i framtiden vill använda en liknande rubrik igen, så kanske det är smart att göra en serie av såna här inlägg, när man har så mycket olika saker att nämna. Jag vill ju försöka att hålla mig till ett tema i varje inlägg, men ibland är det svårt, och idag är det särskilt svårt. Jag gör en lista, så får ni läsa det på ett enklare sätt.

  • Idag har jag jobbat effektivt. Gjort säkerligen 6-7 uppgifter, vilket är det mesta sen innan jag fick min semester på Lernia i somras.
  • Jag jobbade in lunchen och tog därför helg tidigt. Ca 13:30 var jag hemma, så helgen blir extra lång. Härligt!
  • Jag drack bara yoghurt till lunch idag, vilket gjorde underverk för min mage och välmående. Jag åt också köttbullsmacka till middag, och jag har mått bra i magen hela dagen i stort sett.
  • Plusbloggen är trasig! Delade ett inlägg på G+ innan idag, som inte importerades hit, och hur jag än försökte så blev det inte importerat. Det innebär att plusbloggen får vila lite och istället får jag väl börja dela fler instagramfoton eller nått, eller bara göra fler kortare inlägg här på bloggen (som jag hoppas på att ni har lust att läsa).
  • Jag har löst det ena mysteriet (och det smått störande faktum) som jag gått och stört på mig ett tag sen jag började blogga på WP, vilket har med publiceringsfunktionen att göra. Automatiska delningen som ofta inte fungerar som det ska till Facebook, är dock inte löst, men jag tror jag vet anledningen till varför det strular. Det jag har löst är hur jag undviker att massa onödig text ifrån första utdraget följer med när jag delar ett inlägg. Jag har också löst det helt utan plugins, vilket är väldigt bra.

Ja, det var väl i stort sett det hela jag tänkte dela med mig av idag. Resten låter jag bli, för det är lite ”intresseklubben antecknar” skit, som bara jag själv är intresserad utav att läsa om, så det låter jag bli att skriva om. I alla fall idag. När jag väl har kommit på hur jag kan uttrycka mig om det hela utan att låta komplett galen, så ska jag göra det men tills dess så skiter jag i det.

Nu är klockan snart 23, den här underbara fredagen och jag ska väl snart gå och sova. Trevlig helg på er!

Publicerat den

Första lunchexemplet av en stärkelserik diet

För ett tag sen så bloggade jag om dieter, och i del två av ”serien” så presenterade jag hur Dr. Macdougall’s stärkelsebaserade diet fungerar. Idag gjorde jag mitt första riktiga försök till en sådan lunch och resultatet? Ja det blev både extremt mättande, men också fruktansvärt billigt och relativt gott må jag säga. Det blir lunchlåda på det imorgon, den saken är klar! Och säkert i flera dagar till.

Jag gick till Lernia som vanligt i morse, men magen kändes väldigt orolig och jag mådde inte särskilt bra, så efter lite prat med läraren så gick jag hem och fortsatte mina studier där istället. Det fungerade bättre, och jag jobbade på relativt bra. Jag hade funderat på vad jag skulle göra till lunch, och till sist kom jag på att jag har inte ätit röda linser på länge, och heller inte matvete, som jag visste om att jag hade ståendes i skafferiet. Dessvärre hade bägge produkterna gått ut för flera månader sen, men jag gjorde några google sökningar och tog reda på att man ska inte stirra sig blind på bäst före datum – åtminstone inte när det gäller sådana torrvaror.

Garant Matvete från Willys. Bilden är en länk.

I alla fall… Jag kokade upp två dl matvete och 1 dl röda linser i varsin kastrull och sedan blandade jag ihop det. Smaken var faktiskt helt ok – särskilt de röda linserna, och jag blev riktigt mätt och orkade enbart äta upp halva portionen jag hade gjort. Jag räknade ut att priset för min lunch var nog under 2 kr, men garanterat under 5 kr, då bägge paketen kostar under 15 kr eller så och räcker till otroligt många portioner – särskilt om det är så mättande och drygt. Jag glömde dock att ta en bild på min lunch, så istället delar jag med mig av bilder på nätet av röda linser och matvete.

En bild på röda linser. Bilden är en länk.

Tanken med mitt lilla lunch experiment är att jag vill testa på att äta en stärkelserik diet – åtminstone till lunch, eftersom det är både billigt och mättande (och förhoppningsvis smakar det bra också), så jag kan ta med mig lunchlådor till Lernia och samtidigt spara pengar och slippa känna mig hungrig. Nu är det ca 4 timmar sen jag åt lunch och jag är fortfarande proppmätt, men konstigt nog känner jag ett litet (mycket litet) godissug men det kanske är en vanesak? Jag äter ju nått onyttigt nästan varje dag, så då är det nog inte så konstigt om jag alltid vill ha något sött efter maten.

Jag behöver också rensa ut skafferiet på bönor och andra billiga basvaror, så jag dels blir bättre på att äta nyttigare, men också billigare. Eller så vill jag bara rensa ut skafferiet från skit som bara står och samlar damm. Vad tror du?

Har du några bra exempel på riktigt billiga maträtter – som dessutom är veganska? Hör av dig i så fall =)