Etikett: Lenovo P2

Kategorier
Vardagsliv

2017 – förändringarnas år

Det här året har varit sprängfyllt med så kallade förändringar och insikt. I år har jag insett både det ena och det andra och sakta men säkert har jag börjat ta steg mot bättre hälsa och en ny karriär inom programmering. Det har hänt mycket, och jag ska gå igenom allt i det här inlägget.

I början av 2017 hade jag problem med det mesta. Jag klagade över vikten, hälsan och jag hade extrema problem med kläder som var för små och byxor som gick sönder ständigt. Vi var nyinflyttade till Arlöv och nybörjare som vegetarianer, vilket hölls hemligt på bloggen i ett halvår. Flytten till Arlöv kände man nästan direkt att det inte var någon höjdare, men året som vegetarian har varit riktigt bra.

Jag gick och hoppades på att jag skulle gå ner alla kilon mirakulöst snabbt, men ett år senare så kan jag med stor säkerhet säga att så blev det verkligen inte. Det är alldeles för lätt att vara onyttig som lakto-ovo vegetarian, eftersom det är typ mjölk och ägg i allt, och vi är extremt lata av oss. Men jag har åtminstone inte gått upp, utan antingen har jag gått ner lite, eller så står jag stilla. I slutet av Januari så tänkte jag dock ut en plan som skulle lösa alla problem. Jag kan i dagsläget säga att det blev mer som jag hade förväntat mig, än mirakulösa resultat. Allt började sakta men säkert vända dock när jag äntligen fick på mig ett par herrjeans från Dressmann och jag hittade min nya mobiltelefon som skulle bli en BlackBerry KeyOne. När jag fick på mig byxorna så fick min Nexus 6P i alla fall plats i fickan, vilket jag tog som ett smått mirakel. Det här året var också första gången på hur många år som helst (typ innan jag blev ihop med Henrik för 9 år sen) som jag har mått dåligt i perioder. Nu i efterhand vet jag exakt varför, och den första perioden berodde på att jag höll på att gå in i väggen av flera anledningar för att mitt jobb började bli alldeles för monotont. Jag fixar liksom inte det. Jag måste tänka kreativt för att orka med. Inte sitta dag ut och dag in som en robot och göra saker jag blir tillsagd att göra. Jag behöver använda hjärnan. Nu i efterhand är allt sånt löst, men jag återkommer mer om detta och ni som läst min blogg detta året vet precis allt om vad som har hänt mig.

I mars månad började förändringarna på allvar att ta fart. Vi började leta efter ny lägenhet, kollade på radhus och vi köpte lägenheten som vi bor i nu. Det var en extremt lång väntan på att äntligen få flytta in här, men vi hade tur och kunde flytta in flera månader tidigare än planerat och det var bra. Nu i efterhand kan jag säga att lägenheten vi köpte är underbar, även om det är lite grejer som ska fixas till. Vi trivs dock så jävla bra här och har möblerat det så bra att vi inte alls behöver flytta på många, långa år och det känns tryggt. Och det funkar att ha Grand Danois här! Vi ska också ordna med livförsäkringar ifall något skulle hända så nån av oss slipper flytta ifall någon av oss avlider (hemska tanke). I mars månad bytte jag också webbhotell och där började en till helveteshistoria som jag gärna vill glömma. Jag bytte webbhotell från Binero och först till Inleed, men det var inte kul alls. Kort därefter bytte jag till Egen Sajt, och det var inte heller någon höjdare. Nu sitter jag på WordPress.com, som ni alla borde känna till vid det här laget, och härifrån tänker jag inte flytta i första taget. Jag är så trött på webbhotell, så jag skiter i det. Jag vill ju som sagt bara blogga, och det är lite svårt när man har webbhotell som bara vill suga ur pengar från en eller som har dåliga tjänster. Det enda som kan förändras nu är att jag delar på min personliga blogg och Antons blogg igen, då jag fått tillgång till den (efterlangtadeanton.wordpress.com), tack vare fantastisk support från WordPress.com’s support och den engelska bloggen kan få en bättre domän än vad den har idag.

I början av april så testade jag på att börja programmera lite och började en kurs i C# som fanns gratis via Microsoft. Då hade jag också bestämt mig att börja leta efter en ny karriär inom programmering på något sätt, men jag väntade säkert ett halvår innan jag gick ut med det offentligt, för jag var orolig för att kollegorna på jobbet typ skulle sparka mig om jag sa något. Nu i efterhand så löste sig allt riktigt bra och alla är nöjda, så det är positivt. Problemet, som vanligt var ju det här med tröttheten och energinivån som aldrig verkar komma upp stadigt till en nivå där man faktiskt orkar göra allt man vill. Nej. Jag hade otroligt svårt att göra den där kursen. Dels så ville hjärnan min fokusera på alla problem som mitt webbhotell hade, och dels ville jag fokusera på ”roligare saker” att göra på jobbet. Jag hade också en idé till jobbet som jag arbetade en hel del på, som tyvärr inte leddes någonstans mitt i allt personligt kaos.

Maj månad, var riktigt påfrestande men också då jag gick ut med en ”hemlig” framtidsplan, som jag även idag hoppas stämmer. Den gick bland annat ut på att jag skulle omskola mig till någon typ av programmerare, orka arbeta mer och ha ett jobb som är flexibelt och stabilt nog för Grand Danois. Om det blir av återstår att se, men jag är hoppfull där. Jag spenderade också årets första vecka som gräsänka, där planen var att jag skulle äta supernyttigt, vilket sket sig riktigt snabbt…

Sommaren var praktiskt taget enbart flytt till nya lägenheten, extra lång semester som verkligen behövdes och efter min semester återgick jag till ett extremt lugnt schema, vilket också behövdes för att kunna återhämta mig från den ”hemska” våren jag hade haft än så länge. Vi gjorde några resor till Skånes djurpark och till Köpenhamn, och i Augusti kapade jag av håret och det är inget jag ångrar. Däremot saknar jag mitt blonda och rosa hår, men när jag har stabil ekonomi igen och bestämt mig hur jag ska göra så ska jag återigen börja bleka och ha roliga färger i håret igen. I slutet på sommaren fick jag också ryggskott, och någonstans i den vevan tog jag och min bästa vän en väldigt välbehövd paus som ledde till att jag spenderade i stort sett nästan hela hösten utan ”vänner”. Det var tråkigt, men det behövdes verkligen. Jag valde också att rensa Facebook på vänner som jag inte vill ha kontakt med och jag råkade också tappa vänskapen med en annan vän som jag verkligen ville behålla, men gjort är gjort. Förutom flytten och lång semester så var det mest positiva att jag satsade ett par veckor med att äta så fiberrikt jag bara kunde och utan ansträngning, praktiskt taget, så gick jag ner minst 5 centimeter över magen och jag gick ner en byxstorlek. Centimeterna återkom så klart när jag började återigen äta mer onyttigt, men jag fick det bevisat i alla fall att fibrer är nyckeln till nästan allt! Och min struliga IBS mage har nu också vant sig vid fibrer, så nu vet jag direkt vid toalettbesök om jag ätit något bra eller något dåligt. Bra innebär att det går fort (och utan större ansträngning), allt kommer ut direkt och pappret är rent när man torkar sig från början. Dåligt innebär allt annat som anses jobbigt. I vanliga fall går det åt metervis med papper av diverse anledning som du kan gissa själv. Det är inte kul i alla fall att ha det så, men fibrer hjälper mot IBS – det tar bara lite tid, och när du väl upplevt det på en stadig basis så vill du bara uppleva det igen. Det är inte kul att ha en strulig mage…

Hösten var präglad av ensamhet och mer ensamhet. Älsklingen åkte iväg med jobbet en vecka i två omgångar, en i början på september och sen en vecka i oktober. Första gången var relativt ok att vara ensam, men den andra var fan hemsk. Under den perioden skapade jag också den här konstiga besattheten över Apple, eftersom det funkade skit att ha en Blackberry av olika anledningar, men i sista minuten kom älsklingen till min räddning och jag vill nu inte längre ha en iPhone att leka med. Jag klarar mig fint med min Lenovo P2, åtminstone tills jag byter ut den någon gång nästa år till en OnePlus av något slag. Beroende på hur desperat jag är över en ny mobil till sommaren så kanske det blir en OP6, men jag kanske väntar längre än så. Allt hänger ju på ekonomin som jag ännu inte vet hur den kan bli. Det hänger på om jag lyckas komma in på en riktig utbildning redan nästa år, om jag får behålla jobbet under tiden och lite andra småsaker.

Under hösten blev det också officiellt att jag skulle skola om mig och att jag dessutom går ner i tid på Funkibator. Från 50% till 25%, vilket känns bra, och jag har spekulerat i vilka utbildningar jag vill gå. Som läget är nu så satsar jag först på programmering 1 och sen på Matte B (eller 2 som det numera kallas) och jag tänker söka till flera utbildningar på högskola eller universitet, bland annat till Malmö Högskola och hoppas på att jag kommer in på något 2018 så jag slipper vänta ett helt år till på att utbilda mig.

Som ni borde veta vid det här laget, så kan jag knappt vänta på att ta steget och bli någon typ av programmerare och jag bara hoppas och önskar att något blir som man hoppats och att sakerna funkar, trots sämre ekonomi och annat skit som kan hända.

GOTT NYTT ÅR, ÖNSKAR JAG TILL ER MINA KÄRA LÄSARE!!!

Kategorier
Övrigt

Nytt skal till mobilen och fler anledningar att älska WordPress.com!

nytt mobilskal

För några veckor sen så beställde jag ett nytt mobilskal till min Lenovo P2 från eBay. Det är ett rosa mobilskal, och jag har skrivit lite annat om det här. Idag fick jag äntligen hem det och det blev riktigt bra. På bilden ovan som är en animerad gif, kan ni se skillnaden före och efter.

Anledningar att älska WordPress.com!

Jag har nu varit här ett par veckor och jag fullkomligt älskar det. Jag har skrivit ett mer utförligt inlägg om det hela på min engelska blogg, men jag tänkte skriva mer om i just det här inlägget är något som jag inte alls trodde var möjligt.

Det är nämligen så att efter lite prat med supporten på WordPress.com så har några få mirakel skett. Jag har återfått kontroll över två av mina nerlagda sidor på wp.com! Det är helt otroligt. Jag har dock inte bestämt mig än hur jag ska göra, om jag ska göra dessa bloggar aktiva, men jag funderar starkt på det. Just nu har jag tillgång till Efterlängtade Antons första blogg, och även om jag skrev när jag flyttade hit till wp.com att jag skulle slå ihop alla bloggar för enkelhetens skull så trodde jag ju inte att jag skulle ha sån tur att återfå den gamla domänen för Antons blogg.

Det finns fördelar och nackdelar med att aktivera den igen. Fördelarna är som de var innan, att jag har en separat blogg som bara handlar om Grand Danois och jag slipper krångla med Facebooksidor och annat. Istället får jag uppdatera till rätt adress på de ställen som behövs, men det ordnar sig. Nackdelarna är att den bloggen inte kommer vara särskilt aktiv, om jag inte verkligen hittar anledningar så den blir aktiv. Det vill säga, att försöka hitta anledningar att skriva om Grand Danois lite oftare så bloggen hålls aktiv. Plus att det är en helt ny blogg att driva. Jag har egentligen inget emot att driva flera bloggar, men någon gräns borde det finnas…

Jag har också fått tillgång till min första blogg jag hade på wp.com. Om jag gör den publik igen så är tanken att den ska stå som värd för min blogg på Engelska. Men jag har inte bestämt mig än. Fördelarna där är att jag har typ inga som följer bloggen, så jag behöver egentligen inte göra en ”flytt” av den bloggen till den nya adressen. Jag behöver bara meddela att bloggen har en ny adress och sen gömmer jag den efter ett tag. Men där har jag inte bestämt mig än heller. Jag är bara så jävla glad över att det var möjligt att återfå de sidorna!

Jag fick också reda på att jag inom 30 dagar kan byta primär domän också utan extra kostnad. Idag är den här bloggen på blogg.ameriksson.se och det tycker jag är skitbra. Det var också en rekommendation att jag behåller det så. Orsaken till varför jag funderar på att byta domän, antingen till en helt ny eller till ameriksson.se är för att jag kanske skaffar mig G Suite senare och då är det snyggare att ha en mailadress som är typ hejsvejs@dindomän.se än att ha typ halloj@subdomän.annandomän.se men jag vet inte.  Och jag behöver INTE G Suite! Mitt vanliga Google konto funkar fint och är gratis. Men min hjärna och dess aktivitet…?!

Min hjärna ställer sig alltid i vägen!

Min hjärna behöver som vanligt något mer komplicerat än simpelt bloggande att ha på hjärnan. Nu när året börjar närma sig sitt slut och jag snart börjar plugga programmering, så tror jag en del av min hjärna väldigt gärna flyr eller vill återgå till komplicerade och mycket onödiga situationer istället för att bara göra det lätt för sig. Jag får liksom aldrig ha det lugnt och skönt för min hjärna. Den verkar inte förstå att jag inte behöver göra saker mer komplicerade än vad de redan är och att jag heller inte har orken att alltid göra mer nyttiga saker. Varför fokuserar den som sagt inte på programmering, läsning av böcker istället för blogga och titta på tv? Jaja, jag får leva med min konstiga hjärna och så är det.

Jag återkommer i alla fall förmodligen inom kort med vad som händer med de bloggarna. Vad tycker du jag borde göra? Glädjas åt att jag har tillgång till dem igen eller flytta över och göra det ”lite” bättre?

Kategorier
Teknik och miljö

Jag har bestämt mig. Jag behåller Lenovon tillsvidare…

Oavsett hur mycket det kliar i fingrarna efter en ny mobil så har det sakta men säkert börjat stabilisera sig och det känns skönt. Jag har nu bestämt att jag behåller Lenovon så länge, minst till nästa sommar och har jag råd då så köper jag nästa version av OnePlus som förmodligen släpps i slutet av juni. Fram tills dess får jag glatt glädjas åt den mobil jag har nu, för som jag nämnt tidigare så funkar den och det stora batteriet är ju verkligen trevligt att ha. Det är mycket skönt att slippa tänka på att behöva ladda den stup i kvarten, men å andra sidan har jag inte haft den oron sen jag hade Nexus 6P, för den behövde jag ladda typ 2 gånger om dagen vanligtvis till sist.

Jag har iofs några störningsmoment med min Lenovo P2, men jag kan överleva dem tror jag. Den laggar en hel del vid scrollning och ibland är tangentbordet lite segt så även om jag har tryckt på vissa tangenter så registreras dem inte, men det är ett mycket vanligt scenario på touch skärm. Kameran är bra. Inte skitbra som på mina Nexus telefoner eller Blackberryn, men den får klart godkänt. Häromdagen upptäckte jag också en superhäftig funktion jag vill testa mer och det är att när man filmar så kan man låsa autofokus. Det är ju grymt coolt! Det är en funktion jag har velat ha länge i en mobiltelefon. Jag är osäker på om den ens har funnits i mina tidigare telefoner, men å andra sidan så är det just den funktionen som har gjort att man vill köpa sig en DSLR istället. En systemkamera om ni inte förstod det. Har man den häftiga funktionen i sin mobil (vilket jag vet att OnePlus också har) så är ju det supertoppen!

Närbild på en tårta jag åt i helgen när vi var i Klippan. Henriks ena bror skulle firas. Bilden är tagen med min Lenovo P2.

Idag beställde jag också ett nytt mobilskal i rosa färg från Ebay i Storbritannien, och jag hoppas det levereras fortare än vad som är sagt. I värsta fall får jag vänta över en månad på det, men har jag tur är det här om någon vecka eller två. Tills dess får jag vara försiktig med telefonen och se till att den inte åker i golvet. Skalet kostade bara 14 kr! Skitbilligt – men det är väl så billigt för att det är gjort i Kina och att jag får vänta länge på leverans.

Det rosa skalet av variationerna ovan har jag beställt. Lite för ljusrosa i min smak, men bättre än inget. Bilden är en länk.

I övrigt så är allt som vanligt. Jag har valt att sluta med mina vitamintillskott. Jag märkte ändå ingen skillnad! Jag tog dem i över 3 veckor, kanske lite mer än så men märkte inte att jag mådde bättre plus att jag kände mig som värsta knarkaren. Det enda jag tänker fortsätta med lite då och då är B12, annars så skippar jag resten. Det är viktigare att äta rätt, få i sig mer fibrer och så mycket grönsaker som möjligt istället för att knarka vitaminpiller som ändå bara är bluff så länge man inte har någon känd vitaminbrist. Det är också något jag aldrig har drabbats utav. Ca 400 kr åt skogen, men så är det. Nu har jag testat och vet att det var skit. Jag blev varken piggare eller tröttare och värken var mer eller mindre oförändrad. För tillfället är jag dock astrött, men det är jag i perioder och jag har bara ätit skit på sistone. Alldeles för mycket chips och godis och nästan inga näringsrika saker alls. Då blir man så klart tröttare.

Ja, det var väl det. Hur har ni det i höstmörkret?

Kategorier
Vardagsliv

Håll i slantarna! Ja, men hur då?

Just nu kliar det som fan i mina fingrar. Varför då? Jo, för att OnePlus 5T släpptes idag kl 15.00. Den kostar ca 5000 kr och klassas som en billig mobiltelefon. För billig är den, och man får en så kallad ”high end flagship” telefon för det priset. Ja, jag är smått besatt men det vet ni ju redan. I alla fall ni som känner mig och bryr er om mig och mina dåraktiga tankar och idéer.

Vad som behövs vs. vad jag vill ha…

Det jag behöver köpa till mig själv inom en väldigt snar framtid är detta:

  • Fler och/eller nya t-shirts
  • Hoodies, minst 2. De jag har börjar gå sönder…
  • En ny vinterjacka. Den jag har, har varit trasig i flera år och i år måste jag fan köpa en ny.
  • Ett par nya glasögon. Dessa beställde jag faktiskt idag. Mer om det nedan.
  • Alla sjuttioelva grejerna vi vill göra med lägenheten. Som tur var är de inte så akuta. Vi ska inte flytta på många långa år nu om vi får som vi vill.

Det jag vill ha, förutom det jag behöver ovan är ju som sagt en ny mobil. Det är en konstig tanke egentligen. Min Lenovo P2 funkar ju. Det är inget större fel på den. Inte egentligen. Den har sina fördelar. Största fördelen är batteriet. Det varar lätt i flera dagar för mig och många gånger på sistone har jag skitit i att ladda den om jag vet att jag inte ska iväg någonstans dagen efter. Jag får typ 5-6 timmars användande innan batteriet är nere på 50% sträcket såsom jag använder mobilen i dagsläget. En annan fördel är att den verkar ha tusen gånger bättre täckning jämfört med Blackberryn. Jag testade att ringa ett samtal inne i lägenheten för en stund sen, bara för jag orkade inte ut på balkongen och frysa. Då såg jag till min förvåning att jag hade full 3G täckning, eller vad det nu var som krävdes för samtalet. Dock fick jag inget svar, men det är ju nice att man hade full täckning för samtal. På Blackberryn när jag sitter vid datorn hade jag vanligtvis kanske en liten plutt när jag ringde och samtal bröts jämt. Ett stort störningsmoment! Nu kanske man slipper det problemet? Man kan ju i alla fall hoppas på det.

Jag kan i alla fall ändå inte släppa tankarna om en ny mobil. Men jag kan vänta och jag måste ju egentligen vänta. Fan, vad jag tjatar om det här! Vet inte hur många gånger jag nämnt det i bloggen nu, men alldeles för ofta känns det som. En ny telefon är det inte bråttom med heller. Det hade liksom bara varit trevligare med en telefon som är skitsnabb, tar bra foton (plus porträttfoton!), inte laggar och inte är för dyr.

Nya glasögon. Det tog bara 7½ år…

Jag har i flera år behövt byta ut mina nuvarande glasögon. Det är för att de börjar bli så pass repiga att de alltid är lite suddiga och det är jobbigt. Idag tog jag steget och började på allvar kolla runt på glasögon. På de flesta kedjor kostar ett par nya par runt 4000 kr inklusive diverse behandlingar och denna veckan är det så kallat ”Black Friday” rea. Jag har innan köpt alla mina glasögon på antingen Synsam eller Synoptik. Och sist var 2010. Då fick jag mina glasögon i födelsedagspresent och jag har varit supernöjd med dem sen dess. Främsta anledningen är för att de har inbyggda solglasögon. Det är en grymt fantastisk uppfinning och jag önskar jag hade haft det på alla mina glasögon tidigare. Nu tänker jag aldrig sluta med det.

I alla fall. Det slutade idag med att jag gick in på Specsavers hemsida och såg till min förvåning att de var sjukt billiga. De glasögon jag vill ha är såna som är så små som möjligt, rektangulära och gärna svarta. Det hittade jag där idag och jag bokade tid och beställde nya glasögon idag – för under 1000 kr! Helt jävla galet. Det hade kostat det dubbla om jag inte hade gjort det på rean de har denna veckan och även det hade varit löjligt billigt! Jag har ju hela tiden räknat med ett pris på minst 4000 kr men nu sparade jag alltså typ 75% av vad jag hade planerat att det skulle kosta. Det glädjer mig med tanke på att jag måste göra allt jag kan för att hålla i slantarna framöver. Särskilt med tanke på att jag än så länge inte vet exakt hur min ekonomi blir nästa år. Och kan glasögon vara så pass billiga så är det ju inga svårigheter direkt att köpa det oftare heller, men så länge de håller så är det huvudsaken. Jag köpte även till en billig försäkring ifall något skulle hända dem, även om jag vet att hemförsäkringen förmodligen hade täckt allt.

Dessa glasögon har jag beställt. Modell Adair för 395 kr inklusive glas på Specsavers! Bilden är en länk.

Mer tankar kring ekonomin de kommande åren

Den kan bli mycket sämre, lite förändrad (men sämre), rent skitdålig (om jag pluggar heltid utan CSN) eller mycket bättre än idag (om jag tar CSN när jag väl börjar plugga på riktigt). Min ekonomi hänger också mycket på om jag jobbar kvar på Funkibator. Det är mitt mål, men studierna är alltid viktigare då detta är en riktig möjlighet till en positiv karriärförändring! Maxat CSN lån spelar också mindre roll då CSN inte direkt påverkar min ekonomi nämnvärt. Att vara skyldig dem 100 000 kr eller 500 000 kr är liksom ingen skillnad. Det påverkar inte min förmåga att ha bolån, söka andra lån, spara pengar eller köpa en bil. Däremot tar det ju längre tid att betala av… Men får jag ett välbetalt heltidsjobb sen om ett par år och basinkomst kanske införs så kan man ju väldigt lätt betala av CSN utan att det ens hade märkts i ens plånbok på ett negativt sätt.

Jag är i det hela hoppfull och jag hoppas på att allt ordnar sig med det ekonomiska till sist så jag slipper oroa mig över allt sånt. Och det kommer lösa sig tids nog. Något annat tänker jag inte tillåta. Det enda jag måste försöka göra nu är att inte impulsköpa en ny mobil. Jag måste verkligen göra allt jag kan för att undvika det.

Även om det är så lockande….

Kategorier
Relationer och kärlek

Nu behöver jag inte vara ensam mer.

Hej, kära bloggen. Vet du vad? Jag har gjort ett stort misstag. Ett stort, fett jävla misstag. Och det helt i onödan. Men så är det när man inte vet tillräckligt om saker och ting. När man inte vet svaret, eller orsaken till varför saker är som de är, vad gör man då? Jo, man kan spekulera eller så kan man glatt ignorera det och fortsätta som om inget har hänt. Men det tänker inte jag göra. Inte längre i alla fall. För det behövs inte.

För ett tag sen, då när jag skrev att jag kände mig ensam – för det gjorde jag. Åtminstone under en kort period. Då hade jag inga direkta vänner att umgås med. Henrik var bortrest med jobbet och jag satt bara hemma, försökte vara nyttig och jag blev besatt av Apple produkter och spenderade min tid då jag inte jobbade med att kolla på varenda YouTube video jag kunde hitta om iOS och iPhones. Detta i ett desperat försök, eller något att försöka koppla bort hur ensam jag kände mig, samtidigt som min telefon strulade mycket och jag ville byta ut den mot något stabilt. När jag senare fick min sambos gamla Lenovo P2 så kändes Apple hysterin bättre direkt, vilket jag redan talat om och känslorna av att vara ensam börjades sakta men säkert att försvinna igen och nu känns allt som vanligt igen. Förutom att jag är totalt besatt istället av OnePlus och vad de har att erbjuda. OnePlus 5T släpps officiellt imorgon, den 21 november och det känns oerhört svårt att inte beställa en, för det behövs egentligen inte men jag vill ändå ha en. Om jag ändå köper en så får det vara det sista jag ”unnar” mig själv på länge (förutom nya kläder!), för jag hade ju lovat att lägga alla pengar jag har på lägenheten istället. Vi får se vad som händer. Än så länge kommer jag ju inte bli helt bankrutt, men det blir ju helt klart mindre pengar att spara undan varje månad efter årsskiftet och det är ju lite tråkigt.

Ödesfredagen?

I fredags hade jag bestämt med en kompis från Lund att vi skulle äta sushi tillsammans. Detta var en födelsedagspresent från mig till honom. Min absolut bästa vän bor i Lund också och vi hade då inte pratat på många månader och efter att jag skrivit till henne på Messenger och sagt att jag ville gärna återuppta kontakten igen så fick jag inget svar, vilket bidrog mer till att jag kände mig ensam då jag inte hade särskilt många i mitt liv just då att vända mig till. I fredags dock så ändrades allt – igen och jag fick svar på alla mina frågor. Jag ska inte säga exakt vad som hände, för jag vill respektera min vän men jag vet nu varför vi inte har hörts av på jättelänge och varför hon valt att inte höra av sig efter att jag skrivit till henne. Av en ren och skär slump, nästan (min vän jag skulle äta sushi med hade skvallrat om att vi skulle ses den dagen), så stötte jag på henne när jag väntade på min kompis på Botulfsplatsen i Lund. Vi bestämde att vi skulle träffas efteråt o ta en fika och det var mycket trevligt. Under den eftermiddagen kändes det som det alltid har gjort förr när vi har umgåtts. Det var så underbart! Vi gick in i några butiker, jag köpte godis på en affär som ligger på Bankgatan, för den har mina särskilda favoriter som annars är mycket svåra att få tag på. Sen tog vi en fika på Wayne’s Coffee och efter ett par timmars samtal (eller hur länge vi nu satt där) så åkte vi hem, och jag var otroligt lättad över allt som hade hänt den dagen.

Närbild på sushin jag åt med min andra vän på Aiko Sushi i Lund. 17 bitar vegetarisk sushi för 140 kr. Helt ok och mycket, mycket gott! Bilden är tagen med min Lenovo P2.

Nu vet jag var jag har min bästa vän och var vi har varandra och vi kan nu fortsätta våra liv precis som det är tänkt och det känns underbart. Jag är så glad över den här förändringen! Vi behövde ett break, både från varandra och ifrån andra människor, men nu är den pausen över och det känns bra. Fantastiskt kanske till och med?

Jag är bara glad att jag har tillbaka min bästa vän. Jag har saknat dig!

Kategorier
Vardagsliv

Saker och ting börjar se lite ljusare ut.

När jag skrev mitt förra inlägg var jag nästan på gränsen till desperation. Sen dess har saker och ting blivit bättre. Jag känner mig dels inte lika ensam längre och det beror på flera olika saker. Sen har jag också släppt min besatthet kring iOS och Apple produkter rent generellt, vilket känns jätteskönt. Jag ska berätta varför nu och jag har ingen aning om hur länge jag babblar på.

Närbild på senaste sushin jag har ätit. Supergott! Taget med min Lenovo P2

Ensamhet – no more?

Orsaken till varför jag känner mig mindre ensam för närvarande är för att jag sen senaste inlägget har hittat på lite mer saker att göra. Jag har träffat en av mina kompisar, som också är frisör och ätit sushi med henne två gånger samt att jag också klippte mig häromaden hos henne. Dock bara en toppklippning så inget särskilt, men jag saknar verkligen att ha rosa hår och möjligheten till att ha andra roliga färger. Vi får se vad framtiden vill när det gäller mitt hår. Framöver vankas det också lite roligare saker och lite mer händelser så det är kul. Vilka de är kommer jag berätta om i efterhand senare. Om jag kommer ihåg att blogga om dem d.v.s.

Ingen mer besatthet kring Apple

Gällande iOS och Apple så försvann i stort sett alla besatthetstankar och idéer för någon dryg vecka sen. Samma dag som jag skrev ett väldigt irriterande inlägg på min engelska blogg så löste det sig. Min älskling hade läst det och blivit lite förvirrad av vad som stod och när jag hade förklarat att jag först inte var intresserad av en mobil med fysiskt tangentbord, men sen blev det och var glad över min födelsedagspresent så sa han att jag får låna hans gamla mobil han köpte i våras som en tillfällig mobil. Det är en Lenovo P2. En jättebillig, helt ok Android med 5100 mAh batteri, och det var därför min älskling köpte den. I mitt senaste blogginlägg på min engelska blogg förklarar jag lite mer om allting, så gå och läs det nu! Jag är i alla fall jättenöjd med den, men jag är grymt sugen på att skaffa mig en OnePlus telefon som nästa mobil. Det känns som om att den har allt jag har letat efter! När jag köper den återstår att se, för samma dilemma är kvar och det är att jag måste spara mina pengar och lägga så mycket jag kan på lägenheten istället de kommande åren. Därför får förmodligen en ny mobil, även om det är en billigare Android vänta. Och en tredje telefon på ett år får jag inte i present av min älskade älskling, så det är inte lönt att hoppas på att man får en OnePlus 5T i julklapp direkt.

Lite bättre hälsa, eller kanske en total inbillning?

I drygt två veckor eller något så har jag börjat ta extra vitamintillskott. Detta är för att personer runtomkring mig har tjatat och gnatat på mig att jag borde göra det och till sist har jag alltså börjat testa. Och jag är mycket skeptisk! Det jag har börjat ta är:

  • D-vitamin, extra stark dos
  • B12, särskild sort som gör att upptaget säkerställs mer
  • MSM och C vitamin ( i en och samma tablett)

Utöver detta så tar jag även min vanliga medicin vilket är Omeprazol för min Reflux sjukdom. Det är för övrigt asjobbigt med alla de här tabletterna. Jag hatar det. Jag känner mig som värsta knarkaren och än så länge har jag inte märkt någon direkt skillnad. I alla fall inget som jag upplever är nytt. Det enda som kanske kan nämnas att jag har haft för jävla ont i mina muskler på sistone. Varje kväll, och även på dagarna känns det som om jag ska dö, för all ork bara totalt försvinner från mig och det är svårt att gå, röra sig eller ens bara leva. Ok, kanske lite överdrivet men jag försöker få fram ett budskap här eller nått. Make a point. Vad det nu heter på svenska. Det är i alla fall tillfälligt bättre och det är skönt.

Värken jag har haft är dock inget konstigt. Det enda konstiga med det är att det har varat oerhört länge. Säkert en vecka, vilket är ovanligt. Oftast får jag sån värk efter att en stor grej har blivit överstökad. Men då brukar jag ha ont i typ en dag. Inte en vecka eller hur länge det nu har gått.

Första veckan jag tog tabletterna kände jag mig lite piggare än vanligt, men det gör jag inte nu och har inte gjort på typ nån vecka, så jag är väldigt skeptisk till att dessa extra pillren ska hjälpa mig att ha mindre värk, bli piggare och må allmänt bättre så jag orkar mer. Jag tror mer på att det är viktigare att äta bättre samt att ständigt försöka hålla sig motiverad. Typ istället för att käka massa piller så vill jag hellre stadigt äta en fiberrik kost sprängfylld med grönsaker och nyttig spenat eller nått i den stilen. Det tror jag är viktigare än något annat.

Jaja, tiden får avgöra hur man mår och om vitaminerna hjälper så fine. Då fortsätter jag med dem, men om jag om 3 månader inte märker någon direkt skillnad på mitt välmående så är det experimentet officiellt över. Enda jag tänker fortsätta med i så fall är B12, men i så fall kommer jag ta det i annan form och mer sällan, för man behöver inte ta det dagligen vad jag vet. Tidspressen är ju att varje burk med tabletter varar i ca 3-4 månader om jag fortsätter ta dem dagligen och i dagsläget så tror jag absolut inte att det kommer göra någon skillnad alls för mitt välmående. Eller för min fibromyalgi.

Som sagt. Jag är skeptisk.