Kategorier
Vardagsliv

Lösenordsskyddad: I valet och (flytt)kvalet…

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Kategorier
Drömboendet

Jag borde nog inte ha panik över 55 kvadrat…

Ja, vi fortsätter tjatet om bostäder. Som sagt, min hjärna vill inte sluta obsessa över BoKlok, so why not? Det är upp till er om ni vill läsa eller inte. I alla fall. Vi kör på.

Sen jag började skriva och tänka på BoKlok projekt och deras bostäder samt hur bra det kan vara som ett alternativ för mig i framtiden, så har man ”velat” fram och tillbaka med vad som hade passat mig bäst. När jag först fick höra om BoKlok, vilket förmodligen var i höstas då jag började leta lägenhet som en galning efter att ha blivit singel. Jag kände nog till dem sen innan, men det var ju verkligen då jag fick upp ögonen för dem. Då ville jag ju ha en tvåa, det var det inga tvivel om för då behövde jag hitta drömboendet till så billig penning som möjligt. En tvåa var därför fullkomligt realistiskt.

Dock eftersom det krävs fast inkomst och helst inga medsökande när man ska köpa bostad, så sket det sig. I det här fallet så är medsökande alltså någon som bara står med på lånet, men som inte kommer bo i bostaden med mig. Det är många bostadsrättsföreningar som ser ner på det, så därför sket jag i att köpa lägenhet. Nu i efterhand ångrar jag mig lite, för BoKlok vad jag minns hade förmodligen accepterat min situation. I en tvåa där så hade jag bott så mycket billigare än vad jag bor nu, i alla fall efter nått års amortering eller med en större kontantinsats än den grundliga jag kan utgå ifrån. Det trodde jag inte när jag väl började titta närmare på kostnaderna. Till en början verkade det ju jättebra, med ca 4500 om ens det i boendekostnad, men då trodde jag amortering var inräknat, vilket det inte var. Då trodde jag att min absoluta maxkostnad för en bostad totalt kunde ligga på 5k, vilket den tekniskt sett gör här, men det är ju så mycket annat ovanpå, så jag hade lätt haft råd med en tvåa där. Det stör mig idag att jag inte förstod det. I mitt huvud så måste jag ha fått för mig att jag skulle behöva amortera kanske 3-4 tusen kronor varje månad, men det stämmer ju inte.

Sen ska jag påpeka att även om amortering anses vara en typ av sparande – vilket det är, så ser jag det ändå som en typ av utgift. Därför räknar jag amortering som utgift istället för sparande. Sparade pengar, är pengar jag kan lägga på hög i ett bankkonto eller på aktier/fonder i framtiden etc. Ju mer jag kan spara, desto gladare blir jag, och jag planerar som sagt oavsett bostad att amortera av så fort det är möjligt, men jag vill helst göra det genom extra amorteringar en eller ett par gånger per år utöver vad jag redan ska amortera enligt banken. Hade jag istället valt att amortera kanske 5-10% per år direkt från banken så hade det känts som om att jag är pank och bankrutt, så det är tryggare för mig att bara spara och göra extra amorteringar när jag tycker det passar.

Men jaja. Gjort är gjort och jag lyckades ju hitta ett boende som jag hade råd med, även om det på ett sätt är jättedyrt också. Det finns fortfarande tvåor som är lediga i Landskrona projektet, så det är skoj, men ingen av dem är på markplan. De är grymt billiga😍. Långt under priset jag utgår ifrån att jag kommer betala när jag väl flyttar vidare, så jag är lite avis på dem som kommer flytta in där.

I alla fall. För att återigen försöka lugna ner mig själv, så började jag tänka. På BoKloks hemsida så kan man gå in på virtuella visningar. Om man väljer omöblerad, så kan man se hur långa avstånden är mellan vissa väggar. Eftersom det är öppen planlösning i deras lägenheter, så fick jag reda på att mellan köket och ner till balkongdörren är det drygt 8 meter! Det är jättelångt! I många bostäder är längsta avståndet, om det inte är en hall kanske 4 eller 5 meter, så det är en stor skillnad. Jag menar, ett stort vardagsrum, är kanske 20 kvadrat, med 4 x 5 meter väggar.

Det jag har stört mig på om jag nu hade skaffat mig en tvåa är hur jag ska få plats med allting. Som jag har skrivit tidigare så får jag plats med allt förutom soffa i den lilla skokartongen jag bor i nu som är på 30 kvadrat. En tvåa på 55 kvadrat är nästan dubbelt så stor. Simpel matematik som till och med jag förstår. I mitt huvud dock så har det känts som om att jag kan inte få plats med skrivbord, soffa, fåtöljer och matbord i en tvåa på 55 kvadrat som BoKlok erhåller. Dock efter att jag började tänka på detta så insåg jag en stor sak.

DET FÅR VISST PLATS! MED MYCKET YTA ÖVER!

En normalstor soffa är kanske 2.5 meter lång. Möjligtvis 3 meter. Här tänker jag att jag har en tvåsitsig soffa + divan. Min granne som tipsade mig om dessa lägenheter där jag bor nu, har en soffa som blir en 140 säng när den är utbäddad, istället för vanlig säng och får den plats på 9 kvadrat, med en hel del utrymme till övers så tar ju en soffa inte alls så mycket plats som jag tänkt. Eftersom jag inte tänker köpa onödigt många fler möbler när jag väl flyttar vidare, så blir det förmodligen inte nått nytt köksbord, utan jag använder mitt slagbord istället. När det inte är utvikt så tar det typ ingen plats alls. Till det bordet har jag ihopfällbara stolar. De kan jag ställa i förrådet och ta fram när jag får gäster ett fåtal gånger per år. Med den här beräkningen så har jag kommit fram till att jag har hela 3 meter över när allt är möblerat. Det är fantastiskt! Köket lär i så fall bli ca 9 kvadrat stort, möjligtvis mer än så. Enligt planlösning från BoKlok så är köket större på dryga 11 kvadrat.

Bild på mitt slagbord NORDEN som står mitt emellan köket och mitt ”vardagsrum”.

Det innebär att det finns plats för allt och massvis med golvyta kvar över. Dock, bara för att jag har insett detta så innebär inte det att jag i första hand kommer satsa på en tvåa när det väl är dags. Det öppnar upp för att det kan funka. Jag tänker ändå satsa på en trea i första hand oavsett projekt som jag kommer anmäla mig till. Eftersom man öppnat upp för att en tvåa kan funka jättebra, så leder ju det till att möjligheten att bo i markplan säkert fördubblas. Sen hänger det ju också på hur många tvåor och treor som är tillgängliga i varje projekt. Det verkar som om att i projekt där det finns många tvåvåningshus så finns det fler treor än i projekt som bara har tre eller fyravåningshus.

I ett annat projekt i Skåne så finns det hela 8 treor i markplan! Dock eftersom säljstarten till det projektet börjar redan i höst (2020) och inflyttningen är ett år senare, så är det förmodligen en mycket liten chans att jag lär flytta dit, men man kan ju hålla hoppet uppe oavsett projekt att jag kan få min drömbostad så tidigt som det är möjligt i alla fall.

Fortsätter det som det är nu, och allt går min väg för en gångs skull, så kanske det kan bli aktuellt med att jag signar upp mig på en lägenhet redan om ett år. Men den möjligheten tror jag är minimal. Det som kommer krävas är att jag får en LiA plats i höst, där jag så tidigt som möjligt sedan blir timanställd eller nått liknande och sen är där även på andra LiA perioden. Sen när utbildningen är klar så får jag min första heltidsanställning där och då är 6 månaders prövotiden över och jag blir fast anställd direkt, eller kort därefter. Då kan tekniskt sett be om lönelöfte redan i juni eller juli nästa år. Jag är hoppfull men realistisk kring detta. Jag hade verkligen velat att det blir så, men allt jag alltid planerat för har aldrig blivit av. Det är liksom bara en samling drömmar som får vänta, år efter år efter år. Därför är jag tacksam att jag ändå bor så bra som jag bor idag. Jag kommer återkomma till det senare i inlägget.

Orsaken till varför jag tänker att möjligheten kan finnas till en tidig drömbostad, är just för att i många projekt så finns det många bostäder kvar, över ett halvår senare efter säljstarten börjat. Det kan ju iofs bero på Corona, och att folk är lite mer försiktiga med att köpa just nu, men om samma trend håller i sig, så kanske? Har man tur kanske treorna i markplan inte är lika intressanta som resten av lägenheterna i just det aktuella projekt jag kan tänka mig att bo i? Exempelvis så finns det en trea kvar i markplan i Älmhult just nu, och inflyttningen är redan i Augusti 2020, så där har försäljningen gått rätt trögt verkar det som. Försäljningen där har pågått sen mars 2019 dessutom. Inte för att jag ska lämna Skåne igen, utan jag bara påpekar att det kan finnas lediga intressanta bostäder i ett projekt långt efter att säljstarten börjat.

Mer realistiskt så siktar jag på att jag kan få ett lånelöfte nån gång under hösten 2021, och att jag flyttar härifrån tidigast hösten/vintern 2022, så det finns ju tid kvar. Men i min konstiga hjärna så vill ju jag att det ska vara nu och så är det ju inte. Jag kommer få gå här och vänta, och hoppas i flera år innan jag kan få möjlighet att ställa mig i kö för drömbostaden. Det kommer bli jobbigt, men det är värt väntan. Det är ju verkligen drömboendet vi talar om här.

Under tiden är jag grymt tacksam över att jag ändå bor så bra som jag gör och har alla bekvämligheter jag behöver. Det hade nog varit ännu värre om jag hade bott i en liten håla nånstans på 5:e våningen utan hiss, utan diskmaskin med tvättstuga i källaren och minst en timmes pendling till Malmö och Henrik.

Det känns i alla fall just nu som om att BoKloks vision är precis vad det är jag letar efter gällande drömboende. Det känns som om att oavsett tvåa, trea eller radhus så har de planlösningar och priser som är riktigt bra. Iofs, som jag sagt när jag pratade budget så är radhus bara en desperat lösning, men jag gillar verkligen deras radhus. Det är nice med femmor på 117 kvadrat etc. Tvåornas planlösning verkar också vara så bra planerat att det känns mycket större än vad det är, tack vare rektangulära rum, och nu i mitt fall då – de där 8 meterna som man har till sitt förfogande att möblera på.

Jag hoppas dock verkligen helst på en trea, absolut. Jag älskar att se fria, öppna ytor, och vet jag att jag har råd, så är det ju bara att köra på. Att ha ett eget kontor är ju det absolut bästa. Planen är ju i så fall att ha kanske en läshörna i det rummet med, där poängfåtöljerna kan stå, för vid det laget hoppas jag att jag börjat läsa böcker och ha det som hobby. Dock realistiskt sett så lär det aldrig hända, men ändå. Man kan ju drömma. Likaväl som jag aldrig kommer bli nån massiv YouTube stjärna, men drömma kan man ju.

Tvåorna dock har ju samma fördelar som treorna. Det enda som fattas är det där extra rummet samt att kök och vardagsrumsdelen är lite mindre. Det är samma storlek på badrummet. Det är samma storlek på förråden. Man kan fortfarande (eventuellt) få en parkeringsplats inkluderad i hyran och det är gott om förvaring. Blir det dock en tvåa så kommer jag garanterat se till att soffan är en bäddsoffa, för hur ska man annars lösa det med eventuella gäster som stannar över? I en trea lär jag också med största sannolikhet (efter lite eftertanke) behålla min nuvarande 120 säng med.

Det kanske jag gör oavsett bostad, för det är ju bara jag som lär bo där, och jag tror som sagt inte att jag blir ihop med någon igen. Skulle jag bli det blir jag ju inte sambo igen i första hand, och det går att sova två i den sängen, även om det är lite trångt. Det är också stor sannolikhet att jag har en bäddsoffa oavsett, för då blir det mer space över rent generellt och jag behöver inte spendera pengar på fler sängar. Det är ju så sällan man får gäster och jag älskar verkligen min säng jag har nu. Och jag vill ha så mycket ren yta som möjligt så man slipper känna sig instängd. Om jag behåller min säng, innebär det att jag får ytterligare 60 cm ren yta i sovrummet. Eller 30 cm per sida om sängen jämfört med en 180 säng, vilket är übernice. Tekniskt sett behöver jag personligen inte en större säng. Inte om det främst är jag som ska sova i den om nätterna.

Det känns liksom lite trevligare att oavsett antal rum i bostaden, så hade jag föredragit mer yta att använda i sovrummet, och dessutom hade jag ju sparat massa pengar på att inte köpa ny säng när jag väl flyttar vidare.

Nu känns det som om att jag måste ha tömt ut det här tjatet om bostäder och framförallt BoKlok på ett bra tag, men jag kommer säkert på mer att tjata om kring det här. Jag väntar bara så ivrigt, så jag lär väl gå galen under tiden om jag inte kan sysselsätta min tröga hjärna snart med nått annat.

Nåja, jag vet vad jag har att se fram emot i alla fall. När det blir återstår att se.

Och tills dess tänker jag njuta av min nuvarande bostad och min livssituation.

Kategorier
Drömboendet

En budget för framtiden?

Med alla tankar jag har kring det här med bostad och var jag ska bo härnäst och med tanke på hur jobbigt det är att inte kunna fokusera på här och nu istället så hoppas jag att jag nu tagit ett steg i rätt riktning så jag kan gå vidare.

Att göra en budget ger en bra översikt.

Det jag har gjort är att jag igår kväll satt i excel (Google Drive) och gjorde upp budgetar för 7 olika nivåer av kontantinsatser, och tre olika bostäder från BoKlok med tillhörande avgift, amortering, ränta och i radhusfallen – driftskostnad.

Resultatet var smått chockerande, så även om det förmodligen lär hjälpa min korkade hjärna att sluta obsessa över nästa bostad, så lär det ta ett tag innan jag släppt det och det ligger på en mer normal nivå.

Utan att nämna specifika siffror, så såg marginalen för en trea med maxpriset jag nämnt innan extremt bra ut. Även om jag inte sparar undan till en massiv kontantinsats så har jag ändå möjlighet att bo fint och ha det riktigt bra, vilket är avslappnande för själen att tänka på. Det är liksom det som är lite (eller väldigt) stressande för mig idag. När ska jag kunna börja spara till kontantinsatsen? Hur mycket hinner jag spara på 2-3 år innan det är dags att anmäla sig till ett projekt och ställa sig i kön för en BoKlok bostad? När jag såg budgeten och insåg att det kommer lösa sig, så blev jag jätteglad. Det enda som stressar mig nu är hur stora eller små chanser jag kommer ha till en trea i markplan när det väl är dags… Spänningen kommer vara olidlig!

BoKlok har ett bra urval av bostäder, men jag har inte råd att bo själv i radhus…

Utöver en budget för en trea på 72 kvadrat, så la jag även till budget för deras radhus på 117 kvadrat och en tvåa på 55 kvadrat. Jag kan överleva i ett radhus, absolut, men det är inte en budget som ger mig ett bra leende direkt, i alla fall om man utgår från 15% kontantinsats. Nej, där hade det krävts typ minst 30% för att det ens hade varit ett bra och säkert alternativ. Då har jag också utgått från lägsta kända priset för ett av radhusen. Det är inte säkert att radhus i områden jag vill flytta till kommer vara i samma prisklass. Kommande radhus i Höör och Hässleholm kommer för övrigt kosta 300 000 kr mer än vad jag budgeterat för, vilket minskar möjligheterna ytterligare för att jag ska ha råd med radhus själv.

Ska jag alltså bo i ett radhus själv, så måste jag antingen ha en rejäl jävla kontantinsats (tänk lotterivinst) eller bo ihop med någon där som betalar halva huset. Eller en mycket hög lön, men det lär jag inte ha förrän efter jag jobbat i kanske 10 år. Eftersom jag utgår ifrån att jag förmodligen aldrig kommer bo ihop med någon igen, så är radhus bara en sista ”nödvändig och desperat” lösning på bostad i framtiden. Radhus vill jag helst satsa på om jag absolut inte får möjlighet till en trea i markplan, men jag behöver som sagt ha större marginaler för att få det att gå ihop och jag kan känna mig trygg. Det är i så fall större möjlighet att jag kanske tar en fyra på 85 kvadrat, då de är mer rimliga i pris jämfört med radhus. Missförstå mig rätt. Jag hade inte haft något emot att bo själv i radhus, men jag ska ha råd också. Enligt min budget så lär jag inte ha råd med det, alltså i första hand.

Det blir aldrig som man tänkt sig…

Mitt liv har ju en tendens att aldrig bli som man planerat, så även om jag kan budgetera och tycka att det här funkar, så kommer säkert nått hända som gör att jag får vända på kronorna och knappt ha råd med nått, och de tiderna i mitt liv ska vara över när jag fått jobb och bor i min nästa bostad. Jag vill liksom inte ha panik om Anton eller Majken exempelvis måste akutopereras och jag inte kan betala det själv samt ändå ha kvar en bekväm summa på bankkontot. Hade jag satsat på radhus utan att ha en bra grund att stå på är den risken mycket stor att det kommer hända, och jag vill inte vara med om det. Nej, då bor jag som sagt hellre kvar här i min skokartong tills jag känner mig trygg nog att flytta vidare. Det är inte bråttom, men jag är ju ivrig. Det kan jag liksom inte hjälpa.

Vill man bo riktigt billigt – köp en tvåa!

Om man då diskuterar tvåorna på 55 kvadrat, så är det nästan lite chockerande hur bra budgeten ser ut. Det gör att tvåorna blir igen lite mer lockande, men grundproblemet återstår med hur man får ett bra kontor och hur man löser det med gästrum och katthörna/kattrum. Jag borde som sagt lätt få plats där, men jag är orolig för att det blir trångt, och brist på ett rejält rum för kontor/studio/gästrum stör mig. Å andra sidan, så hade jag lätt haft råd med mycket om jag hade bott i en tvåa. Lånet hade man kunnat betala av väldigt fort, jag hade lätt haft råd med bil och marginalerna är mer än goda för allt möjligt utöver det.

Jag hade kunnat skippa att ha soffa i en tvåa, och ta med mina poängfåtöljer jag har idag, eftersom jag sällan lär få gäster ändå som stannar över, men att gosa med någon i en soffa är så mycket trevligare än i dessa fåtöljer. När jag väl skaffar Grand Danois, så vill jag mysa i soffan med min vovve. Jag lär ha maximalt en tresitsig soffa om jag skulle kunna få plats bra i en tvåa skulle jag tro, iaf om jag då fortsätter använda mitt nuvarande skrivbord. Jag behöver också ha plats till hundsäng och Majkens klätterställning. I en tvåa ser det väldigt problematiskt ut och jag vill bo luftigt – inte trångt! Även här i min lilla skokartong har jag möblerat för att få så mycket gångvänlig yta som möjligt, och jag tycker jag har lyckats bra med det.

Kanske lite dålig bild, men det är väldigt mycket yta här och likaså mer yta mellan fåtöljerna och teven.

Det är inte bara att skaffa fler katter…

Jag har också upptäckt av ekonomiska skäl att det låga marginalerna för att bo i radhus också minskar möjligheterna för fler katter. Det är ju för att Majken som sagt kostar mer än vad jag trodde. Visst, när hon är vuxen, inte leker så mycket och kanske bara äter lite mush så lär hon bli lite billigare i drift, men så länge som kostnaden för katt är så här höga så kommer jag inte kunna ha fler katter. Nej, då är Anton viktigare. Så Anton och Majken är vad jag utgår ifrån. Om jag inte blir miljonär eller nått då och lever utan bolån i min nästa bostad.

Att prata pengar är farligt, men nu vet jag hur jag vill hantera dem.

Jag älskar att spara pengar, och jag tycker inte om att se pengar försvinna. Ska dem försvinna så är det för att jag själv spenderat dem på något jag hade/har behov för, men även då så kan jag känna ångest över att pengarna minskar. Därför gillar jag att spara undan mycket och leva snålt. Jag har ett mål som jag tycker är rimligt att spara också per månad. Det är förmodligen mycket högre än vad både banken vill och vanliga privatpersoner generellt sparar per månad, men det är en viktig aspekt för mig. Särskilt med tanke på att jag spenderat så många år med människor som bara spenderat pengar utan att tänka på konsekvenserna och att jag själv bara tillåtit att det har hänt. Jag avskyr mig själv för det, men å andra sidan är det en ordentlig lärdom. Hade jag inte haft den erfarenheten, så är det inte alls säkert att jag hade varit lika duktig med pengar idag.

Det är liksom dags för nya och bättre tider nu. Egentligen har det varit så väldigt länge. I typ 10 år eller nått sånt. men som jag skrivit tidigare så är det dags att mitt liv börjar på riktigt. Där jag bor som jag önskat om i många år nu, och där jag har ett fast jobb med bra, hög inkomst så jag kan känna mig fri. Jag får ju som sagt vänta ett par år till, men ändå.

Jag väntar ivrigt!

Kategorier
Drömboendet

Dags att drömma lite om framtiden. Igen.

Trots att jag inte bott i den här lilla skokartongen i mer än några månader, ja snart ett halvår så kan jag inte sluta tänka på framtiden. Alltså var jag ska bo härnäst. Jag stormtrivs i lägenheten jag har nu och hade jag inte haft så grandiosa framtidsplaner gällande boende hade jag som sagt kunnat bo här för evigt.

Den här lilla lägenheten har allt jag behöver och vill ha, förutom ytan då, även om ytan räcker fint till mig. Den är nybyggd, fantastiskt läge, diskmaskin, tvättmaskin (med inbyggd torktumlare), dusch och ett komplett kök och bra planlösning trots att den bara är på 30 kvadrat.

Nu så här i Corona tider så är det lätt att man försöker göra vad man kan för att få tiden att gå. Själv försöker jag mest öva på att vara ensam och ha tråkigt. Det går sådär, för jag umgås förmodligen alldeles för mycket med exet, men å andra sidan så är det supertrevligt och jag vill inte ha det på nått annat sätt ändå. Det mest störigaste momentet med det här upplägget är att jag kör ringleden fan 10 ggr i veckan känns det som och det kan lätt bli tråkigt att ständigt åka samma väg hela tiden.

Det är förmodligen en bidragande orsak till varför jag typ ”frenetiskt” börjar kolla på lägenheter mer. Det har jag iofs gjort sen dagen jag flyttade in här egentligen, för detta är bara ett tillfälligt boende på mellan 3-5 år enligt min plan, men såsom allt funkar så får vi se vad som händer. Jag måste ha fast jobb med en bra inkomst och en kontantinsats undanstoppad som innebär att nästa boende inte blir dyrare eller särskilt mycket dyrare än vad jag har nu i utgifter. Jag betalar nästan 5400 för hyra och parkering och då ingår inte bredbandet, så det är en väldigt dyr lägenhet på så vis för att bara vara på 30 kvm. Med bredband så betalar jag nästan 5700 per månad, så det är dyrt. Fine, den är nybyggd och hyran är ok, för jag klarar att bo här utan problem. Hade jag inte haft bilen hade jag klarat mig bra på bara CSN, eller en inkomst i samma storlek, för jag har relativt låga utgifter i övrigt, även om de är högre än jag hade önskat. Jag lägger till exempel mer pengar på mat än jag trodde, och Majken är typ dubbelt så dyr jämfört med vad jag hade planerat för eftersom jag behöver köpa aktiveringsgrejer till henne stup i kvarten och ”dyr”mush en gång i veckan.

Drömlägenheten, eller drömbostaden är fortfarande som jag nämnt innan, är ett nybyggt radhus/hus/marklägenhet med en lagom stor tomtplätt/uteplats som har en månadskostnad på ungefär 5000 kr inklusive amortering, ränta och eventuella avgifter. För en friståeende villa eller hus så innebär det ett pris på ca 2 miljoner med 500k kontantinsats oavsett om den är ny eller gammal. Nybyggt är inget tvång, jag bara älskar nybyggt! Problemet är oftast att nybyggda hus ligger ute på landet, eller lite för långt bort om man vill pendla till exempelvis köpenhamn. Ligger det nära så är det ofta svindyrt, och jag vill inte punga ut med mer än 2 miljoner, tack. Nej, att ha en liknande månadskostnad är viktigt för mig. Tanken är ju att det här framtidsboendet är främst till för mig själv och hur jag vill ha det, alltså måste det vara bra nog för att jag ska kunna bo där oavsett vad som händer i framtiden.

Just nu är jag till exempel väldigt intresserad av att flytta tillbaka till området jag bodde på tidigare med Henrik. Dels för att läget är så bra, för att priserna på bostäderna är så bra och för att det är ett av de tryggaste områdena i Malmö att bo i. Just nu är jag mest intresserad av att hitta en tvåa, men jag vill inte flytta in i en tvåa hursomhelst. Nej, jag vill ha en på markplan, annars får det vara. Möjligtvis en trappa upp, men då känns det mer desperat. Häromdagen upptäckte jag att deras stora tvåor finns på markplan, så det är ju fantastiskt. Jag kan alltså bo dubbelt så stort på ungefär samma månadskostnad som idag – under förutsättning att priset för bostaden inte är allt för högt och jag har en tillräckligt hög kontantinsats. Planlösningarna är helt ok på det området också. Enda nackdelen är att badrummen är pyttesmå så att få in en dusch och tvättmaskin är jättekrångligt.

Tro mig, av erfarenhet så vet jag hur det är, för det är samma med treorna, som faktiskt har två toaletter. Många av de som renoverat sina badrum med treor har gjort om lilla badrummet till en tvättstuga eller så har de kombinerat de två och gjort ett större badrum. Köper man dock en tvåa så är det bara ett badrum som gäller, men å andra sidan så är alla rummen större, så därför känns en tvåa just nu mer än ok då jag gillar yta. Tvåorna har dessutom dedikerade klädkammare så det är trevligt. Hade jag kunnat köpa en trea där så hade jag gjort om den till en stor tvåa istället och förmodligen kombinerat badrummen till ett stort också.

Orsaken varför det är störigt med litet badrum är för att jag vill ju fortsätta ha egen tvättmaskin och torktumlare, för jag vill inte vara beroende av en tvättstuga igen. Det är asjobbigt med tvättstuga! Fördelarna är väl att man kan tvätta allt på en gång. Den andra anledningen är för att om jag någon gång faktiskt i framtiden kommer skaffa Grand Danois, så vill jag kunna duscha honom när det behövs och då behövs det en tillräckligt stor dusch för att det ska funka bra. I en sån tvåa med det lilla badrummet så får man liksom välja, antingen stor dusch, men tvätta för evigt i tvättstuga eller liten dusch där en GD omöjligt kan badas/duschas vid behov. Jaja, kanske kan man installera en kombimaskin i köket istället, göra som britterna, om det nu blir aktuellt att jag flyttar tillbaka till det området och faktiskt får tag på mitt drömboende där.

Bo i hus är ju dock drömmen, men det känns som sagt riktigt svårt att hitta det tillräckligt nära Malmö till ett bra pris. Kanske om det dyker upp ett nytt boklok projekt väldigt nära eller i Malmö så hade ju det varit av intresse, då de har radhus på 117 kvm med 5 rum, till rimliga priser. I alla fall med tanke på vad man får. Jag hade förmodligen inte flyttat in i ett sånt stort radhus helt själv, men det hade ju varit underbart att bo så ändå.

Läget och rimlig kostnad med uteplats är nog viktigare än att ha det där nybyggda drömhuset, iaf om man ska tänka långsiktigt. Nästa boende är ju tänkt att vara mitt föreviga boende, alltså vill jag inte behöva tänka på att jag ska flytta igen ett tag efter att jag flyttat in i nästa ställe. Nej, det ska vara så perfekt det bara kan bli för att jag ska hamna där. Sen vill jag ju inte ännu lämna denna lägenheten eller det här området. Jag trivs liksom för bra här.

Vad är ett bra läge, förresten? Jo, det är ju ungefär såsom jag har det nu och såsom jag hade det innan. Ungefär 1 km gångavstånd till närmsta köpcenter (ja, köpcenter) med tillhörande tågstation, en närbutik typ max 100 meter bort med bra öppettider. Stadsbussar och/eller regionbussar i närheten så man lätt kan ta sig till ställen man behöver. Där jag bor nu finns dock bara regionbuss, men den går ofta och mellan Lund och Malmö dessutom, vilket är underbart.

Jag upptäckte när jag återigen letade lägenhet på hemnet för nån vecka sen att det finns stora tvåor lite här och var till bra priser. Till och med nära där jag bor nu kan jag få ett någorlunda bra drömboende. Huvudsaken är i alla fall att den har ett bra läge, uteplats/tomtplätt och är rymlig till bra pris. Sen var det blir återstår att se.

Kategorier
Vardagsliv

Att tjata om bostäder lär bli det kommande temat…

Det har nu gått ett par dagar sen jag alltså blev singel och inte längre är tillsammans med min älskade Henrik😢. Det känns bättre och bättre ju längre tiden går och som vanligt med mig så är jag totalt über-besatt av lägenheter just nu. Jag kan inte hjälpa det för det är ju så typiskt mig. Jag både vill flytta ut snarast möjligt lika mycket som jag vill bo kvar här i väntan på det perfekta boendet. Vad är det perfekta boendet då? Ja, det är frågan. Jag menar jag vet ju vad jag vill ha, men har jag råd eller ens möjlighet att flytta överhuvudtaget?

Just nu ser läget ut så här. Jag har hittat drygt 10 bostäder i Skåne som är av intresse på något vis. Alla har nackdelar… En av dem är en marklägenhet som är typ perfekt – men den ligger i Sjöbo. Inte så bra pendlarläge, det är ”ute på landet” och ingen vardagslyx finns att hämta där direkt såsom att beställa hem mat från coop, ICA eller mathem vad jag känner till. En annan är en nybyggd lägenhet i Landskrona – men inflyttning sker om drygt ett år och den är lite utanför min prisklass. Jag har hittat ett gäng i Hässleholm och strax utanför, men inte alla ligger exempelvis på en trappa upp, en del är utan hiss och många av dem saknar antingen diskmaskin eller tvättmaskin, men majoriteten av dem är superfräscha och grymt billiga. Om jag ska vara ärlig just nu så är Hässleholm orten jag vill satsa på. Eller däromkring, men Hässleholm är mindblowing om jag får säga det själv. Lägenheterna jag har hittat i Malmö är också någorlunda ok, men det är väl stor risk för lite sämre områden, och utgångspriset lär skena iväg, så det lär inte gå. Nej. Just nu känns det som om att jag satsar på Hässle-håla.

Det som är positivt med Hässleholm är att oavsett var man än bor i stan så har man nära till något som jag vill ha nära till. Jag vill exempelvis ha nära till stationen för pendlingens skull, och absolut nära till mataffärer så jag kan lätt handla hem det jag vill. Både City Gross, Ica Maxi, Ica Kvantum och massa andra butiker finns i den staden vilket är jättebra. Och det är gott om grönområden och parker, så ingen betongskog direkt. Jag har bokat in lite visningar och möten så jag hoppas allt kommer gå vägen med det här. Men jag är flexibel, det ska man ju inte neka till. Måste jag så kan jag bo i en liten hyres-etta i några år, även om det är av minst intresse. Det är mer lycka till att få en hyreslägenhet som är problemet.

Dock kan det vara ett problem att få en bostadsrätt också, eftersom jag är student och CSN räknas inte som inkomst vid bostadsköp. Som läget är just nu så har jag inget deltidsjobb heller eller annan fast inkomst som banken godkänner. Dock så har jag möjlighet att typ gå in med generellt 40-50% kontantinsats alternativt köpa loss något helt och leva helt utan lån eller slippa amorteringen helt. Räntan kan också bli mycket låg ( kr per månad) i så fall och då tycker jag att det borde gå att lösa. Oavsett vad jag än köper så tänker jag spara en bra bit av mitt nuvarande kapital så jag kan leva på det ifall allt skiter sig tills jag fått min första anställning.

Jag skiter praktiskt taget i var jag kommer bo. Blir det inte så att nästa boende blir det där perfekta, ja men då får jag väl bo i nån ”skitlägenhet” som är billig som fan, utan diskmaskin, utan hiss, tvättstuga i källaren etc och pendla minst en timme enkel väg till Malmö. Jag kan få det att funka. Jag bryr mig inte på så vis. Sen när jag väl fått jobb och börjat spara mer pengar så kan jag köpa mig något bättre. Det är ju inte så att jag kommer ha vovve och jobb nu direkt ändå även om jag väldigt gärna hade velat ha allt just nu. Tidsmässigt med skolan så hade jag teoretiskt sett kunnat jobba 10-15 timmar i veckan åtminstone, kanske till och med 20 om man räknar in helgerna, men lycka till att få ett deltidsjobb innan jag kan mer om de olika delarna i programmering. Till våren kommer vi exempelvis lära oss molnbaserade applikationer och när man kan det så är det lättare att få jobb. Det kommer bli svårt utan något bra att dela med sig utav i CV:t just nu då alltså. Jag ska börja leta praktikplats och deltidsanställning efter årsskiftet tänkte jag i alla fall så jag har något till sommaren. Annars blir det återigen att leva på sparpengar men det kan jag acceptera, även om det suger. Bor jag billigt så är det bra, och bor jag på en bra pendlings ort så är det ännu bättre.

Huvudsaken nu i alla fall är bara att få en ny bostad ordnad, helst på markplan/max en trappa upp med diskmaskin, dusch, tvättmaskin och en fräsch lägenhet som inte kostar skjortan på en bra pendlings ort så är jag nöjd. Det kan vara möjligt – om nu bara banken går med på något d.v.s.

Mina föräldrar har gått med på att gå i borgen/vara medlånetagare etc så jag kan hitta en bostad, så det är ju skönt så jag hoppas banken kommer godkänna det. Jag ska i alla fall stå själv som ägare till bostaden, den saken är klar!

Jag bara hoppas jag hittar något snart nog så jag kan sluta tänka på det här och bara gå vidare. Det lär bli svårt att se sig själv som singel om jag bor kvar här för länge, även om det kommer funka fint men jag ser fram emot att bo själv och bara behöva bry mig om mig själv och ingen annan. Äta vad jag vill när jag vill och se på vad fan jag vill när jag vill och när jag har råd – köpa apple produkter eller andra prylar utan att få ångest för det. Enda nackdelen med att leva ensam är att jag inte har någon att pussa på när jag känner för det, men jag får lära mig att överleva det.

Tids nog så…