Yes! Jag klarade matematik 2a!!!😎

Yay!
Feta magen syns och jag hoppar skitglatt i mjukisbyxor, men det skiter jag i. Jag fick ju fan godkänt i matematik 2a!!!

Ett mirakel har skett. Jag är godkänd i matematik 2a. Som jag har kämpat den här våren. Slitit mitt hår, bildligt talat. Skrikit och bråkat. Tjafs. En total berg och dalbana mellan total hopplöshet till enormt häftig och jag-är-världsbäst känsla. Men nu är det över och jag behöver inte göra mer matte på ett bra tag.

Igår skrev jag nationella provet, och dagen innan övade jag färdigt på två gamla nationella prov. På det från 2015 så gick det riktigt dåligt, kanske 9 totala poäng som bäst, men första halvan skrev jag för typ 3 veckor sen eller nått, vilket var långt innan jag hade lärt mig allt. Jag trodde jag kunde allt, men inte tillräckligt. Sen dess kan jag det. Jag skrev dock andra halvan med extrem magvärk för att jag återigen ätit en fiberrik frukost och lunch efter att jag ätit ”som vanligt” alldeles för länge. Det vill säga fiberfattigt som fan och förmodligen alldeles för onyttigt också. Men jaja. Nu ska vi prata andra mirakel!

På tisdagskvällen så skrev jag och Henrik ett annat nationellt prov i matematik 2a för att öva. Då blev det från hösten 2013 och då gick det däremot skitbra. 19 E poäng och 7 C poäng utan att vi gjorde klart hela provet. Då kändes det bättre. Dagen efter, då det var dags att skriva det riktiga nationella provet så fick jag innan jag började skriva reda på att jag blev godkänd i mitt omprov för modulprov 1 och det var en riktigt härlig känsla. Sen satt jag och skrev, tog min tid och blev klar efter ungefär 2 timmar och 45 minuter. Efter jag var klar så pratade jag med läraren och bad honom att rätta mitt prov snarast möjligt. Orsaken till det var att planen från början annars var att jag skulle skriva omprov i modulprov 2 idag (alltså dagen efter nationella), men så kom jag på att om jag passerar gränsen för godkänt för hela kursen, vilket är runt 20 poäng så behövs ju inte något omprov. Det godkändes och läraren lovade att prioritera mitt prov.

Jag åkte hem, käkade pizza och såg lite TV. Under tiden hade jag extrem ångest och hela magen hade miljarder med fjärilar. Till sist fick jag nog och skrev till läraren och frågade hur det gick. Efter att jag hade skrivit så såg jag att jag redan hade fått svar och då var svaret att jag fått 22 poäng på nationella och att jag inte behöver skriva omprov imorgon. Jag hoppade och skuttade av glädje, kramade på Henrik i säkert flera minuter eller nått och grät en glädjetår. Sen ringde jag päronen som grattade mig flera gånger om.

Nu är det alltså över. Det blir dock ”bara” betyg E, vilket betyder godkänt, men det är vad jag behövde. Visst, hade provet varit som det från hösten 2013 så hade det gått bättre, men huvudsaken har hela tiden varit att klara godkänt.

Det här är verkligen värt att fira, men frågan är hur? Min första spontana tanke är att gå direkt till Apple Store och köpa mig en iPhone 8 plus i väldigt förtjänad present, men jag väntar nog lite längre. Vill ni veta mina tankar kring allt sånt, så kan ni läsa mina gamla inlägg som jag har skrivit om integritet men även mitt senaste inlägg om det här på min engelska blogg. Jo, jag är lite smått besatt av Apple just nu och det slutar inte. Jag har lärt mig leva med det, och det är bara att respektera, eller nått. Kortfattat så handlar hela grejen om Apple också om att jag söker nån slags desperat stabilitet som jag inte riktigt haft de senaste åren, men jag tror det kommer bli bättre med tiden.

Jag sökte till komvux igen och jag kom in på Matematik 2a!

Woohoo, eller nått! 😀 Jävligt glad blev jag över att jag lyckades komma in. Nästa måndag börjar jag och jag kommer plugga på distans via Pauliskolan i Malmö. Jag har redan beställt boken jag kommer behöva, som var svindyr och senare idag går jag på Emporia och köper mig miniräknaren som jag kommer behöva. Eller ja, det är en sån där svindyr grafräknare så jag blir bankrutt på kuppen. Nåja, det kanske lönar sig ändå. De pengarna jag lägger på utbildningen nu får jag ju igen om jag kommer in på en programmeringsutbildning till hösten.

Tumme upp för att jag ska plugga matematik 2a under våren 2018!

Jag har dock en oro och det är hur i helsike jag faktiskt ska klara av att läsa matematik 2. Som jag har skrivit innan så har jag ju försökt ge mig på att läsa Matematik B två gånger men misslyckats. Orsaken var ju dock inte själva utbildningens fel, utan att jag fick ”lära mig” minst två olika sätt att lära mig samma sak på. Det berodde på att det fanns alltid en ”bäst i klassen” elev som agerade som assistent mer än elev, vilket fick mig att bli oerhört förvirrad så till sist tappade jag typ all kunskap och hoppade av kursen. Jag hoppas att det kommer gå bättre denna gången.

Jag kommer satsa på att bara klara kursen, alltså göra allt jag kan för att bara få godkänt (E i betyg), men allt utöver det är mer än önskvärt och om jag faktiskt lär mig mer än vad just godkänt betyg kräver så är det skitbra. Med tanke på att jag inte pluggat nu på flera år och fått en sämre hälsa så får jag förmodligen lägga ner mycket tid på att bara lära mig det grundläggande. Jag är dock hoppfull för nu har jag ju verkligen anledning att ge mig fan på att klara det. Fixar jag liksom inte matematik 2 så är jag ju typ körd gällande min framtid och karriärsbyte till någon typ av programmerare.

När jag gick Matematik B på komvux för över 10 år sen så var det mest för skojs skull och jag tänkte att det är ju bra att ha matte B liksom, men nu är det ju typ blodigt allvar. Dels eftersom söktrycket har blivit så enormt, men också för att jag har blivit 10+ år äldre och redan har en kandidatexamen bakom mig och inga direkta stora chanser till arbete på en arbetsplats som funkar. Jag är ju som sagt nu på Funkibator, men har fått gå ner i tid, vilket är fullständigt ok men jag kan inte heller arbeta mer än max 50% med det jag gör idag, vilket är enkla administrativa arbetsuppgifter. Jag kan heller inte sitta och arbeta 25% i all evighet heller om jag någonsin vill utveckla mig själv eller ha råd med Grand Danois, som är mitt livs största mål. Och jag har ingen lust att typ sjukskriva mig eller försöka få sjukersättning på heltid. Nej, jag vill fan ha en bättre och högre stadig inkomst så jag kan få det jag drömmer om någon gång…

Jaja, nu ältar jag bara. Tack för att du läste och önska mig lycka till när jag väl påbörjar mina studier nästa vecka (5 februari 2018).

Inget studerande på komvux och tråkig Titanic utställning…

Gårdagen var riktigt tråkig för min del. Jag fick veta att jag inte kom in på programmeringskursen jag hade sökt till Komvux i Malmö via Miroi, vilket från början var helt otänkbart för min del, men ju närmare man kom till startdatumet (som är Måndag, 15 januari), desto mer började man inse att det här kommer förmodligen gå åt skogen. Och det gick det.

Hur ska det gå nu?

Jag menar, hur fan kommer man INTE in på komvux? Särskilt om man studerar på distans och online? Jag var i prioritet 2 och det är för att jag inte för närvarande studerar på komvux. Jag antar också att jag var lågprioriterad för att jag redan har en utbildning bakom mig, och det är viktigare att nyexaminerade gymnasieelever istället får plugga före mig, men ändå? Jag fattar inte hur jag inte kan komma in på en kurs på komvux. Det är för mig helt galet. Det är i alla fall inte helt kört än. Jag har flera alternativ.

Mina alternativ är:

  • Söka till komvux i andra kommuner såsom NTI skolan och Hermods.
  • Söka till lokala kurs i Matematik 2 (alltså på plats och dagtid i Malmö)
  • Skita i att gå komvux officiellt och plugga upp inför prövning i Ma 2 a/b/c, och hålla på med programmering för skojs skull på fritiden.

Jag har redan kontaktat komvux i Malmö för att ta reda på vad jag kan göra nu. Från början var ju anledningen till varför jag ville gå just programmering 1 delvis ett test för o se ifall jag faktiskt kan och vill lära mig programmering, men också för att den kursen behövs för de flesta Yrkeshögskoleprogram som jag tittat på och eventuellt vill söka till. I dagsläget har jag ju dock ändrat mig lite och är idag mer intresserad av att söka till olika universitet och högskolor för att utbilda mig till ”webbprogrammerare” eller systemutvecklare. Kravet dock för det första är att det inte är så mycket fokus på HTML och CSS, utan det är backendgrejer såsom PHP, C#, C++, .NET etc och det finns utbildningar som har allt det. Dock kräver de alla Ma 2 (Ma B) så just nu är det viktigare för mig att få ett godkänt betyg i Ma 2 så jag kan komma in på någon sådan utbildning till hösten. Det positiva med det är att då har jag mer tid över att läsa in Ma 2 på något vis, för i så fall (om jag inte kan plugga Ma 2 lokalt på plats) så spenderar jag min tid med att plugga detta på mina resterande 25% som ändå skulle gått till utbildning och sen gör jag en prövning i Ma 2 och hoppas på att jag denna gången klarar det. Vad jag vet så behöver jag inte klassa mig själv som arbetslös för tillfället, så jag sparar hellre på akassa o allt sånt än krånglar med Arbetsförmedlingen. Och jag behöver bara ha ett godkänt betyg i Matematik 2, så jag behöver inte råplugga för att få A i matte, även om det hade varit trevligt att lyckas med det. Allt över E i betyg är skitbra för min del, och extra bra är det om jag får godkänt i någon form direkt så det inte blir som när jag skrev teoriprovet för körkortet. Det var en rejäl jävla mardröm!

Jag har nämligen försökt läsa Ma B två gånger tidigare på komvux, men hoppade av bägge gångerna för det var för krångligt. Det gick skitbra i början och jag lärde mig sjukt galet mycket, men vid bägge tillfällena fanns det en elev med i klassen som var typ expert på matematik och denne personen lärde ut det läraren hade lärt ut, men på ett helt annat sätt och till sist blev det omöjligt för mig att veta vem jag skulle lyssna på och jag slutade lära mig matematiken. Det låter som värsta ursäkten, men min hjärna är lite sån att jag måste hitta ETT sätt som är det RÄTTA sättet för mig att lära mig något. Jag kan inte hålla på med flera olika sätt, för då tar hjärnan min inte in informationen, utan ett sätt. Sen när jag lärt mig det och det sitter, ja då är jag eventuellt öppen för andra sätt att behålla kunskapen på. Observera, att när jag läste detta på komvux innan så var det under de åren då man kunde ha aktivitetsersättning men studera under tiden, och då gick jag en massa olika kurser på komvux bara för att ha något att göra (och maxa ut mitt CSN bidrag, för att få mer pengar, för det var faktiskt möjligt). Idag går inte det. Och det suger!

I dagsläget har jag typ noll kunskap kring det jag lärde mig då, eftersom jag inte använt det sen dess, men det var trevligt just då att plugga bara för att ha något att göra om dagarna. Då gick jag också med vetskapen att jag förmodligen aldrig skulle få ett jobb eller studera på högskola, eftersom min gymnasieutbildning fuckade upp allt för mig, men till sist så löste sig allting ändå. Problemet var att jag aldrig började plugga IT i någon form, vilket nu i efterhand stör mig eftersom söktrycket till både komvux och högskola har blivit enormt! Det är inte alls säkert att jag ens kan komma in på högskolan till hösten heller, trots att jag har en hel examen bakom mig, så vi får se. I värsta fall får man spendera de närmsta 5 åren eller nått med att bara söka och söka och hoppas på att någon utbildning tar in en.  Eller göra högskoleprovet (hemska mardröm!)Annars lär jag aldrig någonsin kunna öka min inkomst eller arbetsförmåga som läget ser ut just nu. Så i och med att jag inte kom in på programmeringen så är jag lite smått chockad idag.

Ett annat chocktillstånd gäller den stora Titanic utställningen som pågått hela hösten i Malmö på mässan. Jag är grymt intresserad av Titanic och har velat gå dit sen den startade. Dock, som med allt annat så höll man på att missa det. Min tanke kring utställningen var som det brukar vara när man går på utställningar eller museum. Jag hade i mitt huvud en plan att det skulle vara lite som på Vasa museet. Jag inbillade mig att utställningen skulle vara att man skulle gå in eller runt en lite mindre kopia av Titanic, i sin egen takt och läsa om händelsen samt se föremål plockade från havets botten och att man skulle bli helt slukad i berättelsen om den hemska händelsen. Men så var det inte.

Nä, först kunde man inte gå dit på vilket datum man ville. Man var tvungen att boka biljetter, till ett särskilt datum och en särskild tid. Så vi gick dit igår, när jag helst hade velat gå dit rent spontant i lördags, men där hade jag alltså fel. Sen när vi gick dit så strulade det med våra biljetter, men vi fick komma in i alla fall. Sen fick man hörlurar och man fick lyssna på en typ av ljudbok där en man berättade om olika saker kring Titanic. Det var dock mest bara upprepning av samma sak, bara att det gällde olika personer och föremål. Och det var galet mycket folk! Man gick runt till olika rum, där montrar och bilder fanns. Enligt berättaren så skulle man titta på bilderna i en särskild ordning, men det var ofta som folkmassan blockerade montrarna och bilderna man ville titta på, så det var otroligt störigt. Hela ”föreställningen” tog säkert 90 minuter och jag hade grymt ont i ryggen efteråt, då jag inte orkar stå så mycket. Det enda som var värt att gå dit för var en del i utställningen då man gick igenom en hall som de hade återskapat av 1 klass och dess rum. När man gick igenom där så tyckte jag det var skithäftigt, för det kändes som om man var en del av Titanic, men det varade bara i någon minut. Inte direkt värt att betala nästan 200 kr för.

Nej, i det stora hela så var gårdagen asjobbig. Inget blev som man tänkte sig och nu är frågan vad som händer härnäst? Det löser sig på ett eller annat sätt med studierna. Blir det till att plugga Matematik 2 och göra prövning så är det fine. Då får jag dock verkligen satsa allt jag har på att lära mig det, för jag har så svårt för Matematik! Det är så otroligt tråkigt dessutom… Men oavsett vilket så är jag redo och villig att göra vad fan som helst för att gå vidare i mitt liv och karriär och jag tänker inte sluta (för jag ger aldrig upp, som ni kanske vet) förrän jag är utbildad programmerare i någon form och har ett fast, välbetalt jobb. Och när det har hänt lär jag bara njuta av livet till fullo, för då har jag verkligen möjligheter!

Jag bara hoppas på att det inte ska ta 100 år innan jag är där. Nä, jag måste fan komma in på något i år. Jag vägrar vänta för länge på det här. Jag har fan väntat länge nog…

Två arbetsveckor kvar – sen går jag ner i tid!

Idag har jag två officiella arbetsveckor kvar på Funkibator på 50%. Från och med 1 januari är jag enbart anställd på 25%, och även om det är tråkigt ur ett löneperspektiv innebär det bara fördelar på andra sätt. Den 15:e januari 2018 börjar jag plugga programmering 1 via Miroi på distans här i Malmö. Det ska jag läsa på 25% och jag hoppas det kommer räcka. Helst hade jag velat studera på 50% för då hinner jag plugga mer och komma in på en ”riktig” utbildning minst 1 år tidigare. Men det får ta den tid det tar. Jag tror att det är värt det i slutändan! Det kan lösa sig ändå. Ordningen ser ut som följande gällande komvuxkurser och alla kurser läses på 25% så länge jag är kvar på Funkibator:

  1. Programmering 1
  2. Matematik 2 (tidigare B)
  3. Programmering 2
  4. Matematik 3 (tidigare C) eller annan datorkurs
  5. Övriga komvuxkurser istället för exempelvis arbetslöshet

Får jag som jag vill så lyckas jag komma in på exempelvis en systemutvecklarutbildning eller en webbprogrammeringsutbildning (som också har typ C# som huvudfokus) på högskola i någon form redan hösten 2018. Det hänger på om man kan bli godkänd med matematiken innan det är för sent. Funkar det inte så läser jag vidare alla kurser tills hösten 2019 och då hoppas jag att jag har kunnat komma in på någon utbildning på högskolenivå eller liknande.

För er som noggrant läser varje inlägg jag skriver så är detta förmodligen gammal skåpmat, eftersom jag tjatat och gnatat om detta sen i våras någon gång, men just min specifika plan jag har just nu har jag inte skrivit så jättemycket om så därför tänkte jag gå ut med det. I dagsläget blir det nog förmodligen så också att jag inte kommer gå den utbildningen på Lernia som jag tidigare var lite smått besatt över. Nej, nu pekar det mer åt faktisk högskoleutbildning. Problemet med att gå på högskola innebär ofta dock att utbildningarna är på 3 år istället för ungefär två. Det stora problemet är att mitt CSN riskerar ta slut om jag gör så att jag tar mer lån därifrån. Förmodligen har jag inget annat val, men frågan är om jag tar helt eller halvt lån. Tar man halvt lån, fast man studerar på heltid så sparar man veckor, vilket både är negativt som positivt. Det innebär att min ekonomi inte är lika bra, men å andra sidan är det mindre lån under de kommande studieåren. Ett annat problem är också att när jag väl påbörjar en (förmodligen) heltidsutbildning efter att jag studerat på komvux ett tag är att om utbildningen är längre än 2 år så blir det problem när jag sätter min sjukersättning som vilande.

Å andra sidan, även om det skulle gå att studera en vanlig högskoleutbildning på halvtid så är jag inte särskilt intresserad av det heller då det skulle ta dubbelt så lång tid vilket inte behövs. Jag tar i så fall min chans och ansöker igen om sjukersättning om det skulle visa sig att jag omöjligtvis kan studera och/eller arbeta mer än 50%. Att studera på heltid är jag inte rädd för. Egentligen inte att arbeta heltid heller inom IT sektorn. Men risken är mycket stor att kroppen ändå inte kommer orka med att arbeta heltid – även inom programmering!

Vi får helt enkelt se vad som händer och hoppas på det bästa.