Mer kattsnack – en bebis på väg?!

I mina senaste 4-5 inlägg eller så har jag typ bara pratat katt, och det med all rätt. Det kommer fortsätta även här. Jag saknar Maja så jag håller på att bli smått tokig. Det är fortfarande så jävla tomt i lägenheten utan henne. Extra tomt har det varit de senaste veckan då jag blev lite smått sjuk i förkylning och har suttit hemma i tre dagar i sträck mellan måndag och onsdag. Innan när jag varit sjuk har ju hon hållit mig sällskap, men nu har jag bara teven till sällskap. Det får väl duga, men jag hade hellre haft en pälsboll i knät, och absolut särskilt min lilla bebis Maja som inte finns längre. Fy fan vad jag saknar henne. Det kommer jag göra länge, även när jag skaffat en till katt.

Jag har berättat tidigare att jag pratat med några uppfödare och det har trappats upp rejält. Igår var jag och hälsade på en av dem och det dunderklickade kan jag ju säga! Både med katten jag valde, familjen och de andra katterna som jag träffade på. Uppfödaren bor i Örkelljunga och jag åkte dit i förhoppningen att en av alla tillgängliga hanar skulle välja mig, men det blev faktiskt en flicka. När jag kom dit och fick gå in i rummet där bebisarna var så låg alla bebisar och sov. Dock så fort jag hade satt mig ner så vaknade en av dem, och började direkt undersöka vem jag var. Det var en liten flicka som i stamtvavlan heter Cherokee Awanita. Det var skoj och vi klickade direkt. Hon var hos mig länge till en början, sen kom maten och då gick hon och åt och sen när hon inte var i närheten av mig så ”letade” jag och höll koll på henne hela tiden. Det komiska var att under hela tiden jag var där i stort sett i rummet med bebisarna så var det bara honor som klev på mig och undersökte mig, nosade på mina fötter, klättrade på mina ben och hoppade upp i famnen. Alla hanar låg bekvämt och sov tills de hade sovit färdigt. Det var inte förrän alla hade vaknat som en del av hanarna började intressera sig för mig, men då var jag mest intresserad av honan som var på mig från första stund och så fick det bli. Jag tingade henne direkt och har betalat avgiften för henne till uppfödaren. Jag tänkte att det var lika bra, då det ändå var en flicka som valde mig. Den andra uppfödaren här i Malmö som jag pratat med har bara en ledig hona till salu, så jag får se hur jag gör med att besöka henne. Jag vill så klart träffa henne också, men då är det väl mer för en katt-fix och träffa kattungar och lära känna en till uppfödare som är av mer intresse. Jag har ju som sagt inte råd att köpa två katter nu ändå. Nedan kan ni se en bild på henne. Hon är så jävla söt! För att inte tala om liten och pluttig! Vågade knappt ta i henne när jag var där för jag var rädd att göra illa henne, men allt gick fint. Hon gillade dock verkligen inte att bli buren, men det hoppas jag är ytterst tillfälligt. Jag läste på lite mer senare om små kattungar som skriker när de blir burna och det kan bero på alla möjliga olika faktorer. Mest tror jag det beror på att hon är ovan att befinna sig ”högt upp” och så fort, för när hon var i mitt knä och jag satt ner var hon tyst. Hon kan ha varit frusen också och mina händer kalla vilket också kan ha gett henne lite obehag. Jag hoppas i alla fall att det går över, annars får jag vänja henne vid det för när hon kommer hem till mig lär jag inte släppa henne i första taget!

Min lilla bebis värmer sig vid elementet

Det känns i alla fall skönt att ha hittat uppfödare som man klickar med direkt, som har rätt inställning till hur man föder upp friska djur. Den uppfödaren jag tingat henne från är dyrare än den andra, hon råutfodrar från start och gör typ alla tillgängliga hälsotester som finns. Nedan kan ni se bild på de nuvarande huliganerna:

Bilder på de nuvarande bebisarna hos SE Point Lookout Ragdoll’s uppfödning. Katarina MacLaughlin har tagit bilden och jag har fått tillåtelse att använda den.

En av flickorna ska alltså bli min. Frågan är vad hon ska heta? Namn jag kommit på är ju Mim (efter häxplackan Mim från Disney), Mims, Muffin(för att hon ser ut som en vaniljbakelse eller nått) och Munchkin bara för att alla Ragdolls är så jävla söta. På Facebook fick jag även Cookie och Tekla samt Madicken som förslag, men lämna gärna dina idéer nedan. Oavsett namn lär hon få typ 17 smeknamn till.

Efter att jag hade varit och gosat och lärt känna kattungarna samt deras mammor så gick vi ner till thaistället på stan och de bjöd mig på middag. Det var också oerhört trevligt. Sen tog jag bussen hem och var mer om lite fler äventyr 😉. Det var nämligen en kille som flirtade rätt rejält med mig på bussen, så det var väldigt intressant med tanke på att jag tror jag kan räkna på en hand hur många killar som flirtat med mig sen jag var tonåring. Det brukar ju liksom inte vara standard att killar gör det med mig. Kan dock bero på att jag typ alltid varit tillsammans med någon men jag vet att jag inte är världens snyggaste heller.

Jag menar, vem uppskattar alla dessa grimaser?

Nu sitter man bara och drömmer och längtar efter ens nya bebis som kommer hem till mig om ungefär 2 månader. Jag kommer självklart att åka upp och träffa henne fler gånger innan det är dags att hämta hem henne. Frågan är bara hur ofta jag kommer komma dit? Svaret är så ofta som möjligt, så klart haha! Kanske tar med mig resväska och tältar utanför tills hon får komma hem med mig? Vem vet haha?!

Jag har i alla fall skapat både ett instagram konto, Facebook sida och en vanlig hemsida till alla framtida, nuvarande och dåtida Ragdolls jag kommer skaffa, för den här lilla tjejen kommer förmodligen inte bli den sista. Nej, inte om jag förstått rasen rätt och efter mitt möte idag med mammorna till kullen och särskilt Gloria som betedde sig precis som Maja så är det bara ännu mer bekräftat att det är rätt ras för min del.

Nedan kan ni se en video av mitt första besök till uppfödaren.

Om ni har förslag på namn eller annat kul att säga, lämna en kommentar nedan!

Usch, vad det är tomt utan dig Maja!💔

Det har nu gått typ 4 dagar sen vi var tvungna att säga hej då till vår lilla bebis Maja. Sen hon åkte in på djursjukhuset i tisdags för ungefär en vecka sen så har lägenheten känts så tom. Det är verkligen något som saknas. Nu är det någon som vi saknar ännu mer. Vi hade ju verkligen hoppats på att Maja skulle få komma hem en gång till, men så blev det inte. Hon var för dålig för det. Men å andra sidan frågade vi inte heller om det var möjligt.

Jag hör Maja konstant när jag är här hemma. Vilken sekund som helst så förväntar jag mig att hon ska komma springandes när jag går på dass, krafsa på dörren om den är stängd, komma och gosa om jag sitter i soffan, be efter gos när hon sitter i mitt knä och allt det där jamandet som hon gjorde konstant. Det är så tragiskt utan henne! Jag var inte redo att säga hejdå till henne så ”tidigt”. Jag hade hoppats på att hon skulle leva åtminstone några år till. Nu gick det från att allt är ok till död på en vecka. Det är fortfarande otroligt overkligt. Och jag kan inte sluta tänka på dels henne men heller inte på andra katter.

I torsdags när Maja fortfarande levde hälsade jag på min nya granne och hennes katter. Då var man väldigt hoppfull men ändå realistisk om hur det skulle gå för Maja. Att sitta där en hel kväll, prata sig hes och gosa med två übersociala katter hjälpte dock mycket. Jag behövde verkligen det och det känns som om att det snart hade behövts igen.

Truls halvligger över soffkanten. Det var så sött!

Min nya grannes katter, Truls och Fax ska få äta upp resten av blötmaten vi har i skåpet här hemma, och jag hittade kvittot till kattsanden, så jag lyckades lämna tillbaka den. Det kändes skönt så slapp jag det problemet. Det som är kvar nu är att rensa bort hennes kattlåda och ställa undan den. Sen är lägenheten typ helt kattfri. I alla fall synligt. Det känns riktigt jobbigt att se grejerna, men samtidigt är man glad och tacksam för att man fick spendera så många härliga år med henne.

Jakt efter ny katt har också verkligen eskalerats. Dels p.g.a. Majas plötsliga bortgång men också för att min hjärna behöver fokusera på något och katter är perfekta för det. Det är i alla fall roligare än att fokusera på Apple produkter just nu… Det lutar absolut mest åt Ragdoll nu och jag har kontaktat en uppfödare i Skåne som jag tror kan bli bra. Det finns ju så klart fler, men huvudsaken om jag skaffar Ragdoll från uppfödare är ju att katterna är så friska som möjligt, gärna råutfodras och/eller får blötmat från start samt att torrfoder minimeras så mycket som möjligt. Maja hade förmodligen mått så mycket bättre om hon bara ätit mer blötmat och råfoder än torrfoder. När man googlar runt på njurproblem så är torrfoder och brist på vatten boven i dramat. Det är därför njurproblem är den främsta anledningen till varför katter avlivas. De äter torrfoder som inte har något vatten i sig, eller mycket lite. Hade man vetat mer om det så hade jag aldrig gett henne skräpfodret från Hill’s eller något annat för den delen heller. Jag hade fan tvingat Maja (eller nått) att äta blötmat och barf om jag hade vetat att det hade räddat hennes liv. Med tvinga menar jag att gör man det på rätt sätt så kan man lära en katt att äta blötmat om de inte är vana vid det. Jag har bara inte försökt hårt nog.

Med nästa katt, oavsett hur det blir, vilken ras, hur många etc så ska jag verkligen satsa på att göra rätt från början. Råutfodra, ge blötmat och uppfostra med positiva träningsmetoder är nummer ett. Jag bara hoppas att jag inte blir utan kissekatt allt för länge. Som läget är nu, lär jag få vänta säkert 5-6 månader minst eftersom jag utgår att det blir kattunge från uppfödare. Blir det uppfödaren jag har kontaktat så har dem inte några kullar just nu utan väntar på löp. En katt är dräktig i ungefär två månader, och en bra uppfödare släpper inte iväg sina bebisar efter minst 12 veckors ålder. Det kommer bli jobbigt att vara utan bebis så länge, men det är värt väntan på rätt uppfödare och rätt katt.

Jag kommer ändå alltid att sakna Maja, och extra jobbigt är det just nu. Jag hoppas med tiden att det blir lättare utan henne vid min sida…

Stackars lilla Maja har fått akut njursvikt…

Det känns nästan som ett straff så mycket som man tänkt på att skaffa ny katt, flytta till ny lägenhet, blivit singel och allt annat som hänt på sistone. Nu kanske vi snart inte har Maja kvar heller. Dock ska jag inte ge upp hoppet än, men jag är orolig, mycket orolig och ledsen. Kanske till och med i smärre chocktillstånd.

Förra veckan var jag gräsänka, om man nu kan vara det som singel och Maja som varit relativt osocial de senaste veckorna fortsatte med det. Henrik var iväg till Kanada med jobbet. Hon var sig själv ändå, och hon har haft sina perioder där hon är mindre social, men det går alltid över. Senaste tiden så har hon slutat äta sitt vanliga foder, hon har liksom tröttnat på det. Tydligen är de väldigt vanligt när man får sånt där veterinärfoder, vilket är logiskt. Hon har också visat stor aptit för allt annat som inte är den maten, så innan var jag inte särskilt orolig över henne. Blötmat har ju aldrig funkat att ge henne, då hon bara slickar i sig såsen eller gelén, men det gav mig idén att testa ge mush som helfoder istället då katter är köttätare och är skapta för att äta det. Första dagen slickade hon i sig alla bullar på typ fyra timmar och det var en total succé, från helt fryst dessutom och älskade det! Dagen efter ville hon börja dagen med mer mat, men då tog det henne ungefär hela dagen att få i sig alla bullar som då var tinade. Dag nummer tre började likadant, men så åt hon inte upp allt, och gnällde på kvällen efter mer. Dock så gjorde jag ”misstaget” att blanda ihop allt med vatten och göra det till en stor sås och sen dess har hon matvägrat. Det var i söndags kväll. Dock i efterhand så är detta bara en dålig tillfällighet, så mush orsakade förmodligen inget utan det hade hänt ändå.

I måndags så var hon väldigt apatisk och matvägrade fortfarande. Dock så var hon ändå lite sig själv då hon pratade lite och visade lite intresse för oss. Hon slickade i sig lite malt-pasta men dock inte med sån energi som hon annars har för det. Igår så betedde hon sig mer och mer konstigt och till sist så fick vi kolla upp tiderna på djursjukhuset och vi ringde dem. De rekommenderade att komma in med henne så det gjorde vi.

Ungefär 3 timmar spenderade vi totalt på sjukhuset och vi fick vänta mycket. När vi till sist fick träffa en veterinär som kollade på henne ordentligt så var rekommendationen att låta henne stanna över på sjukhuset för vård och behandling. Hon får dropp, antibiotika, de har tagit blod och urinprov och tyvärr har de fått sondmata henne också eftersom hon fortfarande inte äter själv.

Idag fick vi veta att hon har skyhöga njurvärden, och att den ena njuren inte fungerar längre. Den andra njuren har en sten som sitter i vägen ner mot urinblåsan och den ska de försöka få bort fram tills på fredag. Om behandlingen inte hjälper tills på fredag så är det tyvärr bäst att säga adjö till vår lilla bebis. Veterinären sa också att förmodligen har hon haft kronisk njursvikt i botten, och det kan ju vara sant då hon har visat lite symtom för det såsom att hon dricker mer, äter mindre, har hemsk andedräkt och är lite mer slö. Maja har ju alltid varit lite lat och sovit mycket så det var inte förrän vi märke hur hon var igår som vi blev oroliga.

Om det blir bättre så kommer vi bli stamkunder hos veterinären, då det blir många kontroller, lite mediciner i början och har man tur kan hon leva i några år till, men det blir dyrt i längden. I alla fall med hur jag tänker kring pengar, men det är det värt om vi får behålla henne ett tag till. Likaså kom vi överens om att kostnaden för hennes nuvarande behandling är ok, då försäkringen täcker väldigt mycket.

Nu sitter man i lägenheten och undrar om man får se sin bebis här hemma igen eller om det var sista gången. Jag kan liksom fixa att vara singel, det är inga problem men att förlora Maja mitt i alltihop gör det hela värre. Att förlora Maja nu är som att få ett basebollträ i magen eller nått. Samtidigt så känner jag mig som en svikare som blivit helt besatt av att skaffa katt så fort jag flyttat till nya lägenheten. Tanken med ny katt var ju främst att Maja skulle få en kompis, en liten egen kattbebis att ta hand om. Just nu vet jag inte vad jag tänker göra om det blir till att snart säga adjö till min lilla bebis. Jag vill ha en till katt eller två, jag vill ha min Maja men samtidigt vägrar jag se henne lida. Hon är ju ändå 12.5 år gammal vilket är jättebra för en katt som henne. Nisse, hennes bror dog av njursvikt vid 3-4 års ålder så då är 12+ år jättebra! Hon har varit kärnfrisk hela livet och vi har aldrig behövt oroa oss direkt för henne. Det kommer bli otroligt ensamt utan henne när vi inte har henne kvar längre. Det är ensamt utan henne redan nu. Innan när hon var lite osocial och man inte såg henne på typ hela dagen så visste man ju ändå att hon är här någonstans, men nu – just nu är hon inte det och det gör mig så otroligt ledsen.

Om det blir ny katt sen så lär det behöva bli två om nu Maja inte överlever det här. Problemet med det, i alla fall med min logik att skaffa katt är att jag har inte riktigt råd att köpa två. En kan funka, men två? Nä, inte med tanke på hur mycket flytten kommer kosta mig och att jag behöver spara pengar. Jag kan bo ensam i nya lägenheten utan husdjur ett tag också, men fan vad ensamt det kommer bli! Och jag är osäker på att skaffa katt från katthem om de inte är riktigt friska och helst raskatter av de raser jag nämnde i förra inlägget. Den bästa lösningen där hade varit att bli fodervärd åt en eller två raskatter. Nej, det kanske blir så att jag är utan katt och sen kommer Anton och då är det han och jag istället. Jaja, vi får se. Just nu försöker jag bara distrahera mig själv från det här hemska.

Jag vill bara att det ska lösa sig, men det ser mörkt ut…

En till katt, kanske?

I flera år så har jag tänkt tanken att jag hade velat ha antingen en till katt, eller att efter Maja inte finns mer så vill jag fortsätta ha katt. Nu när jag är singel igen så är det valet bara mitt och jag är nu väldigt säker på att trots att jag och Maja flyttar in i en liten skokartong på 30 kvadratmeter, så vill jag ha en till katt. Och sen kommer Anton, men det är en annan historia.

Kattunge eller vuxen katt?

Photo by Pixabay on Pexels.com

Där är svaret rätt enkelt. Jag vill helst ha en kattunge, och det beror mest på att Maja inte är superglad i andra vuxna katter, så därför kan det gå lättare med en kattunge. Då kanske hon känner att hon dels kan fostra den men även få något att ta hand om. Jag tror inte det kommer bli jättelätt direkt, men lite lättare i alla fall, även om kattungar i sig generellt är små energiska fluffiga bomber som ska aktiveras dygnet runt eller nått.

Adopterad eller raskatt?

Photo by Pixabay on Pexels.com

Den andra viktiga frågan är om jag skaffar vilken katt som helst, och i så fall adopterar eller om jag köper raskatt från en uppfödare. Där är svaret mer blandat. Det beror nämligen på. Jag vet att jag vill ha raskatt och helst en kattunge som är så frisk som möjligt. Om detta går att hitta på ett ställe där man kan adoptera en katt, så då är det ju jättebra, men oftast är det bara vuxna katter i blandade raser, eller huskatter man kan få tag på, och då får jag i så fall vänta med att skaffa katt tills jag inte har min lilla Maja-bebis kvar. En kattunge är också lättare att fostra och lära vad som gäller. Orsaken till varför jag vill ha raskatt den här gången är för att då vet man mer vad man får. Maja är förmodligen inavlad och kom från en ”uppfödare” som ingen egentligen bör ha köpt en katt ifrån, men jag ångrar inte mitt köp av henne alls. Det hade liksom bara gjort hela katt-upplevelsen bättre om man vet mer vad man får om man köper en renrasig katt, likaväl som när man köper en renrasig hund. Självklart finns det skillnader inom varje ras och ingen katt är egentligen rastypisk, men det blir lättare att veta vad man får om den är renrasig, och generellt kanske också friskare om den kommer från en uppfödare som bryr sig om att avla fram hälsosamma katter utan sjukdomar och annat dåligt.

Vilken ras, då?

Där är jag lite osäker, men ändå inte. Jag vill ha en stor katt. Alltså, en Maine Coon(MC), Norsk Skogskatt(NS) eller Ragdoll(RD). Någon av dessa tre raserna är av störst intresse. MC gillar jag för storleken och deras nyfikna sida. NS Är det egentligen likadant med plus att de är väldigt smarta också. RD är jag nyfiken på för att de älskar att vara med sina ägare, och väldigt lugna samtidigt som de ändå är väldigt stora. Typ en Maja i mega-fluff-format eller nått. Egentligen är alla av dessa raserna lika intressanta. Jag vet vilken typ av katt jag vill ha och det är tekniskt sett en katt som är som Maja, utan de negativa sidorna såsom att hon är rädd för främlingar och lite skygg. Efter 12 år på jorden så är det fortfarande inte riktigt borta. Annars är ju Maja väldigt social med oss vanligtvis, gillar att gosa, sitta i knät och vara med. Sen pratar hon mycket vilket jag gillar och jag hade helst inte velat ha en katt som är konstant tyst och bara pratar ibland för att den måste. Floccon, som jag var kattvakt till i början på sommaren var väldigt trevlig, pratglad, supersmart och snäll samt social. Hade inte Maja varit som hon är, d.v.s. inte gillat honom så mycket så hade jag nog få se ännu fler av hans trevliga sidor, för han gillar ju att vara social. Han är en Norsk Skogskatt också, förresten, vilket gör att man fått upp ögonen mer för den rasen. Det är lite så att så fort man kollar upp en ras så bestämmer man sig för den. Sen kommer det upp någon video på YouTube i flödet som är någon av de andra raserna och så kollar man upp en av dem och bestämmer sig för en av dem och sen fortsätter det så i fan all evighet. Det är väldigt bestämt mellan dessa tre raserna i alla fall och jag är rätt säker på att när jag väl hittat rätt uppfödare så spelar rasen mindre roll. Alla tre är lika rätt tror jag nog. Eller så slutar det med att jag skaffar en av varje ras till sist, men frågan är vilken jag skulle börja med i så fall? Ett liv med massa husdjur tycker jag låter fantastiskt i mina öron, för någon vidare pojkvän lär det ju inte bli direkt…

Hane eller hona?

Där är det som vanligt hane som gäller. Jag älskade Nisse, och jag är ju en hanhundsmänniska. Dock älskar jag Maja också så på så vis spelar det mindre roll med könet på katten. Jag hade dock helst velat ha en hane bara för att jag älskar hanar först och främst. Hane gillar jag också mer p.g.a. lugnare temperament (oftast) och för att de oftare är större än honorna.

Namn, då?

Ja, vad ska katten heta? Felix kanske? Eller Bubben. Eller Bosse? Han liksom Maja lär ju få sjutton olika smeknamn utöver sitt vanliga namn, men jag skulle gissa att det blir något klassiskt svenskt namn. Jag har ju några namn bokade till mina framtida hundar, och till GD är ju Anton, Alphonse (Alfons), Albert och Alfred bokade. Jag verkar gilla namn som börjar på A till Grand Danois iaf 😁 Skulle jag skaffa en mops är dock Felix ett namn jag tänkt ut till den, men vi får se. Kom gärna med förslag i kommentarsfältet!