Kategorier
Blandat

Livet på 30 kvm, ca 6 månader senare…

Ja, vi fortsätter väl med att tjata om bostäder. Ja, varför inte? Det är inte mycket annat som får plats i mitt huvud just nu. Som jag har nämnt i tidigare inlägg så kollar jag frenetiskt efter lägenheter i mitt gamla område, och drömmer om framtiden. Samtidigt älskar jag att bo här. Det är verkligen en kluven känsla. Främsta anledningen som sagt till varför jag känner så här, är för att jag spenderar ”för mycket” tid med exet, och jag börjar bli trött på att köra ringleden typ 10 gånger i veckan. Vissa dagar tvingar jag mig själv att stanna hemma, bara för den enskilda anledningen att jag vill inte betala för dyr parkering eller åka samma rutt som jag förmodligen kan köra med förbundna ögon vid det här laget flera dagar i veckan. Dessa känslor lär avta när Corona skiten har lagt sig, och man är mer fri att resa och träffa folk såsom man gjort tidigare. Trots att mitt liv inte är särskilt mycket annorlunda jämfört med innan krisen började. Jag både handlar och umgås med de jag brukar träffa ungefär lika ofta som innan.

Dela 30 kvadrat med en kattunge; en uppdatering

Det enda som är jobbigt med att bo så här litet är att jag inte kan ha en Grand Danois i den här lägenheten 🙁. Det var ju planerat med hundsäng och det är klart som fan att Anton skulle få dela mina 30 kvadrat med en eller flera katter. Men nej. Jag upptäckte mycket snabbt att här finns ingen plats för några massiva fyrfotingar. Knappt ens till en ragdoll kattunge. Eller fler djur överhuvudtaget. Majken hade säkert älskat en kattkompis, men så länge som jag bor här så får hon vara ensamkatt. Det är inte ens säkert att jag kommer skaffa fler katter om jag hamnar i en tvåa som jag pratat om på sistone. En tvåa känns för litet för mer än en katt, särskilt om jag skulle skaffa fler kattungar. Jag vill ju ha ett dedikerat kattrum om jag ska ha fler katter så. Vi får se vad som händer i framtiden.

Hon börjar dock bli vuxen, sakta men säkert och är nu över 8 månader. Det hårda livet med kattunge är snart över. Snart är det mys och gos med übersocial kisse som gäller 😃. Hon sover mest om dagarna, leker vid behov och senaste veckan har hon låtit mig sova hela natten utan att störa mig totalt 3 gånger, vilket inte har hänt sen hon först kom hit. Att det har hänt så ofta på en vecka är ett gott tecken på att hon snart kommer börja sova hela nätterna. Det är också sällan problem att gå och lägga sig. Hon börjar förstå rutinen att nu ska vi sova. Problemet är att hon börjar vakna runt 5, går på lådan, äter lite mer, tittar ut genom fönstret och sen vill gosa. En vanlig natt så är detta något jag praktiskt taget sover mig igenom, men ibland så pågår det i längre stunder, och då blir det snabbt jobbigt när hon är allmänt rastlös eller börjar leka, eller springa rundor varvat med gos i minst en timme. Det är mysigt i alla fall att ungefär 9 av 10 nätter vakna upp med en gosig, trött kissekatt bredvid kudden 😍.

Blötmat + mush = succé?

De gånger hon har hållit på längre än vanligt så beror det mest på att hon typ har haft ont i magen, skulle jag tro. Jag försöker vänja henne vid att äta mer blötmat. Hon älskar det, men magen tål inte det. Hon skiter ner sig totalt om hon ätit för mycket, och då hänger det lite skräp där bak. Det har lett till att pälsen i baken måste klippas lite då och då. Jaja, hon är inte nån katt till utställning så det spelar ingen roll då. Ett tag undrade jag också ifall jag skulle sluta ge henne mush, då hon ätit så dåligt av det i perioder. Lösningen var att blanda det med blötmat, så det luktar mer. Sen ska jag inte köpa den gula påsen längre. Hon föredrar den rosa nu, som är lite fetare, och tillsammans med blötmat så blir det bra. Hon har också fått nytt torrfoder, jag har köpt Pure Natural’s Kitten Duck, istället för RC skräp. Det är mer kött i det och en helt annan kvalité på det för ungefär samma pris. Det är också liknande proteinhalt som RC.

Kontaktövningar och hjärngympa = ännu mer succé?

Senaste tiden så har jag tränat Majken till att göra olika saker, och det har snabbt gett resultat. Att jag inte tänkte på detta tidigare, liksom?! Det har varit en blandning av saker. Det började när distansundervisningen satte fart i mitten på mars, då jag börjat sitta vid skrivbordet mer. För att undvika att Majken gör en massa hyss istället har jag försökt lära henne att vara lugn omkring mig, att hon ska komma till mig om hon vill något etc. Hon får en bit torrfoder när hon gjort nått bra, ibland bara gos. Det har lett till att hon blivit mer social, ”mammig” och gosig. Och pratglad! Nu vet jag iofs inte om det är typiskt ragdoll beteende de kan utveckla med tiden, men hon har börjat prata mer, och svara mig när jag pratar med henne. Hon ”floppar” mer, för hon har fått godis av att ligga ner och om jag har tur och fortsätter med detta så kommer hon till sist också aldrig visa tendenser att hon vill upp på diskbänken, för att stanna på golvet är så mycket bättre än det.

Hälsan går det väl sådär med…

Hur har det gått med att få bättre hållning och gå ner i vikt då? Ja, det har inte hänt mycket på den fronten. P.g.a Corona och att jag inte har någon direkt rutin för matlagning så har det blivit mycket svårt att göra lunchlådor. Nästan varje kväll glömmer jag att förbereda en bra frukost, så det blir mer bröd här än vad jag hade önskat. Med tanke på bristen på skålar etc jag har, för jag har så lite plats till sånt så är det inte heller optimalt att bara göra gröt i micron heller. Planen är ju typ att göra overnight oats varje vardag åtminstone med massa bär. En stor frukost på typ 700 kcal, kanske mer, men å andra sidan får jag halva dagsbehovet av näring med det. Sen var planen att typ äta nån slags gryta gjord på baljväxter och grönsaker till lunch och till middag, nån pastarätt eller ugnsrostade grönsaker. Det har blivit mycket grönsaker i alla fall, men inte tillräckligt för att göra en hållbar skillnad. Jag har praktiskt taget stått still på vågen sen jag flyttade in. Det beror mest på att eftersom jag umgås så mycket med exet så blir det mycket ost, glass och lite för mycket onyttigt allt för ofta i veckan. Att äta primärt veganskt har varit mer eller mindre omöjligt sen karantänperioden med Corona började. Jag äter veganskt här hemma, men med tanke på att jag är hemma väldigt sällan, mest hemma för att äta middag och sova, så är det inte så mycket veganskt som jag hade hoppats på. Visst, att äta veganskt är mitt eget val, så jag gör ju val hela tiden. För att underlätta så har det blivit att jag är lite lat och därmed väljer jag ostrika vegomåltider före WFPB veganskt, som egentligen är målet.

SodaStream + massiva muggar = Aldrig törstig?

Tack vare mitt inköp av SodaStream och en annan fantastiskt grej, nämligen gigantiska muggar som håller 800 ml, så dricker jag mycket mer vätska om dagarna. Dock primärt läsk, men det sker nu med sugrör och i och med det är med Soda Stream, så känns det som om jag får i mig mer vatten än med läsk jag annars hade köpt på flaska. Jag slipper panten också och sparar pengar på att dricka läsk på det här sättet, så jag är nöjd. Det enda man hade hoppats på är att det skulle finnas större flaskor, men så länge jag dricker ur en sån här massiv mugg på 800 ml så har jag typ slutat klaga på det.

Porträttbild på två Beast muggar som jag har här hemma. De är underbara. Inköpta på Amazon.

En slutsats. Eller något…

Jag är så otroligt glad över hur jag bor idag ändå. Visst hade det varit supertrevligt att ha ännu mer yta, en gräsplätt och ett ordentligt sovrum, kanske ett dedikerat gästrum/kontor men absolut en klädkammare/Walk-In closet, en hel kyl och frys plus en frysbox till all mush och färskfoder jag ska ge mina framtida fyrfotingar (inklusive Majken så klart) med mera som jag drömmer om. Den hela frysen ska fyllas med grönsaker, bär och veganska köttsubstitut. Jag älskar faktumet att jag bor i en ny, fräsch lägenhet som har allt jag behöver. Jag älskar att köket har fyra plattor och är lättstädat. Att jag har diskmaskin, mikrovågsugn och att jag kan tvätta när fan jag vill och att badrummet är helt ok i storlek och att jag har en bra dusch. Hyran är hög, men den funkar ju som sagt. Och det stör mig att internet inte ingår i den höga hyran. Ett medlemskap i Sunfleet ingår, som jag inte behöver när bredband är så mycket viktigare. Nästa bostad jag hittar, ska jag fanimej renovera, eller se till att den redan har allt som jag är van vid att ha här när jag flyttar till nästa ställe i alla fall. Jag vill aldrig mer ha en kombinerad spis med ugn eller gamla spisplattor. Nä ve och fasa säger jag till det!

Jag har haft lite små planer på att möblera om, men jag vet inte hur det hade blivit bättre än såsom jag har det nu. Orsaken är för att jag vill egentligen ha ett bättre sätt att ligga i sängen och se på tv på, men å andra sidan så är jag ändå rätt nöjd som läget är nu. Min lösning är att jag tittar på tv så länge jag vill och sen går jag bara och lägger mig. Vill jag så kan jag flytta på kudden och lägga mig åt andra hållet så kan jag se på tv, men det är inte super bekvämt i längre stunder. Jag får se hur jag gör.

Jag stormtrivs som sagt här, men samtidigt längtar jag tills jag har hittat mitt drömboende. Var det blir återstår ju att se, och oavsett så måste jag vänta i alla fall minst 1 år efter jag har börjat jobba heltid innan jag har pengar nog för att flytta vidare, förmodligen mycket längre än så, så att bo här i ca 3 år minst låter mycket rimligt just nu. Jag är också rätt övertygad om att känslorna kring att flytta vidare kommer lugna ner sig när Corona då har lagt sig, men vi får se när det sker. Jag längtar och väntar fortfarande.

Kategorier
Relationer och kärlek

Redo för nytt förhållande? Kanske, ja, eller aldrig!

Något har börjat hända med mig den senaste tiden. Officiellt skyller jag på TV serien One Tree Hill (OTH) som jag nu ser om på ViaFree. Trots all reklam så är den mer än sevärd. Den är minst lika bra som sist. Det här är nog tredje gången jag ser om hela serien. Jag är nu på säsong 6, och varje säsong tar typ 5-6 dagar att se klart, så det går undan här. När jag är ledig, eller inte har något annat jag måste göra så kan det bli en hel del avsnitt på en dag. Det är ett trevligt nöje. Att så kallat binge kolla serier är en av mina absoluta favorithobbies. Och inget jag tänker sluta med någonsin, förmodligen. Men fler serier på ViaFree lär det inte bli efter OTH. Nej, det är för mycket reklam för att jag ska orka med det i längden. Reklamen om något får mig bara att tänka på mediciner, gambling samt hur bra det är med hyaluronsyra för huden, eller vad det nu är.

Vad är det då som håller på att hända med mig? Jo, jag börjar tänka mer och mer på förhållanden. Hur mycket jag längtar efter någon att pussa på, någon som är min, som älskar mig för den jag är etc. Dock i samma veva så tänker jag lika mycket på hur underbart livet var med Henrik. Jag tänker också på att jag aldrig kan få det tillbaka. På ett sätt ångrar jag allt som ledde till att vi gick separata håll, men å andra sidan så gör jag det inte. Det var egentligen småsaker som ledde till att allt började gå fel, men de var logiska och simpla, men också så pass komplicerade att det fick bli som det blev. Vi kom helt enkelt inte överens när det gäller olika livsval samt livsstilar. Då var det bättre att bryta innan det gick alldeles för långt, då ingen av oss kunde rucka på de olika livsvalen i längden.

Jag blir nästan ledsen när jag tänker på vad det är jag vill ha i en relation och vad jag inte kan få igen. Jag menar, jag står fast vid att jag inte är redo för nästa förhållande, och jag står verkligen fast vid att jag inte vill dejta vemsomhelst. Men å andra sidan känns det ensamt och tråkigt just nu att vara singel, fast det samtidigt är jätteskönt.

Jag menar, utan en katt i mitt liv, så hade jag blivit väldigt ledsen, för tomheten över Maja tog lång tid att komma över. Utan Majken hade jag förmodligen känt likadant fortfarande, och jag hade inte gillat att leva utan katt för evigt, även om jag haft Henrik som pojkvän. Även om livet med kattunge är jobbigt ibland så är det samtidigt så mysigt och underbart, att jag nu inte vill vara utan det och särskilt inte när Majken blir äldre och därmed lugnare. Att leva resten av mitt liv utan möjligheten att skaffa Grand Danois känns också ledsamt, men å andra sidan så har jag varit utan det hela mitt liv, så det känns inte lika jobbigt just nu. Det är mest tanken av att det aldrig lär bli av som är jobbig. Som läget är nu har jag också insett att jag får inte plats med en GD i den här lägenheten, så det får vänta tills jag bor större. I värsta fall tar det 5+ år till, då jag har en stadig plan på hur jag vill bo härnäst och det kommer ta tid innan jag är där. Fast tokiga jag kollar redan på nybyggda projekt i Skåne, både kommande som pågående, men det är mer för att jag vill hålla koll på marknaden. Jag vet när jag har hittat min nästa bostad, och när jag hittat den, så tänker jag flytta dit. För då har jag råd, den har bästa läget och jag kan bo där med mina husdjur, vare sig jag är tillsammans med någon eller ej.

Där jag bor nu är helt underbart egentligen. Hade det kunnats placeras en marklägenhet (utan total insyn och tomträttigheter eller nått sånt), ett radhus eller litet hus precis här, eller väldigt nära så hade det varit mer än perfekt, men jag vill bara ha koll på var min nästa ort blir och självklart min nästa bostad. Även om det kommer ta minst 3-5 år till innan jag flyttar härifrån så kan jag inte slita mig. Det är motiverande att konstant blicka framåt. Även om mina planer typ aldrig blir av, eller som man tänkt sig. Dock vill jag inte bo i en ny hyreslägenhet som nästa bostad, då jag kan bo tre gånger större i ett hus för samma peng. Jag är dock glad att min nuvarande lägenhet inte är allt för dyr. Den är väldigt billig för att vara en skokartong på 30 kvm, men jag hade hellre bott för samma peng, men större.

I alla fall, om man återgår till det här med relationer. Jag vet precis vad jag vill ha för en kille. Om jag leker med tanken och slår med ett trollspö så är det en kille med Henriks egenskaper, som ser ut som Chad Michael Murray eller fan som Ed Sheeran, som är social, rolig (typ gör grimaser och får folk att skratta), gärna vegan och som älskar mig fullständigt för den jag är. Utan krusiduller och komplicerat skit. Den killen finns nog inte, och det gör mig rädd och osäker samt säker på att stanna som singel är det enda rätta just nu. Men samtidigt vill jag bara ha någon att kyssa, krama på och älska samt umgås med. Jag och Henrik umgås fortfarande ofta, och det är så roligt och underbart, så det vill jag inte vara utan heller. Jag vill snarare fastna i det och det är så jävla skönt att det är min verklighet också att jag har ett ex jag kan umgås med och ha roligt med utan att det känns eller är konstigt. När jag vill umgås med någon som förstår mig och tycker om mig för den jag är, ja då har jag Henrik, och när jag behöver vara själv, då är jag det. Just nu är det underbart!

Samtidigt kan jag heller inte sluta hoppas på att de två killar jag annars tänker på ska vilja ta kontakt med mig i framtiden. Eller snarare att jag ska ”våga” prata med dem om en eventuell relation etc. En av dem jobbar på Espresso House, och den andra gick på mitt program på HKR, men jag gissar att ingen av dem är intresserad av mig. Killen som jobbar som Barista är säkert för ung, gay eller har redan flickvän skulle jag tro och den andra ser mig säkert bara som nån jobbig tjej han är glad att vara utan. Men det är svårt att veta när man inte vet hur de tänker. Han som jobbar som Barista har jag bara ”spanat in”, då jag tycker han är skitsöt och jätteintressant, men jag känner honom inte alls. Den andra killen från HKR var jag bra ”vän” med under utbildningen i alla fall, men då jag var ihop med Henrik hela tiden så var det aldrig tal om någon relation. Jag har heller inte haft någon kontakt med honom sen terminen tog slut i juni 2019. Det är tråkigt, men förståeligt då år 2 på utbildningen är mer än fullt ös totalt medvetslös.

Häromdagen skapade jag ett konto på match.com bara för att jag ville testa och se vad som ”finns” där ute eller nått. Det avslutades efter nån timme, då man måste betala för att ens ta kontakt med personer. Under den timmen dock fick jag ungefär 100 besök, tre gillanden och ett meddelande från någon som var alldeles för gammal för mig. Nä, att börja dejta och leta på riktigt är inte min grej just nu. Och vill jag dejta och leta, hade jag föredragit om det sker lokalt, typ om det hade varit en kille på skolan, eller någon annan jag känt sen tidigare. För att hitta någon som är komplett 100% ny känns bara jobbigt. Och han från Örkelljunga är bara att glömma, fy fan!

Det är mycket känslor som pågår hos mig just nu, och det kommer lätta till sist.

Kategorier
Vardagsliv

Trenden börjar vända med sömnen, äntligen

I förra inlägget skrev jag mer detaljerat hur livet med kattungen Majken är. Det står fast fortfarande. Det är underbart, men också jävligt jobbigt i sina stunder. Jag har hört att föräldrar till barn tycker likadant. Nu börjar det dock vända och det är skönt. Och även om jag har börjat få lite mer normal sömn nu så är det inte hugget i sten att allt är bra och ordnat nu.

Fyra nätter i rad har jag fått sova när jag hade möjlighet till sovmorgon för snart en vecka sen. Vad har jag gjort för att se till att det händer? Jo, framförallt handlar det om hjärngympa när jag själv leker med Majken, men en viktigare aspekt verkar vara att göra lägenheten riktigt jävla dödstråkig på nätterna. Alltså, att jag plockar bort alla leksaker, primärt de som för oväsen och om hon kommer till mig på nätterna, gör nått hyss eller för oväsen så är det bara att ignorera det. Innan har jag ju reagerat genom att typ bli asförbannad, vilket inte är roligt, varken för mig eller för henne, men så funkar jag när jag inte får sova. Jag kunde aldrig tro att det skulle vara så enkelt att ignorera henne på nätterna! Efter några sekunder ger hon upp, äter lite mer om det finns mat och sen går hon och lägger sig. Detta gäller primärt med att väcka mig på nätterna genom att slicka på mig eller ha mig som lekplats.

Det innebär också att tv bänken som hon lärt sig hoppa upp på har fått mera dubbelhäftande tejp på sig, så sen dess går hon inte dit. Jätteskönt! Likaså har jag fått ställa undan allt i badrummet, som tidigare stod på handfatet. Det är lite mer störigt dock, men hellre det och det är tyst på nätterna än att jag vaknar en gång i timmen (för att överdriva) av att hon river ner allt som är där bara för att hon lärt sig hoppa upp där också. Alla synliga och tillgängliga kablar har virats in i plast som jag köpt på Clas Ohlsson, så nu är lägenheten ytterligare mer kattsäkrad.

Sen jag började med detta så har jag i princip inte behövt säga nej eller fya henne. Så jävla skönt, då jag hatar att bli arg. Majken känner av den här förändringen också och har blivit helt jävla underbar, vilket innebär att hon börjat leka mer själv, och när hon väl leker har hon skitkul och det är kul för mig att se också. Hon leker så mycket hon vill, och hon kommer till mig när hon vill gosa eller behöver något annat från mig. Främsta anledningen till detta kan dock bero på att jag dränkt hennes leksaker i kattmynta och haft en del godislekar i närheten av hennes leksaker. En tunnel hon har fått låna av min granne har då lett till att den är superkul att leka med, och likaså klätterställningen är numera jätteskoj för henne. Livet med katt börjar alltså bli sådär som jag vill ha det. Lugnt, mysigt och roligt större delen av tiden istället för jobbig och påfrestande.

Första natten jag gjorde detta så vaknade jag i ren chock. Dels under natten så blev jag förvånad över hur snabbt hon gick och la sig, och hur snabbt hon gav upp när hon kom för att gosa med mig under natten. Jag sket i att ge henne uppmärksamhet när hon vaknade på morgonen och sov vidare, och vaknade typ kvart över tio på morgonen. När jag vaknade så var jag helt chockad. Va, har jag verkligen fått sova typ ostört i 8+ timmar för det första och sen fått fortsätta sova tills jag vaknade naturligt? Fan, vilken skum känsla det var… Jag har för övrigt varit ledig från skolan, så har kunnat ta sovmorgon 4 dagar i rad (inkl helgen), vilket har varit jätteskönt.

Majken ligger och vilar i mitt knä.

Det som är mest chockerande nu är att Majken förmodligen sover längre på morgonen nu. Jag är inte helt säker, men de gånger jag har kunnat kolla vad klockan är så är den efter 8 i alla fall, vilket är en stor framgång från typ 3 eller 5 på morgonen, eller bara tidigare innan hon kastrerades vilket då är typ 6 – 7 på morgonen. Detta stämde rätt bra över de fyra dagarna då jag fick sova. Sen har hon varit mer vaken på nätterna, men hon gör inte så mycket hyss som för oväsen, det är bara mer att hon inte vill sova. Hon ligger då mest och vilar på badrumsmattan, leker med sin svans eller försöker bara hitta på något att göra.

Jag kommer dock fortfarande vilja fortsätta gå på sömntabletter ett bra tag till, då jag inte vill vara utan dem riktigt ännu. När jag väl börjar trappa ner antar jag att jag kan börja med halv dos, men det får bli senare. Jag vill verkligen få det bekräftat nu att Majken har ett bättre sovschema innan jag påbörjar en minskning av de tabletterna. Just nu har jag inte särskilt många tabletter kvar, så ska försöka kontakta läkaren om att få ut lite fler tabletter så jag kan trappa ner lite senare.

Tabletterna för övrigt fungerar mycket bra och jag blir inte trött av dem. Som jag kanske nämnt innan så är det allmän brist på sömn som gör mig trött som fan dagen efter. Nej, det enda jag märker av dessa är att jag sover mycket djupare och blir inte alls lika lättväckt, vilket är skönt. Dock så fortsätter jag att ta magnesium bara för att och de gör mig sömnig har jag märkt. De hjälper inte mycket med fibromyalgin dock, för jag har börjat få mycket värk igen, så det är lite jobbigt.

Dock är det för tidigt att ropa hej ännu, även om trenden verkligen börjar vända. Sen skolan började igen så har hon försökt hitta på nya hyss om nätterna eftersom lägenheten och jag är så tråkig och natten mot måndag ville hon gosa en bra bit före att väckarklockan ringde, så jag har inte fått fullvärdig sömn på flera nätter nu. Hennes nya hyss är att krafsa på dörren till städskåpet, för därinne finns sopborsten som hon är helt besatt av. I början av veckan höll hon säkert på i en timme av och till med att krafsa på den, och natten till idag säkert lika länge, men jag ignorerade det och lyckades sova igenom det mesta. När hon väl sover så sover hon dock och i natt lät hon mig vara mycket längre. Det går som sagt lite upp och ner, men jag vet vad jag behöver göra för att få bättre ordning på henne.

Leka med henne, tills hon är trött om hon nu vill leka med mig. Hon leker inte alls lika mycket numera, men verkar inte rastlös vilket är bra. Töm lägenheten på leksaker. Ge henne kvällsmat och sen gå och sova och ignorera henne under natten. Så simpelt är det.

Kategorier
Ragdoll

Livet med kattunge är underbart. Jobbigt, men underbart…

Jag fick häromdagen höra av uppfödaren att fyra olika personer på en och samma dag hört av sig till henne och oroat sig för Majken. Exakta detaljer vet jag inte men fokus var att jag tycker Majken är jobbig för att hon inte är lugn. Vad sanningen är beror på hur man tolkar det men jag ska försöka förklara mig nu.

Sen Maja dog så har jag varit totalt jävla skitledsen över att inte ha en katt i mitt liv. I början saknade jag bara Maja såklart men sen blev det mer att vara utan katt som var jobbigt. Det var så tomt i knät, så tomt i lägenheten och vanorna man hade med katt bara försvann. Nej, jag tänkte inte vänta länge på katt så vad skulle jag göra? Det slutade med att jag valde att köpa kattunge hos en uppfödare av rasen ragdoll. Inte för att jag egentligen ville ha kattunge, men för att forma min nästa katt såsom jag vill ha den. Att leva några månader med en busig kattunge var priset jag fick betala för det. Jag ville också ha kattunge för att leva med katt potentiellt så länge som möjligt, och jag ville vara säker på att katten var frisk utan sjukdomar. Att skaffa en katt från ett pensionat har inte samma säkerhet eller trygghet tycker jag.

Det jag vill ha är ett liv med katt. Livet med Maja efter att hennes kattunge period var över har bara inneburit mys, lugna dagar och väldigt lite aktivering från vår sida. Det jobbigaste med henne efter den tiden var att rensa lådan och hitta kattvakt inför resor. Hon var ett perfekt sällskap. Nyfiken på allt, men livrädd för snickare och andra hantverkare. Tiggde mat så fort det lagades något vilket resulterade i att vi fick skapa nya rutiner så hon uppskattade mer att exempelvis få malt eller en mush bulle medan vi lagade mat istället för att tigga vår mat. Nån gång i veckan kanske fick Maja nått rus och sprang runt lite i lägenheten. Några gånger i halvåret eller så (minns inte) så aktiverade vi henne med en fjäder leksak eller laserpekare. Annars satt hon mest i knät och sov när vi var hemma eller inspekterade/observerade vad som pågick. Hon sov hela nätterna och ibland hela dagarna också så att ta hand om Maja var det lättaste som fanns. Livet med katt var underbart!

Eftersom Maja var så lik ragdoll i sitt sätt så blev det naturligt för mig att välja den rasen. Vad jag har hört och sett från andra ägare till den här rasen så kan jag förvänta mig ett liv med katt som liknade det jag hade med Maja väldigt mycket. Det är det som gör att jag valt det här. Med alla tillhörande konsekvenser. Jag visste vad jag gav mig in på, och efter ett par månaders ”slit” så vet jag att det kommer vara värt det.

Majken är en kattunge. Dyr som fan, för så är det när man köper raskatt. Men det var hon värd. Varenda krona, och särskilt om det framtida livet med henne blir såsom jag önskar. Det jag vill ha är en katt som är lugn, mysig och social vilket Majken är så länge som hon inte busar och far rundor över hela lägenheten och mig. Anledningen till varför hon gör det är för att hon är ju en kattunge, och de har energi till tusen. Då är det ok, för jag valde att köpa kattunge.

Av dygnets 24 timmar brukar det se ut ungefär så här:

Hon vaknar någonstans runt sju på morgonen, plus eller minus någon timme beroende på läggdags. Vanligtvis sover hon i alla fall åtta timmar i sträck på natten. Hon får frukost helst runt kl åtta för att jag vill lära henne att det är en bättre tid att äta frukost på men det funkar inte alltid. Samt att är det skoldag så är det en bra idé att ge henne mat precis innan jag sticker till skolan så hon inte ser sådär jäkla superledsen ut när jag går ut genom dörren. Är jag borta i skolan så sover hon större delen av tiden tills jag kommer hem vad jag vet. Beroende på vad som händer så är hon vaken i några timmar när jag väl kommit hem. Det kan vara alltifrån nån timme eller två men ofta är det ungefär fyra timmar eller mer. Sen får hon lite mer mat och sen tar hon en tupplur till. Då sover hon oftast till ungefär 21 på kvällen. Sen busar hon och leker lite till. Behövs det så aktiverar jag henne också men sen hon lärde sig att vi ska sova på nätterna så har hon börjat aktivera sig själv väldigt bra så jag behöver sällan leka med henne. Ungefär vid 22 tiden är det dags att förbereda sig för sängen och beroende på hur aktiv hon är så ligger jag vaken i sängen medan hon leker tills hon tröttnar och ätit kvällsmaten. Att somna före 23 händer dock inte. Nu ska jag vara överlycklig om det sker före midnatt. Jag har ju utvecklat lite sömnproblem, ifall ni inte visste det… Mer om det senare i det här inlägget. Efter att hon ätit brukar hon komma till mig i sängen, tvätta av sig och sen gosa med mig tills att hon somnar. Det gäller iofs oavsett tidpunkt på dygnet. Har hon ätit letar hon upp mig för att vara så nära mig som möjligt då hon tvättar sig efter sin måltid. Ibland ligger hon kvar med mig i sängen i flera timmar och ibland går hon till sin klätterställning och sover där. Sen sover hon då till morgonen.

Dock senaste veckan då hon kastrerades så har hon börjat med en ny rutin vilket är att runt fem på morgonen så ska hon komma och gosa med mig i sängen. Då ska det pussas och slickas så det står vilt till. Pussa mig på näsan, slicka mig i pannan, slicka på mitt hår, ligga så nära hon bara kan, så senaste nätterna har jag bara halva kudden, för den andra halvan ligger hon på. Sen slocknar hon efter ett tag antingen på min kudde som vi då delar på, mellan kuddarna eller i min famn. Sen sover vi tills det är morgon igen och alarmet ringer och så börjar en ny dag. Är jag ledig så sover vi tills hon vaknar och vill äta frukost. Hon visar att hon är hungrig genom att börja leka och föra oväsen, för då vet hon att jag vaknar. Kollar jag på klockan och den är åtminstone efter sju så får hon mat, annars försöker jag få henne att somna om. Sen går vi och lägger oss igen och sover till minst klockan tio.

Ja så ser schemat ut. Vanligtvis är detta inte så jobbigt. Det blir bara jobbigt när hon är extremt rastlös och hittar på bus som hon inte får, men hon gör bara detta när hon vill ha min uppmärksamhet eller är hungrig. Och hungrig är hon! Herregud vilken katt till att äta… 😳 Nu är jag uppe i sex mush bullar per dag plus att hon äter så mycket torrfoder hon vill ha.

Idag till exempel så har hon härjat i typ 8 timmar i sträck. Mellan 16 och 18 så var hon extremt rastlös och efter jag hade provat allt, gissa vad det var hon ville göra? Jo, ligga i mitt knä för att sova! Det var nått nytt. Jag förstod inte det för då hade jag dragit fram datorn och börjat hålla på med lite sidoprojekt och hon ville konstant upp i knät men inte ligga still. När jag äntligen tog bort datorn och satte henne i knät så slocknade hon rätt fort. Hon låg i mitt knä i kanske en halvtimme, sen var jag tvungen att fixa nån slags middag så jag får med mig lite lunchlådor resten av veckan. Jag kunde flytta henne till hennes sovplats i klätterställningen men hon stannade inte där länge. Hon vaknade efter en stund och fortsatte leka i säkert nån timme till. Strax efter kl 20 så gick hon dock och la sig, och nu är hon trött. Totalt däckad. Typiskt nog så vaknade hon igen efter bara någon timmes sömn, så nu får vi se hur busig hon blir, men jag tänker ändå satsa på att hamna i säng tidigt.

I natt hoppas jag dock att hon inte väcker mig vid fem för att gosa, även om det är supermysigt, men p.g.a mina nuvarande sömnproblem så måste jag få in all sömn jag kan få. Det är därför jag har som mål att lägga mig kl 22. Ju fortare jag somnar efter det, desto mer timmar av sömn kan jag få in. Jag har varit trött de senaste dagarna, men det beror mer på att jag inte sovit tillräckligt än att tabletten verkar fortfarande. I natt till exempel sov jag förmodligen lite mer än natten innan för jag var rätt pigg när jag väl klev upp ur sängen, medan igår så var jag ett vrak typ hela dagen. Drömmen just nu hade ju varit att gå och lägga sig 22, somna max 30 minuter senare och sen sova utan större störningar fram tills klockan ringer. Potentiellt innebär det 9 timmar sömn per natt, vilket verkligen hade varit en välkommen standard. Jag gissar att när Majken är mer vuxen och därmed lugnare så borde det inte bli ett problem att få så många timmars sömn per natt.

Jaja, kortfattat så är livet med kattunge underbart. Men också jobbigt. Precis som med småbarn. Eller andra åtaganden. Det är en jävla tur att jag inte har några biologiska barn. Stackars ungar, och stackars mig för då hade jag väl inte sovit på flera år… Jag kunde ha valt att skita i att skaffa katt, och hade inte Maja gått bort så hade hon bott här hos mig istället, men nu blev det som det blev och jag har valt att leva med de här konsekvenserna. Första veckan var det asjobbigt när jag inte fick sova och jag har gjort misstag. Jag kommer säkert göra fler misstag, men jag ser positivt på framtiden. De stunder då livet med kattunge är jobbigt är ju bara några få gånger i veckan och till 99% så är det ju mitt fel, för att jag inte varit proaktiv nog och väglett henne, gett henne mat, eller aktiverat henne etc.

Och för att förklara ytterligare – Allt går bättre nu. Det har det gjort väldigt länge, både med Majken och med sömnen. Den konstiga förskjutningen på sömnen börjar gå åt rätt håll. Majken sover generellt hela nätterna. Hon är bara ”jobbig” när hon är rastlös och försöker få min uppmärksamhet och ju längre tiden går, desto lättare blir det för mig att läsa av hennes signaler och ligga ett steg före.

Ingen anledning till oro, alltså.

Kategorier
Intresseklubben antecknar!

Bra början på nya mobilen – not!

Samma dag som jag fick hem min nya iPhone 11 så började det strula. Jag gjorde illa fingrarna för jag var dum och använde fel typ av verktyg för att få bort mitt gamla skal från min iPhone Xr, och sen dog skärmen på nya mobilen.

Vi kan börja med fingrarna. Skalet jag har till min iPhone Xr är ett personligt skal som är relativt lätt att få bort, men ändå lite svårt ibland. Det är dock inte lika illa som Apples egna genomskinliga skal till deras telefoner, vilket är bra. Innan har jag lyckats få bort skalet genom att bara ta bort det med fingrarna, men denna gången gick det inte lika bra. Då tänkte jag att jag skulle vara smart och testade använda pinnen man får för att öppna stället där man lägger simkortet. Det fungerade inte alls. Då tog jag en smörkniv och då gick det lite bättre. Sen bytte jag simkort och trodde allt var bra. När jag höll i båda mobilerna så upptäckte jag efter en stund att jag blödde. Det var fan blod överallt! Det största såret var på min högra tumme, men jag hade även gjort illa mig lite på långfingret och någon annanstans. Så typiskt!

Efter att jag fått ordning på det mesta, fixat bankID etc så började jag använda mobilen som man brukar göra. Min iPhone Xr, lät jag vara en stund förutom att jag raderade gamla bankID som jag hade på den och kopplade bort alla bluetooth grejer. Det var tur, för nån timme eller så efter jag börjat använda nya mobilen så stannade den till i en app, och det slutade med att jag behövde starta om den. Efter det så funkade den fint igen i några timmar till. Senare på kvällen så satt jag och spelade lite på den, sen gick jag in på Twitter och skrollade lite. Helt plötsligt så stannade den, sen började skärmen bli sämre och sämre. Den blev pixlig och mörk. Varje gång jag tryckte på power knappen så blev den sämre. Till sist dog skärmen helt. Den var fortfarande igång, men det gick inte att göra något med den. Så störigt.

Dagen efter åkte jag och Henrik till Emporia med den och en tekniker kunde kolla på den rätt snabbt vilket var tur då det var galet mycket folk i butiken. Lönehelg 🙄. Reparationen skulle ta en timme, men det var fritt fram att hämta den senare, så på kvällen gick vi tillbaka och hämtade den. Nu är den fixad och jag fick inte en ny, vilket är både positivt som negativt. Nu hoppas jag bara att den kommer sköta sig länge. Jag lär ha denna mobilen i många år så… Som sagt så ska det vara nått riktigt rejält som ska få mig att uppdatera till en ny inom en sådär 2-3 år…

Ett nytt skal är dock beställt, och det blev sprängfyllt med katter, precis som planen var. Nedan kan ni se en skärmdump på resultatet.

Bara massa bilder på Majken, because why not, liksom?

Jaja, nu ska jag fortsätta njuta av min Söndag. Den kommer bestå av lite plugg, massa One Tree Hill på ViaFree 😃 och förhoppningsvis några nyttiga måltider.

Och för den som undrar så har jag fått sova tre nätter i rad nu. Underbart. Skriver mer om det i ett annat inlägg.

Ha en fortsatt trevlig helg, mina kära läsare!

Kategorier
Vardagsliv

Majken är kastrerad och jag har fått sömntabletter…

I tisdags kastrerades Majken, vilket skedde på hennes 4 månadersdag. Operationen gick väldigt bra, och skedde på Evidensias veterinärklinik i Malmö. Priset var också mycket bra, under 1200 kr och bodyn som jag kunde köpa kostade bara några hundralappar till.

Sen operationen så har Majken varit extremt lugn, mammig och trött. Det har varit fantastiskt om jag ska vara ärlig. Det har ju varit riktigt jobbiga veckor sen hon kom, nästan så man undrar vad fan man gett sig in på men så pass lugn som hon har varit efter kastreringen så börjar allt kännas mycket bättre. När hon återfår sin huligan-energi så får vi se vad som händer dock, men detta är ett gott tecken på att det var värt det.

Ragdolls är ju väldigt lugna generellt och nu längtar jag tills tiden då hon kommer lugna ner sig rejält. Om det händer vid 6 månader, 8 månader eller 1 år eller senare återstår att se, men jag hoppas att det verkligen sker tidigare snarare än senare. Uppfödarens äldre katter som jag har fått träffa verkar väldigt lugna och inte superintresserade av att konstant leka, busa eller springa omkring, utan de verkar mer nöjda med att bara vara med. En av katterna de har är ca 8-9 månader när jag skriver det här inlägget och har varit väldigt lugn av sig under hela tiden jag har varit hos uppfödaren och hälsat på och enligt uppfödaren själv brukar de lugna ner sig vid 6 månader ungefär. Jag håller tummarna för att Majken är likadan, för när hon är lugn så är hon helt jävla underbar. Det hon gör då är att bara ligga i mitt knä och gosa, och det är precis så jag vill ha det.

Majken ligger bredvid min Macbook Pro och sover. En win-win situation där jag kan ha laptopen i knät och Majken nära till hands. Hon har en röd body på sig för att vara mer rörlig och inte kunna slicka på såret.

Så var det här med sömnen då… Jo, jag kan fortfarande inte sova. För några dagar sen så gick på närmsta köpcentret till en hälsokost butik och köpte med mig magnesiumtabletter och ashwaganda, för det ska förbättra sömnen utan att man behöver kontakta läkare eller ta starka tabletter för att sova. Den första natten märkte jag stor effekt och sov större delen av natten, likadant den andra natten, men sen så sov jag nästan inget alls vad jag vet under den tredje natten. Igår så fick jag nog och laddade hem kry appen och ringde läkarna där när det var mindre väntetid, och direkt så fick jag sömntabletter utskrivna. Det känns skönt, även om det känns jobbigt att ta sömntabletter utskrivna av läkare. Nu hoppas jag dock bara på att det ska funka. Natten till idag (torsdag) så fick jag sällskap över natten, och självklart sov jag bättre. Därför tog jag inte första tabletten igår. Jag sov dock inte perfekt, utan vaknade fan tusen gånger, men det beror mer på att sängen är lite liten för två personer att sova i, så att ligga bekvämt är svårt. Att sova ensam i den tycker jag fungerar väldigt bra. När jag väl har sovit i den d.v.s. Jag somnade också rätt så snabbt och sov större delen av natten.

De tabletter jag fick utskrivna heter Propavan, 25 mg och ska tas enligt läkaren en timme före sängdags. Mina vänner som tagit sömntabletter och specifikt dessa tabletter innan säger två timmar, då de ska stanna kvar i kroppen i ca 10 timmar. Mina vänner har tipsat mig om detta för att jag inte ska vara för trött när jag vaknar och för att minska risken för nån slags baksmälla som kan hända när man tar sömntabletter. Det jag tänker göra är att ta dem ca 2 timmar innan, men att vara redo för sängen när jag tar dem, så jag bara kan gå o lägga mig när jag verkligen inte kan hålla mig vaken längre. Jag vet ju inte hur pass effektiva de är så vi får se. Jag bara hoppas att jag somnar av dem, sover djupt och känner mig utvilad när jag vaknar. Får jag en till natt nu där jag inte kan somna före kl 3 på natten så kommer jag fan att gå galen. Om jag inte redan gjort det. Hela sömncykeln är liksom försjkuten, då jag typ gått till sängs till 22 på kvällen, ligger och vrider och vänder mig till typ 2 eller 3 på natten, somnar, sover någorlunda bra, vaknar vid 7 eller 8 beroende på om det är skola eller för att Majken ska ha frukost. Är det skoldag så har jag stannat hemma två dagar på två veckor för att jag orkar verkligen inte ta mig till skolan när jag knappt fått sova nått, så då sover jag bara vidare till typ 10 eller 11. Likadant om jag inte behöver gå till skolan, då tar jag bara sovmorgon.

Så istället för att sova normalt, vilket är typ (som jag planerat i och med flytten) är ungefär 23:00 – 07:45 på en skoldag och från midnatt till 10 dagen efter på en ledig dag eller helg. Så länge jag bara somnar före midnatt och får sova hela natten ostört så får jag in mina 8-9 timmar, men nu sker alltså de där 8-9 timmarna mellan typ 03:00 – 11:00 vilket är lite smått galet. Särskilt när jag ändå lagt mig i sängen för att sova någonstans mellan 22:00 och 23:00. Det hade väl varit ok om jag vänt på dygnet och inte haft nått bättre för mig, men eftersom jag har tider att passa, uppgifter att göra och ett normalt liv just nu så funkar inte det sovschemat.

Strax ska jag ta min första propavan tablett, och jag hoppas att det kommer fungera bra för mig, att jag sover, och sover djupt, drömmer mycket och inte vaknar femtioelva gånger på en natt samt att jag känner mig utvilad imorgon när jag vaknat.

Ja, det var väl det. Godnatt och håll tummar och tår för att tabletterna gör sin verkan. Skulle det visa sig att man blir lite för groggy av dem så är det ok att låta bilen stå i några dagar, även om det är lite slöseri med pengar, men hellre sömn.

Åh, herre gud – ge mig sömn!

Kategorier
Ragdoll

En rastlös liten Majken?

Ja, även om saker och ting sakta men säkert börjar bli bättre så är hon lite rastlös när hon är vaken. Hon har ju fått ett riktigt bra klösträd som är stort, men hon har inte lekt i det så jättemycket sen hon fick det, mest sovit i det. Jag försöker göra klätterställningen lite mer intressant genom att gömma godis på varje del, och det gillar hon. Det är dock mer vanligt att istället attackera mina och gästernas fötter, bita oss i fingrarna och gå dit hon inte får istället för att busa och hoppa i klätterställningen eller med alla tusen leksaker hon nu har tillgodo. Hon gillar iofs att leka med en boll jag har fått låna av min granne samt en tunnel, så det är bra. Jag ska också dränka klösträdet i kattmynta också, men inte just idag… För att få bukt med bitandet ska hon få en bit kycklinghals lite oftare istället.

Uppfödaren ”tjatar” om att skaffa en till katt, men eftersom det sakta men säkert blir bättre så är det inte av intresse. Hon sover om nätterna utan någon vidare aktivering på kvällarna sen några dagar tillbaka och hon börjar lystra på dels sitt namn men även ”Nej”. Jag får just nu bara panik när det gäller tanken om en till kattunge på alla sätt och vis. Jag menar, en till anledning till varför jag valde att köpa kattunge hos den här uppfödaren är för att hon var den första som sa att jag kan börja med en. Hon har också påpekat att hon har bara sålt ensamma kattungar till köpare och det har aldrig varit några problem med att de har varit själva. Nu har jag också köpt in alla saker som behövs, och rastlösheten kan ju ha kommit för att jag exempelvis köpte klösträdet lite för sent, istället för att ha haft det här från början.

På mina små 30 kvadrat vill jag inte återgå till att inte kunna sova om nätterna, om det då en till buse att hålla koll på. Med min allmänt jobbiga hjärna, nervositet och nojighet så orkar jag bara inte med det. Uppfödaren säger dock att har man två så busar dem med varandra och låter en vara på nätterna, men jag vet inte om jag litar på det. Om inget annat så vågar jag helt enkelt inte. Jag ska ha flera katter, det är typ bestämt, men nästa lär bli en vuxen/jämngammal katt med Majken på förmodligen foder eller som omplacering. Det blir INTE några fler kattungar på ett bra jävla tag! Nä, då ska jag bo i en större bostad med ett dedikerat kattrum så jag kan sova om nätterna utan att oroa mig för att huliganerna håller på och driver mig till allmänt vansinne. Hade jag dessutom bestämt mig för två kattungar från början så hade jag köpt två redan. Nu började jag med en och det får jag leva med.

Sen har jag inte råd. I alla fall inte i mitt huvud, då jag räknat ut att Majken för det första blir dyrare än vad jag trodde i månadskostnad. Det blir 300 kr bara för Mush, ytterligare 100 kr eller nått för torrfodret som hon ska utöver det, ca 160 kr i försäkring och typ 200 kr på bara kattsand. Särskilt om jag tänker gå över till en bättre sand. Den sanden jag har nu är samma som uppfödaren, men det enda positiva med den är att det blir bra klumpar och att den är dryg. I övrigt så stinker den som fan och nu har den börjat damma nått så ofantligt mycket, så jag ska byta när den här påsen tar slut.

Jag hade räknat med typ 700 kr för två katter i månaden inklusive allt, men det är priset för bara en. Att också punga ut med ytterligare 10k för en kattunge känns lite jävligt för plånboken också då jag upplever att jag tömt bankkontot inför flytten. Det kommer ju så klart stabiliseras nu när jag har köpt allt (förutom dammsugare ungefär), men det är löjligt mycket pengar som lagts på den här flytten så nu vill jag hålla i slantarna så mycket det går. Sen blev jag också beviljad bostadstillägg så det är också bra, men trots det så upplever jag mig själv som urfattig just nu och får nästan panik i tanke på att spendera mer pengar på saker jag faktiskt behöver. Jag är till och med osäker på om jag ska ha kvar mitt rosa hår. Dels så börjar jag kanske tröttna lite på det, men inte av färgen direkt utan mer andra konsekvenser, men det kan vi ta i ett annat dedikerat hår-inlägg.

Majken har också de senaste dagarna blivit extremt mammig. Hon vill vara nära, upp i fejset och gosa. Häromdagen ville hon vara min nackkudde, så ja då fick hon vara det ett tag, och sen så vill hon typ att jag ska bära henne när jag sitter ner. Jag visar på foton nedan hur det kan se ut:

Majken vill vara min nackkudde i ena poängfåtöljen jag sitter mest i. Gulligt! Och varmt samt skönt för nacken!
Majken vill vara så nära hon bara kan. Tekniskt sett att ”bli buren” fast hon sitter i mitt knä.

Hennes mammighet är superhärligt, då jag vill ha en katt som är gosig, och intresserad av mig också, vilket Majken är. Hon är en trygg, social, nyfiken katt som verkar tycka om allt och alla. Henrik är hennes bästa kompis och för några dagar sen fick hon leka med grannen och hennes katter vilket också gick mycket bra. Idag har vi varit hemma hos Henrik, men det tog lång stund innan hon varvade ner och kunde sova lite. Det var nog lite för mycket andra dofter där och att bara leka var lite svårt, men hon lekte med tunneln vi hade köpt och en mus-leksak, men hon gick också omkring mycket och bara undersökte allt. Majken har idag varit vaken större delen av dagen så nu när vi kom hem ville hon bara upp och gosa med mig, och nu ligger hon och sover bredvid. Bild på det kan ni se högst upp i inlägget som den så kallade ”featured image” bilden.

I det stora hela är jag hoppfull i alla fall att saker och ting börjar gå åt rätt håll. Jag har hittat rutiner också som gör att jag börjat sova också om nätterna. Jag är inte alls lika rastlös längre heller när jag är i lägenheten så det börjar också bli bättre. Tids nog så kommer detta bli väldigt bra tror jag, men som sagt – inga fler kattungar på väldigt länge, tack! 😉

Kategorier
Ragdoll

Första veckan med Majken innebar alldeles för lite sömn…

De senaste dagarna med Majken kan sammanfattas med hyperaktivitet och extrem sömnbrist och kortare stubin än vanligt. Hon har skapat sig rutiner som innebär att hon vägrar somna före midnatt och hon väcker gärna mamma (alltså mig) alldeles för tidigt, och gör allt hon kan för att inte sova.

Jag köpte ju mer leksaker till henne, vilket har hjälpt och till sist började hon leka med aktiveringsleksaken ordentligt, vilket gjorde mig mycket glad. Dessvärre är rutinen, att trots att jag busar, leker och aktiverar henne om dagarna och under kvällstid, så ska hon leka i minst 2 timmar till. Sen ska hon göra mig otroligt frustrerad då jag inte får sova. Jag har gråtit mig till sömns fyra nätter i rad och fått i snitt kanske 3 timmar sömn, när jag behöver minst 8-9, helst 10 för att ens kunna fungera normalt. De nätter då jag har kunnat sova tekniskt sett så har jag haft ångest över mitt egna beteende som sker när jag inte fått sova.

Jag kör till 99% med positiv förstärkning här – allt annat får jag sån extrem ångest för. Är man dock astrött, och katten är på tusen ställen per sekund så blir man snabbt uttömd och då blir det lite hårdare tag, vilket jag hatar och jag får sån ångest över minsta lilla grej där jag inte kan behandla henne rätt och snällt. Ingen anledning till oro dock, allt är bra. Jag är bara en hönsig/nojig mamma med kort stubin. Och ångestproblem har jag haft hela livet och jag kan inte kontrollera det. Även om jag vill sluta tänka på saken som ger mig ångest, så är min hjärna lite sådär dum och elak där tusen scenarion om den här händelsen går på repeat. Det enda jag kan göra är att vänta ut det hela tills det försvinner eller ersätts av annan ångest för att nått nytt hände som inte skulle ha hänt. Skitstörigt.

Efter att jag pratat med uppfödaren om allt så är det lite lugnare, och efter råd så har jag införskaffat sele och öronproppar. Jag har också köpt två olika typer av spray, en sån feliway som är lugnande och sen en som jag ska spraya på området runt teven så hon inte vill gå dit nått mer, och särskilt inte bita på saker hon inte ska bita på.

Häromdagen när jag kom hem efter att jag köpte grejerna så sprayade jag lite med feliway och Majken har sen dess varit extremt lugn. Hon är som en helt annan katt. Hon beter sig mer som hon gjorde första dygnet, där hon är mer gosig, pussig och småpratar lite mer. De senaste dagarna med min korta stubin och trötthet så har hon säkerligen märkt av att mamma är känslig/sur/arg eller nått och då har hon inte varit så gosig med mig, vilket gör mig så ledsen. Dock känns det bättre nu när sprayen (förhoppningsvis) gör henne mer lugn och trygg. Tanken är att jag ska spraya en skvätt på typ sängen och fåtöljen jag brukar sitta i så kanske hon sover mer och längre och jag också kan få tillbaka all den förlorade sömnen.

Den nya rutinen ska också innebära mer aktivitet. Ut på kvällspromenad runt 21-22 tiden, en dust spray av feliway, massa lek på kvällen och sen mera mush. Förhoppningsvis innebär det att hon är vaken och aktiv på dagarna och sover typ konstant när jag själv sover om nätterna. Det hade varit underbart.

Första natten efter jag köpt in de olika sprayerna så höll sig Majken vaken till klockan tre på natten. Det höll dock på att bli total succé då vi låg i sängen redan före kl 22 och hon somnade. För mig tar det vanligtvis evigheter innan jag somnar, så jag hann inte. Sen efter nån timme eller så, när jag precis höll på att somna – ja då vaknade hon igen. Dock var hon inte hyperaktiv då utan bara vaken, nyfiken och på bushumör. Jag och sängen var hennes lekplats. Hon klev på mitt huvud, lekte med mina fötter och ben etc. Trots att jag var invirad i täcket att jag svettades som en gris så höll hon på länge. Hon tröttnade bitvis och då försökte jag somna om, men precis när jag höll på att somna, ja då började hon leka igen. Då fick jag nog och röt till, och då blev hon rädd och spenderade praktiskt taget resten av natten på dass, vilket gjorde att jag blev ledsen igen, fick ångest och inte kunde somna. Det var inte förrän efter kl tre nån gång som hon till sist kom ut till mig igen, la sig i fåtöljen och somnade som jag förmodligen fick in några timmar sömn, men sen var jag på bristningsgränsen resten av dagen. Jag ska tillägga också att jag testade öronpropparna i några timmar. Det funkade fint tekniskt sett, men eftersom jag är så nojig, så blev jag orolig för att dels att hon skulle råka tugga i sig en sån öronpropp ifall den skulle råka ramla ur örat, eller att jag skulle sova igenom en olycka på natten samt missa mitt alarm, så efter att jag ändå inte kunde somna efter typ 3 timmars försök med öronpropparna i så tog jag ur dem. Då upptäckte jag också att hon låg i fåtöljen och sov. Då gick det lite bättre att lugna ner sig, även om jag inte direkt kunde sova.

Igår fick jag besök av en av dem bästa i mitt liv som stannade över, och då lekte vi rätt rejält med henne ungefär en timme innan läggdags och precis innan jag la mig i sängen för att sova fick hon sin sista dagsranson av mush. Sen sov hon mellan 23-07! Och jag sov också! Vid sjutiden då hon vaknade till så var hon på lite bushumör igen, men inte hyperaktiv. Efter nån timme med bus så fick hon sin mush frukost och efter det så somnade hon om och vi låg i sängen till strax innan kl 11. En underbar natt där jag äntligen fått sova. Jag har fått minst 8-9 timmar sömn, men förmodligen mer. Jag minns knappt vad jag drömt i natt, men jag vet att jag har sovit i alla fall.

I natt ska jag testa samma rutin, alltså leka av henne rejält nån timme innan vi ska sova, och se till att hon inte somnar innan jag lagt mig i sängen. Sen, det absolut sista jag gör är att ge henne mat. Då borde vi få in en bra rutin som gör att både hon och jag kan sova ostört om nätterna.

Blötmaten, förresten får jag sluta ge. Hon fullkomligt älskade det, och egentligen jag också med tanke på att det är bättre mat än torrfoder. Problemet är dock att när jag skulle rensa lådan för några dagar sen så luktade hela lådan av bara blötmat! Rena chocken för min del, så då tänker man ju så klart att den maten kan ju inte tas upp särskilt bra av henne, om det luktar blötmat av hennes bajs. Nä, det blir att bara ge mush, två bullar på morgonen och två på kvällen tills att uppfödaren säger att det ska ökas. Resten får hon hålla sig till torrfoder. Det har funkat bättre än vad jag trodde, men jag märker att hon är mer hungrig också nu när hon inte får blötmaten. Hon gnäller åtminstone inte efter det, och äter när hon känner för det av torrfodret. En gissning jag har också är att blötmaten gjorde henne mer hyperaktiv också, för hon var inte särskilt hyper första dagarna innan jag började ge en påse per dag. Sen jag slutade ge det så är hon lugnare också och leker knappt, men när vi leker med henne – ja då jävlar, så visst behöver hon aktiveras.

Målet just nu är också att hitta bra automatiska aktiveringsleksaker till henne. Typ batteridrivna tysta bollar som rör sig random som hon kan jaga. Laserpekare som jag själv slipper hålla i etc. Hennes favoritleksak är fjädervippan, men det hade varit bra om det finns något liknande som hon kan leka med själv (under bevakning så klart) så jag kan ägna mig åt andra saker, såsom skola, eller ta hand om hemmet. Det är också dags att beställa ett bättre klösträd som har mer höjd, då hon igår kväll började klättra på min kontorstol och råkade på så vis ta sig upp på skrivbordet. Inte ok!

Majken klättrade upp på toppen av gamla klöspelaren och tittar nyfiket på fläkten som står bredvid.

Jag har idag kollat lite på aktiveringsleksaker, men de flesta har fått rätt dåligt betyg, går sönder lätt eller är extremt högljudda så då är det inte ett alternativ, men har ni några bra tips så lämna gärna en kommentar nedan!

Efter nattens succé, så vet jag i alla fall vad jag ska försöka med och har jag tur så innebär det att jag får sova bra i fortsättningen och fortsätter ha en sån underbar, fantastisk katt i mitt liv. Jag har aldrig varit med om en katt som är så intresserad av dels mig, men även allt annat. Det är fantastiskt!

Kategorier
Ragdoll

Första dygnet med Majken – fullt ös medvetslös…

Första dagen med Majken skrev jag om igår, och i det stora hela så gick det fantastiskt bra. Hon är ju så gosig, kelig och vill bara vara nära hela tiden om hon kan. Idag så (än så länge) har det varit mycket mer aktivitet. Hon sov hela natten utan problem, med lite undantag att hon gick upp och åt lite nån gång under natten. Jag vaknade typ tusen gånger i natt för att kolla så hon var ok, och det var hon ju så klart. Sen vid ungefär 08:30 i morse så var hon hungrig så då gav jag henne mer mat och försökte somna om. Det gick sådär så det slutade med att jag fick kliva upp. Efter en stund framför teven där jag såg klart på andra sagan om ringen filmen fick jag en idé för att försöka få henne att leka lite själv medan jag åt frukost. Det funkade fint, men om det var särskilt ”lagligt” vetefan. Det jag gjorde var att jag tog en sån där pinne med fjäder på som hon för övrigt älskar att leka med och satte den i ett slagbord jag köpt till lägenheten.

Majken leker med fjädrarna men det syns inte på bilden.

Det funkade perfekt och hon lekte med den i säkert en halvtimme om inte mer. Sen till sist efter lite mera mat så somnade hon äntligen och sov en liten stund. Sen vaknade hon till igen för jag var tvungen att gå på toaletten och sen dess har hon typ varit hyperaktiv. Jag väckte inte henne dock, hon var redan lite vaken så då passade jag på. Och övertrött. Jag såg på henne hur trött hon var, men trots det skulle hon ändå leka och busa. Och gå bakom teven så klart – mardrömmen. Vet inte hur många gånger jag har fått plocka ut henne därifrån idag.

Efter att jag hållit koll på henne och gjort mig själv sjöblöt av svett så fick jag idén att jag måste dra iväg till närmsta köpcenter och köpa mer leksaker till henne och kattsäkra lägenheten lite till. Jag gav henne det sista av blötmaten och medan hon åt så stack jag iväg. Det blev en till klösbräda, en sån i kartong med tillhörande leksak undertill, en vibrerande mus, en aktiveringsleksak där hon ska använda tassarna för att få fram godis, en till aktivitetspinne med the grumpy cat på, då hon hade halvt sönder fjädrarna på pinnen som jag köpt sen innan. Ingen fara dock, då jag satt och kollade till henne hela tiden när hon lekte med pinnen i morse och när hon slet loss fjädrar så la jag bort dem så hon inte skulle svälja dem. Jag köpte också kycklinghalsar för henne att gnaga på istället för att gnaga på mig eller något annat dumt, såsom en kabel…

Jag köpte också lite dubbelhäftande tejp och såna där ”knoppar” eller vad det heter som man sätter i vägguttaget. Tejpen är till för att hon inte ska gilla att gå runt teven i fortsättningen eftersom det är så mycket kablar där och jag vill inte vara med om någon olycka…

Det ser extra rörigt ut med alla sladdar nu, men de är lagda så hon dels inte ska komma åt dem, och sen är tejpen runt bänken och på ena sidan så hon inte ska gå dit heller.

Jag hoppas de här grejerna kommer hjälpa. Klösbrädan var en stor hit och hon lekte med den länge och i omgångar efter att jag kom hem. Då hade jag inte ens hällt på kattmyntan som kom till. Förmodligen är brist på en bra klösbräda en anledning till varför hon varit så rastlös idag, då jag har sparat klöspelaren som jag har haft efter Maja till henne. Hon har använt den, men varit lite osäker, så den luktar säkert för mycket Maja om den, men tids nog ska jag köpa ett riktigt bra klösträd till henne som hon kan hoppa och leka i.

Nu sitter jag och bloggar med laptopen i knät, och då var det nån som blev lite purken. Det löste sig till sist och nu ligger hon på sängen och sover istället, men det var så sött att se henne försöka komma upp i knät på mig, men så var det nån konstig metallgrej där i stället. Hennes favoritplats i hela lägenheten är absolut i den poängfåtölj jag sitter mest i, så det är ju bra. Men huvudsaken är att hon får vara nära.

En sur liten Ragdoll tjej i en obäddad säng…

Apropå att vara knäkatt. Hon är verkligen desperat över att få ligga i mitt knä när hon kan. Eller bara så otroligt nära det går. Det är supermysigt. Majken är en katt som pussas också, vilket Maja nästan aldrig gjorde. Det är fantastiskt det också. Under natten så har hon bara sovit, men innan vi somnade och när vi vaknade så blev det lite gos där också och det är ju mer än underbart. Hon verkar gilla mer att bli buren nu också, så det är skönt. Det är nog inte hennes favorit, men de flesta gånger jag har plockat upp henne så har hon inte gnällt över det.

Hon är en hungrig liten skit i alla fall som ”äter mig ur huset”. Det är dock bara positivt. Både uppfödaren och jag primärt vill ge mush, då det inte innehåller några konstigheter som katter inte ska ha. Sen har uppfödaren också gett torrfoder för fri tillgång ifall hon blir hungrig. Torrfodret har hon knappt rört. Mush gnäller hon nästan efter. Det är kul! Jag fick med mig ett sånt där ”starter kit” från uppfödaren där det ingick en påse 400 gram Royal Canin Kitten torrfoder och en påse blötmat. Målet just nu är att då alltid ha torrfodret framme som reserv, men att ge 4 bullar mush per dag och vid behov en påse blötmat. Gillar hon att gnaga på kycklinghalsar så blir det nått extraknäck när hon behöver nått att tugga på och inga leksaker duger. Kan dock blötmaten ersätta torrfodret så är det värt den extra pengen det hade kostat. Med mush så är planen att ge 2 bullar på morgonen och 2 på kvällen just nu. När hon blir äldre och inte behöver det andra så lär det bli 5-6 bullar per dag. När hon hade ätit upp morgonens portion och tydligen var hungrig och inte ville äta torrfodret helst så testade jag att ge henne blötmat. Herregud vad hon slukade i sig! Har aldrig sett en katt äta blötmat så bra. En hel påse har hon fått i sig redan, och nu är det bara eftermiddag… Det är glädjande, då blötmaten åtminstone är bättre för henne, även om det är massa spannmål i det. Med det fodret får hon i sig vätska, det går ju inte med torrfoder. Mushbullarna ger nog också mycket vätska, för jag har än så länge inte märkt att hon druckit ur vattenskålen, men förhoppningsvis har hon ändå gjort det.

Hon har varit på lådan tror jag 4 gånger sen hon kom. En igår och säkert tre idag. Jag köpte hem torkad anka som godis till henne med vilket hon älskar. Så pass mycket att hon inte brytt sig om dreamies som varit en stor hit hos uppfödaren tidigare. Det glädjer mig att hon följer sina instinkter och undviker sånt som hon inte ska äta på riktigt då hon är köttätare. Fortsätter det så här så äter hon typ 90% kött och resten spannmål eller nått. Det är ju dyrt att ha kattunge. När allt stabiliserat sig lär man lägga minst 500 kr per månad bara på mat, försäkring och godis till henne, men det är det värt. Min lilla bebis 😍.

Kategorier
Vardagsliv

Jag är singel. Med flit!

Jag har börjat tänka på en grej på sistone sen det tog slut mellan mig och Henrik för snart två månader sen. Det har varit en intressant och händelserik tid, men att just vara singel är faktiskt inte så farligt. Jag lär säkert trivas underbart som singel även efter jag har flyttat ut.

Orsaken till varför jag har börjat tänka i de här banorna beror på att jag har nog blivit über-bekväm med hur jag lever eller vill leva mitt liv på sistone. Jag har bloggat om det tidigare och jag längtar bara mer och mer tills jag är där. Det jag längtar efter är det jag skrev om. All vegansk mat jag ska äta och tillaga med hjälp av lunchlådor, Mason burkar och storhandling av allt jag vill ha i mitt skafferi, frys och kyl. Alla mina  produkter jag kan njuta av, alla tv-serier och filmer jag kan se utan att någon behöver bry sig. Hur många timmar jag ska sitta i min poängfåtölj och koda, för att inte tala om alla nätter jag kommer spendera med minst en katt i sängen och allt gos jag och Majken (katten, alltså) kommer ha! Det känns som om det inte kommer finnas tid över till en eventuell pojkvän, men som sagt, jag letar inte heller.

Jag tog dock mitt mod tillfånga för nån vecka sen och skrev till han som flirtade med mig på bussen mellan Örkelljunga och Helsingborg den 9 november eller när det nu var, men han har inte sett meddelandet flera dagar senare, så då skiter jag i det. Jag kanske tog för lång tid på mig, eller så kanske han helt har missat att jag har skrivit, men oavsett så går jag vidare nu. Jag är ändå rätt säker på att han inte hade varit rätt för mig ändå. Inte i det långa loppet i alla fall. Nej, det finns nog någon bättre tjej till honom därute. Jag hoppas dock på att jag träffar på han igen så jag åtminstone kan förklara mig. Och jag uppskattar händelsen som fan! Det var riktigt upplyftande att veta att någon har visat intresse för mig.

Ärligt talat vill jag vara singel nu. Ett bra jävla tag. Flera år om det är så, åtminstone som jag känner nu. Jag har tänkt på vad det är jag vill ha hos en man, det har jag skrivit om innan, och det är ju i praktiken Henrik + väldigt få egenskaper till som han inte har, men jag har börjat tänka lite mer på allt det där också. Visst, drömkillen är någon som Henrik, absolut – det lär inte ändras, men å andra sidan. Så som jag vill leva mitt liv och lär leva mitt liv så lär det bli svårt att dels få plats med någon annan i det, och om jag på något mirakulöst sätt hittar min drömkarl i framtiden så är ju risken förmodligen väldigt stor att samma sak händer igen. D.v.s, ett underbart fantastiskt förhållande utan drama, gräl eller annat men där man sakta men säkert driftar ifrån varandra för att man är för upptagen med att bara se sina filmer och tv serier och för att man gör för lite saker tillsammans. Risken är stor och frågan är om det är rätt att ha en ond cirkel av det? Fastän man lär njuta som fan under tiden, det går ju nog inte att komma ifrån, men jag ifrågasätter om det är rätt. Samtidigt vill jag inte ha någon som är min kompletta motsats. Jag har varit tillsammans med killar jag inte kommer överens med särskilt mycket, och det funkar inte. Och jag vägrar ha en kille som tvingar mig följa med på baler, fina ställen där jag tvingas klä mig i klänning eller någon som vill förändra mig till att bli mer kvinnlig. Han får ta mig som jag är – punkt slut!

Nåja, nog snackat om drömkillen som ändå inte existerar… Jag vill vara singel. När jag är redo, ja då laddar jag hem Tinder eller nått, men det lär inte ske särskilt snart. Nej, livet ska bestå av mig, mina husdjur, mina teknikprylar och min karriär som full-stack webbutvecklare. Det är iofs en idé till ett annat blogginlägg. Jag vet nu vad jag vill försöka satsa på i min framtida karriär inom programmering!

Och det känns oerhört befriande!