Mer kattsnack – en bebis på väg?!

I mina senaste 4-5 inlägg eller så har jag typ bara pratat katt, och det med all rätt. Det kommer fortsätta även här. Jag saknar Maja så jag håller på att bli smått tokig. Det är fortfarande så jävla tomt i lägenheten utan henne. Extra tomt har det varit de senaste veckan då jag blev lite smått sjuk i förkylning och har suttit hemma i tre dagar i sträck mellan måndag och onsdag. Innan när jag varit sjuk har ju hon hållit mig sällskap, men nu har jag bara teven till sällskap. Det får väl duga, men jag hade hellre haft en pälsboll i knät, och absolut särskilt min lilla bebis Maja som inte finns längre. Fy fan vad jag saknar henne. Det kommer jag göra länge, även när jag skaffat en till katt.

Jag har berättat tidigare att jag pratat med några uppfödare och det har trappats upp rejält. Igår var jag och hälsade på en av dem och det dunderklickade kan jag ju säga! Både med katten jag valde, familjen och de andra katterna som jag träffade på. Uppfödaren bor i Örkelljunga och jag åkte dit i förhoppningen att en av alla tillgängliga hanar skulle välja mig, men det blev faktiskt en flicka. När jag kom dit och fick gå in i rummet där bebisarna var så låg alla bebisar och sov. Dock så fort jag hade satt mig ner så vaknade en av dem, och började direkt undersöka vem jag var. Det var en liten flicka som i stamtvavlan heter Cherokee Awanita. Det var skoj och vi klickade direkt. Hon var hos mig länge till en början, sen kom maten och då gick hon och åt och sen när hon inte var i närheten av mig så ”letade” jag och höll koll på henne hela tiden. Det komiska var att under hela tiden jag var där i stort sett i rummet med bebisarna så var det bara honor som klev på mig och undersökte mig, nosade på mina fötter, klättrade på mina ben och hoppade upp i famnen. Alla hanar låg bekvämt och sov tills de hade sovit färdigt. Det var inte förrän alla hade vaknat som en del av hanarna började intressera sig för mig, men då var jag mest intresserad av honan som var på mig från första stund och så fick det bli. Jag tingade henne direkt och har betalat avgiften för henne till uppfödaren. Jag tänkte att det var lika bra, då det ändå var en flicka som valde mig. Den andra uppfödaren här i Malmö som jag pratat med har bara en ledig hona till salu, så jag får se hur jag gör med att besöka henne. Jag vill så klart träffa henne också, men då är det väl mer för en katt-fix och träffa kattungar och lära känna en till uppfödare som är av mer intresse. Jag har ju som sagt inte råd att köpa två katter nu ändå. Nedan kan ni se en bild på henne. Hon är så jävla söt! För att inte tala om liten och pluttig! Vågade knappt ta i henne när jag var där för jag var rädd att göra illa henne, men allt gick fint. Hon gillade dock verkligen inte att bli buren, men det hoppas jag är ytterst tillfälligt. Jag läste på lite mer senare om små kattungar som skriker när de blir burna och det kan bero på alla möjliga olika faktorer. Mest tror jag det beror på att hon är ovan att befinna sig ”högt upp” och så fort, för när hon var i mitt knä och jag satt ner var hon tyst. Hon kan ha varit frusen också och mina händer kalla vilket också kan ha gett henne lite obehag. Jag hoppas i alla fall att det går över, annars får jag vänja henne vid det för när hon kommer hem till mig lär jag inte släppa henne i första taget!

Min lilla bebis värmer sig vid elementet

Det känns i alla fall skönt att ha hittat uppfödare som man klickar med direkt, som har rätt inställning till hur man föder upp friska djur. Den uppfödaren jag tingat henne från är dyrare än den andra, hon råutfodrar från start och gör typ alla tillgängliga hälsotester som finns. Nedan kan ni se bild på de nuvarande huliganerna:

Bilder på de nuvarande bebisarna hos SE Point Lookout Ragdoll’s uppfödning. Katarina MacLaughlin har tagit bilden och jag har fått tillåtelse att använda den.

En av flickorna ska alltså bli min. Frågan är vad hon ska heta? Namn jag kommit på är ju Mim (efter häxplackan Mim från Disney), Mims, Muffin(för att hon ser ut som en vaniljbakelse eller nått) och Munchkin bara för att alla Ragdolls är så jävla söta. På Facebook fick jag även Cookie och Tekla samt Madicken som förslag, men lämna gärna dina idéer nedan. Oavsett namn lär hon få typ 17 smeknamn till.

Efter att jag hade varit och gosat och lärt känna kattungarna samt deras mammor så gick vi ner till thaistället på stan och de bjöd mig på middag. Det var också oerhört trevligt. Sen tog jag bussen hem och var mer om lite fler äventyr 😉. Det var nämligen en kille som flirtade rätt rejält med mig på bussen, så det var väldigt intressant med tanke på att jag tror jag kan räkna på en hand hur många killar som flirtat med mig sen jag var tonåring. Det brukar ju liksom inte vara standard att killar gör det med mig. Kan dock bero på att jag typ alltid varit tillsammans med någon men jag vet att jag inte är världens snyggaste heller.

Jag menar, vem uppskattar alla dessa grimaser?

Nu sitter man bara och drömmer och längtar efter ens nya bebis som kommer hem till mig om ungefär 2 månader. Jag kommer självklart att åka upp och träffa henne fler gånger innan det är dags att hämta hem henne. Frågan är bara hur ofta jag kommer komma dit? Svaret är så ofta som möjligt, så klart haha! Kanske tar med mig resväska och tältar utanför tills hon får komma hem med mig? Vem vet haha?!

Jag har i alla fall skapat både ett instagram konto, Facebook sida och en vanlig hemsida till alla framtida, nuvarande och dåtida Ragdolls jag kommer skaffa, för den här lilla tjejen kommer förmodligen inte bli den sista. Nej, inte om jag förstått rasen rätt och efter mitt möte idag med mammorna till kullen och särskilt Gloria som betedde sig precis som Maja så är det bara ännu mer bekräftat att det är rätt ras för min del.

Nedan kan ni se en video av mitt första besök till uppfödaren.

Om ni har förslag på namn eller annat kul att säga, lämna en kommentar nedan!

Usch, vad det är tomt utan dig Maja!💔

Det har nu gått typ 4 dagar sen vi var tvungna att säga hej då till vår lilla bebis Maja. Sen hon åkte in på djursjukhuset i tisdags för ungefär en vecka sen så har lägenheten känts så tom. Det är verkligen något som saknas. Nu är det någon som vi saknar ännu mer. Vi hade ju verkligen hoppats på att Maja skulle få komma hem en gång till, men så blev det inte. Hon var för dålig för det. Men å andra sidan frågade vi inte heller om det var möjligt.

Jag hör Maja konstant när jag är här hemma. Vilken sekund som helst så förväntar jag mig att hon ska komma springandes när jag går på dass, krafsa på dörren om den är stängd, komma och gosa om jag sitter i soffan, be efter gos när hon sitter i mitt knä och allt det där jamandet som hon gjorde konstant. Det är så tragiskt utan henne! Jag var inte redo att säga hejdå till henne så ”tidigt”. Jag hade hoppats på att hon skulle leva åtminstone några år till. Nu gick det från att allt är ok till död på en vecka. Det är fortfarande otroligt overkligt. Och jag kan inte sluta tänka på dels henne men heller inte på andra katter.

I torsdags när Maja fortfarande levde hälsade jag på min nya granne och hennes katter. Då var man väldigt hoppfull men ändå realistisk om hur det skulle gå för Maja. Att sitta där en hel kväll, prata sig hes och gosa med två übersociala katter hjälpte dock mycket. Jag behövde verkligen det och det känns som om att det snart hade behövts igen.

Truls halvligger över soffkanten. Det var så sött!

Min nya grannes katter, Truls och Fax ska få äta upp resten av blötmaten vi har i skåpet här hemma, och jag hittade kvittot till kattsanden, så jag lyckades lämna tillbaka den. Det kändes skönt så slapp jag det problemet. Det som är kvar nu är att rensa bort hennes kattlåda och ställa undan den. Sen är lägenheten typ helt kattfri. I alla fall synligt. Det känns riktigt jobbigt att se grejerna, men samtidigt är man glad och tacksam för att man fick spendera så många härliga år med henne.

Jakt efter ny katt har också verkligen eskalerats. Dels p.g.a. Majas plötsliga bortgång men också för att min hjärna behöver fokusera på något och katter är perfekta för det. Det är i alla fall roligare än att fokusera på Apple produkter just nu… Det lutar absolut mest åt Ragdoll nu och jag har kontaktat en uppfödare i Skåne som jag tror kan bli bra. Det finns ju så klart fler, men huvudsaken om jag skaffar Ragdoll från uppfödare är ju att katterna är så friska som möjligt, gärna råutfodras och/eller får blötmat från start samt att torrfoder minimeras så mycket som möjligt. Maja hade förmodligen mått så mycket bättre om hon bara ätit mer blötmat och råfoder än torrfoder. När man googlar runt på njurproblem så är torrfoder och brist på vatten boven i dramat. Det är därför njurproblem är den främsta anledningen till varför katter avlivas. De äter torrfoder som inte har något vatten i sig, eller mycket lite. Hade man vetat mer om det så hade jag aldrig gett henne skräpfodret från Hill’s eller något annat för den delen heller. Jag hade fan tvingat Maja (eller nått) att äta blötmat och barf om jag hade vetat att det hade räddat hennes liv. Med tvinga menar jag att gör man det på rätt sätt så kan man lära en katt att äta blötmat om de inte är vana vid det. Jag har bara inte försökt hårt nog.

Med nästa katt, oavsett hur det blir, vilken ras, hur många etc så ska jag verkligen satsa på att göra rätt från början. Råutfodra, ge blötmat och uppfostra med positiva träningsmetoder är nummer ett. Jag bara hoppas att jag inte blir utan kissekatt allt för länge. Som läget är nu, lär jag få vänta säkert 5-6 månader minst eftersom jag utgår att det blir kattunge från uppfödare. Blir det uppfödaren jag har kontaktat så har dem inte några kullar just nu utan väntar på löp. En katt är dräktig i ungefär två månader, och en bra uppfödare släpper inte iväg sina bebisar efter minst 12 veckors ålder. Det kommer bli jobbigt att vara utan bebis så länge, men det är värt väntan på rätt uppfödare och rätt katt.

Jag kommer ändå alltid att sakna Maja, och extra jobbigt är det just nu. Jag hoppas med tiden att det blir lättare utan henne vid min sida…

Sov gott, älskade Maja! Jag kommer sakna dig…

Tyvärr finns inte Maja mer och det är komplett hjärtskärande. Maja har ju sen innan haft lite problem med njurarna, men det blev ju bättre och sen har hon mått hur bra som helst vad vi har tyckt sen dess. Hon har dock visat lite små symptom på njurproblem, särskilt hennes hemska andedräkt, men annars har det mesta varit som vanligt.

Det känns bara så overkligt, men det gick fint och var ett väldigt fint avslut. De sista orden jag sa till henne var det jag brukade säga när jag gick hemifrån, så hon visste om att jag skulle gå men snart komma tillbaka. De orden är ”Bye, bye little kitty. Bye bye”. Sen dog hon.

Min lilla bebis, min lillefis, lilla skrutt finns inte mer. Det kommer bli så jävla tomt utan henne, särskilt när jag flyttar till eget då jag hade räknat med att hon skulle hänga med. Nu blir det inte så. Jag får bo där själv. Hur jag gör med ny katt nu vet jag inte, men utan husdjur vill jag inte vara länge, men jag lär sörja Maja länge.

Vi tog henne i alla fall till Evidensia djursjukhus här i Malmö, och personalen där, bemötandet etc. har varit mycket bra. Hon har blivit bra omhändertagen, och igår började hon äta själv och värdena på njurarna gick ner. Idag gick det dock upp igen och när de gjorde ett till ultraljud på henne såg dem att även om stenen hon hade som blockerade ena njuren så började även den njuren att fungera dåligt, så veterinären rekommenderade avlivning och så fick det bli.

De här hade gått och känts bättre om det bara hade skett långsammare. Nu gick hon från att vara sig själv, älska mush bullar till att pang på bara må jättedåligt och en vecka senare är hon död. Det kommer bli så tomt efter henne, min älskade bebis. Jag kommer sakna henne så jag går galen!

För att underlätta så det första jag gjorde när jag kom hem efter att sagt adjö till min lilla bebis var att rensa bort så mycket som möjligt av hennes grejer så de inte syns. Det är tillräckligt jobbigt som det är att se hennes saker, men att inte ha henne här hemma. När jag köpte mush bullarna i förra veckan så passade jag på att köpa kattsand också för det behövdes, men dumt nog så slängde jag kvittot tror jag, jag kan inte hitta det i alla fall så om det är någon i Malmö trakten som vill ha 10 liter Ever Clean sented så finns det att hämta här. Hennes kattlåda lär vi slänga eller ställa undan i alla fall och matskålarna likaså. Maten vi har kvar efter henne ska slängas. Några mushbullar ligger kvar i frysen, men det är väl bara att kasta det också.

När jag skaffar katt igen så vet jag inte hur jag gör. Det kommer ske, men frågan är när och hur. Just nu vill jag inte vara utan husdjur och heller inte utan katt. Då vill jag nog köpa nya grejer till den eller de katterna jag skaffar då hennes grejer stinker ju av Maja. För min egna del så vill jag inte påminnas för mycket heller, men å andra sidan kommer jag göra det ändå. Jag har också beställt ett nytt mobilskal med den där fina bilden på henne som jag lyckades få till för någon månad sen och som också är bilden till det här blogginlägget. Jag hade planer på att köpa ett sånt skal ändå, men nu blev det lite av ”fel” anledning, men jaja. Något måste jag göra för att må bättre och det är ett fint sätt att hålla henne vid liv i minnet. Jag bara hoppas skalet blir fint och inte ser dumt ut, när det väl kommer.

Godnatt, då älskade vän, bebis, skrutt och lillefis. Jag älskar dig och kommer för evigt sakna dig!

En till katt, kanske?

I flera år så har jag tänkt tanken att jag hade velat ha antingen en till katt, eller att efter Maja inte finns mer så vill jag fortsätta ha katt. Nu när jag är singel igen så är det valet bara mitt och jag är nu väldigt säker på att trots att jag och Maja flyttar in i en liten skokartong på 30 kvadratmeter, så vill jag ha en till katt. Och sen kommer Anton, men det är en annan historia.

Kattunge eller vuxen katt?

Photo by Pixabay on Pexels.com

Där är svaret rätt enkelt. Jag vill helst ha en kattunge, och det beror mest på att Maja inte är superglad i andra vuxna katter, så därför kan det gå lättare med en kattunge. Då kanske hon känner att hon dels kan fostra den men även få något att ta hand om. Jag tror inte det kommer bli jättelätt direkt, men lite lättare i alla fall, även om kattungar i sig generellt är små energiska fluffiga bomber som ska aktiveras dygnet runt eller nått.

Adopterad eller raskatt?

Photo by Pixabay on Pexels.com

Den andra viktiga frågan är om jag skaffar vilken katt som helst, och i så fall adopterar eller om jag köper raskatt från en uppfödare. Där är svaret mer blandat. Det beror nämligen på. Jag vet att jag vill ha raskatt och helst en kattunge som är så frisk som möjligt. Om detta går att hitta på ett ställe där man kan adoptera en katt, så då är det ju jättebra, men oftast är det bara vuxna katter i blandade raser, eller huskatter man kan få tag på, och då får jag i så fall vänta med att skaffa katt tills jag inte har min lilla Maja-bebis kvar. En kattunge är också lättare att fostra och lära vad som gäller. Orsaken till varför jag vill ha raskatt den här gången är för att då vet man mer vad man får. Maja är förmodligen inavlad och kom från en ”uppfödare” som ingen egentligen bör ha köpt en katt ifrån, men jag ångrar inte mitt köp av henne alls. Det hade liksom bara gjort hela katt-upplevelsen bättre om man vet mer vad man får om man köper en renrasig katt, likaväl som när man köper en renrasig hund. Självklart finns det skillnader inom varje ras och ingen katt är egentligen rastypisk, men det blir lättare att veta vad man får om den är renrasig, och generellt kanske också friskare om den kommer från en uppfödare som bryr sig om att avla fram hälsosamma katter utan sjukdomar och annat dåligt.

Vilken ras, då?

Där är jag lite osäker, men ändå inte. Jag vill ha en stor katt. Alltså, en Maine Coon(MC), Norsk Skogskatt(NS) eller Ragdoll(RD). Någon av dessa tre raserna är av störst intresse. MC gillar jag för storleken och deras nyfikna sida. NS Är det egentligen likadant med plus att de är väldigt smarta också. RD är jag nyfiken på för att de älskar att vara med sina ägare, och väldigt lugna samtidigt som de ändå är väldigt stora. Typ en Maja i mega-fluff-format eller nått. Egentligen är alla av dessa raserna lika intressanta. Jag vet vilken typ av katt jag vill ha och det är tekniskt sett en katt som är som Maja, utan de negativa sidorna såsom att hon är rädd för främlingar och lite skygg. Efter 12 år på jorden så är det fortfarande inte riktigt borta. Annars är ju Maja väldigt social med oss vanligtvis, gillar att gosa, sitta i knät och vara med. Sen pratar hon mycket vilket jag gillar och jag hade helst inte velat ha en katt som är konstant tyst och bara pratar ibland för att den måste. Floccon, som jag var kattvakt till i början på sommaren var väldigt trevlig, pratglad, supersmart och snäll samt social. Hade inte Maja varit som hon är, d.v.s. inte gillat honom så mycket så hade jag nog få se ännu fler av hans trevliga sidor, för han gillar ju att vara social. Han är en Norsk Skogskatt också, förresten, vilket gör att man fått upp ögonen mer för den rasen. Det är lite så att så fort man kollar upp en ras så bestämmer man sig för den. Sen kommer det upp någon video på YouTube i flödet som är någon av de andra raserna och så kollar man upp en av dem och bestämmer sig för en av dem och sen fortsätter det så i fan all evighet. Det är väldigt bestämt mellan dessa tre raserna i alla fall och jag är rätt säker på att när jag väl hittat rätt uppfödare så spelar rasen mindre roll. Alla tre är lika rätt tror jag nog. Eller så slutar det med att jag skaffar en av varje ras till sist, men frågan är vilken jag skulle börja med i så fall? Ett liv med massa husdjur tycker jag låter fantastiskt i mina öron, för någon vidare pojkvän lär det ju inte bli direkt…

Hane eller hona?

Där är det som vanligt hane som gäller. Jag älskade Nisse, och jag är ju en hanhundsmänniska. Dock älskar jag Maja också så på så vis spelar det mindre roll med könet på katten. Jag hade dock helst velat ha en hane bara för att jag älskar hanar först och främst. Hane gillar jag också mer p.g.a. lugnare temperament (oftast) och för att de oftare är större än honorna.

Namn, då?

Ja, vad ska katten heta? Felix kanske? Eller Bubben. Eller Bosse? Han liksom Maja lär ju få sjutton olika smeknamn utöver sitt vanliga namn, men jag skulle gissa att det blir något klassiskt svenskt namn. Jag har ju några namn bokade till mina framtida hundar, och till GD är ju Anton, Alphonse (Alfons), Albert och Alfred bokade. Jag verkar gilla namn som börjar på A till Grand Danois iaf 😁 Skulle jag skaffa en mops är dock Felix ett namn jag tänkt ut till den, men vi får se. Kom gärna med förslag i kommentarsfältet!

Bostad är fixat. Allt är löst. Och jag är typ skitlycklig…

Närbild på en skål med godis och två tända ljus i bakgrunden. Tog bilden på Heimstadens kontor, som blir min nya hyresvärd om ett par månader.

Här går det undan minsann. Efter mitt förra inlägg så fick jag ett gäng härliga kommentarer från en vän som tipsade mig om lägenheterna där hon bor. Det är helt nybyggt i tre etapper. Etapp 1 är färdigt och uthyrning till etapp två är pågående. Etapp tre har inflyttning under våren 2019. Det är på riktigt bra läge i Arlöv, så jag flyttar tillbaka dit alltså. Det är ju inget fel på orten. Det jag inte gillade när vi bodde i Arlöv innan var mest lägenheten och hyresvärden i sig. Arlöv som ort är jättebra. Det finns köpcenter, tågstation och regionbussar som snabbt tar mig mellan Malmö och Lund. Alla lägenheter i bygget jag flyttar in i har diskmaskin, tvättmaskin och torktumlare(kombimaskin för ettorna) samt fiberlina. Det finns även mikrovågsugn! När jag fick veta detta så hände mycket på samma gång.

Jag hade bokat in ett möte med banken för att kolla mina möjligheter att ta banklån och bokat in en visning på en lägenhet i Hässleholm. Dock när jag pratade med banken innan mötet så sa dem att utan en riktig inkomst så blir det praktiskt taget omöjligt att få köpa en bostad trots alla andra ”fördelar” jag har såsom stor kontantinsats eller leva utan lån. När jag insåg det och fick veta om det här bostadsprojektet så började tanke om hyreslägenhet kännas mycket bättre. Det har gjort att jag i princip tappat alla tankar på att köpa mig något just nu, och att hyra är bättre. Jag menar, det har ju sina fördelar det också.

Under mötet med banken igår så ringde dem från nybygget och ville erbjuda mig en lägenhet vilket är helt otroligt! Lägenheten jag har fått är en mini etta på 30 kvadratmeter men med tanke på allt som ingår och att hyran är något jag har råd med så är det fanimej värt det. Jag gjorde en snabb budget igår och jag ligger på god marginal på bara CSN, så det kommer bli riktigt bra. Jag gillar ju att leva billigt också och utgifterna kommer bli väldigt få. När jag väl tänker efter så behöver jag inte så mycket yta. När jag är hemma rör jag mig bara på en mycket liten del och ska jag ändå bo själv och bara tänka på mig (+ alla eventuella djur utöver Maja) så räcker det med en etta. Särskilt nu med tanke på att det är nybyggt! Jag älskar ju den aspekten! Och innan ni frågar – ja, jag har tankar på att klämma in Anton i den här lilla lägenheten också. Är det bara jag så kan en GD absolut få plats i en liten etta! Grandisar är kända för att vara lugna inomhus och de tar inte så mycket plats. Sen kommer han ju få vara i sängen, eventuella soffor etc så spela roll då, liksom?!

Fördelarna med att hyra just nu är ju att jag slipper röra mitt kapital, jag är den första hyresgästen och jag får alla bekvämligheter jag vill ha. Med tanke på det bra läget och närheten till Malmö så har jag och Henrik kommit överens om att behålla bilen vilket känns bra och på nya stället finns typ 10 laddplatser för elbilar. När jag skrev på kontraktet för lägenheten tidigare idag fick jag veta att de är till för hyresgästerna, så snarast möjligt då avtalen för parkeringsplatserna blir tillgängliga så har jag laddplats till min älskade bil. Att behålla bilen innebär att vi delar på kostnaden som innan och att jag får agera lite chaufför till Henrik men det har jag inga problem med alls. Vi kommer ju fortfarande umgås, förmodligen bli bästa vänner och jag tror jag hade haft svårt att inte ha han i mitt liv. Att leva som singel, men ändå ha hans stöd är absolut den bästa lösningen med tanke på hur vårt liv tillsammans har utvecklats. Jag är ju också noll intresserad av någon annan och jag tror inte någon annan vill ha mig heller, så därför passar denna lösningen riktigt bra in!

Inflyttning är i mitten på december så det är ett lagom avstånd tidsmässigt också. Jag längtar en hel del tills det är över dock. Nu lär jag väl istället bli besatt av möbler, men det är ju en framgång.

Åtminstone för en sån som mig.

Klar med första terminen. Nästan i alla fall…

Igår hade vi presentationen med vårt spel vi har gjort i projektkurs 1. Det var på håret att vi blev färdiga för demo, men det gick. Priset att betala var lite mindre sömn än vad som krävs, men allt gick bra. Dock är det lite småskit att komplettera, men har jag tur är det de andra i gruppen som får fixa det, men jag kan ordna det om det verkligen behövs. Igår fick jag också veta att min rapport i databaskursen är klar och godkänd, så det är ju bra. Det innebär att jag är klar med alla kurser praktiskt taget för termin 1 med godkänt betyg. Något mer lär det inte bli tror jag, trots att jag kämpat som en blådåre i projektkursen, men ett godkänt betyg är bättre än inget.

Som jag skrev i mitt förra inlägg (och även i två blogginlägg från min engelska blogg) så är jag überbesatt av allt som bär en  logga. Och det är fortfarande lika jobbigt. Jag går i valet och kvalet över vilken telefon som är bäst lämplig, en Xs som kostar typ minst 12000 kr, men som har alla efterlängtade kamerafunktioner och mer än ett bra batteri, eller en Xr som är något större och mer otymplig men med ett bättre pris. Dock saknar den möjligheten att ta porträttljusbilder av både människor och objekt/djur med den bakre kameran, men som också har ett galet bra batteri. Frågan är om den kan ta såna bilder med selfie kameran? Jag hittar ingen information om det alls på nätet, så kanske ingen som har provat? Det är asjobbigt i alla fall att inte kunna sluta tänka på detta, men jag och mina snåla tankar kan i brist på annat inte tänka på så mycket och det är jättejobbigt. Jag vet i alla fall att jag har råd att köpa en ny mobil, även om det är så fruktansvärt onödigt egentligen, men för att jag ska kunna komma vidare från allt och kunna fokusera på det som är viktigt så känns det som om att jag snart inte har något annat val än låta själen och plånboken lida för att min hjärna ska kunna få en lugnare stund. Det som hindrar mig är priset jag får betala i pengar, ångesten eftersom min iPhone SE var en mycket efterlängtad och uppskattad present från min älskade Henrik och vilken jävla telefon av dessa två som faktiskt är bäst för mig. Oavsett så måste telefonen hålla. 3 år. Minst! Det ska vara telefonen som inte får mig att känna att jag måste ha en annan om ett år eller två. Den måste vara perfekt! Valet har inte blivit så mycket lättare heller sen jag var iväg till närmsta Apple Store och lekte runt lite med de olika modellerna. Det enda jag har kommit fram till är att den billigare varianten, Xr är fantastisk och jag hade inte varit missnöjd med den telefonen, även om den inte kan ta bilder på Maja med svart bakgrund.

Allt det här jobbiga telefonsnacket bottnar i något annat. Något som pågått i många år nu. Min rastlöshet som bitit sig fast så länge jag inte har en värdig tv serie att titta på eller något viktigt att göra till skolan. Mina val och beteenden de senaste åren som bidragit till en hälsa som är allt annat än bra och en vikt som bara får mig att må dåligt. Därför är det dags för förändring, och som jag nämt tusen gånger innan så är min nuvarande ”räddning” att tänka på Apple produkter. Jag är en idiot som känner så, åtminstone så tycker jag själv det, men jag kan inte hjälpa det och det började ju av logiska skäl. Jag vill att det ska gå över, och enda sättet det kan gå över är att hålla mig upptagen med viktigare saker och ha saker i mitt liv som gör vad dem ska. Minsta lilla teknikpryl som inte fungerar och jag går galen eller nått. Vi har ett sånt problem just nu med våra Android TV’s från Nvidia Shield. Fy fan vilket jävla skräp! Vi har tre stycken. En av dem bara dog så den fick vi byta ut efter mindre än ett halvår av användande. En annan laggar, kraschar, beter sig allmänt konstigt och nu är den på dödsbädden. Och jag vill typ bara köpa en Apple TV för att lösa problemet, men det är inte en bra lösning det heller. Dels för att Henrik inte vill ha en sån och dels för att Apple TV har stora begränsningar gällande vissa appar, så det hade varit rätt meningslöst att köpa en sån. Nä, jag är trött på skit som inte funkar, och dumma val, beteenden och annat skräp som bara gör saker jobbigt. Nä, är du smart och vill ha en Android TV – använd en Chromecast! Eller gör som vi gjorde innan och använd en Mac Mini som mediaspelare.

Det enda jag vill är att bara ha det bra, kunna fokusera på skolan, höja mina betyg och plugga bättre. När jag är på väg till skolan och från skolan så vill jag ha en telefon jag kan lita på, som inte suger ur allt batteri så jag får panik över en timmes resa. Jag vill ha kläder som sitter bekvämt, en mage som fungerar, en hud som är utan gigantiska finnar på hakan och andra ställen då och då som blir till stora sår (för att jag är så klåfingrig, men hade finnarna inte varit där hade jag inte klämt på dem). Jag vill vara normalviktig utan jobbig dubbelhaka och bilringar och jag vill slippa svettas som en tok bara för att jag lagar mat, eller klär på mig eller går en promenad. Jag vill orka ta promenader, oavsett väderlek och kunna acceptera småsaker som jag inte kunnat förut, såsom att jag fungerar som jag gör och faktiskt har tendens att bli arg och besatt över småskit. Och jag vill ha ett bättre humör. Allt detta vill jag och vad är lösningen? Jo, att faktiskt ta tag i saker, genomföra dem så bäst man kan och sen hoppas på att allt blir bättre? Ingen aning, men jag vet att allt detta kan förbättras och jag vet exakt vad jag behöver göra för att det ska bli bättre. Så det så. Jag har faktiskt börjat äta bättre sen någon vecka tillbaka och minskat ner rejält på mejeriprodukter, vilket är första steget till en bättre mage om inget annat, och det har börjat hjälpa. Jag köpte boken ”det veganska köket” av Mattias Kristiansson och jag har lagat en coleslaw som blev supergod. Den lär jag göra flera gånger och målet är att hitta nya måltider som är goda, lätta att laga och nyttiga samt fiberrika. Målet är också att dessa måltider kan jag göra flera portioner av och ta med mig till skolan. Jag har bestämt mig för att börja plugga när termin 2 startar tillsammans med några kurskamrater och jag hoppas det kommer bidra till bättre studieteknik och högre betyg samt det viktigaste – minskad risk för omtenta!

Coleslaw i lunchlåda ovanpå min nya matbibel.

Nå, är det dags att fara iväg till NetOnNet nu och bli lite fattigare, så första problemet är ur vägen, eller vad gör jag nu? Vad hade du gjort om du var jag? Lämna gärna en kommentar nedan och berätta.

Njurfodret hjälper, yay! Men veterinären är lite virriga av sig…

Jag, katten Maja alltså, var på återbesök till veterinären för någon dryg vecka sen. Det blev dyrt. Mycket dyrare än vad mamma och husse hade räknat med, men i slutändan blev det bra och det är huvudsaken.

Mamma och husse hade beställt en taxi dagen innan som inte kom. De fick stå och glo ute i kylan medan jag satt och skrek mig hes i den hemska buren. Till sist fick de ringa efter en ny taxi som kom efter några minuter. Den resan kostade nästan 200 kr. Ca tio minuter senare var vi framme hos veterinären. Mamma hade tolkat samtalet med veterinären som hon hade en månad tidigare som om att det här besöket skulle gå jättefort. Ack så fel hon hade!

Syftet med återbesöket var att jag skulle ta nytt blodprov och urinprov. Därför skulle jag lämnas kissnödig där och sen skulle de ta nya prover på mig. Mamma trodde att hon och husse snällt kunde sitta och vänta medan jag kissade och tog prover, men veterinären skickade hem dem direkt. De blev väldigt sura och upprörda över det och fick ta bussen hem. Efter ett par timmar ringde dem och då var jag klar. Tydligen hade jag blivit sövd också vilket heller mamma och husse hade fått veta innan att det skulle göras, eller varför jag fick sövas överhuvudtaget. Den informationen kom inte efteråt heller. Cirka 3 timmar efter att jag lämnats hos veterinären kom mamma och husse och hämtade mig. De beställde taxi igen, men denna gången var jag rätt trött så jag sket i att skrika så mycket. Sen var det skönt att komma hem!

Någon vecka senare så ringde veterinären. Då fick vi veta att jag skulle få börja gå på medicin, för värdena hade inte förbättrats. Jag fick recept utskrivet men som tur var frågade mamma och resultatet av blodprovet. Veterinären hittade inte svaren och hon började även prata om ett till återbesök, men det visade sig sen att hon hade tittat på de första resultaten. Några dagar efter det ringde veterinären tillbaka och då visade det sig att allt är mycket bättre! Sicken virrpanna till veterinär! Det enda mamma och husse behöver göra nu är att fortsätta ge mig det smakrika, men jättedåliga foder enligt mamma, som ska förbättra mina njurvärden på sikt. Om ungefär ett halvår vill de att jag ska komma tillbaka så det var ju skönt att slippa bry sig om veterinären på så länge.

I övrigt så mår jag fint. Mammas föräldrar var här i helgen och efter att de kommit och hälsat på ett par gånger så accepterade jag dem och de fick båda gosa och prata med mig. Det blev mamma och husse glada över!

Uppdatering sen veterinärbesöket…

Nu är det jag, Katten Maja som bloggar så det skrivs ur mitt perspektiv. Jag mår i alla fall fint sen sist. Jag vaccinerades, tog bort tandsten och veterinären tog även blodprov på mig för att kolla mina världen. De var skyhöga när det gällde njurarna så nu har mamma och husse fått köpa ett så kallat dåligt foder till mig. Jag skiter i det, för det fodret är nog det godaste jag någonsin har ätit. Jag har till och med tappat intresse för all annan mat, även godis. Den här maten är som godis för mig! Oj, vad mumsigt det är!

Dock har fodret börjat visa det som mamma och husse misstänkte skulle hända och det är att jag har fått väldigt mycket mjäll igen. Det var många år sen sist jag hade det. Det ser ut som om jag har varit ute i snö och det gillar inte mamma och husse alls. Det är dock skönt när de kliar mig där så det försvinner, för jag kommer inte åt och kan ta bort det själv.

Eftersom mamma och husse varit jättesjuka i förkylning de senaste veckorna är de osäkra på om pälsen börjat lukta konstigt, men mamma sa idag att hon tyckte jag luktade damm eller nått sånt. Snart kanske jag får hemsk andedräkt också? Vem vet…

Jag gillar också min nya kattlåda. Det är trevligt att den alltid är ren och sanden är trevlig att skyffla omkring. Mamma tycker att kattlådan dock stinker citron, men det tycker inte husse, tydligen… De är i alla fall bägge två också väldigt nöjda. Gamla lådan är dock kvar på lilla toaletten, så där vågar jag sällan gå in. Mamma blir så sur om jag luktar på min gamla låda för mycket, så jag vill nästan aldrig vara därinne. Jag tycker hon kan ta bort den snart så jag kan gå in där hur mycket jag vill och mamma inte behöver oroa sig om hon stängt dörren ordentligt eller inte. Nån gång efter att hon glömt göra det så passade jag nämligen på att kissa på gamla lådan, men då blev mamma jättebesviken och sen dess har jag verkligen inte velat gå på den lådan.

Jaja, jag mår i alla fall bra och mamma tycker jag är mig själv igen. Jag var ju hes i ett par dagar efter veterinärbesöket, men sen jag fick tillbaka rösten så känns allt bättre. Min haka kliar inte längre och den är heller inte fylld med svarta prickar eller finnar och det är skönt. Nä, nu ska jag mumsa i mig ännu mera gott foder och sen ska jag fortsätta sova, om jag inte ska jävlas lite med mamma och skrika utan anledning. Det tycker jag är kul!

Maja var till veterinären igår…

Igår tog vi Maja till veterinären. Det behövdes, för förutom att en veterinär kom hem till oss för att titta på hennes haka så upptäcktes även rejäl tandsten. Så vi bokade tid till Erikslust veterinärklinik, hyrde bil via Sunfleet och åkte dit igår med henne. Veterinären på Erikslust rekommenderade att vi skulle ta ett blodprov på henne eftersom hon nu är över 10 år gammal och det var bra. Det visade sig att hon har rejält förhöjda njurvärden som förmodligen berott på alldeles för mycket protein i sin kost. Det innebär att hon nu måste äta ett foder med lågt protein under resten av sitt liv förmodligen. Det känns verkligen sådär, för såna foder är ofta fyllda med saker som katter inte är skapta för att äta. Jag kollade runt lite snabbt på nätet och hittade Hill’s foder som heter Kidney Care, och efter att vi hämtade hem henne igår så köpte vi en liten 1,5 kilos säck för nästan 400 kr som hon då ska äta.

pd-feline-prescription-diet-kd-with-chicken-dry-productshot_500
Bild på Majas nya foder, Hill’s Prescription Diet Kidney Care i torrfoderform. Bilden ska vara en länk.

Egentligen gör det inget om det här fodret hjälper henne. Jag vill ju att Maja ska leva minst 10 år till, liksom. Jag har dock svårt att tro att det här fodret hjälper henne må bra, utöver att det kanske hjälper henne få ner hennes njurvärden till mer normala eller låga nivåer. Jag förväntar mig att hennes päls kommer bli ännu mer mjällig, att bajset kommer börja lukta skunk och att hennes päls slutar vara glansig och att hon börjar få en doft som inte är neutral. Vi märkte nämligen när vi började ge henne en halv burk med lax mousse för några år sen att hon började lukta från pälsen, vilket förmodligen beror på alla spannmål och annan skit som katter inte ska äta så därför tänker jag logiskt kring det här. Å andra sidan så är det väl värt nackdelarna om det nu bromsar risken för att hon ska få njursvikt längre fram.

Tandsaneringen gick i alla fall bra, och hon blev även vaccinerad eftersom hon inte blivit det sen 2011. Vi hämtade hem henne vid 14.15 tiden och när hon kom hem så var hon hyper och rastlös för att inte tala om vrålhungrig. Hon hade varit fastande i nästan 1 dygn så inte så konstigt. Innan vi gav henne någon mat så spydde hon dock galla. Sen gav vi henne torrfodret och hon hällde i sig det praktiskt taget så vi blev lite oroliga så efter några minuter tog vi bort skålen och hon fortsatte hon kräva mat. Under kvällen och eftermiddagen så höll hon dock på att rapa som fan, så det var lite komiskt. Efter ett par timmar så fick hon sin halva burk med mousse och efter det så lugnade det ner sig. Idag är planen att hon ska få mat i etapper, och hon är fortfarande lite rastlös idag och inte så kelig som hon brukar vara men för närvarande ligger hon i samma rum som mig på soffan och vilar lite. Hon har också tappat rösten och jamar inte lika högt som hon brukar och för närvarande så pratar hon inte så mycket som hon annars brukar. Förhoppningsvis får hon tillbaka rösten snart och är tillbaka till sitt gamla vanliga jag.

Igår var jag väldigt orolig för henne, och visst börjar det uppgå för mig att hon blir äldre. Det känns bara så konstigt med tanke på att hon inte visat några tecken alls på att hon åldras. Hon har inte blivit grå i pälsen, hon är lika rörlig som hon alltid varit, lika kelig och ”osocial” som vanligt så inte undra på att tiden har gått. Jag bara hoppas att jag har fel om det här fodret hon har fått nu och att vi inte märker av några tydliga biverkningar från det.

Sen är ju hela grejen med foder och för högt protein som har fått mig att undra hur skyldig man ska känna sig. Sen minst 5 år tillbaka om inte mer har hon ätit spannmålsfritt torrfoder, främst Orijen. Nyligen så bytte jag foder till Applaws, eftersom veterinären trodde att hennes svarta haka berodde på foderallergi mot fisk, men det behöver inte vara så. Både Orijen och Applaws är spannmålsfria, har högt protein-innehåll och återspeglar i torrfoderform vad katter ska äta rent naturligt. Katter är ju köttätare och är inte skapta för att hantera kolhydrater. Den lilla del kolhydrater de kanske får i sig på naturlig väg är maginnehållet på den gnagare de har ätit eller om de äter lite gräs för att förhindra hårbollar etc. Mer än 95% av en katts diet ska komma från animalier i någon form. Hill’s foder är enligt mig skräp, för majoriteten av innehållet är spannmål och kolhydrater. Första ingredienserna är ris och majs. Precis det som katter INTE ska äta, men jag får lyssna på veterinären så hoppas vi på att jag har fel och att Maja kommer må skitbra och leva i typ 10 år till tack vare foderbytet eller nått.

Egentligen hade jag ju hellre gått över att ge enbart blötmat, för märken som Mjau (som hon får nu) innehåller bara animalier och inga spannmål och har väldigt lågt proteininnehåll. Maja äter dock bara mousse och inte de med bitar. Då slickar hon bara i sig såsen, vilket är lite trist. Så därför ger vi primärt torrfoder till henne. Att bara ge blötmat är också krångligt, för då måste vi ge henne mat på bestämda tider och när hon har fått en fylld skål med mat som hon tar några dagar på sig att äta upp så tror jag att varken hon eller vi hade uppskattat den ändringen. Burken med mousse får hon ju enbart vid middagstid när vi fixar vår mat, för att hon inte ska tigga vår mat. Det har funkat bra, för istället så skriker hon sig hes efter sina grejer. I början fick hon en mush-bulle per dag, men efter ett tag tröttnade hon på dem så då gick vi över till mousse och det har fungerat bra. Innan fick hon då en med lax, men nu får hon Mjau Kalkon mousse istället och den älskar hon verkligen! Hon slickar skålen tom varje dag så det är bra. Frågan är dock om vi kan fortsätta ge den maten till henne, för veterinären sa att det är viktigt att hon bara äter det här fodret nu och inget annat. Dock så köpte vi också en burk med paté i samma Kidney Care formula så jag antar att hon får en halv sån per dag framöver istället. Om hon nu vill äta det d.v.s. annars får vi väl se hur vi gör…

Jag vill bara att min bebis ska må bra och leva för evigt eller nått, och jag vill inte behöva oroa mig något mer över henne nu… 😥

Det är inte ofta jag ligger i mammas knä numera.

Det är inte ofta jag ligger i mammas knä numera… Oftast befinner jag mig i garderoben. I den nya lägenheten så är garderobdörren mycket lättare att få upp, så majoriteten av mina dagar spenderar jag nu genom att håra ner mammas kläder som ligger där inne. Det positiva är att dammsugaren inte känns lika farlig, men nackdelen är att mamma fryser om låren eftersom jag inte värmer upp henne som jag brukar. Nåja, det är en aspekt av att vara katt! #baraförattjagkan #livetmedkatt #katter #katt #skåne #katthår [end]