Kategorier
Ragdoll

En rastlös liten Majken?

Ja, även om saker och ting sakta men säkert börjar bli bättre så är hon lite rastlös när hon är vaken. Hon har ju fått ett riktigt bra klösträd som är stort, men hon har inte lekt i det så jättemycket sen hon fick det, mest sovit i det. Jag försöker göra klätterställningen lite mer intressant genom att gömma godis på varje del, och det gillar hon. Det är dock mer vanligt att istället attackera mina och gästernas fötter, bita oss i fingrarna och gå dit hon inte får istället för att busa och hoppa i klätterställningen eller med alla tusen leksaker hon nu har tillgodo. Hon gillar iofs att leka med en boll jag har fått låna av min granne samt en tunnel, så det är bra. Jag ska också dränka klösträdet i kattmynta också, men inte just idag… För att få bukt med bitandet ska hon få en bit kycklinghals lite oftare istället.

Uppfödaren ”tjatar” om att skaffa en till katt, men eftersom det sakta men säkert blir bättre så är det inte av intresse. Hon sover om nätterna utan någon vidare aktivering på kvällarna sen några dagar tillbaka och hon börjar lystra på dels sitt namn men även ”Nej”. Jag får just nu bara panik när det gäller tanken om en till kattunge på alla sätt och vis. Jag menar, en till anledning till varför jag valde att köpa kattunge hos den här uppfödaren är för att hon var den första som sa att jag kan börja med en. Hon har också påpekat att hon har bara sålt ensamma kattungar till köpare och det har aldrig varit några problem med att de har varit själva. Nu har jag också köpt in alla saker som behövs, och rastlösheten kan ju ha kommit för att jag exempelvis köpte klösträdet lite för sent, istället för att ha haft det här från början.

På mina små 30 kvadrat vill jag inte återgå till att inte kunna sova om nätterna, om det då en till buse att hålla koll på. Med min allmänt jobbiga hjärna, nervositet och nojighet så orkar jag bara inte med det. Uppfödaren säger dock att har man två så busar dem med varandra och låter en vara på nätterna, men jag vet inte om jag litar på det. Om inget annat så vågar jag helt enkelt inte. Jag ska ha flera katter, det är typ bestämt, men nästa lär bli en vuxen/jämngammal katt med Majken på förmodligen foder eller som omplacering. Det blir INTE några fler kattungar på ett bra jävla tag! Nä, då ska jag bo i en större bostad med ett dedikerat kattrum så jag kan sova om nätterna utan att oroa mig för att huliganerna håller på och driver mig till allmänt vansinne. Hade jag dessutom bestämt mig för två kattungar från början så hade jag köpt två redan. Nu började jag med en och det får jag leva med.

Sen har jag inte råd. I alla fall inte i mitt huvud, då jag räknat ut att Majken för det första blir dyrare än vad jag trodde i månadskostnad. Det blir 300 kr bara för Mush, ytterligare 100 kr eller nått för torrfodret som hon ska utöver det, ca 160 kr i försäkring och typ 200 kr på bara kattsand. Särskilt om jag tänker gå över till en bättre sand. Den sanden jag har nu är samma som uppfödaren, men det enda positiva med den är att det blir bra klumpar och att den är dryg. I övrigt så stinker den som fan och nu har den börjat damma nått så ofantligt mycket, så jag ska byta när den här påsen tar slut.

Jag hade räknat med typ 700 kr för två katter i månaden inklusive allt, men det är priset för bara en. Att också punga ut med ytterligare 10k för en kattunge känns lite jävligt för plånboken också då jag upplever att jag tömt bankkontot inför flytten. Det kommer ju så klart stabiliseras nu när jag har köpt allt (förutom dammsugare ungefär), men det är löjligt mycket pengar som lagts på den här flytten så nu vill jag hålla i slantarna så mycket det går. Sen blev jag också beviljad bostadstillägg så det är också bra, men trots det så upplever jag mig själv som urfattig just nu och får nästan panik i tanke på att spendera mer pengar på saker jag faktiskt behöver. Jag är till och med osäker på om jag ska ha kvar mitt rosa hår. Dels så börjar jag kanske tröttna lite på det, men inte av färgen direkt utan mer andra konsekvenser, men det kan vi ta i ett annat dedikerat hår-inlägg.

Majken har också de senaste dagarna blivit extremt mammig. Hon vill vara nära, upp i fejset och gosa. Häromdagen ville hon vara min nackkudde, så ja då fick hon vara det ett tag, och sen så vill hon typ att jag ska bära henne när jag sitter ner. Jag visar på foton nedan hur det kan se ut:

Majken vill vara min nackkudde i ena poängfåtöljen jag sitter mest i. Gulligt! Och varmt samt skönt för nacken!
Majken vill vara så nära hon bara kan. Tekniskt sett att ”bli buren” fast hon sitter i mitt knä.

Hennes mammighet är superhärligt, då jag vill ha en katt som är gosig, och intresserad av mig också, vilket Majken är. Hon är en trygg, social, nyfiken katt som verkar tycka om allt och alla. Henrik är hennes bästa kompis och för några dagar sen fick hon leka med grannen och hennes katter vilket också gick mycket bra. Idag har vi varit hemma hos Henrik, men det tog lång stund innan hon varvade ner och kunde sova lite. Det var nog lite för mycket andra dofter där och att bara leka var lite svårt, men hon lekte med tunneln vi hade köpt och en mus-leksak, men hon gick också omkring mycket och bara undersökte allt. Majken har idag varit vaken större delen av dagen så nu när vi kom hem ville hon bara upp och gosa med mig, och nu ligger hon och sover bredvid. Bild på det kan ni se högst upp i inlägget som den så kallade ”featured image” bilden.

I det stora hela är jag hoppfull i alla fall att saker och ting börjar gå åt rätt håll. Jag har hittat rutiner också som gör att jag börjat sova också om nätterna. Jag är inte alls lika rastlös längre heller när jag är i lägenheten så det börjar också bli bättre. Tids nog så kommer detta bli väldigt bra tror jag, men som sagt – inga fler kattungar på väldigt länge, tack! 😉

Kategorier
Blandat

Namn bestämt och nu tänker jag gå vidare. Med allt!

Nu vet jag vad min lilla nya kattbebis ska heta. Det blir Majken, som min älskade vän och frisör gav som förslag för ungefär en vecka sen. Det är liksom ett perfekt namn. Det är som en mashup av Maja och Madicken. Det kan inte bli bättre. Nu har jag träffat min bebis för tredje gången och det var ännu roligare. Nu är bebisarna 10 veckor gamla och i en mycket härlig ålder. I stort sett alla bebisar busade med mig, ville gosa och var allmänt sociala och trevliga.

När jag kom dit låg alla och sov. Till sist hittade jag min bebis som låg och halvsov i ett utrymme i en av klösträden. Jag lät henne vara en stund då hon förmodligen ville sova men en stund senare så vaknade hon till och då gosade vi en hel del. Jag hade köpt med mig en påse kattgodis som jag tänkte ge dem men också för att träna Majken att lystra lite mer till hennes nya namn och få henne att gilla sitta i mitt knä etc. Det gick fint men hade gått bättre om jag hade kunnat ge mer och jag hade varit ensam med henne. Jag ville ju inte ge dem diarré, men de kanske dem får ändå för det var en hel del godisar som gick åt. Det komiska är att alla bebisarna och även de vuxna katterna började bita mig i fingrarna för de trodde att hela jag var en enda stor godisbit när de inte fick en ny i tid. Ingen aning om det var typiskt kattbeteende eller typiskt Ragdoll. Lite kul var det fast det gjorde lite ont med. Maja bet aldrig mig i fingrarna med flit i alla fall, bara när jag skulle ge henne godis och hon råkade få tag i mitt finger samtidigt som hon tog sin godis. Dock så glömde jag kvar påsen hos dem men jaja. Tanken var ju att godiset är till deras katter men påsen ska sparas tills jag kommer nästa gång. När det blir får vi se men som vanligt vill jag komma dit snarast möjligt igen. Dagen avslutades med jättegod middag på Thaistället mitt i byn och det var lika gott den här gången också! Denna gången blev det garanterat veganskt också. Dock ingen flirt på bussen hem men det överlevde jag…😉

Två veckor till flytt! Fy fan vad jag längtar!!!

Nu är det också ungefär två veckor kvar tills jag flyttar. Tiden rusar förbi i rusande fart. Förra fredagen fixade jag håret igen men det känns som om det var igår så jag vet inte var senaste veckan tog vägen. Det är i alla fall underbart att tiden går snabbt för jag vill bara flytta! Köpa alla mina prylar, storhandla på Ica för att fylla skafferiet, kylen och frysen. För att inte tala om allt jag ska köpa på Ikea!!! Nu är det också bestämt vilken tv jag tar med mig hemifrån och jag har nu köpt en Apple TV vilket är nice. Jag har nu installerat den i Henriks lägenhet för jag vill vara säker på att jag får Apple TV+ i ett år men också för att jag kan ju inte hejda mig när det gäller nya  produkter som ni vet… Installationen gick smärtfritt och när jag la till appar så kunde jag logga in på alla tjänster utom en på typ ett klick. Varje gång jag hamnar i ett sökfält eller textfält så vaknar mobilen automatiskt så jag kan skriva in grejer utan att krångla. Det är skitbra! Jag har också hittat typ miljoner med filmer jag vill ha i min digitala hylla, så när jag känner att jag kan spendera lite pengar på film igen så ska jag köpa majoriteten via iTunes filmtjänst eller vad det kallas för nu.

En stor sten har lyfts från mina axlar…

Häromdagen så löste sig ett stort problem med i skolan vilket känns underbart. Det gick ju väldigt dåligt med grupparbetet i förra kursen och jag hade frågat om jag kunde byta grupp då jag vägrar slösa mer tid och inte lära mig något för att gruppen hindrar mig från att göra eller lära mig något. Jag fick ett blankt nej som besked och också fick jag veta att det var ”mitt fel” med att jag inte var delaktig. Jaja. Tack för den… skit samma. Det finns alltid två sidor av ett mynt. När kursen i testning som vi har just nu började, var jag mycket orolig över att fortsätta jobba med min grupp men till min förvåning så sa läraren för kursen att vi skapar våra egna grupper. Detta är för att enligt hans erfarenhet så blir det bäst om man jobbat med folk man gillar och då blev jag skitglad! Och jag håller med fullständigt! Det var som om att en hundra kilo sten jag burit på axlarna bara försvann. Det kändes underbart så nu kan jag gå vidare och fokusera på det som är viktigt och känna mig uppskattad av folk som är lika drivna som jag är. Även om jag känner mig helt lost gällande testning. Det ska ju inte vara någon programmering i den här kursen vilket suger, utan vi ska lära oss det teoretiska om test och varför det är så viktigt att genomföra. Det är bra i sig självt, men jag hade hellre velat göra det OCH göra komponent-tester, alltså unit test som det heter på engelska.

Lite prat om bloggen också, eller #intresseklubbenantecknar…

Häromdagen tog min prenumeration kallad personlig (eller nått sånt) på WordPress.com slut. Jag tänker inte förnya den eller ändra den till en annan plan. Orsaken? Ja den är simpel. Det går nämligen att ha en domän till en WordPress.com blogg med en egen domän, om man beställer en plan. Ordet plan betyder i mitt fall prenumeration, för jag har allt jag kan på engelska och där heter det plan, så ni vet. För att behålla domänen så kan man avbryta prenumerationen och den är fortfarande länkad till den valda bloggen, och kommer stanna så, under förutsättningen att man fortsätter förnya domänen. Det är skitbra, men det är trist att man måste ha en prenumeration för att få till det. Jag fick vänta typ sen i mars på att få ordning på det här då jag fick veta att det finns en billigare prenumeration som heter ”Bloggare” eller nått liknande som kostar ungefär 3$ eller ca 30 kr per månad. Nu har jag betalat ungefär 50 kr i månaden, eller 500 per år och får domänen ”på köpet”, men med bara domän blir kostnaden typ en tredjedel vilket jag uppskattar nu när jag behöver hålla i pengarna. Den är dock inte särskilt publik (prenumeration bloggare, alltså), utan man måste prata med kundtjänst på WordPress.com för att få till det. Jag behöver inte betala ett skit vilket känns bra, förutom domänpriset, för det enda jag vill ha är en egen domän att ha mina bloggar på. Jag får dock tänka på saken om jag gör nått liknande för de andra bloggarna. Ungefär 400 kr är vad jag har lagt på webbhotell när jag haft det per år utan domän, och därför tyckte jag det var ett bra pris när jag kom till WordPress.com för typ 2 år sen. Dock hade det inneburit typ 1200 kr per år om jag gjort samma sak för alla aktiva bloggar vilket är svindyrt men inget webbhotell jag har använt är bra nog för mina krav. Antingen suger dem på sjutton olika sätt, eller så är de bra men dyra. Ge mig liksom ett webbhotell som stödjer både linux och windows så jag kan ha WordPress och hemsidor i ASP.NET med cPanel eller liknande kontrollpanel för max 50 kr i månaden så är jag game! Men nått sånt ställe verkar inte finnas… Dock så är jag samtidigt så himla nöjd med WordPress.com så jag vill ju inte bara flytta tillbaka alla bloggar till self-hosted heller. Den enda bloggen jag eventuellt hade flyttat hade varit den här, men det är mycket osäkert i dagsläget. Jag är ju så jävla nöjd!

Min blogg på Engelska är typ helt jävla fucking död så jag vet inte hur jag ska kunna få upp besöksantalet där. Det räcker inte att bara skriva om intressanta saker eller uppdatera någorlunda ofta. Jag antar att jag hade behövt verkligen blogga där dagligen om något superintressant för att bloggen ska få stadigt 10 besökare och så många idéer för att blogga har jag inte. Heller inte tiden, då jag i snitt lägger kanske 2-4 timmar på ett inlägg där. Majoriteten är väldigt långa och då jag går igenom texten 70 gånger eller nått innan jag publicerar så tar det lång tid att bli klar. Att ha en egen domän till bloggen kanske hjälper med synligheten, men förmodligen är det jag själv som muppat till något för Antons blogg får stadigt besökare, fast jag uppdaterar den bloggen kanske 4 gånger per år numera.

Ja, det var väl det. Återgått tillfälligt till temat Twenty Nineteen också, men snart så kommer Twenty Twenty temat, så det ser jag fram emot. Nu ska jag leka lite mer med Apple TV och sen ska jag försöka plugga lite. Behöver bli klar med min UWP applikation så jag kan visa upp den för läraren och få godkänt i programmeringskursen.

Kategorier
Vardagsliv

En månad utan Maja, rosa hår igen och kanske namn bestämt till nya katt-bebisen?!

När jag vaknade i morse och insåg att det idag är den 25 november så kom jag på att jag har officiellt varit utan Maja i en månad nu. Hon dog den 25 oktober, så det är ju en månad. Det har gått fort, och varje dag har varit nästan totalt kaos i huvudet. Jag saknar henne så jag blir galen och jag har varit deprimerad utan katt sen hon försvann ur mitt liv. Skolan har drabbats, och inte hjälpts av att grupparbetet funkat skitdåligt. Istället för att muntras upp och känna mig viktig har jag bara känt mig som ett störningsmoment och ”i vägen”. Jag har skrivit tentan till programmeringskursen och kommer inte få VG, vilket är lite störigt men med tanke på allt som har hänt så är det ok. Huvudsaken är att jag blir godkänd och slipper omtenta. Tentan var lätt i sig självt, men det är som natt och dag att skriva kod på papper vs. att skriva det på dator där man får hjälp om man skrivit fel. Jag tror nog att tack vare UML frågan som var på 10 poäng så kommer det leda till att jag blir godkänd. Annars ligger jag lite risigt till tror jag. Men vi får se. Jag ska också komplettera grupp projektet genom att göra en egen liten applikation för att visa för läraren att jag lärt mig något om UWP så det känns bra, men trots det så kommer jag inte kunna få VG i kursen.

Andra besöket till SE*Point Lookout Ragdolls blev av!

I Torsdags var jag och hälsade på min lilla bebis igen och det var jättekul. När jag kom så kom hon och mötte mig vid grinden. Bebisarna har ju ett avgränsat utrymme att vara på men som nu är större än vad det var första gången jag hälsade på. När jag då kom dit och tittade över kompostgallret för att se om jag kunde se min lilla bebis någonstans så satt hon där och väntade på mig. Det var chockerande, glädjande och bara så jävla sött och härligt! Jag kunde liksom inte tro det, men så var det. Då förstod jag mer om hela processen med varför djuret väljer sin människa när man då ska köpa sig ett husdjur som säger mjau i alla fall. Det är säkert liknande när man köper vovve iofs, men med tanke på hur lite jag vet om katter så var detta superhäftigt!

Jag gosar med Baby Awinita som biter och slickar på mitt finger.

Vi spenderade flera timmar tillsammans med att gosa och lära känna varandra mer. Hon busade en hel del med sina kullsyskon så det var kul att se och hon sov också en hel del. Jag gosade också en hel del med Baby Awinitas mamma, Lilou och Gloria som är mamma till andra kullen. Sen fick jag deras huskatt i knät en stund. Lite komiskt faktiskt. Hon heter Molly och har samma teckning som Maja hade, så det var lite deja – vu känsla över det hela, men kul att få gosa med den katten också. Jag fick höra Baby Awinita spinna flera gånger när jag gosade med henne och det var mysigt att få hålla i henne. Dock varje gång jag plockade upp henne så ville hon klättra upp mot min axel och hon var lite mer ”spretig” den här gången, alltså att hon inte riktigt ville ligga still, men hon var väl på bushumör hela dagen när jag kom och hälsade på.

Baby Awinita ligger på min axel och ser söt ut som vanligt 😍

Rosa hår igen, så klart och det mest perfekta namnet är kanske funnet!

I fredags var jag och fixade håret så nu är jag alldeles rosa igen vilket känns bra. Denna gången slapp jag sitta i frisörstolen allt för länge också. Min kära frisör har lärt sig nya tekniker som snabbar på processen en hel del vilket kändes bra. Medan jag var där så pratade vi om allt som hänt på sistone, med att bli singel, flytta till ny lägenhet och självklart Maja, hur tråkigt det är att hon är borta men också en hel del om nya bebisen som jag längtar efter som fan. Min frisör kom på ett riktigt bra namn också till henne – Majken! Det är det första namnet förutom Madicken som känns riktigt jäkla bra. Ännu bättre är det här namnet för att det dels börjar på M, man kan inte säga det fel oavsett språk (vad jag vet) och jag tycker det passar henne riktigt bra. Madicken har jag sagt innan att jag tycker hon ser ut som en Madicken, men när jag fick namnförslaget på Majken så tycker jag hon ser ut som det också. Det känns rätt när jag får in scenarion i huvudet, allt ifrån att ropa på henne till ursäkter som att säga ”Nä, kan inte idag, jag måste hem till Majken”. Det är inte bestämt att hon ska heta Majken, men med tanke på hur bra det känns så är det riktigt skoj.

Resultat efter att blekning av utväxten var klart. Det blev riktigt häftigt! Blond i botten, men rosa slingor/underhår.

Allt annat skit då…

I övrigt så börjar det ta fart med allt inför flytten. Vi har skrivit bodelningsavtal och överlåtelse till lägenheten. Jag har ordnat med bredband, försäkring och betalat första hyran samt depositionen så det känns nice. Nu är det mindre än 3 veckor kvar tills flytten blir av och jag längtar mer och mer för varje dag tills det blir av. Nog för att det funkar att bo här, men nu när jag vet att jag ska flytta så vill jag bara iväg. Särskilt när tiden bara flyger förbi. Det känns ju inte som om att det har gått en månad redan sen Maja gick bort, men det har det. Ungefär 5 veckor utan katt i lägenheten med vilket är en halv jävla evighet…

Jaja, nog med bloggandet för idag. Nu måste jag plugga vilket innebär att jag ska jobba lite mer på kompletteringsuppgiften så jag slipper stressa med den.

Kategorier
Ragdoll

Mer kattsnack – en bebis på väg?!

I mina senaste 4-5 inlägg eller så har jag typ bara pratat katt, och det med all rätt. Det kommer fortsätta även här. Jag saknar Maja så jag håller på att bli smått tokig. Det är fortfarande så jävla tomt i lägenheten utan henne. Extra tomt har det varit de senaste veckan då jag blev lite smått sjuk i förkylning och har suttit hemma i tre dagar i sträck mellan måndag och onsdag. Innan när jag varit sjuk har ju hon hållit mig sällskap, men nu har jag bara teven till sällskap. Det får väl duga, men jag hade hellre haft en pälsboll i knät, och absolut särskilt min lilla bebis Maja som inte finns längre. Fy fan vad jag saknar henne. Det kommer jag göra länge, även när jag skaffat en till katt.

Jag har berättat tidigare att jag pratat med några uppfödare och det har trappats upp rejält. Igår var jag och hälsade på en av dem och det dunderklickade kan jag ju säga! Både med katten jag valde, familjen och de andra katterna som jag träffade på. Uppfödaren bor i Örkelljunga och jag åkte dit i förhoppningen att en av alla tillgängliga hanar skulle välja mig, men det blev faktiskt en flicka. När jag kom dit och fick gå in i rummet där bebisarna var så låg alla bebisar och sov. Dock så fort jag hade satt mig ner så vaknade en av dem, och började direkt undersöka vem jag var. Det var en liten flicka som i stamtvavlan heter Cherokee Awanita. Det var skoj och vi klickade direkt. Hon var hos mig länge till en början, sen kom maten och då gick hon och åt och sen när hon inte var i närheten av mig så ”letade” jag och höll koll på henne hela tiden. Det komiska var att under hela tiden jag var där i stort sett i rummet med bebisarna så var det bara honor som klev på mig och undersökte mig, nosade på mina fötter, klättrade på mina ben och hoppade upp i famnen. Alla hanar låg bekvämt och sov tills de hade sovit färdigt. Det var inte förrän alla hade vaknat som en del av hanarna började intressera sig för mig, men då var jag mest intresserad av honan som var på mig från första stund och så fick det bli. Jag tingade henne direkt och har betalat avgiften för henne till uppfödaren. Jag tänkte att det var lika bra, då det ändå var en flicka som valde mig. Den andra uppfödaren här i Malmö som jag pratat med har bara en ledig hona till salu, så jag får se hur jag gör med att besöka henne. Jag vill så klart träffa henne också, men då är det väl mer för en katt-fix och träffa kattungar och lära känna en till uppfödare som är av mer intresse. Jag har ju som sagt inte råd att köpa två katter nu ändå. Nedan kan ni se en bild på henne. Hon är så jävla söt! För att inte tala om liten och pluttig! Vågade knappt ta i henne när jag var där för jag var rädd att göra illa henne, men allt gick fint. Hon gillade dock verkligen inte att bli buren, men det hoppas jag är ytterst tillfälligt. Jag läste på lite mer senare om små kattungar som skriker när de blir burna och det kan bero på alla möjliga olika faktorer. Mest tror jag det beror på att hon är ovan att befinna sig ”högt upp” och så fort, för när hon var i mitt knä och jag satt ner var hon tyst. Hon kan ha varit frusen också och mina händer kalla vilket också kan ha gett henne lite obehag. Jag hoppas i alla fall att det går över, annars får jag vänja henne vid det för när hon kommer hem till mig lär jag inte släppa henne i första taget!

Min lilla bebis värmer sig vid elementet

Det känns i alla fall skönt att ha hittat uppfödare som man klickar med direkt, som har rätt inställning till hur man föder upp friska djur. Den uppfödaren jag tingat henne från är dyrare än den andra, hon råutfodrar från start och gör typ alla tillgängliga hälsotester som finns. Nedan kan ni se bild på de nuvarande huliganerna:

Bilder på de nuvarande bebisarna hos SE Point Lookout Ragdoll’s uppfödning. Katarina MacLaughlin har tagit bilden och jag har fått tillåtelse att använda den.

En av flickorna ska alltså bli min. Frågan är vad hon ska heta? Namn jag kommit på är ju Mim (efter häxplackan Mim från Disney), Mims, Muffin(för att hon ser ut som en vaniljbakelse eller nått) och Munchkin bara för att alla Ragdolls är så jävla söta. På Facebook fick jag även Cookie och Tekla samt Madicken som förslag, men lämna gärna dina idéer nedan. Oavsett namn lär hon få typ 17 smeknamn till.

Efter att jag hade varit och gosat och lärt känna kattungarna samt deras mammor så gick vi ner till thaistället på stan och de bjöd mig på middag. Det var också oerhört trevligt. Sen tog jag bussen hem och var mer om lite fler äventyr 😉. Det var nämligen en kille som flirtade rätt rejält med mig på bussen, så det var väldigt intressant med tanke på att jag tror jag kan räkna på en hand hur många killar som flirtat med mig sen jag var tonåring. Det brukar ju liksom inte vara standard att killar gör det med mig. Kan dock bero på att jag typ alltid varit tillsammans med någon men jag vet att jag inte är världens snyggaste heller.

Jag menar, vem uppskattar alla dessa grimaser?

Nu sitter man bara och drömmer och längtar efter ens nya bebis som kommer hem till mig om ungefär 2 månader. Jag kommer självklart att åka upp och träffa henne fler gånger innan det är dags att hämta hem henne. Frågan är bara hur ofta jag kommer komma dit? Svaret är så ofta som möjligt, så klart haha! Kanske tar med mig resväska och tältar utanför tills hon får komma hem med mig? Vem vet haha?!

Jag har i alla fall skapat både ett instagram konto, Facebook sida och en vanlig hemsida till alla framtida, nuvarande och dåtida Ragdolls jag kommer skaffa, för den här lilla tjejen kommer förmodligen inte bli den sista. Nej, inte om jag förstått rasen rätt och efter mitt möte idag med mammorna till kullen och särskilt Gloria som betedde sig precis som Maja så är det bara ännu mer bekräftat att det är rätt ras för min del.

Nedan kan ni se en video av mitt första besök till uppfödaren.

Om ni har förslag på namn eller annat kul att säga, lämna en kommentar nedan!

Kategorier
Katten Maja

Usch, vad det är tomt utan dig Maja!💔

Det har nu gått typ 4 dagar sen vi var tvungna att säga hej då till vår lilla bebis Maja. Sen hon åkte in på djursjukhuset i tisdags för ungefär en vecka sen så har lägenheten känts så tom. Det är verkligen något som saknas. Nu är det någon som vi saknar ännu mer. Vi hade ju verkligen hoppats på att Maja skulle få komma hem en gång till, men så blev det inte. Hon var för dålig för det. Men å andra sidan frågade vi inte heller om det var möjligt.

Jag hör Maja konstant när jag är här hemma. Vilken sekund som helst så förväntar jag mig att hon ska komma springandes när jag går på dass, krafsa på dörren om den är stängd, komma och gosa om jag sitter i soffan, be efter gos när hon sitter i mitt knä och allt det där jamandet som hon gjorde konstant. Det är så tragiskt utan henne! Jag var inte redo att säga hejdå till henne så ”tidigt”. Jag hade hoppats på att hon skulle leva åtminstone några år till. Nu gick det från att allt är ok till död på en vecka. Det är fortfarande otroligt overkligt. Och jag kan inte sluta tänka på dels henne men heller inte på andra katter.

I torsdags när Maja fortfarande levde hälsade jag på min nya granne och hennes katter. Då var man väldigt hoppfull men ändå realistisk om hur det skulle gå för Maja. Att sitta där en hel kväll, prata sig hes och gosa med två übersociala katter hjälpte dock mycket. Jag behövde verkligen det och det känns som om att det snart hade behövts igen.

Truls halvligger över soffkanten. Det var så sött!

Min nya grannes katter, Truls och Fax ska få äta upp resten av blötmaten vi har i skåpet här hemma, och jag hittade kvittot till kattsanden, så jag lyckades lämna tillbaka den. Det kändes skönt så slapp jag det problemet. Det som är kvar nu är att rensa bort hennes kattlåda och ställa undan den. Sen är lägenheten typ helt kattfri. I alla fall synligt. Det känns riktigt jobbigt att se grejerna, men samtidigt är man glad och tacksam för att man fick spendera så många härliga år med henne.

Jakt efter ny katt har också verkligen eskalerats. Dels p.g.a. Majas plötsliga bortgång men också för att min hjärna behöver fokusera på något och katter är perfekta för det. Det är i alla fall roligare än att fokusera på Apple produkter just nu… Det lutar absolut mest åt Ragdoll nu och jag har kontaktat en uppfödare i Skåne som jag tror kan bli bra. Det finns ju så klart fler, men huvudsaken om jag skaffar Ragdoll från uppfödare är ju att katterna är så friska som möjligt, gärna råutfodras och/eller får blötmat från start samt att torrfoder minimeras så mycket som möjligt. Maja hade förmodligen mått så mycket bättre om hon bara ätit mer blötmat och råfoder än torrfoder. När man googlar runt på njurproblem så är torrfoder och brist på vatten boven i dramat. Det är därför njurproblem är den främsta anledningen till varför katter avlivas. De äter torrfoder som inte har något vatten i sig, eller mycket lite. Hade man vetat mer om det så hade jag aldrig gett henne skräpfodret från Hill’s eller något annat för den delen heller. Jag hade fan tvingat Maja (eller nått) att äta blötmat och barf om jag hade vetat att det hade räddat hennes liv. Med tvinga menar jag att gör man det på rätt sätt så kan man lära en katt att äta blötmat om de inte är vana vid det. Jag har bara inte försökt hårt nog.

Med nästa katt, oavsett hur det blir, vilken ras, hur många etc så ska jag verkligen satsa på att göra rätt från början. Råutfodra, ge blötmat och uppfostra med positiva träningsmetoder är nummer ett. Jag bara hoppas att jag inte blir utan kissekatt allt för länge. Som läget är nu, lär jag få vänta säkert 5-6 månader minst eftersom jag utgår att det blir kattunge från uppfödare. Blir det uppfödaren jag har kontaktat så har dem inte några kullar just nu utan väntar på löp. En katt är dräktig i ungefär två månader, och en bra uppfödare släpper inte iväg sina bebisar efter minst 12 veckors ålder. Det kommer bli jobbigt att vara utan bebis så länge, men det är värt väntan på rätt uppfödare och rätt katt.

Jag kommer ändå alltid att sakna Maja, och extra jobbigt är det just nu. Jag hoppas med tiden att det blir lättare utan henne vid min sida…

Kategorier
Katten Maja

Sov gott, älskade Maja! Jag kommer sakna dig…

Tyvärr finns inte Maja mer och det är komplett hjärtskärande. Maja har ju sen innan haft lite problem med njurarna, men det blev ju bättre och sen har hon mått hur bra som helst vad vi har tyckt sen dess. Hon har dock visat lite små symptom på njurproblem, särskilt hennes hemska andedräkt, men annars har det mesta varit som vanligt.

Det känns bara så overkligt, men det gick fint och var ett väldigt fint avslut. De sista orden jag sa till henne var det jag brukade säga när jag gick hemifrån, så hon visste om att jag skulle gå men snart komma tillbaka. De orden är ”Bye, bye little kitty. Bye bye”. Sen dog hon.

Min lilla bebis, min lillefis, lilla skrutt finns inte mer. Det kommer bli så jävla tomt utan henne, särskilt när jag flyttar till eget då jag hade räknat med att hon skulle hänga med. Nu blir det inte så. Jag får bo där själv. Hur jag gör med ny katt nu vet jag inte, men utan husdjur vill jag inte vara länge, men jag lär sörja Maja länge.

Vi tog henne i alla fall till Evidensia djursjukhus här i Malmö, och personalen där, bemötandet etc. har varit mycket bra. Hon har blivit bra omhändertagen, och igår började hon äta själv och värdena på njurarna gick ner. Idag gick det dock upp igen och när de gjorde ett till ultraljud på henne såg dem att även om stenen hon hade som blockerade ena njuren så började även den njuren att fungera dåligt, så veterinären rekommenderade avlivning och så fick det bli.

De här hade gått och känts bättre om det bara hade skett långsammare. Nu gick hon från att vara sig själv, älska mush bullar till att pang på bara må jättedåligt och en vecka senare är hon död. Det kommer bli så tomt efter henne, min älskade bebis. Jag kommer sakna henne så jag går galen!

För att underlätta så det första jag gjorde när jag kom hem efter att sagt adjö till min lilla bebis var att rensa bort så mycket som möjligt av hennes grejer så de inte syns. Det är tillräckligt jobbigt som det är att se hennes saker, men att inte ha henne här hemma. När jag köpte mush bullarna i förra veckan så passade jag på att köpa kattsand också för det behövdes, men dumt nog så slängde jag kvittot tror jag, jag kan inte hitta det i alla fall så om det är någon i Malmö trakten som vill ha 10 liter Ever Clean sented så finns det att hämta här. Hennes kattlåda lär vi slänga eller ställa undan i alla fall och matskålarna likaså. Maten vi har kvar efter henne ska slängas. Några mushbullar ligger kvar i frysen, men det är väl bara att kasta det också.

När jag skaffar katt igen så vet jag inte hur jag gör. Det kommer ske, men frågan är när och hur. Just nu vill jag inte vara utan husdjur och heller inte utan katt. Då vill jag nog köpa nya grejer till den eller de katterna jag skaffar då hennes grejer stinker ju av Maja. För min egna del så vill jag inte påminnas för mycket heller, men å andra sidan kommer jag göra det ändå. Jag har också beställt ett nytt mobilskal med den där fina bilden på henne som jag lyckades få till för någon månad sen och som också är bilden till det här blogginlägget. Jag hade planer på att köpa ett sånt skal ändå, men nu blev det lite av ”fel” anledning, men jaja. Något måste jag göra för att må bättre och det är ett fint sätt att hålla henne vid liv i minnet. Jag bara hoppas skalet blir fint och inte ser dumt ut, när det väl kommer.

Godnatt, då älskade vän, bebis, skrutt och lillefis. Jag älskar dig och kommer för evigt sakna dig!

Kategorier
Vardagsliv

En till katt, kanske?

I flera år så har jag tänkt tanken att jag hade velat ha antingen en till katt, eller att efter Maja inte finns mer så vill jag fortsätta ha katt. Nu när jag är singel igen så är det valet bara mitt och jag är nu väldigt säker på att trots att jag och Maja flyttar in i en liten skokartong på 30 kvadratmeter, så vill jag ha en till katt. Och sen kommer Anton, men det är en annan historia.

Kattunge eller vuxen katt?

Photo by Pixabay on Pexels.com

Där är svaret rätt enkelt. Jag vill helst ha en kattunge, och det beror mest på att Maja inte är superglad i andra vuxna katter, så därför kan det gå lättare med en kattunge. Då kanske hon känner att hon dels kan fostra den men även få något att ta hand om. Jag tror inte det kommer bli jättelätt direkt, men lite lättare i alla fall, även om kattungar i sig generellt är små energiska fluffiga bomber som ska aktiveras dygnet runt eller nått.

Adopterad eller raskatt?

Photo by Pixabay on Pexels.com

Den andra viktiga frågan är om jag skaffar vilken katt som helst, och i så fall adopterar eller om jag köper raskatt från en uppfödare. Där är svaret mer blandat. Det beror nämligen på. Jag vet att jag vill ha raskatt och helst en kattunge som är så frisk som möjligt. Om detta går att hitta på ett ställe där man kan adoptera en katt, så då är det ju jättebra, men oftast är det bara vuxna katter i blandade raser, eller huskatter man kan få tag på, och då får jag i så fall vänta med att skaffa katt tills jag inte har min lilla Maja-bebis kvar. En kattunge är också lättare att fostra och lära vad som gäller. Orsaken till varför jag vill ha raskatt den här gången är för att då vet man mer vad man får. Maja är förmodligen inavlad och kom från en ”uppfödare” som ingen egentligen bör ha köpt en katt ifrån, men jag ångrar inte mitt köp av henne alls. Det hade liksom bara gjort hela katt-upplevelsen bättre om man vet mer vad man får om man köper en renrasig katt, likaväl som när man köper en renrasig hund. Självklart finns det skillnader inom varje ras och ingen katt är egentligen rastypisk, men det blir lättare att veta vad man får om den är renrasig, och generellt kanske också friskare om den kommer från en uppfödare som bryr sig om att avla fram hälsosamma katter utan sjukdomar och annat dåligt.

Vilken ras, då?

Där är jag lite osäker, men ändå inte. Jag vill ha en stor katt. Alltså, en Maine Coon(MC), Norsk Skogskatt(NS) eller Ragdoll(RD). Någon av dessa tre raserna är av störst intresse. MC gillar jag för storleken och deras nyfikna sida. NS Är det egentligen likadant med plus att de är väldigt smarta också. RD är jag nyfiken på för att de älskar att vara med sina ägare, och väldigt lugna samtidigt som de ändå är väldigt stora. Typ en Maja i mega-fluff-format eller nått. Egentligen är alla av dessa raserna lika intressanta. Jag vet vilken typ av katt jag vill ha och det är tekniskt sett en katt som är som Maja, utan de negativa sidorna såsom att hon är rädd för främlingar och lite skygg. Efter 12 år på jorden så är det fortfarande inte riktigt borta. Annars är ju Maja väldigt social med oss vanligtvis, gillar att gosa, sitta i knät och vara med. Sen pratar hon mycket vilket jag gillar och jag hade helst inte velat ha en katt som är konstant tyst och bara pratar ibland för att den måste. Floccon, som jag var kattvakt till i början på sommaren var väldigt trevlig, pratglad, supersmart och snäll samt social. Hade inte Maja varit som hon är, d.v.s. inte gillat honom så mycket så hade jag nog få se ännu fler av hans trevliga sidor, för han gillar ju att vara social. Han är en Norsk Skogskatt också, förresten, vilket gör att man fått upp ögonen mer för den rasen. Det är lite så att så fort man kollar upp en ras så bestämmer man sig för den. Sen kommer det upp någon video på YouTube i flödet som är någon av de andra raserna och så kollar man upp en av dem och bestämmer sig för en av dem och sen fortsätter det så i fan all evighet. Det är väldigt bestämt mellan dessa tre raserna i alla fall och jag är rätt säker på att när jag väl hittat rätt uppfödare så spelar rasen mindre roll. Alla tre är lika rätt tror jag nog. Eller så slutar det med att jag skaffar en av varje ras till sist, men frågan är vilken jag skulle börja med i så fall? Ett liv med massa husdjur tycker jag låter fantastiskt i mina öron, för någon vidare pojkvän lär det ju inte bli direkt…

Hane eller hona?

Där är det som vanligt hane som gäller. Jag älskade Nisse, och jag är ju en hanhundsmänniska. Dock älskar jag Maja också så på så vis spelar det mindre roll med könet på katten. Jag hade dock helst velat ha en hane bara för att jag älskar hanar först och främst. Hane gillar jag också mer p.g.a. lugnare temperament (oftast) och för att de oftare är större än honorna.

Namn, då?

Ja, vad ska katten heta? Felix kanske? Eller Bubben. Eller Bosse? Han liksom Maja lär ju få sjutton olika smeknamn utöver sitt vanliga namn, men jag skulle gissa att det blir något klassiskt svenskt namn. Jag har ju några namn bokade till mina framtida hundar, och till GD är ju Anton, Alphonse (Alfons), Albert och Alfred bokade. Jag verkar gilla namn som börjar på A till Grand Danois iaf 😁 Skulle jag skaffa en mops är dock Felix ett namn jag tänkt ut till den, men vi får se. Kom gärna med förslag i kommentarsfältet!

Kategorier
Vardagsliv

Bostad är fixat. Allt är löst. Och jag är typ skitlycklig…

Närbild på en skål med godis och två tända ljus i bakgrunden. Tog bilden på Heimstadens kontor, som blir min nya hyresvärd om ett par månader.

Här går det undan minsann. Efter mitt förra inlägg så fick jag ett gäng härliga kommentarer från en vän som tipsade mig om lägenheterna där hon bor. Det är helt nybyggt i tre etapper. Etapp 1 är färdigt och uthyrning till etapp två är pågående. Etapp tre har inflyttning under våren 2019. Det är på riktigt bra läge i Arlöv, så jag flyttar tillbaka dit alltså. Det är ju inget fel på orten. Det jag inte gillade när vi bodde i Arlöv innan var mest lägenheten och hyresvärden i sig. Arlöv som ort är jättebra. Det finns köpcenter, tågstation och regionbussar som snabbt tar mig mellan Malmö och Lund. Alla lägenheter i bygget jag flyttar in i har diskmaskin, tvättmaskin och torktumlare(kombimaskin för ettorna) samt fiberlina. Det finns även mikrovågsugn! När jag fick veta detta så hände mycket på samma gång.

Jag hade bokat in ett möte med banken för att kolla mina möjligheter att ta banklån och bokat in en visning på en lägenhet i Hässleholm. Dock när jag pratade med banken innan mötet så sa dem att utan en riktig inkomst så blir det praktiskt taget omöjligt att få köpa en bostad trots alla andra ”fördelar” jag har såsom stor kontantinsats eller leva utan lån. När jag insåg det och fick veta om det här bostadsprojektet så började tanke om hyreslägenhet kännas mycket bättre. Det har gjort att jag i princip tappat alla tankar på att köpa mig något just nu, och att hyra är bättre. Jag menar, det har ju sina fördelar det också.

Under mötet med banken igår så ringde dem från nybygget och ville erbjuda mig en lägenhet vilket är helt otroligt! Lägenheten jag har fått är en mini etta på 30 kvadratmeter men med tanke på allt som ingår och att hyran är något jag har råd med så är det fanimej värt det. Jag gjorde en snabb budget igår och jag ligger på god marginal på bara CSN, så det kommer bli riktigt bra. Jag gillar ju att leva billigt också och utgifterna kommer bli väldigt få. När jag väl tänker efter så behöver jag inte så mycket yta. När jag är hemma rör jag mig bara på en mycket liten del och ska jag ändå bo själv och bara tänka på mig (+ alla eventuella djur utöver Maja) så räcker det med en etta. Särskilt nu med tanke på att det är nybyggt! Jag älskar ju den aspekten! Och innan ni frågar – ja, jag har tankar på att klämma in Anton i den här lilla lägenheten också. Är det bara jag så kan en GD absolut få plats i en liten etta! Grandisar är kända för att vara lugna inomhus och de tar inte så mycket plats. Sen kommer han ju få vara i sängen, eventuella soffor etc så spela roll då, liksom?!

Fördelarna med att hyra just nu är ju att jag slipper röra mitt kapital, jag är den första hyresgästen och jag får alla bekvämligheter jag vill ha. Med tanke på det bra läget och närheten till Malmö så har jag och Henrik kommit överens om att behålla bilen vilket känns bra och på nya stället finns typ 10 laddplatser för elbilar. När jag skrev på kontraktet för lägenheten tidigare idag fick jag veta att de är till för hyresgästerna, så snarast möjligt då avtalen för parkeringsplatserna blir tillgängliga så har jag laddplats till min älskade bil. Att behålla bilen innebär att vi delar på kostnaden som innan och att jag får agera lite chaufför till Henrik men det har jag inga problem med alls. Vi kommer ju fortfarande umgås, förmodligen bli bästa vänner och jag tror jag hade haft svårt att inte ha han i mitt liv. Att leva som singel, men ändå ha hans stöd är absolut den bästa lösningen med tanke på hur vårt liv tillsammans har utvecklats. Jag är ju också noll intresserad av någon annan och jag tror inte någon annan vill ha mig heller, så därför passar denna lösningen riktigt bra in!

Inflyttning är i mitten på december så det är ett lagom avstånd tidsmässigt också. Jag längtar en hel del tills det är över dock. Nu lär jag väl istället bli besatt av möbler, men det är ju en framgång.

Åtminstone för en sån som mig.

Kategorier
Vardagsliv

Klar med första terminen. Nästan i alla fall…

Igår hade vi presentationen med vårt spel vi har gjort i projektkurs 1. Det var på håret att vi blev färdiga för demo, men det gick. Priset att betala var lite mindre sömn än vad som krävs, men allt gick bra. Dock är det lite småskit att komplettera, men har jag tur är det de andra i gruppen som får fixa det, men jag kan ordna det om det verkligen behövs. Igår fick jag också veta att min rapport i databaskursen är klar och godkänd, så det är ju bra. Det innebär att jag är klar med alla kurser praktiskt taget för termin 1 med godkänt betyg. Något mer lär det inte bli tror jag, trots att jag kämpat som en blådåre i projektkursen, men ett godkänt betyg är bättre än inget.

Som jag skrev i mitt förra inlägg (och även i två blogginlägg från min engelska blogg) så är jag überbesatt av allt som bär en  logga. Och det är fortfarande lika jobbigt. Jag går i valet och kvalet över vilken telefon som är bäst lämplig, en Xs som kostar typ minst 12000 kr, men som har alla efterlängtade kamerafunktioner och mer än ett bra batteri, eller en Xr som är något större och mer otymplig men med ett bättre pris. Dock saknar den möjligheten att ta porträttljusbilder av både människor och objekt/djur med den bakre kameran, men som också har ett galet bra batteri. Frågan är om den kan ta såna bilder med selfie kameran? Jag hittar ingen information om det alls på nätet, så kanske ingen som har provat? Det är asjobbigt i alla fall att inte kunna sluta tänka på detta, men jag och mina snåla tankar kan i brist på annat inte tänka på så mycket och det är jättejobbigt. Jag vet i alla fall att jag har råd att köpa en ny mobil, även om det är så fruktansvärt onödigt egentligen, men för att jag ska kunna komma vidare från allt och kunna fokusera på det som är viktigt så känns det som om att jag snart inte har något annat val än låta själen och plånboken lida för att min hjärna ska kunna få en lugnare stund. Det som hindrar mig är priset jag får betala i pengar, ångesten eftersom min iPhone SE var en mycket efterlängtad och uppskattad present från min älskade Henrik och vilken jävla telefon av dessa två som faktiskt är bäst för mig. Oavsett så måste telefonen hålla. 3 år. Minst! Det ska vara telefonen som inte får mig att känna att jag måste ha en annan om ett år eller två. Den måste vara perfekt! Valet har inte blivit så mycket lättare heller sen jag var iväg till närmsta Apple Store och lekte runt lite med de olika modellerna. Det enda jag har kommit fram till är att den billigare varianten, Xr är fantastisk och jag hade inte varit missnöjd med den telefonen, även om den inte kan ta bilder på Maja med svart bakgrund.

Allt det här jobbiga telefonsnacket bottnar i något annat. Något som pågått i många år nu. Min rastlöshet som bitit sig fast så länge jag inte har en värdig tv serie att titta på eller något viktigt att göra till skolan. Mina val och beteenden de senaste åren som bidragit till en hälsa som är allt annat än bra och en vikt som bara får mig att må dåligt. Därför är det dags för förändring, och som jag nämt tusen gånger innan så är min nuvarande ”räddning” att tänka på Apple produkter. Jag är en idiot som känner så, åtminstone så tycker jag själv det, men jag kan inte hjälpa det och det började ju av logiska skäl. Jag vill att det ska gå över, och enda sättet det kan gå över är att hålla mig upptagen med viktigare saker och ha saker i mitt liv som gör vad dem ska. Minsta lilla teknikpryl som inte fungerar och jag går galen eller nått. Vi har ett sånt problem just nu med våra Android TV’s från Nvidia Shield. Fy fan vilket jävla skräp! Vi har tre stycken. En av dem bara dog så den fick vi byta ut efter mindre än ett halvår av användande. En annan laggar, kraschar, beter sig allmänt konstigt och nu är den på dödsbädden. Och jag vill typ bara köpa en Apple TV för att lösa problemet, men det är inte en bra lösning det heller. Dels för att Henrik inte vill ha en sån och dels för att Apple TV har stora begränsningar gällande vissa appar, så det hade varit rätt meningslöst att köpa en sån. Nä, jag är trött på skit som inte funkar, och dumma val, beteenden och annat skräp som bara gör saker jobbigt. Nä, är du smart och vill ha en Android TV – använd en Chromecast! Eller gör som vi gjorde innan och använd en Mac Mini som mediaspelare.

Det enda jag vill är att bara ha det bra, kunna fokusera på skolan, höja mina betyg och plugga bättre. När jag är på väg till skolan och från skolan så vill jag ha en telefon jag kan lita på, som inte suger ur allt batteri så jag får panik över en timmes resa. Jag vill ha kläder som sitter bekvämt, en mage som fungerar, en hud som är utan gigantiska finnar på hakan och andra ställen då och då som blir till stora sår (för att jag är så klåfingrig, men hade finnarna inte varit där hade jag inte klämt på dem). Jag vill vara normalviktig utan jobbig dubbelhaka och bilringar och jag vill slippa svettas som en tok bara för att jag lagar mat, eller klär på mig eller går en promenad. Jag vill orka ta promenader, oavsett väderlek och kunna acceptera småsaker som jag inte kunnat förut, såsom att jag fungerar som jag gör och faktiskt har tendens att bli arg och besatt över småskit. Och jag vill ha ett bättre humör. Allt detta vill jag och vad är lösningen? Jo, att faktiskt ta tag i saker, genomföra dem så bäst man kan och sen hoppas på att allt blir bättre? Ingen aning, men jag vet att allt detta kan förbättras och jag vet exakt vad jag behöver göra för att det ska bli bättre. Så det så. Jag har faktiskt börjat äta bättre sen någon vecka tillbaka och minskat ner rejält på mejeriprodukter, vilket är första steget till en bättre mage om inget annat, och det har börjat hjälpa. Jag köpte boken ”det veganska köket” av Mattias Kristiansson och jag har lagat en coleslaw som blev supergod. Den lär jag göra flera gånger och målet är att hitta nya måltider som är goda, lätta att laga och nyttiga samt fiberrika. Målet är också att dessa måltider kan jag göra flera portioner av och ta med mig till skolan. Jag har bestämt mig för att börja plugga när termin 2 startar tillsammans med några kurskamrater och jag hoppas det kommer bidra till bättre studieteknik och högre betyg samt det viktigaste – minskad risk för omtenta!

Coleslaw i lunchlåda ovanpå min nya matbibel.

Nå, är det dags att fara iväg till NetOnNet nu och bli lite fattigare, så första problemet är ur vägen, eller vad gör jag nu? Vad hade du gjort om du var jag? Lämna gärna en kommentar nedan och berätta.

Kategorier
Katten Maja

Njurfodret hjälper, yay! Men veterinären är lite virriga av sig…

Jag, katten Maja alltså, var på återbesök till veterinären för någon dryg vecka sen. Det blev dyrt. Mycket dyrare än vad mamma och husse hade räknat med, men i slutändan blev det bra och det är huvudsaken.

Mamma och husse hade beställt en taxi dagen innan som inte kom. De fick stå och glo ute i kylan medan jag satt och skrek mig hes i den hemska buren. Till sist fick de ringa efter en ny taxi som kom efter några minuter. Den resan kostade nästan 200 kr. Ca tio minuter senare var vi framme hos veterinären. Mamma hade tolkat samtalet med veterinären som hon hade en månad tidigare som om att det här besöket skulle gå jättefort. Ack så fel hon hade!

Syftet med återbesöket var att jag skulle ta nytt blodprov och urinprov. Därför skulle jag lämnas kissnödig där och sen skulle de ta nya prover på mig. Mamma trodde att hon och husse snällt kunde sitta och vänta medan jag kissade och tog prover, men veterinären skickade hem dem direkt. De blev väldigt sura och upprörda över det och fick ta bussen hem. Efter ett par timmar ringde dem och då var jag klar. Tydligen hade jag blivit sövd också vilket heller mamma och husse hade fått veta innan att det skulle göras, eller varför jag fick sövas överhuvudtaget. Den informationen kom inte efteråt heller. Cirka 3 timmar efter att jag lämnats hos veterinären kom mamma och husse och hämtade mig. De beställde taxi igen, men denna gången var jag rätt trött så jag sket i att skrika så mycket. Sen var det skönt att komma hem!

Någon vecka senare så ringde veterinären. Då fick vi veta att jag skulle få börja gå på medicin, för värdena hade inte förbättrats. Jag fick recept utskrivet men som tur var frågade mamma och resultatet av blodprovet. Veterinären hittade inte svaren och hon började även prata om ett till återbesök, men det visade sig sen att hon hade tittat på de första resultaten. Några dagar efter det ringde veterinären tillbaka och då visade det sig att allt är mycket bättre! Sicken virrpanna till veterinär! Det enda mamma och husse behöver göra nu är att fortsätta ge mig det smakrika, men jättedåliga foder enligt mamma, som ska förbättra mina njurvärden på sikt. Om ungefär ett halvår vill de att jag ska komma tillbaka så det var ju skönt att slippa bry sig om veterinären på så länge.

I övrigt så mår jag fint. Mammas föräldrar var här i helgen och efter att de kommit och hälsat på ett par gånger så accepterade jag dem och de fick båda gosa och prata med mig. Det blev mamma och husse glada över!