10 år, 9 månader och 22 dagar…💔

Idag hände det som både jag och Henrik känt av ett bra tag. Vi tog ett gemensamt beslut att göra slut. Det var väntat, och även om vi båda är skitledsna över det här så är vi båda lättade över det också.

Vi har bägge två förändrats för mycket, och det vi vill idag är inte lika gemensamt. Mitt mål om att bli vegan, skaffa hund eller fler katter etc är något vi inte riktigt är överens om längre. Vi har blivit för olika och vi har hamnat i en svacka som vi inte kan ta oss ur. Därför är det rätt att bryta nu, innan det går för långt.

Jag får i alla fall bo kvar här så länge det behövs. År om det skulle vara möjligt, vilket är skönt men det är redan bestämt att jag är den som flyttar ut och det är mer än ok för min del. Jag letar efter boende i hela Skåne, men kan jag stanna kvar i Malmö gör jag gärna det, men det är inte superviktigt. Det som däremot är viktigt är att nästa boende är ett boende där jag känner att jag kan bo och leva under lång tid. Där Anton kan leva och växa upp utan konsekvenser.

Mitt drömboende är mer eller mindre än bostad som är en marklägenhet/litet hus eller lägenhet på markplan/halv trappa upp med antingen gräsplätt eller nära tillgång så jag lätt kan rasta Anton när han ska lära sig bli rumsren. Lägenheten hoppas jag också på är en tvåa eller trea på minst 65 kvadrat, som jag helst kan köpa loss direkt och leva amorteringsfri i, alternativt ha ett mycket litet lån om jag kan hitta något dyrare jag ändå har råd med. Med amortering, ränta och avgift eller bara ren och skär hyra på ungefär 5000 kr i månaden kan jag klara det, oavsett var jag hamnar. Frågan är om jag kan få ett nytt lån som student? Målet är egentligen att ha pengar kvar på banken för eventuell renovering, nya möbler och andra prylar samt att leva utan lån om det är möjligt. Bostaden ska vara inom pendlingsvänligt avstånd till Malmö, så helst någonstans på linjen från Malmö mot Helsingborg, Hässleholm eller Ystad/Trelleborg. Jag vill i alla fall inte bo i Kristianstad, Österlen(inkl Sjöbo) eller norr om Hässleholm helst. Då ska det vara ett väldigt speciellt och typ absolut perfekt boende om jag kan sträcka mig åt de hållen igen. Jag kan tänka mig hyresrätt om det blir ett mer tillfälligt boende, men att köpa ny bostad är av större intresse.

Bostaden, oavsett storlek ska i alla fall ha ett riktigt kök, med bänkyta, och möjlighet till installation av diskmaskin, tvättmaskin och torktumlare. Möjlighet till hel kyl och frys alt. en extra frys behöver det finnas plats till också. Detta för att jag planerar ju att råutfodra Anton när jag kan det och då behöver jag en plats att ha hans mat på. Hel kyl och frys är mest så jag kan packa frysen med massa grönsaker, typ alla 2.5 kilos förpackningar från Magnihill. Fiberlina är också ett måste, och gärna något som ingår i eventuell hyra eller avgift. Jag tänker inte flytta till något dåligt område bara för att jag måste bo så billigt som möjligt. Exempelvis är jag inte desperat över att stanna kvar i Malmö, även om det hade varit trevligt. En bra bonus med området/staden/byhålan jag kommer hamna i att det ska gå att beställa mat på nätet och få hem det. Inte superviktigt, men en riktigt bra bonus. Alltså ingen lantbrevbärare eller så. Så desperat är jag inte. Jag lär ju inte kunna behålla bilen så då blir det lite svårare med storhandling…

Om jag ska vara mer tydlig så är det exempelvis av större intresse att köpa en lagom stor tvåa eller trea jävligt billigt exempelvis i Tyringe/Hässleholm och pendla till Malmö än att klämma in mig i en dyr hyres etta bara för att stanna i Malmö. Jag är som sagt inte desperat. Dock har jag anmält intresse för några ettor i Skåne, varav en är i Malmö och en i Helsingborg, men jag hoppas mer på ett bostadsköp än hyres om jag ska vara ärlig. Detta är mest för att hyreslägenheterna är så ofantligt dyra, svåra att få och också väldigt, väldigt små och då bor jag hellre ”på landet” i större lägenhet och pendlar i nån timme.

Eftersom jag spenderar mycket av min tid med att tänka på pengar så vill jag känna att jag har råd att bo, att leva och inte känna mig fattig oavsett var jag än hamnar. Med tanke på hur jag är som person och hur jag vill leva mitt liv så är det inte något särskilt svårt mål att uppnå. Den budgeten jag har räknat ut i mitt huvud är att jag kan klara en bostadskostnad på ungefär 5000 kr per månad. Med ett pendlingskort blir det en tusenlapp till. Mat lär jag lägga max 1500 kr på, och om internet ingår i hyran så lär övriga räkningar inte vara särskilt mycket. Jag skulle gissa att jag kommer ha utgifter på max 3k i månaden utöver själva bostadskostnaden, då jag gillar att leva billigt och spara pengar. Så länge jag har csn så är det lugnt, vilket jag har till oktober 2020. Min plan är självklart att hitta någon typ av anställning till sommaren som senare kommer bli den plats jag har min LiA praktik på så jag har anställning under tiden, men om jag inte lyckas med det så behöver jag ha tillräckligt med pengar för att överleva, och det kommer jag räkna in i min budget jag kommer göra klart senare.

Jag trodde inte att den här dagen skulle komma, men det gjorde den. Jag kommer att leva ensam så länge det är möjligt, och jag vill hellre fokusera mitt liv på att bli en bra systemutvecklare med massa djur hemma än desperat leta ny pojkvän bara för att jag måste ha någon. Nej, nej… Så är det inte. Mina dryga 10 år med min älskade Henrik har lärt mig att bli kräsen. Det kommer bli svårt att hitta någon som kan ersätta honom. Nej, fel sagt. Att ersätta honom är omöjligt. Att hitta någon som är ett uns som honom kommer bli svårt. Jag är kräsen. Kräsen som fan nu. Nej, nästa nisse som hamnar i min väg kommer att få acceptera faktumet att Anton är min nummer 1, när han är väl här. Han får acceptera katthår, hundhår, ett skitigt kök, massa Apple produkter, konstant skärmstirrande och vegansk mat om han ens ska ha en chans att jag ska bli intresserad av ett långsiktigt förhållande. Nej, det enda som kan göra att det ens är av intresse att ”hitta någon annan” är om jag kan hitta någon som är vego, gillar att ha ett stillasittande liv framför tv som dator, gärna är duktig på programmering, älskar hundar och katter, inte vill ha barn(på riktigt alltså! Passionerat barnfri, liksom!) och som har humor, förståelse och är pedagogisk samt står ut med mig och mina konstigheter och har inget emot att bli min personliga massör och hjälpreda. En fördel är det om han använder och föredrar Apple produkter och inte rakt ut dissar dem bara för att. Han måste också förstå och acceptera att jag inte trivs i kvinnliga kläder och att jag tänker tacka nej till fina fester där man måste klä sig stereotypiskt. Han får inte vara rökare(inte ens feströkare), vara anti-droger eller dricka för mycket alkohol. Finns säkert sjutusen andra saker med som han måste lära sig att älska och respektera, men det där var nog det viktigaste jag kom på direkt. Lycka till för mig att hitta någon sådan person. Åh just det. Han måste vara skåning också! Mycket viktigt. Finns kanske tre personer i hela världen möjligtvis som kan fylla allt det, varav Henrik är en av dem, men det behöver inte betyda att de kan hitta mig och älska mig för den jag är. Jag är säkert för ful/konstig/allmänt oattraktiv för dem ändå. Så ja, good luck… Men jag är inte ledsen över det.

Nej, jag vet hur jag vill leva mitt liv och jag ser fram emot det, även om jag inte ville att det här skulle hända. Men nu är det så och jag accepterar det.

En till vecka i nollåttalandet har spenderats!

Om ni undrar vars fan jag tog vägen senaste veckan, utan ett ljud från min blogg etc, så beror det på att jag har varit i Stockholm och härjat i en vecka. Det var jätteroligt, men det blev inte riktigt som jag hade hoppats på. Jag träffade många av mina vänner och vännerna till familjen, men långt ifrån alla som jag hade hoppats på. Detta berodde på att en del var bortresta själva. Den största ”besvikelsen” eller vad man ska kalla det för var att jag inte fick någon möjlighet att träffa kenneln, och gosa med Gandalf etc. Det var den största höjdpunkten när jag gjorde den här resan förra året, men i år så blev det magsjuka tyvärr, så då fick vi ställa in.

Jag är glad ändå, för i det stora hela har jag haft det jättebra, även om det var asjobbigt att vara utan Henrik så länge. När helgen var över så kände jag att nu började det bli lite jobbigt, utan att ha Maja i knät och gosa med henne samt att jag saknade oerhört mycket att sova bredvid Henrik och gosa med han i soffan och i sängen.

Nu är jag i alla fall hemma igen, och resorna upp och ner gick mycket bra. På vägen upp så fick jag ett mycket trevligt sällskap av en blind man, så då blev det mycket prat om Funkibator. Jag fick hans visitkort och jag hoppas jag kommer få träffa honom igen.

När jag väl kom upp till Stockholm så har jag varvat sociala möten med lite jobb, och jobbgrejen var verkligen jobbig. Internet hos mina föräldrar är inte särskilt stabilt och dessutom har de bara mobilt bredband. Jag trodde att de hade obegränsat, trots det mobila nätet och när jag hittade deras Apple TV, så brände jag upp deras data två gånger om, men så kan det gå när man inte vet bättre. De hade själva ingen aning om hur mycket data som går åt när man ser på streaming. Det går åt mycket. Jag och Henrik kan själva spendera säkert 10gig per dag här, eftersom vi tittar oerhört mycket på Netflix, YouTube etc. Mamma o pappa tittar mest på vanlig, marksänd tv och bara någon gång ibland på typ tv4play. Eftersom jag bara ser streaming i stort sett så tittade jag på som vanligt och poff sa det, och sen var datan slut. Galet, men det löste sig.

Apropå jobbet så har jag lärt mig en läxa. Aldrig mer ska jag ta med mig vår tröga laptop någonstans för att jobba. Det gick så galet trögt att jag höll på att bli tokig. Som tur var fick jag bra arbetsuppgifter, så jag genomförde alla timmar + lite till som jag behövde. Det var dock otroligt jobbigt att sitta vid trögt internet, och en mycket trög dator. Ibland fick min mobil agera jobbdator och tro det eller ej, men det gick faktiskt bättre ibland.

Vinjetten till Söderkåkar, på lotsgatan där vi gick förbi. Bilden är en länk.

Jag har i alla fall träffat många människor, umgåtts med familjen och nära vänner. På fredagen sov jag över hos min kompis Lollo, jag gick på Söders Höjder med mina syskon och pappa för att försöka hitta inspelningsplatsen till Söderkåkar som spelades in på 70-talet, då det har varit en stor del av vår barndom. Det visade sig att vi hittade halvt rätt. Bakgrunden till vinjetten spelades in på Lotsgatan och där gick vi förbi, men jag ville hitta husen och gården där allt annat spelades in. Det är tydligen någonstans på Lidingö, så nästa gång man kommer till Stockholm och vädret är bra så lär man försöka ta en tur dit ut med och förhoppningsvis hittar man den rätta inspelningsplatsen om den nu finns kvar. Det hade varit så otroligt roligt! Söderkåkar, första sällskapsresan-filmen, mitt Gameboy och allmänt TV tittande är liksom min kompletta barndom. Mycket stillasittande, men ack så roligt man hade det som barn. När vi var i Stensån, som ligger utanför Ytterhogdal så var det Söderkåkar och sällskapsresan vi brukade sitta och titta på. Har säkert sett bägge filmerna hundratals gånger i mina dagar.

Veckan var i alla fall sprängfylld av kärlek, skratt, jobb, och massa annat trevligt. Åt sushi ett antal gånger också och träffade en vän, Filip som jag inte sett på typ 10 år skulle jag gissa. Jag är nöjd och glad nu i alla fall, men framöver lär jag lata mig rejält, för annars blir det svårt att orka med.