Första lektionerna på Newton och sista matte tentorna avklarade!

Ja, i tisdags hade jag min första dag på Newton och det var intressant minsann. De som kom dit var väldigt trevliga, och klassen är runt 30 personer – i alla fall om de som saknades kommer gå utbildningen. Det finns ju som sagt fortfarande platser kvar vad jag vet, så är ni på hugget att bli systemutvecklare i .NET, så kör på och sök, vet ja!

Under tiden jag var där så hann jag typ berätta om allt jag är med om just nu med matematiken och allt annat till de som jag först träffade, vilket kändes konstigt, typiskt mig men också samtidigt otroligt naturligt. Jag lärde känna ett gäng grabbar där direkt och på nått vis kändes det som om att vi känt varandra länge, utan att vi typ ens vet vad vi alla heter eller vet något om varandra. Jag hoppas faktiskt att jag kan fortsätta där om jag ska vara helt ärlig. Jag känner så bara mer och mer ju längre jag har gått där, även om det bara gått ungefär en vecka nu sen jag började. Det är än så länge bättre än vad jag kunde föreställa mig!

Samma dag som jag hade introduktionen till Newton så hade jag mail konversationer hela dagen med programansvarig för Datasystemutvecklingsprogrammet i Kristianstad, vilket är programmet som jag går där och han rekommenderade mig att söka dispens. För den som inte vet vad det är så innebär det att man får ett undantag från antagningskraven att ändå fortsätta kurser som ”vilar” på tidigare kurser. Eftersom jag har klarat allt annat så tyckte han det var en dum idé att jag upp nu, trots att jag blivit antagen till ett annat program. Henrik har också tjatat om att ansöka om dispens, så när jag kom hem så fyllde jag i ansökan. Och då började berg och dalbanan igen som jag bara vill komma bort ifrån.

Som ni vet, mina trogna läsare så ruttnar jag på matematik just nu. När jag hade skrivit färdigt den femte tentan (tillfälle 3 för del 1) i torsdags (15 augusti) så stötte jag på min bästa vän på Kristianstad station av en slump och då sa jag till henne att om matematik vore en kännande, levande figur så hade hade jag velat strypa livet ur den här varelsen. Jag skiter i om den kan känna smärta. Jag ska döda den jäveln, ungefär. Som tur är finns det ingen levande varelse som heter matematik så jag kan ju inte göra det, men ni vet ju vad jag menar.

Dock så tror jag det gick bättre på den tentan, jag vet inte ännu hur det gick. Förmodligen har läraren väntat med rättningen till efter torsdagens tenta (22 augusti) som var den 6:e och tredje tillfället för del 2. Nu kan jag säga direkt att med tur har jag fått 3-4 poäng, men mina förhoppningar om att få godkänt kan jag glömma direkt. Och ärligt talat bryr jag mig inte. Passera 2 poäng är mitt mål, på någon av tentorna. Sker det på bägge är det ett dubbelt mirakel. Och de +2 poängen jag eventuellt har fått beror bara på att tentorna var en samling av äldre tentor, inte min riktiga matte kunskap.

Så fort i alla fall som jag skickat in min ansökan om dispens så började jag tänka igen på hur det kan bli om jag faktiskt får fortsätta i Kristianstad. Jag fick total panik, och jag har fortfarande panik. Och lite ångest. Följt av mer ångest eftersom jag vill stanna på nya utbildningen i Malmö. Det som gav mig mer ångest var att jag pratade mer med mina kurskamrater jag träffade efter jag skrev sista tentan. Vi pratade nästan bara om matematiken och den kommande hösten som innebär 75% matematik i någon form, vilket jag INTE vill genomföra. Inte nu. Jag orkar inte. Jag är så galet trött på skiten. Jag vill bara inte. Med det jag fick höra också så gav det mig mer panik också, men jag vet inte hur väl det stämmer. Det spelar ingen roll om det integreras Java i all matte. Jag orkar bara inte. Jag spyr galla på den här skiten! Men samtidigt vägrar jag vänta ett år bara för att. Nu vill jag bara bli klar. Eller snarare fortsätta och bli något. Utan matematik.

Den informationen jag fick var blandad. Dels så fick jag höra att det krävs 100% godkänt i den här skitkursen i matematik jag gått under våren för att kunna gå de två andra senare kurserna i höst. Enligt programansvarig så stämmer inte det om man i alla fall får godkänd dispens för alla kurser som kräver inledande matematik som grund. Han bekräftade dock inte om det var sant ifall man inte sökt dispens, men jag frågade inte om det heller. Sen fick jag också veta att 80% typ av alla som gått algoritmkursen inte klarar den heller så många hoppar av där också vilket minskar mina chanser att ändå kunna gå det här programmet och få godkänt i allt och få en examen om 2 år.

Jag menar, hur illa vore inte det? Låt oss leka med tanken och säga att jag får godkänd dispens ansökan och fortsätter i Kristianstad till hösten, men jag klarar inte någon eller flera av de kommande matte kurserna. Jag kanske hamnar i samma skit-sits som jag sitter i nu? Hur förjävligt vore inte det? Visst, även om jag tänker plugga röven av mig till hösten oavsett program jag kommer gå så finns det ändå inga garantier att jag kommer klara det med ett godkänt betyg. Det ökar mina känslor kring att stanna på nya utbildningen, för jag vill inte vara med om en sån situation också.

Bägge utbildningarna kommer leda till ett jobb som systemutvecklare, frågan är bara vilken som är bäst för min del? Den enda nackdelen jag ser med utbildningen på Newton är att det är så Windows vänligt och jag vill ju använda MacOS… Det är allvarligt den enda nackdelen jag ser med den utbildningen! Den enda fördelen jag ser med utbildningen i Kristianstad utöver att få fortsätta med mina kurskamrater är att jag får mer tid över till att lyssna på ljudböcker och poddar på tåget, eftersom typ alla från Malmö kommer hoppa av till hösten eftersom de inte klarar matematiken. Och tre av dem (minst) som lär hoppa av har påbörjat en ny utbildning på samma skola som mig, så jag är inte ensam här heller på det viset.

Jag skiter i om utbildningen i Kristianstad innehåller kurser med algoritmer och datastrukturer och att det är en högskoleutbildning. Arbetsgivare skiter generellt i din utbildning. Hade de brytt sig hade ingen självlärd utvecklare någonsin fått jobb någonstans och inga från yrkeshögskolor hade fått jobb. Då hade inte några såna skolor funnits. Då hade bara högskolor och universitet funnits inom IT branschen, om nu utbildningen är så jävla viktig. Så är ju inte det i verkligheten. Arbetsgivare och företag vill ha drivna, kunniga personer med en trevlig personlighet. Gärna med en stor portfölj av hobbyprojekt att visa upp, och det tänker jag skapa så gott jag kan Stämmer man in på den profilen så löser det sig, liksom. Särskilt i en bransch som skriker efter folk, och i min situation, efter kvinnor inom IT-branschen. Det tänker jag använda till fördel i det här fallet. Yrkeshögskoleutbildningar är framtagna för att ge den kompetens som företagen behöver, så det litar jag på att jag kommer få och att det slutar med en anställning så snart som möjligt.

Stannar jag på nya utbildningen i Malmö så får jag på papper en ”sämre” utbildning, trots att intrycket jag fått från skolan är super-seriöst! De vill verkligen utbilda oss till systemutvecklare och se till att vi lyckas. Åtminstone fick vi den informationen på introduktionen i tisdags. Den enda chocken jag fick när jag var där var att första LiA perioden är inte förrän i termin 3. Jag trodde den skulle ske i termin 2, men jaja. Med den erfarenheten jag borde ha tills dess så borde jag kunna söka sommarjobb till nästa år i alla fall och har jag tur blir det i så fall min framtida LiA plats med. Under förutsättning att jag stannar på utbildningen i Malmö, vilket jag helst vill just nu. Och lektionerna vi har haft sen dess har varit absolut super fantastiska. Vilka häftiga lärare, vilken inspiration! Helt absolut galet bra! 😍

Programansvarig sa när jag träffade han en kort stund efter sista tentan att i majoriteten av fallen så blir det avslag, men vi får se hur det blir i mitt fall. Eftersom jag ändå är godkänd i alla andra kurser i programmet så kan de vara till min fördel. Å andra sidan är jag så långt ifrån godkänd i mattekursen man kan bli så det är också en nackdel. Jag blev faktiskt glad när jag hörde det om jag ska vara ärlig. Som sagt så står jag fast rätt rejält vid att jag vill bara gå vidare, och gärna vid den nya utbildningen och släpper det här.

Risken är stor om jag ändå får fortsätta i Kristianstad att min ångest bara kommer förvärras p.g.a. all matematik jag inte vill läsa vilket gör att jag inte kan släppa det utan tvingas fortsätta lära mig skiten. Dock i så fall tänker jag ta så mycket hjälp jag kan från mina kurskamrater och på allvar sitta kvar på skolan och plugga med dem så ofta som möjligt för att kunna fixa det här. Vem vet, de kanske kan få mig att tycka matematik är roligt, särskilt då om man blandar in programmering i det hela? Jag hoppas det, men om jag är realistisk så lär det bli avslag trots skolans ”fel” i och med att jag blev felbehandlad p.g.a min funktionsnedsättning, men jag bryr mig inte om det nu. Jag ansökte om dispens för att älsklingen tjatat om det och för att programansvarig själv rekommenderade det. Jag har inte gjort det för min del. Hade jag fått bestämma där helt själv (utan konsekvenser från andras åsikter) så hade jag ju gett upp det här för längesen och mått så mycket bättre, men nu blev det som det blev.

Det känns som om att jag kommer behöva gå i riktig terapi när det här äventyret är över. Om jag nu då inte kan släppa det och gå vidare oavsett vad som än händer härnäst.

Vi var på bröllop i helgen…❤️

IMG_0022

Och sicken helg det var! Brorsan och Kalle skulle äntligen gifta sig och det skedde den 16 juni 2018. Hela dagen var nästan magisk, eller var den helt magisk, kanske? Ja, många som var där säger det i alla fall. Jag och Henrik tyckte också att det var riktigt trevligt och det skedde många överraskningar under dagen. Dock så fotograferade jag själv nästan inget alls, men däremot går många av bilderna att se på Instagram under #kallemarcus och ni kan se en av bilderna därifrån här nere:

Ceremonin skedde i Högalidskyrkan och det var en väldigt fin ceremoni, där brudgummarna kom in tillsammans och höll varandra i handen. De såg så lyckliga ut! 😍

Under ceremonin så sjöng Riltons vänner deras favoritlåt, Goliat av Laleh vilket var väldigt häftigt av flera anledningar. Kalle höll tal och berättade om hur Marcus sa ja och sen kom twisten. Riltons Vänner berättade innan de började sjunga att Kalle hade kontaktat dem och frågat ifall de ville komma och sjunga deras speciella låt, vilket de sa ja till utan problem. Dock så var det så att ett tag senare fick Riltons Vänner även ett mail från Marcus där han skickade samma fråga, så det var lite komiskt. De hade alltså bägge två mailat och frågat samma grupp om de ville sjunga samma låt och de hade också mailat samma bild på sig själva till dem, så det var otroligt kul att höra. Snacka om match made in heaven, liksom… ❤️

Efter ceremonin i kyrkan så åkte vi efter en stund tillbaka till Päronen Erikssons hus för att hämta lite grejer och sen åkte vi vidare till där festen skulle vara. Vi var på ett ställe som heter Balingsholm, vilket är en kursgård på en gammal Herrgård. Den ligger i Huddinge och det var jättefint där. Tyvärr har jag som sagt inga foton men det var mysigt och mitt ute på landet, bland sjöar och kossor och ladugårdar. Rummet vi hade var helt ok med stort badrum och en liten TV. Sköna sängar också.

 

De hade till och med en massagestol som jag prövade dagen efter festen och det var verkligen behövligt. Ont i hela kroppen hade man efter alla äventyr! Men nu åter till festen och bröllopet. Maten var fantastiskt god. Det var väldigt många vegomänniskor på festen och jag hade nämnt i vår anmälan till bröllopet att vi är lakto-ovo, men att jag helst äter veganskt om möjligt och jag blev serverad veganskt! Helt otroligt vilken koll personalen och de två Toastmasters hade under dagen. My mind is blown… maten i alla fall som serverades var detta:

  • Förrätt:
    • Ruccolacheesecake med tångkaviar, rödlök & citron (vegetarisk)
    • Ruccolamousse med tångkaviar, rödlök & citron (vegansk)
  • Varmrätt:
    • Helstekt oxfilé med ljummen skördesallad, rotfruktschips och svartrotsgratäng samt rödvinssky
    • Bakad Portabello med vinkokta puylinser, ljummen skördesallad samt vincotto (veg/vegansk)
  • Efterrätt:
    • Äppelsorbet med chokladganache och rostade pistagenötter (veg/vegansk)
  • Bröllopstårta:
    • Lavendelpannacotta med rostad vit chokladmousse, lemoncurd och chokladcrisp på citronbotten (innehöll tyvärr gelatin)

Under middagen hölls det väldigt många tal. Jag hade planerat redan från början att inte hålla något eftersom jag hade varit så otroligt fokuserad på matematiken. Dock så höll både mina föräldrar tal och när jag sen fick veta och höra att min syster höll tal så blev jag lite ”konstig” och kände att jag måste också göra det, men hur då? Det var liksom fullt i listan. Sen var min systers tal så fantastiskt inspirerande att jag var bara tvungen att säga något. Dock så pratade jag med en av Toastmasters och efter lite planering så blev det faktiskt ett sista-minuten tal även för mig och det var så uppskattat och det kändes så bra.

Typiskt mig, som älskar att prata – länge och mycket och gärna varvat med humor så tog jag hela publiken med storm. Många personer efteråt kom fram till mig och tackade mig för mitt tal. Jag blev så glad att det var möjligt att genomföra det. Jag kom på så mycket saker jag ville säga, men skrotade säkert 75% av allt och när jag väl stod där uppe och pratade – helt spontant så föll liksom alla bitar på plats ändå och när jag var klar så kändes det fantastiskt. Folk blev också förbluffade över att det var helt spontant, men jag är duktig på att tala inför folk och det är något jag tycker är skitkul, vilket ingen annan i min familj gör…

Efter middagen så blev det lite tårta för de som kunde äta av den och sen blev det lite dans, men jag och Henrik, efter lite mer minglande och samtal med massa olika personer där gick till rummet istället och tog det lugnt. Dagen efter så åt vi frukost tillsammans med min syster och hennes kille och efter att vi spenderat några timmar på rummet så checkade vi ut och sen åkte jag och Henrik tillbaka till Päronen Erikssons hus och tog det lugnt där hemma istället. Det behövdes tror jag nog efter så mycket mingel. Det blev en dag hemma hos och med familjen där vi grillade grönsaker på kvällen och fick ett spontanbesök av en nära vän till familjen med hennes make och barn.

Igår åkte vi hem, och det gick bra. Tåget råkade ut för lite förseningar, men vi var hemma utan några större konstigheter och nu är man ju helt ledig om dagarna vilket känns så underbart härligt. Jag ska verkligen passa på och njuta av allt, återhämta mig och hoppas på att jag blir antagen till högskolan i höst.

Sen ska jag också tillägga lite kort att jag faktiskt har fått en ny kompis sen i Torsdags. Mer om min lilla vän kan ni få läsa i nästa blogginlägg! Det kommer också ett utförligt inlägg om min kompis på min Engelska blogg, fast i ett annat utförande skulle jag tro. Läs det gärna när det har publicerats!

Jag har börjat skriva en bok!

Haha, det trodde ni inte, va? Igår så började jag dock skriva på första kapitlet. Vad den exakt handlar om är hemligt, men jag kan säga att temat är kvinnomisshandel och att en hund, självklart av rasen Grand Danois är den stora hjälten i dramat.

En bild på en öppen bok. Bilden är en länk.

Idén kom för massa år sen då jag fick en skoluppgift att skriva en grund för en film. Inspirationen är baserad på verkliga händelser, både från mig själv och ifrån människor jag har hört berätta om sina erfarenheter när de har varit i usla förhållanden med mycket våld och liknande. Alla namn är ändrade så klart för att skydda personlig integritet och egentligen är alla karaktärer i berättelsen mycket löst baserade på andra människor som inspirerat till den här boken.

Jag vet inte alls hur lång den kommer bli, om den ens kommer bli publicerad och om den ens kommer vara bra. Jag satsar dock på att det ska bli ca 10-15 kapitel och ca 150-200 sidor. Jag skriver den här boken för mig själv, för jag vill ha ut den kompletta berättelsen som har funnits i mitt huvud i flera år. Egentligen vill jag att det ska vara en film, men om jag kommer så långt – ja det får vi se.

Låter det spännande? Jag tycker det i alla fall och jag hoppas att den någon dag kommer att bli publicerad. Jag skriver den under en pseudonym i alla fall, bara för att jag kan.