Kategorier
Vardagsliv

Nån dryg vecka som inneboende och livet är underbart?

Harmonisk kan sammanfatta känslorna…

Har nu officiellt bott här i ungefär en vecka. Egentligen har jag bott här i typ 2, men jag fick mina möbler för en vecka sen och mellan söndagen och måndagen (18-19 oktober) sov jag min första natt i sängen i mitt rum. De här två veckorna sen jag kom hit har varit helt underbara. Jag är väldigt harmonisk och det är så skönt. Jag har pratat om detta en hel del på sistone, särskilt på FB, men jag kan tjata lite om det här också. Jag vet inte varför jag är så lugn och ”harmonisk”, men det är väl för att jag är så nöjd med mitt val med att flytta tillbaka hit trots allt. Jag bor större, har nära till köpcenter, bussar och tågstation. Parkeringsplatsen är fantastiskt också och fan så mycket billigare än min förra. Dock så har jag ingen laddstolpe nu, men det löser man genom att ladda där det finns publika stolpar vid behov. Man får planera lite, precis som jag har gjort när jag bodde här förut. Majken har nog aldrig varit så här snäll så här länge sen jag fick henne.

Majken gör knappt hyss längre?

Henrik tycker dock att Majken är lite jobbig ibland, men mig stör hon nästan aldrig numera. Det är roligt att trakassera Henrik dock, och hon blir nästan ledsen om hon inte får hålla han sällskap på nått vis. Hon har självklart varit lite rastlös, men det är en bråkdel av hur rastlös hon var i min lilla skokartong. Det är så skönt. Dock på nätterna så är hon tillbaka till sitt vanliga jag. D.v.s. att tidigt på morgonen börjar hon härja och leka och vill inte somna om, men den stora skillnaden är att jag blir inte arg på henne längre. Det tycker hon nog är väldigt konstigt. Hon är så van med en arg mamma och jag har inte blivit arg på henne på flera veckor nu. Det är ju som sagt en av de sakerna jag övar på att förbättra i mitt konstiga liv där jag har tusentals saker jag måste ändra på. Det enda vi försöker göra med Majken nu är att lära henne ordet ”Nej” och det funkar faktiskt bra. Istället alltså för att bli asförbannad och allt det där man gjorde innan så räcker ett enkelt nej. Med tanke på att hon så sällan har gjort hyss sen jag kom i ordning förra helgen så brukar det hjälpa att sätta igång ett par leksaker i mitt rum så hon får leka av sig. Sen är hon snäll igen.

Livet ska bli bättre. Efter tusen saker är gjort…

Med mitt kassa minne så vet jag inte hur mycket jag tjatat om detta i bloggen, men jag kan försöka gå lite djupare i alla fall. Hantera mina så kallade aggressionsproblem är typ nummer ett. Alltså sluta bli arg över minsta lilla skitsak som jag bara hatar att bli arg över. Sen vill jag sluta låta små skitsaker bli jättestora i mitt huvud direkt. Som det här med lägenheten och att den måste typ målas om. Det var inte så farligt. De flesta fläckar gick bort med vatten, sen behövs bara ytterst lite spackling och jättelite färg för att täcka resten. Min kompis Emelie, som också är min frisör (och utbildad murare innan dess) ska hjälpa mig. Dock eftersom man är så glömsk så glömde jag beställa färg online, så det får bli att köpa en stor burk färg, men till billigt pris och sen åka och slänga resterna på återvinningen senare istället. Det här med mitt kassa minne har också visat sig ordentligt denna veckan, så för att försöka förbättra allt så har jag börjat använda ett planeringsverktyg som heter TickTick. Jättebra och gratis. Använder det både i praktiken och tillsammans med Henrik. Jag har alltid varit dålig på att planera, i alla fall skriftligt och jag skriver nästan aldrig ner allt jag behöver göra. Det har lett till att man glömmer jättemycket viktiga saker. När det gäller min framtida yrkeskarriär så är det inte bra, så det är också en sak jag måsta lära mig och få in som en ny rutin. Efter några dagars användning känns det i alla fall bättre och jag hoppas att jag kan få in den rutinen och göra den hållbar. Jag försöker också lära kroppen att sitta rätt. Jag har upptäckt att jag har suttit snett i flera år, något som bidragit till varför jag har så jävla ont i ländryggen. Nu har jag försökt sitta rätt i en vecka och det känns minsann. Kroppen sägen prompt nej! Särskilt ryggen. Nu har jag även rätt ont större delen av dagen med, men jag måste bli av med även denna värken. Den beror främst på min övervikt, men jag har alltid haft urusel hållning, så jag har börjat typ få puckelrygg med. Puckelrygg med extra svank är lika med problem och värk. Ok, inte så farligt, men blir det inte bättre så kommer det bli värre. Så enkelt är det.

Apropå att skapa hållbara rutiner…

Konstigt nog så har det varit mycket lättare på sistone att skapa nya rutiner. Det som alltid varit så jävla svårt. Jag gör nått nytt i ett par timmar, dagar, kanske veckor och sen slutar man av nån skum anledning. Numera känns det som om att det inte är så. Behöver jag ändra på något så ändrar jag på det och tro det eller ej, men det funkar och jag fortsätter. Nu hoppas jag bara att det stämmer för allt jag har i min personliga, ytterst privata att göra lista som aldrig tar slut. Jag syftar ju självklart på att sluta bli arg, inte förstora småsaker, skapa hållbara rutiner, hålla rent där jag bor med mera, med mera. Det inkluderar också mina hoarder grejer jag pratade om i förra inlägget.

Lite snack om framtid och nästa bostaden är ju ett måste

Jag tänker fortfarande som en jävla tok på BoKlok och min framtida bostad. Som vanligt lär det inte bli något jag tänker släppa förrän jag flyttat dit. Jag har börjat tänka mer på att skaffa en billig BoKlok tvåa också, men samma tankar som vanligt hänger kvar. Hur fan ska man möblera in skrivbord, klätterställning, sovplats till Anton, frysbox till hans mat, en soffa med divan och var ska Majken sova på nätterna? Det hade garanterat löst sig. Orsaken mest till varför jag börjat tänka på en tvåa igen, är mest för att priserna i två skånska projekt har släppts och priserna var bättre än vad jag trodde. I alla fall för tvåorna. För treorna stämde dem rätt bra. Det är liksom så lockande att veta att med rätt kontantinsats så kan jag bo så jävla billigt, och det känns som om att man bara hade haft råd med en trea egentligen om den ligger på våning 2 eller 3. Om jag nu inte ska spendera 2-3 år på att spara mer till kontantinsats. Eller vinna ett par miljoner på lotto. Jag vet inte hur länge jag får bo här, men kontraktet är skrivet till juni 2022, men jag får säkert bo kvar längre om det behövs. Min plan är i alla fall att spara i minst 1 år efter att jag börjat jobba heltid och jag bara hoppas att jag får ut minst min beräknade nettolön. Då borde det gå bra. Det är också under förutsättning att jag inte förlorar för mycket pengar på nått annat sätt och att inte alla sparpengar jag redan har idag går helt förlorade innan jag ska flytta vidare.

Lite prat om teknik – jag älskar mina AirPods Pro!

Jag har nu haft mina AirPods Pro i ungefär 2 veckor jag och älskar dem. Jag vill använda dem jämt, men det har inte blivit så mycket som jag önskat eller velat av olika anledningar. Den främsta är att jag är så trött efter arbetsdagen är över så det enda man gör är att sitta i soffan, slötitta på nån film eller serie och sen spelar jag säkert nån timme eller två på paddan och sen ska man sova igen. Det är typ som att jag inte hinner med att varva ner eller nått. Jag försöker därför hitta anledningar att använda hörlurarna. Just nu sitter jag exempelvis i soffan med laptopen i knät och lyssnar på musik med podsen i öronen. Jag har bytt storlek på dem och de sitter galet bra och ljuder är fantastiskt. Att byta mellan transparans och brusreducering är underbart. Här hemma har jag nästan alltid på transparenta läget, så jag kan prata med Henrik och höra Majken om det är så. Ljudet i hörlurarna tycker jag är lika bra ändå. Så är det inte med vanliga EarPods. Det enda som har varit lite svårt är att byta mellan de olika lägena, då jag har svårt att hitta rätt ställe att hålla på i stammen, så jag har oftast bytt emellan dem när jag ändå haft min telefon eller iPad framför mig. Det är skönt i alla fall att slippa sladdar och att de connectar så fint mellan de olika produkterna jag har i Apples ekosystem. Jag behöver bara sätta igång nått som har ljud och så kommer ljudet in i mina AirPods Pro. Oftast dock av gammal vana så brukar jag byta manuellt, men det har som sagt bara med gamla vanor att göra. Batteritiden är bra också, särskilt med tanke på att laddningsetuiet håller de fullt laddade när man inte använder dem. Det enda som fattas nu är att försöka få dem att fungera med Bootcamp. Jag använder annars ett headset från HyperX som jag haft i många år och som jag är jättenöjd med, men det blir så varmt och svettigt med det. Dock så ska HyperX släppa ett par bluetooth headsets i januari, så det lär man köpa eftersom sladden till headsetet är lite väl jobbigt. Bluetooth gillar man ju skarpt i alla fall numera sen man började använda enbart bluetooth hörlurar till mobilen.

Jag testar Apple Music ett tag…

Jag har också gått över till Apple Music (AM). Det är mer tillfälligt. Dels för att jag fick en gratismånad och jag inte längre kan nyttja studentrabatten eftersom jag inte pluggar på högskola längre, utan bara en liten yrkeshögskola. Nu när jag flyttat till exet och i framtiden kommer spara galet mycket pengar varje månad på det så har jag råd att betala fullpris för musik i alla fall. AM har sina fördelar. Jag tycker ljudet är fan så mycket bättre jämföres med Spotify, och den connectar snabbare till bilen när jag vill lyssna på mina spellistor istället för radio. Dock så finns det nackdelar. Spelaren, både för Mac och Windows är sådär. Den största nackdelen är att ny musik inte läggs till först i listan, utan sist och jag vill ju självklart lyssna på ny musik först. Sen drar både datorn och mobilen galet mycket batteri när jag väl använder det, mycket mer än vad Spotify brukade dra. Jag får se om jag fortsätter, men just nu tänker jag göra det i alla fall. Fördelarna kanske väger över nackdelarna. Vi får se som sagt.

Ja, det var väl det jag hade att säga just nu i alla fall. Livet går vidare och jag är jävligt nöjd och glad.

Kategorier
Vardagsliv

En tillbakablick av livet på 30 kvadratmeter…

Nu har flytten tillbaka till exet påbörjats. Och den är nästan klar. Och nej! Innan ni tänker mer så är jag och Henrik inte ihop igen och vi tänker inte bli det heller. Jag flyttar tillbaka för att bli inneboende hos honom för att jag inte har råd att bo kvar i min lilla skokartong. Rent ekonomiskt är detta ett måste. Ni kan läsa mer här och här (lösenordsskyddat) om ni missat det här.

Nästan alla mina prylar har jag lyckats få över, tack vare god planering och massa bärhjälp från Henrik. Än så länge har inga flyttlådor införskaffats, men det beror på att vi upptäckte att vi tillsammans har typ 16 stora och tåliga bärkassar som är skitbra att använda till saker. Hade vi använt oss av bara flyttlådor så hade allt tagit tre gånger längre tid att bära ut till bilen och mindre saker hade fått plats också. Mer jobb är något vi desperat vill undvika.

Det som känns skönt med den här flytten är att den är inte lika jobbig som alla andra gånger man flyttat. Men den är asjobbig rent mentalt. Herregud, vad deppig jag blir efter varje besök till lägenheten. Bättre blev det inte efter första besiktningen och visning. Lägenheten måste typ ”målas om”, för det har blivit små märken efter möbler. Har man tur kan man tvätta bort dessa och två hål som gjorts för att sätta upp mina rullgardiner måste spacklas över. Tydligen räknas inte detta som normalt slitage när jag bara bott i lägenheten under så kort tid. Detta stör mig som fan, men har jag tur löser det sig. Jag har i alla fall betalat deposition för att flytta in, och de kan dra av från den så slipper jag kanske bry mig. Eller så får jag kolla om någon jag känner kan hjälpa till och måla. Eller i värsta fall måste jag anlita en målare. Jag kan inte göra detta själv. Nej, jag hade sabbat hela lägenheten om jag hade gjort det själv. Jag vill bara bli av med skiten nu. Det stör mig så jävla mycket med allt slöseri på pengar som skett senaste året. Pengar jag kunde ha sparat. Bajs. Jag är på dåligt humör idag… Vi pratar om annat istället.

Jag har otroligt lite saker (även om jag är en hoarder på ett vis. Mer om det senare). Jag betalar en väldigt snäll hyra. Det innebär att jag slipper oroa mig för pengar så länge jag är inneboende hos Henrik och det är skönt det också. Det gör också att det kommer gå snabbare att spara till kontantinsats när jag väl börjar jobba.

När jag skrev om möbleringen innan jag flyttade in i den lilla lägenheten på 30 kvadrat så var jag väldigt positiv och längtade som fan tills jag skulle bo själv igen. Allt skulle nu bli bra. Mitt liv som vegan skulle typ börja, och jag skulle äntligen få leva mitt liv som jag önskat under en lång tid. Jag kan säga direkt att så blev det inte. Det enda jag hållit i på riktigt är att mitt diskmedel, tvättmedel och andra städprodukter etc. är veganska, och det är bra. Jag skaffade en ny katt, vilket var kul men fy fan för att ha kattunge på 30 kvadrat! Ugh! Nej. Blä. Missförstå mig rätt.

Majken ligger för en gångs skulle snällt och sover i nya lägenheten. Porträtt med svart bakgrund så man ser bara Majkens huvud och en glimt av den blåa handduken under henne.

Majken är übermysig när hon väl är snäll och inte hittar på hyss stup i kvarten. Att uppfostra henne har varit skitsvårt och oavsett vad man än försökt med så har det lett till en rastlös katt som helst gör mamma och husse (aka Henrik) sur. Detta istället för att vara snäll och lära sig att skrivbordsstolen inte är en klösbräda, att vi ska sova på nätterna och att man inte biter mamma i näsan… Med mera. Majken behöver mer stimulans än vad jag trodde var möjligt, men som sagt. Jag vet vad jag har gett mig in på och oavsett så stannar Majken med mig. Tids nog blir hon mer vuxen, förhoppningsvis blir hon en typisk ragdoll. 80 kvadrat istället för 30 borde hjälpa med det. Än så länge är det inte så, men det har varit bra dagar och mycket dåliga dagar. Ju mer av hennes prylar och dofter hon känner igen som kommer hit, desto bättre lär det bli. Förhoppningsvis när jag har mitt rum i 100% i ordning och en ordentlig kabelhantering etc så lär det bli ännu bättre. Hoppas jag, men jag räknar med att det aldrig blir bättre.

Alltså en katt som föredrar att bara vara med och nöja sig med det istället för att göra allt man inte får stup i kvarten. När vi väl flyttar vidare så ska Majken få en kompis. Vare sig det är en till kattkompis eller en Anton återstår att se, men mest troligt och efterlängtat är ju självklart vovven… Idag och så länge jag är inneboende hos Henrik så blir det inga fler djur som bor här i alla fall på permanent basis. Jag kanske blir redo för att säga ja till valp medan jag bor här, men Antons första levnadstid blir inte här, utan i min nästa bostad. Vart det nu kommer bli? Det lär med 99% säkerhet inte bli i projektet som BoKlok har på landet nånstans i Skåne. Nästan alla treor är redan reserverade. Det är sant också för både tvåorna och fyrorna. Så jag lär få vänta på andra projekt. Eller ge upp det helt. Jag trodde inte det skulle vara så stort intresse för det projektet, men vi får se. Det kanske ändras efter att bostäderna blivit sålda. Bara för att man anmält intresse för en bostad behöver inte det betyda att den blir köpt av samma person. Jag är heller inte desperat för att bo just där, bara mer ”desperat” över att få min drömbostad till rimlig peng när jag väl är redo för det.

Mitt veganska liv då?

Ja, det sket sig ju. P.g.a Corona, och den extrema tröttheten för att Majken lekt rövare titt som tätt har lett till att jag helt enkelt inte blivit vegan än, men också till att andra saker inte förändrats. Ett dugg. Jag syftar på att jag är en jävla hoarder på ett vis. När jag flyttade ut till min egna lilla bostad i december 2019 så skulle mitt liv förändras och förbättras. Det var grundtanken. Jag skulle göra matlådor, dricka smoothies och bli en sån där hipp vegan som använder Mason Jars som om det vore mina bästa vänner. Plus gå ner alla mina överviktiga kilon på typ 6 månader eller nått tack vare mina goda kost förändringar. Inget av det blev av. Burkarna jag köpte i glas, vilket var 7 stycken och i halv liter förpackning istället för minst en liter var ett totalt bortkastat köp. Inga smoothies här inte. Det beror också på att jag skrämde livet ur Majken när hon var lill-liten med blendern, och jag ville heller inte göra henne rädd för att gå ut i köket.

Matlådor då? Jo, jag gjorde några stycken men ju längre tiden gick desto sämre smakade det. Så var det oavsett recept. På sista dagen så tvingade jag mig igenom lunchen och satt avundsjukt och tittade på mina kamraters luncher istället som verkade så mycket godare. Sen kom Corona och då blev det verkligen inga lunchlådor. Istället började jag umgås med Henrik som en jävla tok, och varje gång vi ses så blir det sällan nått hälsosamt och veganskt. Det har lett till att jag inte gått ner nått mer i vikt sen typ årsskiftet vilket suger. Det gör mig dock också lite orolig för hur jag ska må hälsomässigt när jag bor här konstant, men å andra sidan så kan jag faktiskt fortsätta bestämma lite över vad jag vill äta ändå. Vill jag äta nått veganskt och exempelvis göra massa grönsaker till middag så går det bra, men om jag gör det återstår att se. Risken är stor att mitt liv som framtida vegan kommer inte att ske så länge jag bor här. Men det är ok. Att bo billigt och känna sig trygg är nummer ett just nu.

Hur fan är jag en Hoarder?

En hoarder är förresten en sån person som samlar på sig saker. Massvis av saker och aldrig slänger något. Inte ens skräp. Om man ska fortsätta på hoarder spåret så kan jag säga att återigen är det bekräftat att jag lär mig aldrig från vissa misstag jag gör. Eller alla saker jag gör. Jag tror jag är bra med pengar men kanske inte? Inte när det enda man vill göra för pengarna är att spendera dem på  (apple) produkter. Ok, jag överdriver lite och mitt problem handlar inte om äppelprodukter. Hade jag haft ett problem med dessa äpplen så hade jag haft 0 kr på kontot idag och hela lägenheten full av iMacs, MacBooks och telefoner samt klockor, men så är det inte. Jag har bara köpt vad jag har haft råd och behov av. Och det ska fortsätta. Jag har i alla fall äntligen köpt mig ett par AirPods Pro och jag älskar dem! De sitter mycket bättre än vanliga Ear och AirPods. Nästan lite för bra. Ska försöka byta storlek på dem till den minsta och se om det gör nån skillnad, men jag vill fan använda dem jämt. Det har inte blivit supermycket, men lär bli mer senare när jag är mer i ordning. Och om vi återgår till mitt problem som inte handlar om Apple…

Jag sitter på bussen och har precis upptäckt hur magiskt det är med ANC, brusreducering. Helt fantastiskt! Äntligen kan man lyssna på poddar och musik utan att störas för mycket av alla ljud i kollektivtrafiken.

Nej det handlar om allt skit jag köpt på ICA etc. Linser, bönor, kryddor och annat som jag ställer in i skafferiet. Och sedan ALDRIG använder. Typ halva skafferiet har jag fått slänga nu i flytten för att jag köpt skit jag aldrig använt eller för att det har gått ut och förpackningen är halvfull eller liknande. Det är så jävla tröttsamt! Jag har dock varit duktigare med grejer jag stoppar i frysen och generellt har jag varit någorlunda duktig gällande färska grönsaker. Dessa 8-9 månader jag bott i en liten skokartong på 30 kvadrat så har jag nog aldrig ätit så mycket färska grönsaker sen jag bodde hemma. Eller grönsaker överlag. Ugnen har gått varm flera gånger i veckan till middag, då ugnsrostade grönsaker med potatis har varit det jag ätit absolut mest till middag i alla fall. Gröt har jag varit duktig på att äta också, och jag har gjort veganska amerikanska pannkakor samt rårakor flera gånger. De sakerna är jag stolt över, men jag önskar att alla linsgrytor, matlådor och smoothies samt overnight oats jag drömt om också hade blivit en verklighet. Så blev det alltså inte. Jag har heller inte slutat dricka läsk, men däremot införskaffade jag en SodaStream som på många sätt är trevligare en massa pantflaskor som bara tar plats.

Men det är ok. Som sagt. Det jag har tagit med mig från den här usla erfarenheten är en busig kattunge och en lärdom att bara för att jag vill något så betyder det inte att det blir så. Även om jag försöker så betyder det inte att det blir en hållbar förändring. För att det ska bli hållbart måste det vara realistiskt i första hand. Inte drömläge direkt.

Det jag ska öva på så länge jag bor här är att vara realistisk. Jag måste inse att jag ska inte köpa massa ingredienser som bara ska stå och samla damm, för att jag en vacker dag kanske kommer göra något med det. Min erfarenhet på 38 år är att det blir ALDRIG som man tänkt sig. Och att tiden går. Helt plötsligt har år gått och jag har inte ens märkt av att något ändrats. För att inget har ändrats. Bara för att jag har tre liter kokosmjölk i skafferiet behöver inte det betyda att jag gör 3 kg fantastiskt god wok en vacker dag och grejerna används och går åt. Vill jag äta en god wok – ja men gå till en restaurang då. Det är liksom billigare i längden än att ha saker som står i ett skåp och samlar damm. Och mer hållbart.

Nej. Det är mer realistisk att jag kommer inte gå ner i vikt nått mer. Jag kommer stanna här med ca 10-15 kg övervikt och ett bukomfång över 83 cm istället för ett mer hälsosamt mått under 70 eller så. Aldrig bli vegan heller. Jag kommer aldrig bli hälsosam och Majken kommer aldrig bli vuxen och lugn. Det är liksom lika bra att ha den insikten istället. Det är realistiskt. Även om det är asjobbigt. Och jag överdriver med mina skafferi varor här. I’m just trying to make a point. Jag har inte 3 liter kokosmjölk i skafferiet just nu. Jag har två burkar på 400 ml styck. Men det kan likagärna vara 3 liter med tanke på hur sällan jag använder skafferi varor jag köpt. Jag är till och med rätt så kass på att äta pasta, egentligen. Det går i vågor med det dock.

När jag inser detta (igen) att jag aldrig lär mig, så blir jag så jävla trött på mig själv. Jag verkar inte förstå att det är jag själv som måste göra något jag faktiskt kan och orkar göra på en vardaglig basis för att det ska hända och fortsätta hända. Jag måste göra valet att äta mer hälsosamt, men då måste jag också laga den hälsosamma maten. Jag måste aktivera min katt, men jag är usel på det. Jag suger på att vara (snarare bo) ensam, för jag är så rastlös och uttråkad etc, etc. Inget i mitt liv har någonsin blivit som man har velat eller ens planerat. Kortfattade planer – ja, kanske, men långvarigt? Nej. Aldrig. Vi skulle ha fixat golvet i den här lägenheten nån gång efter inflyttning. Dryga 3 år senare har det inte hänt och det lär inte hända så länge jag bor här heller. Men det är ok. Vi ska i alla fall investera i nya vitvaror inom kort!

Nu har jag insett att jag kan inte fortsätta med mina dåliga vanor. I alla fall de usla vanorna jag nämnt i det här inlägget. Behöver jag potatis? Ja men köp då för dagens middag och inget mer. Där jag bor finns en butik på hörnet, så det finns ingen anledning att fylla frys, kyl eller skafferi med massa dumheter. Jag lär ju bo här i säkert 18 månader eller så. Kanske mer. Det beror på var jag hamnar härnäst, men jag ska försöka att inte ha bråttom dit. Jag vill fortfarande satsa på en BoKlok lägenhet, och beroende på passande projekt, kontantinsats, framtida nettolön och andra saker i livet så får vi se när det blir av. Jag behöver inte ha bråttom. Jag bara hoppas att hjärnan kan lära sig det också, men det lär ju inte hända.

Precis som vanligt.

Kategorier
Vardagsliv

Tankar om framtiden och livet som inneboende…

Man börjar räkna ner tiden rätt så rejält nu i och med att man måste flytta igen. Det känns ju som sagt både bra och dåligt, men det börjar kännas bättre och bättre ju längre tiden går. Den här aspekten med att jag bott här ”helt i onödan” är ju något jag alltid kommer störa mig på, precis som mina andra dåliga val jag gör i livet, men å andra sidan är det en bra insikt jag har fått av att bo här.

Jag menar, jag har fått det bekräftat att jag suger på att vara ensam, att även om jag bor själv så är det jättesvårt att få igång nya och bra rutiner, äta mer veganskt och bli mer hälsosam. Det har lett till insikten att bo ihop med någon i framtiden kanske inte är så illa ändå, även om jag förmodligen vill bo själv om jag får bestämma. Och vara särbo med någon. Jag kommer i alla fall sakna lägenheten, men å andra sidan så kommer rummet jag ska bo i sen efterlikna min nuvarande situation rätt bra.

Största skillnaden är att jag slipper ”åka hem”. Vad jag syftar på är att jag inte behöver åka hem till mig senast en viss tid för att hinna varva ner inför kvällen och natten. Jag behöver istället typ bara gå 10 meter så är jag inne i mitt rum och stänga dörren. Sen kan jag sitta i min poängfåtölj med TV:n på i bakgrunden och laptopen i knät som jag numera brukar spendera kvällarna. Eller med paddan i högsta hugg och spela spel, eller se en film eller ”tråkig” serie som bara jag vill se och inte Henrik. Eller så kan jag bara se fler filmer och serier med Henrik tills det är dags att sova. Det känns skönt.

Jag kommer förmodligen heller inte behöva lägga undan Majkens leksaker på samma sätt som idag, där jag mer eller mindre måste tömma lägenheten på ”roliga och intressanta saker” såsom källsorteringen och ställa undan alla leksaker. Just nu har jag börjat ställa källsorteringen på diskbänken på nätterna, för annars hoppar hon upp där i tid och otid. Hennes tunnel och klösbräda i kartong stänger jag in i duschen. Hennes leksaker som låter och rullar läggs in i ett skåp. Det ska bli skönt att slippa göra det, och istället behöver man bara ta in henne till mitt rum när det är dags att sova och varva ner för kvällen om Henrik eller jag vill vara ensam. Med tanke på att Majken kommer ha nästan 3 gånger större yta + en balkong att hänga på om dagarna räknar jag med att hon kommer sova bättre på nätterna också och inte vara lika rastlös på dagarna heller. Det går i vågor nu med hur rastlös hon är, men det har alltid varit tydligt att hon är väldigt rastlös av att vara på denna lilla ytan så ofta, så det borde vara bättre för henne att bo större också på heltid. Får jag som jag vill i framtiden sen blir det ju en BoKlok trea på 72 kvadrat också, och då lär hennes bra vanor hänga med dit, men vi får se vad som händer.

Jag tänker i alla fall ALDRIG i hela mitt liv igen bo så här litet som jag gör just nu i denna stund. Att dock bli inneboende och hyra ett rum på ca 12 kvadrat räknar jag inte som att bo mindre, för jag har ju full tillgång till hela lägenheten. Det blir som när jag och Henrik var ihop, bara att det är lite mer regler att ta hänsyn till. I alla fall. Åter tillbaka till det jag skulle säga. Aldrig mer en bostad mindre än 60 kvadrat eller nått, fast egentligen vill jag säga aldrig mindre än typ 70 kvm, men allt hänger ju på planlösning, förvaringsmöjligheter etc. Jag har ju pratat om att jag kan bo i en tvåa på 55 kvm från BoKlok exempelvis, men jag hoppas verkligen mer på att jag kan bo mycket större än så. Största nackdelen med en 55 kvadrat lägenhet är ju hur fan jag får in ett bra kontor och slipper sälja eller göra mig av med mitt nuvarande skrivbord. Jag har ju iofs räknat ut att jag får plats med det, men ett dedikerat kontor oavsett storlek på en potentiell trea är ju verkligen att föredra. Särskilt om det innebär att jag faktiskt kan jobba hemma en hel del i framtiden när jag väl blivit anställd nånstans. Eller en riktigt stor tvåa. Men BoKlok 😍, åh vad jag vill ha en bostad från dem. Även om det är på landet just nu eller i tjottahejti. Missförstå mig rätt. Jag vill inte lämna Skåne igen, men jag hoppas att det blir lätt att hitta min drömlägenhet när det är dags, och att den ligger på ett bra ställe och inte kostar allt för mycket. Jag börjar väl bli lite desperat gissar jag… och värre lär det garanterat bli. Om jag inte mot förmodan släpper det helt och köper en annan lägenhet, men det lär bli till 99% säkerhet i Malmö och nära bron, så man ökar sina chanser att jobba i Köpenhamn i framtiden. Men att jag släpper BoKlok känns mer eller mindre omöjligt.

Denna helgen som gått har vi spenderat med att slänga massa skräp. Det har nämligen visat sig att vi har varit jätteduktiga med att samla på oss saker som bara ligger och samlar damm i olika garderober. Nu när vi rensat och slängt i stort sett allt på återvinningen så finns det faktiskt mer space och förvaring, vilket är bra. Bristen på förvaring har alltid stört mig i den där lägenheten, men nu känns det bättre, för nu vet man att allt kommer få plats och lite till.

Mitt största ”bekymmer” just nu och fram tills man är helt inflyttad är när fan jag ska anse mig ha råd att köpa mig de två saker jag har velat ha i typ minst 6 månader nu. Det jag pratar om är en Apple Watch och ett par AirPods Pro. Hörlurarna är som sagt viktigare än klockan, just för att när jag väl är inflyttad så behöver jag använda hörlurar när jag inte vill störa Henrik när jag själv ser film etc. Dock längtar jag som en galning efter båda produkterna. Tekniskt sett borde jag ha råd med dem redan nu, men jag lär vänta åtminstone tills efter allt med flytten är löst. Med det så syftar jag på tidigaste tidpunkt efter att flyttgubbarna burit in alla grejer och jag är i ordning i mitt rum. Så ungefär 2 veckor tills dess. Lång väntan, men å andra sidan så flyger tiden förbi numera. Jag väntar ivrigt i alla fall. Och inget skulle förvåna mig om jag inte kan vänta heller. Jag vill bara ha dem, och gällande klocka lär det bli en Apple Watch SE, för att den är typ som Serie 4 med snabbare processor. Dock så kostar den typ 700 kr mer än vad jag budgeterat för, men det ska nog gå ändå. Med tanke på hur snabbt AirPods Pro gått ner i pris så blir det i dagsläget ca 500 kr mer än vad jag totalt räknat med för bägge sakerna. Dock utan Apple Care, men får se om det är något man lär behöva.

Jag och mina dubbelhakor, feta mage och återkommande megafinnar på hakan sitter med Majken i knät framför datorn.

Jag har haft min första LiA vecka, och den sa poff! och så var det över. Mycket nytt att ta in, men också lärorikt. Det blir dock till att fortsätta sitta i Windows en hel del, då vi ska utveckla en desktop applikation i WPF, men senare ska vi pillra med WordPress, Python och PHP. Verkar som om det blir lite node.js också. Det ser jag fram emot. Dock så har jag ”tröttnat” lite på att sitta med Windows, eller ja. Det är aldrig en rolig upplevelse numera, plottrigt, buggigt och segt. På sistone har min dator börjat bete sig lite skumt. Den är lite seg, och prestandan är mer eller mindre usel när jag använder en VM. I övrigt har datorn dock fungerat fint som vanligt och än så länge är tangentbordet ok också. Det är prestandan i en VM jag talar om här. Det har lett till att jag återigen har installerat Bootcamp på min dator, och efter lite uppdateringar så verkar det fungera rätt bra. Det störiga med att sitta i Bootcamp är just att behöva starta om datorn flera gånger om dagen, men å andra sidan sitter jag så mycket i Windows numera att det borde inte vara så jobbigt längre. Det är udda om inget annat bara. Men jag har väl blivit mindre negativ gällande Windows på sistone. Det är inget fel på Windows på så vis. Det är bra att man har mer kontroll, men jag ogillar ju som sagt att det ofta går sönder, buggar ur och det är svårt att hitta inställningar etc.

Jag har inte heller råd att köpa mig en bra PC laptop heller, och det är inget jag vill ha då jag tänker göra allt i min makt för att inte använda Windows dels privat men även på jobbet i framtiden. Fine, om det enda stället som vill anställa mig prompt bara använder Windows, så visst, men då räknar jag med att jag borde få en dator av jobb som inte är urusel. Jag börjar bli rätt van att använda Windows igen, men jag vill ju helst sitta i MacOS till 100% om jag själv hade fått bestämma, då det är en trevligare upplevelse. Det hade jag velat göra på både fritiden och på arbetet. Datorn för det första är ju tystare och fungerar bättre om man sitter enbart i MacOS också. Nackdelen att använda VM är ju att prestandan är så dålig och datorn drar galet mycket batteri samt att den blir så varm, så att sitta i knät med datorn är inte roligt.

Sen när jag vet att jag har råd så kommer jag köpa mig en iMac. Det lär bli det första på inköpslistan när jag vet att jag ska flytta vidare. Om vi leker med tanken att det faktiskt blir en BoKlok trea på 72 kvadrat och jag får mitt kontor, så lär det bli sak nummer 2 efter att jag ordnat med eventuell torktumlare och hel kyl samt frys. I deras bostäder ingår bara det om man köper en fyra eller ett radhus. I alla fall från början, och hel kyl + hel frys samt frysbox är ett måste. Likaså torktumlare! Det är liksom givet. Snarast möjligt efter det så ska jag fanimej ha en iMac. Vad det blir återstår att se, för vid det laget lär ju Apple Silicon datorerna ha släppts även för iMac modellerna.

Får jag som jag vill så finns då noll behov av Windows, och då kan jag lika gärna skaffa en Silicon variant. De datorerna kommer ju vara så kraftulla att köra VM borde inte vara så jobbigt som det är nu. Även om jag har en bra dator, så är den långt ifrån lika kraftfull som en iMac. Även basmodellen på en iMac idag är säkert 3-4 gånger mer kraftfull jämföres med vad jag har idag på min Macbook. Det är ju några år kvar i värsta fall innan jag har flyttat vidare, men vi får se hur allt går. Jag längtar ivrigt. Nu mera Windows prat…

Nu när jag installerat Bootcamp så är datorn relativt sval när jag testat det i några timmar under helgen och det är trevligt. Under min första arbetsdag efter installationen så har Visual Studio varit en dröm att arbeta med. Jag som typ avskyr VS, för det är jättebuggigt och långsamt som fan. Nu har jag installerat Re-Sharper och Intellisense fungerar perfekt. Det är härligt! Jag brukar annars känna mig rätt så handikappad när jag sitter och kodar i VS.

Datorn känns också lite som ny, för den är väldigt snabb när jag väl sitter i Windows. Dock så har den strulat nått så ofantligt när jag bytt över till MacOS igen, för det finns en bugg i Catalina som gör att när man installerat Bootcamp så får datorn fnatt, och gör lite konstiga ändringar men det är återställt nu. Jag hoppas dock inte att datorn håller på att krascha, för det hade inte varit så skoj. Nu är jag ju mer beroende av datorn än någonsin, för jag har inte direkt någon annan dator att använda, förutom en gammal Mac Mini som mest står och samlar damm från 2012.

Livet är alltså lite som vanligt. Jag går och väntar på nästa Apple produkt jag vill köpa, längtar efter nästa steg i livet och försöker överleva dagen. Nu hoppas jag bara att lägenheten min blir uthyrd snarast möjligt så jag slipper bry mig och får tillbaka min deposition och kan fokusera mer på min LiA.

Vad gör du i livet just nu?

Kategorier
Vardagsliv

Lösenordsskyddad: I valet och (flytt)kvalet…

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll: