Etikett: inkomst

Kategorier
Intresseklubben antecknar!

Dags att drömma lite om framtiden. Igen.

Trots att jag inte bott i den här lilla skokartongen i mer än några månader, ja snart ett halvår så kan jag inte sluta tänka på framtiden. Alltså var jag ska bo härnäst. Jag stormtrivs i lägenheten jag har nu och hade jag inte haft så grandiosa framtidsplaner gällande boende hade jag som sagt kunnat bo här för evigt.

Den här lilla lägenheten har allt jag behöver och vill ha, förutom ytan då, även om ytan räcker fint till mig. Den är nybyggd, fantastiskt läge, diskmaskin, tvättmaskin (med inbyggd torktumlare), dusch och ett komplett kök och bra planlösning trots att den bara är på 30 kvadrat.

Nu så här i Corona tider så är det lätt att man försöker göra vad man kan för att få tiden att gå. Själv försöker jag mest öva på att vara ensam och ha tråkigt. Det går sådär, för jag umgås förmodligen alldeles för mycket med exet, men å andra sidan så är det supertrevligt och jag vill inte ha det på nått annat sätt ändå. Det mest störigaste momentet med det här upplägget är att jag kör ringleden fan 10 ggr i veckan känns det som och det kan lätt bli tråkigt att ständigt åka samma väg hela tiden.

Det är förmodligen en bidragande orsak till varför jag typ ”frenetiskt” börjar kolla på lägenheter mer. Det har jag iofs gjort sen dagen jag flyttade in här egentligen, för detta är bara ett tillfälligt boende på mellan 3-5 år enligt min plan, men såsom allt funkar så får vi se vad som händer. Jag måste ha fast jobb med en bra inkomst och en kontantinsats undanstoppad som innebär att nästa boende inte blir dyrare eller särskilt mycket dyrare än vad jag har nu i utgifter. Jag betalar nästan 5400 för hyra och parkering och då ingår inte bredbandet, så det är en väldigt dyr lägenhet på så vis för att bara vara på 30 kvm. Med bredband så betalar jag nästan 5700 per månad, så det är dyrt. Fine, den är nybyggd och hyran är ok, för jag klarar att bo här utan problem. Hade jag inte haft bilen hade jag klarat mig bra på bara CSN, eller en inkomst i samma storlek, för jag har relativt låga utgifter i övrigt, även om de är högre än jag hade önskat. Jag lägger till exempel mer pengar på mat än jag trodde, och Majken är typ dubbelt så dyr jämfört med vad jag hade planerat för eftersom jag behöver köpa aktiveringsgrejer till henne stup i kvarten och ”dyr”mush en gång i veckan.

Drömlägenheten, eller drömbostaden är fortfarande som jag nämnt innan, är ett nybyggt radhus/hus/marklägenhet med en lagom stor tomtplätt/uteplats som har en månadskostnad på ungefär 5000 kr inklusive amortering, ränta och eventuella avgifter. För en friståeende villa eller hus så innebär det ett pris på ca 2 miljoner med 500k kontantinsats oavsett om den är ny eller gammal. Nybyggt är inget tvång, jag bara älskar nybyggt! Problemet är oftast att nybyggda hus ligger ute på landet, eller lite för långt bort om man vill pendla till exempelvis köpenhamn. Ligger det nära så är det ofta svindyrt, och jag vill inte punga ut med mer än 2 miljoner, tack. Nej, att ha en liknande månadskostnad är viktigt för mig. Tanken är ju att det här framtidsboendet är främst till för mig själv och hur jag vill ha det, alltså måste det vara bra nog för att jag ska kunna bo där oavsett vad som händer i framtiden.

Just nu är jag till exempel väldigt intresserad av att flytta tillbaka till området jag bodde på tidigare med Henrik. Dels för att läget är så bra, för att priserna på bostäderna är så bra och för att det är ett av de tryggaste områdena i Malmö att bo i. Just nu är jag mest intresserad av att hitta en tvåa, men jag vill inte flytta in i en tvåa hursomhelst. Nej, jag vill ha en på markplan, annars får det vara. Möjligtvis en trappa upp, men då känns det mer desperat. Häromdagen upptäckte jag att deras stora tvåor finns på markplan, så det är ju fantastiskt. Jag kan alltså bo dubbelt så stort på ungefär samma månadskostnad som idag – under förutsättning att priset för bostaden inte är allt för högt och jag har en tillräckligt hög kontantinsats. Planlösningarna är helt ok på det området också. Enda nackdelen är att badrummen är pyttesmå så att få in en dusch och tvättmaskin är jättekrångligt.

Tro mig, av erfarenhet så vet jag hur det är, för det är samma med treorna, som faktiskt har två toaletter. Många av de som renoverat sina badrum med treor har gjort om lilla badrummet till en tvättstuga eller så har de kombinerat de två och gjort ett större badrum. Köper man dock en tvåa så är det bara ett badrum som gäller, men å andra sidan så är alla rummen större, så därför känns en tvåa just nu mer än ok då jag gillar yta. Tvåorna har dessutom dedikerade klädkammare så det är trevligt. Hade jag kunnat köpa en trea där så hade jag gjort om den till en stor tvåa istället och förmodligen kombinerat badrummen till ett stort också.

Orsaken varför det är störigt med litet badrum är för att jag vill ju fortsätta ha egen tvättmaskin och torktumlare, för jag vill inte vara beroende av en tvättstuga igen. Det är asjobbigt med tvättstuga! Fördelarna är väl att man kan tvätta allt på en gång. Den andra anledningen är för att om jag någon gång faktiskt i framtiden kommer skaffa Grand Danois, så vill jag kunna duscha honom när det behövs och då behövs det en tillräckligt stor dusch för att det ska funka bra. I en sån tvåa med det lilla badrummet så får man liksom välja, antingen stor dusch, men tvätta för evigt i tvättstuga eller liten dusch där en GD omöjligt kan badas/duschas vid behov. Jaja, kanske kan man installera en kombimaskin i köket istället, göra som britterna, om det nu blir aktuellt att jag flyttar tillbaka till det området och faktiskt får tag på mitt drömboende där.

Bo i hus är ju dock drömmen, men det känns som sagt riktigt svårt att hitta det tillräckligt nära Malmö till ett bra pris. Kanske om det dyker upp ett nytt boklok projekt väldigt nära eller i Malmö så hade ju det varit av intresse, då de har radhus på 117 kvm med 5 rum, till rimliga priser. I alla fall med tanke på vad man får. Jag hade förmodligen inte flyttat in i ett sånt stort radhus helt själv, men det hade ju varit underbart att bo så ändå.

Läget och rimlig kostnad med uteplats är nog viktigare än att ha det där nybyggda drömhuset, iaf om man ska tänka långsiktigt. Nästa boende är ju tänkt att vara mitt föreviga boende, alltså vill jag inte behöva tänka på att jag ska flytta igen ett tag efter att jag flyttat in i nästa ställe. Nej, det ska vara så perfekt det bara kan bli för att jag ska hamna där. Sen vill jag ju inte ännu lämna denna lägenheten eller det här området. Jag trivs liksom för bra här.

Vad är ett bra läge, förresten? Jo, det är ju ungefär såsom jag har det nu och såsom jag hade det innan. Ungefär 1 km gångavstånd till närmsta köpcenter (ja, köpcenter) med tillhörande tågstation, en närbutik typ max 100 meter bort med bra öppettider. Stadsbussar och/eller regionbussar i närheten så man lätt kan ta sig till ställen man behöver. Där jag bor nu finns dock bara regionbuss, men den går ofta och mellan Lund och Malmö dessutom, vilket är underbart.

Jag upptäckte när jag återigen letade lägenhet på hemnet för nån vecka sen att det finns stora tvåor lite här och var till bra priser. Till och med nära där jag bor nu kan jag få ett någorlunda bra drömboende. Huvudsaken är i alla fall att den har ett bra läge, uteplats/tomtplätt och är rymlig till bra pris. Sen var det blir återstår att se.

Kategorier
Vardagsliv

Tankarna yr… Vad ska hända härnäst?

Det pågår mycket i mitt huvud för tillfället och allt eskaleras – som vanligt. Det är dock väldigt logiska grejer det handlar om, och som vanligt handlar det om att bara orka vänta tills det är löst. Matematiken fortsätter. Den är asjobbig, tråkig men det går framåt. Kapitel 2’s modulprov kan jag förmodligen skriva en vecka tidigare än planerat och det är större chans att jag får godkänt på det då jag faktiskt gör alla uppgifter i boken nu och inte bara A uppgifterna som jag gjorde i kapitel 1. Får jag som jag vill så hinner jag även skriva det nationella provet antingen första veckan i juni eller sista veckan i maj. Jag bara hoppas jag klarar bägge proven som är kvar utan omprov. Jag borde klara det, men det återstår att se. I värsta fall får man väl prata med lärarna och även ha en muntlig del så lärarna kan få se lite hur jag tänker och hur mycket jag har förstått av matematiken. Kapitel två har i alla fall hjälpt mig tänka lite mer på termer som används i matematik så det är bra och jag har fått veta att jag får använda grafräknaren under hela modulprov 2 istället för bara i del två under första modulprovet.

Andra grejer som pågår är jobbet. Jag tror det börjar lida mot sitt slut, men inte riktigt än. Jag hade ett samtal med vår verksamhetsledare igår och plan ett är ju så klart att diskutera fram lösningar på hur jag kan fortsätta jobba. Jag vet inte hur mycket jag får berätta här, men jag tycker jag kan säga min egen åsikt kring det här. Observera att redan från början så hyser jag inget agg överhuvudtaget gällande mitt jobb eller kollegor. Det är bara dags att gå vidare snart. Antingen för att vi inte kommer fram till en lösning eller kompromiss gällande arbetsuppgifter, eller för att det bara inte går.

En liten tillbakablick: På mitt jobb har jag gjort nästan precis allt möjligt som kan tänkas göras på arbetsplatsen. Det är en ideell förening som ligger i Växjö, men jag arbetar på distans och har gjort det i typ 2 år eller så. I början när jag var praktikant var jag på kontoret ofta, men sen blev det allt mer sällan, till varje måndag och nu helt på distans. Att arbeta hemifrån är underbart. Jag väljer mina egna timmar och jag har ett väldigt anpassat upplägg. Jag har inga direkta deadlines heller vilket är bra. När jag fick min halvtidstjänst på 50% så blev min tjänst en så kallad ”automatiserare” eller något i den stilen. Jag skulle agera som arbetsplatsens datorbas, vilket är en tolkning av mina arbetsuppgifter. Det innebar i praktiken att jag hanterade medlemsregistret, ”bråkade med excel”, kollade upp saker åt folk, registrerade evenemang, uppdaterade hemsidorna, skrev Facebookinlägg och blogginlägg med mera. Det fyllde min halvtid alldeles utmärkt.

Jag gjorde många saker på löpande band och i början var det perfekt vilket höll i sig i över ett år. Sen hände något. Jag fick fler och fler uppgifter som innebar att jag satt och kopierade och klistrade in text hela dagarna. Det tog inte lång tid innan jag började gå mot att bli utbränd. Efter sommaren 2017 så försvann de flesta arbetsuppgifter och jag kunde börja återhämta mig. Distanskursen började men detta året var de flesta deltagarna mer tekniskt kunniga och jag behövde inte göra så mycket som jag annars gjort. Planen inför framtiden var att gå ner i tid. Samtidigt planerade jag privat för att plugga upp inför att komma in på diverse utbildningar till hösten 2018 och där är jag nu. Mina arbetsuppgifter har bestått utav att texta våra YouTube klipp, eftersom jag inte kan utföra mina gamla uppgifter just nu av hälsoskäl.

Jag trivs med det, men det är inget som är prioriterat eller som jag egentligen ska få betalt för. I alla fall inte i det långa loppet. Jag håller dock på fortfarande med distanskursen, men hittills så har jag inte arbetat administrativt med det. Ibland har jag fått lite smågrejer att göra, men de har ibland inte fungerat och när mina kollegor vill att jag ska återgå till att kopiera och klistra text hela dagarna så får jag panik, vilket de vet om. Så vad som händer näst återstår att se. Jag är dock som vanligt flexibel och öppen för förslag, men jag har också egna åsikter kring hur detta system med kopiering och klistrande kan förbättras. Jag menar, det är inte rimligt att man ska få betalt för att klistra och kopiera text?! Det är ju något en riktig robot kan göra, inte jag.

Jag har sagt att jag behöver mer roliga, kreativa uppgifter, men dessa finns inte idag. Men missförståndet där är egentligen att det kreativa behöver inte vara så svårt. Det kan innebära att jag får ett problem att lösa. Att jag får skriva texter själv. Även jobbet med undertexterna till YouTube tycker jag är kreativt nog. Det räcker. Jag trivs med det. Men det räcker inte. Nej, här ska klippas och klistras! Eller något i den stilen. De har massvis av sånt som bara ligger på hög och eftersom de utsåg mig till såna uppgifter så får de ligga där på hög då ingen annan har tid att utföra dem.

Jag gick ner i tid till 25% vid årsskiftet och på resterande så studerar jag matematik 2a. Något som är kämpigt som fan, men som jag överlever tack vare att jag får bra hjälp från min sambo och att jag inte läser matematiken på heltid. Jag räknar den här skiten tills jag får grym huvudvärk och blir på riktigt uselt humör. Jag vill bara att allt ska vara över. Jag hade mått så mycket bättre då. Även som fattig och arbetslös. Jag hade behövt ett break, men jag vill inte ta det förrän jag vet att allt ordnar sig egentligen.

Matematiken gör mig stressad som fan. Oroligheten angående min stundande ”fattigdom” gör mig nervös. Mer om det senare. Oron över att mina skitdåliga betyg och eventuellt ett dåligt resultat på högskoleprovet gör mig ännu mer nervös och stressad och det har bidragit till att den här våren praktiskt taget innebär att jag är konstant förbannad eller totalt orkeslös och uttråkad. För att rädda mig själv tänker jag på saker som jag absolut inte har råd med, eller ens behöver i mitt liv. Exempel på det är att jag återgått lite till att titta mer på Apple produkter trots att min nuvarande telefon fungerar tillräckligt bra. Jag planerar att köpa en OnePlus 6 (mobiltelefon, alltså) fast jag absolut inte har råd. Dessutom ”funderar” jag på skaffa en mops i väntan på att skaffa Grand Danois.

Allt är totalt upp och ner. Det enda som inte är det är själva vardagen. Jag vaknar på morgonen, käkar frukost, säger hejdå till Henrik när han drar till jobb, kör mina morgonrutiner, räknar matte, jobbar mina timmar, spenderar några timmar vid datorn, ser på TV, äter middag, ser mer TV och umgås med Henrik och sen är det dags att sova. Allt däremellan är bara blä och bajs just nu. Nästan. Jag har inte mycket ork kvar att orka vara glad, hålla humöret uppe och jag blir så lätt skitförbannad över inget nu och det tär på mig. Därför vill jag att allt bara ska vara över. Ett godkänt betyg i matematik 2a och mer än typ 0.7 på högskoleprovet. Och sen kanske en ”paus” från jobb? Om inget annat ska jag ha 4 veckor semester i sommar och det behövs.

Angående ekonomin så har jag redan nu blivit ”fattigare”. Det beror på att jag gick ju ner i tid och arbetar på 25% nu och jag har ingen ersättning för resterande 25% då CSN inte ger bidrag för studier under 50%. Jag vet att jag kommer leva fattigare i kanske 2-4 år i värsta fall, men det beror på vad som händer. Kommer jag in på en utbildning i höst och jag kan behålla mitt 25% jobb under större delen av studietiden så blir ekonomin lite bättre än idag. Får jag inte behålla jobbet av diverse anledningar så blir det lite knepigare. Har jag tur och kommer in på en utbildning i höst så har jag förmodligen rätt till tilläggslån vilket hade underlättat en hel del. Och maxa CSN gör liksom inget. Det påverkar inget. Bara ekonomin under studietiden.

Får jag 80% av min lön i akassa ifall jag skulle vara arbetslös så blir ekonomin också bättre. Om jag får halva a-kassan för att jag bara arbetat halvtid så kommer ekonomin bli sämre än idag. Hur mycket sämre vet jag inte, men sämre i alla fall. Att leva livet som arbetslös är dock inte något som stör mig. En mycket sämre ekonomi gör det, men så länge som Henrik och jag bor i hop och han fortsätter tjäna så bra som han gör så löser allt sig. Då behöver jag inte oroa mig för ekonomin alls, men det är störigt att efter år av att ha en helt ok nettoinkomst och helt plötsligt få hälften av det eller ännu mindre, ja då blir det jobbigt. Jag som dock levt större delen av mitt liv sen jag flyttade hemifrån i total fattigdom vet dock hur det är och jag är redo för det. Det är liksom värt det om jag kan utbilda mig till något som gör mig passionerad och ”rik” på kuppen. Då är det ok att vänta, även som en ”fattig” person. Men det känns otroligt jobbigt just nu att ha så lite pengar och inte kunna spara undan så mycket som jag har kunnat sen jag blev anställd på Funkibator. Det är jävligt trevligt att inte oroa sig för pengar och helt plötsligt måste jag typ göra det igen, då jag inte har total frihet över mina egna pengar förrän jag får ett mer välbetalt jobb. Eller högre CSN under studietiden eller 80% av min a-kassa om jag blir arbetslös ett tag.

Blir det dock så att jag inte kommer in på någon utbildning i höst och kanske är arbetslös så kanske jag letar upp mig ett annat jobb, skriver högskoleprovet igen på både höst och vårterminen och får jag inget jobb så kanske jag fortsätter plugga upp betyg som kan behövas för diverse utbildningar inom programmering och systemutveckling.

Men jag vill bara att allt ska lösa sig. Att jag kommer in på en av de utbildningarna jag har sökt. Vilken spelar mindre roll. Kommer jag in på en av dem så är det värt att fira med champagne eller nått. Alla är egentligen av lika stort värde. Det hade liksom bara varit trevligare om jag lyckas komma in på de utbildningarna i antingen Malmö eller Kristianstad så jag får en anledning att lämna lägenheten oftare.

Men nu vill jag bara att allt ska vara över och löst.

Kategorier
Vardagsliv

Varför jag vill bli backendutvecklare via Lernia. Förmodligen, i alla fall…

Det här är en fortsättning på föregående inlägg, då det höll på att bli alldeles för långt.

Lernias utbildning till systemintegratör har dessa fördelarna:

  • Den är på distans
  • Den är på halvfart
  • Kräver ingen matematik utöver A nivå (1a, b eller c i dagens tänk)
  • Väldigt bred, många olika programmeringsspråk
  • Det bästa av två världar, styrkan i backend men också lite i front-end, vilket är mitt nuvarande mål gällande programmering
  • Lätt att sätta sig in i annan kod såsom PHP efter kursen
  • Många olika yrkesmöjligheter

Enda nackdelarna jag kan se är att det enbart är kursstart i Augusti varje år, istället för en även i Januari. Dock stressar det mig så jävla mycket just nu i och med att läsa programmering 1 och 2 kommer ta i värsta fall 40 veckor – om jag inte slutar jobba, eller FK godkänner att jag läser i lite snabbare takt än 25% under våren så jag hinner bli klar i tid, utan att jag behöver sätta sjukersättningen vilande redan i mars eller nått nästa år. Att sluta jobba för den här chansningen är egentligen dumt. Jävligt korkat, om inget annat. Ok, jag har ju möjligheten att ha vilande sjukersättning och oavsett vilket lär jag sätta den som vilande när jag påbörjar den riktiga utbildningen, oavsett vad det blir för något, om jag får behålla min anställning på 25% när studierna börjat. Det hade varit en annan grej om jag antingen hade haft möjlighet att ha vilande sjukersättning flera gånger, eller om perioden för vilande sjukersättning hade varit 2,5 år istället för max 2 år.

Dock tror jag att jag måste plugga på minst halvtid för att kunna ta in allting. Åtminstone när jag börjar riktiga utbildningen. Att läsa på 25% i en halv evighet, med bibehållet jobb samt behållen sjukersättning och sen komma om 4-5 år o säga ”nu kan jag jobba som systemutvecklare” känns inte ok. Då hade alltså scenariot varit att jag läser ihop egna kurser på högskola på bara 25%, då en 7,5 kurs tar ett halvår! Däremot om jag istället lägger 2 år heltid/deltid på en utbildning som kommer kräva minst eller ca 20 timmar i veckan så tror jag att jag kommer kunna dels ta det mer på allvar och dels lära mig mer. Och gå utan anställning på Funkibator under de åren känns mer ok, än att vänta ett extra år, så ni kanske förstår varför jag är lite kluven till hur jag ska gå tillväga? Det är ju också så klart en möjlighet att jag orkar jobba deltid även under en heltidsutbildning, men det beror på upplägget.

För att sammanfatta så är lite såhär Ca 2,5 år (januari 2018 – juni 2020) om jag utgår från Lernias utbildning till systemintegratör:

Några år med typ 4k mindre i månadsinkomst, eller några år med bibehållen anställning, utökad ”arbetsförmåga” och någon tusenlapp eller två mindre jämföres med idag. Och ökad skuld till CSN! Eller bibehållen anställning under alla studieår och INGET CSN, men lever däremot då utfattig i typ 2,5 år. Och sen chans till typ minst 20k i nettolön vid förmodat heltidsarbete. Vad är viktigast? Jag vet inte. Jag vill bara studera programmering i dagsläget och veta hur det går… och hoppas på att det faktisk kommer gå!

Just med tanke på mina tendenser att bli besatt, suga åt mig kunskap som en jävla svamp om det bara är intressant nog är enligt mig ett bra tecken på att detta kommer fungera. När jag väl går en utbildning har jag dessutom rätt att få stöd så jag ska klara utbildningen och jag har än så länge också min superhärliga sambo till hjälp, som redan är erfaren systemutvecklare i grunden.

Men varför då systemutvecklare/backen och inte nån simpel webbutvecklingsutbildning, eller något där jag bara gör appar hela dagarna? Jo, för att jag vill kunna mycket – om allt. Jag vill veta så mycket jag bara kan om C#, .NET, olika plattformar, CMS verktyg och jag vill förstå PHP så jag kan hjälpa WordPress skapa nya versioner på fritiden och det hade varit kul om jag hade kunskapen att skapa mina egna teman till bloggen och funktioner till den, istället för att kopiera och klistra in saker som jag gör nu utan att det blir någon direkt lärdom av det.

Men jag vill nog inte jobba enbart med PHP, HTML och CSS, utan det vill jag ha som en kul hobby! Undantaget är om jag får jobba på Automattic, vilket är WordPress! Det är egentligen drömjobbet, då alla jobbar hemma där, men där sker inga direkta avancerade saker med C# etc vad jag vet. Mest Javascript och grejs med hemsidor. Inget fel i det, men jag vill lära mig mer och mycket!

Gällande min framtid inom IT så vill jag ha många möjligheter att jobba med vadsomhelst. Jag vill vara eftertraktad, trots min funktionsnedsättning och eventuella anpassning. Jag vill också ha råd med hund, kunna ha målet att amortera av det här bolånet på typ 10 år istället för 30 (eller vad det annars skulle ta), och jag vill kunna spara mycket, mycket mer jämfört med vad jag kan göra idag. En korrekt utbildning inom IT kan förmodligen ge mig allt detta.

Frågan är bara hur fan jag blir av med den här besattheten tills det är dags att börja plugga? Vad tycker ni är viktigast? Vad hade du gjort om du skulle välja denna framtida karriär och satt i min situation? Lämna en kommentar och berätta.