Kategorier
Blandat

Nexus nyheter, mer tråkig höst och andra grejer…

Ryktena stämde om Nexus 6. Det är en phablet på nära 6″ och den kommer kosta $649, vilket är svindyrt. I svenska kronor om inget tillägg görs blir det ca 4700. Det kanske ändå låter någorlunda billigt, men för en Nexus så är det dyrt. Dock så kommer telefonen nog att bli mycket dyrare än så här i Sverige då vi har en tendens att göra saker dyrare utan anledning när teknik importeras. Plussa på med minst en tusenlapp så tror jag priset kommer stämma här i vårt avlånga land. Å andra sidan så förstår man priset, eftersom det verkar vara ett monster till telefon på alla sätt och vis. Mer yta, mer ljud och mer kraft är en direkt översättning om vad telefonen är. För att plussa på lite till så har telefonen ett extra stort batteri, vilket ger ca 24 timmars användning, vilket är en klar förbättring jämföres med tidigare Nexus telefoner. Den har också ”turbo charging”, vilket innebär att man kan ladda batteriet i 15 minuter och få ca 6 timmars mer batteritid. Det är awesome. För min del är den bara för stor, trots att jag inte har sett den. Den är också sjävklart för dyr. Jag hade fått spara i många månader för att har råd med den, och jag vägrar skaffa en telefon igen på abonnemang!

Bild på Nexus 6 från olika håll, som en domino. Bilden är en länk.

Telefonen är ändå lockande på något vis, trots att det känns som om att ”det är för mycket”. Istället så beställde jag och älsklingen en varsin Nexus 5 igår och förhoppningsvis får vi dem imorgon. Det hade varit nice med en ny telefon med en lite bättre kamera och batteritid nu när jag åker till Stockholm en vecka. Då planerar jag att fotografera och filma tills bilder kommer ut ur öronen på mig, eller nått i den stilen. Att beställa en telefon som funnits på marknaden i över 1 år känns lite sådär, men jag behöver en ny telefon ändå snart, eftersom N4:an börjat bete sig konstigt på sistone. Jag tror jag kommer bli nöjd med en N5:a, men det känns ändå lite smått snopet. Med Android L, annars kallat Lollipop så blir det säkert helt awesome ändå. Och den får plats i fickan!

…Så var det, det där med hösten också…

Jag har väl tjatat tillräckligt om nu hur mycket jag avskyr att vi har 4 årstider i Sverige, men en sak till måste jag säga. Alla dem som älskar hösten säger att den är så vacker med alla färgexplosioner. För min del ser jag bara nackdelar. Jag ser hur allt dör, försvinner och bara blir kladdigt och tråkigt. För mig är hösten inte vacker och jag tycker det är så konstigt att vi har så otroligt många växter här i Sverige (eller norra halvklotet snarare) där träden är nakna större delen av året. Är det inte mer produktivt att växterna frodas istället? Varför är det bara grönt i typ 3-4 månader, sen dör allt och så är träden helt nakna och tråkiga i minst 8-9 månader? Det känns som ett enda stort slöseri. Vi borde ha mer växter här i norr som tål kylan bättre och som samlar in koldioxid under en längre period, men vad vet jag? Jag är inte utbildad inom det ämnet så jag ska inte uttala mig. Det är bara så förbannat tråkigt att träden inte är gröna under längre perioder om året. Bilden nedanför sammanfattar hur jag ser hösten. Observera att jag har redigerat bilden lite så att den ser lite snyggare ut och är mer kraftfull med färger och liknande.

Så här ser jag hösten. Döda löv på marken, lerigt och massa kladd och blöta vägar. Ingen trevlig syn. Bara död och tråkigheter.

Ja, det var väl det mesta jag hade att säga. Bara 2 dagar kvar tills jag åker till Stockholm. Åh, vad roligt det ska bli!

Kategorier
Teknik och miljö

Video | Höstens fula framfart 2014

Som ni alla vet så är jag inget fan av höst, eller allt annat som inte innebär total grönska och temperaturer som aldrig understiger ca 15 grader celsius. Därför har jag tagit några bilder på eländet, då hösten verkligen börjar ta fart nu och jag blir bara ännu mer deprimerad av att se min älskade grönska försvinna mer och mer för varje dag som går. Jag gjorde filmen med Google+ funktion som heter #autoawesomemovie, där bilder och videoklipp (ibland) automatiskt kopplas ihop tillsammans med ett passande ljudklipp för att göra en film som jag sedan har lagt upp till min svenska YouTube kanal.

För er som älskar hösten och alla olika färger, så kommer ni säkert uppskatta de bilder jag har tagit, men de som heller inte gillar hösten, lär säkert bli deppiga med. Vi är alla så olika, men ändå bor vi i Sverige. Alla får också tycka vad de vill om vårt väder. Jag har redan uttryckt mig tillräckligt för i år, eller åtminstone för hösten. När vintern kommer med det tillkommande snöhelvetet så lär jag börja klaga ännu mer. Har jag tur så blir det en snöfattig vinter även i år. Det hade varit skönt!

Annars så har jag idag suttit framför TV:n hela dagen och sett film tillsammans med Henrik. Det har varit skönt och imorgon lär det bli samma sak. Det blev inte så mycket vila under förra helgen, då vi firade min ”svärmor” på hennes 60 års dag, så då får man passa på att göra så lite som möjligt denna helgen istället. Från och med måndag så har jag bara 10 officella arbetsdagar kvar på Lernia, sen pyser jag till Stockholm. Längtar mer och mer för varje dag!

Vad hittar ni på under den här helgen?

Kategorier
Politik

”Allt är fan rasism idag?!”

Det har surrat runt lite trådar på sociala medier idag om att SVT klipper bort rasismen från Pippi Långstrump. Efter att ha kommenterat i en privat tråd på G+ och skrivit följande så har jag kommit fram ytterligare till vad jag faktiskt tycker om saken.

Jag tycker allt det här med rasism börjar gå i överstyr. Snart kan man inte säga ”Hej, jag heter Lisa och kommer från Sverige” utan att det anses vara rasistiskt eller nått. Man får fan passa sig för allt numera, och det börjar kännas lite galet. Allt ska vara så PK, och är man inte det, ja då blir det smisk på fingrarna!

Självklart finns det mycket rasism i vår vardag idag, men på nått vis så känns det som om att ju mer vi pratar om det, desto mera ”vi och dem” blir det.

Sen vet jag dock inte vad jag ska tycka om att de klipper om tv serierna. Jag får tänka på det och återkomma, eller nått.

Nu, några timmar senare så har jag tänkt över saken och kommit fram till att jag tycker det är galenskaper. På den tiden när Pippi spelades in så hade man iofs en helt annan attityd till olika folkgrupper, men då var det också mer ok att säga saker också. Min tolkning av det hela är att det inte innebar konkret rasism när folk sa det beryktade ”N-ordet” före ”boll” eller ”kung”. Pippi själv har ju aldrig sagt något i stil som om att den stammen som hennes pappa blev kung över är mindre värda eller något i den stilen. Hon har snarare pratat om det med ren nyfikenhet. I alla fall vad jag själv har sett från filmerna och TV serien. Jag har inte läst böckerna, eller i alla fall inte ordentligt, då jag som alltid har föredragit filmer och serier framför böcker. Det är i alla fall totalt trams.

Vad man bör göra åt det tycker folk väldigt olika om. En del tycker att serien och filmerna skall vara oklippta och att man istället talar om för barnen som tittar på det att ”idag säger vi inte så, men det var ok på den tiden”. Vissa tycker det är bra att det tas bort, för då slipper barnen undra. Det är så otroligt blandat men folk har ju rätt att tycka som dem vill. Att det däremot tolkas som att precis allt som Astrid Lindgren skrivit är totalt rasistiskt (vilket det ibland känns som att folk tycker när det lätt går överstyr) tycker jag personligen är dumheter. Jag tycker faktiskt att det är viktigt att visa skillnader från förr och nu, och jag tycker personligen att mycket med ”vad vi gjorde förr” är intressant. Sen tycker jag självklart att vissa saker vi gjorde förr var helkonstiga, men vi gör säkert ännu mer korkade grejer idag.

Det börjar liksom bara bli lite tröttsamt när precis allt idag kan tolkas som rasistiskt på något sätt. Snart vet jag själv inte vad som är ok att säga eller inte, och då kanske det är bättre att hålla tyst? Överallt i filmer, serier och när folk pratar så hör man bara ”That’s racist”, och det börjar bli så tråkigt. Har vi ens frågat de andra personerna som kommer från de här kulturerna som inte är våra, vad dem tycker om  det hela? Vissa kan ju tycka att det är rasistiskt att fråga personer som är adopterade, eller som kanske invandrade hit på 70 talet vilket land de kommer ifrån. Det är liksom bara inte ok att fråga, och det tycker jag är skittråkigt. Om jag frågar en person som ”inte ser typiskt svensk ut” eller hur man nu ska uttala sig för att inte låta som en urkorkad idiot som inte vet nått hyfs, vart de kommer ifrån så gör jag det för att jag är nyfiken. Det har inget med att döma, utan snarare att jag vill lära mig om dennes kultur, anledningar till varför man kom hit, hur föräldrarna har lärt sig språket etc. Jag frågar för lärandets skull, och för att jag vill lära känna personen bättre. Gör det mig till en totalt utblottad rasist då? Är det så, jahapp. Då håller jag väl käft i fortsättningen – för ibland får man ju inte lov att uttala sig med sina åsikter – oavsett hur lärorika dem faktiskt kan vara för andra.

Innan jag säger hej då för idag så delar jag med mig av en urtråkig och deprimerande höstbild. Ni som älskar det här skitvädret får tycka vad ni vill, men jag börjar bli deppig nu när det gröna börjar försvinna…

Bild på ett träd på vägen mellan mitt hem och Lernia som inte är grönt och vacker längre.
Kategorier
Vardagsliv

Jag blir alltid lika deprimerad när hösten kommer…

När jag var yngre, typ 10-12 år så kände jag knappt till att vi hade 4 årstider i Sverige. Jag visste så klart att vädret förändrades, att det fanns vinter, sommar, höst och vår men det var aldrig något jag funderade över. Vintern var samma sak som att åka pulka, jultomten samt julafton. Våren innebar grusiga vägar och dubbla tröjor. Sommaren innebar långt sommarlov och flera veckor i Norrland med mor och farföräldrar och hösten innebar tråkig skola. Det var typ så jag resonerade.

När jag växte upp, blev tonåring så började jag sakta förstå hur vädret påverkade mig och vad jag gillade med de olika årstiderna. Tids nog så började jag upptäcka hur mycket jag tyckte skidåkningen på vintern var tråkig och att jag helst satt inomhus året om framför tv:n och att jag egentligen inte gillade att gå på stränder eller klä på mig mössa och vantar. När jag vuxit förbi tonårstiden, flyttade hemifrån och hamnade i Skåne av särskilda anledningar, vilket var dels pga besatthet över att hitta kärleken och komma ifrån de långa, kalla vintrarna i Stockholm så var jag tillfälligt gladare över att vintern inte längre var så himla kall och att sommaren varade lite längre. I övrigt tänkte jag fortfarande inte så mycket på saker och ting. Jag var alldeles för upptagen att tänka på ”kärleken” och fokusera på mitt egna liv vilket var lika stillsamt som det oftast varit. Om än väldigt dramatiskt när jag väl tänker tillbaka på den tiden.

När jag senare blev ännu äldre, så började jag faktiskt (av nån skum anledning) tycka om hösten, och jag drömde att nästa gång jag skulle gifta mig så skulle det vara ett vackert höstbröllop i oktober, då alla löven fortfarande sitter kvar, men de är istället en explosion av färger av det röda slaget. Sen när jag träffade Henrik och blev ihop med honom och jag började eskalera i vikt och ville göra nått åt det, och vi upptäckte promenader så började jag tänka mer och mer på väder och vind.

Utsikten från ett av fönstrena i vardagsrummet. Hösten börjar dyka upp men fortfarande är det rätt grönt.

Numera hatar jag allt som inte innebär gröna träd och temperaturer över 16-17 grader, eller nått i den stilen. Sommaren är oftast underbar, då jag kan gå ute i shorts och t-shirt utan att frysa. Så hade jag velat gå klädd året om, men det går inte i det här förbaska skitväderlandet. Årets värmebölja var mest jobbig och när det inte var äckligt varmt så hann jag ändå inte njuta av normala temperaturer eftersom jag gått på Lernia sen i början av Juni. Det har heller inte inneburit att jag och Henrik promenerat så mycket som varit planerat, när året började men på nått vis är jag ändå glad över det, för jag har typ tröttnat på att promenera, eftersom det ändå inte ger något för vikten och jag får bara mer värk av promenaderna med.

Just nu så lider jag av lite blandade känslor, men jag är i övrigt ändå glad – så länge jag slipper vistas utomhus och jag kan sysselsätta mig när jag befinner mig i min lägenhet. Jag har nämligen bestämt mig för att åka upp till Stockholm senare i höst, då jag har slutat på Lernia och är helt utan aktivitet, för att passa på att träffa familjen, kompisar, köra bil och förhoppningsvis få hjälpa en kennel som föder upp Grand Danois med deras nya valpkull som ska födas denna veckan. Även om jag inte känner för att resa, efter den långa skottlandsresan och alla andra resor jag gjorde i våras, så är saknaden efter min familj, bilkörande och andra nyheter som gäller vännerna uppe i Stockholm större än några jobbiga och tråkiga tågresor. Idag bokade jag biljetterna och jag längtar verkligen tills jag ska åka iväg, även om vädret däruppe lär likna mer vinter än vad det lär göra här vid samma tidpunkt. Att åka utan älsklingen suger så klart, men de sakerna jag längtar efter tycker inte han är lika roligt, så då är det bäst att jag åker iväg själv.

Ja, nått mer har jag nog inte att säga idag. Just nu sitter jag bara och fryser fingrarna av mig, för det är kallt i lägenheten igen efter att temperaturen sjönk med 10 grader på 2 dagar och hösten lär dyka upp officiellt denna veckan. Inte en rolig känsla, men nu har jag något att se fram emot i alla fall.

Vad är dina tankar om väder och vind?