Publicerat den

Dispensansökan nekad och jag är så lättad över det!

Idag fick jag veta, då jag sen tidigare skrev till läraren i matematik kursen som äntligen rättat tentorna att jag fick bara 2 poäng på femte tentatillfället (15 augusti). När jag fick veta det så bröt jag ihop litegrann igen, men den här gången var ännu mer annorlunda än innan, för nu jävlar ska jag ta avstånd från det här. När jag kollade beskedet så var klockan typ 15:57 idag, fredag eftermiddag. Jag fick veta igår att min ansökan om dispens ligger hos dekanen och väntar, så det första jag gjorde var att leta upp rätt person och så ringde jag, för nu pallar jag inte mer.

Jag hade tur och fick svar, och fick veta att min ansökan blir nekad. Jag blev så glad att jag typ började gråta. Jag förklarade lite snabbt för dekanen hur jag har mått den här sommaren, att jag påbörjat en ny utbildning som jag vill fortsätta gå på och att jag hade hoppats på att ansökan skulle bli nekad.

Sanningen är ju (om jag inte sagt det tidigare) så har jag bara ansökt om dispens för att min älskade älskling tjatat om det, och vad han säger och tycker betyder typ allt för mig. Ni som känner mig och vet hur jag funkar och vet vem han är borde förstå varför jag agerat som jag har gjort trots all skit. Därför ansökte jag om dispens, trots att jag stretar emot med all min kraft ungefär.

Att bara få två poäng på det femte tillfället är skrattretande. Det var en kombination av gamla tentor! Jag visste svaret på många, men jag visste inte hur jag skulle räkna ut det, och jag trodde att jag lätt hade fixat ihop minst 5 poäng, men nej. Det går alltså inte. Inte ens när det är en kombination av gamla tentor kan jag komma förbi 2 poäng. Jag skiter i att fråga hur det gick på det sjätte tillfället för där lär jag ha fått mindre poäng för det gick garanterat sämre på den. Ärligt talat skiter jag i det! Jag bryr mig inte!

Nu känns det i alla fall jätteskönt. Nu kan jag arbeta på att gå vidare från det här. Jag kan fokusera helhjärtat på den andra fantastiska utbildningen jag har påbörjat på Newton, köpa kurslitteratur och lära känna de underbara, härliga kurskamraterna jag har träffat där.

Det känns otroligt fantastiskt om jag ska vara ärlig. Nu kan jag andas ut. Må bättre. Och lära mig .NET!

Publicerat den

Att välja och vraka eller kämpa på och (förmodligen) misslyckas – det är frågan…?!

Efter gårdagens besked om att jag bara fick 2 poäng på senaste tentan i matte så fick jag fanimej nog. Jag insåg att det spelar ingen roll hur mycket jag kommer studera inför nästkommande omtenta, för inget jag gör kommer någonsin att räcka för att kunna fortsätta det här programmet. Det finns kanske lite lösningar, men jag vet inte om jag orkar genomföra allt. Eller om det ens går…

En lösning är att jag ansöker om dispens. Det är nämligen så med tanke på vad jag har upptäckt att jag har inte fått rätt stöd som jag behöver, i alla fall om jag har tolkat alla dokument rätt. Jag kan ha läst fel och läraren har rätt ändå, men just nu tycker jag att jag har blivit lite ”felbehandlad” eller hur man nu ska uttrycka det. Särskilt när jag sett citatet nedan. Från årets kursplan till kursen står det så här:

Om studenten har en rekommendation från HKR om särskilt pedagogiskt stöd på grund av funktionsnedsättning, har examinator, eller den examinatorn utser, rätt att ge en anpassad examination eller låta studenten genomföra examinationen på ett alternativt sätt.

MA150B, högskolan Kristianstad gällande från 2019-01-21

Detta är något jag blivit nekad. Det finns inte resurser säger läraren, Bullshit! Hade jag kunnat göra en muntlig examination är jag övertygad om att läraren åtminstone hade kunnat förstå att jag fattar vad som krävs av mig för att få godkänt i kursen. Under förutsättning att frågorna är lite lättare också. Mer om det senare i inlägget. Det står i kursplanen, som går att läsas här (så länge länken funkar och kursnamnet är detsamma) vad kursen ska gå igenom. Vilket är detta:

Del 1

  • Aritmetik.
  • Algebra.
  • Formler.
  • Ekvationer.
  • Sekvenser och serier.
  • Mängder.
  • Grundläggande logik.
  • Funktioner.
  • Grafer.
  • Logaritmer.

Matematik, del 2

  • Trigonometri.
  • Vektorer.
  • Matriser.
  • Tabeller och grafer.
  • Statistik.
  • Sannolikhet.
  • Korrelation.
  • Regression.
  • Grundläggande derivering.
  • Grundläggande integrering.

Om vi tar ett par exempel. Grundläggande derivering. Såsom jag tolkar det så innebär det att man ska kunna derivera. Det kan jag. Om vi tar talet 3x^2 och deriverar det så blir det 2*3x^2-1 = 6x. Det man gör är att man flyttar ner tvåan och gångrar det med talet 3. Ett tal som är upphöjt till 1 räknas liksom inte för det är talet i sig självt eller nått. Som ni märker har jag svårt att tala termer här, men det är ju en del av min sjukdom (fibromyalgi). Jag fattar driften av det hela, men på ett skriftligt prov är det svårare att bevisa eftersom jag har svårt att tänka i komplett tystnad. Jag behöver prata för att komma fram till en lösning. Eller skriva massiva blogginlägg, haha! När jag pratar eller skriver mycket om en sak så är det som om att jag triggar mig själv till att komma ihåg saker bättre, och jag har då inte rätt att göra en muntlig examination som hade behövts för att bevisa min kunskap. Nu när jag har studerat så har jag lärt mig de grundläggande sakerna som står i boken. Jag vet hur man löser trianglar, följer formler etc. Det som är svårast som jag ännu inte riktigt lärt mig är logaritmer, venn diagram och lite småskit gällande trigonometriska identiteter.

Talen som finns i boken att öva på är simpla såna. Som talet jag nämnde ovan. Sen finns det några få i boken som är lite mer komplicerade, men inte mycket om man ska vara ärlig. Vad kom på tentan? Jo, typ det här: (x^2 – 3)e^x. Hur i helvete löser man det? Det finns ju inte i boken?! I alla fall inte vad jag har sett. Sen råkade jag skriva fel i grafräknaren också för jag tänkte inte på att e^x fanns som knapp, men jag skrev in ett tal som är likadant som e^x, men det blev fel så klart. Lätt hänt när man sitter i en sal med alla andra under bestämd tid och hjärnan fryser till is. Det är bara ett exempel av många.

Boken vi har använder sig inte av verkliga exempel såsom ta reda på hur högt ett hus är och vinkeln en skugga som trädet har på tomten, därför övar man inte på det. Och jag har svårt att applicera simpla matematiska tal till verkliga saker, för så funkar inte jag. Det jag lär mig av matematik är hur man löser ett särskilt tal. Något mer tänker inte jag på om det inte uppkommer något där jag har nytta av det. Det är ju inte som om att jag heller har haft möjlighet att bygga ett stall eller plantera träd i en trädgård av en särskild storlek. Vad kommer på tentan? Jo, ta reda på höjden av vattnet i en fiskskål.

Jag anser inte att att tentan motsvarar vad kursen ska genomgå, för i min hjärna tolkar jag det som om att man ska kunna de bitarna som kursen går igenom. Inte en sjuttielfte så hög nivå på något som bara är grundläggande. Särskilt med tanke på vilken bok vi använder. Kursen heter inledande matematik – inte avancerad matematik för fysikstudenter eller något i den stilen. Inledande matematik innehåller grejer som: Lös en ekvation, räkna ut vinkel på triangeln, hitta integralen(bestäm), gör derivata etc. Det borde inte vara svårare än så, och jag kan det där, i alla fall för del två. Del 1 behöver jag öva lite mer på så jag kommer ihåg det. Det försvinner snabbt ur minnet när man inte använder det. Boken går igenom det mest grundläggande ifrån alla mattekurser från Matematik 1 – 5, på både a, b och c nivå. På en termin! Och tentorna är som om man läste avancerad matematik a’la Einstein… Orimligt som heter duga!

Nåja, jag är så galet trött på matematik, men igår efter lite samtal med nära och kära så säger de flesta att det är en god idé att lägga ner matematiken, byta utbildning och ta det lugnt i sommar. Gör mitt spel om jag vill. Älsklingen är svårare att övertyga, han tror ju på att jag klarar det, men det gör inte jag. Inte med tanke på hur situationen är. Dock så hade jag planerat sen några dagar tillbaka att köpa en kompletterande bok, så igår köpte jag en digital variant av matematik 5000 3c, för det skadar inte att försöka. Den var billig, så det är positivt. Men jag orkar inte om jag ska vara ärlig. Jag vill inte.

Jag vill fortsätta programmet av ren och skär envishet, eftersom jag är antagen och har underbara kurskamrater, men vilka usla argument är inte det? Sen ville jag testa min egen arbetsförmåga för att kolla om jag orkar pendla 3 timmar om dagen + plugga 40 timmar i veckan. Kan jag det? Ja, det går utmärkt – så länge vi pratar programmering här. Matematiken är ju som ni känner till på en helt annan nivå. Fast den inte behöver vara det då den bara ska gå igenom det grundläggande. Själva kursen går igenom det, men tentorna gör verkligen inte det. Nej, där måste man vara ett matematiskt geni som pluggat 8 timmar om dagen, med 50 olika böcker för att kunna klara tentan. Eller nått i den stilen. Och kursen är en 15 poängare på halvtid över en termin. Den hade behövt vara på 30 hp, eller bara lättare tentor… Mer än hälften av de som går i klassen klarar inte tentorna. Vare sig del 1 eller del 2, oavsett hur mycket de pluggar, så jag är INTE ensam. De som klarar tentorna är mattegenier från början, eller så förstår de kopplingen bättre än vad majoriteten gör.

Men jag är så trött på det här. Vi pratar om nått annat istället.

Om jag hade bytt utbildning, så lutar det mest just nu åt systemutvecklare i .net på Newton’s Yrkeshögskola i Malmö. Jag är antagen till den och till systemutvecklare i Java. Jag kan ju redan Java och har gått grundläggande och objekt-orienterade kurser i det, och jag tänkte att det är nog bättre att visa upp för framtida arbetsgivare att man kan både Java och .Net, med allt vad det nu innebär. Dock just nu tänker jag också lite så här att så länge jag inte är begränsad till bara en plattform (typ bara Windows och Android) så är jag nöjd. Jag är flexibel till alla plattformar, men just nu skulle det vara rätt tråkigt om jag bara hade varit tvungen att använda Windows och göra appar till enbart Android med mitt framtida yrke. Jag vill gärna kunna mer. Hade jag bara kommit på ett koncept till en iOS app så hade jag lärt mig Swift, men jag har inga idéer till ett sådant projekt. Det enda jag vet är att mitt spel jag vill göra som just nu är ”on hold” 😭 tills jag löst matte skiten är att jag främst vill släppa det till iPad, men det krävs inte Swift för att göra det, eftersom jag gör det i Unity3d. Det är ju ett spel och inte en app. Som tur är har .NET blivit mer plattformsoberoende, så det går utmärkt att utveckla grejer i det ramverket både i linux och i MacOS, vilket är underbart!

Jag känner mig bara oerhört sliten, både fysiskt och psykiskt efter den här karusellen. Fyra tentor på raken som gått totalt åt skogen… Skriver jag omtentorna igen lär jag med största sannolikhet misslyckas och nå maximalt 1-3 poäng och med mitt stabila, men fallande psyke orkar inte med fler nedfall just nu. Det är som ett dödsfall efter varje gång man hämtat sin tenta. Med tanke på att det är programmering jag älskar och vill veta mer om, bli bättre på etc, så tar matematiken långsamt död på mig. Inom programmering är matten bara ett sätt att tänka och förstå hur man programmeringen och till YH utbildningarna räcker det med Matematik 2, vilket jag har godkänt betyg i. Annars hade jag inte blivit antagen till någon utbildning inom programmering.

Skillnaderna mellan Yrkeshögskola och högskola/universitet är att YH är mer pang på. Där får du lära dig precis vad du behöver för att jobba med programmering i någon form (beroende på utbildning). Högskola eller universitetsstudier har massa fluff för att fylla ut 3 år av utbildning, där matematik kurser är en del av fluffet. Sen kanske du får högre lön om du går på högskola, och särskilt om du är civilingenjör, men det är en helt annan grej. Lönemässigt är det detsamma oavsett utbildning. Duktiga programmerare oavsett tidigare utbildning, med hobbyprojekt och annat att visa upp för arbetsgivare får generellt också högre lön, men ingångslön är skitsamma med har jag läst. Det är ändå på samma nivåer efter X antal arbetade år, och den höjs om man byter jobb ofta eller om man är duktig på det man gör.

Den första kursen vi hade, var också lite fluff. Dock är det mycket bra kurser i programmet jag går, såsom algoritmer, software engineering och massa andra projekt kurser, så det är inte bara bullshit och fluff, men med tanke på hur matematiken stoppar halva klassen från att fortsätta programmet, för att det är också en spärrkurs är skrämmande. Helt ok om man inte hade klarat kursen, men ändå får fortsätta för så brukar det vara, bara att det blir jobbigare med nästkommande kurser, men i det här fallet är en grundläggande matematik kurs med så här svåra tentor totalt orimligt. Det är inte bara jag som är upprörd över det här, även om jag förmodligen är den enda som visar det öppet. Men jag är sån. Känslosam och orädd för att visa vad jag tycker om något.

Särskilt när det gäller att jag har fysiska och psykiska sjukdomar som hindrar mig från att bli godkänd på en kurs när jag inte ens får hjälp jag har laglig rätt till. Fast jag har pluggat och gjort mitt absolut bästa.

Publicerat den

Godkänt i objekt-orienterad programmering, men totalt körd i matematik…

Den här vårterminen har jag pluggat jävligt hårt, så hårt att jag typ kört slut på mig själv. De senaste veckorna innan programmeringstentan och tentan i matematik så har jag knappt kunnat plugga alls och sen dess har jag varit rätt mycket ledig. Dock också totalt död och som vanligt och fastklistrad i soffan med tv serier blandat med total uttråkade känslor. Jag klarade programmeringstentan med godkänt (högt) betyg, så det är jag supernöjd med, men i matten så gick det så dåligt det kunde gå, men jag tycker inte det är mitt fel. Kursen vi går i matematik just nu går igenom allt från matematik 2 till 5 om den kursen nu finns. Det mesta i den här kursen kan jag, i alla fall i del 1, för det var ju det jag läste för ett år sen, men det jag har lärt mig tog tid förra året och var svårt som fan. Det som är nytt i denna kursen behöver jag mer tid för, men att orka plugga så mycket som krävs går typ inte just nu.

Jag vet inte riktigt vad som hänt, men det är som om att man går i nån slags dvala just nu och man orkar typ ingenting. Det är rätt jobbigt, men jag vet inte vad jag ska göra åt det. Alla säger – PLUGGA!!! Javisst. Hur då? Hur pluggar man matematik 20+ timmar i veckan när man blir helt jävla död efter typ max en timme per dag att man inte orkar göra nått annat? När man får så ont i armar och allt annat att man knappt kan tänka på nått annat? Förklara det för mig… Jag ska dock erkänna att jag på sistone faktiskt typ tvingat mig själv att bara räkna, och även om jag inte pluggat så mycket som jag faktiskt måste så är det ett steg framåt. Två timmar är bättre än noll timmars plugg, eller hur?

Jaja, jag är så trött att jag typ tvingat mig själv att blogga lite, för jag är även trött på att prata om min nuvarande situation. Det har hänt mycket senaste veckorna som både är bra och negativa, men jag orkar inte gå igenom det igen. Just nu är allt lugnt, och gällande matten är jag beredd på att räkna i min egen takt hela sommaren och ta de tredje tentorna i augusti. Frågan är vad som händer om man inte klarar matten, för då är jag verkligen körd. Det är nämligen en spärrkurs, men jag lär väl skriva mer om det nästa gång, eller bara nån annan gång…

Jag har i alla fall rosa hår igen och idag börjar Game of Thrones sista säsong!!!

Publicerat den

Jag ska nog bara sluta…

Just nu är jag inne i en period där jag insett mycket i mitt liv. Jag antar att den perioden har pågått väldigt länge, med tanke på hur mycket jag upprepar mig i bloggen på sistone, men minnet mitt suger och har jag inte läst mina senaste inlägg på ett tag så har jag glömt att jag faktiskt skrivit om det, så om det blir upprepning ytterligare en gång så ber jag om ursäkt för det, men jag hoppas att det mesta här är nytt. Ok, då kör vi!

Acceptera ”ensamheten”…

Sen den här terminen började så har jag varit väldigt ensam i skolan. Ordet ensam kan tolkas lite hur det vill. I faktiska händelser har det inneburit att typ 8 av 10 tågresor till eller från skolan sker i min ensamhet. Jag har alltså inte sällskap med någon från klassen längre. Det beror mest på att de jag oftast brukar åka med skippar många lektioner av diverse anledningar och det kan inte jag göra så mycket åt, eller att det är fullsatt på tåget eller att jag väljer åka hem medan andra sitter kvar. Jag sitter också mycket själv i skolan under lektionen, och ett tag kändes det som om att hela klassen skydde mig som pesten men jag vet att så är inte fallet, men det var ändå konstigt. Ett exempel är om jag är en av de första in i klassrummet innan lektionen börjar och jag väljer en plats att sitta vid. Efter när det kommer nya personer in så sätter sig ingen bredvid mig. Om jag däremot kommer lite senare och kan välja att sitta bredvid någon så går det oftast bra. Det som ändå är lite konstigt är att ingen frågar mig något, utan det är jag som numera frågar andra personer om något. Hela det scenariot har dock börjat ändra sig lite, så det är positivt, men det är också för att jag har insett att vi är alla där främst för att lära oss saker och eftersom jag inte lyckats med min ”studieplan” som jag nämnt innan så innebär det också att när lektionerna för dagen är slut så åker jag hem medan många andra i klassen stannar kvar och studerar tillsammans.

Jag pluggar också därmed i 9 fall av 10 helt ensam, antingen på tåget eller här hemma. Det är oerhört sällan jag pratar plugg med kurskamraterna med, åtminstone så att man får hjälp av dem eller kan hjälpa någon annan, men för min del är det ändå rätt ok just nu. Orsaken är för att jag har ändrat mitt studiesätt lite, eller studieteknik vilket har lett till att jag faktiskt lärt mig otroligt mycket och det är på helt egen hand. Visst, jag suger fortfarande på att använda termer, men jag vet oftast hur jag ska lösa ett problem som vi håller på med för tillfället. I alla fall i programmeringen. I matematiken är det stundtals lite svårare, men där är det största problemet egentligen att jag blir så trött av att räkna så jag orkar inte sätta mig in i det mer än nödvändigt och själva programmeringen gör mig generellt piggare, så då är det lättare att bara sitta där flera timmar i sträck och bara lösa problem.

Sluta informera och sluta bry mig…

Någonting jag absolut har insett på sistone är hur tröttsamt det är att vara en vegetarian i en kött-värld. Jag är den enda personen i hela klassen som är vego och att försöka prata veganism, klimatförändringar, hälsofördelar etc om den här kosten är så oerhört jobbigt att jag vill faktiskt sluta prata om det om folk inte är intresserade av det. Orsaken? Folk vill inte lyssna eller förstå eller ens acceptera mina argument. Det spelar ingen roll hur trevlig, lugn och sansad jag är – de ”skiter” i mina åsikter och tycker jag är en helknäpp vegan som vill mörda kossor oavsett vad jag än säger, eller något i den stilen. Fast jag fortfarande är överviktig, fortfarande äter mjölk och ägg produkter och väldigt tydligt har noll kondition och allmän dålig hälsa så är jag ändå den där konstiga veganen. Jag respekterar andra människors val av att äta kött. Jag tänker inte tvinga någon att bli vegetarian eller vegan, även om det hade varit trevligt. Det enda jag önskar är att folk vore mer intresserade, villiga att lyssna, förstå och kanske bli lite nyfikna på vad veganism är och hur illa djuren behandlas, hur dåligt det är för vår hälsa och för vårt klimat etc. Men de vill inte, och från och med nu så tänker jag ta ett aktivt beslut att inte prata om veganism med någon om jag kan undvika det på ett tag – om nu inte en person är grymt intresserad av vad jag har att säga. Jag orkar helt enkelt inte göra något annat, för det tar för mycket energi.

Sluta lägga mig i…

En annan sak jag ska sluta med är att lägga mig i diverse debatter, både på nätet men även med andra personer IRL om jag kan undvika det. Ämnet spelar liksom ingen roll, det är samma sak om med att prata vego-grejer. Jag har spenderat så många år på sistone med att lära mig om saker som jag inte hade någon aning om (och typ 95% av resten av världen inte heller vet) och fått veta att i stort sett all information vi vet idag och har fått lära oss är fel. Och detta är inte en konspirationsterori! Det är baserat på ren fakta… Det som kanske stämmer är väl geografi och väder, men sen känns det som om allt annat är totalt tvärtom, om man ska överdriva lite för att bevisa min ståndpunkt. ”Människan behöver kött”, ”hundar är allätare”, ”komjölk är naturens kalcium” etc. Det finns så mycket som vi människor bara har utgått ifrån att så här är det, och sen när man tittar djupare på det så är det totalt tvärtom. Det är så galet, men jag ska inte gå in mer på själva ämnena nu, för då riskerar jag mer debatter jag inte har ork för. Vill du veta mer så rekommenderar jag att du kollar in bra dokumentärer som har riktig fakta i sig såsom Cowspiracy, What The Health, Game Changers (kommer snart!), Forks over Knives, och andra dokumentärer som rekommenderas av kända läkare inom WFPB rörelsen. Läkare för framtiden, eller PCRM är två bra organisationer som har mycket information som är korrekt och Dr Greger har sidan nutritionfacts.org också där han går igenom all forskning som finns om mat och hälsa så du vet vilka källor du kan lita på och vad forskningen faktiskt säger.

Nej, jag ska inte sluta plugga eller satsa på min framtid!

Ifall det nu var någon som läste detta och blev orolig så kan jag säga direkt att jag tänker inte sluta med mina studier. Jag tänker kämpa på i det sista för att lyckas för något annat tänker jag inte acceptera. Dock kan det ju hända att jag inte klarar matematiken och får göra alla möjliga omtentor, men i värsta fall så har jag hela sommaren på mig att öva mer matematik och jag är inställd på omtentor i bägge kurserna som jag går just nu. Skulle det dock gå åt skogen, ja men då finns det säkert andra lösningar. Jag kan testa söka jobb inom IT och kanske få något ändå, med bara 1 års utbildning, eller testa söka andra utbildningar mer lokalt inom IT där jag kan fortsätta plugga utan att läsa matematik. Jag är inte särskilt orolig för de kurser som bara innebär programmering, för om jag fortsätter som jag gör nu så lär jag klara mig med minst godkänt utan problem och sen får resten av term-användandet komma allt eftersom.

Ja, det var väl det för den här gången. Nu ska jag göra ett ärligt försök till att fortsätta studera för dagen. Om jag bara orkar d.v.s…

Publicerat den

Ny termin, nya kostförändringar och en jävla konstig förkylning…

Ja, jag har gått in en bit på termin 2 nu och än så länge har det varit lugnt, men också tufft schema. I början var det typ inget alls att göra, sen helt plötsligt blev det hur mycket som helst och nu känns det som om att jag har missat något, för jag är typ redan nästan klar med allt jag behöver göra för den här veckan. De två kurserna vi läser nu är en kurs i matematik (15 hp, 50%) och en kurs som heter Objekt-Orienterad Programmering (7,5, hp, 50%). Mattekursen ska gå hela våren och i början av April ska vi läsa projektkurs två, men nu är det mest fokus på de nuvarande kurserna. I OOP kursen har vi mest bara gått igenom olika typer av diagram som hjälper en skriva kod lättare och förstå ”flödet” eller nått.

De vi fokuserar på heter UML, Use Case och Sekvensdiagram. De två första är relativt lätta att förstå och bygga upp, särskilt Use Case diagram. Sekvensdiagram däremot är skitsvårt. Det är lätta att läsa av och förstå på så vis, men att skapa dem är ett jävla helvete om jag ska vara helt ärlig. Det börjar dock öka med programmeringsuppgifterna och det är bra. Efter lite efterfrågan så fick vi faktiskt en extra uppgift som innebar programmering, istället för bara en massa diagram och det var uppskattat.

I mattekursen går vi igenom praktiskt taget all matematik man kan tänka sig. Allt från Matte 1a till Matte 4 tror jag nog vi ska hinna med under den här våren. Än så länge har matematiken varit väldigt lätt, och det gör mig förvånad. Det är ju för att jag läste matematik 2a för ett år sen och kämpade som en galning för att klara godkänt, men jag lyckades. Det enda jag behöver än så länge är en allmän uppfräschning, i alla fall för det jag redan har lärt mig. Det är lite nya saker med och de är svårare, och sen gör det inte saken lättare att man läser allt på engelska heller. Det mesta av det vi ska lära oss har jag redan lärt mig på ett eller annat vis, men jag lär knappast segla igenom mattekursen ändå. Jag oroar mig mycket för tentorna…

Mitt liv mot aktiv semi-vegan har börjat på riktigt!

Ja, nya kostförändringar har det blivit sen någon dryg månad tillbaka. Ett litet tag efter årsskiftet så fick jag nog med min struliga mage och alla dessa överflödiga kilon. Sen dess så försöker jag göra mitt bästa med att äta så veganskt jag kan och så fiberrikt som möjligt, utan att göra det jobbigt för mig. Generellt betyder det att jag bara minskat ner rejält på mejeriprodukter, och ökar mitt intag av grönsaker och annat från växtriket. Det har inneburit att jag kanske landar i kanske 30 g fiber på en dag i snitt och har jag tur kan jag få 2-3 dagar i rad som är helt veganska. Det är alltså en långsam förändring vi talar om här, men jag har redan börjat märka förändring. Magen mår lite bättre, dock inte helt ok – men klart bättre. Jag har gått ner några centimeter på varje ställe och kläder sitter lite bättre. Till och med mina gamla svarta byxor jag köpte på Dressmann nån gång förra året sitter lite bättre nu så det är bra. De har tidigare varit lite smått obekväma när jag sitter ner, då de sitter generellt för tight över låren, men nu kan jag sitta ner i dem utan att kännas att mina ben klipps av på mitten eller nått sånt. Lite av min jobbiga dubbelhaka har börjat försvinna och majoriteten av gångerna då jag haft sällskap till skolan på tåget sen årsskiftet har jag faktiskt gått både till och från skolan från stationen. Konditionen som är totalt urusel börjar också förbättras och jag försöker också dricka vatten före alla andra typer av sockerfria drycker och för en gångs skull hoppas jag att den vanan kommer hålla i sig.

Och så var det den konstiga förkylningen…

Just nu är jag förkyld, och det bröt ut i Söndags. Dock så kan jag nästan knappast kalla mig förkyld, för jag mår inte särskilt dålig. Näsan rinner och jag får snyta mig flera gånger om dagen, men större delen av dagen så mår jag fint. Ingen feber eller andra konstigheter. Det enda som är konstigt är den här förkylningen, men eftersom jag ändå är ”sjuk” så vägrar jag gå till skolan ifall jag skulle smitta ner mina kurskamrater. Det är garanterat den mest milda förkylning jag haft än så länge, men jag tror det mest beror på mina kostförändringar eftersom mejeriprodukter är slembildande.

Jag har ändå suttit hemma och pluggat och hunnit klart så mycket att jag undrar om jag inte har glömt något. Det känns som om att jag har ett massivt prov som ska göras i nästa vecka, eller en gigantisk rapport som ska skrivas, men nä. När jag kollar schemat så har jag gjort allt förutom att räkna matte denna vecka. Jag har till och med gått lite i förväg och börjat kolla på uppgifter som ska göras i nästa vecka, som för övrigt skall göras främst på plats p.g.a Flipped Classroom principen vi utgår ifrån.

För den som inte känner till det så är det typ att man gör mindre jobb hemma och mer i skolan. Alltså, man kommer till skolan, förberedd och har läst lite från kurslitteraturen och sett några videos samt läst artiklar. Sen under föreläsningen eller övningstillfället så gör man uppgiften som är tänkt annars att fungera som läxa vid klassisk undervisning. För min del är det mycket uppskattat då det innebär att man får mer hjälp av lärarna ifall man fastnar. Dock så har jag missat massvis av föreläsningar senaste veckan p.g.a läkartider och sen så blev jag ju förkyld.

Studietekniken är fortfarande undermålig…

Dock känns det som om att jag bör lägga lite mer tid på att läsa på om OO programmering, för en del av principerna har inte fastnat riktigt ännu. Jag vet dock inte hur jag ska läsa på om det för att bara läsa om det fungerar inte alls, då det mesta inom programmering just nu känns som något konstigt språk jag inte förstår. I alla fall när man läser om hur exempelvis en metod fungerar, jag har oerhört svårt att förstå den texten men efter tre år så ska jag tamejfan vara expert på det! Jag kommer ihåg basic principer, men det var längesen vi gjorde rejäl programmering nu och det är lätt att glömma bort saker då. Särskilt med mitt dåliga minne som snabbt går utför om jag inte använder mina kunskaper…

Jag hade ju en plan för den här terminen och visst genomför jag den. Dock som vanligt blir planerna aldrig som planerat. Tanken var att jag typ skulle börja vara i skolan typ dagligen. Sitta där från morgon till kväll oavsett om vi har föreläsning eller ej och plugga tillsammans med några andra kurskamrater. Jag bestämde in med en grupp, men i och med att det var så lite att göra i början så sket det sig rätt snabbt och sen så har allt bara varit som en berg och dalbana sen terminen började, vilket har lett till att jag har missat föreläsningar och därmed kommit i otakt med de jag tänkte plugga med. Jag kan plugga, och tro mig, jag gör sällan något annat men att plugga effektivt är jag fortfarande lika dålig på. Det jag behöver är en grupp att diskutera med när man fastnar, att hjälpa andra komma vidare, diskutera vad som faktiskt stod i boken så man förstår det man har läst, och risken är stor att jag får kämpa på i min ensamhet precis som förra terminen. Men blir det så, är det ok. Jag får försöka hitta andra sätt att bli mer effektiv på. Det handlar mest om att faktiskt lära sig och förstå principer. Kunna förklara vad något är och hur relationen fungerar mellan två eller fler olika saker (eller objekt i det här fallet). Jag är rätt dålig på det, och det var jag även i höstas, men till sist så fastnade det mer tack vare projektkursen och alla gruppträffar vi hade då. Samt min nyfikenhet jag fick efter jag skrev tentan i programmeringen. Då lossnade mycket!

Min plan med att förbättra min studieteknik var också att bli mer hälsosam i samband med det. Är jag i skolan varje dag mellan typ 09:45 – 15:00 samt att jag spenderar minst en timme på tåget med att plugga mer så innebär det att jag måste ha frukost och lunchlåda med mig, alltså en bra anledning att fixa fiberrik frukost, nyttig och fiberrik lunch och förhoppningsvis äta en bättre middag så hade det liksom löst alla problem i en handvändning för mig. Särskilt om jag hade gått till och från skolan minst 3 dagar i veckan. Men som vanligt blir det aldrig som jag har tänkt mig. Men det är lite där min nya kostplan också inte är så extrem heller. Det jag siktar på är att plugga på så gott jag kan, förhoppningsvis lära mig grejerna på mitt eget sätt och det med maten löser sig till sist. Visst hoppas jag på att jag om några månader väger kanske 5-10 kg mindre än idag, men jag räknar inte med något. Även om jag hade vägt 5-10 kg mindre om ett år så är det gott nog, för huvudsaken nu är bara att skapa mer rimliga rutiner som gör att jag mår bättre och orkar mer på alla sätt och vis.

Utan att krångla till det för mycket!

Publicerat den

Klar med första terminen. Nästan i alla fall…

Igår hade vi presentationen med vårt spel vi har gjort i projektkurs 1. Det var på håret att vi blev färdiga för demo, men det gick. Priset att betala var lite mindre sömn än vad som krävs, men allt gick bra. Dock är det lite småskit att komplettera, men har jag tur är det de andra i gruppen som får fixa det, men jag kan ordna det om det verkligen behövs. Igår fick jag också veta att min rapport i databaskursen är klar och godkänd, så det är ju bra. Det innebär att jag är klar med alla kurser praktiskt taget för termin 1 med godkänt betyg. Något mer lär det inte bli tror jag, trots att jag kämpat som en blådåre i projektkursen, men ett godkänt betyg är bättre än inget.

Som jag skrev i mitt förra inlägg (och även i två blogginlägg från min engelska blogg) så är jag überbesatt av allt som bär en  logga. Och det är fortfarande lika jobbigt. Jag går i valet och kvalet över vilken telefon som är bäst lämplig, en Xs som kostar typ minst 12000 kr, men som har alla efterlängtade kamerafunktioner och mer än ett bra batteri, eller en Xr som är något större och mer otymplig men med ett bättre pris. Dock saknar den möjligheten att ta porträttljusbilder av både människor och objekt/djur med den bakre kameran, men som också har ett galet bra batteri. Frågan är om den kan ta såna bilder med selfie kameran? Jag hittar ingen information om det alls på nätet, så kanske ingen som har provat? Det är asjobbigt i alla fall att inte kunna sluta tänka på detta, men jag och mina snåla tankar kan i brist på annat inte tänka på så mycket och det är jättejobbigt. Jag vet i alla fall att jag har råd att köpa en ny mobil, även om det är så fruktansvärt onödigt egentligen, men för att jag ska kunna komma vidare från allt och kunna fokusera på det som är viktigt så känns det som om att jag snart inte har något annat val än låta själen och plånboken lida för att min hjärna ska kunna få en lugnare stund. Det som hindrar mig är priset jag får betala i pengar, ångesten eftersom min iPhone SE var en mycket efterlängtad och uppskattad present från min älskade Henrik och vilken jävla telefon av dessa två som faktiskt är bäst för mig. Oavsett så måste telefonen hålla. 3 år. Minst! Det ska vara telefonen som inte får mig att känna att jag måste ha en annan om ett år eller två. Den måste vara perfekt! Valet har inte blivit så mycket lättare heller sen jag var iväg till närmsta Apple Store och lekte runt lite med de olika modellerna. Det enda jag har kommit fram till är att den billigare varianten, Xr är fantastisk och jag hade inte varit missnöjd med den telefonen, även om den inte kan ta bilder på Maja med svart bakgrund.

Allt det här jobbiga telefonsnacket bottnar i något annat. Något som pågått i många år nu. Min rastlöshet som bitit sig fast så länge jag inte har en värdig tv serie att titta på eller något viktigt att göra till skolan. Mina val och beteenden de senaste åren som bidragit till en hälsa som är allt annat än bra och en vikt som bara får mig att må dåligt. Därför är det dags för förändring, och som jag nämt tusen gånger innan så är min nuvarande ”räddning” att tänka på Apple produkter. Jag är en idiot som känner så, åtminstone så tycker jag själv det, men jag kan inte hjälpa det och det började ju av logiska skäl. Jag vill att det ska gå över, och enda sättet det kan gå över är att hålla mig upptagen med viktigare saker och ha saker i mitt liv som gör vad dem ska. Minsta lilla teknikpryl som inte fungerar och jag går galen eller nått. Vi har ett sånt problem just nu med våra Android TV’s från Nvidia Shield. Fy fan vilket jävla skräp! Vi har tre stycken. En av dem bara dog så den fick vi byta ut efter mindre än ett halvår av användande. En annan laggar, kraschar, beter sig allmänt konstigt och nu är den på dödsbädden. Och jag vill typ bara köpa en Apple TV för att lösa problemet, men det är inte en bra lösning det heller. Dels för att Henrik inte vill ha en sån och dels för att Apple TV har stora begränsningar gällande vissa appar, så det hade varit rätt meningslöst att köpa en sån. Nä, jag är trött på skit som inte funkar, och dumma val, beteenden och annat skräp som bara gör saker jobbigt. Nä, är du smart och vill ha en Android TV – använd en Chromecast! Eller gör som vi gjorde innan och använd en Mac Mini som mediaspelare.

Det enda jag vill är att bara ha det bra, kunna fokusera på skolan, höja mina betyg och plugga bättre. När jag är på väg till skolan och från skolan så vill jag ha en telefon jag kan lita på, som inte suger ur allt batteri så jag får panik över en timmes resa. Jag vill ha kläder som sitter bekvämt, en mage som fungerar, en hud som är utan gigantiska finnar på hakan och andra ställen då och då som blir till stora sår (för att jag är så klåfingrig, men hade finnarna inte varit där hade jag inte klämt på dem). Jag vill vara normalviktig utan jobbig dubbelhaka och bilringar och jag vill slippa svettas som en tok bara för att jag lagar mat, eller klär på mig eller går en promenad. Jag vill orka ta promenader, oavsett väderlek och kunna acceptera småsaker som jag inte kunnat förut, såsom att jag fungerar som jag gör och faktiskt har tendens att bli arg och besatt över småskit. Och jag vill ha ett bättre humör. Allt detta vill jag och vad är lösningen? Jo, att faktiskt ta tag i saker, genomföra dem så bäst man kan och sen hoppas på att allt blir bättre? Ingen aning, men jag vet att allt detta kan förbättras och jag vet exakt vad jag behöver göra för att det ska bli bättre. Så det så. Jag har faktiskt börjat äta bättre sen någon vecka tillbaka och minskat ner rejält på mejeriprodukter, vilket är första steget till en bättre mage om inget annat, och det har börjat hjälpa. Jag köpte boken ”det veganska köket” av Mattias Kristiansson och jag har lagat en coleslaw som blev supergod. Den lär jag göra flera gånger och målet är att hitta nya måltider som är goda, lätta att laga och nyttiga samt fiberrika. Målet är också att dessa måltider kan jag göra flera portioner av och ta med mig till skolan. Jag har bestämt mig för att börja plugga när termin 2 startar tillsammans med några kurskamrater och jag hoppas det kommer bidra till bättre studieteknik och högre betyg samt det viktigaste – minskad risk för omtenta!

Coleslaw i lunchlåda ovanpå min nya matbibel.

Nå, är det dags att fara iväg till NetOnNet nu och bli lite fattigare, så första problemet är ur vägen, eller vad gör jag nu? Vad hade du gjort om du var jag? Lämna gärna en kommentar nedan och berätta.

Publicerat den

Fler omtentor på G…

Oavsett hur glad jag är över att jag lärt mig galet mycket på sistone och hur roligt det är att äntligen lära mig programmering, så har jag på sistone insett flera saker. För det första så misslyckades jag på första omtentan i programmeringen, vilket känns helt absurt, men text har en stor förmåga att lura mig som fan, då jag sällan förstår det jag läser. Jag måste liksom ha mer. Jag måste prata om det, skriva om det, leka, testa, rita (kanske?). Jag behöver alltså mer än bara text. Som tur är hade jag redan kommit överens med läraren om muntlig komplettering, så det ska göras på tisdag. Jag är lite nervös inför det, men ser ändå fram emot det. Jag hoppas jag har möjlighet att komplettera mig upp till minst en fyra i betyg, om det ens är möjligt. Är det inte möjligt, nä, då hoppas jag att jag klarar åtminstone godkänt.

På lördag skriver jag omtenta i datavetenskapen och där känns det allmänt blandat. Även där har jag kommit överens med läraren om muntlig komplettering om det skulle behövas – oavsett poäng dessutom så på vis är det bra. Dock om jag klarar godkänt så skiter jag i vilket, jag nöjer mig med det, för den här kursen vill jag bara ha bakom mig nu.

I alla fall, om man återgår till det som jag insett på sistone, så är det att det finns stor risk att jag hamnar i ett läge där det blir omtenta på omtenta i varje kurs, om jag inte får in en bättre studieteknik. Min studieteknik suger, i alla ämnen förutom delar i kurser som involverar programmering. Det jag har gjort vid varje tillfälle jag har haft är att sitta och programmera. Det har iofs lett till att jag lärt mig galet mycket, vilket känns fantastiskt när man väl sitter och programmerar saker i Java. Det som är dåligt med det är att jag inte lagt ner lika mycket tid på allt annat som måste göras. Å andra sidan tror jag det är ok just nu, för kurserna vi läser nu är en projektkurs samt en kurs i databasteknik.

Databaskursen har jag legat efter i jättelänge, men efter att jag påbörjat en uppgift, som är ett individuellt projekt som ska lämnas in så känns det bättre. Jag har kollat på en gammal tenta i DB kursen, och jag vet minst hälften av allt redan där, så jag tror inte jag riskerar omtenta på så vis, för jag borde kunna klara godkänt åtminstone till sist. Jag tror dock ändå att risken är stor att jag oavsett hamnar i massa omtentor i varje kurs bara för att jag inte orkar plugga riktigt på samma sätt som friskare personer i klassen orkar göra. Det är de som pluggar – mycket som har klarat sig utan omtentor, och visst. Jag pluggar och så mycket jag bara orkar, men på sistone har jag varit så galet trött och fokuserat på ”fel sak” att jag vet inte alls hur det kommer bli i fortsättningen. Dock så kommer jag inte ge upp på detta. Jag ska fan ta examen, få ett jobb som utvecklare och förhoppningsvis jobba heltid samt minst dubbla min tidigare normala inkomst jag hade när jag jobbade på Funkibator. Min plan (om jag inte nämnt den innan) är att så fort jag får möjlighet så ska jag typ börja sitta på skolan eller med andra kurskamrater varje dag måndag till fredag i typ 6-8 timmar och bara plugga så jag får ordning på rutinerna och förbättrar min studieteknik.

Det som är svårt just nu, är som det varit tidigare – termer, och veta typ hur, vad varför med allting vi ska lära oss. I praktiken kan jag mycket och förstår mer, men att läsa text och förstå allt utifrån det – no way! Det går typ inte, eller väldigt sällan och därför känns tentorna jobbiga. I projektkursen har vi inte några tentor, men däremot blir våra prestationer bedömda och än så länge går det sådär med allt sånt. Jag tycker personligen att vår grupp presterar så bra vi kan utifrån våra förutsättningar och vi kommer lyckas få ett färdigt spel när allt är klart, men jag vill verkligen ha ett högre betyg i denna kursen om det är möjligt, men det är svårt när alla i vår grupp har omtentor att hantera i olika grader och vi själva kämpar med allt möjligt inom utbildningen + att min jävla fibromyalgi ställer till allt för mig titt som tätt. Nåja, tids nog blir det bra och jag är sjukt stolt över allt jag själv har gjort hittills samt vad min projektgrupp gör och har gjort, så där tvivlar jag inte ett dugg. Jag bara önskar att man vore lite piggare, att man slapp tågstrul och hade lite mer energi så man orkar ta tag i saker och göra allt på ett bättre sätt. Att sitta ensam hemma i ett hörn ger mig bara tid och anledning att programmera, inte plugga in saker på rätt sätt.

Men jag är ändå glad, och jag kör på. Längtar en hel del till jullovet dock. Hade varit skönt med sovmorgon varje dag och en ursäkt att programmera i brist på annat skoj. Samt få köra lite mer bil!

Publicerat den

Första skolveckan är avklarad!

Och den gick fint. Det är en härlig klass jag har hamnat i med många trevliga människor. Det är ett flertal som pendlar från Malmö också och varje dag har jag fått sällskap hem av en kurskamrat så det är trevligt.

Det har varit en mjukstart på veckan, vilket är positivt då jag har varit galet trött av alla nya saker som har hänt denna veckan. För att inte tala om pendlingen! Jag tror dock att pendlingen inte kommer bli ett problem. När jag har kommit hem från skolan har jag varit så galet trött att jag knappt vet var jag ska ta vägen. I helgen kommer även föräldrarna och hälsar på så jag har spenderat en del tid med att städa lägenheten eftersom pappa är allergisk mot pälsdjur.

Vi har inte fått göra så mycket programmering än så länge men däremot har vi fått en rolig uppgift som innebär grejer som självkörande bilar ska tänka på. Vi ska tänka på alla scenarios som kan dyka upp vid en vägkorsning med trafikljus etc, göra en algoritm, skriva flödesschema och pseudo-kod också. Det känns som en riktigt kul uppgift, men det är svårt att skapa flödesscheman, men det känns samtidigt som att det är en väldigt bra hjälp för att lära sig kod på ett bättre sätt.

Jag har under veckan suttit och lekt lite med både pseudo-kod och flödesscheman och det är intressant när man börjar förstå kopplingen emellan dem.

Vi är bara fyra tjejer i klassen och jag har knappt pratat alls med de andra tre. Däremot har jag kommit bra överens med ett gäng av grabbarna i klassen och jag känner mig 100% hemma eller nått. Det är skoj att det är ett sånt trevligt gäng man hamnat i. Jag hoppas att alla vill fortsätta plugga programmet också.

Programmet kommer köra en princip som kallas för ”Flipped classroom” också och det känns som en riktigt bra grej. Skillnaden med det och traditionella högskolestudier är att det är mer så kallat ”aktivt lärande” och att man gör fler övningar tillsammans med lärare och kurskamrater än att göra majoriteten av jobbet ensam hemma. För att lära sig programmering så känns det som om att det nästan är ett måste att plugga med kurskamraterna så ofta som möjligt så jag tror det här kommer bli skitkul!

Jag har inte så mycket mer att säga, eftersom jag knappt har orkat göra något efter jag kommit hem från skolan, så vi får se hur mycket jag kommer blogga framöver. Oavsett vilket är jag skitglad över att äntligen ha börjat skolan. Jag tror det var ett väldigt bra val att välja den här skolan med, som är Kristianstad Högskola. Campus är trevligt, kurskamraterna är härliga och vi har bra lärare än så länge.

Det kan typ inte bli bättre eller nått…

Publicerat den

På tisdag börjar livet. På riktigt, hoppas jag!

Ja, tiden har gått lite sen jag skrev sist, men det känns som om att allt har gått i snigelfart ändå. Nu är det bara två dagar kvar eller nått och sen börjar jag äntligen plugga till systemutvecklare. Jag har fått två av mina tre böcker. Den tredje är försenad och även de andra två tog sin lilla tid att komma hit. Dock behöver jag inte den tredje boken förrän på torsdag skulle jag tro, för då börjar den andra kursen. Upplägget är att 7,5 poängskurserna läses på halvfart, så man kommer alltså läsa två kurser på samma gång oftast. Det blir lite spännande för det har jag inte gjort sen jag gick i gymnasiet eller nått sånt. Jag har ingen aning om hur jag ska plugga heller för att lära mig så mycket som möjligt, men planen är i alla fall att göra allt jag kan och så mycket som möjligt. Eller kortfattat; plugga tills jag storknar…

Jag har egentligen aldrig pluggat så mycket tidigare. Det är endast i ett fåtal undantag jag lagt ner tid på studier. När jag gick på BTH, var det bara i en enda kurs förutom min C-uppsats där jag pluggade ”som man skulle” eller hur man ska säga. Det var nog enda kursen också där jag fick VG tror jag, så det gav resultat. Jag vet inte varför jag helt plötsligt bestämde mig för att plugga på riktigt just då, men det var väl ett test för mig själv och det funkade ju, men det var inget jag höll fast i direkt.

Det jag gjorde då var att jag läste böckerna, skrev anteckningar, höll många samtal med mina kurskamrater och gick på alla föreläsningar. Hur jag ska plugga nu vet jag inte, men jag gissar att jag behöver plugga åtminstone en av böckerna jag beställt rätt rejält för att veta allt jag behöver för att klara första kursen. När det gäller programmeringskursen så finns det väldigt mycket resurser online, men jag gissar att lärarna kommer hjälpa till med studietekniken också och tipsa om hur man bör göra. Jag vet i alla fall att jag inte kan sitta och läsa en bok rakt upp och ner, och nu ska jag ju lära mig programmering och det lär man sig bara genom att faktiskt programmera.

På min huvuddator har jag installerat senaste Java grejen jag behöver och även programmet IntelliJ. När jag får tummen ur röven ska jag även installera det på laptopen.

Om någon har tips på hur man bäst lär sig grejer som står i en bok, lämna gärna en kommentar!

I övrigt så har jag släppt mitt senaste ”mästerverk” på Youtube. Det är en video som är drygt 9 minuter lång och som handlar om hur jag blev en Apple nörd. Den förra videon har jag satt som olistad än så länge, för det var en total katastrof till video, särskilt med det dåliga ljudet… Den har knappt någon sett heller så ni kanske förstår varför man inte riktigt vill eller våga satsa på en YouTube karriär… Den var ju också väldigt dålig och inte särskilt genomtänkt…

Jag har arbetat hårt med den här videon om Apple och den är så bra jag kan göra den med tanke på vad jag har att arbeta med. Än så länge går det trögt med visningarna och det verkar som många inte har sett hela videon heller, så just nu är jag lite besviken över det, men jag vet att jag förmodligen inte har något att hämta på YouTube, oavsett mina kreativa talanger annars. Vill du se den, så har du den nedanför:

Publicerat den

Ett tomt hål skall nu fyllas…

Det här är inget jag direkt har nämnt eller pratat om, kanske knappt tänkt på men efter ett samtal med min älskade sambo så kom jag på en grej och efter jag hade sagt det så blev det som en bekräftelse att det är något som stämmer.

I mitt liv, typ under hela mitt liv dessutom så har det känts som om att det finns ett utrymme i min hjärna, typ som ett tomt hål som bara har väntats på att fyllas med kunskap. Jag tror personligen att den kunskapen jag har eftersökt i alla år är programmering, eller åtminstone mer datorkunskap. Jag kan datorer rätt bra, i alla fall mjukvara, men inget om hårdvara men det är inte det viktigaste. Under alla år som jag har bloggat och bråkat med webbhotell så har det ju alltid varit samma sak. Jag har gissat mig till lösningar, testat mig fram och kopierat och klistrat istället för att sätta in mig i den kod som behövs för att jag ska kunna förstå vad det är jag gör. När jag inte vet varför det inte fungerar så blir jag arg, frustrerad och det är otroligt tröttsamt. Jag vill liksom inte ha det så längre.

Mitt främsta mål med studierna nu, förutom att faktiskt utbilda mig till systemutvecklare är att hitta ett helt nytt sätt att lösa problem på. Istället för att ”fuska” eller hur man nu ska uttrycka det, så är min plan att göra verkligen allt jag kan för att förstå kod, programmering och språk samt datortänk från början. Sen ska jag sakta men säkert bygga upp min grund som utvecklare så jag vet på riktigt vad det är jag håller på med. Nu är det slut med frustration, bli arg över absolut ingenting och istället bara gå till källan av problemet direkt istället för att gissa mig till något.

När jag gick utbildningen på BTH så kändes det som att böckerna, kurserna etc. inte direkt hjälpte mig till att kunna något mer som skulle ge mig ett jobb inom funktionshinderområdet. Det jag lärde mig, kom mest från kurskamraterna, själva skrivandet och att jag hade Henrik som pojkvän. Det var alltså andra människor och deras perspektiv som lärde mig något mer än själva metoderna som nån gammal filosof kom på. Det är ju inte som om att jag har rabblat teorier och metoder sen jag slutade plugga. Eller sett en särskild metod fungera praktiskt när jag jobbade, men det var ju främst för att jag inte arbetade med andra människor på det sättet när jag var på Funkibator. Och för att jag inte kom ihåg särskilt mycket från min utbildning… Det jag lärde mig och hade nytta av var väl lärandet i bemötandet som sakta men säkert byggdes upp under utbildningen. Jag blev en bättre person av utbildningen trots allt, men jag tackar nog Henrik mer för det än något annat.

När jag började jobba på Funkibator så hade jag fått en ny syn på funktionsnedsättning och hur man kommunicerar med personer, men det känns som det var en dyr lärdom som mer eller mindre tömde mitt CSN till mer än hälften utan att jag fick nått särskilt för det. Det känns nu i efterhand som om att jobbet på Funkibator och min relation med Henrik är det som gett mest och från jobbet fick jag faktiskt lön. Dock är det säkert så att om jag lagt ner mer tid på studierna, läst mer kurslitteratur så hade jag kanske lärt mig mer, men jag har ju mina anledningar till varför jag studerade som jag gjorde på BTH.

Det är nog det som är skillnaden nu med den utbildningen som jag ska påbörja om några veckor. Med det jag ska plugga nu får jag riktig kunskap som jag direkt kan applicera i det jag gör. Vet jag programmeringsspråk, jag har en dator, har lärt mig hur programmering och datorer synkar ihop sig (eller hur man nu ska säga) så är möjligheterna oändliga. Det som också bidrog till att jag klarade utbildningen på BTH var för att vi hade bara uppsatser som tentamen, och inga salstentor. Hade vi haft det så hade det aldrig gått. Nu blir det några salstentor, men i och med att det är grejer jag måste lära mig och komma ihåg så är det nog en bra idé med salstentor även om själva idén skrämmer skiten ur mig. Jag vet dock att under rätt förutsättningar så kan jag lära mig saker och suga åt mig kunskap som en jävla svamp, så jag är väldigt övertygad om att det här kommer gå utmärkt. Jag är mer tveksam om jag kommer lyckas ställa om till en mer hållbar och hälsosam livsstil…

Böckerna är i alla fall beställda och det kostade hälften av vad jag hade räknat med. CSN är nu godkänt och jag får tilläggslånet också. Sjukersättningen är satt som vilande från och med 1 september så nu är det bara att glädjas åt allt antar jag. Nu kommer jag ha CSN i 5,5 terminer, sen är det maxat. Dock är målet att jag fram tills dess ska ha hittat sommarjobb, projekt och/eller deltidsjobb som ger mig inkomst sista tiden på utbildningen.

En stor överraskning kom dock för ett par dagar sen. De som följer mig på Facebook eller läser min engelska blogg vet nog redan om detta, men jag har nu ytterligare en till Apple produkt i min ägo. Henrik kom hem med en MacBook Pro 13″ 2018 modell och jag är superlycklig över det!

img_0301

Det känns väldigt nice att min lilla Apple samling utökas. Jag är ju i behov av stabila produkter i mitt liv. Min iPhone SE funkar bra än så länge, och batteritiden har blivit bättre, men det är lite för att jag experimenterat lite. Jag har typ slutat helt att spela på telefonen och använder istället vår iPad till det. Så länge jag inte filmar och fotar för mycket så går det också bra. I snitt går jag typ aldrig under 65% en vanlig dag nu med ca 5 timmars skärmtid så det är bra. Jag gillar fortfarande det lilla formatet, men det finns vissa småsaker som gör att jag gärna hade uppgraderat till en nyare modell sen, men så länge jag kan få min tröga hjärna att förstå att det egentligen inte behövs så kommer jag inte göra det.

Det jag syftar på är min ”lilla” eller snarare obefintliga karriär som videobloggare på YouTube. Jag hade velat börja lägga upp videos där igen, och jag gjorde en video i början av Juli som verkligen var asdålig, och som bara 30 personer sett än så länge så jag har förmodligen ingen tur alls där. Men ni som känner mig vet ju att jag aldrig ger upp och även där känns det som om att jag vill fylla ett tomt hål som längtar efter att visa upp sitt andra kreativa jag till omvärlden. Jag har ju bloggandet, så klart men läsarna är inte lika många idag som de en gång var men det skiter jag i. Jag bloggar för att jag måste och läsare är bara en bonus. Det är annat med YouTube. De som känner mig IRL vet att jag är duktig att prata, föra min talan, och jag kan både argumentera och skämta. Därför vill jag visa upp den delen av mig så andra kan ta del av det. Jag vet bara inte hur jag ska göra det på ett sätt som funkar. Kanske har det gått för långt? Med alla misstag jag tidigare gjort så kanske folk inte är intresserade längre och särskilt inte om jag inte har något särskilt att prata om eller visa upp.

Min plan som en återgående student till högskolan är att visa hur det går att plugga för mig, men även andra saker. Jag vill, om jag har tid för det ha en Youtube kanal som pratar om saker ur mitt perspektiv. Hur det är att studera programmering med funktionsnedsättning? Hur funkar pendling när man har fibromyalgi? Hur lätt är det att lära sig Java om man har inlärningssvårigheter (eller bara dåligt minne)? Hur man förbereder lunchlådor för studier när man är så lat som jag är? Etc. Det finns mycket jag vill prata om och visa upp för jag tror många kan ha nytta av det jag kommer uppleva. Efter lite googling så finns det typ inga YouTube kanaler som pratar om det här, men sen vet jag heller inte hur stor efterfrågan är heller. Planen är att göra informativa, humoristiska och lärorika videos om hur livet kan vara – utan att vara tråkig och förutsägbar eller nått. Eller utan att filma något vertikalt och vara som alla andra. Jag har många idéer men skolan och lära mig programmering är det som ska komma först de närmsta tre åren. Har jag tid till Youtube lär det bli en video i månaden eller nått sånt, men å andra sidan är det kvalitet för kvantitet som jag är ute efter. Det hade varit kul om jag lyckas den här gången, men huvudsaken är att jag lyckas bli en systemutvecklare eller något annat inom programmering.

Jag ser i alla fall fram emot att få vara upptagen, äntligen få fylla mina hål och lära mig nyttiga saker om mig själv och inför kommande yrken.