Publicerat den

Usch, vad det är tomt utan dig Maja!💔

Det har nu gått typ 4 dagar sen vi var tvungna att säga hej då till vår lilla bebis Maja. Sen hon åkte in på djursjukhuset i tisdags för ungefär en vecka sen så har lägenheten känts så tom. Det är verkligen något som saknas. Nu är det någon som vi saknar ännu mer. Vi hade ju verkligen hoppats på att Maja skulle få komma hem en gång till, men så blev det inte. Hon var för dålig för det. Men å andra sidan frågade vi inte heller om det var möjligt.

Jag hör Maja konstant när jag är här hemma. Vilken sekund som helst så förväntar jag mig att hon ska komma springandes när jag går på dass, krafsa på dörren om den är stängd, komma och gosa om jag sitter i soffan, be efter gos när hon sitter i mitt knä och allt det där jamandet som hon gjorde konstant. Det är så tragiskt utan henne! Jag var inte redo att säga hejdå till henne så ”tidigt”. Jag hade hoppats på att hon skulle leva åtminstone några år till. Nu gick det från att allt är ok till död på en vecka. Det är fortfarande otroligt overkligt. Och jag kan inte sluta tänka på dels henne men heller inte på andra katter.

I torsdags när Maja fortfarande levde hälsade jag på min nya granne och hennes katter. Då var man väldigt hoppfull men ändå realistisk om hur det skulle gå för Maja. Att sitta där en hel kväll, prata sig hes och gosa med två übersociala katter hjälpte dock mycket. Jag behövde verkligen det och det känns som om att det snart hade behövts igen.

Truls halvligger över soffkanten. Det var så sött!

Min nya grannes katter, Truls och Fax ska få äta upp resten av blötmaten vi har i skåpet här hemma, och jag hittade kvittot till kattsanden, så jag lyckades lämna tillbaka den. Det kändes skönt så slapp jag det problemet. Det som är kvar nu är att rensa bort hennes kattlåda och ställa undan den. Sen är lägenheten typ helt kattfri. I alla fall synligt. Det känns riktigt jobbigt att se grejerna, men samtidigt är man glad och tacksam för att man fick spendera så många härliga år med henne.

Jakt efter ny katt har också verkligen eskalerats. Dels p.g.a. Majas plötsliga bortgång men också för att min hjärna behöver fokusera på något och katter är perfekta för det. Det är i alla fall roligare än att fokusera på Apple produkter just nu… Det lutar absolut mest åt Ragdoll nu och jag har kontaktat en uppfödare i Skåne som jag tror kan bli bra. Det finns ju så klart fler, men huvudsaken om jag skaffar Ragdoll från uppfödare är ju att katterna är så friska som möjligt, gärna råutfodras och/eller får blötmat från start samt att torrfoder minimeras så mycket som möjligt. Maja hade förmodligen mått så mycket bättre om hon bara ätit mer blötmat och råfoder än torrfoder. När man googlar runt på njurproblem så är torrfoder och brist på vatten boven i dramat. Det är därför njurproblem är den främsta anledningen till varför katter avlivas. De äter torrfoder som inte har något vatten i sig, eller mycket lite. Hade man vetat mer om det så hade jag aldrig gett henne skräpfodret från Hill’s eller något annat för den delen heller. Jag hade fan tvingat Maja (eller nått) att äta blötmat och barf om jag hade vetat att det hade räddat hennes liv. Med tvinga menar jag att gör man det på rätt sätt så kan man lära en katt att äta blötmat om de inte är vana vid det. Jag har bara inte försökt hårt nog.

Med nästa katt, oavsett hur det blir, vilken ras, hur många etc så ska jag verkligen satsa på att göra rätt från början. Råutfodra, ge blötmat och uppfostra med positiva träningsmetoder är nummer ett. Jag bara hoppas att jag inte blir utan kissekatt allt för länge. Som läget är nu, lär jag få vänta säkert 5-6 månader minst eftersom jag utgår att det blir kattunge från uppfödare. Blir det uppfödaren jag har kontaktat så har dem inte några kullar just nu utan väntar på löp. En katt är dräktig i ungefär två månader, och en bra uppfödare släpper inte iväg sina bebisar efter minst 12 veckors ålder. Det kommer bli jobbigt att vara utan bebis så länge, men det är värt väntan på rätt uppfödare och rätt katt.

Jag kommer ändå alltid att sakna Maja, och extra jobbigt är det just nu. Jag hoppas med tiden att det blir lättare utan henne vid min sida…

Publicerat den

Stackars lilla Maja har fått akut njursvikt…

Det känns nästan som ett straff så mycket som man tänkt på att skaffa ny katt, flytta till ny lägenhet, blivit singel och allt annat som hänt på sistone. Nu kanske vi snart inte har Maja kvar heller. Dock ska jag inte ge upp hoppet än, men jag är orolig, mycket orolig och ledsen. Kanske till och med i smärre chocktillstånd.

Förra veckan var jag gräsänka, om man nu kan vara det som singel och Maja som varit relativt osocial de senaste veckorna fortsatte med det. Henrik var iväg till Kanada med jobbet. Hon var sig själv ändå, och hon har haft sina perioder där hon är mindre social, men det går alltid över. Senaste tiden så har hon slutat äta sitt vanliga foder, hon har liksom tröttnat på det. Tydligen är de väldigt vanligt när man får sånt där veterinärfoder, vilket är logiskt. Hon har också visat stor aptit för allt annat som inte är den maten, så innan var jag inte särskilt orolig över henne. Blötmat har ju aldrig funkat att ge henne, då hon bara slickar i sig såsen eller gelén, men det gav mig idén att testa ge mush som helfoder istället då katter är köttätare och är skapta för att äta det. Första dagen slickade hon i sig alla bullar på typ fyra timmar och det var en total succé, från helt fryst dessutom och älskade det! Dagen efter ville hon börja dagen med mer mat, men då tog det henne ungefär hela dagen att få i sig alla bullar som då var tinade. Dag nummer tre började likadant, men så åt hon inte upp allt, och gnällde på kvällen efter mer. Dock så gjorde jag ”misstaget” att blanda ihop allt med vatten och göra det till en stor sås och sen dess har hon matvägrat. Det var i söndags kväll. Dock i efterhand så är detta bara en dålig tillfällighet, så mush orsakade förmodligen inget utan det hade hänt ändå.

I måndags så var hon väldigt apatisk och matvägrade fortfarande. Dock så var hon ändå lite sig själv då hon pratade lite och visade lite intresse för oss. Hon slickade i sig lite malt-pasta men dock inte med sån energi som hon annars har för det. Igår så betedde hon sig mer och mer konstigt och till sist så fick vi kolla upp tiderna på djursjukhuset och vi ringde dem. De rekommenderade att komma in med henne så det gjorde vi.

Ungefär 3 timmar spenderade vi totalt på sjukhuset och vi fick vänta mycket. När vi till sist fick träffa en veterinär som kollade på henne ordentligt så var rekommendationen att låta henne stanna över på sjukhuset för vård och behandling. Hon får dropp, antibiotika, de har tagit blod och urinprov och tyvärr har de fått sondmata henne också eftersom hon fortfarande inte äter själv.

Idag fick vi veta att hon har skyhöga njurvärden, och att den ena njuren inte fungerar längre. Den andra njuren har en sten som sitter i vägen ner mot urinblåsan och den ska de försöka få bort fram tills på fredag. Om behandlingen inte hjälper tills på fredag så är det tyvärr bäst att säga adjö till vår lilla bebis. Veterinären sa också att förmodligen har hon haft kronisk njursvikt i botten, och det kan ju vara sant då hon har visat lite symtom för det såsom att hon dricker mer, äter mindre, har hemsk andedräkt och är lite mer slö. Maja har ju alltid varit lite lat och sovit mycket så det var inte förrän vi märke hur hon var igår som vi blev oroliga.

Om det blir bättre så kommer vi bli stamkunder hos veterinären, då det blir många kontroller, lite mediciner i början och har man tur kan hon leva i några år till, men det blir dyrt i längden. I alla fall med hur jag tänker kring pengar, men det är det värt om vi får behålla henne ett tag till. Likaså kom vi överens om att kostnaden för hennes nuvarande behandling är ok, då försäkringen täcker väldigt mycket.

Nu sitter man i lägenheten och undrar om man får se sin bebis här hemma igen eller om det var sista gången. Jag kan liksom fixa att vara singel, det är inga problem men att förlora Maja mitt i alltihop gör det hela värre. Att förlora Maja nu är som att få ett basebollträ i magen eller nått. Samtidigt så känner jag mig som en svikare som blivit helt besatt av att skaffa katt så fort jag flyttat till nya lägenheten. Tanken med ny katt var ju främst att Maja skulle få en kompis, en liten egen kattbebis att ta hand om. Just nu vet jag inte vad jag tänker göra om det blir till att snart säga adjö till min lilla bebis. Jag vill ha en till katt eller två, jag vill ha min Maja men samtidigt vägrar jag se henne lida. Hon är ju ändå 12.5 år gammal vilket är jättebra för en katt som henne. Nisse, hennes bror dog av njursvikt vid 3-4 års ålder så då är 12+ år jättebra! Hon har varit kärnfrisk hela livet och vi har aldrig behövt oroa oss direkt för henne. Det kommer bli otroligt ensamt utan henne när vi inte har henne kvar längre. Det är ensamt utan henne redan nu. Innan när hon var lite osocial och man inte såg henne på typ hela dagen så visste man ju ändå att hon är här någonstans, men nu – just nu är hon inte det och det gör mig så otroligt ledsen.

Om det blir ny katt sen så lär det behöva bli två om nu Maja inte överlever det här. Problemet med det, i alla fall med min logik att skaffa katt är att jag har inte riktigt råd att köpa två. En kan funka, men två? Nä, inte med tanke på hur mycket flytten kommer kosta mig och att jag behöver spara pengar. Jag kan bo ensam i nya lägenheten utan husdjur ett tag också, men fan vad ensamt det kommer bli! Och jag är osäker på att skaffa katt från katthem om de inte är riktigt friska och helst raskatter av de raser jag nämnde i förra inlägget. Den bästa lösningen där hade varit att bli fodervärd åt en eller två raskatter. Nej, det kanske blir så att jag är utan katt och sen kommer Anton och då är det han och jag istället. Jaja, vi får se. Just nu försöker jag bara distrahera mig själv från det här hemska.

Jag vill bara att det ska lösa sig, men det ser mörkt ut…

Publicerat den

Njurfodret hjälper, yay! Men veterinären är lite virriga av sig…

Jag, katten Maja alltså, var på återbesök till veterinären för någon dryg vecka sen. Det blev dyrt. Mycket dyrare än vad mamma och husse hade räknat med, men i slutändan blev det bra och det är huvudsaken.

Mamma och husse hade beställt en taxi dagen innan som inte kom. De fick stå och glo ute i kylan medan jag satt och skrek mig hes i den hemska buren. Till sist fick de ringa efter en ny taxi som kom efter några minuter. Den resan kostade nästan 200 kr. Ca tio minuter senare var vi framme hos veterinären. Mamma hade tolkat samtalet med veterinären som hon hade en månad tidigare som om att det här besöket skulle gå jättefort. Ack så fel hon hade!

Syftet med återbesöket var att jag skulle ta nytt blodprov och urinprov. Därför skulle jag lämnas kissnödig där och sen skulle de ta nya prover på mig. Mamma trodde att hon och husse snällt kunde sitta och vänta medan jag kissade och tog prover, men veterinären skickade hem dem direkt. De blev väldigt sura och upprörda över det och fick ta bussen hem. Efter ett par timmar ringde dem och då var jag klar. Tydligen hade jag blivit sövd också vilket heller mamma och husse hade fått veta innan att det skulle göras, eller varför jag fick sövas överhuvudtaget. Den informationen kom inte efteråt heller. Cirka 3 timmar efter att jag lämnats hos veterinären kom mamma och husse och hämtade mig. De beställde taxi igen, men denna gången var jag rätt trött så jag sket i att skrika så mycket. Sen var det skönt att komma hem!

Någon vecka senare så ringde veterinären. Då fick vi veta att jag skulle få börja gå på medicin, för värdena hade inte förbättrats. Jag fick recept utskrivet men som tur var frågade mamma och resultatet av blodprovet. Veterinären hittade inte svaren och hon började även prata om ett till återbesök, men det visade sig sen att hon hade tittat på de första resultaten. Några dagar efter det ringde veterinären tillbaka och då visade det sig att allt är mycket bättre! Sicken virrpanna till veterinär! Det enda mamma och husse behöver göra nu är att fortsätta ge mig det smakrika, men jättedåliga foder enligt mamma, som ska förbättra mina njurvärden på sikt. Om ungefär ett halvår vill de att jag ska komma tillbaka så det var ju skönt att slippa bry sig om veterinären på så länge.

I övrigt så mår jag fint. Mammas föräldrar var här i helgen och efter att de kommit och hälsat på ett par gånger så accepterade jag dem och de fick båda gosa och prata med mig. Det blev mamma och husse glada över!

Publicerat den

Uppdatering sen veterinärbesöket…

Nu är det jag, Katten Maja som bloggar så det skrivs ur mitt perspektiv. Jag mår i alla fall fint sen sist. Jag vaccinerades, tog bort tandsten och veterinären tog även blodprov på mig för att kolla mina världen. De var skyhöga när det gällde njurarna så nu har mamma och husse fått köpa ett så kallat dåligt foder till mig. Jag skiter i det, för det fodret är nog det godaste jag någonsin har ätit. Jag har till och med tappat intresse för all annan mat, även godis. Den här maten är som godis för mig! Oj, vad mumsigt det är!

Dock har fodret börjat visa det som mamma och husse misstänkte skulle hända och det är att jag har fått väldigt mycket mjäll igen. Det var många år sen sist jag hade det. Det ser ut som om jag har varit ute i snö och det gillar inte mamma och husse alls. Det är dock skönt när de kliar mig där så det försvinner, för jag kommer inte åt och kan ta bort det själv.

Eftersom mamma och husse varit jättesjuka i förkylning de senaste veckorna är de osäkra på om pälsen börjat lukta konstigt, men mamma sa idag att hon tyckte jag luktade damm eller nått sånt. Snart kanske jag får hemsk andedräkt också? Vem vet…

Jag gillar också min nya kattlåda. Det är trevligt att den alltid är ren och sanden är trevlig att skyffla omkring. Mamma tycker att kattlådan dock stinker citron, men det tycker inte husse, tydligen… De är i alla fall bägge två också väldigt nöjda. Gamla lådan är dock kvar på lilla toaletten, så där vågar jag sällan gå in. Mamma blir så sur om jag luktar på min gamla låda för mycket, så jag vill nästan aldrig vara därinne. Jag tycker hon kan ta bort den snart så jag kan gå in där hur mycket jag vill och mamma inte behöver oroa sig om hon stängt dörren ordentligt eller inte. Nån gång efter att hon glömt göra det så passade jag nämligen på att kissa på gamla lådan, men då blev mamma jättebesviken och sen dess har jag verkligen inte velat gå på den lådan.

Jaja, jag mår i alla fall bra och mamma tycker jag är mig själv igen. Jag var ju hes i ett par dagar efter veterinärbesöket, men sen jag fick tillbaka rösten så känns allt bättre. Min haka kliar inte längre och den är heller inte fylld med svarta prickar eller finnar och det är skönt. Nä, nu ska jag mumsa i mig ännu mera gott foder och sen ska jag fortsätta sova, om jag inte ska jävlas lite med mamma och skrika utan anledning. Det tycker jag är kul!

Publicerat den

Maja var till veterinären igår…

Igår tog vi Maja till veterinären. Det behövdes, för förutom att en veterinär kom hem till oss för att titta på hennes haka så upptäcktes även rejäl tandsten. Så vi bokade tid till Erikslust veterinärklinik, hyrde bil via Sunfleet och åkte dit igår med henne. Veterinären på Erikslust rekommenderade att vi skulle ta ett blodprov på henne eftersom hon nu är över 10 år gammal och det var bra. Det visade sig att hon har rejält förhöjda njurvärden som förmodligen berott på alldeles för mycket protein i sin kost. Det innebär att hon nu måste äta ett foder med lågt protein under resten av sitt liv förmodligen. Det känns verkligen sådär, för såna foder är ofta fyllda med saker som katter inte är skapta för att äta. Jag kollade runt lite snabbt på nätet och hittade Hill’s foder som heter Kidney Care, och efter att vi hämtade hem henne igår så köpte vi en liten 1,5 kilos säck för nästan 400 kr som hon då ska äta.

pd-feline-prescription-diet-kd-with-chicken-dry-productshot_500
Bild på Majas nya foder, Hill’s Prescription Diet Kidney Care i torrfoderform. Bilden ska vara en länk.

Egentligen gör det inget om det här fodret hjälper henne. Jag vill ju att Maja ska leva minst 10 år till, liksom. Jag har dock svårt att tro att det här fodret hjälper henne må bra, utöver att det kanske hjälper henne få ner hennes njurvärden till mer normala eller låga nivåer. Jag förväntar mig att hennes päls kommer bli ännu mer mjällig, att bajset kommer börja lukta skunk och att hennes päls slutar vara glansig och att hon börjar få en doft som inte är neutral. Vi märkte nämligen när vi började ge henne en halv burk med lax mousse för några år sen att hon började lukta från pälsen, vilket förmodligen beror på alla spannmål och annan skit som katter inte ska äta så därför tänker jag logiskt kring det här. Å andra sidan så är det väl värt nackdelarna om det nu bromsar risken för att hon ska få njursvikt längre fram.

Tandsaneringen gick i alla fall bra, och hon blev även vaccinerad eftersom hon inte blivit det sen 2011. Vi hämtade hem henne vid 14.15 tiden och när hon kom hem så var hon hyper och rastlös för att inte tala om vrålhungrig. Hon hade varit fastande i nästan 1 dygn så inte så konstigt. Innan vi gav henne någon mat så spydde hon dock galla. Sen gav vi henne torrfodret och hon hällde i sig det praktiskt taget så vi blev lite oroliga så efter några minuter tog vi bort skålen och hon fortsatte hon kräva mat. Under kvällen och eftermiddagen så höll hon dock på att rapa som fan, så det var lite komiskt. Efter ett par timmar så fick hon sin halva burk med mousse och efter det så lugnade det ner sig. Idag är planen att hon ska få mat i etapper, och hon är fortfarande lite rastlös idag och inte så kelig som hon brukar vara men för närvarande ligger hon i samma rum som mig på soffan och vilar lite. Hon har också tappat rösten och jamar inte lika högt som hon brukar och för närvarande så pratar hon inte så mycket som hon annars brukar. Förhoppningsvis får hon tillbaka rösten snart och är tillbaka till sitt gamla vanliga jag.

Igår var jag väldigt orolig för henne, och visst börjar det uppgå för mig att hon blir äldre. Det känns bara så konstigt med tanke på att hon inte visat några tecken alls på att hon åldras. Hon har inte blivit grå i pälsen, hon är lika rörlig som hon alltid varit, lika kelig och ”osocial” som vanligt så inte undra på att tiden har gått. Jag bara hoppas att jag har fel om det här fodret hon har fått nu och att vi inte märker av några tydliga biverkningar från det.

Sen är ju hela grejen med foder och för högt protein som har fått mig att undra hur skyldig man ska känna sig. Sen minst 5 år tillbaka om inte mer har hon ätit spannmålsfritt torrfoder, främst Orijen. Nyligen så bytte jag foder till Applaws, eftersom veterinären trodde att hennes svarta haka berodde på foderallergi mot fisk, men det behöver inte vara så. Både Orijen och Applaws är spannmålsfria, har högt protein-innehåll och återspeglar i torrfoderform vad katter ska äta rent naturligt. Katter är ju köttätare och är inte skapta för att hantera kolhydrater. Den lilla del kolhydrater de kanske får i sig på naturlig väg är maginnehållet på den gnagare de har ätit eller om de äter lite gräs för att förhindra hårbollar etc. Mer än 95% av en katts diet ska komma från animalier i någon form. Hill’s foder är enligt mig skräp, för majoriteten av innehållet är spannmål och kolhydrater. Första ingredienserna är ris och majs. Precis det som katter INTE ska äta, men jag får lyssna på veterinären så hoppas vi på att jag har fel och att Maja kommer må skitbra och leva i typ 10 år till tack vare foderbytet eller nått.

Egentligen hade jag ju hellre gått över att ge enbart blötmat, för märken som Mjau (som hon får nu) innehåller bara animalier och inga spannmål och har väldigt lågt proteininnehåll. Maja äter dock bara mousse och inte de med bitar. Då slickar hon bara i sig såsen, vilket är lite trist. Så därför ger vi primärt torrfoder till henne. Att bara ge blötmat är också krångligt, för då måste vi ge henne mat på bestämda tider och när hon har fått en fylld skål med mat som hon tar några dagar på sig att äta upp så tror jag att varken hon eller vi hade uppskattat den ändringen. Burken med mousse får hon ju enbart vid middagstid när vi fixar vår mat, för att hon inte ska tigga vår mat. Det har funkat bra, för istället så skriker hon sig hes efter sina grejer. I början fick hon en mush-bulle per dag, men efter ett tag tröttnade hon på dem så då gick vi över till mousse och det har fungerat bra. Innan fick hon då en med lax, men nu får hon Mjau Kalkon mousse istället och den älskar hon verkligen! Hon slickar skålen tom varje dag så det är bra. Frågan är dock om vi kan fortsätta ge den maten till henne, för veterinären sa att det är viktigt att hon bara äter det här fodret nu och inget annat. Dock så köpte vi också en burk med paté i samma Kidney Care formula så jag antar att hon får en halv sån per dag framöver istället. Om hon nu vill äta det d.v.s. annars får vi väl se hur vi gör…

Jag vill bara att min bebis ska må bra och leva för evigt eller nått, och jag vill inte behöva oroa mig något mer över henne nu… 😥