Publicerat den

Saker och ting börjar bli lättare, både fysiskt och psykiskt!

Och med lättare så syftar jag på många saker. Mest skolan, men också när det gäller min personliga hälsa. Jag börjar nämligen minska i vikt, både i kilon och i centimetrar och det känns underbart att det börjar gå åt rätt håll.

Fantastiska klasskompisar och vänner för livet?

Ja, om vi ska börja med skolan så måste jag bara fortsätta sprida glädjen jag känner över att jag har fått stanna på Newton och börjat lära mig c# och .NET programmering tillsammans med mina nya kurskamrater. Vi trivs så bra ihop och i fredags så gick vi ut och käkade 10 personer av oss (inkl mig själv) och hade en utmärkt trevlig kväll. Vi åt på Grand som ligger nära bergsgatan, Triangeln och Möllan och efter ca 3.5 timmar så gick vi vidare till ett ställe som låg på våningen över vilket var ett biljard och shuffleboard ställe. Det var riktigt roligt.

Middagen jag åt på Grand. Galet gott, men mycket liten portion. Den bestod av diverse grönsaker och diverse svampar.

Jag hade tänkt ta och äta både förrätt och varmrätt, men när jag pratade med han som tog vår beställning så sa han att varmrätten var väldigt stor. Dock så stämde inte det för alla oss som beställde veganskt. Förutom mig själv finns det en vegan och en vegetarian i klassen, och några fler som funderat på att gå över till att äta mer etiskt och hälsosamt, så det är skoj. Det känns skönt att det här stora livsvalet för min del inte blir så ifrågasatt som det annars kan bli. Vi fick en fantastisk varmrätt med diverse grönsaker och svampar med vaxbönor och det var jättegott, men jämfört med alla andras varmrätter så var det en minimal portion. Så fort som jag hade ätit upp så beställde jag in en påse salta chips för jag blev absolut inte mätt.

Efter kl 20 ungefär så var vi tvungna att ge upp vårt bokade bord, och efter att alla hade druckit upp sina drycker så drog vi till spelstället. Jag var den enda som inte ville spela något, men till sist så provade jag lite shuffleboard i alla fall. De första gångerna gick det som det brukar göra, d.v.s. riktigt dåligt eftersom jag har sån kass motorik och en kropp som inte fungerar optimalt. Dock en stund senare efter att jag tagit ett break igen så provade jag igen och helt plötsligt gick det fantastiskt bra. Jag skrek av glädje och blev riktigt imponerad av mig själv. Det brukar liksom inte hända att det jag vill att min kropp ska göra är det som sker, men denna gången förvånade jag alla. Vi stannade ute till strax innan 23 och sen fick jag sällskap till Södervärn av en klasskompis för säkerhets skull och sen tog jag bussen hem därifrån.

Vikten börjar gå neråt och det går snabbt med centimetrarna!

Sen nån dryg månad tillbaka har jag börjat ta tag i min vikt och hälsa rejält. Egentligen började jag med detta när sommarlovet i år började, men för de första två månaderna eller så hände inget särskilt. Förstår du engelska kan du läsa mer detaljerat om allt det här i ett blogginlägg jag har skrivit om det. För att sammanfatta så åt jag mycket mängder mat, och jag fokuserar på näringsämnen och fibrer och jag räknade inga kalorier. Vikten stod dock still men jag ökade inget vad jag kände på kläder och annat. Jag minskade några få centimetrar runt magen, men sen fastnade jag. När jag kom hem från min resa till Norrland så ville älsklingen köpa in en ny våg. Sista gången jag vägde mig på den sa den att jag vägde 76 kg, men då hade jag alla kläder på mig också, så jag vägde ungefär 74 om det stämde.

När vi hade köpt den nya vågen så började jag igen att räkna kalorier, men jag hatar att räkna kalorier, för det känns så begränsande! Särskilt med tanke på vad jag lärt mig om kost och hälsa de senaste åren. Därför fokuserar jag fortfarande mest på näringsämnen och fibrer, men jag försöker hålla allt jag äter kalorisnålt och det har gått över förväntan. Sen jag började med det här har jag nästan inte ätit något onyttigt heller och jag äter fortfarande vad jag vill. Minst 4 dagar i veckan äter jag alla dagens måltider enligt WFPB och veganskt. För att behålla min gamla vikt på ca 75 kg behöver jag äta runt 1800 kalorier per dag enligt cronometer som jag använt mest, men sen den 15 augusti så äter jag ungefär 1200 kcal istället. Under sommaren 2019 första två månader så åt jag runt 1800 kcal, så inte så konstigt på så vis att vikten stod still. Det innebär att alla läkare inom WFPB världen som säger att man inte behöver bry sig om kalorier ifall man äter enligt den modellen inte stämmer för alla, för det stämde inte för mig. I alla fall inte den här gången. Så fort jag började med det för en månad sen så började vikten rasa neråt. Sen dess har detta hänt:

  • Minskat 3 kg i vikt
  • Gått ner ungefär 7 cm runt magen(bukfett), från 97 cm till 90 cm
  • Övriga fettdepåer som jag samlat på mig på överkroppen runt bysten har försvunnit nästan helt, men har inte mätt mig alls, jag har bara sett att det är borta eller minskat rejält.
  • Minskat minst 7 cm runt midjan (där jag är som smalast) från 85 cm till 77 cm
  • Minskat 3-4 cm runt låren och gått ner ungefär samma runt stussen.
  • Gått från 26 i BMI till under 25.

Den här vågen vi använder är rätt häftig, för den håller koll på typ allt. Både BMI, fettmassa, vattenvikt och muskelmassa samt hur många steg per dag man tar. Mitt mål är i första hand att gå ner 10 kilo, och jag har ungefär 7 kg kvar till det målet. När jag nått det så tänker jag försöka gå ner 10 kilo till. Mitt slutgiltiga mål, om jag kan nå det är att återigen väga runt 55 kg, med ett bukomfång och midjemått på 65-70 cm och ett BMI på ungefär 20. Det kan låta löjligt lite, men det är vad jag har vägt i alla vuxna år innan jag gick upp alla jobbiga kilon. Därför vill jag återgå till det. BMI är lite jobbigt med, för jag har haft allt mellan 18.5 och 20 medan jag har varit i min ”originalstorlek”, men det är för att alla sidor säger olika när man går in och kollar. Med såna mått så hade jag varit mycket hälsosam, utan att vara anorektiskt smal och mycket säker från att drabbas av diverse dödliga sjukdomar som övervikt bidrar till.

För att förtydliga mer för att undvika missförstånd och dumma kommentarer som att jag vill bli anorektiker och att jag inte borde gå ner alls för att vara mullig gör att jag ser normal ut, fast ni vet att jag vantrivts med detta i över 10 år nu. Målet utan att nämna centimeter och kilon är att trivas med min vikt, vara utan putmage, dubbelhakor, slappa armar och feta lår och kunna känna att kläder är lättare att hitta och de sitter bra. Jag säger inte att jag vill återgå till att använda leggings och klä mig ”tjejigt” igen, absolut inte – det är inte min grej! Dock så vill jag tekniskt sett vara i storlek 36 eller S igen, istället för L eller XL och 42-44 som läget är nu och har varit alldeles för länge.

Jag hade också velat återgå till ha storlek 70A i BH, för de senaste åren har jag legat på 85B, vilket är skitjobbigt. Jag gillar inte att ha ”kvinnliga former”… Dock är risken liten har jag hört att gå ner i kupstorlek iaf när man gått upp i vikt och sen går ner igen. Jag har hört av många som fått större bröst när de gått upp i vikt och sen fått behålla sin B eller C kupa efter viktnedgången. Blir det så får jag väl överleva det, men jag hade helst återgått till att ha minituttar så jag kan känna mig mer bekväm i mitt val av klädsel. Att ha kvinnliga former funkar inte lika bra när man klär sig manligt ju… och jag vägrar återgå till att klä mig kvinnligt igen. Det är illa nog att jag har varit tvungen att köpa byxor och några t-shirts på damavdelningen bara för att inget annat passar min ”feta” kropp under de senaste åren när vikten eskalerat ännu mer ohälsosamt. Tack och lov så har jag ändå kunnat använda byxor och shorts från Dressmann den senaste tiden ändå, men det tackar jag mest Dressmann för, för att de har byxor som passar mina feta lår och ”stora” mage.

Förhoppningen är också att jag kommer bli piggare och orka mer, samt att jag ska kunna röra på mig mer. Hur lång tid det kommer ta innan jag når de här målen återstår att se. Det får ta den tid det vill, men nu är jag i alla fall på god väg att lyckas. Fortsätter det i den här takten, där jag i snitt går ner 500 gram i veckan och ungefär 1.5 – 2 cm över magen så lär jag ha nått en lång väg lagom till jul i år. Då borde jag väga dryga 60 kg och ha ett bukomfång på ungefär 75 centimeter vilket hade varit fantastiskt! Men det är under förutsättning att det fortsätter i samma takt, att jag håller fast i de nya kalorisnåla matvanorna och att jag inte når någon etapp där vikten står stilla eller ökar utan anledning under en lång period. Målvikten inklusive allt borde jag ha nått inom 6 månader till 1 år om allt bara fortsätter och att det sen stannar där. Risken är ju stor att vikten stannar av under vintern, särskilt om jag inte kommer röra mig lika mycket då, men jag hoppas att jag kan fortsätta göra det ändå på något vis, eftersom det hjälper så mycket i mitt fall.

Vikten går ju snabbare neråt om jag rör mig mer också och ungefär sen skolan började så bestämde jag mig för att ta dagliga promenader så ofta som möjligt. Att bara gå fram och tillbaka till tåget från hemmet och skolan ger en motionsrunda på ungefär en timme per dag och 5000 steg samt ca 5 km, och det är det målet jag har satt. Oftast dock får jag in den mesta motionen på helgen, men vikten fortsätter ändå gå neråt tack vare att jag äter mycket bättre nu. Det är sällan jag har gått en sådan motionsrunda som planerat, för när jag har varit i skolan så har jag oftast mycket ont i kroppen, men på något vis lyckas jag oftast få in ungefär 5000 steg ändå per dag vilket är bra.

Jag bara hoppas jag lyckas den här gången, och att jag lyckas behålla min vikt när jag väl nått målet. Om jag är där om ett halvår eller ett år eller kanske mer får tiden utvisa, men jag är på god väg att skapa nya hållbara matrutiner och om saker går åt rätt håll så blir jag säkert vegan snart med. Ibland känns det som om att jag har ingen lust att vänta längre med det, men vi får se vad som händer.

Den dagen jag i alla fall kommer bli vegan så ska jag stanna som vegan. Punkt slut!

Publicerat den

Så här i jullediga tider…

…Så hade jag förväntat mig att nu när jag äntligen är ledig från skolan och kan ta ett break från alla måsten, att jag typ inte skulle göra nått annat än sova ut, titta på tv och sen blogga. De första två är sanna, men inte det tredje. Dock har jag lite grejer i huvudet som på ett vis måste komma ut, men inget som är egentligen superviktigt, utan det är mer tjat. Åtminstone tycker jag det själv.

Känslan av att ”jag måste ha en ny mobil” driver mig till vansinne…

Som vanligt vill hjärnan min fokusera på allt annat än det som är nödvändigt. Just nu är jag rätt besatt av att köpa mig ny teknik som jag inte behöver, typ en ny iPhone, men de är fruktansvärt dyra nu och min mobil (iPhone SE) fungerar utmärkt. Apple hetsen är alltså kvar i sin storhet! Underbart, va? Inte direkt… Det som bidrar dock till dessa tankar är mer att batteriet suger när jag typ alltid är på resande fot eftersom jag nu är i skolan nästan dagligen och att skärmen är så liten att den typ är omöjlig att skriva på. Dock kan det problemet också bero på att jag är stelare i fingrarna än vad jag varit tidigare, för jag minns att jag har haft det här problemet oavsett smartphone, men det är vanligtvis ett problem som dyker upp efter ett bra tag när jag använt mobilen, inte direkt som det är med denna. Det skrivproblemet jag syftar på är att jag typ missar mellanslagstangenten och skriver antingen ”V”, ”B” eller ”N” istället för mellanslag och måste då sudda ut typ alla ord flera gånger. Det är fruktansvärt irriterande, i alla fall så länge jag skriver på svenska. På Engelska känner den ofta igen vad jag vill, men det fungerar aldrig på svenska.

Men jag vägrar ha nått annat än iPhone numera och det hade varit trevligt med en telefon som orkar vara hotspot i några timmar, där jag kan lyssna på 2-3 timmar musik via bluetooth hörlurar och surfa på nätet till och från skolan utan att jag ska behöva komma hem efter 5 timmar med typ 30% batteri kvar eller mindre. Det är löjligt dåligt! Sen är det inte något fel på batteriet, det är bara så litet! Men årets iPhones är så dyra och jag är osäker på hur mycket större telefon jag faktiskt hade velat ha, då en ”phablet” faktiskt är lite otymplig vid många tillfällen. Apple har ju släppt både Xs, Xs Max och Xr för några månader sen. X i det här fallet uttalas ”tio” eller engelskans ”ten”, så Xs är alltså ”TioEss” eller ”TenEss”, inte ”ExxEss” etc. Bara så ni vet! X är den romerska siffran för 10, inget annat!

Även om Xr är billigast, har bäst batteritid och förmodligen tillräckligt bra för mina behov, om inte überbra för mina behov, så saknar den en kamerafunktion jag förmodligen hade velat använda jämt och det är funktioner som finns på de två andra modellerna. Det jag syftar på är möjligheten att ta foton med svart bakgrund samt foton med suddig bakgrund på både människor och objekt. Xr har det, fast bara för den främre kameran, selfie kameran alltså, men ändå funkar det bara för personer och inte objekt. Även om det är mycket bra, så är det inte bra för de tillfällen jag hade velat fota Maja, exempelvis vilket jag gör mycket när jag väl tar foton. Xr är också något större än den vanliga Xs modellen, vilket kanske är lite sämre, då jag tror att Xs modellens storlek är perfekt, då den är ca 2 cm högre än min SE men typ lika bred, men nästan 2″ mer skärm. Dock är det väl bredden på telefonen som underlättar mest när man vill skriva, men jag vet inte hur stor skillnad det är på storleken på knapparna med Xs och min SE. Jag får väl gå in i en Apple store och jämföra nån dag…

Jag tycker nu, även om jag inte gjorde det förr att min nuvarande mobil är lite för liten just nu. Den är så liten att jag undrar flera gånger om dagen om den verkligen är i fickan, men det är ett behagligt format på resande fot. Dock hade jag uppskattat en något större mobil, men jag har ingen vidare lust att betala 3000 kr mer eller så för det, när jag faktiskt kan köpa Xr modellen eller helt enkelt bara nöja mig med min nuvarande och stå ut tills hösten då jag lär uppgradera oavsett om jag inte gör det nu. Dock är även Xr svindyr också, även om den är billigare än de andra modellerna och jag känner inte riktigt för att punga ut typ 9000 kr minst för en ny mobil, när jag faktiskt har en som funkar, felfritt förutom då batteristorleken och att skärmen är liten. Hade någon av de nya modellerna kostat kanske max 8k så hade jag kunnat så till, men även 8k är för dyrt. Allt över 6k för en mobil är dyrt tycker jag, men sen är jag lite mer snål idag än vad jag varit när jag var yngre,

Nåja, jag kommer få kämpa med de här känslorna ett tag till och jag hoppas jag kan komma förbi det och inte spendera pengar alls på något onödigt. Åtminstone fram till september 2019… Men om jag faktiskt köper en ny mobil innan dess så hoppas jag det blir ett köp som varar. Jag vill inte fortsätta köpa nya mobiler jämt, utan jag vill vara nöjd med vad jag har. Jag vill att nästa mobil jag köper ska kunna lätt vara i typ 3-4 år eller nått. Det hade varit fantastiskt! Dock är det svårt när man är så teknikintresserad som jag är och lite smått ”ha-galen” efter nya prylar…

Sen för att påpeka så köper jag inte längre mobiler på avbetalning, även om det är extremt lockande numera…

Allt annat som försiggår i mitt huvud då?

Ja, som vanligt är det ju tusen grejer i huvudet samtidigt, men telefontjafset är det som tar upp mest plats. I övrigt är det mest att försöka hitta en ursäkt att programmera, men jag har dåligt med idéer just nu, utöver vårt projekt vi har i skolan där vi gör ett text spel. Jag har dock redan programmerat så mycket där, så nu får jag ta ett break och låta resten av gänget göra sitt så det inte blir allt för ojämnt. Jag tänker också en hel del på min framtid där jag hoppas att 2019 blir mitt hälso-år. Detta året vill jag typ bli vegan på riktigt, eller åtminstone semi-vegan där jag bara äter mejeriprodukter och ägg bara ibland istället för typ dagligen som det är nu. Jag vill också att det här året blir året då jag får bättre rutiner för både frukost, lunch och middag samt där min studieteknik förbättras och jag slipper omtentor p.g.a förbättrade studier. Som en bonus av bättre hälsa, bättre rutiner så hoppas jag att jag om ett år väger minst 10 kg mindre och har gått ner till en mer rimlig klädstorlek och slipper majoriteten av min nuvarande jobbiga dubbelhaka och bilringarna jag har runt magen som bara förpestar livet. Än så länge går det totalt åt skogen, men så är det. Det är svårt att skapa nya rutiner, att orka med förändring när man inte har alla verktyg för att komma dit. Brist på tid och allmän energibrist är ju den vanliga orsaken just nu, men jag ska komma igång tids nog i alla fall.

Vad gör ni under julledigheten? Sitter ni också och bara funderar på skit som ingen behöver bry sig om, eller har ni gjort mer nyttiga saker. Berätta i en kommentar nedan!

Publicerat den

2018 – Miraklernas år?

2018 känns som året då saker och ting började vända till det bättre. Jag började plugga matematik 2A (gamla B) för att kunna komma in på högskolan, jag skrev högskoleprovet och fick galet låg poäng helt i onödan och jag gick till att vara en ”halvnöjd” Windows och Android användare till att bli totalgalen Apple nörd. Det största miraklet av dem alla var nog att jag faktiskt blev antagen till högskolan och har börjat läsa till systemutvecklare. Det är fantastiskt. 2018 har också varit ett år av sämre hälsa, oförändrad ohälsosam vikt och tankar kring förändring om hälsa. Det går som vanligt långsamt och trots en termin på högskola med nya rutiner så är det jättesvårt att få in nya rutiner som förbättrar hälsan avsevärt. Målet jag har är detsamma som alltid, gå ner X antal kilon, helst minst 20 cm runt midjan, och gå ner några storlekar i kläder hade varit önskvärt, men också få en bättre kondition och få ordning på mina svettningar.

För att komma dit, ja vad behövs? Jo, det gamla vanliga tjafset. Bättre mat, mer WFPB och veganskt. Mer fibrer! Mindre godis, mejeriprodukter och annat onyttigt. Jag funderar faktiskt allvarligt på att gå med i veganuari 2019, bara för att jag är så trött på min usla kropp som sällan numera fungerar som den ska. Kanske blir 2019 året då jag förändrar min hälsa till det bättre? Man kan alltid hoppas, men jag vågar inte lova något. Det är lite ungefär så här. Saker händer som är så otroligt jobbiga. En mage som inte fungerar, en kropp som svettas bara för att jag råkar klä på mig och stå i köket och diska eller nått, och där jag också blir totals sjöblöt av en liten promenad till tåget eller skolan. Det är riktigt asjobbigt. Jag hatar det och vill förändra det, men vad händer? Jo, man är lat och beställer pizza istället och så fortsätter det. Ja, så är det.

Något mer till årskrönika orkar jag inte skriva idag. Jag har dock en fråga… hur många av er läser verkligen mina inlägg? Och då menar jag från början till slut? Orsaken till varför jag frågar är bara för att någon råkade anta att jag är gravid, från ett föregående inlägg, där jag skrev om en spark i magen. Vad personen har missat totalt, då den där sparken verkligen inte handlade om en graviditet, utan en känsla av att jag är totalt värdelös på det jag gör i skolan och det känns så hemskt att bli totalsågad av en lärare när man gör allt man kan för att lyckas, utan några vidare hjälpmedel. Jag är ju faktiskt steriliserad och frivilligt barnlös! Det är en av de få sakerna folk bör veta om mig. Jag är för sjuk för barn, jag vill inte ha några och en graviditet skulle vara den absoluta döden för min del på alla sätt och vis! När jag hörde av personen som antog att jag var gravid och sa grattis att ”det lät mer spännande” med en spark i magen så ville jag fan gapskratta men jag blev också förbannad på ett sätt. Den här personen har en gigantisk historik också av att konstant missförstå mig och vi kommer sällan överens i våra trådar online, så jag är inte förvånad, men lite konstigt var det… I alla fall, har du läst ända hit så skriv något med ordet ”Gurka” i kommentarsfältet, oavsett var du väljer att kommentera.

GOTT NYTT ÅR!!!

Publicerat den

Lite viktframgång?

Detta är det tredje påbörjade blogginlägget för den här dagen (3 juli 2017, men publiceras dagen efter) och det ska inte handla om flytt eller lägenhet. I alla fall inte i sin helhet. Jag kanske nämner lägenheten, men inlägget handlar om något annat. Det borde iofs titeln ha avslöjat redan, men ändå. Nu kör vi!

Alla som läser min blogg ofta och känner mig, vet om att jag sedan jag blev ihop med Henrik har gått upp ett X antal extrakilon som jag gjort vad jag kan för att få bort. De är ännu inte borta och fler kilon har istället lagts på. Jag vet att jag väger mer än 70 nu, eller åtminstone däromkring, så jag vågar inte ställa mig på vågen förrän jag vet att jag gått ner en bra jävla bit. Ångesten över att jag skulle väga typ närmare 80 nu skulle bara få mig att må skitdåligt så jag vägrar. I alla fall…

Fram tills någon gång förra året (2016) så kämpade jag med så kallat 15 extrakilon och vägde runt 65. Det var fantastiskt när jag lyckades hålla mig under 65 i närmare 1 år, men efter det så gick jag lätt upp 5-6+ kilon till. Förra sommaren köpte jag två par nya shorts. Detta var efter jag gick upp några kilon till. Som tur var hittade jag shortsen på Dressmann och det var två olika modeller. Det gjorde mig överlycklig att kunna ha herrshorts på mig igen, för att hitta lämpliga shorts för tjejer går fan inte. I alla fall inte om man är som mig, grabbig och vill ha stora fickor samt ben som kanske räcker till knäna i alla fall som inte sitter som ett extra skinn.

I våras när värmen återkom och det blev shortsväder så prövade jag de shorts jag köpte förra sommaren. Det ena paret funkade fint, men det andra kunde jag knappt få på mig och de gick inte ens att stänga eller få över magen. Helt galet! Dock har jag klarat mig fint med enbart ett par, för jag har tvättat dem ofta. Sen kom min semi-vegan vecka som bestod av kaos blandat med frukt och grönt samt extra fibrer. Sen dess har jag faktiskt rört mig lite mer än genomsnittet (från typ, inte alls till kanske 3-4 timmar i veckan i snitt pga flytt och andra ärenden) och veckan med nyttigheter har förmodligen lett till en minskad lust att äta onyttiga saker. Jag har fortsatt så klart att äta onyttiga saker, men inte alls i samma mängd som innan min nyttiga vecka. Häromdagen så köpte jag ett par nya shorts på Dressmann för att ersätta de gamla som jag inte fått på mig, men när vi kom hem så testade jag ändå att ta på mig de gamla och hör och häpna! Jag fick på mig dem! Kan stänga dem o allt. Det behövs dock inte något bälte till dem, men ändå. Jag kan stänga dem! De sitter rätt ok i övrigt med. Dock så är de ändå lite smått på gränsen till för små i midjan.

Närbild på mina feta lår som ser ut som korvar. Dock lite mindre korvar numera eftersom jag får på mig de shorts som tidigare var för små.

Igår hade vi födelsedagsfika här för mig, Henrik och Henriks ena syster som fyllde år igår. Det firades i vår nya lägenhet, så det var lite halvt inflyttningsfest med. Till det gjorde vi två stycken gräddtårtor (med lager av chokladpudding) och riven choklad ovanpå. Vi bjöd även på pizza och kakor samt lite jordgubbar. Jag kan säga direkt att när jag tog på mig shortsen idag så var dem lite tightare än innan så det märks att minsta lilla onyttiga grej påverkar min vikt rätt så rejält numera. Nån centimeter till och de byxorna får lov att återgå till garderoben tills man gått ner lite till igen.

Dock är jag i alla fall väldigt glad över att jag får på mig de shortsen, för det är en liten framgång, även om den förmodligen inte är hållbar eller kommer vara länge.

Jag ska också tillägga en annan bra sak!

Favoritunderkläderna finns numera online!

I och med att jag gått upp dessa extra extra kilona (alltså de som gör att jag väger runt 70 istället för runt ~65) så har det också börjat strula med underkläder. Trosor i storlek M eller 38 funkar liksom inte lika bra längre, utan det är 40-42 som måste införskaffas eller storlek L. Mina absoluta favorit-trosor är av märket Pieces, vilket är skitsnygga boxertrosor med häftiga färger och mönster med en sån där kant som typ Björn Borg kallingar har till killar. Underkläder generellt till tjejer är numera bara string, spets eller annat relativt obekvämt och jag gillar inte det. Undantaget var dock att jag hittade Star Wars trosor på H&M, men dessa säljs inte längre och i och med dessa extrakilon så föredrar jag verkligen boxertrosor från Pieces. Det stora problemet i och med att jag väger absolut för mycket numera (för min egen trivsel och hälsas skull oavsett vad ni tycker om min kropp!) är att mina tidigare underkläder från Pieces har blivit för små, eller så har det varit dags att byta ut dem av andra skäl. Det har gjort att jag letat lite som en galning efter dem i butik utan att hitta dem. Jag har tidigare köpt dem på Vero Moda, men de säljs inte där längre. Efter att ha ”trakasserat” några i personalen i diverse Vero Moda butiker så fick jag till sist veta att Pieces finns online i sin egen butik och det visade sig vara sant! Jag handlade 4 par i en annan modell för några veckor sen och jag är överlycklig! Nu efter att vi landat i vår nya lägenhet så planerar jag köpa och ersätta typ hela underklädesgarderoben med mina favoriter – men jag tänker i alla fall spara mina Star Wars trosor, för de sitter bra och känns kul att ha på sig, just för att det är Star Wars!

Annars är ju förhoppningen som vanligt – gå ner några kilon och centimeter (har ju typ 15-20 kg att gå ner och gärna 25-30 cm för att undvika hälsorisker som diabetes och annat skit) och göra sitt bästa för att promenera och äta bättre. I denna lägenheten har jag i alla fall bättre möjligheter att faktiskt lyckas jämfört med tidigare, men det skriver jag mer om i något annat inlägg. Vill ni säga grattis till min lilla framgång gällande vikten så lämna gärna kommentarerna här på bloggen istället för på sociala medier, men inget tvång.

Publicerat den

Äntligen under 65 kg!

Fast, det kanske inte är så smart att ta ut segern i förskott? Det är i alla fall sant att jag återigen har kommit under 65 kilos-sträcket på vågen och det är tack vare denna veckas totala fokus på min mage, då jag jobbat hemifrån i stort sett hela veckan och jag har inte lämnat lägenheten pga hur jag har mått. Mer information om det finns längst ner i inlägget.

Det här inlägget kommer alltså att handla om vikt, vilket är något jag mer eller mindre slutat prata om, då jag någon gång i våras (2014) gav upp totalt när det gällde allt vad ”gå ner i vikt” heter, då inget jag gjorde hjälpte för att komma till en mer lämplig nivå, både kilomässigt och centimetermässigt.

Sen några månader tillbaka har jag dock börjat väga mig och mäta mig en gång i veckan. Denna dagen har oftast varit fredagar. Utan någon större ansträngning så börjar vikten faktiskt att peka neråt och särskilt när det gäller centimetrar. Jag går stadigt ner ca 0,5 cm i veckan runt höfterna, och jag ligger nu på 95 cm, vilket är det lägsta runt höfterna jag har legat på på sen hösten 2012.

Runt midjan så skiftar det konstant sen i höstas mellan ca 73-76 cm och runt magen så har det pendlat från allt mellan det lägsta på 86 cm till farliga 91. När jag var som lägst centimetermässigt så var det 69 cm runt midjan, 80 cm runt magen och 94 cm runt höfterna,och detta var hösten 2012, vilket var resultatet av dagliga morgonpromenader på 45 minuter och extrem kalorirestruktion (max 1200 kcal). Som ni har märkt så funkar inte det i längden, då jag alltid går upp dessa förlorade kilon när vintern kommer och motion inte är möjligt.

Dock så har jag sedan den här ”viktnedgången” började i höstas någon gång inte legat över 88 cm i alla fall, vilket är positivt, och mina bilringar börjar sakta försvinna, men det är ändå alldeles för stort och brett runt magen för att jag ska vara nöjd och ”hälsosam” enligt det farliga bukfettets omfång som helst inte ska överstiga 80 cm för kvinnor.

Jag skulle dock vilja påstå att testa att äta mer stärkelse har faktiskt varit det som kickstartat min viktnedgång, för jag har varken motionerat som en tok eller gjort några andra extrema förändringar för att stadigt gå ner dessa centimetrar. Det enda jag har gjort är att göra ett ärligt försök till att minska ner på onyttigt, ätit mer stärkelse och framförallt mer veganskt när jag väl får bestämma. Det har gått sakta, men hellre se små förändringar som är stadiga än att man gör en snabb förändring som inte är hållbar. Jag vill verkligen inte väga mer nu, jag vill bara väga och må som bäst på en mer hälsosam nivå och där är jag verkligen inte idag – oavsett vad folk tycker om hur jag ser ut och väger idag.

Att säga just viktnedgång är egentligen fel ord, för vågen har stått mer eller mindre helt still hela hösten eller så har vikten ökat något. Det värsta jag har legat på är ca 67 kg. Min vikt har de senaste 4 åren eller så sen jag flyttade till Växjö ökat med ca 1 kg om året. När vi flyttade till Furuby så kommer jag inte ihåg hur det låg till med centimetrarna, men jag vet att min vikt när vi bodde där pendlade mellan ca 60 kg och 62. När vi flyttade in till stan för snart 3 år sen så har viktökningen eskalerat mer och jag har stadigt hamnat högre och högre upp på viktskalan, och sen har det varit mycket svårt att komma under en viss gräns.

När jag vägde som ”lägst” efter att jag exploderade 15 kg upp våren 2009 och gick från smala och mycket trivsamma vikt på 50 kg till ”feta” 65 kg så vägde jag 60 kg. Det var den magiska gränsen under mycket lång tid, men den har hela tiden ökat. Nu är det ett mirakel att jag ligger under 65, för där jag har inte varit på ett bra tag. Min nuvarande vikt idag var låga 64,4 kg! Jag hoppas verkligen att vikten kan åtminstone hålla sig där, eller inte peka över 65 igen, men det är inget jag räknar med.

Mest sannolikt har jag bara förlorat vattenvikt och viktig muskelmassa denna veckan men totalt sett har jag gått ner 2 kg på en vecka av att varit mycket dålig i magen sen i måndags. Förra fredagen vägde jag 66,4 kg och nu 64,4. Jag tyckte iofs när jag såg mig i spegeln i morse att mina dubbelhakor har förmodligen blivit mindre också under denna veckan, vilket är positivt. Inte så konstigt iofs om man gått ner 2 kg…

Vill du veta mer om hur jag mått så kan du läsa mitt föregående inlägg som är lösenordsskyddat pga ”äckelvarningen” jag utfärdade om vad jag har skrivit. Inlägget ska inte läsas av känsliga personer, men lösenordet är ”Poop” om du ändå är nyfiken, med stort P i början.

Trevlig helg!

Publicerat den

Jag var med i Idol 2004!

jag-idol-2004
Bild på mig från idol 2004

Jag fick nyligen ett sms från min pappa där han tackade för presenten och sedan talade han om för mig att jag var på TV i måndags. Jag är den som har massa rosa smink på mig och där Clabbe säger att det passar bättre på säckpipa. Vad som däremot inte visades i programmet var att kisthi ville ha med mig. Hon tyckte bar att min stil var lite svår att tolka, då jag var klädd i svart huvatröja med knallrosa text + svarta baggy byxor, men på ryggen hade jag en jättesöt teddybjörn som ryggsäck. För 10 år sen så älskade jag nämligen att blanda ”sött” med ”hårt” och jag ville väldigt gärna bli en kändis. Om jag kan sjunga eller ej är ointressant, för sen Idol 2004 så har jag totalt lagt ner allt vad musik-karriär heter och jag sjunger aldrig numera, och det är helt ok. På grund utav min fibromyalgi så hade jag aldrig orkat vara med ändå, även om jag hade gått vidare.

Det enda jag kan se dock när jag ser mig själv från 10 år tillbaka är – ”herregud, vad smal jag är! Det är sådär jag borde se ut, inte feta kinder och dubbelhaka. Jag vägde väl typ 12-13 kg mindre än vad jag gör idag på den bilden, men skitsamma. Det är ju bara jag som tycker att jag ser tjock ut numera…

Jag sjöng i alla fall Amazing Grace, och det var därför jag fick den kommentaren av Clabbe.

Nu när idol har börjat igen och det fyller 10 år, så är det nästan självklart att min lilla audition borde visas igen, men det enda jag orkade leta mig igenom var det här lilla klippet:

Uppdatering!
Klippet när jag sjunger (faktiskt väldigt dåligt, så jag förstår varför jag inte gick vidare) har nu infunnit sig på YouTube. Det är Idol själva som lagt ut den, så varsågoda: