En till katt, kanske?

I flera år så har jag tänkt tanken att jag hade velat ha antingen en till katt, eller att efter Maja inte finns mer så vill jag fortsätta ha katt. Nu när jag är singel igen så är det valet bara mitt och jag är nu väldigt säker på att trots att jag och Maja flyttar in i en liten skokartong på 30 kvadratmeter, så vill jag ha en till katt. Och sen kommer Anton, men det är en annan historia.

Kattunge eller vuxen katt?

Photo by Pixabay on Pexels.com

Där är svaret rätt enkelt. Jag vill helst ha en kattunge, och det beror mest på att Maja inte är superglad i andra vuxna katter, så därför kan det gå lättare med en kattunge. Då kanske hon känner att hon dels kan fostra den men även få något att ta hand om. Jag tror inte det kommer bli jättelätt direkt, men lite lättare i alla fall, även om kattungar i sig generellt är små energiska fluffiga bomber som ska aktiveras dygnet runt eller nått.

Adopterad eller raskatt?

Photo by Pixabay on Pexels.com

Den andra viktiga frågan är om jag skaffar vilken katt som helst, och i så fall adopterar eller om jag köper raskatt från en uppfödare. Där är svaret mer blandat. Det beror nämligen på. Jag vet att jag vill ha raskatt och helst en kattunge som är så frisk som möjligt. Om detta går att hitta på ett ställe där man kan adoptera en katt, så då är det ju jättebra, men oftast är det bara vuxna katter i blandade raser, eller huskatter man kan få tag på, och då får jag i så fall vänta med att skaffa katt tills jag inte har min lilla Maja-bebis kvar. En kattunge är också lättare att fostra och lära vad som gäller. Orsaken till varför jag vill ha raskatt den här gången är för att då vet man mer vad man får. Maja är förmodligen inavlad och kom från en ”uppfödare” som ingen egentligen bör ha köpt en katt ifrån, men jag ångrar inte mitt köp av henne alls. Det hade liksom bara gjort hela katt-upplevelsen bättre om man vet mer vad man får om man köper en renrasig katt, likaväl som när man köper en renrasig hund. Självklart finns det skillnader inom varje ras och ingen katt är egentligen rastypisk, men det blir lättare att veta vad man får om den är renrasig, och generellt kanske också friskare om den kommer från en uppfödare som bryr sig om att avla fram hälsosamma katter utan sjukdomar och annat dåligt.

Vilken ras, då?

Där är jag lite osäker, men ändå inte. Jag vill ha en stor katt. Alltså, en Maine Coon(MC), Norsk Skogskatt(NS) eller Ragdoll(RD). Någon av dessa tre raserna är av störst intresse. MC gillar jag för storleken och deras nyfikna sida. NS Är det egentligen likadant med plus att de är väldigt smarta också. RD är jag nyfiken på för att de älskar att vara med sina ägare, och väldigt lugna samtidigt som de ändå är väldigt stora. Typ en Maja i mega-fluff-format eller nått. Egentligen är alla av dessa raserna lika intressanta. Jag vet vilken typ av katt jag vill ha och det är tekniskt sett en katt som är som Maja, utan de negativa sidorna såsom att hon är rädd för främlingar och lite skygg. Efter 12 år på jorden så är det fortfarande inte riktigt borta. Annars är ju Maja väldigt social med oss vanligtvis, gillar att gosa, sitta i knät och vara med. Sen pratar hon mycket vilket jag gillar och jag hade helst inte velat ha en katt som är konstant tyst och bara pratar ibland för att den måste. Floccon, som jag var kattvakt till i början på sommaren var väldigt trevlig, pratglad, supersmart och snäll samt social. Hade inte Maja varit som hon är, d.v.s. inte gillat honom så mycket så hade jag nog få se ännu fler av hans trevliga sidor, för han gillar ju att vara social. Han är en Norsk Skogskatt också, förresten, vilket gör att man fått upp ögonen mer för den rasen. Det är lite så att så fort man kollar upp en ras så bestämmer man sig för den. Sen kommer det upp någon video på YouTube i flödet som är någon av de andra raserna och så kollar man upp en av dem och bestämmer sig för en av dem och sen fortsätter det så i fan all evighet. Det är väldigt bestämt mellan dessa tre raserna i alla fall och jag är rätt säker på att när jag väl hittat rätt uppfödare så spelar rasen mindre roll. Alla tre är lika rätt tror jag nog. Eller så slutar det med att jag skaffar en av varje ras till sist, men frågan är vilken jag skulle börja med i så fall? Ett liv med massa husdjur tycker jag låter fantastiskt i mina öron, för någon vidare pojkvän lär det ju inte bli direkt…

Hane eller hona?

Där är det som vanligt hane som gäller. Jag älskade Nisse, och jag är ju en hanhundsmänniska. Dock älskar jag Maja också så på så vis spelar det mindre roll med könet på katten. Jag hade dock helst velat ha en hane bara för att jag älskar hanar först och främst. Hane gillar jag också mer p.g.a. lugnare temperament (oftast) och för att de oftare är större än honorna.

Namn, då?

Ja, vad ska katten heta? Felix kanske? Eller Bubben. Eller Bosse? Han liksom Maja lär ju få sjutton olika smeknamn utöver sitt vanliga namn, men jag skulle gissa att det blir något klassiskt svenskt namn. Jag har ju några namn bokade till mina framtida hundar, och till GD är ju Anton, Alphonse (Alfons), Albert och Alfred bokade. Jag verkar gilla namn som börjar på A till Grand Danois iaf 😁 Skulle jag skaffa en mops är dock Felix ett namn jag tänkt ut till den, men vi får se. Kom gärna med förslag i kommentarsfältet!

Bostad är fixat. Allt är löst. Och jag är typ skitlycklig…

Närbild på en skål med godis och två tända ljus i bakgrunden. Tog bilden på Heimstadens kontor, som blir min nya hyresvärd om ett par månader.

Här går det undan minsann. Efter mitt förra inlägg så fick jag ett gäng härliga kommentarer från en vän som tipsade mig om lägenheterna där hon bor. Det är helt nybyggt i tre etapper. Etapp 1 är färdigt och uthyrning till etapp två är pågående. Etapp tre har inflyttning under våren 2019. Det är på riktigt bra läge i Arlöv, så jag flyttar tillbaka dit alltså. Det är ju inget fel på orten. Det jag inte gillade när vi bodde i Arlöv innan var mest lägenheten och hyresvärden i sig. Arlöv som ort är jättebra. Det finns köpcenter, tågstation och regionbussar som snabbt tar mig mellan Malmö och Lund. Alla lägenheter i bygget jag flyttar in i har diskmaskin, tvättmaskin och torktumlare(kombimaskin för ettorna) samt fiberlina. Det finns även mikrovågsugn! När jag fick veta detta så hände mycket på samma gång.

Jag hade bokat in ett möte med banken för att kolla mina möjligheter att ta banklån och bokat in en visning på en lägenhet i Hässleholm. Dock när jag pratade med banken innan mötet så sa dem att utan en riktig inkomst så blir det praktiskt taget omöjligt att få köpa en bostad trots alla andra ”fördelar” jag har såsom stor kontantinsats eller leva utan lån. När jag insåg det och fick veta om det här bostadsprojektet så började tanke om hyreslägenhet kännas mycket bättre. Det har gjort att jag i princip tappat alla tankar på att köpa mig något just nu, och att hyra är bättre. Jag menar, det har ju sina fördelar det också.

Under mötet med banken igår så ringde dem från nybygget och ville erbjuda mig en lägenhet vilket är helt otroligt! Lägenheten jag har fått är en mini etta på 30 kvadratmeter men med tanke på allt som ingår och att hyran är något jag har råd med så är det fanimej värt det. Jag gjorde en snabb budget igår och jag ligger på god marginal på bara CSN, så det kommer bli riktigt bra. Jag gillar ju att leva billigt också och utgifterna kommer bli väldigt få. När jag väl tänker efter så behöver jag inte så mycket yta. När jag är hemma rör jag mig bara på en mycket liten del och ska jag ändå bo själv och bara tänka på mig (+ alla eventuella djur utöver Maja) så räcker det med en etta. Särskilt nu med tanke på att det är nybyggt! Jag älskar ju den aspekten! Och innan ni frågar – ja, jag har tankar på att klämma in Anton i den här lilla lägenheten också. Är det bara jag så kan en GD absolut få plats i en liten etta! Grandisar är kända för att vara lugna inomhus och de tar inte så mycket plats. Sen kommer han ju få vara i sängen, eventuella soffor etc så spela roll då, liksom?!

Fördelarna med att hyra just nu är ju att jag slipper röra mitt kapital, jag är den första hyresgästen och jag får alla bekvämligheter jag vill ha. Med tanke på det bra läget och närheten till Malmö så har jag och Henrik kommit överens om att behålla bilen vilket känns bra och på nya stället finns typ 10 laddplatser för elbilar. När jag skrev på kontraktet för lägenheten tidigare idag fick jag veta att de är till för hyresgästerna, så snarast möjligt då avtalen för parkeringsplatserna blir tillgängliga så har jag laddplats till min älskade bil. Att behålla bilen innebär att vi delar på kostnaden som innan och att jag får agera lite chaufför till Henrik men det har jag inga problem med alls. Vi kommer ju fortfarande umgås, förmodligen bli bästa vänner och jag tror jag hade haft svårt att inte ha han i mitt liv. Att leva som singel, men ändå ha hans stöd är absolut den bästa lösningen med tanke på hur vårt liv tillsammans har utvecklats. Jag är ju också noll intresserad av någon annan och jag tror inte någon annan vill ha mig heller, så därför passar denna lösningen riktigt bra in!

Inflyttning är i mitten på december så det är ett lagom avstånd tidsmässigt också. Jag längtar en hel del tills det är över dock. Nu lär jag väl istället bli besatt av möbler, men det är ju en framgång.

Åtminstone för en sån som mig.

Min sommar i Norrland och Stockholm 2019 – Del 4

Trainy McTrainFace hette ett tåg jag såg på Stockholm Södra när jag skulle möta min vän och min älskade älskling. Det var jag ju tvungen att fotografera!

Det här är en serie blogginlägg som kommer publiceras långt efter att jag har varit i Norrland, just på grund utav att det är en dum idé att ens hem blir rånat, för att man skriver i real-tid att man inte är hemma. Inte för att ni direkt vet var jag bor, men ändå. Nu vet ni det. Då kör vi!

Nu har jag varit i Stockholm i nästan en vecka, eller ja i alla fall om man räknar vardagar. I söndags åkte jag in till stan för att träffa en gammal kompis som jag lärde känna när jag först flyttade ner till Skåne. Det var trevligt. Då var det så ohyggligt varmt att man visste knappt var man skulle ta vägen. Vi möttes upp på Stockholms central, gick till Drottninggatan och sen gick vi in på ett av alla dessa Espresso House och tog något att dricka. Sen satt vi där i säkert två timmar och pratade, och sen gick vi tillbaka mot pendeltågen, satt utanför där en stund och sen åkte jag hem.

I måndags så fick jag äntligen besöka min framtida uppfödare igen, men jag skriver mer om det på Antons blogg, så håll utkik efter det inlägget.

I tisdags åkte jag och Mamma till Sickla köpcenter för att kolla upp hur min dator mår. De rensade den med lite mer tryckluft och sen dess har jag inte märkt av något med tangentbordet, så det verkar ha hjälpt. Förhoppningsvis är det problemet åtgärdat nu. Jag hoppas verkligen det! Efter vi var till Sickla så mötte jag upp en annan gammal kompis. Vi spenderade hela eftermiddagen i Farsta Centrum, där vi mest fikade och satt och pratade, men det blev lite små shopping med, åtminstone för hennes del.

Igår så träffade jag en till gammal vän, precis innan jag skulle möta upp älsklingen min som har kommit hit för att hålla mig lite sällskap i ett par dagar innan det är dags. Idag är tanken att vi ska gå runt lite på Söder, äta gott och ta det allmänt lugnt. Ikväll kommer familjens ”bästa vänner” och äter middag med oss och imorgon är det dags att fara hem igen. Det känns lite konstigt att man varit iväg i nästan två veckor nu, men det ska bli skönt att komma hem till Maja igen. Förhoppningsvis orkar jag räkna mer matematik efter att jag kommit hem igen, men jag räknar inte med några massiva grejer. Jag har dock skaffat konto på brilliant.org efter tjat och gnat från typ alla YouTube kanaler som finns som ständigt har de som sponsor. Dock med tanke på hur svårt jag har för matematik så skadar det inte att prova deras hemsida för att se om några matematiska koncept blir lättare att förstå.

Jag tror inte det kommer hjälpa sådär mirakulöst, men vem vet. Det skadar som sagt inte att prova. Under veckan har jag också aktiverat Apple Pay igen på telefonen etc, så snart nog ska jag testa betala med mobilen. Det känns kul 😃. Jag hade ju liksom ingen aning om att det fungerar där alla blipp funkar, så det är ju jättebra.

Min sommar i Norrland och Stockholm 2019 – Del 3

Det här är en serie blogginlägg som kommer publiceras långt efter att jag har varit i Norrland, just på grund utav att det är en dum idé att ens hem blir rånat, för att man skriver i real-tid att man inte är hemma. Inte för att ni direkt vet var jag bor, men ändå. Nu vet ni det. Då kör vi!

Nu har jag hamnat i Stockholm och senaste dagarna med tanke på mygg och allmänna insekter har det varit mycket bättre. Jag har spenderat ungefär 3 dagar ensam i farmor och farfars hus, och det funkade fint, även om det blev lite tråkigt på slutet. När jag var helt ensam i huset så spenderade jag tiden med att se film, YouTube och att lära mig mer om ASP.NET. Jag fortsatte slåss med mygg, och en natt bestämde jag mig för att sova i ett av de lediga rummen på ovanvåningen för att där var det tydligen så lite mygg, men självklart när jag sov där blev jag galet biten av mygg så för min del var det skitsamma.

Att inte kunna sova ordentligt om nätterna har gjort att jag varit för trött för att orka räkna matematik, så det har varit lite störigt, men å andra sidan borde mina trogna läsare förstå att det ändå inte är lönt, men så fort jag får upp energinivån så ska jag räkna lite till. Som läget är nu med tanke på hur trött jag varit på sistone sen min lilla krasch så har jag räknat ungefär 2 timmar på en månad, så det minskar ju risken att jag kommer få godkänt på någon av tentorna sen i augusti. Jaja, jag överlever det. Gör ni det?

När familjen kom tillbaka så fick jag sova en natt i campern och det var helt myggfritt och så underbart. Jag sov där i natt igen, men då är jag mer osäker på om det var mygg eller inte. Jag drömde nämligen i natt att det var en mygg i campern och att jag blev biten, och det kändes som om att jag var vaken, men det var en dröm så jag är lite smått förvirrad idag p.g.a. det. Förmodligen var det ingen mygg där i natt, och både jag och föräldrarna har varit noga med att inte hålla dörren öppen för mycket, och vill man vädra är alla myggfönster och dörrar öppna i så fall.

Resan hem till Stockholm gick fint i alla fall. Vi åkte från byn vid 12 och kom hem till Stockholm vid 18:45. Det hade hänt en olycka som gjorde att det blev lite köbildning en stund, men det var relativt snabbt ordnat när vi drabbades av det. Vi stannade också till i Bollnäs på Biltema och Coop där vi åt lite lunch, köpte tryckluft och handlade lite mer bär för de hade vi glömt ta med oss från Stensån. Tryckluften är till för min dator, då E tangenten igen började strula efter att jag hade rengjort den för några dagar sen. Förmodligen beror de problemen på att något skräp råkat komma in under tangenten när jag rengjorde den, för nu när jag använt tryckluften så märker jag skillnad. Dock så ska jag ändå åka till närmsta Apple butik sen för att kolla så inget är fel på tangentbordet. Sen jag lämnade in datorn för reparation av tangentbordet tidigare i vår så har tangentbordet fungerat felfritt så jag är väldigt övertygad om att det skräp som orsakat problemet och inget annat. Är det något annat så är det en mirakulös timing som skett, den saken är klar!

Om några dagar så kommer älsklingen upp till Stockholm och planen innan han dyker upp är att passa på och träffa kompisar och kennlar som är av större intresse för mig än för honom. Sen ska vi umgås tillsammans och med min familj tills det är dags att fara tillbaka till Skåne och vår älskade Maja.

Min lilla bebis Maja, ligger och sover på en filt hemma i soffan bredvid husse. Henrik har tagit bilden.

Apropå Maja så måste jag nämna att jag håller på och längta ihjäl mig efter henne. Jag har nog aldrig saknat henne så mycket som jag gör under den här resan. Vad det beror på vet jag inte, hon mår liksom bra och allt är som vanligt. Hon är mest ensam om dagarna medan älsklingen är på jobb. Sen är hon supergosig och social med honom så det är liksom inga konstigheter som pågår. Jag bara saknar henne så mycket. Förhoppningen är dock att jag ska kunna hälsa på min framtida uppfödare innan jag åker hem på fredag (2 augusti) så jag får min årliga dos av grandisar, särskilt gos med Gandalf! Bättre gos med grandis är svårt att hitta just nu. Han älskar att gosa, med allt och alla och jag älskar att gosa med honom.

Senare idag ska jag träffa en gammal kompis som jag inte sett på några år nu. Jag har ingen aning om vad vi ska hitta på, men det blir väl något trevligt i alla fall.

Påsken 2018 och lite andra grejer…

Årets påskhelg har varit som de flesta andra påskhelger tidigare år. Det innebär att den har varit lugn, sovmorgon varje dag och mycket tv-tittande. Precis som vilken annan helg som helst. Undantaget denna gången är att jag har varit tvungen att räkna matte. Det har gått bra och sakta framåt, som vanligt. Däremot är det inte särskilt roligt, men det är ett måste, för annars blir jag ju aldrig någon typ av utvecklare i framtiden.

På påskafton åkte jag och älsklingen till Klippan för att hälsa på hans familj och äta lite påskmat. Det var trevligt. Som vanligt så åkte vi iväg nån gång efter att vi hade vaknat och vi åkte hem när vi kände att det var dags. Vi var rätt trötta när vi kom hem, men det var en trevlig resa och alltid lika kul att träffa familjen.

När det gäller allt det andra så är jag för tillfället, och lär väl fortsätta, vara nojig över vad som kommer hända härnäst. Kommer jag klara första modulprovet, som jag ska skriva denna vecka? Klarar jag mattekursen och i så fall med vilket betyg? Allt över E är ju liksom att hurra för tycker jag. Sen då? Kommer jag in på någon av de sjuttioelva program och kurser jag har sökt till hösten? Jag hoppas verkligen det, för jag har ingen jävla lust alls att vänta ett helt år till innan jag kan komma in på högskola eller universitet. Även om jag ska skriva högskoleprovet nu i vår så vill jag att det ska vara första och sista gången jag gör det. Jag har räknat ut att om jag får typ minst 0.5 på högskoleprovet så ökar mina chanser markant att bli antagen till de utbildningarna jag har sökt. Särskilt de lokala universiteten och högskolorna i Skåne som jag har sökt till. Blir det så att jag faktiskt INTE kommer in på något alls (eller bara någon av kurserna) så kommer jag bli tvingad att plugga till högskoleproven och ta dem igen, både i höst och på nästa vår och hoppas på att jag får högre och högre poäng ju fler gånger jag tar det. Men jag vill verkligen inte skriva det mer än en gång. Varför det liksom? Vad är syftet med den tortyren? Det räcker väl med två modulprov och ett nationellt prov i Matematik 2a?

Då säger väl ni läsare något i stil med:”Ja, men hur ska du annars få arbeta med något passionerat varje dag och dessutom få möjligheten att typ dubbla eller trippla din gamla lön?”. Ja just det. Lönen. Tänk, va? En dubblad inkomst, ett riktigt roligt jobb och många andra möjligheter. Absolut bäst är väl också om jag hittar ett jobb där vovven får följa med på kontoret. Det tror jag ska vara ett krav i mitt CV. En hundvänlig arbetsplats är viktigare än en (super)hög lön. Faktiskt. Så viktigt är det att det ska funka med vovve och jobb – oavsett var jag än hamnar i framtiden. Även om jag inte jobbar med IT, men lyckas hitta något annat som är mer välbetalt så är det viktigt för mig att en vacker dag att ha råd med hund och ha han med mig överallt.

Så går tankegången lite nu och som vanligt driver det mig och mitt humör till vansinne. Tankarna kring att allt kommer gå åt helvete gör mig nervös och orolig, vilket påverkar hur jag tänker kring matematiken. Därför sitter jag och svär som en jävla tok när jag räknar, för hjärnan är alldeles för upptagen att tänka på alla hemskheter som förmodligen inte kommer ske. Även om jag inte kommer in på något i höst, så är inte det så jättefarligt. Det är mer det att jag är trött på att vänta. Det var liksom typ ett år sen nu som jag bestämde mig att jag skulle byta karriär och äntligen ta det här ”data-steget”, och jag har gått och tänkt typ dagligen sen dess på utbildningar och min framtid som någon slags utvecklare. Hade jag redan haft matten fixad sen innan (tredje gången gillt, liksom) så hade jag ju sökt till 2017, för det hade jag förmodligen hunnit. Om jag måste vänta ett år till (minst) så kommer det bara göra allt jobbigare. Jag hade ju hellre velat fokusera på något som sker här och nu istället för något som inte alls kommer ske, eller som kommer ske senare i mitt liv. Men det är så typiskt för mig. Jag är så jävla van vid att bara vänta, hoppas och längta efter saker som typ aldrig kommer ändå. Men jaja. Som ni vet så har jag typ noll kontroll över tankegångar och handlingar så… Men jag överlever det! Jag har ju gjort det hittills…

Fortsatt trevlig påsk och nu hoppas vi också att vårvärmen kommer och sommaren! Jag är ruggigt trött på snö och allmänt skitväder…

Vill ni gästblogga om livet med Grand Danois?

Oj, upptäckte nu att jag inte skrivit något här på över 2 månader, men finns det inget särskilt att säga så är ju det förståeligt. Det har inte hänt så mycket just nu – i alla fall inget som jag vet att jag kan gå ut och säga och tills dess att jag har idéer på blogginlägg så har jag tänkte lite på en annan sak.

Jag håller just nu på att leka lite med undersökningsverktyget Limesurvey och där håller jag på att skapa en liten ”enkät” eller snarare ett gästbloggsverktyg där valfria personer som är uppfödare, valpköpare eller har ägt Grand Danois tidigare kan hjälpa till och bidra med blogginlägg om livet med denna härliga ras.

Det här gästbloggandet är helt valfritt och jag har valt att göra det så här via Limesurvey istället för att skapa nya användare till min blogg av rena säkerhetsskäl och för att det är lättare att ställa frågor via ett enkätsverktyg än i en blogg.

Jag är långt ifrån klar med den här undersökningen, men när jag är klar så kommer jag skapa en sida på bloggen där undersökningen är inklistrad så den som vill kan gå in och berätta lite om sina grandisar, dela med sig av vad de äter, hur gamla de är, vilken kennel de kommer ifrån och också dela med sig av en fin bild och en rolig berättelse. På det här viset tror jag denna bloggen kan bli mer intressant, och visa bättre utåt hur det är att ha Grand Danois.

Personerna som väljer att göra detta får själva välja hur mycket information de vill dela med sig och det är helt ok att avbryta mitt i alltihop och inte ta med sig något alls till min blogg. Ifall personer har egna bloggar, YouTube kanaler etc, så kommer länkar till sociala medier att finnas med dit om så önskas.

Inläggen kommer publiceras sporadiskt och bli en särskild kategori med inlägg, så jag hoppas detta kommer bli en positiv sak. Jag återkommer när gästbloggen är klar att medverka i. Förhoppningsvis tar det inte så lång tid men just nu är jag mitt i en flytt och sen är det lång semester som gäller, men tids nog så…

Jag hoppas i alla fall att många vill delta så jag har lite inlägg att sprida när det är lite idétorka…

Var jag ser mig själv om 5 år…

På senare tid så har det blivit en hel del filosoferande, på både gott och ont men det är något som verkligen har behövts. Den här våren har varit upplyftande (och jobbig) på många olika sätt och den senaste månaden eller så har jag verkligen funderat på många olika saker och många (eller alla) handlar om min framtid, men även på vad jag gjort tidigare.

Inlägget är jättelångt, så jag delar in det på flera sidor.

Är det ok att bo i hus om man bara är två personer?!

Ja, det är frågan. Tankarna kring boendefrågan dyker upp allt oftare nu med besked, och detta är en tanke jag har haft i huvudet av och till ett bra tag nu. Idag ska jag försöka få mina tankar och känslor till ord.

Jag sitter och funderar på drömboendet och var vi hamnar härnäst. Spänningen är olidlig!

Historian av fyrorna…

Sen 2011 har jag och älsklingen omedvetet valt att bo i fyror. Tanken har varit när vi har letat bostad att vi sökt oss efter stora tvåor eller treor. En stor tvåa är över 65 kvm och en stor trea är allt över 80 kvm, men det handlar mer om planlösningen än själva kvadratmetrarna. Det är i alla fall så jag själv resonerar. När vi skulle flytta till Växjö 2011 så hade vi inte tillräckligt med köpoäng för att få en lägenhet i stan, eller så fanns inget ledigt där vi ville bo. Vi tittade på en supersunkig trea på gamla Norr och tyckte att den var skräp och istället letade vi oss lite smått utanför. Vidingehem hade en ledig fyra för rimlig kostnad (ca 7k i månaden) på ca 95 kvm. Den fick vi, och det var 1½ mil utanför Växjö. Vi bodde på landet och fick ”glatt” ta bussen till stan och planera precis allt för att bara simpelt ta sig in till stan. Det var jobbigt, men det gick.

Något drygt år senare fick vi äntligen möjlighet att flytta in till Växjö och huset som vi hade tittat ut extra mycket var ett nybygge och när det fanns lediga lägenheter i huset så var vi på. Helst ville vi ha en trea, men även fyror var ok. Det blev en ledig fyra i huset, vi gick på visningen och vi fick den. Den var dyr, 11k ungefär blev det, men det var pengar vi sparade in på busskort istället så det blev nästan plus minus noll.

Vi bodde i den lägenheten i 4,5 år totalt, varav sista året blev det en bostadsrätt. Vi sålde den fort och enkelt och fick en bra vinst för framtiden. Denna lägenheten här i Skåne är också en fyra, som jag har berättat om tidigare.

Frågan är nu vad nästa ställe blir?

Definition av drömhuset

Hade jag fått bestämma fullständigt över pris, hus och kvadratmeter så hade det egentligen blivit ett nybyggt hus eller lägenhet, men nu är vi mer inne på ett äldre, men fräscht och renoverat radhus eller liknande. En lägenhet hade varit helt ok det med, men då ska det vara bra nog för att fungera. ”Drömhuset” ser i alla fall ut att vara något i den här stilen:

  • Ett äldre, fräscht och nyrenoverat (inget krav, men positivt) rad/par/kedjehus i två våningar.
  • 3 rum och kök, eller möjlighet att göra om en 4:a eller 5:a till en stor trea. Målet är väl att sovrummet och kontoret på ovanvåningen skall vara på ca 20 kvm vardera.
  • Ca 100-120 kvm stort fördelat på de två våningarna.
  • Två toaletter, en med dusch och den andra som gästtoalett, en på varje våning.
  • Grovkök/tvättstuga i anslutning till köket med tvättmaskin och torktumlare samt förrådsmöjligheter för retursaker(pant och sånt) och städprylar.
  • Avlångt kök (såsom i klassiska radhus, där allt ligger på en rad, istället för ”fyrkantigt” kök) med hel kyl och frys samt diskmaskin. Extra nice är det med induktionshäll och varmluftsugn.
  • Stabilt bredband med hög uppkoppling med fiber. Typ 100/100 Mbit.
  • Tillhörande garage, gärna i direktanslutning till huset med möjlighet till att ladda en elbil, eller garage nära nog för att det inte ska kännas jobbigt att bära hem  många matkassar från en storhandling.
  • Ett extra förråd och en någorlunda liten tomt. Tillräckligt stor för att släppa en Grand Danois lös ett ex antal gånger om dagen. Kanske en vind också, men absolut inget tvång.
  • Läget; så nära Hyllie station som möjligt (max 2 km). Gärna i ett lugnt och tryggt område.
  • Pris; Max 2 miljoner i lån, men gärna lägre.
  • Äganderätt om möjligt, men låg avgift om det är bostadsrätt.
  • Möjlighet för insynsskydd eller byggande av staket runt tomten, om detta inte redan finns.
  • Förutom nära till Hyllie och Emporia så är det ett plus i kanten om det finns typ en Netto eller annan butik på snabbt gångavstånd för de där ”sista minuten” handlingarna eller när man är godissugen på en torsdag kväll.

Gällande krav på lägenhet så ska den praktiskt taget vara stor nog för alla våra saker och ha en gästtoalett och fungera för att ha GD! Alltså plats för hundsängar och andra tillbehör för vovven utan att man känner sig instängd i ett hörn oavsett vart man än går i lägenheten. Läget och lite annat som är nämnt ovan är också viktigt.

Jag ska också tillägga att de ”krav” jag ställt ovan är kanske lite orimliga, men de är långt från omöjliga. Under det senaste halvåret sen vi började flytten ner till Skåne igen så har vi haft koll på marknaden och ett flertal radhus som har det vi söker har kommit ut på marknaden, så hoppet är stort att vi faktiskt hittar det perfekta huset. Den stora frågan där är egentligen – har vi råd? Det borde vi ha, men man får se. Ju lägre lån och bostadsavgifter vi har desto bättre. Särskilt om räntan skulle gå upp eller om bostadsmarknaden skulle få för sig att krascha.

Men varför bo så stort utan barn etc?!

Ja, det är frågan. Jag antar att bo över 6 år i fyror har gjort en bekväm. Vi har fyllt och köpt grejer som passar för att bo lite större, men å andra sidan har vi använt de senaste två lägenheterna (denna och den i Växjö) som treor med extra förråd. Vi hade klarat oss riktigt bra i en simpel trea, och därför hade det varit super awesome ifall vi äntligen hade kunnat hitta ett perfekt boende som fungerar med hund och som har stora(20 kvm typ), men få rum. Jag personligen störs inte av folks eventuella åsikter kring att vi bor så stort utan planer på att utöka oss med tvåbenta saker som skriker och bajsar. Det passar oss att bo så här. Även om jag hade bott själv så hade jag lätt kunnat bo ensam i ett hus eller en stor trea, likadant hade jag kunnat bo själv i en fyra. Den som har problem med att vi bor större än vad som är ”acceptabelt” får helt enkelt hålla såna åsikter för sig själv. Vi känner ett sug av att gärna bo i ett litet hus med en liten tomt. Efter år av lägenheter tycker både jag och sambon att det egentligen är dags för det.

2016 – året som bara fanns…

2016 var ett år där hela världen reagerade på mycket ont här i världen. Många kända personer avled, Trump blev president i USA och mycket annat hände. Det enda jag kan hoppas på angående alla dessa dödsfallen är att Michael J Fox samt att Lasse Åberg inte dör inom kort. Då blir jag ledsen… Det har verkligen varit ett komplett tragiskt år på så vis med alla dessa personer som avlidit. För min egna personliga del så var 2016 mest bara ”meh”. Det hände egentligen inget särskilt. Tiden gick dock otroligt fort så sammanfattningen kommer bara ta upp ett fåtal saker som har hänt mig under det här året.

De största grejerna

Det var några få stora saker som hände i år. Vi både köpte och sålde lägenhet. Eller ja, vi köpte vår gamla lägenhet i Växjö tekniskt sett i december 2015, men vi fick i alla fall testa på att bo i bostadsrätt under mer eller mindre exakt ett år. Jag jobbade mitt första år med halvtidstjänst på Funkibator, vilket är min personliga maxkapacitet. Detta gjorde jag till en mycket stor del hemifrån och det har fungerat bra. Nästa år hoppas jag dock att det kommer fungera mycket bättre och att i stort sett allt ska gå felfritt. Vi flyttade också tillbaka till Skåne och jag gick upp ytterligare 6 jobbiga kilon till som jag verkligen vill bli av med under 2017. Jag blev också blond på påbörjade mina Skåneresor, men som under 2017 kommer bli Växjöresor istället. Min älskade Morfar gick tyvärr också bort vilket innebar ett stort beslut om att effektivt aldrig åka upp till Norrland något mer, då jag inte längre har något där att hämta. Detta är för övrigt ett beslut som hånar mig då jag drömmer mycket ofta att jag är där uppe igen och ångrar att jag hamnat där, fast det ändå inte är en ”big deal” att jag tagit det beslutet. Jag har också försökt hitta sätt för att förbättra min hälsa som jag hoppas fungerar.

De dåliga sakerna?

Ja, fanns det några såna? Förutom att Morfar dog och att jag blev lite fetare (ursäkta mitt ordval), så var det inte så mycket annat dåligt som hände i år. Jag har varit allmänt glad och nöjd med det mesta och tiden har liksom bara gått förbi. Eller flugit förbi, kanske man istället ska säga. Den enda ilskan jag har haft har egentligen bara varit den senaste veckan eller så då tusen olika småsaker irriterat skiten ur mig och jag hoppas det går över snart.

De bra sakerna?

Ja, det måste ju har varit flytten tillbaka till Skåne, som jag gått och längtat efter länge även om jag trivts mycket bra i Växjö. Det var också en trevlig upplevelse att jag fick ett år till med Henrik och att det gick bra att sälja lägenheten. Jag blev också klar med tandställningen och det var skönt.

Förhoppningar inför 2017?

Främst hoppas jag att min hälsa förbättras och att få en Grand Danois i 35 års present är något jag hoppas på också. Jag fyller i Maj och det ska komma en vårkull så vi får se hur det går. Självklart hoppas jag ju på att Henriks jobb kommer gå jättebra och att vi båda går ner i vikt samt får fortsätta leva tillsammans och vara lika lyckliga som vi varit i alla år med varandra. Jag hoppas också på att jag kan fortsätta spara undan pengar minst lika effektivt som tidigare i år och att jag ska fortsätta slippa oroa mig för onödiga saker. Vad alla dessa ”onödiga” sakerna är går ju att lista tusen meter långt eller nått. 2016 slapp jag oroa mig för mycket av dem och jag vill bara fortsätta ha det bra.

GOTT NYTT ÅR ÖNSKAR JAG ALLA MINA LÄSARE!!!

Mitt liv som 60 åring | En dröm jag hade i natt

I natt drömde jag att jag fick se mitt liv som 60 åring. Det var skrämmande, häftig och i vissa fall otroligt osannolikt. Jag tror inte det var en sanndröm men det var ändå väldigt kul att få drömma nått sånt.

Jag var 60 år, men jag vet inte hur jag såg ut. Jag kände mig som jag känner mig idag. Ibland agerar jag ju som en gammal pensionär ändå med mina krämpor och värk men på nått vis kändes jag friskare än vad jag generellt gör idag i 2016. I alla fall, jag var på väg upp till Norrland. Jag hade inte varit där på över 30 år eller så och nu var det dags för någon slags släktträff. Jag kände mig riktigt ensam som om att livet bara var ett stort hål. Jag var inne på min tredje Grand Danois, som av någon konstig anledning fick stanna kvar hemma och jag bodde ensam.

Jag nämnde min ”före detta” sambo och denne person var Henrik. I drömmen bodde vi inte längre ihop och alla tecknen pekade på att han tyvärr hade avlidit och detta var anledningen till varför han inte fanns i mitt liv längre.  Saknaden efter Henrik var så enorm att jag förmodligen var i en djup depression. Trots att jag hade en GD hemma så spelade det inte så mycket roll, jag var ledsen och ensam ändå. Mina föräldrar gjorde allt de kunde för att muntra upp mig på den här släktträffen och jag antar att det mesta fungerade.

De positiva aspekterna i mitt liv, förutom hunden var att jag hade varit vegan i över 30 år. Jag berättade för släkten att min hälsa hade förbättrats enormt när jag blev först vegetarian i 35 års åldern och ett par år senare vegan. Riktigt bra blev hälsan när jag och Henrik började äta WFPB (Whole Foods Plant Based) vilket är 100% växtbaserat lagat från grunden. Jag berättade att jag lätt gick ner 20 kilo (jag väger idag jättetunga 70 kg enligt vågen 😮 ) och har inte gått upp i vikt sen dess och jag var mycket pigg, aktiv och ur många aspekter var mitt liv komplett annorlunda jämföres med hur jag lever det idag.

Jag träffade mina syskon. Bägge hade barn, säkert 3 vardera. Likaså hade mina kusiner. Släkten hade utökats en hel del. Det kändes som om jag spenderade en halv evighet uppe i byn, men förmodligen var jag bara där i ett par dagar. Det var både snö, sommar och solsken blandat med tråkigt mörker. Jag fick träffa många gamla ansikten och konstigt vilket muntrade upp mig rejält men jag var också med om en del tråkiga saker under den här släktträffen. Bland annat försökte folk tvinga på mig aktiviteter jag vägrar vara med på och jag blev arg i drömmen och röt ifrån. Varför utelämnar jag från det här blogginlägget.

Jag hann vakna innan det var dags att åka hem och drömmen fick inget direkt avslut. Jag var lite smått chockad när jag vaknade och det blev ett litet abrupt uppvaknande då vi har målare i huset som målat trappuppgångarna, hissen etc i flera veckor. I dag skulle de måla alla dörrar i huset så det blev till att kliva upp direkt och börja jobba.

Mina tankar om drömmen…

Den här drömmen får mig att tänka lite. Om det är en sanndröm återstår ju att se. Kanske är jag inne på min tredje GD när jag är 60 år, det är mycket möjligt att jag är vegan då också med tanke på teknikens framgångar med allt som pågår med hur mat odlas etc. Jag hoppas dock på att jag och Henrik fortfarande lever ihop och är lyckliga när vi är så gamla och att jag aldrig ska behöva känna mig ensam och deprimerad igen. Jag hoppas också på att jag kan ha en någorlunda aktiv livsstil som inte påverkar mig negativt och att det finns möjligheter till en bättre hälsa. Tiden får utvisa om drömmen var rätt eller inte. Vid det laget lär jag säkert ha glömt bort totalt att jag fick en inblick i min framtid. Jag har ju liksom länge sagt att om jag passerar 60 år så blir jag förvånad, för med min usla hälsa borde jag dö av en hjärtinfarkt när jag är 42 eller nått, men man vet aldrig. Sakta men säkert kanske matvanorna blir bättre och jag kanske lever tills jag blir 120. Who knows? Jag vill bara leva ett bra, hälsosamt och rikt liv. Och gärna tillsammans med Henrik och ett gäng grandisar…