Min sommar i Norrland och Stockholm 2019 – Del 4

Trainy McTrainFace hette ett tåg jag såg på Stockholm Södra när jag skulle möta min vän och min älskade älskling. Det var jag ju tvungen att fotografera!

Det här är en serie blogginlägg som kommer publiceras långt efter att jag har varit i Norrland, just på grund utav att det är en dum idé att ens hem blir rånat, för att man skriver i real-tid att man inte är hemma. Inte för att ni direkt vet var jag bor, men ändå. Nu vet ni det. Då kör vi!

Nu har jag varit i Stockholm i nästan en vecka, eller ja i alla fall om man räknar vardagar. I söndags åkte jag in till stan för att träffa en gammal kompis som jag lärde känna när jag först flyttade ner till Skåne. Det var trevligt. Då var det så ohyggligt varmt att man visste knappt var man skulle ta vägen. Vi möttes upp på Stockholms central, gick till Drottninggatan och sen gick vi in på ett av alla dessa Espresso House och tog något att dricka. Sen satt vi där i säkert två timmar och pratade, och sen gick vi tillbaka mot pendeltågen, satt utanför där en stund och sen åkte jag hem.

I måndags så fick jag äntligen besöka min framtida uppfödare igen, men jag skriver mer om det på Antons blogg, så håll utkik efter det inlägget.

I tisdags åkte jag och Mamma till Sickla köpcenter för att kolla upp hur min dator mår. De rensade den med lite mer tryckluft och sen dess har jag inte märkt av något med tangentbordet, så det verkar ha hjälpt. Förhoppningsvis är det problemet åtgärdat nu. Jag hoppas verkligen det! Efter vi var till Sickla så mötte jag upp en annan gammal kompis. Vi spenderade hela eftermiddagen i Farsta Centrum, där vi mest fikade och satt och pratade, men det blev lite små shopping med, åtminstone för hennes del.

Igår så träffade jag en till gammal vän, precis innan jag skulle möta upp älsklingen min som har kommit hit för att hålla mig lite sällskap i ett par dagar innan det är dags. Idag är tanken att vi ska gå runt lite på Söder, äta gott och ta det allmänt lugnt. Ikväll kommer familjens ”bästa vänner” och äter middag med oss och imorgon är det dags att fara hem igen. Det känns lite konstigt att man varit iväg i nästan två veckor nu, men det ska bli skönt att komma hem till Maja igen. Förhoppningsvis orkar jag räkna mer matematik efter att jag kommit hem igen, men jag räknar inte med några massiva grejer. Jag har dock skaffat konto på brilliant.org efter tjat och gnat från typ alla YouTube kanaler som finns som ständigt har de som sponsor. Dock med tanke på hur svårt jag har för matematik så skadar det inte att prova deras hemsida för att se om några matematiska koncept blir lättare att förstå.

Jag tror inte det kommer hjälpa sådär mirakulöst, men vem vet. Det skadar som sagt inte att prova. Under veckan har jag också aktiverat Apple Pay igen på telefonen etc, så snart nog ska jag testa betala med mobilen. Det känns kul 😃. Jag hade ju liksom ingen aning om att det fungerar där alla blipp funkar, så det är ju jättebra.

Min sommar i Norrland och Stockholm 2019 – Del 3

Det här är en serie blogginlägg som kommer publiceras långt efter att jag har varit i Norrland, just på grund utav att det är en dum idé att ens hem blir rånat, för att man skriver i real-tid att man inte är hemma. Inte för att ni direkt vet var jag bor, men ändå. Nu vet ni det. Då kör vi!

Nu har jag hamnat i Stockholm och senaste dagarna med tanke på mygg och allmänna insekter har det varit mycket bättre. Jag har spenderat ungefär 3 dagar ensam i farmor och farfars hus, och det funkade fint, även om det blev lite tråkigt på slutet. När jag var helt ensam i huset så spenderade jag tiden med att se film, YouTube och att lära mig mer om ASP.NET. Jag fortsatte slåss med mygg, och en natt bestämde jag mig för att sova i ett av de lediga rummen på ovanvåningen för att där var det tydligen så lite mygg, men självklart när jag sov där blev jag galet biten av mygg så för min del var det skitsamma.

Att inte kunna sova ordentligt om nätterna har gjort att jag varit för trött för att orka räkna matematik, så det har varit lite störigt, men å andra sidan borde mina trogna läsare förstå att det ändå inte är lönt, men så fort jag får upp energinivån så ska jag räkna lite till. Som läget är nu med tanke på hur trött jag varit på sistone sen min lilla krasch så har jag räknat ungefär 2 timmar på en månad, så det minskar ju risken att jag kommer få godkänt på någon av tentorna sen i augusti. Jaja, jag överlever det. Gör ni det?

När familjen kom tillbaka så fick jag sova en natt i campern och det var helt myggfritt och så underbart. Jag sov där i natt igen, men då är jag mer osäker på om det var mygg eller inte. Jag drömde nämligen i natt att det var en mygg i campern och att jag blev biten, och det kändes som om att jag var vaken, men det var en dröm så jag är lite smått förvirrad idag p.g.a. det. Förmodligen var det ingen mygg där i natt, och både jag och föräldrarna har varit noga med att inte hålla dörren öppen för mycket, och vill man vädra är alla myggfönster och dörrar öppna i så fall.

Resan hem till Stockholm gick fint i alla fall. Vi åkte från byn vid 12 och kom hem till Stockholm vid 18:45. Det hade hänt en olycka som gjorde att det blev lite köbildning en stund, men det var relativt snabbt ordnat när vi drabbades av det. Vi stannade också till i Bollnäs på Biltema och Coop där vi åt lite lunch, köpte tryckluft och handlade lite mer bär för de hade vi glömt ta med oss från Stensån. Tryckluften är till för min dator, då E tangenten igen började strula efter att jag hade rengjort den för några dagar sen. Förmodligen beror de problemen på att något skräp råkat komma in under tangenten när jag rengjorde den, för nu när jag använt tryckluften så märker jag skillnad. Dock så ska jag ändå åka till närmsta Apple butik sen för att kolla så inget är fel på tangentbordet. Sen jag lämnade in datorn för reparation av tangentbordet tidigare i vår så har tangentbordet fungerat felfritt så jag är väldigt övertygad om att det skräp som orsakat problemet och inget annat. Är det något annat så är det en mirakulös timing som skett, den saken är klar!

Om några dagar så kommer älsklingen upp till Stockholm och planen innan han dyker upp är att passa på och träffa kompisar och kennlar som är av större intresse för mig än för honom. Sen ska vi umgås tillsammans och med min familj tills det är dags att fara tillbaka till Skåne och vår älskade Maja.

Min lilla bebis Maja, ligger och sover på en filt hemma i soffan bredvid husse. Henrik har tagit bilden.

Apropå Maja så måste jag nämna att jag håller på och längta ihjäl mig efter henne. Jag har nog aldrig saknat henne så mycket som jag gör under den här resan. Vad det beror på vet jag inte, hon mår liksom bra och allt är som vanligt. Hon är mest ensam om dagarna medan älsklingen är på jobb. Sen är hon supergosig och social med honom så det är liksom inga konstigheter som pågår. Jag bara saknar henne så mycket. Förhoppningen är dock att jag ska kunna hälsa på min framtida uppfödare innan jag åker hem på fredag (2 augusti) så jag får min årliga dos av grandisar, särskilt gos med Gandalf! Bättre gos med grandis är svårt att hitta just nu. Han älskar att gosa, med allt och alla och jag älskar att gosa med honom.

Senare idag ska jag träffa en gammal kompis som jag inte sett på några år nu. Jag har ingen aning om vad vi ska hitta på, men det blir väl något trevligt i alla fall.

Påsken 2018 och lite andra grejer…

Årets påskhelg har varit som de flesta andra påskhelger tidigare år. Det innebär att den har varit lugn, sovmorgon varje dag och mycket tv-tittande. Precis som vilken annan helg som helst. Undantaget denna gången är att jag har varit tvungen att räkna matte. Det har gått bra och sakta framåt, som vanligt. Däremot är det inte särskilt roligt, men det är ett måste, för annars blir jag ju aldrig någon typ av utvecklare i framtiden.

På påskafton åkte jag och älsklingen till Klippan för att hälsa på hans familj och äta lite påskmat. Det var trevligt. Som vanligt så åkte vi iväg nån gång efter att vi hade vaknat och vi åkte hem när vi kände att det var dags. Vi var rätt trötta när vi kom hem, men det var en trevlig resa och alltid lika kul att träffa familjen.

När det gäller allt det andra så är jag för tillfället, och lär väl fortsätta, vara nojig över vad som kommer hända härnäst. Kommer jag klara första modulprovet, som jag ska skriva denna vecka? Klarar jag mattekursen och i så fall med vilket betyg? Allt över E är ju liksom att hurra för tycker jag. Sen då? Kommer jag in på någon av de sjuttioelva program och kurser jag har sökt till hösten? Jag hoppas verkligen det, för jag har ingen jävla lust alls att vänta ett helt år till innan jag kan komma in på högskola eller universitet. Även om jag ska skriva högskoleprovet nu i vår så vill jag att det ska vara första och sista gången jag gör det. Jag har räknat ut att om jag får typ minst 0.5 på högskoleprovet så ökar mina chanser markant att bli antagen till de utbildningarna jag har sökt. Särskilt de lokala universiteten och högskolorna i Skåne som jag har sökt till. Blir det så att jag faktiskt INTE kommer in på något alls (eller bara någon av kurserna) så kommer jag bli tvingad att plugga till högskoleproven och ta dem igen, både i höst och på nästa vår och hoppas på att jag får högre och högre poäng ju fler gånger jag tar det. Men jag vill verkligen inte skriva det mer än en gång. Varför det liksom? Vad är syftet med den tortyren? Det räcker väl med två modulprov och ett nationellt prov i Matematik 2a?

Då säger väl ni läsare något i stil med:”Ja, men hur ska du annars få arbeta med något passionerat varje dag och dessutom få möjligheten att typ dubbla eller trippla din gamla lön?”. Ja just det. Lönen. Tänk, va? En dubblad inkomst, ett riktigt roligt jobb och många andra möjligheter. Absolut bäst är väl också om jag hittar ett jobb där vovven får följa med på kontoret. Det tror jag ska vara ett krav i mitt CV. En hundvänlig arbetsplats är viktigare än en (super)hög lön. Faktiskt. Så viktigt är det att det ska funka med vovve och jobb – oavsett var jag än hamnar i framtiden. Även om jag inte jobbar med IT, men lyckas hitta något annat som är mer välbetalt så är det viktigt för mig att en vacker dag att ha råd med hund och ha han med mig överallt.

Så går tankegången lite nu och som vanligt driver det mig och mitt humör till vansinne. Tankarna kring att allt kommer gå åt helvete gör mig nervös och orolig, vilket påverkar hur jag tänker kring matematiken. Därför sitter jag och svär som en jävla tok när jag räknar, för hjärnan är alldeles för upptagen att tänka på alla hemskheter som förmodligen inte kommer ske. Även om jag inte kommer in på något i höst, så är inte det så jättefarligt. Det är mer det att jag är trött på att vänta. Det var liksom typ ett år sen nu som jag bestämde mig att jag skulle byta karriär och äntligen ta det här ”data-steget”, och jag har gått och tänkt typ dagligen sen dess på utbildningar och min framtid som någon slags utvecklare. Hade jag redan haft matten fixad sen innan (tredje gången gillt, liksom) så hade jag ju sökt till 2017, för det hade jag förmodligen hunnit. Om jag måste vänta ett år till (minst) så kommer det bara göra allt jobbigare. Jag hade ju hellre velat fokusera på något som sker här och nu istället för något som inte alls kommer ske, eller som kommer ske senare i mitt liv. Men det är så typiskt för mig. Jag är så jävla van vid att bara vänta, hoppas och längta efter saker som typ aldrig kommer ändå. Men jaja. Som ni vet så har jag typ noll kontroll över tankegångar och handlingar så… Men jag överlever det! Jag har ju gjort det hittills…

Fortsatt trevlig påsk och nu hoppas vi också att vårvärmen kommer och sommaren! Jag är ruggigt trött på snö och allmänt skitväder…

Vill ni gästblogga om livet med Grand Danois?

Oj, upptäckte nu att jag inte skrivit något här på över 2 månader, men finns det inget särskilt att säga så är ju det förståeligt. Det har inte hänt så mycket just nu – i alla fall inget som jag vet att jag kan gå ut och säga och tills dess att jag har idéer på blogginlägg så har jag tänkte lite på en annan sak.

Jag håller just nu på att leka lite med undersökningsverktyget Limesurvey och där håller jag på att skapa en liten ”enkät” eller snarare ett gästbloggsverktyg där valfria personer som är uppfödare, valpköpare eller har ägt Grand Danois tidigare kan hjälpa till och bidra med blogginlägg om livet med denna härliga ras.

Det här gästbloggandet är helt valfritt och jag har valt att göra det så här via Limesurvey istället för att skapa nya användare till min blogg av rena säkerhetsskäl och för att det är lättare att ställa frågor via ett enkätsverktyg än i en blogg.

Jag är långt ifrån klar med den här undersökningen, men när jag är klar så kommer jag skapa en sida på bloggen där undersökningen är inklistrad så den som vill kan gå in och berätta lite om sina grandisar, dela med sig av vad de äter, hur gamla de är, vilken kennel de kommer ifrån och också dela med sig av en fin bild och en rolig berättelse. På det här viset tror jag denna bloggen kan bli mer intressant, och visa bättre utåt hur det är att ha Grand Danois.

Personerna som väljer att göra detta får själva välja hur mycket information de vill dela med sig och det är helt ok att avbryta mitt i alltihop och inte ta med sig något alls till min blogg. Ifall personer har egna bloggar, YouTube kanaler etc, så kommer länkar till sociala medier att finnas med dit om så önskas.

Inläggen kommer publiceras sporadiskt och bli en särskild kategori med inlägg, så jag hoppas detta kommer bli en positiv sak. Jag återkommer när gästbloggen är klar att medverka i. Förhoppningsvis tar det inte så lång tid men just nu är jag mitt i en flytt och sen är det lång semester som gäller, men tids nog så…

Jag hoppas i alla fall att många vill delta så jag har lite inlägg att sprida när det är lite idétorka…

Var jag ser mig själv om 5 år…

På senare tid så har det blivit en hel del filosoferande, på både gott och ont men det är något som verkligen har behövts. Den här våren har varit upplyftande (och jobbig) på många olika sätt och den senaste månaden eller så har jag verkligen funderat på många olika saker och många (eller alla) handlar om min framtid, men även på vad jag gjort tidigare.

Inlägget är jättelångt, så jag delar in det på flera sidor.

Är det ok att bo i hus om man bara är två personer?!

Ja, det är frågan. Tankarna kring boendefrågan dyker upp allt oftare nu med besked, och detta är en tanke jag har haft i huvudet av och till ett bra tag nu. Idag ska jag försöka få mina tankar och känslor till ord.

Jag sitter och funderar på drömboendet och var vi hamnar härnäst. Spänningen är olidlig!

Historian av fyrorna…

Sen 2011 har jag och älsklingen omedvetet valt att bo i fyror. Tanken har varit när vi har letat bostad att vi sökt oss efter stora tvåor eller treor. En stor tvåa är över 65 kvm och en stor trea är allt över 80 kvm, men det handlar mer om planlösningen än själva kvadratmetrarna. Det är i alla fall så jag själv resonerar. När vi skulle flytta till Växjö 2011 så hade vi inte tillräckligt med köpoäng för att få en lägenhet i stan, eller så fanns inget ledigt där vi ville bo. Vi tittade på en supersunkig trea på gamla Norr och tyckte att den var skräp och istället letade vi oss lite smått utanför. Vidingehem hade en ledig fyra för rimlig kostnad (ca 7k i månaden) på ca 95 kvm. Den fick vi, och det var 1½ mil utanför Växjö. Vi bodde på landet och fick ”glatt” ta bussen till stan och planera precis allt för att bara simpelt ta sig in till stan. Det var jobbigt, men det gick.

Något drygt år senare fick vi äntligen möjlighet att flytta in till Växjö och huset som vi hade tittat ut extra mycket var ett nybygge och när det fanns lediga lägenheter i huset så var vi på. Helst ville vi ha en trea, men även fyror var ok. Det blev en ledig fyra i huset, vi gick på visningen och vi fick den. Den var dyr, 11k ungefär blev det, men det var pengar vi sparade in på busskort istället så det blev nästan plus minus noll.

Vi bodde i den lägenheten i 4,5 år totalt, varav sista året blev det en bostadsrätt. Vi sålde den fort och enkelt och fick en bra vinst för framtiden. Denna lägenheten här i Skåne är också en fyra, som jag har berättat om tidigare.

Frågan är nu vad nästa ställe blir?

Definition av drömhuset

Hade jag fått bestämma fullständigt över pris, hus och kvadratmeter så hade det egentligen blivit ett nybyggt hus eller lägenhet, men nu är vi mer inne på ett äldre, men fräscht och renoverat radhus eller liknande. En lägenhet hade varit helt ok det med, men då ska det vara bra nog för att fungera. ”Drömhuset” ser i alla fall ut att vara något i den här stilen:

  • Ett äldre, fräscht och nyrenoverat (inget krav, men positivt) rad/par/kedjehus i två våningar.
  • 3 rum och kök, eller möjlighet att göra om en 4:a eller 5:a till en stor trea. Målet är väl att sovrummet och kontoret på ovanvåningen skall vara på ca 20 kvm vardera.
  • Ca 100-120 kvm stort fördelat på de två våningarna.
  • Två toaletter, en med dusch och den andra som gästtoalett, en på varje våning.
  • Grovkök/tvättstuga i anslutning till köket med tvättmaskin och torktumlare samt förrådsmöjligheter för retursaker(pant och sånt) och städprylar.
  • Avlångt kök (såsom i klassiska radhus, där allt ligger på en rad, istället för ”fyrkantigt” kök) med hel kyl och frys samt diskmaskin. Extra nice är det med induktionshäll och varmluftsugn.
  • Stabilt bredband med hög uppkoppling med fiber. Typ 100/100 Mbit.
  • Tillhörande garage, gärna i direktanslutning till huset med möjlighet till att ladda en elbil, eller garage nära nog för att det inte ska kännas jobbigt att bära hem  många matkassar från en storhandling.
  • Ett extra förråd och en någorlunda liten tomt. Tillräckligt stor för att släppa en Grand Danois lös ett ex antal gånger om dagen. Kanske en vind också, men absolut inget tvång.
  • Läget; så nära Hyllie station som möjligt (max 2 km). Gärna i ett lugnt och tryggt område.
  • Pris; Max 2 miljoner i lån, men gärna lägre.
  • Äganderätt om möjligt, men låg avgift om det är bostadsrätt.
  • Möjlighet för insynsskydd eller byggande av staket runt tomten, om detta inte redan finns.
  • Förutom nära till Hyllie och Emporia så är det ett plus i kanten om det finns typ en Netto eller annan butik på snabbt gångavstånd för de där ”sista minuten” handlingarna eller när man är godissugen på en torsdag kväll.

Gällande krav på lägenhet så ska den praktiskt taget vara stor nog för alla våra saker och ha en gästtoalett och fungera för att ha GD! Alltså plats för hundsängar och andra tillbehör för vovven utan att man känner sig instängd i ett hörn oavsett vart man än går i lägenheten. Läget och lite annat som är nämnt ovan är också viktigt.

Jag ska också tillägga att de ”krav” jag ställt ovan är kanske lite orimliga, men de är långt från omöjliga. Under det senaste halvåret sen vi började flytten ner till Skåne igen så har vi haft koll på marknaden och ett flertal radhus som har det vi söker har kommit ut på marknaden, så hoppet är stort att vi faktiskt hittar det perfekta huset. Den stora frågan där är egentligen – har vi råd? Det borde vi ha, men man får se. Ju lägre lån och bostadsavgifter vi har desto bättre. Särskilt om räntan skulle gå upp eller om bostadsmarknaden skulle få för sig att krascha.

Men varför bo så stort utan barn etc?!

Ja, det är frågan. Jag antar att bo över 6 år i fyror har gjort en bekväm. Vi har fyllt och köpt grejer som passar för att bo lite större, men å andra sidan har vi använt de senaste två lägenheterna (denna och den i Växjö) som treor med extra förråd. Vi hade klarat oss riktigt bra i en simpel trea, och därför hade det varit super awesome ifall vi äntligen hade kunnat hitta ett perfekt boende som fungerar med hund och som har stora(20 kvm typ), men få rum. Jag personligen störs inte av folks eventuella åsikter kring att vi bor så stort utan planer på att utöka oss med tvåbenta saker som skriker och bajsar. Det passar oss att bo så här. Även om jag hade bott själv så hade jag lätt kunnat bo ensam i ett hus eller en stor trea, likadant hade jag kunnat bo själv i en fyra. Den som har problem med att vi bor större än vad som är ”acceptabelt” får helt enkelt hålla såna åsikter för sig själv. Vi känner ett sug av att gärna bo i ett litet hus med en liten tomt. Efter år av lägenheter tycker både jag och sambon att det egentligen är dags för det.

2016 – året som bara fanns…

2016 var ett år där hela världen reagerade på mycket ont här i världen. Många kända personer avled, Trump blev president i USA och mycket annat hände. Det enda jag kan hoppas på angående alla dessa dödsfallen är att Michael J Fox samt att Lasse Åberg inte dör inom kort. Då blir jag ledsen… Det har verkligen varit ett komplett tragiskt år på så vis med alla dessa personer som avlidit. För min egna personliga del så var 2016 mest bara ”meh”. Det hände egentligen inget särskilt. Tiden gick dock otroligt fort så sammanfattningen kommer bara ta upp ett fåtal saker som har hänt mig under det här året.

De största grejerna

Det var några få stora saker som hände i år. Vi både köpte och sålde lägenhet. Eller ja, vi köpte vår gamla lägenhet i Växjö tekniskt sett i december 2015, men vi fick i alla fall testa på att bo i bostadsrätt under mer eller mindre exakt ett år. Jag jobbade mitt första år med halvtidstjänst på Funkibator, vilket är min personliga maxkapacitet. Detta gjorde jag till en mycket stor del hemifrån och det har fungerat bra. Nästa år hoppas jag dock att det kommer fungera mycket bättre och att i stort sett allt ska gå felfritt. Vi flyttade också tillbaka till Skåne och jag gick upp ytterligare 6 jobbiga kilon till som jag verkligen vill bli av med under 2017. Jag blev också blond på påbörjade mina Skåneresor, men som under 2017 kommer bli Växjöresor istället. Min älskade Morfar gick tyvärr också bort vilket innebar ett stort beslut om att effektivt aldrig åka upp till Norrland något mer, då jag inte längre har något där att hämta. Detta är för övrigt ett beslut som hånar mig då jag drömmer mycket ofta att jag är där uppe igen och ångrar att jag hamnat där, fast det ändå inte är en ”big deal” att jag tagit det beslutet. Jag har också försökt hitta sätt för att förbättra min hälsa som jag hoppas fungerar.

De dåliga sakerna?

Ja, fanns det några såna? Förutom att Morfar dog och att jag blev lite fetare (ursäkta mitt ordval), så var det inte så mycket annat dåligt som hände i år. Jag har varit allmänt glad och nöjd med det mesta och tiden har liksom bara gått förbi. Eller flugit förbi, kanske man istället ska säga. Den enda ilskan jag har haft har egentligen bara varit den senaste veckan eller så då tusen olika småsaker irriterat skiten ur mig och jag hoppas det går över snart.

De bra sakerna?

Ja, det måste ju har varit flytten tillbaka till Skåne, som jag gått och längtat efter länge även om jag trivts mycket bra i Växjö. Det var också en trevlig upplevelse att jag fick ett år till med Henrik och att det gick bra att sälja lägenheten. Jag blev också klar med tandställningen och det var skönt.

Förhoppningar inför 2017?

Främst hoppas jag att min hälsa förbättras och att få en Grand Danois i 35 års present är något jag hoppas på också. Jag fyller i Maj och det ska komma en vårkull så vi får se hur det går. Självklart hoppas jag ju på att Henriks jobb kommer gå jättebra och att vi båda går ner i vikt samt får fortsätta leva tillsammans och vara lika lyckliga som vi varit i alla år med varandra. Jag hoppas också på att jag kan fortsätta spara undan pengar minst lika effektivt som tidigare i år och att jag ska fortsätta slippa oroa mig för onödiga saker. Vad alla dessa ”onödiga” sakerna är går ju att lista tusen meter långt eller nått. 2016 slapp jag oroa mig för mycket av dem och jag vill bara fortsätta ha det bra.

GOTT NYTT ÅR ÖNSKAR JAG ALLA MINA LÄSARE!!!

Mitt liv som 60 åring | En dröm jag hade i natt

I natt drömde jag att jag fick se mitt liv som 60 åring. Det var skrämmande, häftig och i vissa fall otroligt osannolikt. Jag tror inte det var en sanndröm men det var ändå väldigt kul att få drömma nått sånt.

Jag var 60 år, men jag vet inte hur jag såg ut. Jag kände mig som jag känner mig idag. Ibland agerar jag ju som en gammal pensionär ändå med mina krämpor och värk men på nått vis kändes jag friskare än vad jag generellt gör idag i 2016. I alla fall, jag var på väg upp till Norrland. Jag hade inte varit där på över 30 år eller så och nu var det dags för någon slags släktträff. Jag kände mig riktigt ensam som om att livet bara var ett stort hål. Jag var inne på min tredje Grand Danois, som av någon konstig anledning fick stanna kvar hemma och jag bodde ensam.

Jag nämnde min ”före detta” sambo och denne person var Henrik. I drömmen bodde vi inte längre ihop och alla tecknen pekade på att han tyvärr hade avlidit och detta var anledningen till varför han inte fanns i mitt liv längre.  Saknaden efter Henrik var så enorm att jag förmodligen var i en djup depression. Trots att jag hade en GD hemma så spelade det inte så mycket roll, jag var ledsen och ensam ändå. Mina föräldrar gjorde allt de kunde för att muntra upp mig på den här släktträffen och jag antar att det mesta fungerade.

De positiva aspekterna i mitt liv, förutom hunden var att jag hade varit vegan i över 30 år. Jag berättade för släkten att min hälsa hade förbättrats enormt när jag blev först vegetarian i 35 års åldern och ett par år senare vegan. Riktigt bra blev hälsan när jag och Henrik började äta WFPB (Whole Foods Plant Based) vilket är 100% växtbaserat lagat från grunden. Jag berättade att jag lätt gick ner 20 kilo (jag väger idag jättetunga 70 kg enligt vågen 😮 ) och har inte gått upp i vikt sen dess och jag var mycket pigg, aktiv och ur många aspekter var mitt liv komplett annorlunda jämföres med hur jag lever det idag.

Jag träffade mina syskon. Bägge hade barn, säkert 3 vardera. Likaså hade mina kusiner. Släkten hade utökats en hel del. Det kändes som om jag spenderade en halv evighet uppe i byn, men förmodligen var jag bara där i ett par dagar. Det var både snö, sommar och solsken blandat med tråkigt mörker. Jag fick träffa många gamla ansikten och konstigt vilket muntrade upp mig rejält men jag var också med om en del tråkiga saker under den här släktträffen. Bland annat försökte folk tvinga på mig aktiviteter jag vägrar vara med på och jag blev arg i drömmen och röt ifrån. Varför utelämnar jag från det här blogginlägget.

Jag hann vakna innan det var dags att åka hem och drömmen fick inget direkt avslut. Jag var lite smått chockad när jag vaknade och det blev ett litet abrupt uppvaknande då vi har målare i huset som målat trappuppgångarna, hissen etc i flera veckor. I dag skulle de måla alla dörrar i huset så det blev till att kliva upp direkt och börja jobba.

Mina tankar om drömmen…

Den här drömmen får mig att tänka lite. Om det är en sanndröm återstår ju att se. Kanske är jag inne på min tredje GD när jag är 60 år, det är mycket möjligt att jag är vegan då också med tanke på teknikens framgångar med allt som pågår med hur mat odlas etc. Jag hoppas dock på att jag och Henrik fortfarande lever ihop och är lyckliga när vi är så gamla och att jag aldrig ska behöva känna mig ensam och deprimerad igen. Jag hoppas också på att jag kan ha en någorlunda aktiv livsstil som inte påverkar mig negativt och att det finns möjligheter till en bättre hälsa. Tiden får utvisa om drömmen var rätt eller inte. Vid det laget lär jag säkert ha glömt bort totalt att jag fick en inblick i min framtid. Jag har ju liksom länge sagt att om jag passerar 60 år så blir jag förvånad, för med min usla hälsa borde jag dö av en hjärtinfarkt när jag är 42 eller nått, men man vet aldrig. Sakta men säkert kanske matvanorna blir bättre och jag kanske lever tills jag blir 120. Who knows? Jag vill bara leva ett bra, hälsosamt och rikt liv. Och gärna tillsammans med Henrik och ett gäng grandisar…

Ca 10 dagar som skåning…

Känslorna återstår med att vara blandade. Åtminstone lite smått. Varför är utav diverse anledningar. I det stora hela, precis som tidigare är det mesta helt awesome, men det finns vissa småsaker som har drivit mig smått till vansinne. Det har iofs inget med själva flytten att göra eller så. Det är bara så att vissa saker förväntar man sig ska fungera oavsett vad som än händer i livet. Just nu börjar det dock ljusna, men fram tills idag så har mycket varit jobbigt.

Jag tänker inte gå in på detaljer, även om jag faktiskt vill. Orsaken beror på respekt. Vi vet att lägenheten vi flyttade in i är ett tillfälligt boende. Hur tillfälligt återstår att se. Det finns bra anledningar att hålla koll på bostadsmarknaden, efter den där perfekta lägenheten i Hyllie, eller det där underbara lilla radhuset som skulle ge oss den frihet vi önskar. Att bara bo i Skåne igen och dessutom så här nära till Lund och Malmö är fantastiskt, men vi längtar nog mer efter det mer permanenta boendet. Men fram tills vi hittar det så hoppas vi på att detta kommer funka fint och det lär det säkert göra också.

När vi flyttade in i lägenheten så fanns här mycket som skulle ordnas. Alla saker är på gång att fixas också och en hel del är redan gjort. Mina föräldrar var här i helgen och hjälpte oss komma igång i lägenheten rejält. Allt är typ uppackat nu och på sin plats. Vi har möblerat alla rum såsom vi vill ha det och vi tog en tripp till bland annat IKEA, där vi nu köpt höj och sänkbara skrivbord. Detta är något vi har längtat efter i många år och sen idag är kontoret hemma vår nya arbetsplats och det känns superhärligt på så sätt. Dock är inte våra datorer helt inkopplade ännu, men det är ingen superstress med det.

I det stora hela, nu när lägenheten äntligen börjat kännas som ett riktigt hem igen efter ca två veckor av att ha varit i ett konstant kaos med flyttlådor, ingen direkt jobbdator etc så börjar det kännas skönt. Själva lägenheten i sig är helt underbar. Vi har trevliga grannar och jag tror nog att nästan varje granne här har minst en hund så det är kul att träffa på så mycket voffsingar. I helgen träffade jag till och med på en Grand Danois! Dock var ägarna inte några som bodde här i huset, men bara att få träffa en GD var helt grymt kul! Tiken var rätt så rädd av sig, men jag var lyrisk av bara idén att det kommer en GD ibland till vårt hus för att hälsa på någon av våra grannar här.

Ja, känslorna är lite blandade men det var verkligen skönt att få komma i ordning i helgen. Nu längtar man bara efter lite julledigt. När vi går på semester så tror jag vi knappt kommer lämna lägenheten för vila är något vi verkligen behöver nu…

Och hur går det med att återfå den allt mer bredare skånskan? Den som jag talade förr, innan jag lämnade Skåne 2009? Ja, det får ni veta i ett annat inlägg. Just nu och i väldigt många år tillbaka har jag talat någon blaskig småländska med några ytterst få rullande R och mitt mål är att återfå den härliga dialekt jag egentligen var född till att tala. Jag är i alla fall hoppfull på att jag kommer lyckas.

Årets höstresa 2016, en simpel och kanske tråkig sammanfattning…

Jag tycker om att åka till Stockholm för att hälsa på min familj, mina gamla vänner jag har kontakt med där och för att träffa min framtida uppfödare. Detta året blev resan också av, min så kallade ”höstresa”. Någon gång under hösten åker jag alltså till Stockholm ensam och stannar i ca en vecka för att umgås och hitta på saker jag tycker är roligt som inte alltid är så roliga för älsklingen min.

Fredag

Årets resa blev en Fredag till Fredag och resan upp gick väldigt smärtfritt. Tågen var i tid! Ett mirakel! Det blev inte lika på vägen hem, men det berättar jag senare i inlägget. Syrran kom och mötte mig på T-Centralen och vi tog pendeltåget tillsammans hem till päronen. Där vankades det vegetarisk wok med Sussie och Gunnar, päronen och min syster. Brorsan är för närvarande i Singapore och härjar. Vi tittade på kort, jag berättade om flytten och planerna gällande försäljning av lägenheten med mera. Det var väldigt trevligt. Sen tittade vi på en massa kort från tidigare år.

Lördag

På lördagen åkte jag och Mamma in till stan. Jag hade planer på att köpa häftiga hårfärger, eftersom min plan med min blondering jag gjorde för några månader sen var just för att jag skulle ha lite roliga färger i håret. Jag har googlat lite och hittade precis vad jag letade efter på Lyko i Mood gallerian. Jag skulle ha lila och rosa färg men det var tre för två erbjudande så jag tog en blå färg också som jag ska testa att använda en annan gång. Jag köpte även en tub med silverglitter som jag letat efter i en halv evighet känns det som på en party butik som låg i närheten. Pappa hade kört in oss till stan, för han skulle filma lite för jobbet med Kalle, och efteråt gick vi och käkade sushi och annat gott på ett ställe jag åt på förra året när jag gjorde min höstresa 2015. När vi kom hem så började jag mitt äventyr med att sätta i färgen. Jag sköljde håret, utan att tvätta det med schampo. Det stod nämligen bara att håret skulle vara blött så jag testade. Sen delade jag in håret i tre delar. På höger sida satte jag i rosa färg och på vänster sida blev det lila. Den rosa färgen syntes mycket tydligt men den lila syntes nästan inte alls trots att jag tog lika mycket färg till bägge. När jag låtit det sitta i en stund så sköljde jag ur det. Det kom ingen färg ur utan det bara skummade. När jag var klar gjorde jag en fin fläta och nedan kan ni se resultatet:

Närbild på flätan. Effekten är uppnådd med den rosa färgen men lila syntes nästan inte alls.
Närbild på flätan. Effekten är uppnådd med den rosa färgen men lila syntes nästan inte alls.

Jag blev halvt nöjd. Själva effekten blev ju som sagt uppnådd för jag ville att det skulle synas mycket tydligt att jag hade fler färger i håret, men det var trist att den lila färgen inte syntes så mycket. Det var som om att den knappt fäste heller. Dock så syntes den lila färgen mycket bättre dagen efter när håret var torrt, men det var ändå otroligt lite som hade fastnat. På lördagkvällen gick vi på 60 årsfest. Jag stannade bara en stund och körde hem strax före kl 20 på kvällen. Sen satt jag och tittade på en av Twilight filmerna på Netflix som nyligen kommit ut där.

Söndag

På söndag fick jag återigen göra något som jag har längtat efter i flera år och det var att vara med på hundpromenad med Svenska Grand Danois klubben. När jag bodde i Stockholm så blev jag medlem i klubben och var ett tag med på nästan alla promenader, men efter att jag lämnade Stockholm så blev det dels för dyrt att vara medlem (plus att jag typ hela tiden glömde bli medlem). Den här söndagen var typ första gången på typ 15 år eller nått som jag fick vara med igen och tajma in det med min höstresa. Jag gick tillsammans med Ann-Louise från Grandison (min framtida uppfödare) och jag promenerade med Åse, som är en blå tik från K-kullen som var för två år sen.

Åse sitter bak i bilen och är alldeles, alldeles underbar! Jag blev så kär i hennes lynne och vackra kropp och huvud!
Åse sitter bak i bilen och är alldeles, alldeles underbar! Jag blev så kär i hennes lynne och vackra kropp och huvud!

Ann-Louise promenerade med Gibson, deras nya valp som var en riktig buse men när han var lugn så var han helt fantastisk. Precis som resten av deras härliga hundar. Det var jättekul att gå med alla som var med den dagen och jag fick lära mig nya saker, både om rasen men även andra grejer som kan vara bra att veta inför mitt hundköp.

Ann-Louise med Gibson. Många bilder blev det och ingen blev 100% perfekt men här ser man snyggingen i sin helhet.
Ann-Louise med Gibson. Många bilder blev det och ingen blev 100% perfekt men här ser man snyggingen i sin helhet.

På eftermiddagen besökte jag även min syster som är utbildad hälsorådgivare inom Ayurveda (hur det nu stavas). Hon tog min puls och gav mig lite råd om mat och annat. Om och när jag följer hennes råd återstår att se. Jag är skeptisk till det som inte forskningen säger när det gäller kost. Jag har ju också lärt mig massvis själv de senaste åren och planen är egentligen – ät mer fibrer och försök gå åt det veganska hållet om möjligt. Jag får tänka på saken. Det som var mest intressant var att hon kunde känna att jag har fibromyalgi när hon tog pulsen och det tyckte jag ändå var lite häftigt. Det är skönt att få sina besvär bekräftade på många olika sätt. Senare på kvällen vankades det klassisk Söndagsmiddag och då träffade jag Kalle igen som är min brors sambo. Han är helt underbar! ❤

Måndag

På måndagen åkte jag till Norrtälje för att träffa Kerstin. Det är en lång resa med många byten men det gick ändå väldigt smidigt. Vi åt på ett ställe som hade både sushi och asiatisk buffé. Det var supergott! De hade även Ramune till försäljning! Helt otroligt så det testade jag. Jättegott!

Ramune, en japansk läsk med smak av Lychee. Kostade 35 kr. Dyrt men väl värt pengarna!
Ramune, en japansk läsk med smak av Lychee. Kostade 35 kr. Dyrt men väl värt pengarna!

Efter den goda lunchen åkte vi hem till Kerstin där jag fick träffa hennes hund Joy igen. Det blev lite hundträning då hon aggressivt vaktar och äter upp sina mjukisdjur. Sen fick jag lite massage och sen var det dags att åka tillbaka till Stockholm igen. Denna kväll vankades det middag med min moster och ena kusin. De hämtade upp mig vid Danderyds sjukhus så jag slapp åka kommunalt hela vägen. Mycket bekvämare att åka bil än kommunalt efter en sån lång dag!

Tisdag

Tisdagen blev en ren och skär ”sitta hemma och glo” dag. Men det behövdes! Jag hade ju ett riktigt fullspäckat schema, med nästan ingen sovmorgon heller sen jag kom så jag behövde vila lite. Det blev film, tv och en stor irritation på klassisk reklam-tv. Hur fan orkar folk med det? Sen Netflix kom och YouTube blivit ett gigantiskt bibliotek för nytt lärande så behöver jag knappt något annat för att spendera min fritid. Nej, jag hoppas verkligen att reklam-tv dör ut fort som fan. Blir ju tokig på att inte kunna pausa när man vill, se samma reklam om och om igen samt att det är reklam var 10:e minut eller så numera på svensk tv. Det börjar likna USA snart och det är INTE bra. Mer Netflix åt folket! Och för den som undrar varför jag inte satt och glodde på Netflix och YouTube hela den dagen så beror det på att föräldrarna har begränsat med internet då de inte har fiber utan enbart 4g med 50GB data att spendera på en månad. Det spenderade jag på 2 dagar förra året jag var där då jag inte visste om att det var begränsat så i år fick jag planera lite mer men det gick bra. Lösningen blev att sänka upplösningen på allt man tittade till det absolut lägsta. Jag satt ändå långt bort från teven så dvd kvalité och liknande såg ändå ut som HD. Alltså, no harm done.

Onsdag

På onsdagen satt jag hemma en hel del med, med undantaget att jag tog en sväng förbi Media Markt för att köpa en sladd så jag kunde titta på Netflix på stora teven via min dator. På kvällen var det dags för en till ”familjemiddag” med familjen Styrman som hade Sam med sig. Sam är för övrigt 2½ år och en riktig energiknippe men det var kul att han inte var rädd för mig eller så. Det blev en trevlig middag och kväll med god mat och sällskap.

Torsdag

På torsdagen spenderade jag mer tid med mamma plus att jag åkte tillbaka till min syster för att säga hej och prata om andra saker. Sen på kvällen var den mest efterlängtade grejen av allt och det var mitt återbesök till Ann-Louise och Pär för att hälsa på dem igen men också för att träffa resten av hundarna och få gosa som en tok med världens bästa gosegris – Gandalf! Snacka om att vara kär, i himmelriket och vara galet glad! Bilden nedan är ett kollage som sammanfattar glädjen jag kände när jag var där i Torsdags…

Ett kollage med en samling bilder jag eller Ann-Louise tog på mig med Gandalf. Gibson är också med på ett hörn.
Ett kollage med en samling bilder jag eller Ann-Louise tog på mig med Gandalf. Gibson är också med på ett hörn.

Jag ska skriva mer utförligt om mitt besök på Antons blogg och jag har delat några bilder på Instagram sen tidigare.

Fredag

Veckan gick fort och snart var det dags för hemfärd. Jag hade bestämt sen tidigare att jag skulle åka tidigt på dagen för att få ut med av helgen och på ett sätt var det tur, för resan hem var allt annat än smidig. Det gick någorlunda bra i början. Vi blev en kvart sena pga problem med signalfel i Stockholms Södra. När vi var nästan framme i Alvesta så hände det som inte fick hända. Ett tåg framför oss hade kört sönder en växel och spårat ur. Som tur var, fastnade vi i Moheda, vilket är en superhåla utanför Växjö. Det gick att kliva av där så det gjorde jag och väntade på en regionbuss som skulle komma 40 minuter senare. Jag kom fram till Växjö 2 timmar senare än planerat men det gick bra ändå. När jag kom fram mötte Henrik mig vid stationen och vi gick direkt till banken för att påbörja försäljningen av vår lägenhet. Mer om vad som händer där berättar jag i ett annat inlägg.

I det stora hela var det en underbar resa – precis som vanligt. Lagom med vila, ingen galen hemlängtan heller och lagom med träffar med nära och kära. Några träffar uteblev och jag hade hoppats på att även andra personer jag träffar extremt sällan skulle höra av sig men så blev det alltså inte. Jag är nöjd ändå. Jag fick ju gosa med Gandalf… 🙂