Etikett: funktionsnedsättning

Efter gårdagens besked om att jag bara fick 2 poäng på senaste tentan i matte så fick jag fanimej nog. Jag insåg att det spelar ingen roll hur mycket jag kommer studera inför nästkommande omtenta, för inget jag gör kommer någonsin att räcka för att kunna fortsätta det här programmet. Det finns kanske lite lösningar, men jag vet inte om jag orkar genomföra allt. Eller om det ens går…

En lösning är att jag ansöker om dispens. Det är nämligen så med tanke på vad jag har upptäckt att jag har inte fått rätt stöd som jag behöver, i alla fall om jag har tolkat alla dokument rätt. Jag kan ha läst fel och läraren har rätt ändå, men just nu tycker jag att jag har blivit lite ”felbehandlad” eller hur man nu ska uttrycka det. Särskilt när jag sett citatet nedan. Från årets kursplan till kursen står det så här:

Om studenten har en rekommendation från HKR om särskilt pedagogiskt stöd på grund av funktionsnedsättning, har examinator, eller den examinatorn utser, rätt att ge en anpassad examination eller låta studenten genomföra examinationen på ett alternativt sätt.

MA150B, högskolan Kristianstad gällande från 2019-01-21

Detta är något jag blivit nekad. Det finns inte resurser säger läraren, Bullshit! Hade jag kunnat göra en muntlig examination är jag övertygad om att läraren åtminstone hade kunnat förstå att jag fattar vad som krävs av mig för att få godkänt i kursen. Under förutsättning att frågorna är lite lättare också. Mer om det senare i inlägget. Det står i kursplanen, som går att läsas här (så länge länken funkar och kursnamnet är detsamma) vad kursen ska gå igenom. Vilket är detta:

Del 1

• Aritmetik.
• Algebra.
• Formler.
• Ekvationer.
• Sekvenser och serier.
• Mängder.
• Grundläggande logik.
• Funktioner.
• Grafer.
• Logaritmer.

Matematik, del 2

• Trigonometri.
• Vektorer.
• Matriser.
• Tabeller och grafer.
• Statistik.
• Sannolikhet.
• Korrelation.
• Regression.
• Grundläggande derivering.
• Grundläggande integrering.

Om vi tar ett par exempel. Grundläggande derivering. Såsom jag tolkar det så innebär det att man ska kunna derivera. Det kan jag. Om vi tar talet 3x^2 och deriverar det så blir det 2*3x^2-1 = 6x. Det man gör är att man flyttar ner tvåan och gångrar det med talet 3. Ett tal som är upphöjt till 1 räknas liksom inte för det är talet i sig självt eller nått. Som ni märker har jag svårt att tala termer här, men det är ju en del av min sjukdom (fibromyalgi). Jag fattar driften av det hela, men på ett skriftligt prov är det svårare att bevisa eftersom jag har svårt att tänka i komplett tystnad. Jag behöver prata för att komma fram till en lösning. Eller skriva massiva blogginlägg, haha! När jag pratar eller skriver mycket om en sak så är det som om att jag triggar mig själv till att komma ihåg saker bättre, och jag har då inte rätt att göra en muntlig examination som hade behövts för att bevisa min kunskap. Nu när jag har studerat så har jag lärt mig de grundläggande sakerna som står i boken. Jag vet hur man löser trianglar, följer formler etc. Det som är svårast som jag ännu inte riktigt lärt mig är logaritmer, venn diagram och lite småskit gällande trigonometriska identiteter.

Talen som finns i boken att öva på är simpla såna. Som talet jag nämnde ovan. Sen finns det några få i boken som är lite mer komplicerade, men inte mycket om man ska vara ärlig. Vad kom på tentan? Jo, typ det här: (x^2 – 3)e^x. Hur i helvete löser man det? Det finns ju inte i boken?! I alla fall inte vad jag har sett. Sen råkade jag skriva fel i grafräknaren också för jag tänkte inte på att e^x fanns som knapp, men jag skrev in ett tal som är likadant som e^x, men det blev fel så klart. Lätt hänt när man sitter i en sal med alla andra under bestämd tid och hjärnan fryser till is. Det är bara ett exempel av många.

Boken vi har använder sig inte av verkliga exempel såsom ta reda på hur högt ett hus är och vinkeln en skugga som trädet har på tomten, därför övar man inte på det. Och jag har svårt att applicera simpla matematiska tal till verkliga saker, för så funkar inte jag. Det jag lär mig av matematik är hur man löser ett särskilt tal. Något mer tänker inte jag på om det inte uppkommer något där jag har nytta av det. Det är ju inte som om att jag heller har haft möjlighet att bygga ett stall eller plantera träd i en trädgård av en särskild storlek. Vad kommer på tentan? Jo, ta reda på höjden av vattnet i en fiskskål.

Jag anser inte att att tentan motsvarar vad kursen ska genomgå, för i min hjärna tolkar jag det som om att man ska kunna de bitarna som kursen går igenom. Inte en sjuttielfte så hög nivå på något som bara är grundläggande. Särskilt med tanke på vilken bok vi använder. Kursen heter inledande matematik – inte avancerad matematik för fysikstudenter eller något i den stilen. Inledande matematik innehåller grejer som: Lös en ekvation, räkna ut vinkel på triangeln, hitta integralen(bestäm), gör derivata etc. Det borde inte vara svårare än så, och jag kan det där, i alla fall för del två. Del 1 behöver jag öva lite mer på så jag kommer ihåg det. Det försvinner snabbt ur minnet när man inte använder det. Boken går igenom det mest grundläggande ifrån alla mattekurser från Matematik 1 – 5, på både a, b och c nivå. På en termin! Och tentorna är som om man läste avancerad matematik a’la Einstein… Orimligt som heter duga!

Nåja, jag är så galet trött på matematik, men igår efter lite samtal med nära och kära så säger de flesta att det är en god idé att lägga ner matematiken, byta utbildning och ta det lugnt i sommar. Gör mitt spel om jag vill. Älsklingen är svårare att övertyga, han tror ju på att jag klarar det, men det gör inte jag. Inte med tanke på hur situationen är. Dock så hade jag planerat sen några dagar tillbaka att köpa en kompletterande bok, så igår köpte jag en digital variant av matematik 5000 3c, för det skadar inte att försöka. Den var billig, så det är positivt. Men jag orkar inte om jag ska vara ärlig. Jag vill inte.

Jag vill fortsätta programmet av ren och skär envishet, eftersom jag är antagen och har underbara kurskamrater, men vilka usla argument är inte det? Sen ville jag testa min egen arbetsförmåga för att kolla om jag orkar pendla 3 timmar om dagen + plugga 40 timmar i veckan. Kan jag det? Ja, det går utmärkt – så länge vi pratar programmering här. Matematiken är ju som ni känner till på en helt annan nivå. Fast den inte behöver vara det då den bara ska gå igenom det grundläggande. Själva kursen går igenom det, men tentorna gör verkligen inte det. Nej, där måste man vara ett matematiskt geni som pluggat 8 timmar om dagen, med 50 olika böcker för att kunna klara tentan. Eller nått i den stilen. Och kursen är en 15 poängare på halvtid över en termin. Den hade behövt vara på 30 hp, eller bara lättare tentor… Mer än hälften av de som går i klassen klarar inte tentorna. Vare sig del 1 eller del 2, oavsett hur mycket de pluggar, så jag är INTE ensam. De som klarar tentorna är mattegenier från början, eller så förstår de kopplingen bättre än vad majoriteten gör.

Men jag är så trött på det här. Vi pratar om nått annat istället.

Om jag hade bytt utbildning, så lutar det mest just nu åt systemutvecklare i .net på Newton’s Yrkeshögskola i Malmö. Jag är antagen till den och till systemutvecklare i Java. Jag kan ju redan Java och har gått grundläggande och objekt-orienterade kurser i det, och jag tänkte att det är nog bättre att visa upp för framtida arbetsgivare att man kan både Java och .Net, med allt vad det nu innebär. Dock just nu tänker jag också lite så här att så länge jag inte är begränsad till bara en plattform (typ bara Windows och Android) så är jag nöjd. Jag är flexibel till alla plattformar, men just nu skulle det vara rätt tråkigt om jag bara hade varit tvungen att använda Windows och göra appar till enbart Android med mitt framtida yrke. Jag vill gärna kunna mer. Hade jag bara kommit på ett koncept till en iOS app så hade jag lärt mig Swift, men jag har inga idéer till ett sådant projekt. Det enda jag vet är att mitt spel jag vill göra som just nu är ”on hold” 😭 tills jag löst matte skiten är att jag främst vill släppa det till iPad, men det krävs inte Swift för att göra det, eftersom jag gör det i Unity3d. Det är ju ett spel och inte en app. Som tur är har .NET blivit mer plattformsoberoende, så det går utmärkt att utveckla grejer i det ramverket både i linux och i MacOS, vilket är underbart!

Jag känner mig bara oerhört sliten, både fysiskt och psykiskt efter den här karusellen. Fyra tentor på raken som gått totalt åt skogen… Skriver jag omtentorna igen lär jag med största sannolikhet misslyckas och nå maximalt 1-3 poäng och med mitt stabila, men fallande psyke orkar inte med fler nedfall just nu. Det är som ett dödsfall efter varje gång man hämtat sin tenta. Med tanke på att det är programmering jag älskar och vill veta mer om, bli bättre på etc, så tar matematiken långsamt död på mig. Inom programmering är matten bara ett sätt att tänka och förstå hur man programmeringen och till YH utbildningarna räcker det med Matematik 2, vilket jag har godkänt betyg i. Annars hade jag inte blivit antagen till någon utbildning inom programmering.

Skillnaderna mellan Yrkeshögskola och högskola/universitet är att YH är mer pang på. Där får du lära dig precis vad du behöver för att jobba med programmering i någon form (beroende på utbildning). Högskola eller universitetsstudier har massa fluff för att fylla ut 3 år av utbildning, där matematik kurser är en del av fluffet. Sen kanske du får högre lön om du går på högskola, och särskilt om du är civilingenjör, men det är en helt annan grej. Lönemässigt är det detsamma oavsett utbildning. Duktiga programmerare oavsett tidigare utbildning, med hobbyprojekt och annat att visa upp för arbetsgivare får generellt också högre lön, men ingångslön är skitsamma med har jag läst. Det är ändå på samma nivåer efter X antal arbetade år, och den höjs om man byter jobb ofta eller om man är duktig på det man gör.

Den första kursen vi hade, var också lite fluff. Dock är det mycket bra kurser i programmet jag går, såsom algoritmer, software engineering och massa andra projekt kurser, så det är inte bara bullshit och fluff, men med tanke på hur matematiken stoppar halva klassen från att fortsätta programmet, för att det är också en spärrkurs är skrämmande. Helt ok om man inte hade klarat kursen, men ändå får fortsätta för så brukar det vara, bara att det blir jobbigare med nästkommande kurser, men i det här fallet är en grundläggande matematik kurs med så här svåra tentor totalt orimligt. Det är inte bara jag som är upprörd över det här, även om jag förmodligen är den enda som visar det öppet. Men jag är sån. Känslosam och orädd för att visa vad jag tycker om något.

Särskilt när det gäller att jag har fysiska och psykiska sjukdomar som hindrar mig från att bli godkänd på en kurs när jag inte ens får hjälp jag har laglig rätt till. Fast jag har pluggat och gjort mitt absolut bästa.