Kategorier
Vardagsliv

Snart får jag besked om sjukersättning på 50%

Tidigare idag så fick jag äntligen lite feedback här på bloggen, genom min kontaktsida. Det var en person från Försäkringskassan, vid namn Annelie som kontaktade mig och talade om att hon letade efter bloggar där personer med funktionsnedsättningar skriver samtidigt som de har sjukersättning eller aktivitetsersättning.

I dagsläget har jag ju inget, men tidigare har jag haft aktivitetsersättning under 8 år mellan 2001-2009. 2013 ansökte jag om sjukersättning på 100% men fick avslag och nu har jag sökt igen, fast då på 50% och idag fick jag samtalet från Försäkringskassan som jag har gått och väntat på rätt länge nu. Någon gång i slutet av mars så borde jag ha fått mitt besked och jag hoppas verkligen att det blir beviljat.

Jag förstår idag varför jag inte fick sjukersättning på 100% när jag ansökte om det tidigare, men nu har jag ju efter många arbetsmarknadsutbildningar och praktik äntligen kommit underfund med och fått det bekräftat att min arbetsförmåga överstiger inte 50%. Vad det beror på återstår att se, men jag är glad att jag klarar av att arbeta och att jag äntligen hamnat på en bra arbetsplats som passar mig.

Annars så händer inte så mycket. Jobbar hemma resten av veckan, halsen strular och andra boken av Wheel of Time serien är än så länge väldigt intressant. Och idag fuskade jag och åt en falafel rulle för 25 kr. God som fan var den! Om ni undrar var jag köpte den så var det på kiosken på Vikingagatan, den som ligger precis vid busshållsplatsen i riktning mot Samarkand. Inte Anatolia, fast där har vi beställt pizza flera gånger tidigare, men jag kommer tyvärr inte ihåg om dem var bra eller dåliga.

Vad åt du till lunch idag?

Kategorier
Det hårda Sverige

Hur ska jag få ett jobb?

Jag sitter och försöker se glad ut efter att ha påbörjat min ansökan till Försäkringskassan.

Ja, genom o söka ett, eller hundra – så klart! Det säger de flesta, men arbetsmarknaden och arbetsgivare säger väl annat. Jag kommer ju ifrån en bakgrund som förtidspensionerad, och det är sällan attraktivt på arbetsmarknaden. Ju mer du har jobbat, desto fler jobb har du möjlighet att få. Är du högskoleutbildad, eller utbildad förbi gymnasiet och har körkort ökar dina möjligheter ytterliggare, men det behöver inte betyda att du får ett jobb.

Jag börjar nästan ångra att jag valde det jag valde när jag började plugga på högskola. Inte för att det är ointressant, absolut inte. Jag är rätt utbildad, för min stora passion ligger faktiskt i att hjälpa personer med nedsatt arbetsförmåga eller funktionsnedsättningar att få jobb. Det som gör att jag nästan ångrar mitt val är bristen på jobbmöjligheter, då att få ett jobb på exempelvis Arbetsförmedlingen är skitsvårt, då jag har sökt säkert 4 ggr och aldrig ens blivit kallad till intervju.

Nu sitter jag och skriver ett personligt brev till Försäkringskassan, för dem söker äntligen folk och jag hoppas att jag är åtminsone lite intressant för dem. Bara en intervju hade liksom varit tillräckligt för att veta att jag har en chans. Jag vill inte riskera att fortsätta där jag var då jag var förtidspensionerad, vilket innebar praktik eller arbetsprövning på ställen som betalar uselt (ifall man väl blir anställd) och där man utför jobb som jag egentligen har väldigt svårt för pga min fibromyalgi.

Som jag har skrivit ett par gånger nu, så jag vill jag inget mer än bli min egen, och jag vill komma dit så fort som möjligt – men jag måste ha relevant arbetslivserfarenhet först. Annars kommer jag ingenstans.

Det är bara så frustrerande att jag sitter i en sån här sits, där oavsett vad jag än har gjort tidigare så hjälper det inte mig särskilt mycket att uppfylla mina viktigaste drömmar i livet. Fine, jag ska inte vara girig. Får jag ett sketet låglönejobb som jag klarar av så är det bättre än att bara få ynka 4k i månaden som jag har nu. Hade jag fått ett riktigt låglönejobb med en nettolön på typ 12k så hade jag tripplat min inkomst och kommit mycket närmare målet om att skaffa Grand Danois. Med mina beräkningar hade det tagit mig ca 10 månader att spara undan till GD då, istället för 3, om jag hade fått ett jobb med minst 19k i nettolön.

Jaja, tids nog så lär jag få nån slags anställning – eller om jag har mera tur så vinner jag några miljoner på lotto och slipper jobba. Vem vet?