Kategorier
Vardagsliv

Jag vill fan stanna på Newton, men det visste väl ni redan?

Jag har ännu inte fått besked på min dispensansökan till Kristianstad Högskola till hösten. Kurserna som kommer till hösten påbörjas redan på onsdag så jag hoppas jag får veta något innan dess, men nu kommer min ärlighet på riktigt här. Men det är egentligen ingen hemlighet. Jag vill stanna på Newton och fortsätta min väg till systemutvecklare där. Orsaken? Ja, den borde ni också veta vid det här laget.

På newton får jag praktik, slipper pendlingen eftersom jag dels kan gå, ta bilen om jag vill, ta tåget eller åka hela vägen med buss. En viss pendling är det ju, men det känns skönt med valfriheten. Igår när jag var på skolan så tog jag bilen igen, och då testade jag att köra ringleden för Google Maps hade visat att man mer eller mindre kan komma direkt till skolan från ringleden, så jag ville kolla om det stämde vilket det gjorde. Det gör att jag kan ta mig till skolan på ungefär en kvart. Det är riktigt nice! Jag som älskar att köra bil!

Med tanke på min plan om att äntligen gå ner i vikt och få kontroll på min hälsa så är jag på god väg redan. Genom att bara ta tåget till och från skolan så får jag en promenad på ungefär 5 km per dag (35-40 minuter) och ca 6000 steg. Det är något jag planerar göra mest om jag får stanna och jag har gått till skolan en hel del, men i och med att det varit så varmt så har jag bara kunnat gå till skolan på morgonen och sen har jag tagit bussen hela vägen hem, för jag orkar inte gå när det är 25+ ute. Det är jobbigt nog att bara gå på morgonen när temperaturen är mer normal, men det är ju för att jag har sån dålig kondition. När temperaturen går ner lite i nästa vecka så hoppas jag att jag kan fortsätta gå igen, men det känns skönt att jag kan ta bilen ibland om det behövs eller om jag känner för det.

Mina kurskamrater är übertrevliga, hjälpsamma, stöttande etc. Vi har haft en kort kurs här i början där vi fått prata och öva på beteenden, gruppsamarbeteten och vi har fått veta mer om våra personligheter. Det har varit mer än fantastiskt och om det här fortsätter (vilket det lär göra på något vis) så känns det som om att det här är det mest ultimata stället för mig att vara på då vi aktivt kommer arbeta på att förbättra oss själva, inte bara lära oss programmering och ha praktik.

En av de föreläsarna vi har haft har varit Monica Ivesköld. Hon är superfantastisk föreläsare, men också otroligt inspirationsgivande. Hon har pratat om olika personlighetstyper och grupperna vi har blivit indelade i är baserade på dem. Hon har gått utefter Kolbs test, psykogeometri och the Big Five. Enligt psykogeometrin är jag en lila figur, vilket stämmer överens väldigt bra på mig, men å andra sidan har jag en stor del av allt annat, men det kändes också kul att få en större förklaring på min personlighet och beteende ur ett vetenskapligt perspektiv. Det gör att jag känner mig mer trygg i mig själv, istället för att oroas över att mina diverse diagnoser påverkar min personlighet som så många andra har trott i mitt liv. Jag är jag, inte nån nisse som det står ”sätt-in-valfri-diagnos-här” i pannan på.

Det känns också att det här arbetssättet de strävar efter kommer hjälpa mig med mitt största problem i livet, vilket är mitt problem med ilska och aggressioner. Jag tänker inte gå in på det djupgående, men jag hatar att bli arg. Hade jag kunnat bestämma hade jag varit cool lugn i alla tillfällen. Inte ha ett hätskt temperament och bli arg för absolut ingenting som händer alldeles för ofta. Skolan har haft uppgifter dessa första två veckorna på utbildningen där man arbetar på att dels förbättra sig själv, men också att förbättra gruppen man arbetar med.

På onsdag börjar programmeringen. Det komiska där är att en av mina gamla lärare från HKR ska vara vår lärare i den kursen. Bara av den anledningen vet jag att den kursen kommer fungera bra, för den läraren är jättebra. Nazila heter hon, och jag hade henne som lärare i databaskursen samt den andra projektkursen under år 1 på Kristianstad Högskola.

Jag går och hoppas på att min dispensansökan ska bli nekad. Det är rätt självklart varför. Hela sommaren har jag tjatat om hur jag mår, hur det skulle kännas att fortsättta, hur trött jag är på matematik, hur mycket jag vill programmera. Jag får bara ångest av att veta att jag kanske inte får vara kvar på Newton, för jag har ju lovat min älskade sambo att om ansökan blir godkänd så ska jag fortsätta i Kristianstad. Men jag vill inte. Anledningarna till varför jag ”vill” gå kvar där beror ju som sagt på mina härliga kursare och tid för poddar på tåget. Det är inte valida anledningar att prompt gå en utbildning. När jag tänker på Newton, och dessutom gått här ett par veckor så har jag en helt annan känsla för min egen del. Praktiken är en stor del, den behövs, närheten för att slippa den långa pendlingen är en annan. Fantastiska och inspirerande lärare/föreläsare är en till. Fokus på programmering, och schemaläggningen är ytterligare saker. Kursdeltagarna är underbara, men det känns som om att allt annat är bara bättre. Jag gick i Kristianstad för att jag sökte och kom in. Att gå YH utbildning stod som en andra plan. Visst, jag visste att det skulle bli matematik på högskoleutbildningen för så är det men det här kaoset jag varit med om hade jag aldrig räknat med.

Jag tror risken är för stor också att jag hamnar i samma situation igen med omtentor och icke klarade kurser till hösten om jag prompt ska läsa en till termin med primärt matematiskt innehåll. Jag kommer inte bli glad av det. Jag kommer få mer ångest, kanske få ytterligare personlighetsförändringar och kanske aldrig mer riktigt återgå till den jag är. På Newton känns det som om att jag duger som jag är, och jag får också som sagt möjlighet att förbättra mig på den utbildningen. På HKR finns inga personliga utvecklingskurser. Det är bara kurser i datavetenskap, liksom. Personlig utveckling får jag ta på fritiden. Utan praktik, möjligtvis ett sommarjobb och sen ett halvår minst utan csn eller inkomst. På Newton ökar mina chanser till att åtminstone slippa leva sista halvåret av utbildningen utan inkomst. Och jag kan på riktigt släppa matematiken och fokusera på det jag vill – vilket är att bli så bra som möjligt på programmering.

Kategorier
Blandat

Ny hårfärg, päron på besök och lite annat smått och gott…

Jag genomförde min tredje ”Skåneresa” för året och kom hem som en rejäl blondin. Jag blev väldigt nöjd, faktiskt och nu är frågan hur pass man kommer orka med att ha så här långt hår. Som jag skrev tidigare så är det asjobbigt men jag vill inte klippa av det än, då jag inte hittat en annan frisyr som kan funka.

Utsläppt hår och riktigt blond
Utsläppt hår och riktigt blond

Denna gången tog det 6,5 timmar (inklusive lunch) och det innebar också att jag missade att träffa två kompisar på kvällen, för jag blev väldigt försenad. Jag hade planerat in att vara klar senast kl 18, men lämnade inte salongen förrän kl 20.30. Min kompis Mac hade fått underhålla våra vänner i flera timmar men till sist blev det för sent och jag missade att umgås med dem, enligt traditionen som då innebär sushi på Bonsai i Lund efter att jag varit hos Emelie och klippt mig. Det löste sig ändå. Mac köpte med sig sushi och vi åt det tillsammans i hennes nya lägenhet. Jag och Emelie åt också sushi tillsammans och det var gott.

På lördagen var det tänkt att jag skulle träffa en annan kompis, men jag var så trött efter gårdagens äventyr hos frisören att jag fick avboka. Istället tog jag en fika på Coffee Break och fick träffa Isabelle, som är Mac’s kompis. Det var mycket trevligt. En av de kompisarna jag skulle ha träffat på fredagen kom dit också, så helt misslyckat blev det alltså inte. Sen åkte jag hem, och kom tillbaka till Växjö flera timmar tidigare än vanligt.

Päron på besök

Föräldrarna var på besök i helgen också. Vi började med att äta lunch på Café REKOmmenderas i Växjö, och sen gick jag och mamma på en föreläsning om smärta som anordnas på jobbet varje torsdag under 8 veckor. Tanken var sen att vi skulle grilla här hemma på kvällen, men det sket sig så vi beställde från Tam Nak Thai istället och åt vegetariska vårrullar allihop. Mums! På fredagen åkte vi till Klippan och hälsade på Henriks familj igen, och även då blev det thailändsk mat. Jag åt wokade nudlar med grönsaker och räkor och det var gudomligt gott! Bilresen dit och hem var lite jobbig. Bilen som mamma och pappa åkte i har typ inget bra baksäte, så jag hade väldigt ont i rygg och knän efteråt. Lördagen var också full av aktiviteter, då vi slängde skräp, åkte och handlade, fixade med lite småsaker här hemma och så grillade vi på kvällen. Gott som fan. Jag åt nyss upp resterna som blev kvar, och det var nog nästan godare idag än i lördags…

I övrigt så är jag lika trött som vanligt. Det har varit extremt aktiva veckor sen jag kom tillbaka från semestern och jag har knappt haft en lugn stund medan jag har jobbat. Det är kul att ha mycket att göra, men när det är lite för mycket och allt känns lika prioriterat så är det svårt, men det löser sig. Jag har ju världens bästa kollegor! Detta innebär att jag knappt har läst något alls av boken, för jag har inte orkat och YouTube kanalerna lider med sin frånvaro. Jaja, någon gång blir man väl pigg igen och orkar göra allt det där man vill och längtar efter…

Vad har du gjort i helgen, eller den senaste tiden? Lämna gärna en kommentar och berätta.