Kategorier
Vardagsliv

38 år ung. Nu är det tid för förändring?!

Igår fyllde jag 38 år, vilket bara känns konstigt att säga. Det började väl efter man nådde 35 års-strecket, för nu är det inte många år kvar tills man är 40. Det känns helt galet att jag levt i snart 40 år!

Orsaken till varför det känns så konstigt med att säga hur gammal man är, är just för att man inte känner sig så gammal som man faktiskt är. Jag är förmodligen fortfarande 20 eller kanske till och med tonåring i huvudet. Det enda som har förändrats är mina intressen. Jag gillar iofs fortfarande att träffa folk, jag har inget emot att gå på fest och göra saker som jag gjorde när jag var 20+ år yngre, men det händer inte lika ofta längre. Mest för att jag umgås inte med massa människor som jag gjorde när jag gick i grundskolan eller gymnasiet. Jag dricker inte längre alkohol, både av medicinska skäl men också för att jag inte kan hantera mig själv när jag är full, och jag vill inte ha mer ångest än vad jag kan hantera. Jag har tillräckligt med ångest i mitt liv redan. Jag behöver inte ha mer.

Livet mitt har bara blivit mer och mer stillasittande egentligen, men jag trivs med det. Jag skiter egentligen i hur gammal jag är, för jag tänker fortsätta göra de saker jag tycker om att göra, äta det jag vill och planera inför min egen framtid. Det som stör mig med åldern är mest att tiden bara har gått. Jag har fortfarande aldrig haft mer än ett riktigt jobb. Jag har aldrig arbetat heltid under en lång period. Jag har alltid tagit den lätta vägen ut, och därmed har jag inte lärt mig så mycket som jag borde. Jag har aldrig haft särskilt mycket pengar och jag har gjort för många misstag som bara satt mig i skiten. Hur jag än vrider och vänder på det så verkar allt för svårt att ändra på också.

I mitt förra inlägg så skrev jag om framtiden igen. Nått jag älskar att göra – bara drömma om vad fan jag gör om fem år. Vet ni om att mina femårsplaner aldrig har blivit av? Vad jag ser mig själv om fem år är något som alltid skjutits upp, för det blir inte verklighet. Det är liksom simpla saker såsom att ha ett bra jobb som jag trivs med. Ha en tillräckligt hög inkomst så jag har råd med Grand Danois och sen bo så perfekt jag bara kan. Allt det har aldrig gått i uppfyllelse. Och jag är snart 40 år gammal. Det är det som är det konstiga i det här. Typ halva mitt liv har gått och det har liksom inte ens börjat. Det känns så jävla knäppt att jag har spenderat i stort sett all min tid på att drömma om en framtid som aldrig kommer hända, samtidigt som jag bara sitter framför teven och ser på serier och filmer istället för att ha bättre hobbies som faktiskt kan hjälpa mig på längre sikt. Jag pratar självklart igen om hur mycket jag hade velat typ sitta och koda hela dagarna, läsa böcker, lyssna på poddar, ta promenader och börja spela spel igen som jag gjorde så mycket för över 20 år sen. Men nej. Att få ett bättre liv är förmodligen inget som kommer hända. Jag är för nöjd med såsom jag har det. Och hur jag än vrider och vänder på det är jag förmodligen för envis för att orka få en förändring så det blir bättre.

Just nu sitter jag exempelvis hemma och har tråkigt som fan. Det kryper i kroppen på mig, för jag vill bara göra nått annat. Just nu är jag trött på att bara se på tv. Jag vill göra nått mer nyttigt, men vad gör jag? Jo, jag sitter kvar vid teven och här lär jag sitta tills det är dags att sova och sen börjar allting om igen imorgon. Dock så såg jag en intressant YouTube video där man kan lära sig själv att tycka om tråkiga saker. Det var en rätt så simpel process.

I början så tar man en dag i veckan där man verkligen har astråkigt. Inte använder sociala medier, sitter och kollar mobilen, tittar på tv eller gör något annat som man generellt tycker mycket om att göra. Man spenderar tiden med att göra just det som hjärnan tycker är astråkigt. I mitt fall hade det inneburit att läsa böcker, försöka spela tv spel och kanske ta promenader. Möjligtvis gå på gymmet, för träning är nått av det värsta och tråkigaste som finns! Detta fortsätter man med tills att man faktiskt börjar tycka om det och sen fortsätter man bara göra det mer och mer och till sist har det blivit en ny vana. Det här som man tycker är extra roligt sparar man generellt till sist på dagen.

Frågan är om man kan göra det utan att lyssna på något, för jag vill gärna hitta en ny rutin där jag kan fortsätta lyssna på ljudböcker och poddar, så där kan jag tycka att ta promenader med en ljudbok i öronen borde räknas som nått tråkigt. Jag hade också behövt en bättre studieteknik, och i sommar hade jag tänkt att försöka bättra på den, då jag förmodligen inte kommer ha nån inkomst i form av sommarjobb denna sommaren. Att lära mig plugga programmering på ett bättre sätt lär bli en utmaning som heter duga, men jag ser fram emot det. Jag måste bli bättre på det, för jag känner idag att mina kunskaper är långt ifrån så bra som de kan bli. Jag kan koda, men jag vill kunna förstå programmering på ett bättre sätt än vad jag gör idag.

Ett sätt att bli bättre på det är att just läsa böcker om programmering och sen följa varenda uppgift i kurslitteraturen. Det är i alla fall ett tips jag har fått. Jag räknar dock med att jag kommer sitta hela sommaren och bara se på tv, lata mig, ta sovmorgon och att inget kommer förändras, för det gäller att vara realistisk här. Jag är förmodligen som sagt för envis för att kunna bryta dessa ”dåliga” vanor jag haft hela livet ändå.

Lyckas jag dock, så är det guld värt! Jag är ändå rätt trött på att hela mitt liv går ut på att bara sitta vid teven och att jag bara sitter och drömmer om en framtid jag förmodligen aldrig kommer få, för jag måste ju göra något för att den här framtiden ska ske. Som att fixa ett jobb, exempelvis med en bra lön så jag har möjlighet att spara undan till den där kontantinsatsen och köpa min drömbostad snarast möjligt än aldrig någonsin.

Kanske är det rätt tid för förändring nu? Åtminstone är det dags att göra nått åt det innan det verkligen är försent.

Kategorier
Vardagsliv

37 år och huvudet är sprängfyllt med tankar

Igår fyllde jag 37 år. Den dagen var ungefär som vilken annan söndag som helst. Vi tog det lugnt, sov ut tills det inte gick längre, åt frukost och tittade på TV. Jag tog emot gratulationer via Facebook och telefonsamtal och beställde ett nytt mobilskal samt stickers att sätta på datorn för lite pengar jag fick i present. På eftermiddagen körde vi till Emporia och laddade bilen. Medan den laddade så åkte vi in till Triangeln och testade nya restaurangen, Koshari House. Det var intressant, men maten var lite enformigt. Jag åt en böngryta och älsklingen käkade falafel på bondbönor. Det hade varit mycket godare om det funnits mer grönsaker och andra tillbehör, men det var ändå gott. Jag hade gärna gått dit fler gånger och testat någon annan rätt i alla fall.

Efter att vi var där så åkte vi tillbaka till Emporia och handlade lite grejer på Willys. Eftersom jag fyllde år så ville jag ha en tårta så vi köpte en prinsesstårta där och lite annat smått och gott. Sen åkte vi hem, såg lite film och fortsatte spendera söndagen som vilken annan ledig dag som helst.

Körd i matten – igen… och en backup plan är skapad

Jag gjorde omtentan i matten för någon dryg vecka sen och det kändes bra när jag skrev den. Det gick ju så klart åt skogen, och än så länge vet jag inte exakt hur det gick. När jag är i skolan nästa gång ska jag hämta ut tentan och kolla hur det gick. Som jag skrev i ett inlägg på väg hem från tentan så kan jag ändå ha lyckats få typ 13 poäng men ändå failat eftersom jag kanske då inte fick minst 1 poäng på varje del som krävs för godkänt på tentan. Jag är ändå stolt över vad jag skrev, för det gick bättre, trots att jag inte pluggat mer än några få timmar på en månad istället för halvtid. När jag fick veta hur det gick i fredags så skapade jag min backup plan, vilket är att söka till diverse YH utbildningar i Skåne. Det blev nästan 10 stycken, men många av dem är sena anmälningar och vi får se om jag blir antagen till någon av dem. Klarar jag dock del 2 i matematiken i antingen originaltentan eller första omtentan så är det lugnt med att fortsätta och jag hoppas jag lyckas, men man vet aldrig. Just nu vet jag inte vad jag ska tänka eller tro.

Det enda jag vill är att ha en färdig utbildning i programmering så jag kan söka jobb och börja mitt liv på riktigt och planera inför framtiden. Det är rätt tröttsamt att vara 37 år gammal och praktiskt taget inte ha livet under kontroll ännu. Ingen fast inkomst. Ingen hög(re) inkomst. Inga direkta jobb att prata om och framförallt ingen Grand Danois. Just nu, med tanke på hur mycket jag älskar att programmera så vill jag bara programmera mer, men i projektgruppen är vi praktiskt taget färdiga med allt vi har planerat att göra, och detta är ungefär 3 veckor innan deadline. Efter detta är det eventuellt nya features vi kan komma på, men annars är det bara småpill och buggletning kvar. Och programmet i sig är nästan buggfritt redan. Vi har bara jobbat på så bra, så då har det blivit så. Det får mig att längta lite mer till sommaren, då jag planerar att göra ett spel istället för att jobba. Och sen blir det ju så klart att räkna matte också. Frågan är bara hur mycket matte jag behöver räkna…

Jag känner mig ändå hoppfull trots allt. Till sist ska jag bli en utvecklare inom programmering, men eftersom jag väntat så länge med att komma hit så vill jag inte vänta längre. Det positiva med min så kallade backup plan är att jag får en ny möjlighet att bli ännu bättre på programmering, då jag läst grundkurser i programmering och objekt-orienterad programmering dessutom samt en kurs i databaser. Jag slipper matten igen om jag kommer in, och jag slipper den jobbiga (men nödvändiga) pendlingen. Men å andra sidan får jag då säga hejdå till mina nuvarande kurskamrater och lärare och frågan är hur attraktivt det är att ha både 1 års utbildning från högskola och sen en komplett YH utbildning för en arbetsgivare? När man förklarar att det bara beror på att man inte fixar matten så borde de förstå. Jag har liksom noll oro när det gäller allt som har med programmering att göra, eftersom det är så roligt och jag bara vill lära mig mer. Majoriteten av programmerare sysslar inte med matematik när de jobbar. Matematik och programmering går dock lite hand i hand ändå, för det är liknande tänk och gör man exempelvis spel behöver man tänka mer på x och y grafer/skalor men de flesta säger att man ska kunna de fyra räknesätten och förstå det logiska tänket och det förstår jag. Grejen är ju denna att det krävs ju matte 2 (eller B) minst för att komma in på programmeringsutbildningar så där har man ju matten redan. Och jag planerar starkt för att att inte hamna i en yrkesroll där jag dagligen behöver räkna ut ekvationer bara för att prata med en dator.

Problemet i det här programmet jag går nu är att vi går igenom så mycket matematik på en termin istället för att exempelvis kräva matte 3 (C) för att komma in och gå igenom matte 4 och 5 i så fall på en termin istället för att tränga in alla 5 mattekurser på en termin. Sen hjälper det ju inte att tentorna är übersvåra och matteboken är komplett meningslös. Jaja, jag ska gå vidare från det här. Det sker av logiska förklaringar, min dåliga hälsa samt alla anledningar jag tjatat om kring det här. Jag tänker inte ge upp i alla fall. Det löser sig på ett eller annat sätt. I värsta fall om jag inte lyckas komma in på någon annan utbildning heller, då tar jag studieuppehåll i typ 1 år, går arbetslös och typ lär mig programmering på egen hand, fortsätter göra mitt spel eller flera spel för jag tror inte jag kommer lyckas få ett jobb. Sen vill jag heller inte ha något jobb om det inte innebär programmering i någon form, om jag ska vara helt ärlig.

Men viktigast av allt just nu är att slippa tänka på matematik. Det om något vill jag bara vara färdig med.

Kategorier
Teknik och miljö

36 år gammal och nu bryr jag mig om personlig integritet på nätet

Och är det nu man typ ska känna sig gammal som graven eller hur uttrycket nu går? Ja det är frågan. Det här inlägget hade väl inte tänkt handla så mycket om min födelsedag, eftersom det inte hände så mycket utan det ska väl mer handla om andra saker.

smoothie-fruit-vegetables-salad-beetroot-carrots-161440.jpeg

Lite kort om födelsedagen – att fylla 36.

Dagen i sig var som vilken annan lördag som helst. Undantagen var att det blev en shoppingrunda utöver det vanliga och att man käkade tårta. Det händer ju liksom inte varje dag direkt. Jag vaknade redan vid halv åtta och kunde knappt somna om, men en timme senare så klev jag upp. Det blev frukost en stund senare och massa tv tittande. Under hela dagen såg vi 3 beckfilmer (som vi köpt på DVD) och så åt vi tårta och annan god mat samt lite godis så klart. Själva shoppingrundan innebar en trevlig promenad till NetOnNet som ligger på Svågertorp. Jag fick en väldigt bra summa att handla för där (och enbart där) men den räckte mer än väl. Jag köpte äntligen en blender så jag kan göra smoothies utan att krångla. Det blev också en digital köksvåg, en popcornmaskin, en till kaffemaskin som inte riktigt var present men som vi köpte för att vi var där. Sen blev det också en stor påse gott och blandat, kapslar till kaffemaskinerna och säkert nått mer som jag förmodligen har glömt. I det stora hela blev det en väldigt trevlig födelsedag så det är jag glad för.

IMG_20180514_090628.jpg
Närbild på stora bägaren men nästan 2 liter smoothieblandning.

Sen min födelsedag så har jag gjort två smoothies med hjälp av en mixpåse från Coop. Den första gången blev det en med jordgubbar, banan och blåbär. Det blev fyra fulla glas och tillsammans med lite chiafrön i så blev det också mer fiberrikt. Idag gjorde jag en annan blandning och det blev bra det också. Planen är att göra smoothies ofta, gärna dagligen till frukost eftersom det är ett lätt sätt att få i sig grönsaker och fibrer. Planen är dock inte att använda mig av mixpåsar, utan att köpa frysta frukter och bär och blanda själv. Jag köpte exempelvis 1 kilo hallon igår och 500 gram blåbär. Med 100 gram av varje + 2 matskedar chiafrön så blir det en kalorisnål och fiberrik måltid med ca 20 gram fibrer och det är riktigt nice!

Men nu vidare till andra grejer.

Google, AI och maskininlärning får en att ändra perspektiv!

De andra sakerna man tänkt på en del den senaste tiden har med Google, teknik, integritet och säkerhet att göra. Jag tittade på Google I/O häromdagen och jag blev bara besviken, skraj och ledsen egentligen. Orsaken är att jag tycker det är för jävla tråkigt att Google ska fokusera på AI och maskininlärning hela tiden istället för att fixa buggar och ordna att deras redan användbara produkter fungerar bättre och har fler funktioner. Jag har skrivit mer på min engelska blogg om det här, så läs det också.

Det är skrämmande tycker jag att en robot i ens mobila (smarta) telefon kan ringa samtal åt en, boka tider, förutspå vad du gör med din telefon vid alla tidpunkter på dygnet etc. Sen ett par veckor eller nått tillbaka så har jag börjat tänka allt mer på det här med integritet och säkerhet och jag har faktiskt gått så långt att jag funderar allvarligt på att sluta använda Gmail och börja använda något annat, och skulle man exempelvis byta mobil så kanske man går över främst till Apple och iOS av integritetsskäl istället för att man bara är nyfiken på deras grejer. Jag har skapat en del mail konton på bland annat ProtonMail och Outlook  och jag har en mejladress på iCloud också sen nått halvår tillbaka. Dock med helt fel namn som inte går att ändra så får vi se vad som händer. Jag skriver faktiskt det här inlägget ifrån en webbläsare som heter Brave och jag har börjat använda sökmotorn DuckDuckGo istället för Google allt mer på sistone.

Jag testade också (av ren och skär dumhet samt nyfikenhet) att skapa ett G suite konto, för jag läste att betalar man för G suite så spanar inte Google på en på samma sätt som de gör med privata konton som har Gmail. Det visade sig efter bara några timmar att detta var dumt gjort, då jag inte kan få full funktionalitet av mina grejer så då skiter jag i det, men det känns skönt att veta att man är tryggare med G suite än vad man är som privat användare.

Jag lär aldrig lämna Google helt, det är komplett meningslöst men sakta men säkert lär jag sluta använda deras tjänster. Förutom YouTube då som inte alls går att ersätta i dagsläget. Istället vill jag använda något där jag vet att min personliga information inte säljs vidare eller används för att sälja mig prylar bara för att de vet saker om mig. Vill jag ha något så kommer jag på det själv och letar upp det och köper det om det är tillräckligt nödvändigt.

Mina känslor kring Microsoft och Outlook som mail tjänst är också som en berg och dalbana, då det ena sekunden känns som om att de är lika hemska som Google i det avseendet med reklam och spaning, medans den andra sekunden så känns det mycket bättre. Själva mail tjänsten i sig är ju trevligare och mer avancerad, men Outlook på desktop är hemskt! Microsoft säger också själva att de scannar inte av det man gör i exempelvis mailen och i office paketet för att sälja massa prylar till en så det är ju bra. Men jag är osäker på om jag litar på dem.

Jag har också ändrat lite inställningar på mitt Google konto, där jag har dels raderat information om mig själv, men även pausat sökhistorik och allt annat som är möjligt att stoppa. Det enda jag medvetet inte vill stoppa är platsdelning, alltså location sharing på Engelska. Det finns nämligen en tjänst i Google Maps jag gillar, där jag och Henrik delar våra platser med varandra så vi kan se i real-tid var vi är någonstans och det tycker jag är skitbra. Då slipper jag fråga han jämt var han är.

Jag gjorde i alla fall ändringarna i mitt Google konto för att jag börjat störa mig rejält på att allt jag söker på eftersöker mig i all oändlighet. Ser jag ett YouTube klipp om vadsomhelst så ser jag bara videos om det ämnet sen i mitt YouTube flöde, även om det var en engångsföreteelse där jag bara var nyfiken om något. Köper jag en pryl så ser jag annonser om prylen långt efter att jag köpt den vilket är irriterande, istället för innan jag har köpt den. Är jag nyfiken på en ny karriär inom IT branschen (vilket ni vet att jag är) så ser jag massvis med jobbannonser (på Facebook framförallt) som jag inte kan söka för jag har inte kompetensen och jag ser också annonser om utbildningar jag inte kan söka för de kräver för mycket, eller så är det försent av andra skäl. Kom tillbaka om ett år, liksom ifall det skiter sig totalt med utbildning i år…

Med Android i sig självt, åtminstone i den kommande P versionen som släpps senare i år så känns det som om att Android blir bara mer och mer förstört eftersom allt handlar om AI och maskininlärning. Jag är inte heller särskilt glad i det här de kallar för ”Digital Wellbeing”. Även om det är en bra grej i sig så är det inget jag är intresserad av alls. Jag vill inte veta hur mycket tid jag har spenderat i en app, eller få påminnelser om att jag suttit för länge och tittat på YouTube. Jo, jag vet att det säkert går att stänga av, men det känns ändå meningslöst. Särskilt med tanke på hur få personer som kommer ta nytta av den versionen av Android. Den senaste versionen som heter Oreo är det bara ca 5% av alla Android telefoner som har – ett år senare efter sin release. Det är galet när man tänker på det! Dock är det positivt att andra företag som skapar Android telefoner äntligen får den senaste versionen mycket tidigare än vanligt. Detta är tack vare deras Project Treble eller vad det hette som de presenterade förra året. Dock är det ändå inte en version av Android jag är intresserad utav att skaffa.

Nä, i det stora hela så tänker jag en hel del numera på min personliga integritet, hur jag vill skydda mina personuppgifter från att användas till försäljning i någon form och hur skrämmande AI kan vara. Henrik var inne häromdagen på en sida online för att kolla på filmer han vill se. Eftersom han tycker det är viktigt (och även jag numera) med ett högre betyg via IMDB så brukar vi bara se filmer som har minst 7.0 i betyg eller gärna mer. Sidan han var inne på hade inte IMDB betyget där redan från början, men via Google Assistant eller i webbläsaren Chrome så kan man klicka på ett ord och sedan kolla upp det genom en Google sökning. Detta gjorde Henrik, men istället för att Google kollade upp enbart ordet han klickade på så räknade den ut att han ville ha betyget på filmen och då markerade den hela titeln av sig själv. Det var lite skrämmande och för oss bägge så kändes det verkligen inte som någon ok grej för Google att göra. Nog för att en tjänst kan göras bättre ifall företaget vet mer om dig, men någon gräns finns det ju. Den gränsen börjar bli nådd nu.

Så, frågan är hur mycket av detta är inbillning och rädsla och hur mycket är sunt förnuft? Hur kan jag som dedikerat Google fan gå från totalt galen i Android/allting Google till att nästan ogilla dem? Ja, det är frågan och jag hoppas det kommer en bra lösning på det här snart.

Vad tycker du?

 

Kategorier
Vardagsliv

35 år och mitt i livet…

I fredags fyllde jag 35 år. Jag känner mig som vanligt och dagen var praktiskt taget nästan som vilken annan dag som helst. Den började lite dåligt dock för internet försvann igen. Vi har haft lite internetstrul här de senaste veckorna, men förhoppningsvis är det löst för evigt nu. Vi flyttar ju om någon månad ändå, så spela roll. Tills dess vill vi i alla fall ha internet som vanligt eftersom praktiskt taget allt vi gör här hemma behöver internet.

Efter lite snack med supporten i alla fall på födelsedagen, lite Game of Thrones tittande och samtal med min kära bror samt några timmars jobb så stack vi iväg till Köpenhamn. Mitt främsta mål var att äta churros eller belgiska våfflor, då såna grejer är svåra att hitta här i Sverige om det inte är någon särskild marknad någonstans. Ett stånd året om som säljer såna godsaker är inte standard i alla fall vad jag har märkt.

Blick över Köpenhamn. Tagen från Rundetåårn.

Det blev lite svårt att hitta såna ställen även i Danmark, men det berodde mer på att det var 7 mil kö till de ställena och vi ville inte trängas bland alla andra som hade samma inställning som mig – att de ville äta något friterat och ohälsosamt just denna dagen. Vi gick upp i Rundetåårn och kollade ut över hela köpenhamn, och Henrik visade mig var hans kontor ligger. Sen så gick vi på Ströget i solskenet, köpte lite dricka på en 7 eleven butik och sen bestämde vi att vi åker en stund till Emporia istället och handlar lite kläder och mat där istället. Dock innan vi åkte hem så blev det ett sista minuten köp av en croissant med chokladsmak, för nått onyttigt och friterat skulle jag bara ha. Jag vet att såna inte är friterade men det är fan nära nog så då fick det bli en sån. Sen tog vi tåget till Sverige igen, gick då på Emporia och av en slump så såg jag en bild på en belgisk våffla på ett av caféerna som finns där, så jag fick till sist min våffla ändå. Inte lika god som den vi åt för några månader sen då det var vintermarknad på Gustav Adolfs torg i Malmö, men good enough. Henrik köpte lite kläder, sen köpte vi amerikanskt godis och så handlade vi lite snabbt på ICA, sen åkte vi hem.

Belgisk våffla på ett café i Emporias köpcenter

Helgen gick förbi som vanligt. Under min födelsedag så räknade vi ut att vi promenerade i över 4 timmar totalt så hela helgen har mina ben varit mer än trötta så det blev att ta det lugnt.

Ja, det var väl den uppdateringen. Livet fortsätter som om inget har hänt, bara att jag nu har en ålder som är lättare att komma ihåg. Jag är 35 år.

Kategorier
Vardagsliv

Grattis till mig på min 33 årsdag!

Ja, det är dags att fylla år igen och den dagen var idag. Jag har egentligen fått allt jag har önskat mig redan, men vissa saker får jag vänta på lite till. Jag ska skriva en liten lista så får ni se hur jag tänker på presenter för i år:

  • Sjukersättningen blev beviljad, lagom till min födelsedag.
  • Jag fick en retroaktiv utbetalning, som jag absolut inte hade räknat med.
  • Jag kommer snart ha råd att fixa mina tänder – alltså bli av med mitt asfula överbett.
  • Jag har fått vara hundvakt till en liten korv vid namn Rut. Korv = en mopsvalp på ca 4 månader som är supersöt.
  • Jag har fått ett vänligt tillskott i kassan av min familj. Får jag mer så är det extremt välkommet.
  • Henrik och jag firar min födelsedag med att äta riktigt god mat.
  • Vissa presenter kommer med posten i slutet av månaden.

Igår så fick vi också hem ett gäng t-shirts som vi har beställt ifrån USA. Jag fick 4 stycken med mycket snygga tryck. Det snyggaste tog jag på mig idag, men jag hade ingen aning om vad det var för figur på min tröja, men efter att jag frågat runt på Google+ så fick jag veta att det förmodligen är en s.k. ”Haunter” från Pokemon. Nedanför kan ni se den:

Jag ser cool ut och pekar med två fingrar mot min t-shirt med en blå haunter på.

Ja, det var väl det jag hade att säga idag. Det är kul att fylla år i alla fall, även om det innebär att man blir äldre.