Kategorier
Vardagsliv

En tillbakablick av livet på 30 kvadratmeter…

Nu har flytten tillbaka till exet påbörjats. Och den är nästan klar. Och nej! Innan ni tänker mer så är jag och Henrik inte ihop igen och vi tänker inte bli det heller. Jag flyttar tillbaka för att bli inneboende hos honom för att jag inte har råd att bo kvar i min lilla skokartong. Rent ekonomiskt är detta ett måste. Ni kan läsa mer här och här (lösenordsskyddat) om ni missat det här.

Nästan alla mina prylar har jag lyckats få över, tack vare god planering och massa bärhjälp från Henrik. Än så länge har inga flyttlådor införskaffats, men det beror på att vi upptäckte att vi tillsammans har typ 16 stora och tåliga bärkassar som är skitbra att använda till saker. Hade vi använt oss av bara flyttlådor så hade allt tagit tre gånger längre tid att bära ut till bilen och mindre saker hade fått plats också. Mer jobb är något vi desperat vill undvika.

Det som känns skönt med den här flytten är att den är inte lika jobbig som alla andra gånger man flyttat. Men den är asjobbig rent mentalt. Herregud, vad deppig jag blir efter varje besök till lägenheten. Bättre blev det inte efter första besiktningen och visning. Lägenheten måste typ ”målas om”, för det har blivit små märken efter möbler. Har man tur kan man tvätta bort dessa och två hål som gjorts för att sätta upp mina rullgardiner måste spacklas över. Tydligen räknas inte detta som normalt slitage när jag bara bott i lägenheten under så kort tid. Detta stör mig som fan, men har jag tur löser det sig. Jag har i alla fall betalat deposition för att flytta in, och de kan dra av från den så slipper jag kanske bry mig. Eller så får jag kolla om någon jag känner kan hjälpa till och måla. Eller i värsta fall måste jag anlita en målare. Jag kan inte göra detta själv. Nej, jag hade sabbat hela lägenheten om jag hade gjort det själv. Jag vill bara bli av med skiten nu. Det stör mig så jävla mycket med allt slöseri på pengar som skett senaste året. Pengar jag kunde ha sparat. Bajs. Jag är på dåligt humör idag… Vi pratar om annat istället.

Jag har otroligt lite saker (även om jag är en hoarder på ett vis. Mer om det senare). Jag betalar en väldigt snäll hyra. Det innebär att jag slipper oroa mig för pengar så länge jag är inneboende hos Henrik och det är skönt det också. Det gör också att det kommer gå snabbare att spara till kontantinsats när jag väl börjar jobba.

När jag skrev om möbleringen innan jag flyttade in i den lilla lägenheten på 30 kvadrat så var jag väldigt positiv och längtade som fan tills jag skulle bo själv igen. Allt skulle nu bli bra. Mitt liv som vegan skulle typ börja, och jag skulle äntligen få leva mitt liv som jag önskat under en lång tid. Jag kan säga direkt att så blev det inte. Det enda jag hållit i på riktigt är att mitt diskmedel, tvättmedel och andra städprodukter etc. är veganska, och det är bra. Jag skaffade en ny katt, vilket var kul men fy fan för att ha kattunge på 30 kvadrat! Ugh! Nej. Blä. Missförstå mig rätt.

Majken ligger för en gångs skulle snällt och sover i nya lägenheten. Porträtt med svart bakgrund så man ser bara Majkens huvud och en glimt av den blåa handduken under henne.

Majken är übermysig när hon väl är snäll och inte hittar på hyss stup i kvarten. Att uppfostra henne har varit skitsvårt och oavsett vad man än försökt med så har det lett till en rastlös katt som helst gör mamma och husse (aka Henrik) sur. Detta istället för att vara snäll och lära sig att skrivbordsstolen inte är en klösbräda, att vi ska sova på nätterna och att man inte biter mamma i näsan… Med mera. Majken behöver mer stimulans än vad jag trodde var möjligt, men som sagt. Jag vet vad jag har gett mig in på och oavsett så stannar Majken med mig. Tids nog blir hon mer vuxen, förhoppningsvis blir hon en typisk ragdoll. 80 kvadrat istället för 30 borde hjälpa med det. Än så länge är det inte så, men det har varit bra dagar och mycket dåliga dagar. Ju mer av hennes prylar och dofter hon känner igen som kommer hit, desto bättre lär det bli. Förhoppningsvis när jag har mitt rum i 100% i ordning och en ordentlig kabelhantering etc så lär det bli ännu bättre. Hoppas jag, men jag räknar med att det aldrig blir bättre.

Alltså en katt som föredrar att bara vara med och nöja sig med det istället för att göra allt man inte får stup i kvarten. När vi väl flyttar vidare så ska Majken få en kompis. Vare sig det är en till kattkompis eller en Anton återstår att se, men mest troligt och efterlängtat är ju självklart vovven… Idag och så länge jag är inneboende hos Henrik så blir det inga fler djur som bor här i alla fall på permanent basis. Jag kanske blir redo för att säga ja till valp medan jag bor här, men Antons första levnadstid blir inte här, utan i min nästa bostad. Vart det nu kommer bli? Det lär med 99% säkerhet inte bli i projektet som BoKlok har på landet nånstans i Skåne. Nästan alla treor är redan reserverade. Det är sant också för både tvåorna och fyrorna. Så jag lär få vänta på andra projekt. Eller ge upp det helt. Jag trodde inte det skulle vara så stort intresse för det projektet, men vi får se. Det kanske ändras efter att bostäderna blivit sålda. Bara för att man anmält intresse för en bostad behöver inte det betyda att den blir köpt av samma person. Jag är heller inte desperat för att bo just där, bara mer ”desperat” över att få min drömbostad till rimlig peng när jag väl är redo för det.

Mitt veganska liv då?

Ja, det sket sig ju. P.g.a Corona, och den extrema tröttheten för att Majken lekt rövare titt som tätt har lett till att jag helt enkelt inte blivit vegan än, men också till att andra saker inte förändrats. Ett dugg. Jag syftar på att jag är en jävla hoarder på ett vis. När jag flyttade ut till min egna lilla bostad i december 2019 så skulle mitt liv förändras och förbättras. Det var grundtanken. Jag skulle göra matlådor, dricka smoothies och bli en sån där hipp vegan som använder Mason Jars som om det vore mina bästa vänner. Plus gå ner alla mina överviktiga kilon på typ 6 månader eller nått tack vare mina goda kost förändringar. Inget av det blev av. Burkarna jag köpte i glas, vilket var 7 stycken och i halv liter förpackning istället för minst en liter var ett totalt bortkastat köp. Inga smoothies här inte. Det beror också på att jag skrämde livet ur Majken när hon var lill-liten med blendern, och jag ville heller inte göra henne rädd för att gå ut i köket.

Matlådor då? Jo, jag gjorde några stycken men ju längre tiden gick desto sämre smakade det. Så var det oavsett recept. På sista dagen så tvingade jag mig igenom lunchen och satt avundsjukt och tittade på mina kamraters luncher istället som verkade så mycket godare. Sen kom Corona och då blev det verkligen inga lunchlådor. Istället började jag umgås med Henrik som en jävla tok, och varje gång vi ses så blir det sällan nått hälsosamt och veganskt. Det har lett till att jag inte gått ner nått mer i vikt sen typ årsskiftet vilket suger. Det gör mig dock också lite orolig för hur jag ska må hälsomässigt när jag bor här konstant, men å andra sidan så kan jag faktiskt fortsätta bestämma lite över vad jag vill äta ändå. Vill jag äta nått veganskt och exempelvis göra massa grönsaker till middag så går det bra, men om jag gör det återstår att se. Risken är stor att mitt liv som framtida vegan kommer inte att ske så länge jag bor här. Men det är ok. Att bo billigt och känna sig trygg är nummer ett just nu.

Hur fan är jag en Hoarder?

En hoarder är förresten en sån person som samlar på sig saker. Massvis av saker och aldrig slänger något. Inte ens skräp. Om man ska fortsätta på hoarder spåret så kan jag säga att återigen är det bekräftat att jag lär mig aldrig från vissa misstag jag gör. Eller alla saker jag gör. Jag tror jag är bra med pengar men kanske inte? Inte när det enda man vill göra för pengarna är att spendera dem på  (apple) produkter. Ok, jag överdriver lite och mitt problem handlar inte om äppelprodukter. Hade jag haft ett problem med dessa äpplen så hade jag haft 0 kr på kontot idag och hela lägenheten full av iMacs, MacBooks och telefoner samt klockor, men så är det inte. Jag har bara köpt vad jag har haft råd och behov av. Och det ska fortsätta. Jag har i alla fall äntligen köpt mig ett par AirPods Pro och jag älskar dem! De sitter mycket bättre än vanliga Ear och AirPods. Nästan lite för bra. Ska försöka byta storlek på dem till den minsta och se om det gör nån skillnad, men jag vill fan använda dem jämt. Det har inte blivit supermycket, men lär bli mer senare när jag är mer i ordning. Och om vi återgår till mitt problem som inte handlar om Apple…

Jag sitter på bussen och har precis upptäckt hur magiskt det är med ANC, brusreducering. Helt fantastiskt! Äntligen kan man lyssna på poddar och musik utan att störas för mycket av alla ljud i kollektivtrafiken.

Nej det handlar om allt skit jag köpt på ICA etc. Linser, bönor, kryddor och annat som jag ställer in i skafferiet. Och sedan ALDRIG använder. Typ halva skafferiet har jag fått slänga nu i flytten för att jag köpt skit jag aldrig använt eller för att det har gått ut och förpackningen är halvfull eller liknande. Det är så jävla tröttsamt! Jag har dock varit duktigare med grejer jag stoppar i frysen och generellt har jag varit någorlunda duktig gällande färska grönsaker. Dessa 8-9 månader jag bott i en liten skokartong på 30 kvadrat så har jag nog aldrig ätit så mycket färska grönsaker sen jag bodde hemma. Eller grönsaker överlag. Ugnen har gått varm flera gånger i veckan till middag, då ugnsrostade grönsaker med potatis har varit det jag ätit absolut mest till middag i alla fall. Gröt har jag varit duktig på att äta också, och jag har gjort veganska amerikanska pannkakor samt rårakor flera gånger. De sakerna är jag stolt över, men jag önskar att alla linsgrytor, matlådor och smoothies samt overnight oats jag drömt om också hade blivit en verklighet. Så blev det alltså inte. Jag har heller inte slutat dricka läsk, men däremot införskaffade jag en SodaStream som på många sätt är trevligare en massa pantflaskor som bara tar plats.

Men det är ok. Som sagt. Det jag har tagit med mig från den här usla erfarenheten är en busig kattunge och en lärdom att bara för att jag vill något så betyder det inte att det blir så. Även om jag försöker så betyder det inte att det blir en hållbar förändring. För att det ska bli hållbart måste det vara realistiskt i första hand. Inte drömläge direkt.

Det jag ska öva på så länge jag bor här är att vara realistisk. Jag måste inse att jag ska inte köpa massa ingredienser som bara ska stå och samla damm, för att jag en vacker dag kanske kommer göra något med det. Min erfarenhet på 38 år är att det blir ALDRIG som man tänkt sig. Och att tiden går. Helt plötsligt har år gått och jag har inte ens märkt av att något ändrats. För att inget har ändrats. Bara för att jag har tre liter kokosmjölk i skafferiet behöver inte det betyda att jag gör 3 kg fantastiskt god wok en vacker dag och grejerna används och går åt. Vill jag äta en god wok – ja men gå till en restaurang då. Det är liksom billigare i längden än att ha saker som står i ett skåp och samlar damm. Och mer hållbart.

Nej. Det är mer realistisk att jag kommer inte gå ner i vikt nått mer. Jag kommer stanna här med ca 10-15 kg övervikt och ett bukomfång över 83 cm istället för ett mer hälsosamt mått under 70 eller så. Aldrig bli vegan heller. Jag kommer aldrig bli hälsosam och Majken kommer aldrig bli vuxen och lugn. Det är liksom lika bra att ha den insikten istället. Det är realistiskt. Även om det är asjobbigt. Och jag överdriver med mina skafferi varor här. I’m just trying to make a point. Jag har inte 3 liter kokosmjölk i skafferiet just nu. Jag har två burkar på 400 ml styck. Men det kan likagärna vara 3 liter med tanke på hur sällan jag använder skafferi varor jag köpt. Jag är till och med rätt så kass på att äta pasta, egentligen. Det går i vågor med det dock.

När jag inser detta (igen) att jag aldrig lär mig, så blir jag så jävla trött på mig själv. Jag verkar inte förstå att det är jag själv som måste göra något jag faktiskt kan och orkar göra på en vardaglig basis för att det ska hända och fortsätta hända. Jag måste göra valet att äta mer hälsosamt, men då måste jag också laga den hälsosamma maten. Jag måste aktivera min katt, men jag är usel på det. Jag suger på att vara (snarare bo) ensam, för jag är så rastlös och uttråkad etc, etc. Inget i mitt liv har någonsin blivit som man har velat eller ens planerat. Kortfattade planer – ja, kanske, men långvarigt? Nej. Aldrig. Vi skulle ha fixat golvet i den här lägenheten nån gång efter inflyttning. Dryga 3 år senare har det inte hänt och det lär inte hända så länge jag bor här heller. Men det är ok. Vi ska i alla fall investera i nya vitvaror inom kort!

Nu har jag insett att jag kan inte fortsätta med mina dåliga vanor. I alla fall de usla vanorna jag nämnt i det här inlägget. Behöver jag potatis? Ja men köp då för dagens middag och inget mer. Där jag bor finns en butik på hörnet, så det finns ingen anledning att fylla frys, kyl eller skafferi med massa dumheter. Jag lär ju bo här i säkert 18 månader eller så. Kanske mer. Det beror på var jag hamnar härnäst, men jag ska försöka att inte ha bråttom dit. Jag vill fortfarande satsa på en BoKlok lägenhet, och beroende på passande projekt, kontantinsats, framtida nettolön och andra saker i livet så får vi se när det blir av. Jag behöver inte ha bråttom. Jag bara hoppas att hjärnan kan lära sig det också, men det lär ju inte hända.

Precis som vanligt.

Kategorier
Vardagsliv

Tankar om framtiden och livet som inneboende…

Man börjar räkna ner tiden rätt så rejält nu i och med att man måste flytta igen. Det känns ju som sagt både bra och dåligt, men det börjar kännas bättre och bättre ju längre tiden går. Den här aspekten med att jag bott här ”helt i onödan” är ju något jag alltid kommer störa mig på, precis som mina andra dåliga val jag gör i livet, men å andra sidan är det en bra insikt jag har fått av att bo här.

Jag menar, jag har fått det bekräftat att jag suger på att vara ensam, att även om jag bor själv så är det jättesvårt att få igång nya och bra rutiner, äta mer veganskt och bli mer hälsosam. Det har lett till insikten att bo ihop med någon i framtiden kanske inte är så illa ändå, även om jag förmodligen vill bo själv om jag får bestämma. Och vara särbo med någon. Jag kommer i alla fall sakna lägenheten, men å andra sidan så kommer rummet jag ska bo i sen efterlikna min nuvarande situation rätt bra.

Största skillnaden är att jag slipper ”åka hem”. Vad jag syftar på är att jag inte behöver åka hem till mig senast en viss tid för att hinna varva ner inför kvällen och natten. Jag behöver istället typ bara gå 10 meter så är jag inne i mitt rum och stänga dörren. Sen kan jag sitta i min poängfåtölj med TV:n på i bakgrunden och laptopen i knät som jag numera brukar spendera kvällarna. Eller med paddan i högsta hugg och spela spel, eller se en film eller ”tråkig” serie som bara jag vill se och inte Henrik. Eller så kan jag bara se fler filmer och serier med Henrik tills det är dags att sova. Det känns skönt.

Jag kommer förmodligen heller inte behöva lägga undan Majkens leksaker på samma sätt som idag, där jag mer eller mindre måste tömma lägenheten på ”roliga och intressanta saker” såsom källsorteringen och ställa undan alla leksaker. Just nu har jag börjat ställa källsorteringen på diskbänken på nätterna, för annars hoppar hon upp där i tid och otid. Hennes tunnel och klösbräda i kartong stänger jag in i duschen. Hennes leksaker som låter och rullar läggs in i ett skåp. Det ska bli skönt att slippa göra det, och istället behöver man bara ta in henne till mitt rum när det är dags att sova och varva ner för kvällen om Henrik eller jag vill vara ensam. Med tanke på att Majken kommer ha nästan 3 gånger större yta + en balkong att hänga på om dagarna räknar jag med att hon kommer sova bättre på nätterna också och inte vara lika rastlös på dagarna heller. Det går i vågor nu med hur rastlös hon är, men det har alltid varit tydligt att hon är väldigt rastlös av att vara på denna lilla ytan så ofta, så det borde vara bättre för henne att bo större också på heltid. Får jag som jag vill i framtiden sen blir det ju en BoKlok trea på 72 kvadrat också, och då lär hennes bra vanor hänga med dit, men vi får se vad som händer.

Jag tänker i alla fall ALDRIG i hela mitt liv igen bo så här litet som jag gör just nu i denna stund. Att dock bli inneboende och hyra ett rum på ca 12 kvadrat räknar jag inte som att bo mindre, för jag har ju full tillgång till hela lägenheten. Det blir som när jag och Henrik var ihop, bara att det är lite mer regler att ta hänsyn till. I alla fall. Åter tillbaka till det jag skulle säga. Aldrig mer en bostad mindre än 60 kvadrat eller nått, fast egentligen vill jag säga aldrig mindre än typ 70 kvm, men allt hänger ju på planlösning, förvaringsmöjligheter etc. Jag har ju pratat om att jag kan bo i en tvåa på 55 kvm från BoKlok exempelvis, men jag hoppas verkligen mer på att jag kan bo mycket större än så. Största nackdelen med en 55 kvadrat lägenhet är ju hur fan jag får in ett bra kontor och slipper sälja eller göra mig av med mitt nuvarande skrivbord. Jag har ju iofs räknat ut att jag får plats med det, men ett dedikerat kontor oavsett storlek på en potentiell trea är ju verkligen att föredra. Särskilt om det innebär att jag faktiskt kan jobba hemma en hel del i framtiden när jag väl blivit anställd nånstans. Eller en riktigt stor tvåa. Men BoKlok 😍, åh vad jag vill ha en bostad från dem. Även om det är på landet just nu eller i tjottahejti. Missförstå mig rätt. Jag vill inte lämna Skåne igen, men jag hoppas att det blir lätt att hitta min drömlägenhet när det är dags, och att den ligger på ett bra ställe och inte kostar allt för mycket. Jag börjar väl bli lite desperat gissar jag… och värre lär det garanterat bli. Om jag inte mot förmodan släpper det helt och köper en annan lägenhet, men det lär bli till 99% säkerhet i Malmö och nära bron, så man ökar sina chanser att jobba i Köpenhamn i framtiden. Men att jag släpper BoKlok känns mer eller mindre omöjligt.

Denna helgen som gått har vi spenderat med att slänga massa skräp. Det har nämligen visat sig att vi har varit jätteduktiga med att samla på oss saker som bara ligger och samlar damm i olika garderober. Nu när vi rensat och slängt i stort sett allt på återvinningen så finns det faktiskt mer space och förvaring, vilket är bra. Bristen på förvaring har alltid stört mig i den där lägenheten, men nu känns det bättre, för nu vet man att allt kommer få plats och lite till.

Mitt största ”bekymmer” just nu och fram tills man är helt inflyttad är när fan jag ska anse mig ha råd att köpa mig de två saker jag har velat ha i typ minst 6 månader nu. Det jag pratar om är en Apple Watch och ett par AirPods Pro. Hörlurarna är som sagt viktigare än klockan, just för att när jag väl är inflyttad så behöver jag använda hörlurar när jag inte vill störa Henrik när jag själv ser film etc. Dock längtar jag som en galning efter båda produkterna. Tekniskt sett borde jag ha råd med dem redan nu, men jag lär vänta åtminstone tills efter allt med flytten är löst. Med det så syftar jag på tidigaste tidpunkt efter att flyttgubbarna burit in alla grejer och jag är i ordning i mitt rum. Så ungefär 2 veckor tills dess. Lång väntan, men å andra sidan så flyger tiden förbi numera. Jag väntar ivrigt i alla fall. Och inget skulle förvåna mig om jag inte kan vänta heller. Jag vill bara ha dem, och gällande klocka lär det bli en Apple Watch SE, för att den är typ som Serie 4 med snabbare processor. Dock så kostar den typ 700 kr mer än vad jag budgeterat för, men det ska nog gå ändå. Med tanke på hur snabbt AirPods Pro gått ner i pris så blir det i dagsläget ca 500 kr mer än vad jag totalt räknat med för bägge sakerna. Dock utan Apple Care, men får se om det är något man lär behöva.

Jag och mina dubbelhakor, feta mage och återkommande megafinnar på hakan sitter med Majken i knät framför datorn.

Jag har haft min första LiA vecka, och den sa poff! och så var det över. Mycket nytt att ta in, men också lärorikt. Det blir dock till att fortsätta sitta i Windows en hel del, då vi ska utveckla en desktop applikation i WPF, men senare ska vi pillra med WordPress, Python och PHP. Verkar som om det blir lite node.js också. Det ser jag fram emot. Dock så har jag ”tröttnat” lite på att sitta med Windows, eller ja. Det är aldrig en rolig upplevelse numera, plottrigt, buggigt och segt. På sistone har min dator börjat bete sig lite skumt. Den är lite seg, och prestandan är mer eller mindre usel när jag använder en VM. I övrigt har datorn dock fungerat fint som vanligt och än så länge är tangentbordet ok också. Det är prestandan i en VM jag talar om här. Det har lett till att jag återigen har installerat Bootcamp på min dator, och efter lite uppdateringar så verkar det fungera rätt bra. Det störiga med att sitta i Bootcamp är just att behöva starta om datorn flera gånger om dagen, men å andra sidan sitter jag så mycket i Windows numera att det borde inte vara så jobbigt längre. Det är udda om inget annat bara. Men jag har väl blivit mindre negativ gällande Windows på sistone. Det är inget fel på Windows på så vis. Det är bra att man har mer kontroll, men jag ogillar ju som sagt att det ofta går sönder, buggar ur och det är svårt att hitta inställningar etc.

Jag har inte heller råd att köpa mig en bra PC laptop heller, och det är inget jag vill ha då jag tänker göra allt i min makt för att inte använda Windows dels privat men även på jobbet i framtiden. Fine, om det enda stället som vill anställa mig prompt bara använder Windows, så visst, men då räknar jag med att jag borde få en dator av jobb som inte är urusel. Jag börjar bli rätt van att använda Windows igen, men jag vill ju helst sitta i MacOS till 100% om jag själv hade fått bestämma, då det är en trevligare upplevelse. Det hade jag velat göra på både fritiden och på arbetet. Datorn för det första är ju tystare och fungerar bättre om man sitter enbart i MacOS också. Nackdelen att använda VM är ju att prestandan är så dålig och datorn drar galet mycket batteri samt att den blir så varm, så att sitta i knät med datorn är inte roligt.

Sen när jag vet att jag har råd så kommer jag köpa mig en iMac. Det lär bli det första på inköpslistan när jag vet att jag ska flytta vidare. Om vi leker med tanken att det faktiskt blir en BoKlok trea på 72 kvadrat och jag får mitt kontor, så lär det bli sak nummer 2 efter att jag ordnat med eventuell torktumlare och hel kyl samt frys. I deras bostäder ingår bara det om man köper en fyra eller ett radhus. I alla fall från början, och hel kyl + hel frys samt frysbox är ett måste. Likaså torktumlare! Det är liksom givet. Snarast möjligt efter det så ska jag fanimej ha en iMac. Vad det blir återstår att se, för vid det laget lär ju Apple Silicon datorerna ha släppts även för iMac modellerna.

Får jag som jag vill så finns då noll behov av Windows, och då kan jag lika gärna skaffa en Silicon variant. De datorerna kommer ju vara så kraftulla att köra VM borde inte vara så jobbigt som det är nu. Även om jag har en bra dator, så är den långt ifrån lika kraftfull som en iMac. Även basmodellen på en iMac idag är säkert 3-4 gånger mer kraftfull jämföres med vad jag har idag på min Macbook. Det är ju några år kvar i värsta fall innan jag har flyttat vidare, men vi får se hur allt går. Jag längtar ivrigt. Nu mera Windows prat…

Nu när jag installerat Bootcamp så är datorn relativt sval när jag testat det i några timmar under helgen och det är trevligt. Under min första arbetsdag efter installationen så har Visual Studio varit en dröm att arbeta med. Jag som typ avskyr VS, för det är jättebuggigt och långsamt som fan. Nu har jag installerat Re-Sharper och Intellisense fungerar perfekt. Det är härligt! Jag brukar annars känna mig rätt så handikappad när jag sitter och kodar i VS.

Datorn känns också lite som ny, för den är väldigt snabb när jag väl sitter i Windows. Dock så har den strulat nått så ofantligt när jag bytt över till MacOS igen, för det finns en bugg i Catalina som gör att när man installerat Bootcamp så får datorn fnatt, och gör lite konstiga ändringar men det är återställt nu. Jag hoppas dock inte att datorn håller på att krascha, för det hade inte varit så skoj. Nu är jag ju mer beroende av datorn än någonsin, för jag har inte direkt någon annan dator att använda, förutom en gammal Mac Mini som mest står och samlar damm från 2012.

Livet är alltså lite som vanligt. Jag går och väntar på nästa Apple produkt jag vill köpa, längtar efter nästa steg i livet och försöker överleva dagen. Nu hoppas jag bara att lägenheten min blir uthyrd snarast möjligt så jag slipper bry mig och får tillbaka min deposition och kan fokusera mer på min LiA.

Vad gör du i livet just nu?

Kategorier
Vardagsliv

Jag är så dålig på att göra bra val i livet…

Men å andra sidan är jag jävligt duktig med mina pengar och har varit i över 12 år nu.

För er som inte kunde läsa mitt förra inlägg, som var lösenordsskyddat så handlade det om att jag inte har råd att bo kvar i min lilla skokartong. Att leva på sparpengar över sommaren har fått mig att inse det och mitt CSN tar slut den 25 oktober. Lösningen är att säga upp lägenheten och flytta tillbaka till mitt ex Henrik och bli inneboende där.

I efterhand är det en till jävla erfarenhet som jag så enkelt kunde undvika. Jag behövde ju som sagt aldrig flytta ut men jag skulle prompt leva själv i ett underbart veganskt liv med min kissekatt i knät. En kisse fick jag men det mesta har gått åt skogen om jag ska vara ärlig. Inget allvarligt, så klart men typ inget av ”mitt underbara singelliv som ensam-boende” har liksom blivit som jag tänkt och planerat. As per usual. Det blir aldrig som man tänkt sig…

Jag är så jävla kass på att göra rätt val i livet. Det är liksom helt galet. Jag väljer sällan rätt pojkvän exempelvis. De flesta nötter har antingen tagit alla mina pengar eller bara varit allmänna rövhål. Eller så har vi varit så olika att man inte har roligt pga det. Henrik är den bästa jag någonsin har haft ❤️. Jag spenderade 5 år på en utbildning som inte gav mig något jobb och jag har väntat år efter år efter år på att skaffa Grand Danois. Det är lätt att vara efterklok och i mitt liv är det så jävla absurt. Praktiskt taget allt jag gör – är något jag ångrar senare. Bara det här med CSN och utbildning är det bästa exemplet just nu. Hade jag vetat om just då att det var inte lönt att kämpa som en blådåre på att få en examen jag likagärna kan torka mig i röven med så hade jag haft CSN som räckt terminerna ut tills jag får jobb, men så är inte fallet. Nej.

Efter mina första tre officiella år på BTH var avklarade och jag inte hade en godkänd C uppsats, så spenderade jag 2 år på att få den godkänd. Under tiden så läste jag sommarkurser med CSN och jag läste även lite andra kurser med fullt CSN för att slippa leva på Henrik. Hade jag bara vetat om det nu att det var komplett meningslöst så hade jag ALDRIG gjort det. Jag hade hellre gått till Arbetsförmedlingen och gått ett till meningslöst skitprogram bara för att få lite pengar varje månad istället för att slösa mitt CSN på absolut ingenting.

Efter jag hade kämpat i 5 år på att få en kandidatexamen i pedagogik, och vara utbildad samhällsvetare så började jag söka jobb. Jag sökte så många gånger till AF och FK utan att ens bli kallad till en intervju att jag till sist gav upp. På riktigt! De 5 åren jag pluggade ledde till att ingen myndighet ville ha mig. Jag hade för lite erfarenhet, men hur ska man få erfarenhet när skolan inte har praktik? Eller när jag inte ens kan få en praktik av AF för att vara på AF? Det är helt galet. P.g.a mina sjukdomar gick det inte. Istället hamnade jag på Funkibator, något av det bästa som komiskt nog hade ”yrket” som jag blivit utbildad till. Problemet var att de sket i min utbildning. Jag hade fått det jobbet utan att plugga i 3-5 år. Det var mig de anställde. Min personlighet. Mina sjukdomar. Jag hade allt det där innan jag började plugga och det behöll sig under åren jag pluggade också. De är kvar än idag. Det är glädjande att jag åtminstone har haft ett riktigt jobb och det jobbet varade i typ 3 år, även om det inte var på 50% särskilt länge.

Det mest positiva som utbildningen på BTH gav mig var kurskamraterna jag än idag har kvar på Facebook ❤️. I övrigt var det meningslöst så det heter duga. Usch vad jag avskyr det idag. Blä! Men det visste jag ju inte då. Just då var jag så glad för att ens plugga på högskola, då jag fick veta tidigt efter avslutad gymnasieutbildning att den är inte giltig för högskolestudier. Så jag spenderade 3 år på gymnasiet i helt fel utbildning också och blev totalt grundlurad! De sa att 3 år på det programmet skulle ge mig slutbetyg men det fick jag aldrig. År senare fick jag veta att att man måste gå 4 år på den utbildningen för att det ska räcka. Helt jävla galet absurt. Fy fan! Istället spenderade jag tid på komvux och pluggade vad jag ville för att spendera tiden. Matematik 2 var en av de kurserna. På den tiden kunde man också plugga samtidigt som man hade sjukpension, dagens sjuk/aktivitetsersättning men det kan man inte idag.

När jag väl bestämde mig och faktiskt kunde plugga på högskola så orkade jag inte läsa mer matte för att plugga programmering, för det var det jag helst ville göra. Men jag orkade inte. Jag hade liksom redan gått Matematik 2 fysiskt på komvux 2 gånger och hoppat av. Något jag ångrar så det kokar i mig vissa dagar – för jag är ju där nu. Jag pluggar programmering idag. Men istället för att jag pluggade programmering 2009 och några år framåt, började jag istället 2018. En ”försening” pga av dåliga skitval på 9 år. Urk.

Idag är jag ännu mer bitter, så ursäkta men jag behöver få ur mig det här. Jag är så trött på att ”alltid” göra fel. Jag kan liksom aldrig göra nått rätt. Allt jag gör biter mig i röven ett par år senare och allt bara försenas. Jag har än idag ingen heltidslön som är stabil och ”hög”. Hög innebär en nettolön på minst 20k i alla fall. Jag har aldrig haft så mycket pengar varje månad någonsin i hela mitt liv, så därför är det högt. Jag skulle ha levt som en kung på det. Självklart hoppas jag dock på att jag får en högre lön än så när jag väl börjar jobba. Att få ut 20k netto på en programmeringslön är skitlågt så det får man inte idag. Kanske för 10 år sen, då var det rimligt. Jag vet vad jag hoppas på, men vi får se om jag hamnar där när jag får mitt första jobb som utvecklare.

Dock efter allting så är jag ändå hoppfull. Korkade lilla jag har ju en tendens att aldrig ge upp. I alla fall officiellt. Jag kämpar på. Stångar mig blodig, failar och kliver upp igen och fortsätter ett tag till. Och så fortsätter det tills jag fått vad jag vill. Idag har jag en till katt. Sen vet jag inte… Det mesta är fortfarande olöst och långt borta. När jag säger att jag ger upp är det oftast en paus för jag vill ju fan lösa alla mina problem. Och alla andras också för den delen.

Att flytta in igen hos Henrik känns bra. I alla fall tekniskt sett. Själva fysiska flytten känns asjobbig. Likaså att faktiskt säga upp lägenheten, inte bo här längre och alla andra uppsägningar man måste göra. Det jobbiga är också att jag då får en till jävla skit-erfarenhet jag gärna hade varit utan. Hade jag bott kvar hos Henrik hade jag haft dubbelt så mycket pengar säkerligen kvar, dock ingen Majken. Men jag hade sluppit alla problem jag haft med uppfödaren som lett till att jag bröt kontakten. Jag hade sluppit träffa på den där nissen på bussen mellan Örkelljunga och Helsingborg och nu på sistone hade jag inte blivit så ”besatt” av nissen på Espresso House. Som för övrigt har flickvän. Det fick jag veta igår, då jag till sist erkände hur jag kände. Det positiva med det nu är att jag behöver inte tänka på han längre, även om det är trist och sorgset på ett sätt. Jag hade ju verkligen hoppats på att lära känna han mer. Men jag får stanna singel. Det känns bra det också. Och smisk på fingrarna ska jag fanimej ha om jag skapar ett nytt konto igen på nån dejtingsida. Nä, fy fan… Jag lär mig aldrig. Och det är ALLTID samma sak. Vore det inte för J så vetefan var jag hade tagit vägen. Vi får se om jag väntar på honom eller om jag på nått mirakulöst sätt hittar nån annan lokal nisse istället. Oavsett är jag nöjd med att vara singel och bo med Henrik under närmsta framtiden.

Jag visse att jag skulle hamna här – men jag var för positiv och tänkte att jag skulle ändå fixa det men nej. Jag orkar inte ta den risken. Det är slut i mitt liv med att ta ekonomiska risker. Därför tänker jag inte hyra ut den i andra hand heller. Nej, det kommer bara ge mig ångest.

Planen är i alla fall att bo hos Henrik som inneboende tills jag blivit fast anställd någonstans. Sen snarast möjligt så tänker jag skaffa lånelöfte och primärt flytta till en nybyggd BoKlok lägenhet. Som längst tror jag det kommer dröja till våren 2022, så max 18 månader eller så. Det beror på vad som finns tillgängligt just då. Annars i värsta fall får man köpa en billigare lägenhet i Malmö, tvåa eller trea och flytta dit. I värsta fall innebär det att jag aldrig flyttar till en BoKlok bostad, eller så innebär det att nästa boende, nu då efter Henrik ett tag, inte kommer bli mitt permanenta drömboende. En Grand Danois ska åtminstone kunna bo i min nästa bostad efter jag bott färdigt hos Henrik! Det är ett KRAV! Och en marklägenhet är första prio och helst en trea oavsett men åh, vad jag vill ha en BoKlok bostad! Just nu spelar det ingen roll om det hade varit ute på landet heller. Jag hade fått det att funka. På ett vis går jag och hoppas på att det ska finnas lediga treor i markplan i det skånska projektet som har 8 treor i markplan. Med tanke på hur trögt det har gått med vissa försäljningar i år, så kan det vara rimligt att nån lägenhet där finns kvar som passar mig. Försäljningen borde i alla fall ta minst 1 år skulle jag tro, det verkar vara vanligt, men jag kan ha fel. Corona kan ju ha lett till att de flesta försäljningar går dåligt i år.

Vi får se vad som händer, men jag är hoppfull inför framtiden och jag tänker inte ge upp.

Jag måste i alla fall säga att utan den här erfarenheten hade jag inte haft Majken. Henne ångrar jag inte, även om det finns saker jag ångrat på vägen. Att bo så här litet har jag märkt är asjobbigt för henne. Bara att flytta till större kommer nog vara mycket bra för henne, men inga fler husdjur blir det förrän jag bor själv igen, eller snarare i en annan lägenhet som jag inte delar med Henrik.

Jag ser fram emot att få ordning på den här ekonomiska skiten i alla fall. Och jag hoppas jag har full förståelse från mina läsare.

Kategorier
Vardagsliv

Lösenordsskyddad: I valet och (flytt)kvalet…

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Kategorier
Vardagsliv

Inflyttad och klar. Nu börjar livet?

Nu är jag äntligen inflyttad in i min nya lägenhet, och det gick väldigt smidigt. Jag har varit på IKEA två gånger under helgen, tömt bankkontot ungefär och haft riktigt roligt. Men kroppen sa stopp riktigt tidigt… Och den säger fortfarande stopp. När ska jag få vila?

Päronen kom och hälsade på för en vecka sen och då var jag så färdigpackad jag kunde bli med allting. Lite grejer hade jag lämnat kvar med flit, för jag tar det allt eftersom såsom smutstvätt och lite annat skit. På torsdagen tog vi det rätt lugnt, åkte till Limhamn för att käka på ett riktigt bra thai-ställe och sen blev det lite tv.

På fredagen slängde vi lite skräp, en av sofforna som ingen av oss kommer använda och lite annat, sen vid 12 drog jag och päronen till IKEA där jag köpte ny säng, ett slagbord, två poängfåtöljer, en kallax hylla och ett skåp att ställa över tvättmaskinen. Jag köpte också lite småskit såsom tallrikar och glas, men jag glömde en hel del så det åkte jag tillbaka på söndagen för att köpa. Sen åkte vi till lägenheten där jag hämtade ut nyckeln och vi diskuterade lite möblering. Det blev inte riktigt som jag hade tänkt det, men nu i efterhand är jag väldigt nöjd. Det är en väldigt stor lägenhet för att bara vara på 30 kvadrat. Åtminstone känns det så just nu. Avståndet till TV:n är mer än rimligt i alla fall. Inte för långt bort men heller inte för nära.

Obäddad säng, och min TV står bredvid den. Ungefär två meter bort är en av poängfåtöljerna.

På lördagen hade jag min officiella ”flytta in” tid mellan 08:00 – 10:00 men vi hade flyttat in allt redan vid halv nio på morgonen. Sen började vi montera ihop möblerna och packa upp vad vi kunde. När sängen var färdigmonterad så åkte Henrik och pappa och hämtade lite mer skit från gamla lägenheten, medan jag och mamma åkte och handlade mat och städprylar. Sen fortsatte vi städa, packa upp och montera möbler. På kvällen gick vi och käkade middag på en indisk restaurang, och det var skitgott, men väldigt starkt. Jag lär äta där igen i alla fall. Senare på kvällen så kom min nya granne förbi och det var skoj. Tack vare henne så kunde jag få lite internet så jag kunde se film. Det var liksom planerat att jag skulle se en film i mitt iTunes bibliotek första kvällen jag bor i den här lägenheten. Det behövdes lite trixande och ommöblering för att få det att funka men till sist så gick det. Pretty Woman var filmen jag såg och sen gick jag och la mig vid 23 tiden. Första natten sov jag bra, men vaknade mycket. Det är dock standard för mig…

På söndagen så kom päronen och Henrik hit på en kopp kaffe och sen åkte päronen mina tillbaka till 08-land medan Henrik stannade kvar för att hjälpa mig med att få igång internet och alla lampor. Det blev en full dag med shopping där också, men nu har jag fungerande internet med wi-fi och jag har fått igång mina hue lampor som jag vill så det är bra. Kvällen avslutades med vegetarisk lasagne och lite film hemma hos Henrik. Sen åkte jag hem runt 21, men istället för att bara ta det lugnt så började jag härja i lägenheten så det nästan stod härliga till. Jag städade i köket (det lilla som behövdes), jag packade upp alla filmer och slängde lite skräp. Det skulle jag egentligen inte ha gjort för dagen efter, alltså måndag så har jag haft väldigt ont i kroppen.

I måndags och onsdags har jag varit i skolan och det kändes som om skoldagen aldrig skulle ta slut, men jag är jävligt lycklig över att äntligen vara inflyttad här nu. Det känns lite konstigt, för i mitt huvud väntar jag fortfarande på att dra till IKEA och köpa alla prylar till lägenheten, men det har jag ju köpt nu. Lägenheten är i alla fall jättefin, fräsch och snygg. Planeringen är skitbra, så möblerar man bra så blir det mycket plats över och jag planerar att hålla ordning samt leva minimalistiskt när jag bor här. Alla saker ska ha ett syfte och jag vill inte ha några onödiga prylar. Det kommer säkert bli så ändå, men jag ska göra så gott jag kan för att använda allt jag har tagit med mig eller köpt hit till lägenheten, så det inte bara står och samlar damm. Det lilla köket i lägenheten kommer också ”tvinga” mig till att hålla ordning där, för det är knappt någon plats över till att ställa saker och det är bra, för då kan jag få in vanan att alltid ställa in saker i diskmaskinen efter mig.

Ball Mason burk 0.47 liter eller 16 oz. Ska detta räcka till Overnight oats + massa bär eller chiapudding? För inte tala om smoothies? Den är så liten och pluttig att den får plats i min handflata…

Jag har beställt mina mason burkar jag tjatat om, men det visade sig att beställa dem från LuckyVitamin hade kostat mig över 1000 kr, vilket jag inte hade någon lust att betala, så jag hittade en svensk sida som jag beställde ifrån istället så kom undan med en hel del. Nu när jag har fått dem så är jag lite besviken över storleken då jag trodde de skulle vara större, men jaja, dem duger nog till det jag har planerat för dem. Jag har också köpt en ny deodorant från nuud, och beställt multivitaminer från OmniVegan, för att säkerställa att jag inte får vitaminbrist i fortsättningen. Inte för att jag tror det men för säkerhets skull tror jag det är en bra idé. Frysen är praktiskt taget full från grejerna jag hade kvar hos Henrik, men kylen behövs fyllas på litegrann. Sen jag började skriva på det här inlägget så har jag handlat lite mer så det är bra. Den kan dock fyllas upp lite mer 😉

Dock så har jag inte planerat att köpa hem läsk som en vana. Nej, ska övergå till att dricka saft eller vatten primärt för att dels spara pengar och dels se om det påverkar min hälsa något. Nån gång ibland blir det ju, men absolut inte som nån slags standard som det varit tidigare. Nej, som jag sagt innan så ska jag ju försöka göra mitt bästa att bara äta växtbaserad lagat från grunden, så det kommer bli mycket linsgrytor, baljväxter i övrigt, potatis, grönsaker, nötter, frön, bär och fullkornsprodukter. Det mest processade jag tänker stoppa i mig är väl pasta ungefär. I alla fall räknat på en vanlig vecka. Lite godis och allmänt onyttigt kommer det bli men kanske nån gång i månaden eller så blir det sånt. Mest sånt lär det bli när jag är hos någon annan och blir bjuden på det.

Nu har det gått ett par dagar sen jag började skriva, men jag har varit så trött och haft så ont i kroppen att det helt enkelt inte blivit av. Jag har åkt en del bil på ärenden och varit hemma hos Henrik två gånger och sett lite film och gemensamma serier. Laddstolpen dock till bilen funkar lite sådär. Den har inte lyst och jag fick inte mitt kort förrän igår (onsdag). När jag kom hem från ett snabbt besök hos Henrik så tänkte jag ladda bilen över natten, men det funkade inte. Jag ringde och felanmälde det men som tur var gick det att starta den på distans. Snart ska jag ringa hyresvärden kring detta med så laddstolpen kommer funka i fortsättningen. Jag som planerar att ta bilden primärt framöver då jag sparar flera hundra kronor i månaden på det behöver ju ha lite batteri kvar då så jag kan åka utan att få panik över räckvidden. Bilen kostar ju typ inget i drift så därför är det billigare för mig att bara ta bilen. Hade jag åkt primärt buss och tåg hade bilen stått 90% mer av tiden så det är bara dumt det också. Den ska ju gärna användas! Det är ju lite kallare väder nu också och vintermånader så nu kan jag inte åka lika långt på en laddning som jag annars kan på sommaren.

Jag har kommit i bra ordning här i alla fall. Lagat min första linsgryta och tagit med frukost samt lunchlåda till skolan, vilket jag är jättestolt över. Köket är jätte rent, vilket jag också är stolt över.

Fläkten i lägenheten har dock brummat nått så rejält mycket vilket stört min sömn men också annat under dagen, men i morse blev jag väckt av teknikerna som kom för att fixa det så nu är det tystare i lägenheten. Sängen jag har köpt är underbar, även om den känns lite hård fortfarande, men den hjälper min onda rygg om inget annat och det är skönt med lite mera space att sova på. Poängfåtöljerna är supermysiga att sitta i också. Jag har märkt dock när jag sitter i dem att jag typ måste tvinga mig själv att sitta lite rakare och ta stöd för nacken, för annars blir det jobbigt för nacken just nu. Det är bara bra, för jag har så otroligt dålig hållning. Jag tror att bo i den här lägenheten ger mig den ultimata möjligheten att få ordning på hälsan igen också. Med all bra mat jag tänker laga och äta så klart så borde det visa sig med en tydligare viktnedgång över tid, och det borde också underlätta för ryggvärken jag har i ländryggen. Att väga för mycket kan ju knappast vara bra. Värken i ländryggen fick jag inte heller förrän jag började väga alldeles för mycket så jag hoppas det kommer bli bättre med all typ av värk med bra möbler och bra mat.

I övrigt så trivs jag väldigt bra än så länge, men det känns fortfarande som om att man bor hos någon annan, eller hjälpt någon annan att flytta in såsom det brukar kännas de första veckorna när man är nyinflyttad. Jag kommer vänja mig, men nu när jag är här så är jag verkligen jätteglad! Jag kommer nog trivas fint att bo här…

Kategorier
Blandat

Namn bestämt och nu tänker jag gå vidare. Med allt!

Nu vet jag vad min lilla nya kattbebis ska heta. Det blir Majken, som min älskade vän och frisör gav som förslag för ungefär en vecka sen. Det är liksom ett perfekt namn. Det är som en mashup av Maja och Madicken. Det kan inte bli bättre. Nu har jag träffat min bebis för tredje gången och det var ännu roligare. Nu är bebisarna 10 veckor gamla och i en mycket härlig ålder. I stort sett alla bebisar busade med mig, ville gosa och var allmänt sociala och trevliga.

När jag kom dit låg alla och sov. Till sist hittade jag min bebis som låg och halvsov i ett utrymme i en av klösträden. Jag lät henne vara en stund då hon förmodligen ville sova men en stund senare så vaknade hon till och då gosade vi en hel del. Jag hade köpt med mig en påse kattgodis som jag tänkte ge dem men också för att träna Majken att lystra lite mer till hennes nya namn och få henne att gilla sitta i mitt knä etc. Det gick fint men hade gått bättre om jag hade kunnat ge mer och jag hade varit ensam med henne. Jag ville ju inte ge dem diarré, men de kanske dem får ändå för det var en hel del godisar som gick åt. Det komiska är att alla bebisarna och även de vuxna katterna började bita mig i fingrarna för de trodde att hela jag var en enda stor godisbit när de inte fick en ny i tid. Ingen aning om det var typiskt kattbeteende eller typiskt Ragdoll. Lite kul var det fast det gjorde lite ont med. Maja bet aldrig mig i fingrarna med flit i alla fall, bara när jag skulle ge henne godis och hon råkade få tag i mitt finger samtidigt som hon tog sin godis. Dock så glömde jag kvar påsen hos dem men jaja. Tanken var ju att godiset är till deras katter men påsen ska sparas tills jag kommer nästa gång. När det blir får vi se men som vanligt vill jag komma dit snarast möjligt igen. Dagen avslutades med jättegod middag på Thaistället mitt i byn och det var lika gott den här gången också! Denna gången blev det garanterat veganskt också. Dock ingen flirt på bussen hem men det överlevde jag…😉

Två veckor till flytt! Fy fan vad jag längtar!!!

Nu är det också ungefär två veckor kvar tills jag flyttar. Tiden rusar förbi i rusande fart. Förra fredagen fixade jag håret igen men det känns som om det var igår så jag vet inte var senaste veckan tog vägen. Det är i alla fall underbart att tiden går snabbt för jag vill bara flytta! Köpa alla mina prylar, storhandla på Ica för att fylla skafferiet, kylen och frysen. För att inte tala om allt jag ska köpa på Ikea!!! Nu är det också bestämt vilken tv jag tar med mig hemifrån och jag har nu köpt en Apple TV vilket är nice. Jag har nu installerat den i Henriks lägenhet för jag vill vara säker på att jag får Apple TV+ i ett år men också för att jag kan ju inte hejda mig när det gäller nya  produkter som ni vet… Installationen gick smärtfritt och när jag la till appar så kunde jag logga in på alla tjänster utom en på typ ett klick. Varje gång jag hamnar i ett sökfält eller textfält så vaknar mobilen automatiskt så jag kan skriva in grejer utan att krångla. Det är skitbra! Jag har också hittat typ miljoner med filmer jag vill ha i min digitala hylla, så när jag känner att jag kan spendera lite pengar på film igen så ska jag köpa majoriteten via iTunes filmtjänst eller vad det kallas för nu.

En stor sten har lyfts från mina axlar…

Häromdagen så löste sig ett stort problem med i skolan vilket känns underbart. Det gick ju väldigt dåligt med grupparbetet i förra kursen och jag hade frågat om jag kunde byta grupp då jag vägrar slösa mer tid och inte lära mig något för att gruppen hindrar mig från att göra eller lära mig något. Jag fick ett blankt nej som besked och också fick jag veta att det var ”mitt fel” med att jag inte var delaktig. Jaja. Tack för den… skit samma. Det finns alltid två sidor av ett mynt. När kursen i testning som vi har just nu började, var jag mycket orolig över att fortsätta jobba med min grupp men till min förvåning så sa läraren för kursen att vi skapar våra egna grupper. Detta är för att enligt hans erfarenhet så blir det bäst om man jobbat med folk man gillar och då blev jag skitglad! Och jag håller med fullständigt! Det var som om att en hundra kilo sten jag burit på axlarna bara försvann. Det kändes underbart så nu kan jag gå vidare och fokusera på det som är viktigt och känna mig uppskattad av folk som är lika drivna som jag är. Även om jag känner mig helt lost gällande testning. Det ska ju inte vara någon programmering i den här kursen vilket suger, utan vi ska lära oss det teoretiska om test och varför det är så viktigt att genomföra. Det är bra i sig självt, men jag hade hellre velat göra det OCH göra komponent-tester, alltså unit test som det heter på engelska.

Lite prat om bloggen också, eller #intresseklubbenantecknar…

Häromdagen tog min prenumeration kallad personlig (eller nått sånt) på WordPress.com slut. Jag tänker inte förnya den eller ändra den till en annan plan. Orsaken? Ja den är simpel. Det går nämligen att ha en domän till en WordPress.com blogg med en egen domän, om man beställer en plan. Ordet plan betyder i mitt fall prenumeration, för jag har allt jag kan på engelska och där heter det plan, så ni vet. För att behålla domänen så kan man avbryta prenumerationen och den är fortfarande länkad till den valda bloggen, och kommer stanna så, under förutsättningen att man fortsätter förnya domänen. Det är skitbra, men det är trist att man måste ha en prenumeration för att få till det. Jag fick vänta typ sen i mars på att få ordning på det här då jag fick veta att det finns en billigare prenumeration som heter ”Bloggare” eller nått liknande som kostar ungefär 3$ eller ca 30 kr per månad. Nu har jag betalat ungefär 50 kr i månaden, eller 500 per år och får domänen ”på köpet”, men med bara domän blir kostnaden typ en tredjedel vilket jag uppskattar nu när jag behöver hålla i pengarna. Den är dock inte särskilt publik (prenumeration bloggare, alltså), utan man måste prata med kundtjänst på WordPress.com för att få till det. Jag behöver inte betala ett skit vilket känns bra, förutom domänpriset, för det enda jag vill ha är en egen domän att ha mina bloggar på. Jag får dock tänka på saken om jag gör nått liknande för de andra bloggarna. Ungefär 400 kr är vad jag har lagt på webbhotell när jag haft det per år utan domän, och därför tyckte jag det var ett bra pris när jag kom till WordPress.com för typ 2 år sen. Dock hade det inneburit typ 1200 kr per år om jag gjort samma sak för alla aktiva bloggar vilket är svindyrt men inget webbhotell jag har använt är bra nog för mina krav. Antingen suger dem på sjutton olika sätt, eller så är de bra men dyra. Ge mig liksom ett webbhotell som stödjer både linux och windows så jag kan ha WordPress och hemsidor i ASP.NET med cPanel eller liknande kontrollpanel för max 50 kr i månaden så är jag game! Men nått sånt ställe verkar inte finnas… Dock så är jag samtidigt så himla nöjd med WordPress.com så jag vill ju inte bara flytta tillbaka alla bloggar till self-hosted heller. Den enda bloggen jag eventuellt hade flyttat hade varit den här, men det är mycket osäkert i dagsläget. Jag är ju så jävla nöjd!

Min blogg på Engelska är typ helt jävla fucking död så jag vet inte hur jag ska kunna få upp besöksantalet där. Det räcker inte att bara skriva om intressanta saker eller uppdatera någorlunda ofta. Jag antar att jag hade behövt verkligen blogga där dagligen om något superintressant för att bloggen ska få stadigt 10 besökare och så många idéer för att blogga har jag inte. Heller inte tiden, då jag i snitt lägger kanske 2-4 timmar på ett inlägg där. Majoriteten är väldigt långa och då jag går igenom texten 70 gånger eller nått innan jag publicerar så tar det lång tid att bli klar. Att ha en egen domän till bloggen kanske hjälper med synligheten, men förmodligen är det jag själv som muppat till något för Antons blogg får stadigt besökare, fast jag uppdaterar den bloggen kanske 4 gånger per år numera.

Ja, det var väl det. Återgått tillfälligt till temat Twenty Nineteen också, men snart så kommer Twenty Twenty temat, så det ser jag fram emot. Nu ska jag leka lite mer med Apple TV och sen ska jag försöka plugga lite. Behöver bli klar med min UWP applikation så jag kan visa upp den för läraren och få godkänt i programmeringskursen.

Kategorier
Vardagsliv

En månad utan Maja, rosa hår igen och kanske namn bestämt till nya katt-bebisen?!

När jag vaknade i morse och insåg att det idag är den 25 november så kom jag på att jag har officiellt varit utan Maja i en månad nu. Hon dog den 25 oktober, så det är ju en månad. Det har gått fort, och varje dag har varit nästan totalt kaos i huvudet. Jag saknar henne så jag blir galen och jag har varit deprimerad utan katt sen hon försvann ur mitt liv. Skolan har drabbats, och inte hjälpts av att grupparbetet funkat skitdåligt. Istället för att muntras upp och känna mig viktig har jag bara känt mig som ett störningsmoment och ”i vägen”. Jag har skrivit tentan till programmeringskursen och kommer inte få VG, vilket är lite störigt men med tanke på allt som har hänt så är det ok. Huvudsaken är att jag blir godkänd och slipper omtenta. Tentan var lätt i sig självt, men det är som natt och dag att skriva kod på papper vs. att skriva det på dator där man får hjälp om man skrivit fel. Jag tror nog att tack vare UML frågan som var på 10 poäng så kommer det leda till att jag blir godkänd. Annars ligger jag lite risigt till tror jag. Men vi får se. Jag ska också komplettera grupp projektet genom att göra en egen liten applikation för att visa för läraren att jag lärt mig något om UWP så det känns bra, men trots det så kommer jag inte kunna få VG i kursen.

Andra besöket till SE*Point Lookout Ragdolls blev av!

I Torsdags var jag och hälsade på min lilla bebis igen och det var jättekul. När jag kom så kom hon och mötte mig vid grinden. Bebisarna har ju ett avgränsat utrymme att vara på men som nu är större än vad det var första gången jag hälsade på. När jag då kom dit och tittade över kompostgallret för att se om jag kunde se min lilla bebis någonstans så satt hon där och väntade på mig. Det var chockerande, glädjande och bara så jävla sött och härligt! Jag kunde liksom inte tro det, men så var det. Då förstod jag mer om hela processen med varför djuret väljer sin människa när man då ska köpa sig ett husdjur som säger mjau i alla fall. Det är säkert liknande när man köper vovve iofs, men med tanke på hur lite jag vet om katter så var detta superhäftigt!

Jag gosar med Baby Awinita som biter och slickar på mitt finger.

Vi spenderade flera timmar tillsammans med att gosa och lära känna varandra mer. Hon busade en hel del med sina kullsyskon så det var kul att se och hon sov också en hel del. Jag gosade också en hel del med Baby Awinitas mamma, Lilou och Gloria som är mamma till andra kullen. Sen fick jag deras huskatt i knät en stund. Lite komiskt faktiskt. Hon heter Molly och har samma teckning som Maja hade, så det var lite deja – vu känsla över det hela, men kul att få gosa med den katten också. Jag fick höra Baby Awinita spinna flera gånger när jag gosade med henne och det var mysigt att få hålla i henne. Dock varje gång jag plockade upp henne så ville hon klättra upp mot min axel och hon var lite mer ”spretig” den här gången, alltså att hon inte riktigt ville ligga still, men hon var väl på bushumör hela dagen när jag kom och hälsade på.

Baby Awinita ligger på min axel och ser söt ut som vanligt 😍

Rosa hår igen, så klart och det mest perfekta namnet är kanske funnet!

I fredags var jag och fixade håret så nu är jag alldeles rosa igen vilket känns bra. Denna gången slapp jag sitta i frisörstolen allt för länge också. Min kära frisör har lärt sig nya tekniker som snabbar på processen en hel del vilket kändes bra. Medan jag var där så pratade vi om allt som hänt på sistone, med att bli singel, flytta till ny lägenhet och självklart Maja, hur tråkigt det är att hon är borta men också en hel del om nya bebisen som jag längtar efter som fan. Min frisör kom på ett riktigt bra namn också till henne – Majken! Det är det första namnet förutom Madicken som känns riktigt jäkla bra. Ännu bättre är det här namnet för att det dels börjar på M, man kan inte säga det fel oavsett språk (vad jag vet) och jag tycker det passar henne riktigt bra. Madicken har jag sagt innan att jag tycker hon ser ut som en Madicken, men när jag fick namnförslaget på Majken så tycker jag hon ser ut som det också. Det känns rätt när jag får in scenarion i huvudet, allt ifrån att ropa på henne till ursäkter som att säga ”Nä, kan inte idag, jag måste hem till Majken”. Det är inte bestämt att hon ska heta Majken, men med tanke på hur bra det känns så är det riktigt skoj.

Resultat efter att blekning av utväxten var klart. Det blev riktigt häftigt! Blond i botten, men rosa slingor/underhår.

Allt annat skit då…

I övrigt så börjar det ta fart med allt inför flytten. Vi har skrivit bodelningsavtal och överlåtelse till lägenheten. Jag har ordnat med bredband, försäkring och betalat första hyran samt depositionen så det känns nice. Nu är det mindre än 3 veckor kvar tills flytten blir av och jag längtar mer och mer för varje dag tills det blir av. Nog för att det funkar att bo här, men nu när jag vet att jag ska flytta så vill jag bara iväg. Särskilt när tiden bara flyger förbi. Det känns ju inte som om att det har gått en månad redan sen Maja gick bort, men det har det. Ungefär 5 veckor utan katt i lägenheten med vilket är en halv jävla evighet…

Jaja, nog med bloggandet för idag. Nu måste jag plugga vilket innebär att jag ska jobba lite mer på kompletteringsuppgiften så jag slipper stressa med den.

Kategorier
Vardagsliv

10 år, 9 månader och 22 dagar…💔

Idag hände det som både jag och Henrik känt av ett bra tag. Vi tog ett gemensamt beslut att göra slut. Det var väntat, och även om vi båda är skitledsna över det här så är vi båda lättade över det också.

Vi har bägge två förändrats för mycket, och det vi vill idag är inte lika gemensamt. Mitt mål om att bli vegan, skaffa hund eller fler katter etc är något vi inte riktigt är överens om längre. Vi har blivit för olika och vi har hamnat i en svacka som vi inte kan ta oss ur. Därför är det rätt att bryta nu, innan det går för långt.

Jag får i alla fall bo kvar här så länge det behövs. År om det skulle vara möjligt, vilket är skönt men det är redan bestämt att jag är den som flyttar ut och det är mer än ok för min del. Jag letar efter boende i hela Skåne, men kan jag stanna kvar i Malmö gör jag gärna det, men det är inte superviktigt. Det som däremot är viktigt är att nästa boende är ett boende där jag känner att jag kan bo och leva under lång tid. Där Anton kan leva och växa upp utan konsekvenser.

Mitt drömboende är mer eller mindre än bostad som är en marklägenhet/litet hus eller lägenhet på markplan/halv trappa upp med antingen gräsplätt eller nära tillgång så jag lätt kan rasta Anton när han ska lära sig bli rumsren. Lägenheten hoppas jag också på är en tvåa eller trea på minst 65 kvadrat, som jag helst kan köpa loss direkt och leva amorteringsfri i, alternativt ha ett mycket litet lån om jag kan hitta något dyrare jag ändå har råd med. Med amortering, ränta och avgift eller bara ren och skär hyra på ungefär 5000 kr i månaden kan jag klara det, oavsett var jag hamnar. Frågan är om jag kan få ett nytt lån som student? Målet är egentligen att ha pengar kvar på banken för eventuell renovering, nya möbler och andra prylar samt att leva utan lån om det är möjligt. Bostaden ska vara inom pendlingsvänligt avstånd till Malmö, så helst någonstans på linjen från Malmö mot Helsingborg, Hässleholm eller Ystad/Trelleborg. Jag vill i alla fall inte bo i Kristianstad, Österlen(inkl Sjöbo) eller norr om Hässleholm helst. Då ska det vara ett väldigt speciellt och typ absolut perfekt boende om jag kan sträcka mig åt de hållen igen. Jag kan tänka mig hyresrätt om det blir ett mer tillfälligt boende, men att köpa ny bostad är av större intresse.

Bostaden, oavsett storlek ska i alla fall ha ett riktigt kök, med bänkyta, och möjlighet till installation av diskmaskin, tvättmaskin och torktumlare. Möjlighet till hel kyl och frys alt. en extra frys behöver det finnas plats till också. Detta för att jag planerar ju att råutfodra Anton när jag kan det och då behöver jag en plats att ha hans mat på. Hel kyl och frys är mest så jag kan packa frysen med massa grönsaker, typ alla 2.5 kilos förpackningar från Magnihill. Fiberlina är också ett måste, och gärna något som ingår i eventuell hyra eller avgift. Jag tänker inte flytta till något dåligt område bara för att jag måste bo så billigt som möjligt. Exempelvis är jag inte desperat över att stanna kvar i Malmö, även om det hade varit trevligt. En bra bonus med området/staden/byhålan jag kommer hamna i att det ska gå att beställa mat på nätet och få hem det. Inte superviktigt, men en riktigt bra bonus. Alltså ingen lantbrevbärare eller så. Så desperat är jag inte. Jag lär ju inte kunna behålla bilen så då blir det lite svårare med storhandling…

Om jag ska vara mer tydlig så är det exempelvis av större intresse att köpa en lagom stor tvåa eller trea jävligt billigt exempelvis i Tyringe/Hässleholm och pendla till Malmö än att klämma in mig i en dyr hyres etta bara för att stanna i Malmö. Jag är som sagt inte desperat. Dock har jag anmält intresse för några ettor i Skåne, varav en är i Malmö och en i Helsingborg, men jag hoppas mer på ett bostadsköp än hyres om jag ska vara ärlig. Detta är mest för att hyreslägenheterna är så ofantligt dyra, svåra att få och också väldigt, väldigt små och då bor jag hellre ”på landet” i större lägenhet och pendlar i nån timme.

Eftersom jag spenderar mycket av min tid med att tänka på pengar så vill jag känna att jag har råd att bo, att leva och inte känna mig fattig oavsett var jag än hamnar. Med tanke på hur jag är som person och hur jag vill leva mitt liv så är det inte något särskilt svårt mål att uppnå. Den budgeten jag har räknat ut i mitt huvud är att jag kan klara en bostadskostnad på ungefär 5000 kr per månad. Med ett pendlingskort blir det en tusenlapp till. Mat lär jag lägga max 1500 kr på, och om internet ingår i hyran så lär övriga räkningar inte vara särskilt mycket. Jag skulle gissa att jag kommer ha utgifter på max 3k i månaden utöver själva bostadskostnaden, då jag gillar att leva billigt och spara pengar. Så länge jag har csn så är det lugnt, vilket jag har till oktober 2020. Min plan är självklart att hitta någon typ av anställning till sommaren som senare kommer bli den plats jag har min LiA praktik på så jag har anställning under tiden, men om jag inte lyckas med det så behöver jag ha tillräckligt med pengar för att överleva, och det kommer jag räkna in i min budget jag kommer göra klart senare.

Jag trodde inte att den här dagen skulle komma, men det gjorde den. Jag kommer att leva ensam så länge det är möjligt, och jag vill hellre fokusera mitt liv på att bli en bra systemutvecklare med massa djur hemma än desperat leta ny pojkvän bara för att jag måste ha någon. Nej, nej… Så är det inte. Mina dryga 10 år med min älskade Henrik har lärt mig att bli kräsen. Det kommer bli svårt att hitta någon som kan ersätta honom. Nej, fel sagt. Att ersätta honom är omöjligt. Att hitta någon som är ett uns som honom kommer bli svårt. Jag är kräsen. Kräsen som fan nu. Nej, nästa nisse som hamnar i min väg kommer att få acceptera faktumet att Anton är min nummer 1, när han är väl här. Han får acceptera katthår, hundhår, ett skitigt kök, massa Apple produkter, konstant skärmstirrande och vegansk mat om han ens ska ha en chans att jag ska bli intresserad av ett långsiktigt förhållande. Nej, det enda som kan göra att det ens är av intresse att ”hitta någon annan” är om jag kan hitta någon som är vego, gillar att ha ett stillasittande liv framför tv som dator, gärna är duktig på programmering, älskar hundar och katter, inte vill ha barn(på riktigt alltså! Passionerat barnfri, liksom!) och som har humor, förståelse och är pedagogisk samt står ut med mig och mina konstigheter och har inget emot att bli min personliga massör och hjälpreda. En fördel är det om han använder och föredrar Apple produkter och inte rakt ut dissar dem bara för att. Han måste också förstå och acceptera att jag inte trivs i kvinnliga kläder och att jag tänker tacka nej till fina fester där man måste klä sig stereotypiskt. Han får inte vara rökare(inte ens feströkare), vara anti-droger eller dricka för mycket alkohol. Finns säkert sjutusen andra saker med som han måste lära sig att älska och respektera, men det där var nog det viktigaste jag kom på direkt. Lycka till för mig att hitta någon sådan person. Åh just det. Han måste vara skåning också! Mycket viktigt. Finns kanske tre personer i hela världen möjligtvis som kan fylla allt det, varav Henrik är en av dem, men det behöver inte betyda att de kan hitta mig och älska mig för den jag är. Jag är säkert för ful/konstig/allmänt oattraktiv för dem ändå. Så ja, good luck… Men jag är inte ledsen över det.

Nej, jag vet hur jag vill leva mitt liv och jag ser fram emot det, även om jag inte ville att det här skulle hända. Men nu är det så och jag accepterar det.

Kategorier
Intresseklubben antecknar!

Adjö till blogg.ameriksson.se och Hej till ihuvudetpaengranddanoisgalning.blog!

Det här med domäner alltså… Herregud så jag har flyttat och haft mig under åren. Helt galet. Vilka domäner har jag haft under åren? Jag minns knappt alla. Jag skaffade i alla fall ameriksson.se domänen för att se lite mer professionell ut mot världen, men sen när jag hamnade på Funkibator så insåg jag att jag har fullständig rätt att alltid vara mig själv. Att jag bloggar privat har ju liksom ingenting med mitt yrke att göra, för den handlar ju om mitt personliga liv – utanför arbetet!

Som jag skrivit innan så hade jag flera anledningar till att både behålla min gamla domän, men även skäl att byta ut den och efter att jag lekt lite i domänsökningarna på lämpliga domäner så kom jag på att ihuvudetpaengranddanoisgalning.blog är det absolut bästa alternativet. Just för att hela titeln på bloggen finns med och den slutar på .blog, vilket indikerar att det är en blogg. Det är ju skitfräckt! Jag läste också om mina gamla inlägg från när jag slutade blogga på blogspot och flyttade över allt till WordPress och egentligen hade jag ingen direkt regel heller om att byta domän, utan bara mer än förhoppning om att det skulle bli det sista domänstoppet för bloggen, och domänen blogg.ameriksson.se har den här bloggen haft i typ 5½ år nu vilket är rätt fräckt. Jag skaffade den domänen 2012, så det är bra att jag haft en och samma domän så länge, och hade jag aldrig lämnat binero som webbhotell så hade jag ju inte alls haft tanken på att byta domän heller, men nu är saker och ting lite annorlunda.

För övrigt skall jag tillägga att namnservern för ameriksson.se till egensajt FORTFARANDE inte har löst sig. Sicket jävla galenskap till webbhotell, liksom. Därför säger jag nu ajöss till den domänen… Eller ja, det är en stor bidragande anledning, för det är för dyrt att flytta domänerna från egensajt till något annat ställe. FS data, bland annat skulle ha 500 kr för det och likadant sa GoDaddy så då sket jag i det.

Nu är bara frågan hur det kommer gå med 301 länkar, alltså att skicka vidare personer som går in på gamla domänen och automatiskt hamnar här och likaså att Google ska fatta att domänen bytt namn. När jag först flyttade över mina bloggar till wp.com så smällde jag ju ihop alla till en början, vilket jag inte skulle ha gjort. Det har lett till att Antons blogg blivit totalt osynlig på Google om man söker på saker relaterade till Grand Danois och nu i efterhand så verkar det smått omöjligt att skicka vidare de gamla subdomänerna till deras rätta ställen, för de existerar typ inte längre och jag vet inte hur jag ska rätta till det. Men det löser sig förhoppningsvis…

Till en början så hittade jag namecheap.com där jag håller på att flytta namnservern för mina domäner, för de erbjuder gratis service för allt sånt, för jag måste ha ett bättre ställe där jag kan hantera mina domäner på, sen får vi se vad som händer.

Jaja, nu ska jag i alla fall äta en kombinerad sen lunch/tidig middag för ikväll är jag gräsänka, då älsklingen käkar middag med jobbet.

Välkomna ska ni väl vara då till ytterligare en till domän för min fantastiska blogg!

Kategorier
Intresseklubben antecknar!

Nu funkar vanliga domänen igen!

Efter ca tre dagars total galenskap så verkar det som om att den här bloggen återigen går att nå på sin vanliga domän, vilket är blogg.ameriksson.se. Dock efter allt skit jag har varit med om så har detta bara bidragit ytterligare till att sluta använda den domänen, men jag kan inte komma på någon annan som är bättre lämpad, även om jag har idéer. Enda anledningen till varför jag behöll den var för SEO:n’s skull och för att jag i flytten inte hittade en bättre domän och det gick att mappa domänerna. Det enda jag hade velat idag är att flytta över bägge mina domäner till wp.com, men de kan inte ta hand om .se domäner så där skiter det sig, tyvärr. Plus att jag orkar inte krångla och betala för flytt och annat heller. I alla fall inte just nu och idag. Kanske imorgon eller nästa vecka. Eller om tre år. Man kan ju hoppas på det senare med tanke på hur mycket jag hatar strul och krångel.

Att ha dem på egensajt.se är inte särskilt kul dock men det finns ju andra webbhotell som jag kan i så fall flytta dem till. Namnservern till egensajt.se har fortfarande inte ordnat sig, liksom! De är så långsamma när det gäller domänflyttar och annat… Men så länge som bloggen funkar så är allt lugnt just nu. Åtminstone får jag tvinga mig själv till att tänka så.

Nu eftersom allt är i sin ordning så får jag låtsas som om att inget har hänt och göra mitt bästa till att vänta och bara fortsätta blogga som vanligt. Åtminstone tills jag bestämt mig hur jag gör. Som ni vet så går det ju vanligtvis i 300 knyck från beslut till handling i min hjärna så jag lär ju agera hux flux precis som vanligt med det här när jag väl hittat en lämplig domän, eller bestämt mig hur jag ska göra.

Om ni har några förslag på lämpliga domäner (främst för denna bloggen I huvudet på en Grand Danois galning), så lämna gärna en kommentar. Om det gäller enbart denna bloggen så är ju domänen där redan given, men jag vill också tänka lite mer långsiktigt så jag slipper köpa flera domäner senare. Jag kan ju också återgå till greatdanemaniac.com kostnadsfritt har jag fått veta, men jag vet inte.

Det vore egentligen den bästa lösningen, för den domänen motsvarar mer bloggens namn och handling mer än blogg.ameriksson.se. Sen vet jag också om att namnet på min blogg är väldigt långt, men jag älskar titeln så jag kan liksom inte sluta använda den. Det är ju precis så den ska heta, liksom! För det är ju tusen saker vanligtvis som snurrar i mitt huvud som bara måste ut och jag är ju totalt supergalen i hundrasen Grand Danois.

Det kan ju dock bli förvirrande ifall engelska bloggen plötsligt stadigt får många fler läsare och den domänen representerar den här bloggen? Då vill jag ju förmodligen återgå att ha den domänen för min engelska blogg för enkelhetens skull. Med tanke på hur dåligt jag har det med läsare på min engelska blogg just nu så kanske det bara drar ner SEO:n för den här bloggen också. Men jag vet inte hur det hela fungerar.

Samtidigt så vill jag behålla min domän, eftersom jag inte vill ”bryta” mot min regel jag skapade för mig själv när jag återgick för evigt till WordPress som bloggplattform. Då hade jag heller inte planen att jag skulle flytta från self-hosted till wp.com heller och inte ha multisite som grund för alla bloggar. Därför var det liksom då en bra idé att ha samma domän med diverse subdomäner för de olika bloggarna jag valt att driva. Anton hade sin egna blogg på en bra subdomän, arkivet hade sitt och jag hade en perfekt domän för mitt CV och mer professionella hemsida. Det funkade liksom bra då. Nu känns det helt annorlunda eftersom wp.com är uppbyggt på ett annat sätt.

Det vore en helt annan grej om jag hade kunnat ha en domän som jag kan koppla kostnadsfritt via cname till de andra wp.com bloggarna, men vad jag vet så måste man ha en kostnadsplan och uppgradering numera för alla bloggar man har på wp.com ifall man vill ha personliga domäner och inte någon som slutar på wordpress.com. Och då blir det svindyrt. I dagsläget betalar jag typ 300 kr eller nått per år inklusive domän för den här bloggen. Det kan jag tycka är värt det eftersom jag har en stadig grupp läsare till varje inlägg, även om det är en relativt låg nivå. Och jag bloggar dessutom flera gånger i veckan i snitt.

Sist jag kollade låg det i snitt på 30+ läsare per inlägg vilket är helt ok för mig. Det hade ju självklart varit bättre om det istället hade varit 300 eller 3000 läsare, men så poppis är jag inte idag och kommer förmodligen aldrig bli. Inte förrän den dagen jag faktiskt har en Grand Danois och mitt bloggande om hundrasen kan sätta igång på allvar! Hade jag dock senare valt att skaffa domäner till både min engelska blogg och till Antons blogg så hade det kostat mig 3 gånger mer, och det blir då dyrare än alla webbhotell tillsammans så det är liksom inte något jag är intresserad av, om inte WordPress.com återgår till att erbjuda enbart domäner för $13 styck som de tyvärr nu tagit bort. Nu är man tvungen att ha en kostnadsplan om man vill ha domän, vilket är lite trist för bara en domän hade räckt för mig idag…

Just idag är ju det lite annorlunda eftersom jag är på wp.com nu och här vill jag stanna. Med vad jag vet nu så hade jag aldrig velat flytta från wordpress.com, eftersom det är inte så begränsande som jag en gång trott. Eller ja, det kanske var det i början men hade jag varit smart så hade jag ju gjort massa saker annorlunda, som ni borde känna till (mina trogna läsare, alltså). På ett vis är man ju fortfarande begränsad här, men å andra sidan är det perfekt när man bara vill blogga vilket jag måste för en gångs skull lära mig att göra. Allt det andra krånglet får liksom innebära att lära sig koda, kanske lära sig matematik m.m. Om jag har tur att komma in på en utbildning på högskola eller universitetsnivå till hösten så lär jag ju inte orka nått annat än bara skriva mina känslor om jag måste lära mig att bli programmerare i någon form. Så att fokusera på att blogga är något jag måste fokusera på. Inte allt annat skit med domäner, webbhotell och allmänt krångel.

Oj, så bra det går! Not…