Kategorier
Vardagsliv

Att hitta rätt balans är svårt – när man vill så mycket…

Idag är jag tröttmössa deluxe. Fast det har jag egentligen varit av och till hela mitt liv. Just nu är jag det extra mycket, för jag har återigen fått lite mer att göra om dagarna på praktiken eftersom jag tillsvidare skall hjälpa till med distanskursen. Missförstå mig rätt nu. Jag är skitglad över detta, då det är mer lämpliga uppgifter för mig och jag får dessutom öva mer på att göra saker noggrant och långsamt.

Jag sitter framför datorn och ser smått död ut. Så här trött har jag inte varit på länge…

Det som gör det hela svårt är att hitta en bra balans av lämpliga arbetsuppgifter och promenader för min hälsa och vikts skull. Har jag väldigt lite att göra på jobbet (aka praktiken, men varit där så länge nu så det är enklare o säga jobbet), så är det lättare att orka med dagliga promenader till och från jobb + morgonpromenader. Har jag mer att göra på plats, ja då märker jag direkt att jag inte orkar gå lika mycket eller vara mer aktiv när jag inte är på jobbet. Går jag lika mycket ändå – ja då slutar det i massiv värk och en enorm trötthet som gör att jag till och med har svårt att ta mig upp ur sängen om morgnarna…

Promenaderna är ett måste, för att försöka gå ner fler centimetrar och nå en mer lämplig vikt som jag trivs i. Mest handlar det så klart om att vara nöjd och att kläderna ska sitta bättre. Sedan jag började på SIP i december har jag minskat ner ca 7 cm runt höfterna och snart gått ner 2 klädstorlekar i byxor och det är skitbra!Just nu pendlar jag eller står still rent viktmässigt.

Baksidan med den positiva viktnedgången (i centimeter) är att hela våren har jag haft mycket värk som följd utav att jag blivit mycket mer aktiv om dagarna än vad jag varit tidigare. Fördelarna väger självklart ut nackdelarna eftersom jag trivs så himla bra på SIP. Om ni inte visste det heller så ska jag också snart få min första utbetalning av sjukersättningen som äntligen ska beviljas på 50%. Det har tagit tid, men snart får jag papprena hem i brevlådan och jag kan slappna av åtminstone en liten del när det gäller den ekomomiska biten som för en bra och lång framtid framöver kommer vara fast. Sen får vi bara hoppas att allt annat löser sig ekonomiskt så jag kan börja planera ordentligt inför alla grejer jag vill göra när jag har mer pengar att använda på mig själv.

Men just nu så är jag för trött för att tänka på något annat än värk, sömn och vila. Ungefär i alla fall. Jahapp. Så är livet med fibromyalgi.

Kategorier
Vardagsliv

En mycket aktiv påskhelg blev det i år!

Min rastlöshet har hållit i sig bra länge nu. Närmare 3 veckor skulle jag gissa och resultatet av det är att jag faktiskt njutit en hel del av att hitta på saker istället för att sitta hemma och titta på film och serier.

Förra helgen var jag ju i Malmö och Lund och gick på hundutställning, och den här helgen var det påsk vilket innebär långledigt. Sovmorgon har det blivit nästan varje dag och inte särskilt mycket tid till ren lathet. Istället så har vi handlat, handlat mer och handlat lite till. Ungefär.

I fredags så hyrde vi bil igen från Sunfleet och blev ca 400 kr fattigare på det samt allt vi köpte för. Som tur var handlade vi mat, så nu är frysen och skafferiet och kylen rätt så full för några veckor framöver. Det är riktigt nice att faktiskt ha bil och storhandla, men det är otroligt störigt att det kostar oss så mycket varje gång vi vill hyra bil + att vi måste lämna tillbaka den och gå ca 2 km för att hämta den med.

I lördags så tog vi bussen till Samarkand, och på fredagen så körde vi dit. Lite komiskt att åka dit igen så snabbt, men det behövdes. Vi letade lite prylar, och kollade i affärer efter nya kläder till mig, men vi köpte inget direkt mer än lite mer mat och lite småskit.

Idag åkte vi till Kalmar för att handla på Dressmann XL och på NetonNet. Det tråkiga var att på XL så fanns det typ inget av intresse ännu för min älskling. Däremot hittade vi det vi skulle på NetonNet och vi fick promenera lite. Allt gick någorlunda smidigt, fast på vägen till Hansa City så hoppade vi på rätt buss, men åt fel håll för den åkte en riktig omväg till köpcentret men vi kom fram, så det var huvudsaken. Det hade heller inte spelat någon roll om vi tagit ”rätt” buss för vi hade kommit fram ungefär samtidigt ändå. Nu slapp vi vänta och vi slapp stå och frysa. Det var rätt kallt i Kalmar.

Efter att vi hade handlat på NetonNet så hann vi med bussen tillbaka till stan så vi slapp sitta och ha tråkigt i över 2 timmar i Kalmar, så det var nice. Vi hann med allt med relativt goda marginaler på ca 2 timmar och det är jag glad över.

Imorgon däremot blir det en latardag, för nu är man trött i benen och har massvis med fibrovärk – som vanligt efter massa äventyr.

Jag hoppas att mina kära läsare också har haft en trevlig påskhelg. Lämna gärna lite kommentarer nedanför där ni berättar hur er helg har varit. Notifikationerna för kommentarer kan strula fortfarande, men jag svarar på era kommentarer snarast möjligt, så fort jag märkt att jag fått några.

Kategorier
Blandat

Imorgon är sista dagen på Globala Kronoberg

Och hur det hela känns är väl blandat. Jag har trivts väldigt bra bland mina kollegor där och jag har fått fortsätta att hjälpa till med uppgifter som har varit mycket lämpliga. Jag har fått jobba hemifrån en hel del och det har funkat bra. Jag har fått väldigt mycket beröm och det är skoj! Jag kommer blogga mer om hur min tid har varit på Globalas egna blogg, men jag lär väl länka dit när inlägget har publicerats. Det är min uppgift för imorgon, så det blir en lugn avslutning på veckan.

I nästa vecka däremot så ska det börja hända mycket spännande grejer, men det jag ska syssla med nu är relativt hemligt som jag har förstått det då mycket av det handlar om ekonomiska saker. Jag hade också ett otroligt givande möte igår med några från Funkibator om vad vi ska hitta på härnäst och jag hoppas verkligen att de sakerna vi pratade om kan bli verklighet. Det skulle vara mer än awesome om det hade blivit så, men mer detaljer kommer väl när jag väl får yttra mig om det. Sen vill jag heller inte ta ut segern i förskott.

Annars så har jag idag arbetat hemifrån igen och det har varit skönt. Jag har haft rätt mycket värk denna veckan, särskilt i ryggen, nacken och i axlarna. Jag vet inte varför, men ibland har jag ju bara ont utan nån direkt anledning. Sen har jag självklart haft rätt mycket fibrovärk med som vanligt.

Idag så har jag suttit hela dagen framför datorn. I stort sett hela eftermiddagen har gått åt till att fixa problem, med diverse småskit som gäller alla bloggar jag har hand om. Nu har jag ju en till, som tillhör Maja, min katt för de som har missat det. Tanken med hennes blogg är att det mesta ska gå på automatik, så då har jag använt mig utav en grymt bra tjänst som heter ifttt.com som står för ”if this then that” på engelska. Den har i stort sett allt man behöver, men självklart är den inte perfekt.

Man kan använda den tjänsten för att skicka saker över nätet, och ett exempel är att skicka taggade bilder från instagram till hennes wordpress blogg. Av någon anledning så strulade det med det, och lösningen var tydligen att byta lösenord på WP bloggen som inte innehåller några särskilda tecken såsom ett utropstecken eller å, ä, ö. Konstigt egentligen, men det löste problemet. Jag har också suttit hela eftermiddagen med att fixa nya videoklipp från särskilda spellistor från YouTube till hennes blogg. Problemet är att YouTube, eller Google själva verkar rata allt vad rss heter och även om det fortfarande funkar att använda deras kompilerade rss-adresser (eller hur man nu ska förklara det) så funkade det inte så bra när jag skickade dem till bloggen. Rubriken för enskilda videoklipp samt text och sånt funkade bra, men själva videoklippet fungerade inte alls och hämtades alltså inte. Det tog mig säkert 3 timmar att ”lösa” det, men slutligen så är det inte lönt, men jag löste det istället genom att använda den inbyggda funktionen ”blogga det här” som WordPress har och så lyckades jag göra ett bra inlägg ändå, med det senaste videoklippet jag spelade in med Maja tidigare idag.

Nä, nu har jag rabblat på tillräckligt om totalt ointressanta saker. Nu måste jag äta nån slags middag och sen lär jag väl sitta vid teven resten av kvällen och se några serier på Netflix samt lite anime med älsklingen skulle jag gissa.

Trevlig torsdagkväll, kära läsare.

Kategorier
Vardagsliv

Vårsolen skapar tacksamhet?!

Mycket möjligt, för igår när jag gick hem ifrån en informationsträff på arbetsförmedlingen (om absolut inget nytt), så sken vårsolen nått så fruktansvärt och trots att temperaturen bara var några få plusgrader så kändes det mycket varmare än så och det gjorde mig väldigt glad.

Det har varit lite för mycket skit senaste tiden i mitt liv, förutom praktiken på SIP och min älskade Henrik förstås. Hälsan har ju varit urusel med mycket magproblem och oro och sen har jag stört mig alldeles för mycket på småsaker. Igår när jag gick hem i vårsolen så kändes det som att ”nu förändras allt, och nu blir det bra igen!”. Även om allt inte är perfekt ännu, så är jag ändå väldigt glad. Det var ett tag sen jag gjorde en lista över saker, så nu gör jag det igen. Det blir lite roligare så, eller hur?

  • Bloggflytten gick extremt smärtfritt. Det tog ca 10-20 minuter och sen var allt som vanligt igen. Toppen!
  • På SIP får jag fortsatt beröm och det är alltid lika roligt att träffa kollegorna.
  • Våren är på ingång, och jag hoppas på att den är supertidig i år.
  • Det börjar synas rejält att jag går ner i vikt (centimetermässigt), särskilt på kläderna jag har som äntligen börjar sitta som dem ska igen. 5 cm runt höfterna, 7 cm runt magen och 3-4 cm runt midjan har jag minskat sen ett tag tillbaka. Utan någon vidare ansträngning skall tilläggas!
  • Jag kunde promenera hem både igår och idag, utan att känna mig som en frusen isbit i flera timmar efteråt, och utan att bli äckligt svettig.

Det är ju lite småskit så klart som alltid hänger kvar, men just nu i dessa dagar med starkt solsken och doft av vår så väger det över de negativa sakerna såsom att jag återigen har ont i nacken och axlarna efter att ha varit för aktiv senaste dagarna och städat lägenheten bland annat och att jag har fibrovärk.

Det är jävligt skönt att ändå vara glad. Tänk om jag alltid kunde må så här! Utan värken då, förstås…

Kategorier
Vardagsliv

En månad på Globala Kronoberg, och annat snack om smärta och värk

Det är söndag, och nästan en obligatorisk blogg-dag, men istället för att det ska vara en kort, sketen uppdatering så tänkte jag försöka skriva lite mer. Som rubriken påstår så ska jag från och med imorgon då hjälpa till hos Globala Kronoberg som är en annan verksamhet inom nätverket SIP. Det ska bli väldigt roligt och jag hoppas att jag kommer få göra roliga uppgifter och lära mig mer om diverse ting så jag får mer bra saker att stoppa i mitt CV inför kommande händelser på arbetsmarknaden.

Annars så är det en helt vanlig helg. Denna helgen, eller snarare hela denna veckan har präglats av smärta på olika sätt. Förutom väldigt mycket fibrovärk, så har jag även fått mer ont i min rygg av diverse anledningar. Även mina problem med huvudvärksattacker är tillbaka, men det beror främst på att jag har allmän smärta i resten av kroppen. Tids nog ska jag uppsöka naprapat eller något i den stilen, för ryggproblemen samt huvudvärken är mycket jobbig, så det står jag inte ut med.

Nu har jag i alla fall fått tillbaka min stol som jag har fått via Arbetsförmedlingen, så när jag väl är på plats så har jag åtminstone bättre stöd för ryggen när jag väl sitter vid en dator. Det är när man gör allt annat som det blir problem. När jag har varit på praktiken så har jag stått säkert 200% mer än vad jag vanligtvis orkar med, men det har varit ett måste då mycket av det jag gör på praktiken kräver att jag går runt och pratar med mina kollegor, men jag är ändå fascinerad över hur mycket jag ändå orkar stå. Vanligtvis orkar jag max några minuter, men på praktiken så kan jag orka stå i timmar, nästan i alla fall. Ryggen tar inte direkt stryk av det. Jag får vanligtvis bara massiv fibrovärk efteråt, vilket kan vara minst lika jobbigt som att inte orka stå.

Jag vet faktiskt inte vad den här ryggvärken beror på. Det började för ca 2 månader sen, någon gång i december 2014. Helt plötsligt fick jag ont i ländryggen. Annars brukar jag bara få ont i ryggen om jag legat för länge på rygg i  min säng på fel sätt. Värken har kommit och gått och med diverse hjälpmedel såsom att hitta ett bra sätt att ligga på i sängen, och en kudde bakom ryggen när jag sitter i soffan så blir det sakta bättre. Det är när jag inte har något stöd för ryggen och måste böja mig eller ”aktivera” mig på andra sätt som värken blir sämre. Värst är det när jag måste böja mig för det är något min kropp aldrig någonsin klarat av att göra – i alla fall inte ordentligt.

När man böjer sig, för att exempelvis plocka upp något från golvet så ska man böja knäna samtidigt och hålla ryggen rak. Min kropp har aldrig vetat att det är så man gör, så när jag böjer mig framåt så böjer jag ryggen istället och håller benen väldigt raka. Det har jag gjort sen den dagen jag kunde stå, och när jag kröp som barn så kröp jag med helt raka ben. Jag har typ aldrig kunnat böja på benen när jag står upp och jag har ingen jävla aning om varför. Jag antar att detta är den bidragande orsaken till varför jag till sist har fått problem med ryggen. Istället för vanligt fibrovärk och alla andra mystiska problem jag har, alltså.

Greta ligger och sover i sin lilla säng

Eftersom SIP är ett sådant fantastiskt ställe och helt perfekt för mig, så finns det ju självklart möjligheter att ha hund utan att det påverkar jobbet. Sen jag började på praktiken så har jag tagit hand lite om Greta, vilket är en Fransk Bulldogg på ca 12 veckor som är supersöt. Dock är hon ju inte en Grand Danois, utan hon är pytteliten, vilket gör att jag måste böja mig när jag ska klappa henne eller lyfta upp henne från hennes hage. Det är så klart jobbigt att jag får ont av det, men just i det fallet så är smärtan värt allt, för en söt liten valp kan jag bara inte neka – oavsett ras! Sen är ju alltid en större ras bättre för mitt personliga välmående, men det ska jag snart blogga mer om på Antons blogg, så håll utkik!

Jaja, nog snackat om ryggvärk och annan smärta. Idag är det söndag och en ren och skär latardag. Vad har du gjort i helgen?

Kategorier
Livsstil och hälsa

Jag har sminkat mig igen!

Jag har inte sminkat mig på över 4 år nu. Innan dess från och med att jag blev tonåring så var jag beroende av smink, eller åtminstone av mascara, nån typ av eyeliner/kajalpenna och nån snygg ögonskugga. Smink för mig är inte massa kladd. Jag har använt concealer och massa sånt men jag ser bara dum ut i det och det blir så ojämt och konstigt. Jag har alltid haft väldigt ljusa ögonfransar, vilket har gjort att just mascaran har varit viktig. När jag inte hade på mig smink när jag var yngre, frågade folk  mig om jag var sjuk. Det var väldigt jobbigt att höra, särskilt när det kom från barn som var mycket yngre än mig. Vuxna var smarta nog att se/förstå att jag bara var utan smink.

När jag flyttade hemifrån så började jag i perioder att gå utan smink. När jag gjorde det precis då jag flyttat ner till Skåne så berodde det mest på att jag låg i någon slags könsidentitets-kris. Det gör jag egentligen fortfarande, men det är en del av min personlighet. Jag hatar att vara tjej, eller snarare att ha den biologi som gör mig till kvinna. Jag kan gärna vara utan allt sånt skit. Smink däremot kan vara roligt, och det har jag alltid tyckt.

När jag var yngre och sminkade mig jämt så kunde man se hur jag mådde genom att exempelvis se vilken färg jag hade på min ögonskugga. Ju mindre smink, desto tröttare var jag. Hade jag svart ögonskugga var jag arg. Glittrade det massvis var jag superglad, och så höll det på.

För några år sen så började jag lite då och då att sluta sminka mig igen. Jag ville egentligen sluta sminka mig helt, men kom inte riktigt till skott. En dag för typ 4 år sen så tittade jag mig i spegeln och tyckte att jag såg bra ut utan smink. Sen den dagen har jag inte sminkat mig – inte ens på julafton eller fest, förutom idag.

Planen nu är inte att vara sminkad jämt, men oftare i alla fall och speciellt till festliga tillfällen. Idag köpte jag en ”vårdande” mascara, en eyeliner och ett paket med en samling ögonskuggor i olika färger. Det blev lite dyrt men å andra sidan så räcker ju grejerna i säkert 1 år om inte mer. Huvudsaken är att jag hade råd med det.

I övrigt så har jag idag hjälpt till på nya stället där SIP ska ha sin verksamhet. Jag fick städa lite, ta bort färg etc från en av toaletterna, men kroppen strejkade rätt snabbt efter att jag påbörjat jobbet, så jag fick pysa hem och göra uppgifter via datorn istället. Det känns bättre, för jag känner mig ändå rätt död idag och jag har mycket värk, särskilt i smalbenen av att ha stått så mycket.

Snart är det julafton. Bara två dagar kvar. Jag önskar mig pengar och gärna swishade. Vill du ge mig ett litet bidrag, så kontakta mig så ger jag dig informationen du behöver.

Hälsningar från den girige och fattige, som åtminstone har börjat sminka sig igen.

Kategorier
Livsstil och hälsa

Men om man inte orkar stå då?

Jag läste en artikel häromdagen i DN om att stå upp förbättrar hälsan och kan minska risken för att dö i förtid. Well, duh? Alla vet vi väl att så är fallet och att det är ”farligt” att sitta ned för mycket. Det är så otroligt många artiklar i media just nu om alla risker som vanligt folk (inkl. mig själv) tar som bidrar till att man dör i förtid. Artiklarna får det att låta som att istället för att du dör vid 80+ nånting så dör du när du är 50, men så är det ju inte. Visst, du dör tidigare om du inte är hälsosam, absolut, men ofta gäller det bara kanske 1-2 år tidigare än genomsnittet. Sen är det så totalt olika med och jag vill hellre leva mitt liv och dö vid 50 än leva som halvsjuk tills jag är 80+ och har haft smärta eller andra problem hela livet. Ska jag bli totalt hälsosam så måste det inte kännas som tvång, utan det ska vara något roligt, vilket det sällan är och därför kan jag nästan aldrig bryta dåliga vanor.

Maja ligger o sover bredvid mig i soffan

På grund av min fibromyalgi så har jag väldigt svårt att stå upp i längre och korta stunder. Dessvärre, då jag den senaste tiden fått problem med ryggen och fått värre värk med fibromyalgin än vad jag haft på länge, så är det typ bara promenader eller att stå upp som förbättrar symptomen, men såsom min hälsa är för tillfället så orkar jag knappt gå och jag orkar bara stå nån minut eller så innan jag börjar få smärta av andra slag. Därför fortsätter jag ofta att sitta ner, trots att ryggen gör ont och jag får fibrovärk. Det är ett moment 22 eller en ond cirkel och jag ser ingen direkt förbättring, särskilt eftersom den astråkiga hösten snart kommer, och snart är vintern och snöhelvetet här igen.

I övrigt är jag ändå relativt glad, bara att jag är otroligt seg och trött samt att jag känner mig smått uttråkad. Jag har inget direkt att se på Netflix (förutom The Nanny) och då jag inte orkar prata politik nått mer nu, så har jag knappt haft några idéer alls för att blogga. Det är väldigt trist, så jag är glad att jag åtminstone kom på nått att skriva om idag, även om det självklart inte är ett tvång att jag ska skriva nått dagligen. Det är bara jag som vill göra det, så länge det är intressant och jag kan fylla ut det mer än vad en rad text + en instagrambild kan göra. Helgen går förbi fort, men det gör inte så mycket. Jag har snart inte särskilt mycket mer att göra på Lernia, så risken är väl att man får försöka fylla ut de sista veckorna jag är där med andra projekt. Jag vill ju gärna fokusera mer på eget företagande, typ låtsas att jag ska starta min firma och ta reda på allt småskit som behövs för det. Jag vill faktiskt veta vad allt jag behöver hade kostat, hur jag kan dra av hyran, hur dyrt det hade blivit o införskaffat en tjänstebil etc. Jag vill bara veta det.

Jaja, det får komma senare. Vad ska du göra resten av denna helgen?

Kategorier
Vardagsliv

Trasigt duschmunstycke, rejäl fibrovärk och andra missförstånd.

Det här inlägget kommer handla om lite allt möjligt. Som rubriken skrev, så har jag ett trasigt duschmunstycke, fibrovärken från helvetet är tillbaka och missförståndet handlar om hur man bör hantera sig själv i diskussioner eller samtal med andra. Om jag nu ens vågar prata om det utan att trampa nån på tårna. Jag ska göra mitt bästa i alla fall.

Häromdagen så råkade Henrik ha sönder vårt duschmunstycke. Det gick av vid plasten som man sätter in i slangen, så i morse blev det lite problematiskt och jag själv fick vänta en dag extra med att tvätta håret. Som tur var blir mitt hår inte lika fett längre, vilket gör att jag kan lättare vänta flera dagar innan jag tvättar håret. Det verkar även göra under för att mitt hår ska växa snabbare, även om det sedan innan alltid har växt som ogräs. I alla fall. Jag åkte upp till samarkand innan för att leta upp ett nytt munstycke. Jag fick tips av en vän på Lernia att någon hon kände hade köpt ett på Rusta som skulle vara väldigt bra, så jag kollade upp det på nätet, pratade lite med henrik om min plan och efter att jag var klar på Lernia för dagen så tog jag trean från simhallen upp till samarkand.

Först så åt jag en macka från subway, för jag var riktigt hungrig. Så hungrig brukar jag vanligtvis inte vara, och jag var det även väldigt tidigt i morse. Ofta brukar jag känna mig lite småhungrig vid 10 tiden, och då tar jag en kaka eller två som jag tagit med mig hemifrån. Ett paket singoalla räcker vanligtvis i 2 veckor eller något sånt, så det är bra. Jag äter oftast bara max 2 kakor om dagen när jag är på Lernia, eftersom jag går hem och äter lunch. Skit samma. Efter att jag hade ätit min macka så gick jag in en runda på Clas Ohlsson, men där hittade jag inget av intresse. Munstyckena där var dyra och små, och det ville jag inte ha. Det vi har haft tidigare (och har haft i över 2 år) är pyttelitet, och det täcker knappt huvudet eller nått, så man måste duscha varmt om man inte ska frysa hos oss. Dessutom är strålarna väldigt hårda, så det gör ibland ont om man har för stark stråle.

Sen tog jag en riktigt jobbig promenad till Rusta. För att göra en avstickare till så kan jag erkänna att jag verkligen känner ett sug av att skaffa bil nu, även om samma problem och åsikter jag har kvarstår. Jag är tveksam till bil av främst två orsaker – det är dyrt som fan och det är dåligt för miljön. Den tredje halva anledningen är att jag aldrig skulle röra på mig, och det skulle inte vara positivt för min hälsa. När jag dock blir egen företagare eller får möjlighet till tjänstebil så ska jag ha det, men annars tänker jag undvika det till varje pris, ungefär. Bilen jag vill ha, som egentligen fyller upp alla de krav jag har om bil (om jag faktiskt skulle skaffa en) är Mitsubishi Outlander PHEV. Den är dock svindyr i inköp, men skitbillig som tjänstebil, och såsom jag förmodligen hade kört, så hade 99% av all körning bara varit på el, och det är bra + att man också kan köra längre sträckor, som till Stockholm för att hälsa på familjen. Jag vill egentligen bara ha bil när det behövs, typ när man vill storhandla, behöver åka till veterinären, resor till sthlm. Just nu hade jag velat ha bil bara för att slippa gå till Lernia, för jag vet ju hur det känns och det är en jobbig morgonpromenad när jag ska gå dit, eftersom det är en sådan omväg.

Jaja, för att komma vidare i berättelsen. Jag hittade ett billigt munstycke på Rusta, och köpte ett svart, trots att det även fanns i min favoritfärg. Jag ville vara snäll mot älsklingen och valde en neutral färg. När jag kom hem så invigde jag den en stund senare, och känslorna var väl blandade. Den täckte lite mer av kroppen, och strålarna var mjuka, vilket var skönt. Dessvärre var det inget ”sprutt” i den, alltså inget tryck oavsett hur mycket vatten man vred på. Det gick till en gräns och sen var det stopp. Jag antar att det är en vanesak, för hellre större huvud med mjukare strålar än ett pyttelitet huvud med strålar som gör ont, bara för att man vill spara på vatten.

Det gamla och det nya duschmunstycket i ren och skär retrostil, för en gångs skull.

När det gäller fibrovärken, så har jag haft mycket värk senaste tiden. Idag ska jag också städa lägenheten, för hyresvärden ska komma och göra den årliga inspektionen igen. Jag har knappt ork att stå, och både mitt högra knä och svanken gör ont. Det är till och med jobbigt att sitta, men orka stå gör jag inte, även om det hjälper tillfälligt mot värken. Så fort jag sitter stilla igen så kommer tillbaka.

Det sista gälljde missförstånd och diskussioner. Jag vet inte hur mycket jag vågar skriva om det, då jag inte vill göra någon illa, men jag känner ändå ett behov av att förklara mig. På lernia så brukar vi ibland ha lite diskussioner om annat, när vi inte har lust att arbeta med något eller vi bara vill ta ett break ifrån det. Eller så hamnar vi bara i en utan att vi räknade med det. Nu efter valet och SD’s framgångar så har det bidragit till lite mer politiska diskussioner och även om jag älskar att diskutera med andra människor så har jag börjat inse att jag ska nog skriva ner mina åsikter mer, istället för att prata om det med andra människor, för jag är lite trött på att historien ständigt upprepar sig.

Jag blir sällan missförstådd när jag har skrivit om något. Blir det ett missförstånd, så är det oftast (och förmodligen) läsaren själv som har missat något viktigt ord, men självklart händer det att jag själv skriver en mening konstigt som kan tolkas på många sätt. När jag diskuterar med människor, eller egentligen bara för en simpel dialog så stöter jag ofta på människor som jag har stora svårigheter att diskutera med. Orsaken till detta vet jag inte, men det hela scenariot med att ”historien upprepar sig” är att dessa människor, oavsett hur trevliga och snälla de är som personer, så verkar det vara svårt för dem (och för mig) att diskutera med mig och med andra människor.

Jag har som utgångspunkt att vara förstående, accepterande och jag vill lära mig av vad någon annan har att säga. Sen kan jag självklart uttrycka mig på ett uselt sätt som gör att jag blir missförstådd. Den stora anledningen dock i samtal till varför jag blir missförstådd är för att personer lyssnar inte på vad jag har att säga. De avbryter, avfärdar och kritiserar det jag har att säga, utan att ens ha förstått meningen med vad som kommer ut ur min mun. Ett lättförståeligt exempel;

Jag: Jag har läst att alla borde vara veganer… (avbruten direkt)
Person X: Vad då? Veganer, vad pratar du för dumheter. Alla kan inte vara veganer! (Etc… En lång predikan över hur fel jag har, när jag precis har börjat prata.)
Jag: Nej, alltså… jag har kollat på forskning som säger att… (avbruten igen)
Person X: Jaha? Vilka studier då? Har du källan? Vad sa dem då? Jag tror ändå inte på det. (och så fortsätter det)
Jag: Forskningen jag personligen har tittat på, och bildat min egen uppfattning om säger att det bästa för hälsan vore om alla var veganer. (äntligen fick jag säga något).
Person X: Jaha, men det tror jag inte på. Alla är olika och jag funkar bra på att äta kött!
Jag: Ja, det tror jag med. Men forskningen säger det i alla fall och jag tycker det är intressant.
Person X: Det måste nog göras många studier för att man ska bli vegan, och kött som är så gott!
Jag: Jo, jag vet. Jag har själv svårt att bli av med dåliga vanor och jag gillar också kött.
Person X: (Mjuknar något, men återkommer med en hård replik igen om varför jag har fel och sådan fortsätter diskussionen tills någon av oss ger upp.)

Ungefär så kan det se ut. Jag blir avbruten konstant, folk vägrar förstå eller ens lyssna på vad jag har att säga och de har redan bestämt sig från första stund att de tänker behålla sin originella åsikt – oavsett vad jag har att säga eller inte. För att låta lite komisk med tanke på allt feministprat så är det oftast kvinnor jag möter som gör detta och inte män.

När jag bloggar däremot, eller för diskussioner på nätet så är det lite lättare, även om det är svårt att blir hörd även där ibland. Där får jag i alla fall prata till punkt och förhoppningsvis läser alla det jag har skrivit och förstår det, även om de inte håller med. Det är liksom hela grejen med hur jag kommunicerar med andra. Jag vill lära mig från dig, av det du har att säga, så jag kan bli inspirerad och mer kreativ och jag hoppas att du vill göra detsamma när du kommunicerar med mig. Jag tycker det är så otroligt viktigt, och det är oerhört tråkigt när jag inte får lov att lära ut något. Jag verkar vara en magnet i mitt dagliga liv till personer som har otroligt bestämda åsikter och som aldrig någonsin kan tänka sig att ändra den – för allt guld i världen.

Jag hoppas att ni som har läst det här förstår vad jag menar och att jag vill förstå dig som läsare. Jag hoppas också att ingen tar illa upp av det jag skrev, för jag pekar inte ut någon särskild. Jag förklarar bara ett ”naturligt fenomen” som ständigt händer mig numera, och som jag vill förbättra. Min nuvarande inställning är att undvika IRL diskussioner med andra, fokusera på mitt och istället diskutera med andra personer som jag vet lyssnar på mig och accepterar det jag har att säga.

Det är liksom inte lönt att lägga ner energi på folk som skiter i en och tycker att man är ointressant, bara för att man inte är som någon annan exempelvis, även om det nog inte är så i alla fallen.

Kategorier
Vardagsliv

Jag har äntligen en Pebble klocka igen!

Min älskade, snälla och underbara sambo köpte igår en smart android klocka, och hans gamla pebble fick jag. Nu är tomheten borta, för så fort jag satte på mig klockan så kändes allt normalt igen. Det har verkligen varit tomt utan min klocka. Jag har väl varit utan den i ca 5-6 veckor eller så, och det känns som en halv evighet. Jag är skitglad för att jag har fått tillbaka den igen.

Tomrummet på armen är återigen fyllt.
Tomrummet på armen är återigen fyllt.

Jag skrev ju ett blogginlägg när jag hade haft sönder klockan av misstag när mina föräldrar var här, och jag hoppas att jag får möjlighet att behålla den här klockan länge. Jag tycker inte att Pebble klockor är särskilt ömtåliga. Det var en rejäl smäll som min gamla klocka fick. Dock, hade det varit en annan smart klocka som har samma display som en vanlig smart telefon, så hade den gått att laga, men Pebblen går tyvärr inte ifall skärmen går sönder. Jag kommer inte ihåg varför, men det är väl så den är byggd. Den använder ju ett helt annat material också jämföres med android klockor, och det är bland annat det som gör att batteritiden är oerhört bra. Ungefär en gång i veckan behöver man ladda den. En LG G watch som min älskling har köpt istället måste laddas dagligen, lika ofta som en vanlig smart telefon, alltså. Det är en av anledningarna till varför jag ville fortsätta med Pebble, då jag nöjer mig med de enkla sakerna, såsom bra batteritid och att den vibrerar när man får notifikationer. Det gör iofs även andra smarta klockor, men tydligen så har pebblen starkare vibrationer än LG G watch.

Tummen upp för att jag har en Pebble igen!
Tummen upp för att jag har en Pebble igen!

Annars så är saker och ting som vanligt. Jag har haft värk i hela kroppen idag, trots att jag inte gjort något särskilt för att anstränga mig. Jag har haft träningsvärk i armarna och magmusklerna, trots att jag inte motionerat och jag har haft ont i svanken till och från i någon vecka, men sen igår så har smärtan varit ihållande och i morse när jag vaknade så gjorde det ont i mitt högra knä, så jag haltade mig fram och tillbaka från Lernia idag. Nu känns det dock lite bättre så jag hoppas värken försvinner. Ovanpå den här konstiga värken så har jag haft rätt mycket fibrovärk med, så jag är lite uttömd på energi just nu. Tur att man i alla fall orkar blogga =) Det hade blivit supertråkigt annars.