Statusuppdatering | 10 September 2015

Jag är galet trött numera och är återigen inne i en trötthetsperiod. Den har varat i ca 2 veckor nu. Oftast varar dessa perioder i flera veckor, ibland månader. Imorgon dock, efter jag har slutat jobba för dagen så hoppas jag att jag kan spela in en till live sändning, eftersom det jag gjorde igår blev ett totalt kaos. Jaja, ville mest bara uppdatera er. Nu ska jag gå och sova. Dödstrött!

Det här inlägget skrevs från mobilen, rättare sagt från min Nexus 5.

Jag har Aspergers Syndrom, och jag ”förnekar” det!

Idag ska jag skriva om något som jag personligen har valt att undvika att prata om sedan 2008 ungefär. Det faktum att jag har Aspergers Syndrom. Det är en diagnos som jag anser är stämplad på mig, och absolut inte en diagnos som påverkar mig, personligen. Den spelar absolut ingen roll för mig, när det kommer till det vardagliga livet. Däremot spelar den roll för andra, som tycker att jag bör eller måste behandlas annorlunda för att jag råkar ha den här diagnosen på papper.

En meme som jag gjort själv, baserat på Game of Thrones. Det står ”Embrace your aspie-self – acceptance is coming”. Bilden är ändå en länk.

Orsaken till varför jag idag ”förnekar” den beror på att sen jag fick den så har hela mitt liv präglats så otroligt mycket av det, att jag mer eller mindre blivit både felbehandlad, dåligt bemött och en annan person än den jag vill vara. Egentligen ska jag inte klaga på ”alla andra”, men många jag har mött, eller i alla fall majoriteten av de som fått veta att jag har diagnosen på ett eller annat sätt, har behandlat mig synbart på ett annorlunda sätt efteråt. Nog för att man uppskattar tydlighet, men vissa artikulerar till glömska (oblivion). Ibland har de blivit extra tillåtande, från att ha gått till att konstant klaga för att man presterar dåligt till att ha betett sig som om jag vore en jättesöt liten 3 årigt  barn, där allt är ok – på fel sätt. En del har försökt tuta i mig och andra med samma diagnos att personer med Asperger har ”si och så” många symtom och beteenden, och dessa skall man uppfylla om man har diagnosen. Det ifrågasatte jag direkt! Allt det där har påverkat mig negativt, och när det var som värst, så gick min personliga utveckling tillbaka från att vara komplett självständig och förstående av omvärlden, till att fatta absolut ingenting och fråga min väg fram tusen gånger innan jag förstod vad som gällde. Det var läskigt!

När jag äntligen, 2008 fick min diagnos på fibromyalgi så började jag sakta men säkert släppa faktumet om A.S diagnosen. När jag gjorde det så mådde jag så otroligt mycket bättre. Jag gick från att vara en person som har Asperger (som också råkar heta Anna-Maria) till att vara Anna-Maria. Det var en stor skillnad, även om jag var någorlunda öppen med min diagnos under min högskoletid. Jag har mått som bäst när jag inte pratar om Asperger, och det är något jag vill fortsätta att göra, då jag anser att den har ingen direkt påverkan på mig.

I förra veckan så lade jag även upp en video på YouTube, som varar i nästan 20 minuter, där jag på Engelska förklarar min situation och hur jag står kring diagnosen. Där berättar jag att jag tror jag är feldiagnosticerad, och att det enda som asperger möjligen ”förklarar” är mina goda språkkunskaper. Men mina språkkunskaper kan en normal person åstadkomma med. Jag talar Skånska, trots att jag är född i 08-land och detta är något jag valt att göra själv då jag känner mig som skåning i hjärtat. Hade någon annan person med språktalanger vilja göra det med, hade det inte varit omöjligt och denne person behöver inte ha Asperger. Det kan också förklara till varför jag pratar Engelska mer eller mindre perfekt, även om jag ibland har svårt att hitta orden jag söker. Fast min pappa är frisk och pratar lika bra amerikansk engelska som mig. Vissa skulle också kunna säga att det förklarar varför jag har svårt att släppa saker, som det här med mitt krig mot vertikala videoklipp, men det kan likagärna beskrivas i att det är min personlighet som är sådan. Men även normala personer utan Aspergerdiagnos tycker att vertikala videoklipp är onödigt och dumt.

Det finns också en länk mellan fibromyalgi och Aspergers Syndrom, även om det gjorts ytterst lite forskning på det. En del av de saker som finns i fibromyalgi, finns även i Aspergers Syndrom. Det är bland annat att man ältar saker, att man kan få ångest, det är energitömmande att träffa personer etc. Stresskänslighet hör också ihop där, för bägge parter kan bli lika känsliga för stress. För min del är det inte enbart energitömmande att umgås bland folk. Bara att göra saker, vare sig de är utanför eller innanför mitt hem är jobbigt – på ett fysiskt sätt, genom smärtan jag får. Det är jobbigt att gå långt och mycket, springa, röra sig, stå länge men också att bara lämna lägenheten ibland – även om jag älskar att träffa folk och umgås. En person med Asperger kan röra sig fritt, springa, motionera och få träningsvärk. Jag får en annan värk, som kallas fibrovärk, och jag kan få träningsvärk av samma typ av motion och om jag skulle skada  mig så får jag alltså tre olika typer av smärta pga av samma sak jag har gjort som en vanlig person, eller person med A.S har utfört. En person med A.S blir trött av att träffa folk, inte av generella aktiviteter. Det blir däremot jag.

Som en person med möjligtvis Asperger, så är jag snarare översocial, extremt förstående och jag kan tolka saker som vanligt folk kan. Om min mamma frågade mig ”kan du öppna fönstret” så förstod jag att jag skulle öppna det, inte att jag har förmåga att öppna ett fönster. Jag tolkar nästan aldrig något bokstavligt heller, om jag inte vill jävlas med flit med någon, för sådan humor är riktigt rolig ibland. Fast om det är Asperger – då har hela Storbritanniens komiker Asperger!

De dagar jag brukar missförstå saker, är jag ofta trött, glömsk eller arg över något. Jag anser bara simpelt att jag är den jag är pga av andra saker. Min personlighet är som den är, för att jag har de gener som mina släktingar burit vidare till mig. Jag och min syster är väldigt lika till sättet numera, men jag har en Aspergerdiagnos, och hon är frisk, trots att vi ibland kan agera på exakt samma sätt gällande något. Egentligen hade jag kunna ta både min bror, min pappa eller min mamma som samma exempel.

Jag gillar att ifrågasätta saker. Det har vi blivit uppväxta med att få göra. Jag tyckte skolan var skittråkig, och kamraterna var elaka mot mig oavsett vad jag än gjorde. Varför ska jag då umgås med dem? Jag har aldrig varit särskilt aktiv av mig. Det bästa jag vet att göra, även när jag var barn var att sitta inomhus och stirra på en skärm – precis som idag. Det längtade jag efter när jag gick i skolan, om det inte var engelska lektion, eller något annat kreativt. Det var skoj! Jag har alltid haft svårt att röra mig som jag vill röra mig, och varit stel som en pinne. Är det så konstigt då att jag föredrar att vara stillsam hellre än aktiv? Om ifrågasättande ger en Aspergerdiagnos och att man är en usel elev, ja då borde halva Sveriges befolkning få en sådan diagnos, egentligen…

Skitsamma egentligen. Jag är varken asperger eller fibromyalgi. Jag bara anser att Asperger inte är en del av mig. Den är en del av ett missförstånd som läkarna inte förstod när jag fick diagnosen. Hade fibromyalgi varit mer accepterat i början av 90-talet, så hade jag förmodligen fått den diagnosen från början, eller kanske något annat som är mer fysiskt påfrestande, för det har påverkat mig hela livet. Även mina magproblem i form av både fibromyalgi och IBS borde jag ha fått som liten, för dessa problem har jag också alltid haft. Oavsett om jag har Asperger eller ej, så anser jag (och kommer förmodligen alltid att göra) att jag är feldiagnosticerad och att denna diagnos är jävligt korkat att ”stämpla” mig på ett sådant sätt som den har gjort tidigare.

Jag kommer i alla fall kunna ha det väldigt svårt att både omfamna och acceptera en Aspergerdiagnos på mig själv i fortsättningen. Jag är inte rädd för att göra det. Det känns bara så förbannat jävla fel, irrelevant och totalt bullshit när det gäller vem jag är och vad den diagnosen gör för mig och andra. Varför ska jag acceptera något som inte känns rätt? Varför ska jag uppmuntra något som påverkar alla andras syn på mig, men inte min egen? Egentligen accepterade jag den aldrig förr heller när jag var totalöppen med den. Allt prat om diagnosen gjorde att jag istället blev min diagnos och jag förändrades mycket negativt pga det.

Det är bara andra som påverkas av denna bokstavsdiagnos på ett papper i en journal. Jag har egentligen aldrig förstått varför – för jag vill bara vara den jag är. Och den personen kan jag vara ändå – utan en irrelevant personlighets-diagnos.

Nya videoklipp om mopsen Rut och skitvädret i Växjö

Idag har jag varit aktiv på min YouTube kanal igen och laddat upp två klipp på en och samma dag. Det första klippet är om Rut, den lilla mopsvalpen som jag fått vara hundvakt åt lite då och då den senaste veckan.

Det andra klippet spelade jag in i morse när jag väntade på bussen och då hade jag verkligen fått nog av både regn, värk, den försenade sommaren och busstiderna. Det är alldeles för tidigt att låta bussen bara gå en gång i halvtimmen när semestertiderna inte ens har börjat! För mig som har fibromyalgi så är det nästan katastrof, för ju mer jag rör på mig desto jobbigare blir att orka med allt man måste göra, så då är det bra att bussen finns, även om det är dyrt med busskort. Jag laddar också bara på reskassa, för jag har inte råd med annat men förhoppningsvis så får jag handikappersättning om ett par månader och då får jag pengar till busskort, vilket också gör att det blir lättare att vistas och åka till stan och utföra ärenden när man inte behöver tänka på kostnaden för en enkel resa.

Titta gärna på bägge klippen, lämna lite kommentarer, dela vidare och prenumerera om du inte redan gör det. Filmen om Växjös skitväder har också undertexter på både engelska och svenska, eftersom bilarna gör att jag knappt hörs ibland. Denna gången var det också otroligt lätt att lägga till undertexter, för YouTube måste ha ändrat något så det inte blir lika stressigt att lägga till det, så det är nice. Det kanske innebär att jag får möjlighet att återigen börja med att ha undertexter på Engelska och Svenska igen, nu när jag äntligen också börjar få lite fler prenumeranter och visningar på mina klipp. Det lönar sig att inte tjata ibland!

Att hitta rätt balans är svårt – när man vill så mycket…

Idag är jag tröttmössa deluxe. Fast det har jag egentligen varit av och till hela mitt liv. Just nu är jag det extra mycket, för jag har återigen fått lite mer att göra om dagarna på praktiken eftersom jag tillsvidare skall hjälpa till med distanskursen. Missförstå mig rätt nu. Jag är skitglad över detta, då det är mer lämpliga uppgifter för mig och jag får dessutom öva mer på att göra saker noggrant och långsamt.

Jag sitter framför datorn och ser smått död ut. Så här trött har jag inte varit på länge…

Det som gör det hela svårt är att hitta en bra balans av lämpliga arbetsuppgifter och promenader för min hälsa och vikts skull. Har jag väldigt lite att göra på jobbet (aka praktiken, men varit där så länge nu så det är enklare o säga jobbet), så är det lättare att orka med dagliga promenader till och från jobb + morgonpromenader. Har jag mer att göra på plats, ja då märker jag direkt att jag inte orkar gå lika mycket eller vara mer aktiv när jag inte är på jobbet. Går jag lika mycket ändå – ja då slutar det i massiv värk och en enorm trötthet som gör att jag till och med har svårt att ta mig upp ur sängen om morgnarna…

Promenaderna är ett måste, för att försöka gå ner fler centimetrar och nå en mer lämplig vikt som jag trivs i. Mest handlar det så klart om att vara nöjd och att kläderna ska sitta bättre. Sedan jag började på SIP i december har jag minskat ner ca 7 cm runt höfterna och snart gått ner 2 klädstorlekar i byxor och det är skitbra!Just nu pendlar jag eller står still rent viktmässigt.

Baksidan med den positiva viktnedgången (i centimeter) är att hela våren har jag haft mycket värk som följd utav att jag blivit mycket mer aktiv om dagarna än vad jag varit tidigare. Fördelarna väger självklart ut nackdelarna eftersom jag trivs så himla bra på SIP. Om ni inte visste det heller så ska jag också snart få min första utbetalning av sjukersättningen som äntligen ska beviljas på 50%. Det har tagit tid, men snart får jag papprena hem i brevlådan och jag kan slappna av åtminstone en liten del när det gäller den ekomomiska biten som för en bra och lång framtid framöver kommer vara fast. Sen får vi bara hoppas att allt annat löser sig ekonomiskt så jag kan börja planera ordentligt inför alla grejer jag vill göra när jag har mer pengar att använda på mig själv.

Men just nu så är jag för trött för att tänka på något annat än värk, sömn och vila. Ungefär i alla fall. Jahapp. Så är livet med fibromyalgi.

Frivilligt barnlös eller barnfri? Jag vill i alla fall INTE ha barn!

Det här inlägget skall bara läsas om man verkligen vill veta hur jag känner, tycker och upplever livet som kvinna som valt att leva sitt liv utan några barn, varken biologiska eller tillkomna på annat sätt. Svordomar och äckelpäckelsaker som vi kvinnor tråkigt nog måste genomlida finns beskrivna här, så läs på egen risk och inga hatfulla kommentarer om mina val angående mitt liv gällande den här aspekten, tack!

Fortsätt läsa Frivilligt barnlös eller barnfri? Jag vill i alla fall INTE ha barn!

Panik!!! Ska jag flytta min YouTube kanal – igen?

Jag har videobloggat en hel del på sistone, och här kommer ett till klipp som ingen har lust att titta på om jag får gissa. Än så länge är det bara jag själv som tittat och jag blir bara mer ledsen för varje gång jag ser den tråkiga statistiken, men jag ska väl inte klaga. Folk är så upptagna med sitt att de hellre väljer att se andras videofilmer före min skit som jag laddar upp. Jag vet, jag låter sur och tvär, men jag kan verkligen inte hjälpa det.

I alla fall. Ska jag flytta på kanalen eller inte? O vem fan orkar bry sig? Nu ska jag gå o sova och vila min trötta kropp och onda rygg och nacke. Min datormus gick sönder, så jag har fått börja använda en annan vi har här hemma som gör att jag får mycket ont i hela högersidan och som gör att min asjobbiga huvudvärk, av den huggande sorten blir återigen värre.

Nä, nu måste jag sluta med det här. Jag orkar inte.

Det här inlägget skrevs från Nexus 5 med applikationen WordPress for Android

En månad på Globala Kronoberg, och annat snack om smärta och värk

Det är söndag, och nästan en obligatorisk blogg-dag, men istället för att det ska vara en kort, sketen uppdatering så tänkte jag försöka skriva lite mer. Som rubriken påstår så ska jag från och med imorgon då hjälpa till hos Globala Kronoberg som är en annan verksamhet inom nätverket SIP. Det ska bli väldigt roligt och jag hoppas att jag kommer få göra roliga uppgifter och lära mig mer om diverse ting så jag får mer bra saker att stoppa i mitt CV inför kommande händelser på arbetsmarknaden.

Annars så är det en helt vanlig helg. Denna helgen, eller snarare hela denna veckan har präglats av smärta på olika sätt. Förutom väldigt mycket fibrovärk, så har jag även fått mer ont i min rygg av diverse anledningar. Även mina problem med huvudvärksattacker är tillbaka, men det beror främst på att jag har allmän smärta i resten av kroppen. Tids nog ska jag uppsöka naprapat eller något i den stilen, för ryggproblemen samt huvudvärken är mycket jobbig, så det står jag inte ut med.

Nu har jag i alla fall fått tillbaka min stol som jag har fått via Arbetsförmedlingen, så när jag väl är på plats så har jag åtminstone bättre stöd för ryggen när jag väl sitter vid en dator. Det är när man gör allt annat som det blir problem. När jag har varit på praktiken så har jag stått säkert 200% mer än vad jag vanligtvis orkar med, men det har varit ett måste då mycket av det jag gör på praktiken kräver att jag går runt och pratar med mina kollegor, men jag är ändå fascinerad över hur mycket jag ändå orkar stå. Vanligtvis orkar jag max några minuter, men på praktiken så kan jag orka stå i timmar, nästan i alla fall. Ryggen tar inte direkt stryk av det. Jag får vanligtvis bara massiv fibrovärk efteråt, vilket kan vara minst lika jobbigt som att inte orka stå.

Jag vet faktiskt inte vad den här ryggvärken beror på. Det började för ca 2 månader sen, någon gång i december 2014. Helt plötsligt fick jag ont i ländryggen. Annars brukar jag bara få ont i ryggen om jag legat för länge på rygg i  min säng på fel sätt. Värken har kommit och gått och med diverse hjälpmedel såsom att hitta ett bra sätt att ligga på i sängen, och en kudde bakom ryggen när jag sitter i soffan så blir det sakta bättre. Det är när jag inte har något stöd för ryggen och måste böja mig eller ”aktivera” mig på andra sätt som värken blir sämre. Värst är det när jag måste böja mig för det är något min kropp aldrig någonsin klarat av att göra – i alla fall inte ordentligt.

När man böjer sig, för att exempelvis plocka upp något från golvet så ska man böja knäna samtidigt och hålla ryggen rak. Min kropp har aldrig vetat att det är så man gör, så när jag böjer mig framåt så böjer jag ryggen istället och håller benen väldigt raka. Det har jag gjort sen den dagen jag kunde stå, och när jag kröp som barn så kröp jag med helt raka ben. Jag har typ aldrig kunnat böja på benen när jag står upp och jag har ingen jävla aning om varför. Jag antar att detta är den bidragande orsaken till varför jag till sist har fått problem med ryggen. Istället för vanligt fibrovärk och alla andra mystiska problem jag har, alltså.

Greta ligger och sover i sin lilla säng

Eftersom SIP är ett sådant fantastiskt ställe och helt perfekt för mig, så finns det ju självklart möjligheter att ha hund utan att det påverkar jobbet. Sen jag började på praktiken så har jag tagit hand lite om Greta, vilket är en Fransk Bulldogg på ca 12 veckor som är supersöt. Dock är hon ju inte en Grand Danois, utan hon är pytteliten, vilket gör att jag måste böja mig när jag ska klappa henne eller lyfta upp henne från hennes hage. Det är så klart jobbigt att jag får ont av det, men just i det fallet så är smärtan värt allt, för en söt liten valp kan jag bara inte neka – oavsett ras! Sen är ju alltid en större ras bättre för mitt personliga välmående, men det ska jag snart blogga mer om på Antons blogg, så håll utkik!

Jaja, nog snackat om ryggvärk och annan smärta. Idag är det söndag och en ren och skär latardag. Vad har du gjort i helgen?

3 månader fortsatt praktik inom SIP!

Igår hade jag mitt uppföljningsmöte om praktiken. Mötet gick väldigt bra och vi kom överens om att jag självklart ska vara kvar, eftersom jag trivs så oerhört bra. Från och med Måndag så är det en ny 3-månaders period med praktik som gäller, men fram tills dess är allt som vanligt.

Tummen upp för fortsatt praktik på SIP!
Tummen upp för fortsatt praktik på SIP!

Jag är jätteglad över att få fortsätta och det ska bli roligt att få prova på fler saker inom SIP, då väldigt många projekt, men även kommande projekt kan vara av stort intresse för min del och har jag tur så kan det mycket väl sluta med en anställning.

Idag jobbar jag hemifrån igen. Jag har kommit fram till en plan för att slippa överanstränga min kropp så mycket, och den ser ut som sådan:

  • Självklart jobbar jag fortfarande alla dagar och mina 50%.
  • Så länge vi har vinter och temperaturer under ca +8° så ska jag försöka undvika att promenera allt för mycket. 30 minuter 1 dag funkar. Mer än så och flera långa promenader som ligger alldeles för tätt och jag får massvis av onödiga smärtor.
  • Detta innebär att jag kommer ta bussen till eller från praktiken ett par dagar i veckan.
  • Ca 2 dagar i veckan jobbar jag hemifrån.
  • Resterande dagar är jag på plats, men med mycket färre promenader.
  • När temperaturen stiger vill jag börja promenera som vanligt för att få vardagsmotion men även för att spara in pengar på bussbiljetter.

Ja, det var väl det jag hade att säga för den här gången. Vad ska du hitta på idag?

Fler videoklipp och annat vardagsliv

Det är torsdag och första veckan efter alla ledigheter är igång. Både igår och idag så var jag på plats, men som vanligt så strejkade kroppen igen. Detta berodde på det kalla vintervädret vi har nu, även om det inte är superkallt. Min kropp + temperaturer under 4-5° Celsius + långa promenader samt annan aktivitet som innebär att stå upp länge och exempelvis städa är typ döden för mig som har fibromyalgi.

Det konstiga med det hela är att nu när jag praktiserar på SIP så får jag istället för att höra att jag är lat, gnällig, sur etc att jag borde undvika att göra saker som får mig att må dåligt och fara illa. Det är härligt att få höra det, även om det är en konstig känsla. Jag har ju typ alltid varit ”den gnällige” oavsett var jag än har arbetat eller praktiserat/arbetstränat vilket alltid har bidragit till att det funkar dåligt på den arbetsplatsen jag är. Här är det inte så, utan mina svårigheter accepteras fullt ut.

Det enda problemet är väl att jag själv inte tar ansvar nog och säger nej, utan att jag istället vill visa min bästa sida, visa att jag kan erbjuda att utföra saker jag blir ombedd om istället för att göra det jag gör allra bäst, vilket är att sitta framför en skärm och göra diverse grejer med hjälp av internet och Googles produkter. Det är åtminstone en av sakerna jag gör bäst. Ta hand om hundar är en annan och likaså att muntra och stödja personer som är i behov av det. Hade jag kunnat kombinera alla tre så hade jag varit riktigt glad på arbetsmarknaden – den saken är klar!

På måndag ska jag ha uppföljningsmöte om förlängning av praktiken och det ser jag fram emot. Blir det förlängning så kommer jag få tillbaka min underbara stol som jag har via Arbetsförmedlingen och fortsätter jag praktisera tillräckligt länge så hoppas jag att mina möjligheter för framtida anställning ökar markant.

Innan jag säger ajöss för idag så ska jag dela med mig av två ”nya” videoklipp som jag nyligen laddat upp till min YouTube kanal. Det är de två mest populära klippen från min gamla svenska kanal. Den med juicen fick över 1000 visningar så det är riktigt bra. Jag hoppas att den kommer bli minst lika populär även denna gången.

Senare kanske jag lägger till flera gamla videoklipp i denna spellistan. Jag gjorde bland annat en video om att tvätta hår utan schampoo och en annan om varför jag vill ha Grand Danois. När jag orkar uppdatera dem och ladda upp dem så kommer listan självklart att fyllas på med dem.

Jag har sminkat mig igen!

Jag har inte sminkat mig på över 4 år nu. Innan dess från och med att jag blev tonåring så var jag beroende av smink, eller åtminstone av mascara, nån typ av eyeliner/kajalpenna och nån snygg ögonskugga. Smink för mig är inte massa kladd. Jag har använt concealer och massa sånt men jag ser bara dum ut i det och det blir så ojämt och konstigt. Jag har alltid haft väldigt ljusa ögonfransar, vilket har gjort att just mascaran har varit viktig. När jag inte hade på mig smink när jag var yngre, frågade folk  mig om jag var sjuk. Det var väldigt jobbigt att höra, särskilt när det kom från barn som var mycket yngre än mig. Vuxna var smarta nog att se/förstå att jag bara var utan smink.

När jag flyttade hemifrån så började jag i perioder att gå utan smink. När jag gjorde det precis då jag flyttat ner till Skåne så berodde det mest på att jag låg i någon slags könsidentitets-kris. Det gör jag egentligen fortfarande, men det är en del av min personlighet. Jag hatar att vara tjej, eller snarare att ha den biologi som gör mig till kvinna. Jag kan gärna vara utan allt sånt skit. Smink däremot kan vara roligt, och det har jag alltid tyckt.

När jag var yngre och sminkade mig jämt så kunde man se hur jag mådde genom att exempelvis se vilken färg jag hade på min ögonskugga. Ju mindre smink, desto tröttare var jag. Hade jag svart ögonskugga var jag arg. Glittrade det massvis var jag superglad, och så höll det på.

För några år sen så började jag lite då och då att sluta sminka mig igen. Jag ville egentligen sluta sminka mig helt, men kom inte riktigt till skott. En dag för typ 4 år sen så tittade jag mig i spegeln och tyckte att jag såg bra ut utan smink. Sen den dagen har jag inte sminkat mig – inte ens på julafton eller fest, förutom idag.

Planen nu är inte att vara sminkad jämt, men oftare i alla fall och speciellt till festliga tillfällen. Idag köpte jag en ”vårdande” mascara, en eyeliner och ett paket med en samling ögonskuggor i olika färger. Det blev lite dyrt men å andra sidan så räcker ju grejerna i säkert 1 år om inte mer. Huvudsaken är att jag hade råd med det.

I övrigt så har jag idag hjälpt till på nya stället där SIP ska ha sin verksamhet. Jag fick städa lite, ta bort färg etc från en av toaletterna, men kroppen strejkade rätt snabbt efter att jag påbörjat jobbet, så jag fick pysa hem och göra uppgifter via datorn istället. Det känns bättre, för jag känner mig ändå rätt död idag och jag har mycket värk, särskilt i smalbenen av att ha stått så mycket.

Snart är det julafton. Bara två dagar kvar. Jag önskar mig pengar och gärna swishade. Vill du ge mig ett litet bidrag, så kontakta mig så ger jag dig informationen du behöver.

Hälsningar från den girige och fattige, som åtminstone har börjat sminka sig igen.